”Mitt råd är rakt, antingen ska man vara med i laget, eller så får alla regeringsförslag prövas av riksdagen i demokratisk ordning, skriver Lars Bäckström, riksdagsledamot för V 1988–2006.”
Vi skriver 2026, Vänsterpartiet har fått trettio ledamöter i den nyvalda riksdagen – och åtskilliga nyhetsmedier hejar på Centerpartiet ”släpp inte Vänsterpartiet in i regeringen”. Då reagerar Lars Bäckström och skriver i Dagens Industri under rubriken ”Håll fast vid er linje Vänsterpartiet”.
I Vänsterpartiet Vänersborg vet äldre medlemmar mycket väl vem Lars Bäckström är – för den som behöver hjälp att förstå här ett tips att slå upp Wikipedia. Alltså, mycket Uddevalla, sedan mycket Stockholm och inte minst Vänersborg och Göteborg, Vänsterpartisten som var Landshövding ”här hos oss” 2008 -2017.
”Valet gav det röd-gröna laget en knapp seger. Nu ska C, MP och V enas om att inte rösta nej till Andersson som statsminister. Problemet är att C säger att de röstar nej om V får vara med i Magdalena Anderssons regering. V säger att de röstar nej om de inte får vara med. Det är de enda villkor som just nu är kända för oss väljare. Inga krav om innehållet i en kommande S-regeringens politik har än så länge ställts av något av de tre partierna. Det är mer än märkligt.”
”Det röd-gröna laget har vunnit. De skall spela i en ny division. Nooshi Dadgostar säger att hon vill fortsätta vara med i laget. Men Elisabeth Thand Ringqvist säger att om hon får vara med då är jag inte med. Men båda krävs för att laget ska kunna spela. Utan dem, inget fullt lag, ingen boll. Frågan är om Magdalena Andersson har en plan. S tycks säga att V kan vara med som funktionär, kanske med på taktikgenomgång, koka kaffe och tvätta dräkter. Det är inte konstigt om Dadgostar säger nej.”
Sedan berättar Lars Bäckström om varför han tror sig kunna ha den erfarenheten som ger honom rätt att yttra sig:
”Jag är inte aktiv i partipolitiken. Men har varit det. Riksdagsledamot för V från 1988 till 2006. Jag var med att förhandlade fram höst- och vårbudget från 1998 till 2006. Det gick ganska bra. En av orsakerna till denna form var att V då inte krävde eller ville ingå i en S ledd regering. V ville stå fria att kunna driva egna krav, men samtidigt vara med och påverka. Det var en modell ungefär som i sagan om Kraka, som skulle möta sin kung, varken klädd eller oklädd.”
”Det kan gå ganska bra, men det blir inte bra. Tro mig jag har upplevt det. Den erfarenheten var en av orsakerna till att jag lämnade riksdagen och partipolitiken. Regeringssidan har alltid ett övertag. De har obegränsade med resurser. De har 100-tals partipolitiskt neutrala tjänstemän som lojalt tar fram de underlag och bevis som regeringen önskar. Det blev en smula bättre när vi fick ett dussin egna tjänstemän. Men de hade inte rätt att styra arbetet på departementen. Det var som att alltid tvingas spela i numerärt underläge.
Jag förstår av egna erfarenheter att varken V eller SD vill fortsätta spela på så olika villkor. Jag tror inte att något parti efter detta val är beredd att ta på sig den rollen. Det är inte bara ett underläge för en samarbetspartner till regeringen. Det är ett brott mot parlamentarismens grundprinciper. Principen att en regering ska gillas av parlamentet. Regeringens förslag ska öppet prövas av riksdagen. Det ger väljarna insyn. Alternativet är slutna rum, nattliga sessioner och ibland framstressade beslut utan beredning och noggrann prövning. Det finns tyvärr gott om exempel. Ett exempel är avskaffandet av arvsskatten hösten 2004.”
Lars Bäckström hänvisar även till källor som stödjer hans argument.
”Systemet med regering som bereder förslag med vissa partier innan riksdagen och offentligheten, media och väljare får veta, är inte bra, inte ok. Frågan bör belysas även ur dess demokratiska och konstitutionella aspekter Så här sa konstitutionsutskottets dåvarande kanslichef Magnus Isberg i tal till riksdagsledamöterna 2004:
”Knappast någon är särskilt lycklig över systemet med samarbetsöverenskommelser mellan regeringen och ett eller flera partier utanför regeringen. Denna ordning är en skvader, en olycklig blandning av en koalitionsregering och en renodlad minoritetsregering som söker stöd för sina förslag i utskotten. Den innebär för det första oklara ansvarsförhållanden. En företrädare för ett samarbetsparti kan på morgonen stödja regeringens förslag i vårpropositionen och på kvällen instämma i oppositionens kritik av samma förslag.
Den innebär för det andra sämre insyn i den politiska beslutsprocessen, i varje fall jämfört med om den sker i utskotten. För det tredje innebär denna ordning en risk för att kvaliteten på besluten blir sämre genom att besluten inte bereds på samma ingående sätt som beslut i regeringen eller i ett utskott.”
Och här ett tillägg från Lars Bäckström:
”Frågan belystes vid ett seminarium i riksdagen, arrangerat av Riksbankens Jubileumsfond 17 april 2024; ”Samarbetspartier i Regeringskansliet”. Jag var en av talarna. Andra talare var Anders Ljunggren, C, Lennart Olsen, MP, Sten Olsson, S, och Sophia Metelius, L. Jag upplevde inte att någon av de andra deltagarna tyckte att det var en bra lösning med en regering som hade samarbetsavtal med vissa partier. Det med undantag för det parti som satt på regeringsmakten.
Mitt råd är rakt, antingen ska man vara med i laget, eller så får alla regeringsförslag prövas av riksdagen i demokratisk ordning. Det ger möjlighet till utfrågningar och beredningar under väljarnas och medias insyn. Det följer andan och bokstaven i regeringsformens första paragraf. ”All offentlig makt utgår från folket.”
Artikeln i Dagens Industri är undertecknat av:
Lars Bäckström, riksdagsledamot V 1988-2006
landshövding i Västra Göalands län, 2008-2017.
[Bilden nedan är lånat från Riksdagens arkiv]
