Skip to main content

Kindblom igen, inte sista gången heller

För en vecka sedan skrev vi om ärendet på byggnadsnämndens kallelse. Igår kom protokollet.

sidan 19 finns beslutet: ”Byggnadsnämnden beslutar att inte överklaga länsstyrelsens beslut om upphävande.

Avgörande för länsstyrelsens beslut att upphäva beskedet om bygglov var följande: ”Den aktuella åtgärden avviker från detaljplanen vad gäller avstånd mellan byggnader. Som framgår ovan anger detaljplanen att avståndet mellan byggnader ska vara 12 meter men att nämnden i vissa fall får medge mindre avstånd, dock inte under 9 meter. I förevarande fall framgår av handlingarna i ärendet att avståndet mellan de tre byggnaderna B, C och D med tillhörande carport kommer att vara mellan 1,5 och 2,6 meter.Nämnden har bedömt detta som en liten avvikelse från planen. Länsstyrelsen delar inte denna bedömning utan menar att avvikelsen är alltför stor för att anses utgöra en mindre avvikelse i PBL:s mening.

Länsstyrelsen stannade vid detta och upphäver beslutet.  Det kan noteras att länsstyrelsen i sin bedömning tyckte att det räckte med detta konstaterande och avslutade meningen med ”… saknas anledning att bedöma övriga invändningar från klagandena.”

I sinom tid kan vi räkna med en ny ansökan om bygglov. En ny ansökan tar säkerligen hänsyn till länsstyrelsens invändning med avseende på avståndet mellan byggnaderna. Nästa fråga blir dock om en ny ansökan också lyckas röja undan ”övriga invändningar från klagandena”.

Byggnadsnämnden i vart fall tycks vilja ta sig i kragen. I protokollet finns under punkten Information från plan- och bygglovschefen följande: ”En medarbetare från kommunkansliet med inriktning på plan- och bygglagen kommer att delta i plan- och bygglovsenhetens verksamhetsmöten för att ytterligare säkra rättssäkerhet inom detaljplaner och bygglov.”

 

Skulle byggnadsnämnden kunna göra fel?

Så har det hänt igen: Kindblomsvägen är åter ett ärende.

Vänsterpartiet har engagerat sig i frågan om det lilla grönområdet på Blåsut alltsedan det kom upp första gången 2008. Något år senare brände det till ordentligt – Vänsterpartiet dokumenterade på sin hemsida svallvågorna i debatten (sök ”Kindblomsvägen” på fliken ”Kategorier”).

När vi slutligen förlorade i kommunfullmäktige för två år sedan, varnade vi kommunledningen från talarstolen: Ni måste räkna med att ett överklagande kommer att bli bifallen.

Så blev det också. På tisdag tar byggnadsnämnden upp ärendet igen. Länsstyrelsen har upphävt nämndens beslut att bevilja bygglov. Nu måste nämnden ta ställning om detta beslut av länsstyrelsen i sin tur skall överklagas. Läser man texten i länsstyrelsens besked så borde svaret vara givet: Nej, låt bli.

Länsstyrelsen avslutar: ”Mot bakgrund av att Länsstyrelsen bedömer att avvikelsen vad gäller avståendet mellan byggnader inte kan anses utgöra en liten avvikelse saknas anledning att bedöma övriga invändningar från klagandena. Beslutet ska således upphävas och ansökan om bygglov avslås.

 

Politikens roll borde vara större – även i mindre ärenden

Fullmäktige skall nu avgöra en fråga som har varit aktuell sedan åtminstone 2008: Försäljning av en bit kommunägd mark till en byggentreprenör som vill bygga fyra parhus. Med tanke på bostadsbristen i Vänersborg är det en droppe i havet. Och med tanke på ett större antal färdiga detaljplaner på andra håll i centralorten och utanför med många möjliga tomter, men där ingen byggherre vill nappa, kan man få sig en tankeställare.

Detaljplanen för Fiolen 3 och Blåsut 2:2 är från 1933, ingen politiker som då tillstyrkte förslaget är kvar i livet. Det har hänt en del sedan dess. När kommunen insåg detta, föreslogs 2008 en ny detaljplan. Allehanda invändningar kom och förslaget drogs tillbaka. Planen är ”robust”, blev omdömet. 2011 var det aktuellt med en försäljning, synpunkter, namninsamlingar, nya fakta, en motion av fyra partier och ett medborgarförslag utgjorde hinder i processen, varpå den tilltänkte byggherren drog sig tillbaka till Småland. I ett kort mail 2012 kom beskedet att man gav upp. De kringboende, som hade samlat namnunderskrifter från flera dussintals familjer, kände en viss lättnad. Om en försäljning åter kom på tal, skulle man få veta detta i god tid.

Det blev inte så, nya slarv med nämndens diarieföring för den nu aktuella affären gjorde att man uppmärksammades först genom en notis i lokaltidningen.

Det blir nog en hel del inlägg i fullmäktige på onsdag, det finns ju så många olika infallsvinklar och anledningar att vara kritisk.

Ett tänkbart inlägg kan vara att någon idkar högläsning av följande text från ett kommunalt dokument:

Bygga samhälle tillsammans

Vårt samhälle vilar delvis på grundtanken att en grupp professionella planerare kan rita upp den perfekta planen bara de har rätt kunskaper. Samhällsbyggandet kan då nästan liknas vid en produktutvecklingsprocess. I själva verket är samhällsbyggandet på många sätt mer som en levande organism. Oavsett om vi vill eller inte är vi alla med och bygger samhället genom det vi gör.

Förändringskrafterna finns hos människor, föreningar och företag. Kommunens planerare och beslutsfattare måste söka sätt att få dessa krafter att samverka för att kunna inrikta utvecklingen mot välstånd och hållbarhet.

Tillit och aktivt medborgarskap

Ett starkt samhälle är ett samhälle där människor tar ansvar för det gemensamma. Det bygger på tillit – tillit till andra och tillit till systemet. Den som känner att andra lyssnar blir mer lyhörd själv. Den som blir bemött med respekt visar respekt tillbaks. Därför är en viktig del av samverkansperspektivet att alla också ska ges en möjlighet att vara delaktiga i diskussioner om utvecklingen. Detta gäller både föreningar, företag och enskilda kommuninvånare. Ju fler som känner delaktighet i samhällsbyggandet, desto fler kommer att ta ansvar och bidra. Delaktighet är en känsla som bygger på möjligheten att delta men också att faktiskt kunna ha inflytande.”

Politikerna borde sätta sig in i ärendet, samtala med berörda, avlyssna ”pro och kontra” och därefter komma till ett beslut. Från våra ”professionella planerare” har det kommit ett underlag som endast och ensidigt betonar ”pro”. Ledamöterna borde känna till att inläsningsarvodet i fullmäktige inte skall tolkas snävt, det är inte förbjudet att inhämta mer kunskap än bara den som erbjuds i det utskickade underlaget.

En skiss belyser rätt så tydligt vad frågan egentligen gäller – det markerade grönområdet skall säljas och fyra parhus skall klämmas in, försäljningen ger 1,6 Mkr, kommunen investerar 2,7 för VA och en ny gata genom lillskogen, och byggherren erbjuder åtta bostadsrätter med en prisidé på 2,4 Mkr per styck.

 

kindblom_karta3

 

 

 

 

”…. till förmån för eget yrkande”

Det händer att vi undantagsvis använder oss av den vanligast förekommande texten vid reservationer i våra kommunala nämnder och styrelser. Det händer dock sällan.

Majoritetens beslutsförlag förankras i utförliga tjänsteutlåtanden från någon i den kommunala förvaltningen. Beslutsförslaget och underlaget har ett samband. Beslutsförslagets hela syfte tydliggörs i texten från förvaltningen.

När vi har invändningar som är så starka att vi behöver formulera ett avvikande yrkande, så kan det bero på att vi kommer till rakt motsatt slutsats eller att vi skiljer oss på en eller flera punkter som finns i beslutsförslaget. Det kan hänga ihop med att vi tycker att underlaget vinklar fel, att underlaget utelämnar väsentliga fakta eller värderar frågorna på helt annorlunda sätt än vi gör.

Många kommunala beslut ingår i en process, ett ärende tar sällan slut utan dyker upp på nytt, en gång om året, eller ingår senare i ett annat ärende. Lämnar vi bara ett yrkande, kort och koncist, så återges det givetvis i protokollet. För stunden minns många vad vi ville, men det varar sällan länge. Nya ärenden tränger på och kräver uppmärksamhet.

Tolkning av ett yrkande blir svårare ju längre tiden går och då hjälper det föga att det även noterades att vi reserverade oss till förmån för vårt eget yrkande. Det bidrar inte mycket.

Vi kan i två ärenden visa varför en längre reservation kan vara en fördel, hur reservationer kan utgöra den röda tråden när frågorna upprepar sig, när t ex en beslutsprocess stoppas och senare tar fart på nytt.

Idag ett ärende som gäller Vänersborgs kommuns avsikt att förtäta ett område fast åtskilliga familjer kring området har framfört sin bestämda uppfattning att kommunen går emot kommuninvånarnas intressen och uppfattning. Nej, det handlar absolut inte om ett praktexempel för det som påstås att allehanda gnällspikar brukar säga: Bygg gärna, det behövs, bara ni inte bygger i min bakgård.

Först länken till ärendet på kommunstyrelsens lista. Beslutet blev enligt förslaget. Vänsterpartiet yrkade först på återremiss och i andra hand på avslag men förlorade i båda omröstningarna.

Här vår reservation som nu finns med när ärendet går vidare till kommunfullmäktige.

I reservationen nämns en inlaga från de berörda grannarna till området – den finns här.

Av reservationen framgår att ärendet har behandlats tidigare – se här hur Vänsterpartiet tidigare har tagit ställning, dels på hemsidan, dels på olika bloggar, t ex här eller här.

I reservationen nämns också en motion som förenade fyra partier ”då”, några har nu ändrat sig.

Det har också funnits ett medborgarförslag som inte fick majoritet i kommunfullmäktige, även där reserverade vi oss.

Förresten, det gäller grönområdet i övre vänstra kanten. Fast det är klart, man tar bara bort en tredjedel, resten är ju nästan lika stort som hela Hyde Park.

Dump

Vänsterpartiets rapport från kommunstyrelsen

Det var inte precis det vi hade tänkt oss. För lite mer än ett år sedan föreslog vi att kommunen på sin hemsida i anslutning till kommunstyrelsens möten kortfattat skulle rapportera om ärenden och eventuella beslut. Så sker också, men det kan bli lite galet. Ta rapporten från gårdagens möte. Ärendelistan fram till ärende 13 innehåller beslutsförslag till kommunfullmäktige 21 oktober, från ärende 14 är det frågor som ”stannar” i kommunstyrelsen. Vårt förslag var att det skulle rapporteras om ”viktiga” ärenden, vi ville inte göra skillnad mellan kf och ks-ärenden. Men nu redovisar kommunen endast sex punkter från ks-delen av listan, sex ärenden som ingen yttrade sig om, ordföranden kunde raskt klubba liggande beslutsförslag.

Men visst fanns det mycket annat som är viktigt att berätta om.

Enligt delårsrapporten per augusti går kommunen plus. Vi går alltid plus, resultatet är alltid bättre än prognosen. Men återigen är det tydliga och stora underskott på flera verksamhetsområden, pengarna räcker inte till. Det är på finanssidan vi hittar räddaren, återbetalningen av AFA-pengarna betyder mycket. [Den kortaste förklaringen för återbetalningen av AFA.pengar är den här: kommunen har genom åren inbetalt försäkringsskydd för eventuella sjukersättningar för sina anställda, men eftersom den borgerliga politiken gav som resultat att sjuka människor inte betraktades som sjuka, så blev det mycket pengar över som nu betalas tillbaka, det är väl tredje eller fjärde gången, men efter 2015 är det slut, nu kommer inte mer.]

Riktlinjer för fastighetsköp fastställdes, det blir nu större beloppsgränser som gäller för samhällsbyggnadsnämndens framtida försäljningar eller köp. Dock bara hälften av vad nämnden hade önskat sig. Under överläggningar framförde Vänsterpartiet att det fanns ett samband i tiden med en försäljning av det omstridda markområdet vid Kindblomsvägen. Det blev nästan pinsamt att höra dessa högljudda samstämmiga förnekanden från kommunledningens politiker. Då var det fel av oss att yttra blotta misstanken ….

Kunskapsförbundet Väst ville få tillägg för språkintroduktionen för nyanlända gymnasieungdomar – återigen blev det ett beslut som i bästa fall kan tolkas som att pengarna tilldelas i efterhand i bokslutsarbetet. Vi undrar vad revisorerna tycker om detta, tidigare påpekades det olämpliga att göra så.

Vänsterpartiets motion att genomlysa vår kommuns engagemang i Kunskapsförbundets avdelning för vuxenutbildning bifölls. Men det fanns två förslag, dels minoritetsledningens (S, C och MP) förslag att göra detta tillsammans med Trollhättan, dels förslaget från oppositionsrådet Gunnar Lidell, (M) att ”utredning samt förslag sker ur Vänersborgs kommuns perspektiv”. Han hade läst vår motion rätt, varför vi yrkade bifall till ”egna kommunen”-varianten. I kommunstyrelsen avgör då rösterna från SD. Deras ledamöter motiverar aldrig hur de vill rösta, det tycks vara tärningen som avgör. Så kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, fann sig ”höra” att hennes förslag förlorade. Utan votering.

Sedan reserverade sig SD till förmån för egen motion i en arvodesfråga. Trots ihärdiga försök från framförallt S- och M-ledamöter att förklara att allt redan framgick av bestämmelserna, att man inte kan få bifall för ett yrkande som vill något som redan gäller, förgäves – ”vi reserverar oss i alla fall”. Repris i fullmäktige om två veckor, inför öppen ridå?

Tärningen rullade på nytt lite senare. Fyrbodal (14 kommuners samarbete med bl a Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg) vill få mer pengar från sina medlemskommuner inför budget 2016. En höjning från 26 till 28 kronor per invånare var förslaget. Lite elakt sagt var motiveringen svag, enkelt uttryckt: ”har inte höjts på länge”. Visst, nej, men vilken av våra egna kommunala nämnder skulle ens komma på idén att lägga fram en begäran på denna grund. Vad händer? S, C och MP biträds i voteringen av ledamöterna från SD. Så det blev 28, en höjning. Än slank de hit, än slank de dit ….

En ledamot för Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation i ett ärende som tillhör gruppen ärenden som kan betecknas som ”det ser väl bra ut, hinner inte läsa allt, men det kan väl inte vara fel att ställa sig bakom förslaget, eller hur?”. Plötsligt är det en ledamot som har annan uppfattning, ställer frågor, vill inte ”vara med”. Då känns det bra när ordföranden snabbt tar klubban i handen och säger ”då finns det två förslag”, och så är det undanstökat.

Kommunstyrelsens ledamöter får vid de flesta sammanträden en mängd information, oftast används vid föredragningar PowerPoint-bilder. På kommunens hemsida görs den informationen tillgänglig och vi tipsar gärna om att det finns mycket att hämta. Länkarna finns nedanför ärendelistan under rubriken presentationer.

I veckan fanns också ett sammanträde i Kunskapsförbundet Väst som vi återkommer till. Oron är stor att förbundet står inför beslut vid nästa sammanträde 27 oktober som kan sätta streck för alla förhoppningar att utbildningssatsningen för grannkommunerna Trollhättan och Vänersborg blir en framgång.

Vilken vecka som väntar

Tre av våra partikamrater har varit tre dagar i Malmö – Vänsterpartiets Vänsterdagar 2015 bjöd på ett späckat och spännande program. Vi som stannade hemma kunde följa träffen för 1200 aktiva från hela landet via live-sändningen på webben. Och snart får vi på ett medlemsmöte ta del av erfarenheterna som våra representanter samlade på ett dussin seminrarier.

Ikväll går det bra att ägna en stund åt radion – på närradions frekvens 90,6 Mhz har vår ordförande fått en hel timme. Marianne Ramm pratar om utsatta EU-medborgare på våra gator, skolan, flyktingsituationen, trygghetsboende för äldre m.m. Musiken spänner från Jussi Björling till Ebba Grön. Ikväll måndag 22.00 – 23.00 med repris onsdag 16 september vid samma klockslag.

Idag hade barn- och utbildningsnämnden ett sammanträde, vi väntar på förklaringen hur förvaltningen lyckades minska underskottet med mer än 10 miljoner kronor på några sommarlovsmånader.

På onsdag möts kommunfullmäktige – många ärenden av enkel karaktär, några få lite mera laddade. Alldeles i slutet tillkommer en fråga till samhällsbyggnadsnämndens ordförande – för en vecka sedan återkom frågan om byggnation vid Kindblomsvägen, en fråga som väckte mycket intresse för ett antal år sedan.

Men det riktigt stora intresset gäller denna och nästa vecka riksdagen – budgetpropositionen läggs fram och för första gången sedan valet 2014 ser det så ut att regeringens förslag kommer att få gehör i riksdagen.

I duktiga kommuner löper det mesta på räls

 

I Vänersborg är det nio partier som delar 51 platser i fullmäktige. Vänsterpartiet har sex platser, endast. Men vilket väsen partiet för! Aldrig får kommunledningen någon arbetsro, jämt är det någon från Vänsterpartiet som ingriper. Ska bli spännande att se var det landar denna gång.

I korthet: För några år sedan gällde det ett litet skogsområde som angränsar till ett tjugofemtal villors bakgårdar. Någon ville placera fyra parhus på Kindblomsvägen. Det fanns en motion, det kom ett medborgarförslag, det var en stor medborgardialog i kommunhusets sessionssal. Protesterna gjorde att entreprenörer drog sig ur, projektet tycktes avblåst.

Det var många som drog en suck av lättnad, andra varnade, på allvar och med ett skämt: ”Nästa gång försöker kommunen sälja till ett pris som är tillräckligt lågt för att frågan inte behöver gå till fullmäktige.”

Nu händer allt på en gång: Först fanns en artikel i den lokala tidningen TTELA som gällde byggandet i Trollhättan, men på tre rader fanns beskedet om en nyhet som gällde Vänersborg. Några dagar senare kom artikeln i TTELA som berättar vad som är tanken nu, år 2015.

Så här gick det:

Den 18 mars samlades ett fåtal ledande politiker och ett antal tjänstemän från berörda förvaltningar på Quality Hotel för att samtala med några byggentreprenörer som hade fått inbjudan till en BODIALOG.

Den 19 mars publicerade kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, tillsammans med Mickael Brunberg, VD för Brunbergs Bygg, ett gemensamt pressmeddelande.

Kort därefter sammanställde Samhällsbyggnadsnämndens förvaltning en begäran till nämnden att fatta några beslut som gällde nämndens delegeringsordning. Det fanns också med en tanke om att nämnden skulle begära en förändring av reglerna som gäller bemyndigande vid köp eller försäljning av fastigheter.

Samhällsbyggnadsnämnden ställde sig i mitten av april bakom förvaltningens förslag.

En månad senare, 2015-05-18, skrev Mickael Brunberg till kommunen och anmälde att han ville köpa fastigheten vid Kindblomsvägen. Skrivelsen diariefördes först i fredags, 2015-08-28, samma dag som den andra tidningsartikeln kom och samma dag som Vänsterpartiet anmälde att det saknades handlingar i diariet.

Länsstyrelsens naturvårdshandläggare i Mariestad förlängde den 17 juni en dispens. Tidsfristen hade ju redan hunnit gå ut efter att det tidigare blev stopp i affären. Det behövdes ”grönt ljus” på nytt och det kom med denna skrivelse till mark- och exploateringsingenjören Maria Wagerland. Om länsstyrelsen gjorde det på eget bevåg eller om någon hade efterlyst en ny dispens från Mariestad, kan vi inte veta. I diariet finns ingen handling.

Vad händer nu? Idag klockan 13:00 samlas kommunstyrelsens arbetsutskott. Sista ärendet som kom med på dagordningen är ”Riktlinjer för köp eller försäljning av fastighet”. Här finns ett beslutsunderlag som möter samhällsbyggnadsnämnden halva vägen – bemyndigandet skall inte gälla upp till en gräns på 4 450 000 kronor, utan stannar vid halva beloppet, alltså 2 225 000 kronor. Tillräckligt högt för att Kindblom kan säljas utan att det behöver bli ett ärende för kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen.

I kommunstyrelsens arbetsutskott finns bland fem ledamöter Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) som båda en gång för länge sedan undertecknade en motion med innehållet att bevara skogsområdet och skydda det från att fyra parhus ska trängas in.

Efter ks-au idag går frågan om ”gränssättning” för köp eller försäljning vidare till kommunfullmäktige – där avgörs ärendet den 21 oktober.

Men det finns två problem, dels man kan ju inte längre lita på någon och dels har uttrycket ”som på räls” kommit på skam. I kommunjuristens underlag står den avslutande meningen: ”Fastighetsköp och fastighetsavyttring som är av principiell beskaffenhet, strategiska eller av större vikt ska alltid underställas Kommunfullmäktige oavsett belopp.

Kan man påstå att ett förvärv av fastigheten är av större vikt, när den för några år sedan sysselsatte fastighetsutskottet, samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i minst fyra omgångar, bortsett från att även byggnadsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige sysselsatte sig med en sidoaspekt i Kindblom-frågan? Det tycker Vänsterpartiet att man kan…

 

Vänsterpartiet spelar roll

Framåt slutet på året skall vi utvärdera mandatperioden. Samtidigt behöver vi nominera Vänsterpartiets ledamöter till nämnder och styrelser. Där gäller att vi kan ”bestämma” och skapa än bättre förutsättningar för kommunikation och fördelning av uppgifter och ansvar oss emellan. För det nya kommunfullmäktige vet vi ganska omgående efter valnatten hur vi ligger till fyra år framöver, om vi ökar eller faller tillbaka jämfört med ”dagens” åtta mandat och fyra platser för våra ersättare. Då är det dags att ta fram checklistan: Vad gjorde vi bra och vad kan vi förbättra? Vad var mindre bra och behöver göras på annat sätt?

För hela mandatperioden gäller att vi gjorde nog rätt med våra motioner. Vi lämnade in motionerna när vi kände att tankarna hade mognat. Vi avstod från att kasta in ”sista minuten motioner” i valrörelsetider. Vi bevakade våra motioner i nämnderna och senare i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Vi höll fast eller kompromissade. Vi drog även tillbaka två motioner när vi såg att ”kommunen” i stort hade genomfört det som uttrycktes i våra ”att-satser” utan att motionerna hade återförts till fullmäktige.

En annan sak som vi också ska vara stolta över är våra förberedande gruppmöten: I stort sett gick vi genom hela ”ärendepaketet” en vecka i förväg, undanröjde eventuella missförstånd om vad ärendet ”egentligen” gällde och diskuterade om beslutsförslagen innehöll något lurigt. Vid våra möten fördelade vi också arbetsuppgifterna, föreslog vem som skulle ha partiets huvudanförande och vilka som skulle stå beredda för stöd och uppbackning från talarstolen. Där behöver vi bli bättre nästa mandatperiod. Det är inget fel att några från gruppen oftare än andra står vid mikrofonen, men det vore en fördel om samtliga kunde övervinna panikkänslan och äntra talarstolen… Uppmuntran, utbildning, träning – vi får hitta på något. Här har vi annars ”bortkastat kapital”, vi som vet hur mycket vettigt våra kamrater har att säga, bara de kan ta sig upp för trappstegen till talarstolen.

Hur gick det på fullmäktigesammanträdet igår? I huvudsak som vanligt, fast det tog längre tid, från start 13.00 till mål 22.35 – en rejäl ”arbetsdag”. Vi var pålästa, vi var uppe och debatterade i elva ärenden på en lista av arton. På fem punkter var det inte någon från något parti som ville tala i ärendet.

Riktiga beslutsärenden fanns nog bara tre i antal – i två av dessa återfanns vi på ”förlorarsidan” i omröstningen. Men i själva verket har den andra sidan inte någon glädje av att har vunnit dessa beslut.

Vi tar dem i tur och ordning. Först ut var förslaget till Mål- och resursplan 2015. Vad ska man säga? Kommunstyrelsen hade undanröjt, ”återremitterat” investerings- och exploateringsbudgeten.  Talare efter talare fick hoppa i sina manuskript när den nitiske ordföranden knackade med pennan varje gång någon gled över på fel planhalva i sitt anförande. Vänsterpartiets gruppledare instämde i det Moderaternas gruppledare sa, att det här höll på att spåra ur. Hur som helst, det viktigaste: På en budget som omfattar cirka 2 miljarder skilde det 530.000 kronor mellan kommunledningens, M-FP-KD, och S-C:s förslag. Än viktigare: Båda förslagen ställde sig bakom en rejäl förstärkning av anslagen till förskolan och grundskolan. Äntligen, sade Vänsterpartiet. År 2012 hade vi fått med oss S, C och MP och segrat mot den borgerliga gruppens nedskärningsförslag. 2013 schabblade S, varpå MP bytte sida och det blev ett bakslag. Nu är det valår, nu var alla på tårna. MP gick längst men kom ingen vart. Vänsterpartiet yrkade inte ens, inte nu. Varför störa de andras insikt och ansträngningar när de äntligen gör rätt? Vid omröstningen röstade 23 för förslaget från S-C, S (12), C (3) och V (8), medan 20 röstade för mini-alliansens förslag, M (13), FP (5) och KD (2). ”Avstår” ropade MP (4), Välfärdspartiet (2) och SD (1) – man höll fast vid sina egna tankar.  Och nu det viktigaste: ALLA MED LITE ERFARENHET VET ATT DETTA JUNI-BESLUT I SIN HELHET KOMMER ATT PRÖVAS, VÄRDERAS OCH OMFORMULERAS NÄR RÖKEN EFTER VALNATTEN HAR SKINGRATS OCH EN FÖRHOPPNINGSVIS ”RIKTIG” MAJORITET TAR PLATS I VÄNERSBORG. Fyra år med en handfallen minoritetsregering som bara har kunnat lita på 20 av 51 ledamöter har inte varit någon bra tid, inte för någon. Det är svårt att vara opposition, man slår inte gärna på någon som redan ligger. Alltså: Vem vann? Ingen.

Det andra beslutet gällde ett medborgarförslag. Ett femtiotal hushåll, samtliga villa- och småhusägare, bad om att ett område lite större än en halv fotbollsplan, skulle få en detaljplaneändring ”till parkmark”. För att göra en lång historia mycket kort: M, FP, KD och S var måna om sitt rykte som betongpartier. Det gällde att försvara en gällande detaljplan från 1933 som gör det möjligt att klämma in två grupphus i en liten skogsdunge. Det kan slå slint när prestige och partipiska regerar, fem år av våra berörda invånares kamp och vädjan kan inte ha varit förgäves. Troligen inte! Att säga nej till detta medborgarförslag var tillräckligt oanständigt, att följa upp detta med att förföra någon entreprenör att våga sig på ett äventyr kommer nog att te sig omöjligt. Så vem vann? Inte klart än. Vem som förlorade ytterligare förtroende hos invånarna i Vänersborg däremot råder det inget tvivel om.

Det sista – det största ärendet. Eller inte? Det gällde ett inriktningsbeslut att flytta hamnen från ”mitt-i-Vänersborg” till Vargön. Hamnen ligger idag vid farleden som övergår till kanalen ”Karls grav” och som så småningom leder till Trollhätte kanal och efter ytterligare tre (av totalt fem) slussar via Göta älv till Göteborg. Vi har skrivit om detta utförligt tidigare och fortsätter att göra så i bloggform. Våra frågor och betänksamheter fanns i ett tjugominuters anförande på tio punkter. Vi fick veta ganska omgående och upprepade gånger att vi var ute i ogjort väder. Det skulle inte beslutas något om någonting – allt det gällde var att uttrycka att ”Vänersborg vill ha en hamn och hamnen vill vi gärna ha i Vargön”. Det blev så! Så nu kan kommunstyrelsens ordförande möta investerare i en serie samtal. Men tänk om någon vill syna hans kort? Och det är där vi kände oss motiverade att ”jobba” så grundligt som vi gjorde och insistera på våra frågor och invändningar. VI HAR I VÄNERSBORG TILLRÄCKLIGT MED MINNEN AV HARMLÖSA INRIKTNINGSBESLUT SOM SENARE ANSÅGS VARA BINDANDE. Och för att vara tydligt en gång till: Vi vill se att transporter flyttas bort från vägarna, till järnvägen och med fördel till sjöfarten ”på inre vattenvägar”. Det förutsätter nya slussar, det förutsätter riksdagens och regeringens agerande. Det förutsätter också företag som behöver transporter och vill använda sjöfarten. Det förutsätter en serie beslut och en serie avsiktsförklaringar som övergår till skrivna avtal. Sedan bör vi nog kunna bli eniga i fullmäktige. Vänersborg har lagt och lägger miljoner ”på is”, år efter år. Det finns inget i kassan som kan slängas i sjön.

Medborgardialogen – behöver det vara så svårt?

Lättare sagt än gjort. Tycks vara en lång väg att komma från tanke till handling.

Vi skrev på vår hemsida om ”MEDBORGARDIALOGEN – den som väntar på något gott får vänta lite längre”. Nu till det konkreta fallet där det varken gick eller går enligt förhoppningarna, där kommundirektörens predikan om ”bemötande och service” klingar förgäves och där ”medborgardialogen” inte har nått fram på riktigt.

Vi har upprepade gånger skrivit om Kindblomsvägen.

Här på hemsidan: Ett ärende tur och retur samhällsbyggnadsnämnden” 3 januari 2013 och ”Åter till Kindblomsvägen” 4 mars 2013.

Ledamoten i kommunstyrelsen Lutz Rininsland bloggade om Kindblomsvägen tretton gånger, första gången den 7 oktober 2011 och senast 28 april 2013 ”Kindblomsvägen – tyvärr inte för sista gången”. Ledamoten i kommunfullmäktige Stefan Kärvling hade ”Kindblomsvägen” med vid 25 inlägg, det första den 8 september 2011. I sammanhang med det vi skriver om här är hans inlägg 4 november 2012 ”Medborgardialogen genomförd – och nu då?” extra viktig att känna till.

Men vad är det som föranleder ett nytt inlägg? Titta på följande handlingar:

Ett beslut som fattades av samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott 10 januari 2013

Ett brev med ”information” från förvaltningen 2 april 2013

Ett brev med ”information” tillbaka till förvaltningen 8 april 213

Ett konstaterande i ett protokoll av samma utskott 4 juni 2013

Ett brev som förvaltningen skickade till några ”berörda” vid Kindblomsvägen 10 juni 2013

Ett brev tillbaka till förvaltningen med frågor från några ”berörda” 3 juli 2013

Därefter sänkte sig tystnaden, någon reaktion på frågorna har vi hittills inte kunnat se.

Det verkar vara svårt, men hjälp finns att få. SKL har nyss kommit med ett faktablad ”Faktablad 11 – Medborgardialog i planärenden” som är värdefull. Och snart, säkert innan valet i september 2014 har alla i vår kommun anammat att vi går mot nya tider.  Även på annat håll är man vaken – titta på en notis i ärendelistan från gårdagens regeringssammanträde (2013-08-08).

Åter till Kindblomsvägen

Kommunstyrelsen har två uppgifter: i en del ärenden är kommunstyrelsens uppgift att bereda beslutsförsalagen till kommunfullmäktige men för de flesta ärenden ankommer det på kommunstyrelsen att fatta beslut direkt.

Första ärendet på listan nu på onsdag är ett ärende där kommunstyrelsen skall lägga fram ett beslutsförslag till kommunfullmäktige som har möte 20 mars. Ärendet är ”Återremitterad ärende Kindblomsvägen”.

Det var i september 2011 som kommunfullmäktige beslutade [sid 6-10]:

”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”

Mer än ett år senare, den 1 november 2012 var kommunhusets sessionssal väl besökt när de boende kring Kindblomsvägen fick tillfälle att träffa personal från byggnadsförvaltningen, samhällsbyggnadsförvaltningen och miljöförvaltningen. Politiker från de flesta partierna hade också kommit, även alla tre kommunalråd fanns på plats. Dialogen uteblev dock, det handlade mer om en diskussion, om frågor och svar, präglat av en påtaglig nervositet hos flera av byggförvaltningens representanter. Kvällen blev lång. Under punkten ”övrigt” fick Kindblomsgruppen ordet. Det var en diger presentation, strukturerad, detaljerad, och försedd med noggrann dokumentation. Under kvällen fördes anteckningar av personal från förvaltningarna.

När nu ärendet kommer tillbaka till kommunstyrelsen och till kommunfullmäktige har följande hänt:

Den tilltänkte exploatören är inte längre aktuell. Modulbyggen Normstahl AB i Ljungby meddelade den 15 oktober 2012: ”Vi har diskuterat hel del om exploaterings området Blåsut och vi har tyvärr bestämt oss för att avstå. Stor grund till detta är tiden, problematiken i området och att marknaden har ändrat sig stort sedan vi gått in i detta projekt. Skickar med det utkast som vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.

När kommunstyrelsens arbetsutskott formulerade sitt beslutsförslag för kommunstyrelsen och kommunfullmäktige fanns fortfarande dokumentationen från den 1 november med, såväl minnesanteckningarna som gruppens presentation [Obs: en stor fil som kräver tid att ladda ner]. Nu noteras istället:

”Ärendets ursprungsfråga är inte längre aktuell varför Fastighetsenhetens skrivelse 2012-11-19 bifogas medan utredning angående förekomst av salamander samt medborgardialog finns i akten men bifogas inte.”

Man kan ju undra hur många av fullmäktiges ledamöter som stod bakom beslutet att återremittera ärendet i september med tillägget” … samt att en medborgardialog genomförs med de boende i området, innan beslut fattas”, hur många som nöjer sig med konstaterandet att medborgardialogen har ägt rum, hur många som låter bli att vilja veta hur medborgardialogen avlöpte och vad som framkommit.

Från kommunfullmäktiges sammanträde 2011-09-28 framgår av protokollet vilka 42 som röstade för återremiss. Där finns även en reservation som ger uttryck för de nio ledamöternas åsikt varför ärendet kunde avgöras ”här och nu”.

För övrigt kan man notera att ”medborgardialog i planärenden” är ett aktuellt ämne i många kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting SKL har tagit fram ett faktablad i ämnet och genomför utbildningar.

I ärendet som nu återkommer till ett avgörande finns en markant förändring från fastighetsutskottets yttrande via samhällsbyggnadsnämndens formuleringar till det beslutsförslag som nu föreligger. Först ”allt klart, området kan exploateras” och nu:

”Kommunfullmäktige noterar, med hänvisning till sitt beslut 2011-09-28, § 116, den av fastighetsenheten upprättade skrivelsen daterad 2012-11-19. Kommunfullmäktige noterar också att av de handlingar som skulle ges möjlighet till beredning, har resulterat i utredning om vattensalamanders förekomst i aktuellt område. Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.

Kommunfullmäktige beslutar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Ärendet avskrivs därmed från vidare handläggning.

Kommunfullmäktige noterar slutligen att när området åter kommer att vara föremål för exploatering, ska fråga om godkännande av markanvisningsavtal åter bli föremål för Kommunfullmäktiges bedömning.”

Nu får vi avvakta kommunstyrelsen. Det är lätt att förstå de boende kring grönområdet, som upplever en blandning av lättnad ”det byggs inte nu” och frustration ”vi hålls åter i ovisshet att det kan ske senare”.

Vänsterpartiet beklagar att inte kommunfullmäktige biföll motionen om att ändra detaljplanen.  Den lilla gröna kullen kunde vid det här laget varit på pappret vad den är i verkligheten: ett litet grönt området med buskar och träd som ligger mellan Rostvägen och Katrinedalsvägen, som är den förlängda bakgården till ett tjugofemtal villor och en härlig grön plätt – området är som en modell av det som euforiskt beskrivs i Grönplanen, i Vänersborgs kommuns Grönplan