Författare: Vänsterpartiet VBG

Vänsterpartiets förslag om Sverigepris för elen har inte fått gehör. I varje fall inte än, åtminstone inte här hemma i Sverige än. 

Andra partier vann valet på sina löften. Löften, ja.

På lokalföreningens hemsida har vi flera gånger uppmärksammat frågan, senast 18 december. Inte för att det finns något som kan lösas på kommunal nivå, mest för att det berör och drabbar så många. 

Tidningen ETC uppmärksammade läget i en ledare ”Statsministern underpresterar ända in i kaklet”.  Några längre citat för undantag:

”Det är, exempelvis, talande hur frågan kring högkostnadsskyddet för el har hanterats – de rusande elpriserna har till stora delar drivit inflationen under senhösten, enligt SCB, och prischocken riskerar att slå hårt mot utsatta hushåll. Så hade det inte behövt vara. Både EU och Vänsterpartiet har pekat på andra lösningar som regeringen aktivt valt bort.

Under valrörelsen lade Vänsterpartiet ett förslag om ”Sverigepriser på el”, som i stora drag innebar en stabilisering av elpriset på låga nivåer. Något som hade gett förutsägbarhet för hushåll såväl som för företag. Förutsättningarna för att genomföra förslaget var dessutom goda; Sverige har god tillgång till el, vi producerar betydligt mer än vi använder, men den så kallade marginalprissättningen, där den dyrast producerade elen sätter priset för hela marknaden, driver upp priserna för de billigare elslag som svenska hushåll använder.

V:s förslag om att separera elmarknaden inom landet från exportmarknaden var därför ett bra förslag, som inte hade hindrat exporten. Vi hade fått ett prisskydd för hushållen och stabilitet för industrierna.”

”Vänsterpartiets förslag ligger nära den lösning EU enats kring, ett – hör och häpna! – inkomsttak för bolag som producerar icke-fossil energi som vatten- vind- och kärnkraft, och som gör stora övervinster på de höga elpriserna. Övervinsterna ska användas för att stödja drabbade hushåll och företag.”

”Det här är inte potent politik. Det är motsatsen. Regeringen följer minsta motståndets lag och är alldeles för kraftlös för att förmå ta fram en plan som fördelar stödet dit det mest behövs – vanliga hushåll i normala bostäder.”

I början av en ny mandatperiod, med förtroendevalda som får möjlighet att under fyra år framöver fatta ”genomtänkta, transparenta” beslut för ”kommunens bästa”, ja då finns det nog goda avsikter hos alla. Förväntningar är stora, inte minst hos de folkvalda kommunala politikerna.

Kommunstyrelsens ledamöter och ersättare förbereder sig på en ”workshop” som ordnas vid första sammanträdet i slutet på januari. Förberedelser görs tillsammans med den egna lokala partiföreningen, det är värdefullt att förankra sina uppfattningar om ”hur det är” och ”hur det ska utvecklas framöver”. 

Utgångspunkten är dokumentet ”Omvärldsanalys 2024-2026” som är tillgänglig för alla på kommunens hemsida. Kommunstyrelsens förtroendevalda skall utifrån omvärldsanalysen åstadkomma en ”politisk situationsanalys”, genom att gemensamt reflektera över trender (de externa faktorerna) och Vänersborgs kommuns nuläge (interna faktorer). 

Nuläget? Den mest aktuella beskrivningen torde vara texten i Mål- och resursplanen 2023-2025, alltså budgetbeslutet som togs så sent som 14 december.

Förtroendevalda och lokala partiföreningar i all ära, men vad anser invånarna i allmänhet om Vänersborgs kommuns ”nuläge”? Det finns tillgängligt underlag som återger svaren från  en stor medborgarundersökning. 

I KOLADA jämförs svaren från medborgare i Vänersborg med ett riksgenomsnitt. (KOLADA är en tjänst från RKA (Rådet för främjande av kommunala analyser) och RKA är en ideell förening med svenska staten och Sveriges Kommuner och Regioner som medlemmar.) 

Och enkätundersökningens resultat är något som kommunfullmäktiges demokratiberedning skall ägna sig åt. Vad betyder det när endast en av fyra upplever kommunens politiker som lyhörda, en av tre anser att kommunens politiker är ansvarstagande?  En av fem ”att invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra”?

Kan det här också bli något att samtala kring när Vänersborgs kommuns födelsedag firas lördag 28 januari, när ”invånarna möter politikerna” över en bit tårta i den nya möteslokalen Bojorten?

Sista dagen innan juluppehållet debatterade riksdagen Utbildningsutskottets betänkande 2022/23:UbU1 ”Utgiftsområde16 Utbildning och universitetsforskning”.

Här hela texten av anförandet av Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzalez Westling, som fick hoppa in denna dag i riksdagens kammare. 

Fru talman! Till följd av särskilda omständigheter kunde inte Vänsterpartiets särskilda yttrande läggas till protokollet vid utskottets möte. Därför vill jag anföra det muntligen här från talarstolen.

Vänsterpartiets förslag när det gäller statens budget finns i partimotionen En rättvis väg genom  krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023. I den motionen finns också förslag till ram för utgiftsområde 16. Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområdet innebär följande: Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar dessutom.

Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs. Redan i dag finns tillräckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och för att ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren.

Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse.

Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart större än OECD-snittet.

Barn med låga kunskapsresultat går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsresultat är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar.

Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk.

Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas, och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Det bör också införas ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning.

Regeringens anslag till Skolverket för spetsklasser avvisas av Vänsterpartiet till förmån för egna satsningar på generellt stöd till kommunerna, och därför avsätts 5 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas regeringens neddragning på kvalitetsdialoger med 61 miljoner kronor. Sammanlagt avsätts 56 miljoner kronor mer än regeringen gör.

Det finns för få skolbibliotek, och de som finns är inte alla bemannade. Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslår i betänkandet Skolbibliotek för bildning och utbildning en satsning på fler utbildade skolbibliotekarier. Utredningens förslag bör genomföras, och därför föreslås en ökning med 4 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Även förslaget om lovskola i tidigare år avvisas, och därför avsätts 100 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas förslaget om stöd om 20 miljoner kronor till spetsklasser till förmån för egna generella satsningar på skolan samt regeringens satsning på jour- och akutskolor på 50 miljoner kronor.

Det är viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskolan oavsett deras föräldrars ekonomi, och därför föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs i maxtaxan. För detta avsätts 1,3 miljarder kronor mer än regeringen gör. Ett fribelopp föreslås även för fritidshemsavgiften, och för detta ändamål avsätter vi 600 miljoner kronor mer än regeringen. Vidare är barngrupperna i fritidshemmen för stora, och en personalförstärkning föreslås därför riktad mot fritidshem med störst behov. För ändamålet avsätts 300 miljoner kronor.

Sammantaget avsätts 2,2 miljarder kronor mer än i regeringens förslag.

Vänsterpartiet vill göra en satsning på kurslitteratur till vuxenstuderande med 30 miljoner kronor för att det ska vara möjligt för fler att studera. Vidare föreslås en satsning på 10 miljoner kronor för att göra det möjligt för fler studenter med funktionsnedsättningar att genomföra högskoleprovet. Dessutom satsas 10 miljoner kronor på att säkerställa finansieringen av högskoleprovet och därmed undvika att dagens underfinansiering leder till ökade avgifter för dem som ska skriva provet.

Fru talman! Regeringen använder väldigt fina ord om den svenska skolan och vad man önskar ska bli resultatet av den föreslagna politiken. Den bistra sanningen är trots allt att det kommer att bli drastiska nedskärningar inom hela välfärden i hela landet, där skolan sannolikt kommer att få ta en stor smäll, om inte den största.

Det här gör regeringen med Sverigedemokraternas goda minne, då de i praktiken fjärrstyr regeringsarbetet. Det är dock inte förvånande. Regeringsministern Jimmie Åkesson brukar ju inte prata om skolans område över huvud taget; det verkar inte vara särskilt prioriterat av Sverigedemokraterna. Det kommer att bli stora nedskärningar om inte kommunerna genomför stora skattehöjningar. Jag är övertygad om att det inte var vad väljarna förväntade sig när de lade sin röst på högernationalisterna på valdagen tidigare i år.

Jag beklagar att svenska folket inte får möjlighet att uppleva vad en vänsterpartistisk budget hade kunnat innebära för dem i deras vardag, inte minst för eleverna och lärarna i skolan. Det som väntar nu är antingen stora kommunala skattehöjningar eller drastiskt nedskurna resurser till skolan. Sverigedemokraterna och regeringen väljer att sänka skatterna för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden och att sänka bensinpriset med 14 öre per liter. Ett annat alternativ hade varit möjligt med Vänsterpartiets förslag.

Med detta får jag får tacka för den här debatten med det ord som min son Oliver skulle vilja att jag använde: Bababoj! Det kanske kan sammanfatta regeringens budgetproposition som helhet.