Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Vänsterpartiet begär riksdagsdebatt om Israel och Palestina

Idag begär Vänsterpartiet en särskild riksdagsdebatt om Israel och Palestina.

Situationen i Israel och Palestina är fruktansvärd med Hamas brutala attack och nu Israels hot mot befolkningen i Gaza. Bara omvärldens reaktioner kan nu upprätthålla folkrätten och stoppa en folkfördrivning från Gaza. Sverige måste vara en tydlig röst för att skapa förutsättningar för fred och arbeta mot det humanitära lidandet. Regeringens planer på att strypa biståndet till Palestina skulle tvärtom förvärra läget. Därför begär vi nu en särskild debatt i riksdagen om situationen, säger Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet. 

Här länken till begäran om särskild riksdagsdebatt.

Den andre pekar med hela handen

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard håller högt tempo. Under lite mer än en månads tid hinner hon med att berätta om ”Skärpta krav för svenskt medborgarskap”, om ”Effektiva verktyg för inre utlänningskontroll”, om ”Återvändande och mottagningscenter i fokus i migrationsbudgeten”,  om ”Skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter att få uppehållstillstånd av humanitära skäl”. Och nu för någon dag sedan om ”Anpassning av det svenska regelverket för beviljande av asyl och asylförfarandet till miniminivån enligt EU-rätten”.

Vid sidan av diverse pressträffar i sällskap med antingen justitieminister Gunnar Strömmer eller Liberalernas första namn Johan Pehrson eller som oftast med någon ledande SD-representant har Maria Malmer Stenergard också hunnit med att besöka Skåne, Bryssel, Kenya och nu senast Wien.

Tidöavtalets avsnitt med rubriken ”Direktiv samarbetsprojekt Migration och integration” är på hela 19 sidor. Migrationsministern har således att hantera många krav som är förklaringen till att det duggar tätt med ännu en längre gående skärpning av det befintliga regelverket.  Eller rättare sagt – med nya uppdrag att se över hur regelverket kan anpassas till alla överenskomna avtalstexter. Det handlar för det mesta fortfarande om utredningar, om uppdrag som skall redovisas senare under 2023 eller också 2024. 

Och det är helt uppenbart – Sverigedemokraterna lär sig hantverket som behövs att skörda framgång. Och man upptäcker att det finns hinder vars storlek underskattades. Alla dessa utredningar! När vi ändå vet vad som ska göras – oberoende av vad en utredare kan komma fram till. Varför inte direkt, här och nu!.

Så kan man förstå tidningen Expressens intervju med Jimmie Åkesson. Eftersom hela samtalet, som är grunden till tidningens text, spelades in så kan väl ingen i efterhand hänvisa till feltolkningar.  

”Jimmie Åkesson: Ingen annan lösning än att riva medborgarskap”

Det finns ingen anledning att citera enskilda passager ur intervjun. Läs hela texten, tänk efter och ställ frågan: Kommer Moderaterna, kommer Kristdemokraterna, kommer Liberalerna skriva under? 

Ta del av Nooshi Dadgostars text

Jag lider med alla civila som återigen blir offer i Israel och Palestina. I spåren av terrororganisationen Hamas attack på Israel har vi tvingats se hur unga människor blivit mördade på ravefest och ungdomar som gråter över att de mist sina föräldrar. Det är fruktansvärt. Hamas är en islamistisk terrororganisation och ska bekämpas, men nu mördas lika oskyldiga palestinier i Gaza. När vanliga hyreshus och skolor bombas är dessa offer precis lika oskyldiga som ungdomarna på ravefesten. Detta mördande av oskyldiga civila måste få ett stopp.

De palestinier som bor i Gaza lever redan under fruktansvärda förhållanden. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza. Effekterna har varit förödande, 60 procent av befolkningen behöver hjälp med mat, tillgången till sjukvård är redan extremt begränsad och 80 procent av de unga är arbetslösa.

Nu har Israel beslutat om en fullständig blockad: ingen mat, ingen el och inget vatten får passera gränsen. FN och EU konstaterar att blockaden strider mot internationell rätt och varnar för en humanitär katastrof.

I detta läge beslutar regeringen att stoppa delar av biståndet till palestinierna i Gaza, det är för mig obegripligt. Det är en gåva till terrororganisationen Hamas som då kan stärka sitt grepp. Utvecklingsbiståndet går till att bekämpa Hamas kvinnoförtryck, deras korruption och till demokratisering.

Det som krävs nu är ett kraftigt utökat humanitärt- och utvecklingsbistånd till Gaza för att få en förändring. Nu måste fokus vara på att få till ett eldupphör, att stoppa dödandet av civila och förhindra en humanitär katastrof. På sikt behövs fred för att stoppa dödandet och att den israeliska ockupationen upphör, men här och nu måste alla goda krafter kämpa för att oskyldiga palestinier får tillgång till mat, vatten, elektricitet och sjukvård. Det kommer jag göra.

Skjuta från höften eller tänka i tid?

Svt skriver i en sammanfattning av gårdagens partiledardebatt bl a: ”Det var i debatten bara Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och Miljöpartiets Märta Stenevi som ifrågasatte dessa straffskärpningar. SD-ledaren Jimmie Åkesson var inte oväntat av motsatt åsikt och menade att också 15-åriga mördare ska kunna låsas in på livstid.”

Det kom helt spontant, sådant kommer ofta spontant när Jimmie Åkesson debatterar: ”…15-åriga mördare ska kunna låsas in på livstid”.

Nooshi Dadgostar är mycket medveten om att vi bevittnar hur gängkriminaliteten kulminerar. Men Vänsterpartiet har inte vaknat först nu, redan 2019 redovisade partiet en rad förslag om det som borde göras, det som borde ha gjorts då. 

Ta del av partimotionen från 2019 ”Stoppa gängkriminalitet och den våldsbejakande extremismen”.

Ur inledningen av motionen: ”Sverige har länge varit ett land med lägre kriminalitet än många andra länder. Det är inte för att vi haft längre straff eller fler poliser på gatorna. Det har däremot en direkt koppling till att vi haft ett starkt välfärdssamhälle med en välfungerande omsorg och skola samt tillgång till arbete och bostäder. Men det gäller inte längre överallt. Både en del förorter och andra platser i landet har drabbats av öppen narkotikahandel, våldsbrott
och organiserad kriminalitet under många år utan att samhället har reagerat tillräckligt.”

Och vidare: ”Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle där ingen har anledning att se kriminalitet som en lösning. Kriminaliteten utnyttjar och trycker ned människor, särskilt i
arbetarområden. Vår lösning handlar om något större och mer effektivt än det som konservativa partier och högern talar om. Vi vill ge alla barn en uppväxt som ger dem
möjligheter i livet, från förskolan till skolan och det första jobbet. För den som på allvar vill minska våld och kriminalitet är grunden att bygga ett rättvist samhälle. Men det krävs också en politik som är effektiv i att hjälpa dem som ligger i riskzonen för gängkriminalitet och återföra dem som begått brott till samhället.”

Ett tredje citat ur inledningen: ”Det är Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med en väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård, socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och att förebygga kriminalitet.

Läs gärna hela motionen – den undertecknades för fem år sedan av dåvarande ordförande, Jonas Sjöstedt – men partiet arbetar vidare med en analys hur samhället utvecklas och vad som behöver göras. 

Gängkriminalitet i partiledardebatten

”Gängkriminalitet, välfärd och klimat – det är de tre ämnen som kommer stå i fokus när partiledarna drabbar samman i en debatt i SVT:s Agenda på söndag.

Gängkriminalitet är det första ämnet som kommer tas upp för debatt på söndag. På grund av det allvarliga läget har vi valt att ägna en hel timme åt den frågan, säger programledare Camilla Kvartoft, som tillsammans med Anders Holmberg leder debatten.”

Nooshi Dadgostar som partiledare är första namnet bland de som skrev under Vänsterpartiets budgetmotion ”Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige”.

Gängkriminalitet tas upp i budgetmotionen i avsnitt 9.2 ”Socialtjänsten går på knäna”. Där skriver Vänsterpartiet: ”Socialtjänstens barn- och ungdomsvård utgör en stor del av kommunernas individ- och familjeomsorg. Samtidigt är situationen ansträngd och de ekonomiska resurserna små. Vänsterpartiet anser att socialtjänsten ska ha de resurser som krävs för att fullgöra sina skyldigheter gentemot barn och unga, beträffande att genomföra utredningar, följa
upp insatser och inte minst ha tid att etablera kontakt och prata med barn och unga. I dag läggs allt mindre tid på samtal och allt mer på myndighetsutövning och kontroll för
socialarbetare. De bör i stället få möjlighet att i högre grad fokusera på uppsökande, förebyggande arbete och att motivera familjer att våga ta emot stöd. Socialtjänsten ska
vara tillgänglig och välkomnande för barn, unga och deras föräldrar. Insatser ska om möjligt utformas tillsammans med familjen och med barnets bästa i fokus. Det är därför viktigt att socialtjänsten får resurser för att arbeta offensivt och med kompensatoriska åtgärder för att på det viset ge alla barn och unga chans till jämlika livsvillkor.
Regeringen beskriver det som att de gör en riktad satsning på brottsförebyggande arbete med 80 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet till nästa år. I själva verket är detta en nedskärning från de 250 miljoner som lagts på detta i år. Vänsterpartiet föreslår en satsning på totalt 350 miljoner per år på förebyggande insatser mot gängkriminalitet – 270 miljoner mer än regeringen 2024. 

Vänsterpartiets förslag:

  • 1 miljard kronor riktade till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp.
  • 270 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet. [Observera att beloppen som anges läsas med referens till regeringens budgetproposition – vill partiet satsa MER  eller MINDRE än regeringen?]

Nooshi Dadgostar kan också hänvisa till en annan motion som nyss lämnades in under den  allmänna motionstiden: ”Förebyggande av våld och sociala problem för barn och unga”.

Avsnitt 5.2: En underfinansierad välfärd

Vänsterpartiets förtroendevalda skiljer sig nog inte mycket från aktiva medlemmar i andra partier. Men för oss är det avsevärt enklare – Vänsterpartiet är såväl i riksdag som i kommunfullmäktige i Vänersborg i opposition. Vi står fria att kritiskt pröva och väga vår egen  kommunlednings politik och istället komma med egna tankar och förslag, och så är det även i riksdagen.

När regeringen har lagt fram budgetpropositionen och när oppositionspartierna har lämnat in var sin skuggbudget till riksdagskansliet, då kan lokala företrädare studera hur partiet centralt tänker och uttrycker sig.  Man borde kunna förutsätta att synen på ekonomin har nära samband med politiken man för eller skulle vilja föra. 

Vänsterpartiet är i opposition, i riksdagen och i Vänersborg i  kommunfullmäktige. Det gör allting lättare, här finns ett samband. Så borde det också vara för partier som ingår i regeringen och samtidigt i kommunledningen, kan man tro. 

Men hur ser det ut för t ex Kristdemokraterna? Å ena sidan är man del av regeringen tillsammans med M och L, å andra sidan är man del av kommunledningen i Vänersborg tillsammans med S, C och MP. Centerpartiet i ledning ”här hemma” och i opposition i Stockholm. Liberalerna är med i regeringen och i opposition i Vänersborg. Miljöpartiet är i  opposition i Stockholm men ingår i kommunledningen här. Så även Socialdemokraterna. Och Sverigedemokraterna? Lokalt märks partiet knappt, fast man är näststörst i antal mandat i fullmäktige. I Stockholm däremot är det helt annorlunda, dels anger man i allt väsentligt vilken politik regeringen har att föra, dels gör man – när det passar bättre – ett stort nummer av att man inte kan hållas ansvarig för regeringens politik när den blivit galen, man ingår ju inte i regeringen!

Här Vänsterpartiets budgetmotion ”Rädda välfärden – För ett tryggare Sverige”. Här ett kort avsnitt, sida 20 (av 141):

5.2 En underfinansierad välfärd
Regeringen lägger en nedskärningsbudget för en redan hårt pressad välfärd. Det saknas minst 18 miljarder kronor enbart för att bibehålla nuvarande nivå. Det är ett aktivt och tydligt val. Krisen ska bäras av undersköterskors och lärares hårt belastade ryggar. Samtidigt sänker man skatten för villastädning och ger nya skattelättnader som ger mest
till de som redan har mest.

Hårt pressade regioner och kommuner står inför stora utmaningar med en ökande pensionsskuld, höga livsmedels- och energipriser och en åldrande befolkning. Samtidigt
vill fler än hälften av medlemmarna i Kommunal som arbetar i äldreomsorgen lämna yrket. Åtta av tio socialchefer har svårt att rekrytera socialsekreterare.  En majoritet,
60 procent, av läkarna överväger att gå ner i arbetstid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket p.g.a. hög arbetsbelastning. Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner om brist på barnmorskor, specialistläkare samt sjuksköterskor.
Sverige närmar sig en välfärdskollaps.

Vänsterpartiets budgetmotion

20 september överlämnade Elisabeth Svantesson budgetförslaget till riksdagen. SD och regeringens tre partier har skrivit texten. Sker inte något oväntat så kommer budgeten att antas under november. 

Fyra partier i opposition skriver var sin budgetmotion, här talar man om partiernas skuggbudgetar. Även om oppositionspartierna samlar 173 mandat, så förfogar SD, M, KD och L över 175 ledamöter, tillkommer även Elsa Widding, SD-avhopparen. 

Inte heller finns det hos oppositionspartierna en tydlig gemensam linje, långt ifrån. Ett år efter senaste valet och tre år innan nästa riksdagsval är det för tidigt att förvänta sig annat.

Ändå är det av stort intresse att studera dessa fem budgetförslag. Majoritetsförslaget innehåller mängder av enskilda anslag där väljare från M, eller från KD, och definitivt från L ställer frågan till sina partier: Hur kunde ni gå med på detta förslag? Bortförklaringar kommer inte att duga, den enkla sanningen är – regeringens budgetförslag präglas av SD på punkt efter punkt. 

Och varför studera oppositionspartiernas enskilda motioner? När samtliga är dömda att förlora i kommande omröstningar? Ett regeringsskifte 2026 förutsätter att antingen tre eller kanske fyra partier behöver komma överens om den röda linjen. Och det är i budgetmotionen där varje parti dels vill hävda den egna uppfattningen, dels behöver skriva in en möjlig väg till kompromiss. 

Vänsterpartiet lägger idag på förmiddagen fram sin skuggbudget. Sent på onsdagskvällen publicerade ETC en debattartikel skriven av Ali Esbati, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson och ledamot i riksdagens finansutskott. Här presenteras tanken bakom budgetmotionen.

Här är Vänsterpartiets budgetmotion 2024:                      ”Rädda välfärden – För ett tryggare Sverige” 

På Vänsterpartiets centrala hemsida ligger länken till pressträffen där Nooshi  Dadgostar och Ali Esbati presenterade skuggbudgeten. 

Här länken till den centrala hemsidan med en kort sammanfattning av informationen som gavs vid pressträffen.

På denna länk kommer du även till alla bilder som visades under pressträffen.

Läs även pressmeddelandet ”Stärkt arbete mot gängen i vänsterbudget”.

Sverigebiljetten? Vänsterpartiets förslag

Om vi ska klara klimatomställningen måste en mycket större del av resandet ske med kollektivtrafik. Men då måste det vara billigt och enkelt att resa kollektivt. Vänsterpartiet föreslår därför att införa en gemensam Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik.

Det är alldeles för dyrt och krångligt att åka med den kollektivtrafiken idag. Vi vet alla att klimatkrisen är akut och att ta bussen eller tåget gör stor skillnad, säger Linda Snecker, transportpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Vägtrafiken står idag för nio tiondelar av transportsektorn utsläpp. För att kunna sänka dem så mycket som krävs för att klara klimatmålen måste kollektivtrafiken ta en mycket större del av persontransporterna. Kollektivtrafiken är också i sig en stor samhällsnytta. Den binder ihop samhällen, och gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig, och ta sig till vänner och fritidsaktiviteter

Tyvärr minskar resandet snarar än ökar. Var fjärde resa med kollektivtrafiken har försvunnit jämfört med 2019. Och det är kanske inte att undra på, när priset har ökat med 139% de senaste två decennierna. Det är långt över både de genomsnittliga prisökningarna, och ökningarna av priset på drivmedel. 

Att få ner priset på resorna är helt avgörande, särskilt när inflationen och höga matpriser äter upp marginalerna för vanligt folk, säger Linda Snecker.

För att vända den negativa utvecklingen krävs utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med, och som dessutom är enkel och smidig att använda.

Därför föreslår Vänsterpartiet idag en gemensam Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik. För 450 kr i månaden ska man kunna resa med buss, tunnelbana, pendeltåg och spårvagn över hela landet, på samma biljett. Inspirationen kommer från Tyskland, där en motsvarande biljett redan införts, med stor framgång.

Jag kan verkligen förstå varför biljetten blev så populär, du kan resa över hela landet, enkelt och billigt. Med en motsvarande biljett i Sverige skulle du kunna ta dig från Smygehuk till Kiruna.

Underlättar förväntat överskott?

Två uppgifter som har upprepats gång efter annan. SKR, som talar för alla kommuner och regioner i Sverige, uppger att det behövs ett tillskott med 28 miljarder från staten för att upprätthålla välfärden. 

I regeringens budgetförslag är det 10 miljarder, eller – om man ansluter sig till regeringens tolkning – 16 miljarder.

Finansminister Elisabeth Svantesson anser att det ankommer på kommunerna och regionerna att ”göra sitt” med effektiviseringar så att verksamheten kan garanteras. Och så kommer Svantessons upprepade påpekanden: Hur har ni gjort med överskotten? Varför inte använda överskotten från tidigare år när pengarna behövs som mest?

Kommunernas ekonomer svarar att lagen inte tillåter att bortse från balanskravet: Varje år, varje enskilt år gäller att budgeterade kostnader måste täckas av årets förväntade intäkter. Några undrar om finansministern inte känner till regelverket.  Och så kontrar statsrådet med: Ta från era resultatutjämningsreserver, det får ni och det borde ni göra.

Hur ser det ut i Vänersborg? På onsdag informeras kommunstyrelsen om delårsbokslutet per sista augusti med en prognos hur 2023 ser ut att sluta. Då och två veckor senare i kommunfullmäktige fattas inga andra beslut än att man ”noterar informationen”.

Så här står det i underlaget: ”Kommunens beslutade Mål- och resursplan för 2023 innebär ett budgeterat resultat på 5 mnkr.  Det prognostiserade resultatet uppgår till 67 mnkr vilket är 62 mnkr bättre än budget. Nämnderna prognostiserar ett sammanlagt underskott på 49 mnkr medan finansförvaltningen prognostiserar ett  överskott på 111 mnkr.”

Socialförvaltningen och socialnämnden kommer med all rätt att hävda att 43 mnkr tillförs nämnden som ett tilläggsanslag under 2023. Det är ju också socialnämnden som står för den absolut största delen av nämndernas förväntade underskott. 

När kommunfullmäktige fattade beslutet om MRP 2024 var det tre ömma punkter med i underlaget. Vänsterpartiet argumenterade helhjärtat för att ställa resurser till förfogande. Och budgetbeslutet fattades med en stilla förväntan att ”värsta scenariet” kanske borde kunna undvikas. 

Vilka tre punkter? ”Nattiset” Lanternan hotades av nedläggning – uppsägning av legitimerade och tillsvidareanställda lärare i våra skolor skulle påbörjas – resurserna för ett baskulturutbud genom samarbete mellan skolan och kulturen i Vänersborg skulle inte beviljas.

Vad ska hända, vilka beslut är aktuella? En bra gissning är att inga beslut fattas nu i oktober. I november eller december fattas beslutet att bevilja socialnämnden sökt tillägg för 2023. (Vad annars? Statsbidragen som beviljades avser till punkt och pricka det som är socialförvaltningens verksamhet.) 

Men de återstående öppna frågorna kring verksamhet 2024? För Vänsterpartiet är svaret givet, dessa hotande försämringar av olika sektorer i kommunens välfärdsarbete får inte blir verklighet. Vänersborgs kommun är i ett läge att kunna fatta beslut som gör att stilla förhoppningar från sommarens budgetbeslut blir infriade, nedskärningar behöver inte verkställas. 

Tony Haddou (V) och Erik Helmersson (DN)

Statsminister Ulf Kristersson talade till nationen i torsdags. 

Tony Haddou (V), riksdagsledamot från Göteborg skrev därefter på Facebook: ”I svensk politik är tal till nationen något mycket sällsynt. Vi har nästan aldrig det och dom gånger det framkommit har syftet varit att samla och trygga oss alla.

Det som hände igår var av hundra procent partipolitiskt budskap med förväntningen att hela oppositionen ska ställa upp på tidöavtalet och Sverigedemokraternas premisser. Det var också en stark återkommande påminnelse om att många av oss ska infinna oss i den djupa rasism som blivit Sveriges tillstånd. Det är inte att samla riksdagen och det är absolut inte att samla landet.
Det har heller aldrig varit syftet. Vi vet vad det här tonläget och språkbruket tidigare lett till. Vi vet precis vart Sverige är påväg. När regeringen gör allt för att splittra oss behöver vi bygga på sammanhållning. Vi står i solidaritet med varandra, organiserar oss och förbättrar livet för varandra och det samhälle vi tror på. Glöm aldrig det.”
Idag, lördag, skriver Erik Helmersson i Dagens Nyheter:

Kristersson blir ingen landsfader

”I nöden prövas vännen, men också ledaren. Historien erbjuder många tillfällen då en politisk gestalt tagit till orda i laddat läge och lämnat talarstolen som något helt annat: en samlande kraft, en statsman.
Reaktionerna på Ulf Kristerssons tal till nationen på torsdagen vittnar inte om att Sverige fått en egen Churchill. Vid en tidpunkt då samhället måste enas mot våldet, då politiker förväntas kliva ner från sina käpphästar och lägga de nötta plakaten åt sidan, då valde Kristersson skrytets väg. ”Det är politisk naivitet och aningslöshet som har fört oss hit”, konstaterade han och hyllade samtidigt sin egen imponerande aningsförmåga: ”Vi är många som såg det här komma, och varnade för det.”
Kristerssons huvudproblem är detta: Det är omöjligt att samla landet, att tala resonligt med den stora majoriteten svenskar, och samtidigt stryka Sverigedemokraterna medhårs. En ledare som måste hålla ytterkanterna på gott humör kommer aldrig att få respekt från den breda mitten.
Det är bara dagar sedan SD:s ”Hejdå Hassan”-utspel, där partiet gottade sig åt att få skicka tillbaka män­niskor till Irak. Här görs samtidigt ett av Jimmie Åkessons huvud­problem synligt: Det är omöjligt att framstå som en seriös regeringspartner och samtidigt vara nog radikal för sina mest cyniska, hjärtlösa väljare så att de inte vandrar ännu längre ut i högerextremismen. 
SD har sedan länge valt väg. Det vulgärt polemiska går före kompromissen och salongsfähigheten.
Ulf Kristersson valdes till stor del för att lösa gängbrottsligheten. Dagens becksvarta situation skriker efter en ledargestalt som samlar alla vettiga krafter och gör sig till symbol för samhällets krig mot gängen. Med de aggressiva, grälsjuka, hånfulla Sverigedemokraterna i släptåg kan Ulf Kristersson bara bli Tidöpappa, inte landsfader.”
Se även Vänsterpartiets centrala hemsida.