Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Kommer aldrig att glömma

Äldre partikamrater minns dåvarande VPK-ledaren C H Hermanssons uttalande 1969: ”Partikamrater, någon jävla ordning få det vara i ett parti …”

Idag borde äldre och yngre förtroendevalda i Vänersborgs kommun vara överens om att det borde vara bättre ordning i kommunhuset.

Följ tråden och håll med om att så här borde det inte vara.

Den 22 januari berättade vi om inbjudan från justitiedepartementet till Vänersborgs kommun – att yttra sig om betänkandet  ”Vägar till ett tryggare samhälle, kraftsamling för barn och unga” (SOU 2022:67).

Då avslutade vårt inlägg på hemsidan: ”Att svara på regeringens remiss är ju inte bara att yttra sig pliktskyldigast. Alla dessa frågor i detta betänkande är ju något som i alla högsta grad kan bli brinnande aktuellt. Vänersborg har inte hamnat på löpsedeln på samma  sätt som andra kommuner. Men betänkandet handlar mest om förebyggande arbete – ett sådant arbete måste förankras brett. Då kan det inte skada om remissarbetet inte bara görs vid ett skrivbord i kommunhuset.”

Och vad hände sedan? Hade vi för höga förväntningar?

Ja, det hade vi, för höga – det är ju Vänersborg!

17 januari kom inbjudan till att svara på remissen – med anteckningen: svara senast 28 april. Handlingen som omfattar lite över 260 sidor registrerades som ”inkommen”.

25 januari frågade Stefan Kärvling på kommunstyrelsens sammanträde hur och av vem remissen skulle tas fram, om ”politiken” skulle finnas med när Vänersborgs kommun skulle yttra sig. Varken kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, eller kommundirektören Lena Tegenfeldt kände till inbjudan till remiss som Stefan frågade om.

26 januari frågade Ida Hildingsson på socialnämndens sammanträde hur och av vem remissen skulle tas fram, om ”politiken” skulle finnas med när Vänersborgs kommun skulle yttra sig. Varken socialnämndens ordförande Dan Nyberg, S, eller socialchefen Karin Hallberg kände till inbjudan till remiss som Ida frågade om.

På kommunstyrelsen 22 februari frågade Stefan på nytt. Svaret blev svävande.

Tidigt på tisdagsmorgonen  den 28 februari fick socialförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen var sin inbjudan att komma med synpunkter till remissen:

”Här kommer en SOU-remiss som säkerhetssamordnare Per Edensvärd vill att ni kikar på – om det finns något som ni önskar yttra er på och svar önskas senast torsdag 2 mars. Bifogar även påbörjat yttrande. ”

Strax innan lunchtid samma dag svarade barn- och utbildningsförvaltningens administrativa chef: 

”Utifrån den korta svarstiden med önskan om ett yttrande senast 2 mars kommer vi inte att kunna ha några synpunkter eller något att yttra i ärendet då det är en omfattande remiss.”

 Strax efter lunchtid samma dag svarade socialförvaltningen:

”Tack för ert mail. Socialchefen Karin Hallberg och verksamhetschefen för Kvalité och utveckling Kristina Wallstedt har tittat på materialet som ni har skickat till socialförvaltningen. Då det är en omfattande skrift och att det är svarstid redan på torsdag så gör de bedömningen att det blir svårt att hinna titta på detta och svara inom önskad tid.”

Nu är det den 6 mars, senast 28 april vill justitiedepartementet ha ett yttrande från Vänersborgs kommun och 82 andra myndigheter, däribland ett tjugofemtal andra kommuner, för att gå vidare med detta betänkande ”Vägar till ett tryggare samhälle, kraftsamling för barn och unga”. 

Ingen politiker avger svar från Vänersborgs kommun, inte heller någon från de två förvaltningar som i sitt dagliga arbete hanterar precis de frågor som behandlas i betänkandet och där det nu fanns tillfälle att lämna värdefulla synpunkter. Bortsett från att det hade varit värdefullt för både förvaltningen och framförallt lokala förtroendevalda att fördjupa sig i betänkandets frågeställningar. 

Nu återstår 7-8 veckor för det ”påbörjade yttrandet” att stilla mogna till innan det är dags att lämna ”skrivbordet” i kommunhuset och hamna hos justitiedepartementet.

I vårt inlägg den 22 januari står att läsa att vi hade föredragit en annan och mer ändamålsenlig behandling av denna anmodan om synpunkter från Vänersborgs kommun. Men så gäller ännu en gång Vänersborgsmodellen.

Flyktingpolitik – vem bestämmer?

Sällan en pressträff där migrationsminister Maria Malmer Stenergard ensam får uttala sig om regeringens politik. Antingen är det  Sverige­demo­kraternas vice parti­ledare Henrik Vinge som hon framträder med eller också är det i sällskap med Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.

Maria Malmer Stenergard invaldes i riksdagen 2014. Vad gällde 2014?

Under valrörelsen 2014 höll dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt sitt ”Öppna era hjärtan”-tal till svenska folket. Han menade att landet måste förbereda sig på att ta emot flyktingar från krigsområden. 

– Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden, sa Reinfeldt till åhörarna på Norrmalmstorg. 

Vänsterpartiet har behållit sin grundläggande uppfattning:

Människor på flykt behöver få skydd, därför vill vi försvara asylrätten. Sverige ska inte vara ett land som splittrar familjer. Vi vill bygga ett starkt samhälle med robust välfärd och politik för full sysselsättning. Det är så man löser samhällsproblemen, inte genom att urholka asylrätten.

Läs mer på Vänsterpartiets centrala hemsida om ”Flyktingpolitik” – och öppna några dokument i anslutning till artikeln.

Ökad risk för fattigdom – trots heltidsarbete

På Vänsterpartiets centrala hemsida uppmärksammas Kommunals rapport ”Inkomst att leva på”. 

Nästan var sjunde anställd inom Kommunals avtalsområde har en grundlön på 22 000 eller mindre och får bara hundralappar kvar när basräkningarna är betalda. Det visar Kommunals rapport “Inkomst att leva på”.
––Rapporten visar med all tydlighet att de med lägst löner måste prioriteras i den här avtalsrörelsen, säger Malin Ragnegård, ordförande Kommunal.

Bara kaffepengar kvar, heter det i ett känt uttryck. Ja, om inte kaffet vore så dyrt skulle en kunna tillägga denna krisvinter.
På grund av hög inflation, hög ränta, höga mat- och elpriser lever alltfler lågavlönade svenskar på marginalen. Det visar Kommunals aktuella rapport ”Inkomst att leva på”
Inom Kommunals avtalsområden har nästan var sjunde med heltidsjobb en grundlön på 22 000 kr eller mindre i månaden.
– Risken för fattigdom ökar markant bland dem med lägst löner nu när inflationen skenar, det är mycket allvarligt och djupt oroväckande. Trots att man arbetar heltid och gör rätt för sig så tvingas man leva extremt knapert. Många känner en oro över att privatekonomin, när som helst, ska krascha. Så ska det inte vara, vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige, säger Malin Ragnegård, Kommunals ordförande, i ett pressmeddelande.
Kommunals beräkningar visar att i det här svåra ekonomiska läget får en ensamstående med 22 000 kronor eller mindre i månaden cirka 700 kronor kvar i plånboken efter att alla nödvändiga utgifter är betalda. De med lägst löner har inte heller möjlighet att skaffa sig någon privat ekonomisk ”buffert” genom att spara pengar.
–Rapporten visar med all tydlighet att de med lägst löner måste prioriteras i den här avtalsrörelsen, säger Malin Ragnegård.
I årets avtalsrörelse kräver Kommunal en extra låglönesatsning riktad mot de lägst avlönade på respektive avtalsområde. Kommunal vill ha en omfördelning av löneutrymmet riktad till just dem som har de lägsta inkomsterna.
– I Sverige ska du kunna försörja dig själv och dina barn på en vanlig arbetarlön. Därför krävs det en låglönesatsning, konstaterar Malin Ragnegård, Kommunals ordförande.

Fakta från Kommunals rapport

Andelen personer som riskerar att leva i fattigdom har fördubblats sedan nittiotalet.

Ungefär 14 procent av alla med heltidsjobb på Kommunals avtalsområde har en grundlön på 22 000 kr eller mindre i månaden.

Ungefär 30 procent av alla med heltidsjobb på Kommunals avtalsområde har en grundlön på 24 000 kr eller mindre i månaden.

Partikamrater att vara stolt över

I oktober 2021 tackade vi Christina Höj Larsen för allt hon hade fört fram under sina år i riksdagen. Själv skrev hon: Nu lämnar jag vidare stafettpinnen till Tony Haddou.

Uppgiften har inte blivit lättare, Tidöavtalet, två partier i regeringen som tävlar med SD om vem som kan värst, och så Liberalerna som låtsas att kunna utgöra någon sorts motvikt. 

Här texten som Tony Haddou publicerade i torsdags: 

Jag tänker på journalisten som ringde mig för drygt ett år sen och undrade om den låga dagersättningen för ukrainarna som sökt skydd i Sverige. Det blev ett stort reportage, pratade om konsekvenserna, om hur illa framförallt barn och kvinnor far av en så låg ersättning.
Jag frågade journalisten om han visste om att afghaner, syrier, eritreaner och irakier och alla andra asylsökande levt med samma dagersättning sedan snart 30 år tillbaka och om varför intresset inte funnits tidigare? Att pengarna för den asylsökande tar slut efter att man köpt bussbiljett till ett möte när Migrationsverket kallar, och sen finns inga pengar till varken mat eller blöjor till ens barn.
Om att så många förlorat den lilla dagersättningen och sitt hem, jobb, studier och trygghet vid utvisningsbeslut som inte går att verkställa, att dom pressas ut i det som kallas skuggsamhället och reduceras till papperslösa.
Jag tänker på hur hårda och inhumana Sveriges migrationslagar är. Och om inte massflyktsdirektivet hade aktiverats för ukrainarna hade dom troligtvis hänvisats till ”lugnare delar av landet”, många gånger utan nån rättssäker prövning.
Jag tänker på när utvisningarna inte går att verkställa och hur dom då hade hamnat i limbo, utan några rättigheter och utanför allt. Vänsterpartiet har föreslagit en rad förbättringar i mottagandet, senast idag för ukrainarna. Det gör vi för att vi tror att skyddsbehövande måste ges möjligheterna att kunna avsluta sin flykt och starta sitt liv på nytt, i trygghet. Det gäller samtliga människor som flyr.
Jag tänker också på journalisten som för ett år sedan kritiskt frågade mig om varför massflyktsdirektivet inte aktiverades för dom som flydde kriget i Syrien? Samma vilja har helt enkelt inte visats inför andra som på samma sätt flyr och söker skydd. Blev glad över frågorna och reportaget, tror det va i DN, men det krävdes uppenbarligen att journalisten själv kom till Sverige 2015.
Jag tänker på den första frågan jag ställde i riksdagen till dåvarande regering, direkt när ukrainare evakuerades från hus och hem. Varför svarta inte fick komma ut ur Ukraina med bussar eller tåg, varför inte regeringen gjorde nåt åt rasismen vid gränsen till Polen på europeiska nivå för att även dom skulle få evakueras på samma sätt.
Ett år efter att ukrainare flyr undan en brutal invasion tänker jag på hur effektivt och snabbt vi kunde upprätta lagliga och säkra vägar in i EU, vi har alltid haft systemen och regelverken på plats. Vi har alltid kunnat undvika övergreppen mot människor på flykt, att militär fängslar eller skjuter ner människor vid gränsen eller trycker tillbaka dom på Medelhavet så att båtarna kapsejsar.
Jag tänker på dom tunisiska fiskarna som vittnar om att dom får upp barn i sina fiskenät.
Jag tänker på alla skolklasser som hör av sig och som jag träffat för att deras kamrater ska utvisas till ett land den aldrig varit i. Barn som tar orättvisa strider som vuxenvärlden skapat.
Jag tänker på alla dom som genom åren hjälpt ensamkommande och med hjärta och generositet skapat familj och trygghet, trots att dom varje dag i den offentliga debatten fått motta så mycket skit, endast för att dom visar solidaritet och mänsklighet.
Det säger så mycket om Sverige.
Jag tänker på all rasism och allt skit ensamkommande tillskrivs och som blivit svensk politik. På hur rasistiskt Sverige är och hur vi ska skydda våra barn mot det.
Jag tänker på hur reaktionerna är på människor på flykt beroende på vart människor kommer ifrån. Jag tänker på A som väntat på besked i 8 år och ringer och undrar varför det nu finns handläggare men inte för honom. Jag tänker på en regering som så rasistiskt sorterar i asylrätten.
På Sveriges regering och migrationsminister tänker jag allt mindre. Som gjort det till sitt uppdrag att samla alla europeiska länder för att diskutera hur fler människor på flykt olagligt ska tryckas tillbaka. För att dö på Medelhavet och längst vägen, och hur diktaturer fortsatt ska få finansiering för att skjuta ner människor på flykt vid gränserna. Man ska aldrig få avsluta sin flykt här. Just den selektiviteten är rasistisk och det är just den som undergräver asylrätten. 

Från kommunens hemsida

En tyst minut för att hedra det ukrainska folkets situation

Idag är det exakt ett år sedan som Ryssland inledde kriget mot grannlandet Ukraina.

Vi hedrar det ukrainska folkets situation med att både hissa den ukrainska flaggan utanför kommunhuset och vid Vänersborgs museum och hålla en tyst minut i alla våra verksamheter, så långt där är möjligt.

Datum: Fredagen den 24 februari
Tid: Klockan 09.00

Tack för ert stöd!

Lena Tegenfeldt, kommundirektör
Benny Augustsson, kommunstyrelsens ordförande

Tyvärr, förnuftet segrade inte

Det blev som vi befarade – för en månad sedan berättade vi om den nya regeringens och Sverigedemokraternas avsikt att höja skatten: ”Slänga eller reparera?

I maj 2022 fattade en enig riksdag beslut om att sänka momsen på reparationer av cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne från 12 procent till 6 procent. Regeringens partier M, KD och L tillsammans med Sverigedemokraterna beslutade idag att mervärdesskatten åter höjs till 12 procent, inte ens ett år efter att man var med om att fatta beslutet om sänkningen. 

S och C förklarade i särskilda yttranden varför man inte deltog i beslutet. 

Endast V och MP röstade nej – här deras gemensamma reservation:

”Regeringen föreslår att mervärdesskatten för reparationer av cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne höjs från 6 procent till 12 procent. 
Förslaget syftar till att öka enhetligheten i mervärdesskattesystemet. Vi delar regeringens syn att det är önskvärt med ökad enhetlighet i skattesystemet, men anser att det kan finnas områden och skatter där avsteg från
principen om likformiga skatter kan vara motiverat och att klimat- och miljöområdet är ett sådant. En övergång till ett mer hållbart samhälle och en hållbar ekonomi kräver att resurser används mer effektivt, och att gynna reparationstjänster är en viktig del i det arbetet eftersom det är mer resurseffektivt att laga och reparera varor än att köpa nytt. Höjningen drabbar dessutom småföretag med redan begränsade marginaler. Även om sänktmervärdesskattesats på vissa reparationer är en begränsad insats, anser vi att den är värdefull i ett läge där omställningen till en mer hållbar ekonomi måste intensifieras. Den föreslagna höjningen skickar helt fel signaler till svenskt näringsliv och till
svenska konsumenter om att den nya regeringen inte prioriterar omställningen till en mer hållbar och cirkulär ekonomi.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör avslå propositionen.”

Här länken till Skatteutskottets betänkande.

Glöm inte podden

Häromdagen berättade vi om ”Rödgrönt styre i SKR”. Vänsterpartiets podd ”Det här snackar vi om idag” ville berätta mer om vad skiftet i SKR´s ledning kan föra med sig. 

”Organisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) är oerhört viktig i svensk politik, inte minst påverkar de alla som använder välfärden eller jobbar i den. Ändå är det många som knappt känner till dem alls.

Vilken roll spelar SKR egentligen i svensk politik och i avtalsrörelsen och vad innebär det att det nu är en rödgrön majoritet (S+V+MP+C) som tagit över?

Anna Herdy intervjuar Emil Broberg, Vänsterpartiets främste representant i SKR.”

podden förklarar Emil Broberg rollen som SKR har och vilket inflytande som Vänsterpartiet kan få framöver. Att avlyssna samtalet är av stort värde när man känner sig osäker om vilken betydelse SKR har för den lokala politiken här i kommunen eller i regionen. 

I slutet av podden berättar Emil Broberg att Vänsterpartiet kommer att få ordförandeposten i tre beredningar:  

[Någon som tycker att SKR borde uppdatera länkar på hemsidan? Det sker säkerligen, men följande gäller: 21 mars genomförs valkongressen där styrelsen för SKR väljs för kommande mandatperiod. Dagen efter beslutar den nya styrelsen om ledamöter i SKR:s utskott och beredningar.]

Ebon Rhedin

Vår äldsta medlem har fått somna in, Ebon Rhedin.

Information

Ebon har varit partiets frontperson under många, många år. 

Mycket aktiv och respekterad i kommunpolitiken och fullmäktige. Hon arbetade som lärare på Torpaskolan och var välkänd bland ungdomarna. 
 
Ebon var vår förebild och vi minns henne med stor värme. 
 

Rödgrönt styre i SKR

Efter långa men lyckade förhandlingar är det klart – S, V, MP och C tar över makten i SKR, Sveriges kommuner och regioner.

– Nu får vi bättre möjligheter att verkligen stötta kommuner och regioner i viktiga frågor som bemanning och finansiering i välfärden, säger Emil Broberg, gruppledare för Vänsterpartiet i SKR.

Redan efter valet utgjorde Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet det största blocket i SKR, en fristående intresseorganisation som står på kommunernas och regionernas sida. SKR har haft borgerlig majoritet och ordföranden har varit en moderat, men på SKR:s valkongress den 21 mars blir det ändring, för nu meddelar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet att man kommit överens om ett samarbete för den kommande mandatperioden.

– Vi är mycket glada över det resultat vi uppnått, och det gäller både att vi haft bra samtal med de andra rödgröna partierna, men även att Vänsterpartiet kommer att få en bra representation i SKR:s styrelse och olika beredningar, säger Emil Broberg, Vänsterpartiets högste representant i SKR, som ingått i förhandlingsgruppen tillsammans med Maria Forsberg.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är en organisation för alla Sveriges kommuner och regioner. Vilket är egentligen uppdraget?

– Det är att ge kommuner och regioner bättre förutsättningar för lokalt och regionalt självstyre. Man kan säga att det är en intresseorganisation vars huvudsakliga fokus är utveckling av kommuner och regioner. Den utvecklingen har ju knappast varit självklart enkel i tider med nedskärningar, minskade statsbidrag och marknadisering, utan det finns rejäla samhällspolitiska utmaningar både regionalt och kommunalt.

Så på vilket sätt kommer människor att märka att det blir ett rödgrönt styre i SKR?

– Förhoppningsvis blir det tydligare att det verkligen är en oberoende organisation som står på kommunernas och regionernas sida och driver på hårdare i frågor om de nödvändiga resurser som måste till för en värdig och god vård för alla och en bra bemanning i skola, vård och omsorg, säger Emil Broberg.

Punkt 17: Medborgarförslag Seniorbiljett

Från kommunfullmäktiges ärendelista för onsdag, 15 februari 2023. Ett medborgarförslag framför: ”… vill ha sänkning på åldersgräns för Västtrafiks seniorbiljett från nuvarande 75 år till 65 år.”

Efter en längre paus, åter samma förslag som har framförts under en rad år i andra medborgarförslag, de senaste:

  • 2022-02-11
  • 2021-11-17
  • 2021-10-04
  • 2021-06-24

Vid sammanträdet nu i februari 2023 kommer förslaget att få samma besked som alla andra har fått: ”Kommunfullmäktige överlåter medborgarförslaget till kommunstyrelsen för beslut och därmed anses ärendet avslutat för kommunfullmäktiges del. Medborgarförslaget ska handläggas på så sätt att det kan avgöras inom ett år.

Vänsterpartiets motion behandlades av kommunfullmäktige 2021-11-17 och beslutet blev: ”Kommunfullmäktige remitterar motionen till kommunstyrelsen. Motionen ska handläggas på så sätt att kommunfullmäktige kan avgöra ärendet inom ett år.”

Kommunledningen och kommunkansliet har som alla andra tillgång till ärendelistor och beslutsprotokoll från såväl styrelsen för Västtrafik som Västra Götalandsregionens kollektivtrafiknämnd [som vid årsskiftet blev Infrastruktur- och kollektivtrafiknämnden]. 

Där framgår tydligt att det långt innan men också fortfarande under 2020, 2021 och 2022 var fullt möjligt för Vänersborgs kommun att fatta beslut i enlighet med medborgarförslagen och motionen. Kommunledningen avser dock att invänta kommande beslut som leder till att regionen och Västtrafik erbjuder alla 49 kommuner i Västra Götaland att teckna nya avtal om seniorbiljett. I talarstolen lät det mest som ”något annat kan vi inte göra, vi måste avvakta”.

Kan vi inte göra? Nej, vi vill inte göra.