Igår ordnade lokalföreningen en temakväll om bostadsfrågor – tidigare under dagen debatterade och beslutade riksdagen Civilutskottets betänkande 2025/26:CU18 ”Bostadspolitik”. Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzales Westling begärde tidigt replik på David Josefsson, M, för att tydliggöra en punkt: Idag undviks ordet marknadshyror, det uppfattas som provocerande. Istället talas det om trygghetshyror: ”Moderaterna har ett förslag på något som de kallar trygghetshyror. Enligt David Josefsson själv innebär förslaget att hyresvärden helt enkelt får fundera kring vad människor är beredda att betala för hyra. Sedan får man som hyresgäst säga om man tycker att det är en rimlig hyra, och om man inte tycker det så går man till en annan hyresvärd som erbjuder en annan hyra.”

I sitt anförande berörde Samuel Gonzales Westling Vänsterpartiets syn på nödvändiga förändringar för systemet med hyresförhandlingar: ”För hyresgästerna är det värre ändå eftersom systemet för att reglera deras hyror inte längre fungerar som det var avsett. År 2022 infördes systemet med skiljeman, en nödbroms som man i undantagsfall skulle ta till när förhandlingarna mellan Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna kört fast. Men i dag är standardläget i stället att nödbromsen alltid är i. Antalet ärenden som gått till skiljeman har exploderat. Hyresvärdarna kör systematiskt förhandlingar i diket genom att lägga fram orimliga krav på hyreshöjningar, inte för att de vill nå en överenskommelse utan för att de vill slippa den. När förhandlingarna hamnar hos skiljemannen fastställs hyreshöjningarna ofta till hyresvärdarnas fördel. Spelet är riggat till den enes fördel, och förloraren är alltid densamma: hyresgästen.

Fru talman! Det är också på sin plats att tala klarspråk om riskerna i systemet: fastighetsbolag som bygger sina affärer på stora lån och snabba vinster. När räntorna stiger slår det hårt, men kostnaden bärs inte av företagen själva utan av hyresgästerna. Hyresgästerna får betala för andras affärsbeslut, som de inte har varit delaktiga i att fatta. De får inte heller ta del av vinsterna när vinden äntligen vänder. Det är därför helt uppenbart att vi behöver förändring. Först och främst måste spelreglerna för hyresförhandling ses över. Partsmodellen ska värnas; det är helt och hållet självklart. Men det får inte vara något som bara fungerar i teorin, utan det måste också fungera i praktiken. Missbruk måste stoppas. Därför vill vi att en utredning tillsätts som ser över hur systemet kan reformeras så att hyresgästerna får ett starkare skydd mot oskäliga hyreshöjningar.”

Som alltid kan hela debatten ses i efterhand på riksdagens webb-tv – det finns även en länk till snabbprotokollet. I övrigt finns en motion där Vänsterpartiet utvecklar sina förslag: ”Bostadspolitik, planering och byggande”.

Det kan tyckas vara gott om tid kvar – men erfarenheten visar att tiden går fort under ett valår. I stort sett alla politiska partier har haft sina möten där listorna fastställdes. Beskedet från valmyndigheten är tydligt: ”Sista dagen för partier att anmäla kandidater på låsta listor och beställa valsedlar med namn inför valet 2026 är den 9 april 2026. Det är även sista dagen för dessa kandidater att lämna sitt samtycke.” Här på Vänsterpartiets lokala hemsida kommer vi att ägna stort utrymme för lokala och regionala frågor. Det är också dessa områden där våra lokala kandidater till kommunfullmäktige och regionfullmäktige lägger mycket tid på att förbereda sig för kommande uppdrag.

När sker övergången – när avslutas mandatperioden och när kallas det till första sammanträdet för nyvalda politiker? Efter valdagen söndag 13 september sammanträder ”gamla” fullmäktige en sista gång onsdag 16 september. Därefter kallas det nyvalda  fullmäktige till tre sammanträden under 2026: 21 oktober, 25 november och 16 december. Är  allt som det brukar vara, så väljs fullmäktiges presidium 21 oktober. Vilka som väljs att sitta i någon nämnd eller styrelse som ordinarie ledamot eller ersättare är ingenting som partierna har särskilt bråttom med att bestämma sig för. I bästa fall sker valet i november, förmodligen dock först i december. Hur som helst, nya kommunstyrelsen och nya nämnder träffas första gången först efter årsskiftet, de flesta alltså  i januari 2027.

Kommunen brukar ordna utbildningar för nya ledamöter, i regel ansluter också förtroendevalda som har varit med tidigare – kan aldrig vara fel att repetera och att fånga upp tillkommande nyheter. Men det finns annan utbildning som är tänkt att bidraga med sådant som kan höja den enskilda ledamotens möjlighet att navigera rätt och att agera kraftfullt från första början. Det är partierna centralt som brukar tillhandahålla handledning som avser att utbilda kring partiets syn på specifika sakfrågor som kan segla upp under ledamotens första aktiva period.

Partiernas vallistor omfattar i regel många fler namn än det antal som sedan tar plats i kommunfullmäktige som ledamot eller ersättare. Här finns många kandidater för andra uppdrag. Någon vill arbeta med ”hårda” frågor och intresserar sig för ett uppdrag i byggnadsnämnden eller samhällsbyggnadsnämnden, en annan följer med intresse sociala frågor och vill vara på plats, när nya socialtjänsten genomsyrar verksamheten. En tredje har intresse för utbildningsfrågor, för frågor som rör förskolan och den nu tioåriga grundskolan, eller för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

För alla ledamöter som tillträder 2027 är utbildningen till uppdraget en angelägenhet som idag öppnar helt andra vägar än det har varit för någon mandatperiod tidigare. Idag finns det närmast obegränsat underlag att förkovra sig med. Och att hitta rätt underlag underlättas av alla verktyg som erbjuds. Det räcker oftast med att ställa en kort fråga – och vips presenterar Google rätt svar. Och inte bara det – det följer med ett erbjudande ”Fördjupa dig i AI-läget”. Orkar man sedan med eller om tiden är knapp för att ”läsa på ordentligt”, så kan man mata in underlaget t ex i verktyget ”NotebookLM”. En kvart senare kan man avlyssna en podd som hanterar hela dokumentet genom en dialog som två personer för med varandra. Inte hur som helst, utan utifrån några mer specifika frågor som man själv ”promptar” innan man be AI att generera podden.

Så låt oss säga, någon aspirerar på att under nästa mandatperioden sitta som ledamot för partiet i antingen barn- och utbildningsnämnden eller i direktionen för Kunskapsförbundet Väst. I grunden finns då säkerligen ett stort intresse för frågorna och förmodligen en hyfsad kunskap om villkoren för utbildningsfrågor. Att förbereda sig på egen hand – hur? Ta t ex en rapport som kom i veckan från Skolverket: ”Skolverkets bedömning av läget i skolväsendet 2026”. 102 sidor – varav 12 med hänvisning till referenser, oftast med länkar för digital tillgång. Efter korta 15 minuter kan man sätta sig bekvämt och avlyssna podden som idag fick rubriken ”Svensk skola vittrar bakom fasaden” – enligt NotebookLM lite mer än 23 minuter. (Fast – podden denna gång gjorde en sak klar: Sammanfattningar i all ära, men man bör nog gå till enskilda kapitel som behöver begrundas bättre.)

När väljarna i september väljer valsedel, så ska de veta att på Vänsterpartiets kommunala lista finns kandidater som har förberett sig för kommande uppdrag.

Öppet möte – alla är varmt välkomna! 

Även om det sägs att det inte kommer att finnas något nytt Tidöavtal i den kommande mandatperioden, så är det fortfarande en hel del från Tidöavtalet 2022 som återstår att föras från avsikt till förändrat lagstiftning och in i samhällets olika verksamheter. I riksdagen igår gällde det ”språkkravet” – ordet förekommer på ett flertal punkter i avtalet, främst för äldreomsorg, medborgarskap och permanenta uppehållstillstånd. SD har aldrig gjort någon hemlighet av vem som förde fram språkkravet. Inte lika tydligt dock varför språkkravet betonades – det var mer passande att använda formuleringar som lättare accepterades.

Igår debatterades betänkandet från socialutskottet SoU26: ”Ett språkkrav inom äldreomsorgen”. Jessica Stegerud från SD utmanades av företrädare från S, C, V och MP – hela debatten kan i efterhand ses i riksdagens webb-tv eller läsas i snabbprotokollet. Hon nämnde själv i ett inlägg ”av vårdbiträdena är 53 procent födda utomlands och för undersköterskorna är siffran 37 procent”. Men från den andra sidan bemöttes hon av argument som vidhöll att bristande språkkunskaper visst ska föranleda insatser från arbetsgivarna, men att äldreomsorgens problem behöver lösas med en rad andra åtgärder som kommunerna uppenbarligen inte mäktar med och där staten sviktar i sitt ansvar.

Nadja Awad från Vänsterpartiet ställde en rad frågor till Jessica Stegerud: ”Hur många kommuner i landet har skurit ned i äldreomsorgen? Hur många medarbetare träffar en äldre inom ramen av två veckor? Hur många kommuner tvingas skära ned på de äldres mat? Hur lång tid får en duschning eller ett toalettbesök ta, enligt minutstyrningen? Hur ofta sjukskrivs en undersköterska? Är det mer än någon annan yrkesgrupp? Vad är medellönen för Sveriges vårdbiträden? Hur många nya behöver vi anställa i välfärden till 2030? Hur många fler timmar jobbar välfärdens personal i jämförelse med något annat nordiskt land? Hur mycket tjänar vd:ar för Sveriges vård- och omsorgsbolag varje månad? Hur många arbetsplatser inom hemtjänsten granskar Arbetsmiljöverket på grund av sjukfrånvaro, arbetsplatsolyckor och urusel arbetsmiljö? Hur länge måste äldre vänta för att få en plats på särskilt boende? Olagligt länge? Och hur många duktiga undersköterskor och vård-biträden har utvisats på grund av låga löner?”

Jessica Stegerud, SD, inledde sin replik: ”Jag vill påminna ledamoten om att det här är Sveriges riksdag och inte Vänsterpartiets ungdomsförbund. Jag betackar mig för den nedlåtande tonen i den här debatten. Lite skärpning där, om jag får be.” Som sagt, hela debatten eller delar av debatten kan ses på riksdagens webb-tv.

Det som hände i socialnämnden är allvarligt. Ett ordförandebeslut fattat av Dan Nyberg (S) visade sig inte vara förenligt med kommunallagen och behövde därför göras om. Det i sig är bra – fel ska rättas till.

• 1. Mats Pilhem, 69 år, Orust, pensionerad metallarbetare
• 2. Gunilla Cederbom, 64 år, Vänersborg, Pensionerad sjuksköterska
• 3. Robert Pelli, 43 år, Mellerud, Yrkeschaufför
• 4. Anna Kahn, 75 år, Mellerud, Pensionerad sjuksköterska
• 5. Håkan Berg, 56 år, Munkedal, Skoladministratör
• 6. Thomas Schulz Rohm, 71 år, Trollhättan, Pensionerad kommunikatör
• 7. Helena Voimäki, 67 år, Orust, Pensionär
• 8. Mikaela Del Valle, 20 år, Trollhättan, Politisk sekreterare
• 9. Charlotta Bjälkebring Carlsson, 65 år, Orust, Nämndsamordnare
• 10. Ida Hildingsson, 40 år, Vänersborg, Socionom
• 11. Eva Espling, 64 år, Lysekil, Projektledare
• 12. Anya Wrigman, 63 år, Uddevalla, Arbetshandledare
• 13. Marcus Brander, 44 år, Trollhättan, Kulturarbetare
• 14. Sofia Balkenstig, 40 år, Tanum, Förskollärare
• 15. John Hellström, 19 år, Vänersborg, Studerande
• 16. Mattias Foldemark, 49 år, Trollhättan, Egenföretagare
• 17. Lukas Levin, 31 år, Färgelanda, Byggnadsingenjör
• 18. Tobias Egerzon, 50 år, Trollhättan, Kulturvärd
• 19. Kerstin Joelsson-Wallsby, 68 år, Sotenäs, F.d. Undersköterska
• 20. Julia Sikström, 27 år, Vänersborg, Assisterande säljledare
• 21. Fahimeh Nordborg, 67 år, Trollhättan, Gymnasielärare

Från vänster: Robert Pelli, Gunilla Cederbom, Anna Kahn och Mats Pilhem.

Vad menas med ”ekonomisk utsatthet”? Vem bestämmer att ”aktivitetskravet” ska bli botemedlet? Människor som befinner sig i ekonomisk utsatthet lever i någon kommun, i många kommuner, i vår kommun. Och nu har regeringen och riksdagen beslutat att kommunerna ska ansvara för att aktivitetskravet skall gälla från 1 juli 2026. Det är hög tid att våra förtroendevalda vet vad detta för med sig, vad som behöver ordnas för att arbetsmarknadsenheten och socialtjänsten står rustade.

”Ekonomisk utsatthet – en litteraturöversikt” är titeln på den första av tre rapporter som Göteborgsregionen har tagit fram. Följande avsnitt ur rapportens sammanfattning bör väcka intresset hos lokala politiker att skaffa sig bättre kunskap.

”Översikten visar att ekonomisk utsatthet är ett mångdimensionellt fenomen som kan förstås och mätas på olika sätt. Det finns ingen entydig definition, och valet av mått påverkar både hur omfattningen bedöms och vilka grupper som synliggörs. Ekonomisk utsatthet handlar inte heller enbart om inkomstnivåer, utan också om möjligheten att upprätthålla en skälig levnadsnivå över tid.

Trots att Sverige är ett välfärdsland med omfattande trygghetssystem lever en andel av befolkningen i ekonomisk utsatthet. Förekomsten varierar mellan olika grupper och livssituationer. Ekonomisk utsatthet är särskilt vanlig bland arbetslösa och personer med svag förankring på arbetsmarknaden, ensamstående föräldrar, utrikes födda, personer med psykisk eller fysisk ohälsa, personer med funktionsnedsättning samt personer som saknar fast bostad. Även skuldsättning och överskuldsättning framträder som centrala faktorer. Översikten visar också att ekonomisk utsatthet kan förekomma trots förvärvsarbete, exempelvis vid låga inkomster, osäkra anställningar eller kombinationen av arbete och höga levnadsomkostnader.

Konsekvenserna av ekonomisk utsatthet beskrivs i litteraturen som omfattande och långsiktiga. På individnivå handlar det bland annat om försämrad fysisk och psykisk hälsa, social exkludering, skam, begränsade handlingsutrymmen och ökad utsatthet för våld. För barn kan ekonomisk utsatthet under uppväxten få särskilt allvarliga följder, inklusive ökad risk för fortsatt ekonomisk utsatthet i vuxenlivet. På samhällsnivå bidrar ökande ekonomiska klyftor till sämre folkhälsa, lägre tillit, ökad brottslighet och även till risk för demokratisk urholkning.”

Om aktivitetskravet handlar en annan text i Göteborgsregionens nyhetsbrev: ”Från och med den 1 juli 2026 införs ett nytt aktivitetskrav inom försörjningsstödet, som innebär att alla som får ekonomiskt bistånd behöver delta i aktiviteter som motsvarar heltid.” Och vidare: ”Syftet med förändringen är att stärka varje individs möjligheter att närma sig arbetsmarknaden och på sikt bli självförsörjande. Kommunerna får samtidigt ett utökat ansvar att erbjuda meningsfulla insatser: motiverande, språkfrämjande, jobbsökande och arbetsplatsförlagda aktiviteter. Kommunerna ska även ta fram individuella aktivitetsplaner.”
Ett påpekande kan vara på plats – remissrundan efter utredningen och även senare kring behandlingen av propositionstexten i lagrådets beredning, i utskottet och vid debatten i riksdagens kammare har varit oerhört kritisk. Men nu är det så att än har Tidöalternativet en hårfin majoritet vid omröstningar.

P.S.: Lite hopp väcks, när idag, torsdag, SCB kom med ett pressmeddelande med rubriken ”Färre barn lever i ekonomisk utsatthet”.

Bostad är en rättighet – inte en marknadsvara!

Tony Haddou är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Tillsammans med Annika Hirvonen från Miljöpartiet och med stöd av Niels Paarup-Petersen från Centerpartiet har han i riksdagens utskott och senast i riksdagens kammare försökt få till ett stopp för tonårsutvisningarna. Men även om det sägs att det inte längre sker utvisningar så är verkligheten en annan. Aftonbladet publicerade igår en debattartikel med rubriken ”Ren lögn – du har inte stoppat utvisningarna”.

Tony Haddou skriver: ”Alla riksdagspartier, till och med Sverigedemokraterna, hävdar nu att de vill stoppa tonårsutvisningarna. Trots det hotas fortfarande unga människor som rotat sig i Sverige att utvisas. Jag vet det här för att jag träffar dem, skakar deras händer, ser dem i ögonen och lyssnar på deras förhoppningar och rädslor.” Och han fortsätter: ”Efter massiv kritik från allmänheten och sina egna medlemmar kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Inför hela svenska folket påstod de att tonårsutvisningarna skulle pausas tills man hunnit utreda lagen. Men regeringens paus gäller bara för de ungdomar som ännu inte fått ett beslut. Alla som redan fått sin dom ska fortfarande utvisas och migrationsdomstolen säger till Aftonbladet att de inte omfattas av pausen.”

Debattartikelns slitsats är: ”För medan Tidöpartierna drar ut på frågan i ett försök att komma undan kritikstormen fortsätter utvisningarna. Familjer som splittras kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil. Ungdomar som står på randen till att få sin framtid sönderslagen kan inte sätta sitt hopp till att regeringens ventil ska omfatta just dem. Tvärtom lutar sig regeringen på en utredning som skulle leda till fler tonårsutvisningar, inte färre. Därför måste tonårsutvisningarna omedelbart stoppas. För de unga och deras familjer är läget akut.”

”Vi kommer att fortsätta kämpa för att stoppa tonårsutvisningarna, något som samtliga partier alltså påstår att de vill men som hälften av riksdagen just har röstat emot. Vi vet att vi har opinionen på vår sida i den här frågan, en förkrossande majoritet av svenska folket är emot att de unga utvisas. Men för varje dag och vecka som detta drar ut på tiden går unga människor i ovisshet om sin framtid, eller hinner till och med utvisas. Alla tonårsutvisningar måste stoppas, nu.”

Foto: Agnes Stuber

Riksdagen behandlar i snabb takt en mängd betänkanden som utskotten har tagit fram för beslut i kammaren. Nästan undantagslöst inleds alla betänkanden av en standardformulering: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående eller redan genomförda åtgärder.”  Så lyder också inledningen i Kulturutskottets betänkande KrU8 : ”Civila samhället, trossamfund och folkbildning”. Riksdagen debatterar kring betänkandet på onsdag, oppositionens yrkanden med anledning av reservationer i betänkandet kommer att avslås. Något annat sker inte i riksdagen där det mesta av allt som sker är förutsägbart. Ändå borde det vara av intresse att ta del av debatten och själva betänkandet. Det är ju här som villkoren för civilsamhällets utveckling eller avveckling tydliggörs. För visst spelar det roll hur regeringen villkorar finansieringen av civilsamhällets verksamhet. ”Utskottet noterar vidare att bidragsgivningen till det civila samhället är stabil och att bidrag nästan uteslutande ges i form av generella bidrag.” ”Utskottet” – det är de fyra partier som står bakom Tidöavtalet. Men hur ser det egentligen ut, vad anser oppositionen, vad anser alla föreningar runtom i landet?

På punkten ”Finansiering av civilsamhällets organisationer” finns tre reservationer. S noterar ”Finansieringen av civilsamhällets organisationer är [därför] en demokratisk angelägenhet och måste kännetecknas av långsiktighet.” Från C kommer markeringen: ”Statens stöd till civilsamhället behöver [därför] i högre grad gå till verksamhetsbidrag än till projektbidrag.” Och ledamoten för MP skriver: ”Jag menar därför att byråkratin behöver förenklas och att det behövs satsningar på långsiktiga verksamhetsstöd i stället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansökningar för att få medel till verksamheten.”

Vänsterpartiets ledamot Vasiliki Tsouplaki hänvisar i ett särskilt yttrande till partiets budgetmotion:

”Jag delar inte utskottets syn på att villkoren för civilsamhället är fortsatt goda eller att införandet av de nya demokrativillkoren har fungerat bra. Jag är också mycket kritisk till hur folkbildningen har hanterats. Stora delar av civilsamhället har fått neddragningar av sina statliga anslag den här mandatperioden. Det är organisationer inom vitt skilda områden som miljö, fred och kultur. Sveriges Konsumenter och SIOS, de etniska föreningarnas nationella paraply har blivit av med hela statsstödet. I år får barn- och ungdomsföreningarna neddragningar med 50 miljoner kronor, och studieförbunden som fungerar som en ryggrad för hela civilsamhället med möteslokaler och stöd för studier måste fortsätta att dra ned sin verksamhet för tredje året i rad. De har sagt upp runt 1 000 personer och tvingats stänga ett stort antal musikhus och föreningslokaler. Två studieförbund har dessutom helt fått lägga ned sin verksamhet.
Dessa försämringar gäller också folkhögskolornas verksamhet, där uteblivna förstärkningar gör att kurser behöver läggas ned. Hårdare reglering ger ökad administration, och mindre fel i protokoll ger helt indragna stöd. Misstänksamhet mot föreningslivet riskerar att leda till alltför stora kontrollapparater som tar kål på det ideella engagemanget. Tolkningen av demokrativillkoren riskerar att leda till självcensur och försämrat debattklimat. Den föreningsmodell vi haft i över 100 år klassas som odemokratisk uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det självklart att civilsamhället ska ha goda villkor att verka. Det är genom våra breda folkrörelser som tidigare generationer förändrat samhället. Då, precis som nu, var föreningarna också demokratiskolor, där man t.ex. lärde sig viktiga processer för beslutsfattande.
Vänsterpartiet menar att vi måste vara rädda om det ideella engagemanget och se till att vi har en god dialog mellan politik och civilsamhälle, enkla och tydliga regelverk, bra stöd från bidragsgivande myndighet och långsiktiga organisationsbidrag. Det ska vara lätt att göra rätt och utgångspunkten från det offentliga ska vara att uppmuntra ideella krafter. Tidöpartiernas styrning har gått i helt motsatt riktning.
Jag instämmer i en del av den övriga oppositionens förslag i betänkandet om bättre ekonomiska villkor för civilsamhället, men Vänsterpartiet manifesterar det främst i sin budgetmotion för 2026 och därför har jag inte ställt mig bakom deras reservationer.”