Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Vänsterpartiets budgetmotion

20 september överlämnade Elisabeth Svantesson budgetförslaget till riksdagen. SD och regeringens tre partier har skrivit texten. Sker inte något oväntat så kommer budgeten att antas under november. 

Fyra partier i opposition skriver var sin budgetmotion, här talar man om partiernas skuggbudgetar. Även om oppositionspartierna samlar 173 mandat, så förfogar SD, M, KD och L över 175 ledamöter, tillkommer även Elsa Widding, SD-avhopparen. 

Inte heller finns det hos oppositionspartierna en tydlig gemensam linje, långt ifrån. Ett år efter senaste valet och tre år innan nästa riksdagsval är det för tidigt att förvänta sig annat.

Ändå är det av stort intresse att studera dessa fem budgetförslag. Majoritetsförslaget innehåller mängder av enskilda anslag där väljare från M, eller från KD, och definitivt från L ställer frågan till sina partier: Hur kunde ni gå med på detta förslag? Bortförklaringar kommer inte att duga, den enkla sanningen är – regeringens budgetförslag präglas av SD på punkt efter punkt. 

Och varför studera oppositionspartiernas enskilda motioner? När samtliga är dömda att förlora i kommande omröstningar? Ett regeringsskifte 2026 förutsätter att antingen tre eller kanske fyra partier behöver komma överens om den röda linjen. Och det är i budgetmotionen där varje parti dels vill hävda den egna uppfattningen, dels behöver skriva in en möjlig väg till kompromiss. 

Vänsterpartiet lägger idag på förmiddagen fram sin skuggbudget. Sent på onsdagskvällen publicerade ETC en debattartikel skriven av Ali Esbati, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson och ledamot i riksdagens finansutskott. Här presenteras tanken bakom budgetmotionen.

Här är Vänsterpartiets budgetmotion 2024:                      ”Rädda välfärden – För ett tryggare Sverige” 

På Vänsterpartiets centrala hemsida ligger länken till pressträffen där Nooshi  Dadgostar och Ali Esbati presenterade skuggbudgeten. 

Här länken till den centrala hemsidan med en kort sammanfattning av informationen som gavs vid pressträffen.

På denna länk kommer du även till alla bilder som visades under pressträffen.

Läs även pressmeddelandet ”Stärkt arbete mot gängen i vänsterbudget”.

Sverigebiljetten? Vänsterpartiets förslag

Om vi ska klara klimatomställningen måste en mycket större del av resandet ske med kollektivtrafik. Men då måste det vara billigt och enkelt att resa kollektivt. Vänsterpartiet föreslår därför att införa en gemensam Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik.

Det är alldeles för dyrt och krångligt att åka med den kollektivtrafiken idag. Vi vet alla att klimatkrisen är akut och att ta bussen eller tåget gör stor skillnad, säger Linda Snecker, transportpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Vägtrafiken står idag för nio tiondelar av transportsektorn utsläpp. För att kunna sänka dem så mycket som krävs för att klara klimatmålen måste kollektivtrafiken ta en mycket större del av persontransporterna. Kollektivtrafiken är också i sig en stor samhällsnytta. Den binder ihop samhällen, och gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig, och ta sig till vänner och fritidsaktiviteter

Tyvärr minskar resandet snarar än ökar. Var fjärde resa med kollektivtrafiken har försvunnit jämfört med 2019. Och det är kanske inte att undra på, när priset har ökat med 139% de senaste två decennierna. Det är långt över både de genomsnittliga prisökningarna, och ökningarna av priset på drivmedel. 

Att få ner priset på resorna är helt avgörande, särskilt när inflationen och höga matpriser äter upp marginalerna för vanligt folk, säger Linda Snecker.

För att vända den negativa utvecklingen krävs utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med, och som dessutom är enkel och smidig att använda.

Därför föreslår Vänsterpartiet idag en gemensam Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik. För 450 kr i månaden ska man kunna resa med buss, tunnelbana, pendeltåg och spårvagn över hela landet, på samma biljett. Inspirationen kommer från Tyskland, där en motsvarande biljett redan införts, med stor framgång.

Jag kan verkligen förstå varför biljetten blev så populär, du kan resa över hela landet, enkelt och billigt. Med en motsvarande biljett i Sverige skulle du kunna ta dig från Smygehuk till Kiruna.

Underlättar förväntat överskott?

Två uppgifter som har upprepats gång efter annan. SKR, som talar för alla kommuner och regioner i Sverige, uppger att det behövs ett tillskott med 28 miljarder från staten för att upprätthålla välfärden. 

I regeringens budgetförslag är det 10 miljarder, eller – om man ansluter sig till regeringens tolkning – 16 miljarder.

Finansminister Elisabeth Svantesson anser att det ankommer på kommunerna och regionerna att ”göra sitt” med effektiviseringar så att verksamheten kan garanteras. Och så kommer Svantessons upprepade påpekanden: Hur har ni gjort med överskotten? Varför inte använda överskotten från tidigare år när pengarna behövs som mest?

Kommunernas ekonomer svarar att lagen inte tillåter att bortse från balanskravet: Varje år, varje enskilt år gäller att budgeterade kostnader måste täckas av årets förväntade intäkter. Några undrar om finansministern inte känner till regelverket.  Och så kontrar statsrådet med: Ta från era resultatutjämningsreserver, det får ni och det borde ni göra.

Hur ser det ut i Vänersborg? På onsdag informeras kommunstyrelsen om delårsbokslutet per sista augusti med en prognos hur 2023 ser ut att sluta. Då och två veckor senare i kommunfullmäktige fattas inga andra beslut än att man ”noterar informationen”.

Så här står det i underlaget: ”Kommunens beslutade Mål- och resursplan för 2023 innebär ett budgeterat resultat på 5 mnkr.  Det prognostiserade resultatet uppgår till 67 mnkr vilket är 62 mnkr bättre än budget. Nämnderna prognostiserar ett sammanlagt underskott på 49 mnkr medan finansförvaltningen prognostiserar ett  överskott på 111 mnkr.”

Socialförvaltningen och socialnämnden kommer med all rätt att hävda att 43 mnkr tillförs nämnden som ett tilläggsanslag under 2023. Det är ju också socialnämnden som står för den absolut största delen av nämndernas förväntade underskott. 

När kommunfullmäktige fattade beslutet om MRP 2024 var det tre ömma punkter med i underlaget. Vänsterpartiet argumenterade helhjärtat för att ställa resurser till förfogande. Och budgetbeslutet fattades med en stilla förväntan att ”värsta scenariet” kanske borde kunna undvikas. 

Vilka tre punkter? ”Nattiset” Lanternan hotades av nedläggning – uppsägning av legitimerade och tillsvidareanställda lärare i våra skolor skulle påbörjas – resurserna för ett baskulturutbud genom samarbete mellan skolan och kulturen i Vänersborg skulle inte beviljas.

Vad ska hända, vilka beslut är aktuella? En bra gissning är att inga beslut fattas nu i oktober. I november eller december fattas beslutet att bevilja socialnämnden sökt tillägg för 2023. (Vad annars? Statsbidragen som beviljades avser till punkt och pricka det som är socialförvaltningens verksamhet.) 

Men de återstående öppna frågorna kring verksamhet 2024? För Vänsterpartiet är svaret givet, dessa hotande försämringar av olika sektorer i kommunens välfärdsarbete får inte blir verklighet. Vänersborgs kommun är i ett läge att kunna fatta beslut som gör att stilla förhoppningar från sommarens budgetbeslut blir infriade, nedskärningar behöver inte verkställas. 

Tony Haddou (V) och Erik Helmersson (DN)

Statsminister Ulf Kristersson talade till nationen i torsdags. 

Tony Haddou (V), riksdagsledamot från Göteborg skrev därefter på Facebook: ”I svensk politik är tal till nationen något mycket sällsynt. Vi har nästan aldrig det och dom gånger det framkommit har syftet varit att samla och trygga oss alla.

Det som hände igår var av hundra procent partipolitiskt budskap med förväntningen att hela oppositionen ska ställa upp på tidöavtalet och Sverigedemokraternas premisser. Det var också en stark återkommande påminnelse om att många av oss ska infinna oss i den djupa rasism som blivit Sveriges tillstånd. Det är inte att samla riksdagen och det är absolut inte att samla landet.
Det har heller aldrig varit syftet. Vi vet vad det här tonläget och språkbruket tidigare lett till. Vi vet precis vart Sverige är påväg. När regeringen gör allt för att splittra oss behöver vi bygga på sammanhållning. Vi står i solidaritet med varandra, organiserar oss och förbättrar livet för varandra och det samhälle vi tror på. Glöm aldrig det.”
Idag, lördag, skriver Erik Helmersson i Dagens Nyheter:

Kristersson blir ingen landsfader

”I nöden prövas vännen, men också ledaren. Historien erbjuder många tillfällen då en politisk gestalt tagit till orda i laddat läge och lämnat talarstolen som något helt annat: en samlande kraft, en statsman.
Reaktionerna på Ulf Kristerssons tal till nationen på torsdagen vittnar inte om att Sverige fått en egen Churchill. Vid en tidpunkt då samhället måste enas mot våldet, då politiker förväntas kliva ner från sina käpphästar och lägga de nötta plakaten åt sidan, då valde Kristersson skrytets väg. ”Det är politisk naivitet och aningslöshet som har fört oss hit”, konstaterade han och hyllade samtidigt sin egen imponerande aningsförmåga: ”Vi är många som såg det här komma, och varnade för det.”
Kristerssons huvudproblem är detta: Det är omöjligt att samla landet, att tala resonligt med den stora majoriteten svenskar, och samtidigt stryka Sverigedemokraterna medhårs. En ledare som måste hålla ytterkanterna på gott humör kommer aldrig att få respekt från den breda mitten.
Det är bara dagar sedan SD:s ”Hejdå Hassan”-utspel, där partiet gottade sig åt att få skicka tillbaka män­niskor till Irak. Här görs samtidigt ett av Jimmie Åkessons huvud­problem synligt: Det är omöjligt att framstå som en seriös regeringspartner och samtidigt vara nog radikal för sina mest cyniska, hjärtlösa väljare så att de inte vandrar ännu längre ut i högerextremismen. 
SD har sedan länge valt väg. Det vulgärt polemiska går före kompromissen och salongsfähigheten.
Ulf Kristersson valdes till stor del för att lösa gängbrottsligheten. Dagens becksvarta situation skriker efter en ledargestalt som samlar alla vettiga krafter och gör sig till symbol för samhällets krig mot gängen. Med de aggressiva, grälsjuka, hånfulla Sverigedemokraterna i släptåg kan Ulf Kristersson bara bli Tidöpappa, inte landsfader.”
Se även Vänsterpartiets centrala hemsida.
 

Studieförbunden och folkbildningen

Vänsterpartiet gjorde gemensam sak med Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att stoppa Tidöregeringens dråpslag mot Studieförbunden.

Läs inlägget på Vänsterpartiets centrala hemsida: 

”Studieförbunden måste räddas från regeringens dumsnålhet”

Läs mer på följande länk:

Dråpslag för ABF och övriga studieförbund

Attacken mot studieförbunden

Hundratals miljoner mindre till studieförbund: Kan slå mot kyrkor

Men läs även inlägg på regeringens hemsida:

Regeringen utökar folkbildningsutredningens uppdrag

Budgetproppens bostadspolitik?

Medan byggbranschen kraschar inför våra ögon tvår regeringen sina händer och skyller på ”omvärldsfaktorer”. Sanningen är att deras egen budget driver på och förvärrar krisen. Lösningen är en långsiktig politik för jobb och bostäder, och den måste komma nu, skriver Malcolm Momodou Jallow och Ali Esbati.

Bostadsbyggandet ligger den lägsta nivån på tio år, och minskningen sedan förra året är den största på tre decennier. Byggföretagen talar om ”den värsta krisen sedan 1990-talet”, medan Byggnads kräver en kriskommission för rädda jobb och byggande.

Samtidigt är bostadsbrist och trångboddhet redan idag ett stort problem. Inte minst bland unga vuxna och arbetare i storstadsområdena är situationen akut. I 190 av Sveriges kommuner råder bostadsbrist, och i Stockholm är bostadskön längre än den varit sedan 40-talet.

Men ett tvärstopp i byggsektorn resulterar inte bara i en ytterligare förvärrad bostadskris. Det slår mot hela samhällsekonomin. Arbetslösheten riskerar att sprida sig som ringar på vattnet, studier måste avbrytas när studenterna inte har någonstans att bo och den stora samhällsomvandlingen till grön industri blir omöjlig när bostäder saknas för den inflyttade arbetskraften.

I sin omläggning av bostadspolitiken från i höstas deklarerade regeringen att man vill ”ge incitament till ökat byggande” genom att ”genomföra en effektivare bostadspolitik för ökat bostadsbyggande”. Resultatet av denna nya effektivitet ser vi svart på vitt i de senaste siffrorna från SCB: antalet påbörjade byggprojekt minskar med 58%. Enligt Boverkets beräkningar kommer situationen fortsätta att förvärras framöver, och byggandet kommer under de följande åren inte ens nå upp till hälften av behovet på drygt 60 000 nya bostäder per år.

Inför detta faktum spelar regeringen och Sverigedemokraterna maktlösa och skyller krisen på ”omvärldsfaktorer”, som räntor och elpriser. Men sanningen är att regeringens politik inte bara misslyckats med att lösa inflationskrisen generellt, utan aktivt förvärrar krisen i byggsektorn.

Om man vill ha en ”en effektiv bostadspolitik för mer byggande”, varför insisterar man då på att skrota det bevisligen mycket välfungerande statliga investeringsstödet? Ett stöd som lett till minst 50 000 nya bostäder, med en i genomsnitt 2000 kronor lägre hyra än i övrig nybyggnation?

Det här är förstås ett dråpslag mot en av våra mest samhällsviktiga sektorer, och ett agerande som är direkt oansvarigt när landet står och väger på gränsen till lågkonjunktur. Inte bara bostadspolitiskt, utan för hela Sveriges ekonomi. Effekterna kommer också att förvärras över tid: nästa år försvinner ytterligare 3,1 miljarder, och 2026 ytterligare 1,4 miljarder. Regeringen och Sverigedemokraterna bidrar alltså aktivt till att tusentals byggarbetare riskerar att kastas ut i arbetslöshet

Det är hög tid att de släpper sina marknadsfundamentalistiska skygglappar, och ser till att genomföra en politik som faktiskt fungerar. För oss Vänsterpartiet är det självklart att det är just politiken som måste ta sitt ansvar – både för jobben och för bostadsbyggandet. Därför kräver vi att:

  • Det statliga investeringsstödet för nybyggnation återinförs. Detta är en beprövad, välfungerande och långsiktigt hållbar politik som gör direkt skillnad. Fokus för stödet ska ligga på klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror. Ett särskilt investeringsstöd för studentbostäder införs samtidigt.
  • Bostadsbolag ges möjlighet att ansöka om statliga topplån. Detta skulle innebära att staten tar ansvar för att minska räntekostnader och den ekonomiska risken för att påbörja byggprojekt. På så sätt kan vi öka byggandet generellt och minska trösklarna för nya aktörer att etablera sig.
  • En storsatsning på klimatsmart renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet påbörjas. Förslagets klimatnytta gynnar hela samhället, samtidigt som många hyresgäster räddas från hyreschocker. Det är dessutom en utmärkt konjunkturpolitik för att hålla byggarbetare i kvalificerat, samhällsnyttigt arbete.
  • Regeringen ger i uppdrag åt den statliga banken SBAB att pressa de oskäligt höga bolåneräntorna. I ett läge som idag, när efterfrågan på nybyggda bostadsrätter och småhus rasar skulle detta, utöver att överföra pengar från storbanker till vanliga låntagare, bidra till att stärka marknaden och hålla byggandet igång.

Med dessa fyra förslag skulle staten enkelt och snabbt kunna bidra till att vända konjunkturen i byggsektorn, avhjälpa bostadsbristen och dessutom bidra stort till den nödvändiga gröna samhällsomställningen. Det är bra politik helt enkelt. Det borde till och med regeringen kunna inse.

Artikeln är tidigare publicerad i Expressen.

Något som rör oss? Riksdagsmotioner?

”Den allmänna motionstiden 2023 började tisdagen den 12 september klockan 11 och slutar torsdagen den 5 oktober klockan 16.30.” Så lyder den korta upplysningen på Riksdagens hemsida. 

Kan inte riksdagens ledamöter skriva motioner under resten av året? Det kan ju vilken ledamot som helst göra hemma i kommunfullmäktige. Visst, det får också riksdagens ledamöter, men då handlar det om ”följdmotioner” som beskrivs så här: ”En annan typ av motioner är följdmotioner. De kan lämnas i anslutning till ett förslag från regeringen. En följdmotion ska handla om samma saker som förslaget.” 

Läs gärna informationen om ”Allmänna motionstiden”. 

Som varje år det trögt i starten. Framåt 5 oktober blir det rusning, blir det 1000 eller 2000 motioner i år? Men fram tills igår hade det endast kommit in 54 motioner, därav 48 från ledamöter från SD. 

Från Vänsterpartiet fyra: 

”Åtgärder mot hatbrott”

”Det civila försvaret”

”Arbetsmiljö och arbetstid”

”Funktionssätt på arbetsmarknaden”

Det är inte bara antalet motioner som är skillnad, det är framförallt innehållet och längden av texten. SD-motioner är i regel framställda av enskilda ledamöter, avser en alldeles speciellt fråga som bekymrar ledamoten och är sällan längre än två sidor. Så t ex motionen ”Krav på svenskt medborgarskap vid tillsvidareanställning vid lokala, regionala och statliga myndigheter samt vid politiska förtroendeuppdrag”, skriven av SD-riksdagsledamoten från Malmö Nima Gholam Ali Pour (som hittills skrivit 10 motioner).

Vänsterpartiets motion om ”Funktionsrätt på arbetsmarknaden” är en partimotion, undertecknad av partiledaren Nooshi Dadgostar och ytterliga sju ledamöter, alla med utskottsansvar för frågor som berörs på 25 sidor motionstext. (”Partimotion ätt förslag som ett parti i riksdagen står bakom.”)

Motionen ”Arbetsmiljö och arbetstid” är också en gedigen genomgång på 37 sidor, en motion som går under beteckningen kommittémotion (”Motion som lämnats in av ledamöter från ett parti i ett eller flera utskott.”)

Nej, Vänsterpartiets motioner fortsätter en god tradition genom riksdagsåren. Inte antalet motioner, innehållet är viktigast. Ingen spontana infall och skott från höften, utan genomtänkta, genomarbetade dokument som kommer till användning i regioner och i kommuner. 

Ingen utredning om Arena Vänersborg

Vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde i veckan beslutades att upphäva ett tidigare beslut gällande utredning av Arena Vänersborg.

Inför sammanträdet skickades en kort sammanfattning från förvaltningen till ledamöterna. 

”Sammanfattning av ärendet
2021 genomförde kultur- och fritidsförvaltningen en utredning av Vänersborgs idrottsanläggningar. I samband med detta fattade kultur- och fritidsnämnden bland annat
beslut om att vidare utreda förutsättningarna för Arena Vänersborg.
2022 genomfördes inte utredningen då förvaltningen bedömde att kostnaden inte rymdes inom tilldelad budgetram. Även om förvaltningen ansåg att behovet av
utredningen fortsatt kvarstod 2023, så lyftes ärendet i mars 2023 om att upphäva beslutet att genomföra utredningen, då det inte fanns budgettäckning för konsultkostnaden. Kultur- och fritidsnämnden beslutade då att ansöka om 500 tkr från kommunstyrelsens förfogandeanslag avseende kostnader för utredningen, detta för att verkställa nämndens beslut från 2021. Kommunstyrelsen beslutade i juni att avslå
nämndens begäran om medel till utredningen.
Mot bakgrund av att det fortsatt saknas budgettäckning för kostnaden, det ekonomiska läget under 2023 och 2024 samt kommunfullmäktiges beslut i samband med
delårsrapport per april 2023 där nämnderna uppmanas till återhållsamhet med inköp och stor restriktivitet med beslut som leder till ökade kostnader, föreslår förvaltningen att
nämnden upphäver beslutet om utredningen.”

Gunilla Cederbom (V) yrkade avslag på förvaltningens förslag. Nämnden beslutade dock att bifalla förslaget att upphäva beslutet från oktober 2021.

Gunilla Cederbom reserverade sig i enlighet med det Vänsterpartiets parlamentariska grupp hade bestämt sig för.  

”Vänsterpartiet reserverar sig mot att upphäva beslut gällande utredning av Arena Vänersborg. Vi anser att utredning av Arenan i allra högsta grad fortfarande är aktuell. Kommunen står inför investering av Arenans tak till en uppskattad kostnad av ca 20 mkr. Utredningens syfte är att ge svar på centralt viktiga frågor innan kommunen
bör gå vidare med investering av bl.a. takbyte. Det handlar om att undersöka hur vi kan få mer miljövänlig drift, vilka evenemangsmöjligheter som finns och alternativa
ägar- och driftsformer. Utan ett ordentligt faktaunderlag och viljeinriktning riskerar ett takbyte, som troligen kommer att kosta uppåt 50-60 mkr och beräknas hålla i 10 år, vara en oansvarig och ej försvarbar kostnad. Inför 2024 hoppas vi att det blir försättningar för en utredning i samverkan med andra förvaltningar. ”

Vad händer med kollektivtrafiken och klimatmålen?

Högerregeringen fortsätter förra årets miljardsatsning på sänkt skatt på bensin och diesel med nya miljardsubventioner för att det ska bli billigare att köra fossildriven bil. De har nu med stöd av Sverigedemokraterna lagt fram sin budgetproposition för 2024. Prioriteringen är tydlig, återigen uteblir stöd till omställningen till mer hållbart resande. Klimatmålen kommer inte att nås.

En regering som tar ansvar för klimatet hade kunnat välja att prioritera kollektivtrafiken och bidra till mer hållbart resande, så som exempelvis Tyskland gjort. Där gör regeringen tillsammans med delstaterna en historisk sänkning på biljettpriserna i kollektivtrafiken. I Sverige väljer istället regeringen att fortsätta sänka skatten på bensin och diesel, och sänka reduktionsplikten vilket kommer öka koldioxidutsläppen, säger Louise Jeppsson (V), ordförande i Infrastruktur- och kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen (IKN).  

De svenska hushållen behöver stöd genom den ekonomiska krisen menar regeringen, men det verkar bara gälla de som reser med fossildriven bil och inte de som väljer att resa kollektivt eller är beroende av det.  
– Rödgrön Ledning i Västra Götalandsregionen står för en grön och feministisk politik för minskade klyftor och ett bättre klimat. Vi vet att satsningar på kollektivtrafik generellt gynnar kvinnor mer än män och gynnar låginkomsttagare mer än höginkomsttagare. Vi står för en politik som ska driva miljö- och klimatarbetet framåt. Vi kan tyvärr konstatera att regeringens budget för 2024 inte ger oss stöd i det arbetet, säger Louise Jeppsson (V).  

[Text och bild är ett pressmeddelande från  RödGrönLedning  i Västra Götalandsregionen]

Från gårdagens budgetdebatt i riksdagen

”Debatten med anledning av budgetpropositionens avlämnande” kan i efterhand ses på riksdagens webb-tv. Där finns även länken till snabbprotokollet. Debatten varade i 2½ timme och av protokollet framkommer att de åtta deltagarna tillsammans hade 64 anföranden. 

Finansminister Elisabeth Svantesson (M), Oscar Sjöstedt (SD), Hans Eklund (KD) och Cecilia Rönn (L) hade tillgång till budgetpropositionens huvuddokument, finansplanen, och till texten i samtliga 27 utgiftsområden. Debattdeltagarna Mikael Damberg (S), Ali Esbati (V), Martin Ådahl (C) och Jamine Alm Ericson (MP) hade tillgång till hela budgetpropositionen under någon timme innan debattens början.

Men visst, inte mindre är 64 pressmeddelanden från regeringskansliet hade i förväg under tre veckor informerat om sådant som regeringen ville berätta om, allra mest om ”satsningar”. Att oppositionens företrädare möjligtvis inriktade sig  mest på det som regeringen inte ville informera om  överraskar inte.

Ali Esbati och Vänsterpartiet var väl förberedda, det framgår av det första anförandet som börjar på sidan 6 i protokollet – anförande 4 på webb-tv. Som företrädare för ett oppositionsparti hade han 10 minuter talartid. 

Efter inledningen med nyckelorden nedskärningsbudget, ojämlikhet och uteblivna klimatbesked fortsatte Ali Esbati: 

”Allt det här gör att Sverige alltmer blir ett land på efterkälken, både i förhållande till det existentiellt avgörande globala klimatarbetet och när det gäller att placera vår ekonomi, vår industri och våra företag i en bättre position när världen ofrånkomligen förändras. Det är en politik mer präglad av ett slags pojkrumsaktig efterfeststämning än av viljan att resonera, agera och ta ansvar.

Herr talman! Den nedskärningsbudget som läggs fram för välfärdens tjänster beskrivs på regeringens hemsida under rubriken ”Kraftiga tillskott till välfärden i höstbudgeten” med påståendet att regeringen vill förbättra de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och regioner. Men regeringen skjuter bara till 10 av de 28 miljarder som kommuner och regioner hade behövt för att hålla verksamheten på ungefär samma redan hårt pressade nivå. Det är sådana här pr-dominerade spinn som försvårar det demokratiska samtalet i sig.”

Anförandet 52 i webb-tv och på sidan 20 i protokollet är Ali Esbatis slutanförande. Innan dess fanns replikskiften dels med Elisabeth Svantesson (14 och 16 på sida 13) och Oscar Sjöstedt (40 och 42 på sida 18).

Om två veckor lämnar fyra oppositionspartier in var sin motion som innehåller partiernas ”skuggbudgetar”. Under oktober och november är samtliga förslag i riksdagens utskott, debatt och beslut följer därefter i riksdagens kammare.