Önsketänkande och fromma förhoppningar
Det finns många kloka synpunkter i debattartikeln som avslutas med:
”Skolverkets analys av den aktuella situationen ger vid handen att det behövs omfattande insatser:
1.Med stöd av Skolverkets regionala planeringsunderlag behöver de kommunala huvudmännen i en regional samverkan, där också friskolorna deltar, ta ett gemensamt och långsiktigt ansvar för att planera och dimensionera ett utbud som fortsatt möter elevers vilja men i betydligt större utsträckning också arbetsmarknadens behov.
2.I många regioner behöver huvudmännen utöka utbildningsplatserna inom yrkesutbildningar där kompetensbristen är stor och tillsammans med berörda branscher stärka attraktionskraften för dessa utbildningar.
3.Huvudmännen, skolorna och branscherna behöver gemensamt ta ansvar för att stärka yrkesutbildningens kvalitet. Det gäller undervisningen i skolan, men också den arbetsplatsförlagda praktiken. Likaså krävs åtgärder för att motverka könsstereotypa utbildningsval.
4.Huvudmännen och skolorna behöver ta ansvar för att eleverna får tillgång till en systematisk, individuell och generell studie- och yrkesvägledning som gör att de på sakliga grunder kan göra kloka och väl avvägda val vad gäller fortsatt utbildning.”
Men vilka förväntningar får man lov att ha? Nu finns en detaljerad kartläggning om situationen i Västra Götaland, delregionen Fyrbodal och ”Pendlingsområdet 4” (lika med Lilla Edet, Trollhättan, Vänersborg och Mellerud)). Detta ”Planeringsunderlag för gymnasial utbildning, Västra Götalands län” sammanställdes av Skolverket, finns även för samtliga andra regioner i hela Sverige.
Underlaget skall komma till användning när kommunerna i enlighet med riksdagsbeslutet 2022 ”samverkar”. Minst tre kommuner måste det vara, Kunskapsförbundet (Trollhättan och Vänersborg) måste alltså hitta en tredje kommun eller flera kommuner att samverka med.
När det är klart finns ingen väg förbi en förändring av utbildningsutbudet. Antalet utbildningsplatser på högskoleförberedande program minskar, fler utbildningsplatser på yrkesförberedande program kan sökas av eleverna i årskurs 9.
Och det är här generaldirektören inte har mer än stilla förhoppningar att erbjuda. Kommunala skolor måste anpassa utbudet av utbildningar, fristående huvudmän omnämns i en bisats (se punkt 1 ovan): …där också friskolorna deltar…
I Trollhättan och Vänersborg har Kunskapsförbundet tre ”kommunala” gymnasieskolor, inte mindre än sex gymnasieskolor har fristående huvudman. En av tre, fler än trettio av hundra elever går i friskolor. Friskolor erbjuder i huvudsak högskoleförberedande program. Där går det rätt så bra att ha 30 elever i ett klassrum. Det är med andra ord en billig driftsform. Raka motsatsen gäller yrkesutbildningar: Inte mycket sker i skolbänken, allt som oftast behövs en dyr utrustning. Undervisning i grupper om 16, 8 eller än färre antal elever per lärare eller instruktör. Dyra utbildningar – så har det alltid varit, jämfört med högskoleförberedande program. Det är på kommunala skolor yrkesprogrammen finns.
Och nu ökar kommunala skolor antalet platser på dyra yrkesutbildningar och minskar på billiga högskoleförberedande utbildningar. Riksdagens beslut tvingar inte fristående skolor att ändra sitt utbud.
I praktiken fungerar det på det här sättet idag: Trollhättan och Vänersborg betalar en ”elevpeng” för en plats och för tre utbildningsår. Hela beloppet för alla ungdomar från 16 till 18 år går till Kunskapsförbundet. Därifrån betalas fakturan som kommer från friskolorna. På friskolorna går eleverna för det mesta tre år, endast i undantagsfall behövs ett fjärde år. Det är ingen hemlighet att eleverna med sämre förutsättningar från grundskolan söker yrkesprogram. Inte så sällan kan det behövas längre tid än tre årskurser för att slutföra utbildningen.
Kommunala skolor är redan i underläge när det gäller finansieringen. Det som nu sker förstärker skillnaden, friskolor mår bra, kommunala skolor riskerar att ”förblöda”. Är det nu som en ansvarig skolminister inser behovet att göra något på riktigt? Lotta Edholm har flera gånger låtit förstå att hon mycket väl uppfattar att något inte stämmer. Men det räcker inte.