Det som hände i socialnämnden är allvarligt. Ett ordförandebeslut fattat av Dan Nyberg (S) visade sig inte vara förenligt med kommunallagen och behövde därför göras om. Det i sig är bra – fel ska rättas till.

• 1. Mats Pilhem, 69 år, Orust, pensionerad metallarbetare
• 2. Gunilla Cederbom, 64 år, Vänersborg, Pensionerad sjuksköterska
• 3. Robert Pelli, 43 år, Mellerud, Yrkeschaufför
• 4. Anna Kahn, 75 år, Mellerud, Pensionerad sjuksköterska
• 5. Håkan Berg, 56 år, Munkedal, Skoladministratör
• 6. Thomas Schulz Rohm, 71 år, Trollhättan, Pensionerad kommunikatör
• 7. Helena Voimäki, 67 år, Orust, Pensionär
• 8. Mikaela Del Valle, 20 år, Trollhättan, Politisk sekreterare
• 9. Charlotta Bjälkebring Carlsson, 65 år, Orust, Nämndsamordnare
• 10. Ida Hildingsson, 40 år, Vänersborg, Socionom
• 11. Eva Espling, 64 år, Lysekil, Projektledare
• 12. Anya Wrigman, 63 år, Uddevalla, Arbetshandledare
• 13. Marcus Brander, 44 år, Trollhättan, Kulturarbetare
• 14. Sofia Balkenstig, 40 år, Tanum, Förskollärare
• 15. John Hellström, 19 år, Vänersborg, Studerande
• 16. Mattias Foldemark, 49 år, Trollhättan, Egenföretagare
• 17. Lukas Levin, 31 år, Färgelanda, Byggnadsingenjör
• 18. Tobias Egerzon, 50 år, Trollhättan, Kulturvärd
• 19. Kerstin Joelsson-Wallsby, 68 år, Sotenäs, F.d. Undersköterska
• 20. Julia Sikström, 27 år, Vänersborg, Assisterande säljledare
• 21. Fahimeh Nordborg, 67 år, Trollhättan, Gymnasielärare

Från vänster: Robert Pelli, Gunilla Cederbom, Anna Kahn och Mats Pilhem.

Vad menas med ”ekonomisk utsatthet”? Vem bestämmer att ”aktivitetskravet” ska bli botemedlet? Människor som befinner sig i ekonomisk utsatthet lever i någon kommun, i många kommuner, i vår kommun. Och nu har regeringen och riksdagen beslutat att kommunerna ska ansvara för att aktivitetskravet skall gälla från 1 juli 2026. Det är hög tid att våra förtroendevalda vet vad detta för med sig, vad som behöver ordnas för att arbetsmarknadsenheten och socialtjänsten står rustade.

”Ekonomisk utsatthet – en litteraturöversikt” är titeln på den första av tre rapporter som Göteborgsregionen har tagit fram. Följande avsnitt ur rapportens sammanfattning bör väcka intresset hos lokala politiker att skaffa sig bättre kunskap.

”Översikten visar att ekonomisk utsatthet är ett mångdimensionellt fenomen som kan förstås och mätas på olika sätt. Det finns ingen entydig definition, och valet av mått påverkar både hur omfattningen bedöms och vilka grupper som synliggörs. Ekonomisk utsatthet handlar inte heller enbart om inkomstnivåer, utan också om möjligheten att upprätthålla en skälig levnadsnivå över tid.

Trots att Sverige är ett välfärdsland med omfattande trygghetssystem lever en andel av befolkningen i ekonomisk utsatthet. Förekomsten varierar mellan olika grupper och livssituationer. Ekonomisk utsatthet är särskilt vanlig bland arbetslösa och personer med svag förankring på arbetsmarknaden, ensamstående föräldrar, utrikes födda, personer med psykisk eller fysisk ohälsa, personer med funktionsnedsättning samt personer som saknar fast bostad. Även skuldsättning och överskuldsättning framträder som centrala faktorer. Översikten visar också att ekonomisk utsatthet kan förekomma trots förvärvsarbete, exempelvis vid låga inkomster, osäkra anställningar eller kombinationen av arbete och höga levnadsomkostnader.

Konsekvenserna av ekonomisk utsatthet beskrivs i litteraturen som omfattande och långsiktiga. På individnivå handlar det bland annat om försämrad fysisk och psykisk hälsa, social exkludering, skam, begränsade handlingsutrymmen och ökad utsatthet för våld. För barn kan ekonomisk utsatthet under uppväxten få särskilt allvarliga följder, inklusive ökad risk för fortsatt ekonomisk utsatthet i vuxenlivet. På samhällsnivå bidrar ökande ekonomiska klyftor till sämre folkhälsa, lägre tillit, ökad brottslighet och även till risk för demokratisk urholkning.”

Om aktivitetskravet handlar en annan text i Göteborgsregionens nyhetsbrev: ”Från och med den 1 juli 2026 införs ett nytt aktivitetskrav inom försörjningsstödet, som innebär att alla som får ekonomiskt bistånd behöver delta i aktiviteter som motsvarar heltid.” Och vidare: ”Syftet med förändringen är att stärka varje individs möjligheter att närma sig arbetsmarknaden och på sikt bli självförsörjande. Kommunerna får samtidigt ett utökat ansvar att erbjuda meningsfulla insatser: motiverande, språkfrämjande, jobbsökande och arbetsplatsförlagda aktiviteter. Kommunerna ska även ta fram individuella aktivitetsplaner.”
Ett påpekande kan vara på plats – remissrundan efter utredningen och även senare kring behandlingen av propositionstexten i lagrådets beredning, i utskottet och vid debatten i riksdagens kammare har varit oerhört kritisk. Men nu är det så att än har Tidöalternativet en hårfin majoritet vid omröstningar.

P.S.: Lite hopp väcks, när idag, torsdag, SCB kom med ett pressmeddelande med rubriken ”Färre barn lever i ekonomisk utsatthet”.

Bostad är en rättighet – inte en marknadsvara!

Tony Haddou är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Tillsammans med Annika Hirvonen från Miljöpartiet och med stöd av Niels Paarup-Petersen från Centerpartiet har han i riksdagens utskott och senast i riksdagens kammare försökt få till ett stopp för tonårsutvisningarna. Men även om det sägs att det inte längre sker utvisningar så är verkligheten en annan. Aftonbladet publicerade igår en debattartikel med rubriken ”Ren lögn – du har inte stoppat utvisningarna”.

Tony Haddou skriver: ”Alla riksdagspartier, till och med Sverigedemokraterna, hävdar nu att de vill stoppa tonårsutvisningarna. Trots det hotas fortfarande unga människor som rotat sig i Sverige att utvisas. Jag vet det här för att jag träffar dem, skakar deras händer, ser dem i ögonen och lyssnar på deras förhoppningar och rädslor.” Och han fortsätter: ”Efter massiv kritik från allmänheten och sina egna medlemmar kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Inför hela svenska folket påstod de att tonårsutvisningarna skulle pausas tills man hunnit utreda lagen. Men regeringens paus gäller bara för de ungdomar som ännu inte fått ett beslut. Alla som redan fått sin dom ska fortfarande utvisas och migrationsdomstolen säger till Aftonbladet att de inte omfattas av pausen.”

Debattartikelns slitsats är: ”För medan Tidöpartierna drar ut på frågan i ett försök att komma undan kritikstormen fortsätter utvisningarna. Familjer som splittras kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil. Ungdomar som står på randen till att få sin framtid sönderslagen kan inte sätta sitt hopp till att regeringens ventil ska omfatta just dem. Tvärtom lutar sig regeringen på en utredning som skulle leda till fler tonårsutvisningar, inte färre. Därför måste tonårsutvisningarna omedelbart stoppas. För de unga och deras familjer är läget akut.”

”Vi kommer att fortsätta kämpa för att stoppa tonårsutvisningarna, något som samtliga partier alltså påstår att de vill men som hälften av riksdagen just har röstat emot. Vi vet att vi har opinionen på vår sida i den här frågan, en förkrossande majoritet av svenska folket är emot att de unga utvisas. Men för varje dag och vecka som detta drar ut på tiden går unga människor i ovisshet om sin framtid, eller hinner till och med utvisas. Alla tonårsutvisningar måste stoppas, nu.”

Foto: Agnes Stuber

Riksdagen behandlar i snabb takt en mängd betänkanden som utskotten har tagit fram för beslut i kammaren. Nästan undantagslöst inleds alla betänkanden av en standardformulering: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående eller redan genomförda åtgärder.”  Så lyder också inledningen i Kulturutskottets betänkande KrU8 : ”Civila samhället, trossamfund och folkbildning”. Riksdagen debatterar kring betänkandet på onsdag, oppositionens yrkanden med anledning av reservationer i betänkandet kommer att avslås. Något annat sker inte i riksdagen där det mesta av allt som sker är förutsägbart. Ändå borde det vara av intresse att ta del av debatten och själva betänkandet. Det är ju här som villkoren för civilsamhällets utveckling eller avveckling tydliggörs. För visst spelar det roll hur regeringen villkorar finansieringen av civilsamhällets verksamhet. ”Utskottet noterar vidare att bidragsgivningen till det civila samhället är stabil och att bidrag nästan uteslutande ges i form av generella bidrag.” ”Utskottet” – det är de fyra partier som står bakom Tidöavtalet. Men hur ser det egentligen ut, vad anser oppositionen, vad anser alla föreningar runtom i landet?

På punkten ”Finansiering av civilsamhällets organisationer” finns tre reservationer. S noterar ”Finansieringen av civilsamhällets organisationer är [därför] en demokratisk angelägenhet och måste kännetecknas av långsiktighet.” Från C kommer markeringen: ”Statens stöd till civilsamhället behöver [därför] i högre grad gå till verksamhetsbidrag än till projektbidrag.” Och ledamoten för MP skriver: ”Jag menar därför att byråkratin behöver förenklas och att det behövs satsningar på långsiktiga verksamhetsstöd i stället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansökningar för att få medel till verksamheten.”

Vänsterpartiets ledamot Vasiliki Tsouplaki hänvisar i ett särskilt yttrande till partiets budgetmotion:

”Jag delar inte utskottets syn på att villkoren för civilsamhället är fortsatt goda eller att införandet av de nya demokrativillkoren har fungerat bra. Jag är också mycket kritisk till hur folkbildningen har hanterats. Stora delar av civilsamhället har fått neddragningar av sina statliga anslag den här mandatperioden. Det är organisationer inom vitt skilda områden som miljö, fred och kultur. Sveriges Konsumenter och SIOS, de etniska föreningarnas nationella paraply har blivit av med hela statsstödet. I år får barn- och ungdomsföreningarna neddragningar med 50 miljoner kronor, och studieförbunden som fungerar som en ryggrad för hela civilsamhället med möteslokaler och stöd för studier måste fortsätta att dra ned sin verksamhet för tredje året i rad. De har sagt upp runt 1 000 personer och tvingats stänga ett stort antal musikhus och föreningslokaler. Två studieförbund har dessutom helt fått lägga ned sin verksamhet.
Dessa försämringar gäller också folkhögskolornas verksamhet, där uteblivna förstärkningar gör att kurser behöver läggas ned. Hårdare reglering ger ökad administration, och mindre fel i protokoll ger helt indragna stöd. Misstänksamhet mot föreningslivet riskerar att leda till alltför stora kontrollapparater som tar kål på det ideella engagemanget. Tolkningen av demokrativillkoren riskerar att leda till självcensur och försämrat debattklimat. Den föreningsmodell vi haft i över 100 år klassas som odemokratisk uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det självklart att civilsamhället ska ha goda villkor att verka. Det är genom våra breda folkrörelser som tidigare generationer förändrat samhället. Då, precis som nu, var föreningarna också demokratiskolor, där man t.ex. lärde sig viktiga processer för beslutsfattande.
Vänsterpartiet menar att vi måste vara rädda om det ideella engagemanget och se till att vi har en god dialog mellan politik och civilsamhälle, enkla och tydliga regelverk, bra stöd från bidragsgivande myndighet och långsiktiga organisationsbidrag. Det ska vara lätt att göra rätt och utgångspunkten från det offentliga ska vara att uppmuntra ideella krafter. Tidöpartiernas styrning har gått i helt motsatt riktning.
Jag instämmer i en del av den övriga oppositionens förslag i betänkandet om bättre ekonomiska villkor för civilsamhället, men Vänsterpartiet manifesterar det främst i sin budgetmotion för 2026 och därför har jag inte ställt mig bakom deras reservationer.”

Budgetprocessen i vår kommun avlöper varje år på samma sätt och man följer alltid samma tidsplan. Med ett litet undantag vart fjärde år, året när Sverige väljer en ny uppsättning politiker för en kommande mandatperiod. Men även 2026 beslutar ”gamla” fullmäktige i mitten av juni vad som skall gälla 2027 och framåt. Dock får nya fullmäktige sedan i slutet av 2026 en chans att yttra sig om detta budgetbeslut. Erfarenheten visar att beslut sällan ändras. Men skulle det uppkomma helt andra majoritetsförhållanden så kan det fattas nya beslut. Nya konstellationer har ju under valrörelsen gjort utfästelser som nu ska resultera i andra prioriteringar.

Sedan ett antal år belastas budgetarbetet av ständigt växande investeringsbehov som leder till att kommunen skuldsätter sig mer och mer. Nya lån och nya ränteposter är en tung del, en kostnadsspiral som ingen önskar och knappast någon förmår att undvika. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har nu sammanfattat synpunkter som kan vara värdefulla att ta del av. För den som varit med ett tag kanske inga större nyheter, men till hösten tillträder ett antal nya förtroendevalde i kommunala och regionala församlingar.  Rapporten ”Investeringsplan för Sverige” kan vara bra att ha läst.

Anders Henriksson, SKR:s ordförande, har skrivit förordet:

”Investeringar i kommuner och regioner är nödvändiga för att säkra en fortsatt god och jämlik välfärd i hela landet, men också för den ekonomiska tillväxten i Sverige. Det handlar om allt ifrån nya fastigheter och utbyggd transportinfrastruktur till renovering av gamla VA-system. Men också om uppbyggnad av det civila försvaret och investeringar i klimatanpassningar. I dag investerar kommuner och regioner för omkring 230 miljarder kronor årligen och behoven av investeringar bedöms ligga på en fortsatt hög nivå framöver.
Vilka investeringar vi gör i dag och hur vi väljer att finansiera dem kommer att påverka generationer framåt. Behoven är stora och skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Exempelvis riskerar VA-taxorna för invånarna i många kommuner att mångdubblas kommande år. Därför behöver vi en bättre överblick över kommuners och regioners investeringsbehov, dels som stöd till kommuner och regioner och dels för dialog med staten.
Med den här rapporten vill SKR:s styrelse ge en samlad bild av kommuners och regioners investeringsbehov, med tydliga medskick till kommuner, regioner och staten – och oss själva på SKR. Rapporten visar bland annat att det behövs en mer långsiktigt hållbar fördelning mellan kommunsektorn och staten kring ansvar, finansiering och risktagande om vi ska kunna genomföra de investeringar som krävs. Genom rätt förutsättningar och kloka investeringar kan vi säkra en stark välfärd för våra barn och barnbarn, och en stabilare ekonomisk tillväxt med stärkt konkurrenskraft för oss i dag.”

ALLA ÄR VÄLKOMNA!

Anmäl er till eventet på denna länk: https://fb.me/e/625wLBzy8

Vi ses i Dalaborgsparken – det här vill du inte missa!

Vänsterpartiet håller kongress i Örebro 17-19 april.

Kongressen är Vänsterpartiets högsta beslutande organ. På den här sidan kommer du att kunna hitta allt som rör kongressen så som handlingar och övrig information.

Det kommer att finnas tillfälle att följa kongressens arbete digitalt. Då kan det vara en fördel att känna till regelverket som ger presidiet möjlighet att kongressen ska hinna med allt som finns på dagordningen för dessa knappa tre dagar.

Inför kongressen publiceras löpande tillkommande information.