Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Innan årets slut en mängd sammanträden

Den gångna veckan sammanträdde byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och samhällsbyggnads-nämnden. Denna veckan möts kultur- och fritidsnämnden, Kunskapsförbundet, kommunfullmäktige och socialnämnden. Barn- och utbildningsnämnden och kommunstyrelsen avslutar nästa vecka.

Några förtroendevalda avslutar sina uppdrag, somliga fortsätter på samma eller annan plats, några tillträder för första gången. Vänsterpartiets lokalförening kommer att göra allt för att ”rusta” medlemmar för uppdragen under mandatperioden 2023-2026. Några har redan hunnit en bit på vägen, här till exempel partikamrat Ida Hildingsson, som visserligen redan haft en kortare period i socialnämnden, men som nu också finns på plats som en av fyra ledamöter i kommunfullmäktige. Ida får säkerligen råd och tips av andra som har varit med en tid, som Stefan Kärvling, Gunilla Cederbom, Lutz Rininsland, James Bucci och även Peter Lénberg, men hon vet redan nu att skriva ett manus till sina anföranden i fullmäktige.

Igår onsdag tog hon ordet i budgetdebatten på avsnittet ”socialnämnden”. Här hennes anförande:

Ordförande, tack för ordet. 

Jag vill börja med att yrka bifall till vänsterpartiets ändringsförslag.

När det kommer till socialnämndens del så är det:

● 10 mkr till Individ- och familjeomsorgen (IFO). 

● 6 mkr  till arbete, sysselsättning och integration (ASI).

När jag lyssnat på den budgetdebatt som pågår här i salen och läser de olika budgetförslagen så blir jag något förundrad över alla fina ord kring visioner och mål för vad de olika partierna vill göra för att förstärka välfärden för våra invånare och utveckla vår kommun. Men dom fina orden hänger inte ihop med satsningarna i de olika budgetförslagen.

Förvisso är en budget i balans viktig men det måste hänga ihop med en verksamhet i balans. Annars fyller det förstnämnda inget syfte. 

Men nu tänkte jag tala om Socialnämnden som står inför stora utmaningar i att klara välfärdsuppdraget. Inte minst när det gäller social inkludering, det vill säga att minska utanförskapet. Vänsterpartiet delar förvaltningens, fackföreningarnas och SKR:s oro kring kommande prognos vad gäller stora underskott i relation till behoven. 

Som socialnämndens ordförande och övriga ledamöter i nämnden är väl insatta kring fick vi på nämndens senaste sammanträde en allvarsam dragning av förvaltningschef och förvaltningsekonom kring det ekonomiska läget –  som ser än värre ut än vad det gjorde i våras inför förra budgetbeslutet. Och det var en tydlig oro kring hur nämnden ska klara sitt välfärdsuppdrag kommande år – och en vädjan om mer resurser. Det är bekymmersamt att detta inte fått mer gehör utifrån de förslag som läggs fram idag.

En alltför stor andel hushåll står utan egen försörjning, såväl barnfamiljer som unga vuxna. Försörjningsstödet och barnfattigdomen ligger över rikssnitt. Framför allt barnfattigdom är skrämmande hög på närmare 13 % och har på kort tid fördubblats. Riksnormen för försörjningsstöd höjs också 2023 vilket innebär kostnadsökningar inom ett redan belastat område. Orosanmälningar och våldsutsatthet hos barn och unga fortsätter att öka kraftigt. Våld i nära relation följer en oroande utveckling, såväl situationen för invånare som befinner sig i hemlöshet, missbruk och psykisk ohälsa. 

Konsekvenserna att klara det lagstadgade uppdraget, utan att få de resurser som förvaltningen uttrycker ett behov av, blir ständiga effektiviseringar och nedskärningar inom de olika verksamheterna där grupp ställs mot grupp. Det socialt förebyggande arbetet prioriteras ner, vilket gör att kostnaderna ökar i längden och social inkludering blir endast en vision utan verktyg. Om resurserna endast räcker till att släcka bränder, borde alla förstå att konstgjord andning inte räcker för att upprätthålla verksamheten på sikt. 

Vi ser också med oro på besparingar inom äldreomsorgen – antalet personer över 80 år ökar och komplexiteten kring vårdbehoven blir allt större. Samtidigt finns behov av att rekrytera ny personal med kompetens för att möta allt mer omfattande brukarbehov och volymökningar. Detta påtalar även SKR som en av kommunens största utmaning framöver. Utvecklad lagstiftning inom flera områden som berör uppdraget kring våld i nära relation, fast vårdkontakt inom äldreomsorgen och barnkonventionen ställer också högre krav på verksamheten. 

Personalens sjukskrivningstal inom flera av förvaltningens verksamheter är höga. Personalen som ska bära upp välfärden påverkas självklart också negativt av besparingar. Det sista vi vill se just nu är ökade sjukskrivningstal. De ligger som känt redan på allt för höga nivåer inom förvaltningen och bidrar till en negativ kostnadsutveckling. 

Det viktiga i detta läge tror jag inte är att stå och räkna upp alla behov och utmaningar som finns i socialförvaltningen. Utan det är att föra fram budskapet att det är människor vi pratar om. Vi alla här inne kommer troligtvis vara i behov av kommunens sociala skyddsnät, vård och omsorg vid olika tillfällen under livet. 

Kan kommunens invånare inte räkna med och känna trygghet i att det sociala skyddsnätet  fungerar och prioriteras så försvinner tilliten. Tillit är något vi ska vara rädda om. Det finns en brustenhet i samhället och den växer. Vad gör den här brustenheten med tilliten i kommunen, för tryggheten och för den psykiska hälsan. 

En kommun som inte är bra för alla kommer snart inte vara bra för någon. Därför är det viktigaste uppdrag som vänsterpartiet ser att välfärden måste byggas stark igen. Då behöver vi våga investera, det vill säga sociala investeringar i människor, barn, unga, äldre och i personalen. 

I svårare ekonomiska tiden behöver vi hålla ihop, politiken behöver förmedla trygghet och att det här klarar vi. Inte signalera med för mycket oro om nedskärningar och ytterligare effektivisering eller ställa grupp mot grupp. I tider när vi har en regering som inte förstår sig på detta, kan vi åtminstone göra vad vi kan på kommunal nivå. Och vi kan om vi vill – satsa mer resurser på socialnämnden. 

Det finns inget eget värde i att nämnden år efter år ska visa sig duktig och hålla sig inom tilldelad ram. Klappa sig själv på axeln över att vi lyckades pressa verksamheterna lite till. Klappa sig på axeln kan socialnämnden göra när vi lyckas med välfärdsuppdraget. 

Resurserna är inte heller allt. Det handlar om vad vi gör med dom, vilket innehåll vi fyller verksamheten med. 

Varför ökar då resursbehoven nästintill varje år i socialnämnden? Självklart finns det omvärldsfaktorer som vi har mindre möjlighet att påverka som den demografiska utvecklingen där vi går mot att allt färre försörjer fler. 

Men framförallt bidrar den ständiga effektiviseringen till ökade behov om det inte görs på rätt rätt. 

Med alltför knappa resurser blir fokuset fel. Då blir fokuset allt för entydigt inställt på att få en budget i balans, på siffror, inte på människorna och verksamheten. Att jobba förebyggande, tänka nytt, utveckla och dra ner på tempot för att hinna andas, reflektera över vad som egentligen vore klokt för en verksamhet i balans, personal i balans, invånare i balans, vårdtagare i balans, barn i balans. Det finns stor risk att detta varken orkas eller hinns med utifrån ekonomisk stress. 

För det är när vardagen fungerar som drömmar får plats att växa, det är då vi orkar bry oss om varandra och vårt gemensamma. Det är då tilliten växer fram och känslan för att samhällskontraktet innefattar oss alla. Där var och en är motiverad att bidra efter förmåga och var och en får stöd efter behov.

Agenda 2030 och de globala målen, visst det skriver vänsterpartiet gärna under på att arbete mot. Men vi måste ju då se till att resurserna och verktygen finns. 

Vi får inte heller glömma att får inte socialnämnden dom resurser som behövs kommer besparingsåtgärderna att spilla över på så många andra verksamhetsområden 

Rambeslutet är avgörande

På luciadagen debatterar riksdagen på förmiddagen ”Statens budget 2023 – Rambeslutet”. På eftermiddagen sker omröstningen. 

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först tar riksdagen beslut om budgetens omfattning i stort, det vill säga de övergripande utgiftsramarna. Ramarna bestämmer hur mycket varje utgiftsområde får kosta. Samtidigt tar riksdagen också ställning till en beräkning av statens inkomster för nästa år.

I ett andra steg förbereder utskotten förslag till beslut om hur pengarna ska fördelas inom de 27 olika utgiftsområdena. Under ett fåtal dagar (14 – 21 december) debatterar och beslutar sedan riksdagens kammare om förslagen.

Här länken till betänkandet från finansutskottet som utgör grunden för debatten och rambeslutet.

Vänsterpartiets centrala reservation finns på sidan 99-101. Här utvecklas kort riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Vänsterpartiet föreslår.

På tal om pengar

Några dagar framöver kommer det att bli mycket tal om pengar. Pengar som finns men inte räcker till. Pengar som behövs mest här, säger somliga, medan andra hävdar att större nytta nås om de läggs på annat. Vågar man tro att någon blir nöjd? 

I tur och ordning:

  • I Trollhättan på Magnus Åberg samlas tisdag klockan 09:00 Kunskapsförbundets direktion till mandatperiodens sista möte – budgeten för 2023 ska klubbas. Beslutsförslaget lyder: ”Kunskapsförbundet lägger en budget i balans, men direktionen ger förbundsdirektören i uppdrag att komma med förslag på åtgärder hur verksamheterna kan minska sina kostnader motsvarande 11 Mkr. Förslaget redovisas till direktionen under våren 2023.”  Efter årsskiftet övertar den nya direktionens ledamöter stafettpinnen, och en t.f. förbundsdirektör får den omöjliga uppgiften i sitt knä. 
  • I riksdagen är det samma dag klockan 10:00 debatt om ”Statens budget 2023 – Rambeslutet”. Här finns regeringens proposition från M, KD och L – mest var det dock SD som höll i pennan. Den föreslagna ramen kommer att vinna i omröstningen senare på eftermiddagen. Fyra partier, S, V, C och MP, kommer att rösta på var sin egen motion. Överallt står att läsa -”pengar behövs bättre här, slösa inte bort pengar där.”
  • På onsdag samlas kommunfullmäktige för första gången i Vänersborgs nya möteslokal Bojorten. Mötet startar redan 08:30, debatten om Mål- och resursplanen 2023 börjar efter en del formalia och en annan punkt på ärendelistan, “Val av styrelser och nämnder mm”. Huvudförslaget kommer från kommunledningens nu fyra partier S, C, KD och MP. Nu gäller det ett förslag som utgår från kommunledningens tankar från  juni 2022, då var det ett förslag som S, C och MP hade tagit fram.  I juni förlorade kommunledningen, M och L fick stöd av SD och ”segrade”. Nu i december har kommunledningen med sina 23 mandat fortfarande ingen majoritet, men man har ändå vissa förhoppningar att kunna ”styra”  med egen budget framöver.
  • Kommunens nämnder borde egentligen redan har tagit beslut om sina detaljbudgetar. Det finns väl ingen nämnd som erhåller lika mycket som man hoppades på. Men det egna beslutet kan ju rimligen inte tas innan klubban i fullmäktige har fallit. Därför har det bokats sammanträden på dagar som sällan ägnas åt kommunala politiska beslut: Barn- och utbildningsnämnden 21 december, Socialnämnden 3 januari.
Här en länk till budgetmotionen från Vänsterpartiets lokalförening, Våra fyra ledamöter i KF har delat upp ett antal anföranden där vi vill argumentera för vår uppfattning om vilka beslut som borde tas.

Bakgrundsmaterial för att kunna förstå

På kommunfullmäktiges kommande sammanträde 14 december väljer ledamöterna vilka förtroendevalda som ska ta plats i nämnder och i kommunstyrelsen mandatperioden 2023-2026. Då bestäms också vilka som ska få uppdragen som ordförande och vice ordförande.

Det råder ingen tvekan. Det är stor skillnad mellan att vara en av de utvalda i något presidium eller att tillhöra de andra. Som vanlig ledamot får man endast en kallelse till något av nämndernas möte tillsammans med en stor bunt utskickade handlingar. Politikerna i presidierna får information direkt, tillgång till förvaltningsledningen, delta i möten med andra presidier och med kommunledningen, finns med på centrala möten i Fyrbodals och i regionens olika nätverk. Det ger i regel ett stort informationsövertag.

Sedan är det en helt annan sak hur enskilda lever upp till uppdraget och förvaltar det särskilda förtroende som knyts till uppdraget att vara ordförande eller att ingå i presidiet.

De andra då? Idag finns många möjligheter för alla förtroendevalda att hålla sig informerade. Den digitala tekniken gör det lätt att komma åt och att tillgodogöra sig underlag långt utöver de handlingar som läggs på bordet inför ett beslut. Men då måste man vara aktiv och helst tillhöra en partiförening som vill veta mer, som vill hålla varandra informerade och som samarbetar regelbundet.

Igår träffade flera av Vänsterpartiets förtroendevalda Anna-Helena Wiechel, utvecklingsledare på kommunstyrelseförvaltningen, som gav oss den information vi hade bett om. Det gäller ett dokument som är tillgänglig på kommunens hemsida: ”Omvärldsanalys 2024-2026”. Vi hade bett om ”handledning” att förstå tanken bakom rapporten och vi ville höra, när och i vilket sammanhang omvärldsanalysen kommer in i kommunpolitikens ”årshjul”. Det kändes mycket bra att fler av oss fick uppleva så mycket engagemang och intresse att vilja bistå förtroendevalda att sätta sig in i pågående processer. Tack för kvällen.

Mötesfria veckor runt årsskiftet ska komma väl till pass, det finns en överflöd att värdefulla lästips i rapportens källhänvisningar. 

Förresten, poster som ordförande och vice ordförande fördelas bland fem av kommunens nio partier: S, M, C, KD och L. Fyra partier finns endast på plats för ”övriga”: SD, V, MBP och MP.

Vänsterpartiets valanalys

Vänsterpartiet lyckades inte flytta debatten till ekonomi

Vänsterpartiets partistyrelse är nu färdig med sin valanalys. Svårigheten att som ensamt parti flytta den politiska dagordningen lyfts fram som en viktig faktor. Analysen tar också bland annat upp hur taktikröster och rödgrön splittring påverkade resultatet negativt.

Arbetet med valanalysen har letts av biträdande partisekreterare Hanna Gedin.

– Vi backade i riksdagsvalet och det var en besvikelse. Det är en splittrad bild eftersom vi samtidigt gick framåt i regioner och kommuner. Men framför allt misslyckades vi med det som var det överordnade målet i vår valstrategi, nämligen en rödgrön regering och det ökade inflytande det hade gett, säger Hanna Gedin.

– Vi ser att det var en speciell valrörelse som till stor del handlade om SD och frågorna de har fokus på, även bland partier på vår sida. Vinnarna på det var inte oväntat SD. Vår valstrategi gick istället ut på att flytta debatten till ekonomisk politik och till reformer och investeringar för jämlikhet och jobb. Det lyckades vi inte med. En slutsats är att vi behöver arbeta för att ha med oss fler rörelser i det, särskilt om inte andra partier på vår sida bidrar.

Vänsterpartiets valstrategi utgick från det strategidokument som medlemmarna antog på kongressen 2020. Där pekas mål ut på cirka tio års sikt, om att växa bland unga och arbetare och bryta in i nya väljargrupper. I valstrategin fokuserades på att behålla unga progressiva väljare och nå nya väljare i bruksort/industriort och miljonprogram.

– I flera miljonprogramsområden fick vi bra resultat men vi var längre från målet i andra målgrupper. Vi visste att det krävs långsiktigt arbete att bryta in i nya väljargrupper och att det inte är något som görs i bara ett val. Men det arbetet behöver vi utveckla mer för att vända den politiska utvecklingen i Sverige. Vänstern i bred bemärkelse behöver växa för att förändring ska bli möjlig, säger Hanna Gedin.

Jämfört med valet 2018 tappade Vänsterpartiet framför allt väljare till Socialdemokraterna och i andra hand till Miljöpartiet. Omvärldsfaktorer som pekas ut i valanalysen är bland annat Rysslands invasion av Ukraina som sannolikt gjorde att många väljare slöt upp bakom regeringspartiet, samt det faktum att Miljöpartiet låg så nära spärren och en för dem framgångsrik stödröstningskampanj nära valet. Vänsterpartiet är det parti, i absoluta tal, där flest sympatisörer valde att taktikrösta på ett annat parti i riksdagsvalet. Analysen lyfter även fram behovet av att hålla ihop bättre internt och att partistyrelsen behöver arbeta mer med förankring så att hela partiet kan bära den beslutade politiken.

– Det går inte att komma runt att regeringsfrågan var viktig för väljarna. Centerpartiet hade en avvisande hållning gentemot Vänsterpartiet trots att vi behövde varandra för majoritet. Socialdemokraterna gjorde inget för att hålla ihop vår sida, snarare tvärtom. Den splittrade bilden ställdes mot högersidan som framstod som ett samlat regeringsalternativ. Osäkerheten gynnade troligen Socialdemokraterna på bekostnad av Vänsterpartiet, samtidigt som det i den större bilden blev en fördel för de blåbruna gentemot de rödgröna, säger Hanna Gedin.

Vänsterpartiets valanalys finns att läsa här (pdf).

Klarspråk i debattartikeln

Göteborgs Posten publicerar i papperstidningen en debattartikel av Tony Haddou, Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson: ”Häxjakten på invandrare ett direkt angrepp på rättsstatens principer”.

Tony Haddou skriver bl a: ”Vänsterpartiets politiska projekt är i grunden ett annat. Vi vet att materiell trygghet och mänskliga rättigheter går hand i hand. En stark och robust välfärd som ger alla invånare goda förutsättningar att lyckas i samhället, är helt nödvändig för att skapa en fungerande integration. Den som söker skydd i Sverige ska få sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt, den som behöver skydd ska få det och ha rätt att återförenas med sin familj och ges trygga uppehållstillstånd som det går att bygga en framtid på. Vi är övertygade om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.”

Biljettpriser för Västtrafik

Först kostar det ännu mer, sedan blir det bättre igen! Innan den gamla majoriteten i Västra Götalands regionfullmäktige gav sig av, passade man på att höja biljettpriserna för kollektivtrafiken ännu en gång. 

Louise Jeppsson, Vänsterpartiets biträdande regionalråd, företräder partiet också som ledamot i Västtrafiks styrelse. Hon säger: ”Dagens biljettpriser för buss och tåg i Västra Götalandsregionen höjs vid årsskiftet, för att sedan sänkas tillbaka till samma nivå som idag, den 1 maj. 

– Vi försökte redan i oktober få den dåvarande kollektivtrafiknämnden att stoppa höjningen, men lyckades inte. Därför blir det en 2,6 procents höjning den 1 januari som vi kommer att ändra tillbaka.

– Vi menar allvar med att vi vill ha en prisvärd och konkurrenskraftig kollektivtrafik jämfört med att ta bilen och då måste vi få ett slut på de årliga prishöjningarna.”
Svensk kollektivtrafik är en bransch- och intresseorganisation för de regionala kollektivtrafik-myndigheterna och länstrafikbolagen i Sverige.  I presidiet är en Moderat ordförande med biträde från S och MP. Alla tre undertecknade en debattartikel i SvD ”Märkligt att det saknas en kollektivtrafikplan”. 
Debattartikeln inleds: ”Oaktat regering har Sverige mycket att bevisa när det gäller frågan om mer hållbara resor och transporter. Trots utfästelser går utvecklingen för långsamt och många gånger saknas en sammanhållen strategi för att förena människors behov med de högt uppsatta miljö- och klimat­målen. Senast till år 2030 ska utsläppen från inrikes transporter minska med minst 70 procent jämfört med 2010. Hittills har utsläppen minskat med 27 procent, eller med drygt 2 procent per år. För att målet ska bli verklighet måste utsläppen minska med över 5 procent per år.
En rad mycket konkreta förslag inleds med en inbjudan: ”För att transport­sektorns klimatmål ska uppnås till 2030 krävs en nationell kollektiv­trafik­politik med strukturella reformer. Det är dags för en nationell agenda för kollektiv­trafiken i Sverige. Vi vill sträcka ut en hand till riksdag och regering för en dialog om vad den behöver innehålla.
Här de första två förslagen från en längre lista:
  • Ersätt reseavdraget med en avstånds­beroende och färdmedels­neutral skatte­reduktion så att klimat­utsläppen sjunker, fusket och felen minskar och subventioneringen blir lika mycket värd, oavsett inkomst och om man tar bilen, bussen, tåget eller cykeln till jobbet.
  • Ta bort förmånsskatten på månadskort och årskort i kollektiv­trafiken. I dag skatte­subventionerar staten förmåns­bilister med miljöbil och personer som fått cykel som löneförmån, men vill arbets­givaren uppmuntra resande med fossilfri kollektiv­trafik så förmåns­beskattas den anställde fullt ut.

Även om det är trögt att utifrån plattformen i en enskild kommuns fullmäktige påverka regionala och statliga beslut, så kan vi för Vänsterpartiet Vänersborg försäkra att vi står bakom alla försök att bygga kollektivtrafiken starkare. 

3 december – en speciell dag

3 december är den Internationella funktionsrättsdagen.

En dag som inte reserveras för den som alltid berörs. Utan i första hand en dag för oss som upptäcker att vi igen och igen glömmer bort. Hur är det att behöva upptäcka att någon berövas sina rättigheter? Att behöva inse att det var det lilla som skulle ha gjorts för att alla skulle få tillfälle att finnas med? Det lilla, som inte gjordes, som glömdes bort, som ansågs för jobbigt att behöva göra?

Om inte annat, så kan var och en av oss ägna en stund idag åt att botanisera bland hemsidor, rapporter och allehanda material för att påminna oss om vilka skyldigheter vi har att respektera alla människors rättigheter. 

3 december – Internationella Funktionsrättsdagen

Funktionsrätt Sverige

Respekt för rättigheter?

Information och informativ information

Kommunfullmäktiges mandatperiod började redan i oktober, nämnder och styrelser har sina sista sammanträden under december, med det gamla manskapet ombord. Nya ledamöter väljs av fullmäktige den 14 december. Vilka, det var dagens ärende för valberedningen. Inget kontroversiellt, allt enligt plan.

Information om vad som sker på den lokala politiska scenen finns vid enstaka tillfällen i lokaltidningen TTELA. Sällan nuförtiden, för att uttrycka det lite snällt.

På kommunens hemsida finns information om kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Pliktskyldigast, eller hur ska man säga? Här från kommunstyrelsens möte i onsdags, informationen publicerades igår.

Den som vill ha mer ingående information, kan med fördel öppna en blogg som både innan och efter mötet berättar. Men visst, när någon berättar som är ”mitt i handlingen”, deltar i överläggningar och beslut, då gäller det att ha rätt glasögon på sig. Men det råder ingen tvekan, Stefan Kärvlings blogg uppskattas av många i de flesta partier i Vänersborg. Somliga påstår att man aldrig ens öppnar bloggen. Det låter inte troligt …

EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier

So what? EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier är väl inget ärende på dagordningen för varken fullmäktige, kommunstyrelsen eller någon annan nämnd. Nej, det är den inte.

Men Vänsterpartiets lokala förtroendevalda har sällan suttit och inväntat kallelsen till nästa möte. Allt som oftast finns frågor där en tjänsteskrivelse visserligen belyser kortfattat vad beslutsförslaget avser. Men med varje svar i beskrivningen öppnas det helt nya frågor. Vad är bakgrunden? Hur hänger det ihop med annat som också är på gång? Känner vi oss pålästa nog för att ärligt kunna säga – japp, jag vet vad ett ja eller ett nej betyder. Är vi tillräckligt insatta för att komma med ett tilläggsyrkande eller en annan text för beslutsförslaget?

Wargön Innovation som exempel – sedan tio år tillbaka en fråga för kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Ja, vi ska satsa, ställa upp med en mindre insats av kommunala medel för att göra ett större projekt möjligt, där regionala, statliga och även EU-bidrag garanterar starten på ett större projekt. Genombrottet kommer – det har sagts igen och igen. Och de lokala förtroendevalda som övertygades att säga ja önskar sig inget hellre. 

Om en vecka debatteras ett ”utlåtande” från riksdagens miljö- och jordbruksutskott i kammaren: ”EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier”.

Fem ledamöter har anmält sig till talarlistan, från S, C och M samt Emma Nohrén (MP) och Andrea Andersson Tay (V), dessa två har en längre gemensam reservation i utskottets text.

Detta som ett exempel på ”inläsning” utöver utskickade kommunala handlingar. För frågan kommer upp på nytt, längre fram, är vi då kvar vid vår uppfattning att bidra med kommunala medel till innovationsprojekt som – fast vi kan inse vikten och betydelsen – inte är ett kommunalt ärende?