Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Läser skolministern vår lokala hemsida?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Kommunala och fristående gymnasieskolor.

Gårdagens inlägg om gymnasieskolor med kommunal eller fristående huvudman avslutades så här: ”Kommunala skolor är redan i underläge när det gäller finansieringen. Det som nu sker förstärker skillnaden, friskolor mår bra, kommunala skolor riskerar att ”förblöda”. Är det nu som en ansvarig skolminister inser behovet att göra något på riktigt? Lotta Edholm har flera gånger låtit förstå att hon mycket väl uppfattar att något inte stämmer. Men det räcker inte.”

Nej, inlägget skrevs redan tisdagkväll och publicerades tidigt på onsdag. Vi hade då inte läst dagens, torsdagens, DN som redan på första sidan skriver: ”Regeringen vill ändra reglerna för skolpengen”. Inne i tidningen lyder rubriken på en helsidas artikel: ”Ersättningen till friskolor ska göras om i grunden”. 

DN skriver: ”Ersättningen till friskolorna, det vill säga skolpengen som varje elev tar med sig till den skola den väljer, har länge kritiserats för att slå orättvis mot de elever som går i de kommunala skolorna.

Den förra regeringen gjorde ett försök att sänka ersättningen till friskolorna. Men de borgerliga partierna och SD röstade ned förslaget. 
Nu gör den nya regeringen ett nytt försök att förändra systemet – men med ett radikalt annorlunda förslag.”
DN skriver utförligt om bakgrunden till ett utredningsdirektiv som antagligen publiceras fredag på regeringens hemsida. Det lär bli spännande att läsa detaljerna i direktivet – vi kommer att lägga länken som ett PS längst ner på sidan.
Här faktarutan som DN bifogar artikeln: 
FAKTA: SKOLPENG
Systemet med skolpengen har kritiserats hårt från många håll under flera decennier. För att det är så stora skillnader mellan kommuner – och mellan kommunala och fristående skolor.
Det är också svårt att förstå hur beräkningarna gått till och hur ­mycket en kommun väljer att satsa på sina skolbarn jämfört med en ­annan. I vissa fall skiljer det så mycket som 70 000 kronor per elev och år mellan två kommuner.
Nu vill regeringen införa en ­nationell skolpengsnorm. Det betyder att staten ska räkna ut en ­miniminivå, ett golv, som de fri­stående, och de kommunala ­skolorna, ska få från kommunen.
På så sätt ska beräkningen av skolpengen för de kommunala och fristående skolorna separeras.
Källa: Utbildningsdepartementet
P.S.: Pressträff fredag 3 november

Önsketänkande och fromma förhoppningar

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Kunskapsförbundet.

Visst är det en välskriven och detaljerad redovisning från Skolverkets generaldirektör. Debattartikeln i DN har rubriken ”Utbudet av utbildningar på gymnasiet måste förändras”. Ingressen lyder: ”Arbetsmarknaden ropar efter yrkesutbildad personal, samtidigt som flertalet elever väljer högskoleförberedande program. Gymnasieskolan och komvux måste bättre matcha marknadens behov, och fler elever vägledas till att välja de utbildningar som faktiskt leder till jobb, skriver Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.”

Det finns många kloka synpunkter i debattartikeln som avslutas med:

”Skolverkets analys av den aktuella situationen ger vid handen att det behövs omfattande insatser:

1.Med stöd av Skolverkets regionala planeringsunderlag behöver de kommunala huvudmännen i en regional samverkan, där också friskolorna deltar, ta ett gemensamt och långsiktigt ansvar för att planera och dimensionera ett utbud som fortsatt möter elevers vilja men i betydligt större utsträckning också arbetsmarknadens behov.

2.I många regioner behöver huvudmännen utöka utbildningsplatserna inom yrkesutbildningar där kompetensbristen är stor och tillsammans med berörda branscher stärka attraktionskraften för dessa utbildningar.

3.Huvudmännen, skolorna och branscherna behöver gemensamt ta ansvar för att stärka yrkesutbildningens kvalitet. Det gäller undervisningen i skolan, men också den arbetsplatsförlagda praktiken. Likaså krävs åtgärder för att motverka könsstereotypa utbildningsval.

4.Huvudmännen och skolorna behöver ta ansvar för att eleverna får tillgång till en systematisk, individuell och generell studie- och yrkesvägledning som gör att de på sakliga grunder kan göra kloka och väl avvägda val vad gäller fortsatt utbildning.”

Men vilka förväntningar får man lov att ha? Nu finns en detaljerad kartläggning om situationen i Västra Götaland, delregionen Fyrbodal och ”Pendlingsområdet 4” (lika med Lilla Edet, Trollhättan, Vänersborg och Mellerud)). Detta ”Planeringsunderlag för gymnasial utbildning, Västra Götalands län” sammanställdes av Skolverket, finns även för samtliga andra regioner i hela Sverige. 

Underlaget skall komma till användning när kommunerna i enlighet med riksdagsbeslutet 2022 ”samverkar”. Minst tre kommuner måste det vara, Kunskapsförbundet (Trollhättan och Vänersborg) måste alltså hitta en tredje kommun eller flera kommuner att samverka med. 

När det är klart finns ingen väg förbi en förändring av utbildningsutbudet. Antalet utbildningsplatser på högskoleförberedande program minskar, fler utbildningsplatser på yrkesförberedande program kan sökas av eleverna i årskurs 9. 

Och det är här generaldirektören inte har mer än stilla förhoppningar att erbjuda. Kommunala skolor måste anpassa utbudet av utbildningar, fristående huvudmän omnämns i en bisats (se punkt 1 ovan):  …där också friskolorna deltar…

I Trollhättan och Vänersborg har Kunskapsförbundet tre ”kommunala” gymnasieskolor, inte mindre än sex gymnasieskolor har fristående huvudman. En av tre, fler än trettio av hundra elever går i friskolor. Friskolor erbjuder i huvudsak högskoleförberedande program. Där går det rätt så bra att ha 30 elever i ett klassrum. Det är med andra ord en billig driftsform. Raka motsatsen gäller yrkesutbildningar: Inte mycket sker i skolbänken, allt som oftast behövs en dyr utrustning. Undervisning i grupper om 16, 8 eller än färre antal elever per lärare eller instruktör. Dyra utbildningar – så har det alltid varit, jämfört med högskoleförberedande program. Det är på kommunala skolor yrkesprogrammen finns.

Och nu ökar kommunala skolor antalet platser på dyra yrkesutbildningar och minskar på billiga högskoleförberedande utbildningar. Riksdagens beslut tvingar inte fristående skolor att ändra sitt utbud.  

I praktiken fungerar det på det här sättet idag: Trollhättan och Vänersborg betalar en ”elevpeng” för en plats och för tre utbildningsår. Hela beloppet för alla ungdomar från 16 till 18 år går till Kunskapsförbundet. Därifrån betalas fakturan som kommer från friskolorna. På friskolorna går eleverna för det mesta tre år, endast i undantagsfall behövs ett fjärde år. Det är ingen hemlighet att eleverna med sämre förutsättningar från grundskolan söker yrkesprogram. Inte så sällan kan det behövas längre tid än tre årskurser för att slutföra utbildningen. 

Kommunala skolor är redan i underläge när det gäller finansieringen. Det som nu sker förstärker skillnaden, friskolor mår bra, kommunala skolor riskerar att ”förblöda”. Är det nu som en ansvarig skolminister inser behovet att göra något på riktigt? Lotta Edholm har flera gånger låtit förstå att hon mycket väl uppfattar att något inte stämmer. Men det räcker inte.

För kommunens ekonomi en central fråga

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Balanskravet.

I slutet på förra veckan berättade vi om riksdagens debatt och beslut i frågor som rör kommunens ekonomi nu och framöver. Efter ett antal år där överskotten i bokslutet vida översteg alla förväntningar på ett bra resultat, så har vår kommun i likhet med de flesta kommuner och i stort samtliga regioner fått ett brutalt uppvaknande. Inför 2024 saknas resurser för att fortsätta utveckla verksamheten.  Pengarna räcker inte ens till för att behålla dagens nivå, kvalitén och omfattningen måste sänkas.

I juni fattas det alltid budgetbeslut för nästa kalenderår. 18 månader senare kommer kvittot på om prognosen höll, om anslagen räckte och om allt löpte som det var tänkt och beslutat. Och nu fanns alltså tre år där kassakistan var välfylld och därutöver i slutet på året – men inte någon gång fick kommunfullmäktige använda överskottet från det ena året till ett kommande år. Föreskriften om balanskravet gällde: Kommunens budget får inte planera för kommande utgifter och kostnader som överstiger det som kan förväntas på intäktssidan. Glöm gamla överskott, balanskravet tillåter inte att resultat jämnas ut mellan åren. 

I nämnda inlägg förra veckan citerade vi Vänsterpartiets gruppledare som talade för den reservationen som vi hade tillsammans med Miljöpartiet. 

Hör och häpna,  nu uttalar sig Annika Wallenskog, chefsekonom för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, om balanskravet. Hon beklagar mer eller mindre att regeringen och därefter sex av riksdagens partier har förkastat tanken på att i grunden ändra bestämmelser kring balanskravet. Hon skriver om balanskravets kortsiktighet följande: ”Från SKR:s håll har vi flera gånger under senare år tryckt på hur balanskravets kortsiktighet ställer till problem för sektorn. Det är viktigt att kunna se ekonomin, kassaflödet och resultatnivåerna i ett mer långsiktigt perspektiv och få friheten att säkra en långsiktig hållbar ekonomi utan dagens stelbenta regelverk. I utredningen från 2021 föreslogs att kommuner och regioner skulle upprätta ett långsiktigt program för god hushållning. Det är en god intention som kan och bör tillämpas inom ramen för det regelverk vi nu har.

En dröm hade varit att lagstiftaren hade tillåtit oss att hantera balanskravet inom ramen för ett sådant långsiktigt program. Men det förtroendet verkar riksdag och regering inte ha för sina partikamrater i kommunal sektor, vilket kan tyckas märkligt.”

Texten finns i Annika Wallenskogs senaste ekonomiblogg som har rubriken ”Ny lagstiftning om god ekonomisk hushållning – eller när RUR blir RER”.

Kollektivtrafik i närregionen

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Kollektivtrafik.

Arbetspendlingen ut från Vänersborg och in till arbetsplatser i Vänersborg är mycket omfattande. Fem dagar i veckan, under knappa två timmar på morgonen och sedan på nytt på eftermiddagen, är det en strid ström av bilar i båda riktningar. För det mesta, uppskattningsvis i fler än i åtta av tio bilar, är det endast en förare i bilen, ingen samåkning med jobbarkompisar. 

Varför kan inte kollektivtrafiken erbjuda alternativ som gör det enklare att åtminstone överväga att låta privatbilen stå kvar hemma? 

Skiljer sig priset för enkelbiljetten eller månadsbiljetten bara litet från kostnaden för privatbilens drivmedel och motiverar därför inte en övergång? 

Är tidsvinsten en övertygande fördel? Att inte behöva promenera 400 meter först till hållplatsen och sedan en mindre sträcka även  till arbetsplatsen? 

Är det att kollektivtrafiken går för sällan, att det förekommer trängsel, att man inte kan lita på allmänna färdmedel?

Göteborgs Posten ägnade fyra sidor i söndagstidningen åt frågorna: Rubriken är: ”I Luxemburg är kollektivtrafiken helt gratis”. Ingressen lyder: ”Allt fler länder i Europa sänker priserna för att få fler att åka kollektivt. Luxemburg har gått allra längst och blev för tre år sedan först i världen med att införa helt fri kollektivtrafik. Att det är gratis är bara en bonus. Det viktigaste är att vi har ett bra system med hög kvalitet, så att folk vill använda det, säger landets transportminister François Bausch.”

Artikeln är låst och kan endast läsas av tidningens prenumeranter. Men här i alla fall en av faktarutorna:

Många länder sänker priserna
  • Malta: Har gratis kollektivtrafik med undantag för expressbussar och färjan mellan de två huvudöarna.
  • Tyskland: För 49 euro i månaden får du åka alla regionaltåg men inte snabbtågen. En fortsättning på förra sommarens försök som kostade 9 euro.
  • Ungern: Införde samma system som Tyskland i våras. 49 euro och betydligt billigare för studenter. Gäller inte i Budapest.
  • Portugal: Ska införa samma modell. Kommer dock inte gälla på buss och tunnelbana i Lissabon och Porto.
  • Frankrike: President Macron sa i början av september att han vill införa samma system som i Tyskland så fort som möjligt.
  • Tallinn i Estland: Har helt fri kollektivtrafik för invånare sedan 2013.
  • Österrike: Har infört en klimatbiljett som kostar 3 euro om dagen för resor över hela landet.

I reportagen framkommer det tydligt att noggrann och övergripande planering är en förutsättning för att lyckas med omställningen. Och planeringen kan inte ske i en kommun av Vänersborgs storlek, inte av en liten region som utgörs av Vänersborg-Trollhättan-Uddevalla. Ett steg på vägen är gemensam planering för Västra Götalandsregionen men även regionen är beroende av samordning med en planering som sker på nationell nivå.

”Målstyrd planering” är titeln på en rapport som Trafikverket beställde tidigare i år. Hela titeln lyder: ”Målstyrd planering – Processer, metoder, styrmedel och åtgärder för ett transporteffektivt samhälle” och rapporten kan laddas ner här.

Kommunledningen håller inte tyst när det gäller eländet med den avstängda järnvägsbron eller ett antal mindre lyckade förändringar för Västtrafiks busslinjer i närområdet. Men önskemålet är att kommunledningen arbetar aktivt för att frågor om kollektivtrafik får den uppmärksamhet den behöver. 

Tydliga besked i energifrågor

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Energifrågor i riksdagen.

I två riksdagsmotioner lämnar Vänsterpartiet tydliga besked. Båda gånger yrkar Vänsterpartiet på avslag av förslagen i regeringens proposition.

Proposition 2023/24:19 ”Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg” behandlas i  näringsutskottet i november och beslut skall fattas 29 november.  I Vänsterpartiets motion är den centrala passagen följande: ”Vänsterpartiet yrkar på avslag på hela proposition 2023/24:19 Ny kärnkraft i Sverige
– ett första steg. För Vänsterpartiet är kärnkraft inte svaret på ett hållbart och säkert energisystem. Det är inte bara en osäker energikälla, den är också dyr och försvårar omställningen till en förnybar energiproduktion. Det finns inte heller någon säker metod för slutförvaring av det radioaktiva avfallet. Vänsterpartiet vill avveckla kärnkraften och satsa på förnybar energiproduktion. Vårt mål står fast: Senast 2040 ska Sverige uppbära ett hundra procent förnybart energisystem där vindkraften tillsammans med vatten- och solkraft förser Sverige med energi.”

Proposition 2023/24:28 ”Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel” hänvisades till Miljö- och jordbruksutskottet och är tänkt att beslutas av riksdagen samma dag 29 november.  Vänsterpartiets motion yrkar på avslag av propositionens förslag. Fyra avsnitt i texten har följande rubriker:

  • Regeringen överger i praktiken klimatmål
  • Regeringens förslag saknar konsekvensanalys
  • Regeringen bör presentera klimatåtgärder som kompenserar för de utsläppsökningar förslaget leder till
  • Klimatomställningen måste vara rättvis

Det finns anledning att återkomma till dessa två frågor. I utskottens texter i respektive betänkande (publiceras cirka en vecka innan beslut i kammaren) förtydligas alltid SD-regeringens ståndpunkt samtidigt som det är av intresse att ta del av hur S, MP och C tar ställning. 

En gång till tankar om den kommunala ekonomin

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Den kommunala ekonomin.

I början av veckan skrev vi om en kommande debatt i riksdagen om en lagförändring som berör kommunernas förutsättningar för en effektivare ekonomistyrning. Debatten kan i efterhand ses på riksdagens webb-tv där det även finns en länk till protokollet.

Eva Lindh, S, deltog i debatten, bland annat i en replikväxling med SD-ledamoten som erbjöd förklaringar till kommunernas pressade ekonomiska situation, bl a så här: ”Jag nämnde i mitt anförande till exempel den dåliga migrationspolitik som har förts under lång tid i Sverige, som har drivit upp kostnader för kommuner och regioner när det gäller tillgång till välfärd och när det gäller investeringar – som en följd också räntekostnader, i och med att man lånar till de investeringar som görs.” 

Eva Lindh är samtidigt aktiv på annat sätt. I dagens GP skriver hon i en debattartikel att finansminister Elisabeth Svantesson KU-anmäls: ”Finansministern uppmanar kommuner att bryta mot lagen. Kostnadskrisen slår med full kraft mot skolan, äldreomsorgen och sjukvården. I det här historiskt svåra läget är budskapet från SD-regeringen tydligt. Bit ihop, spara hårdare, låt personalen springa snabbare. Nyligen presenterade finansministern ännu ett tips för att klara krisen – bryt mot lagen. Därför KU-anmäler vi nu Elisabeth Svantesson.”

I riksdagens debatt i onsdags var det Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzales Westling som inledde anförandet med att lovorda regeringens proposition: ”Vänsterpartiet välkomnar till övervägande del de förslag som regeringen lämnat i och med propositionen. Att landets kommuner får förutsättningar att planera sin ekonomi över lång tid är av allra största vikt – något som under alltför lång tid har försvårats av ett alltför strikt regelverk.”

Men han berättade också om kommunernas dilemma med exempel som mycket väl kunde ha tagits från Vänersborg: ”Det är inte sällan man får höra från högerhåll att det finns pengar bara man skär i de verksamheter som är frivilliga. Sådana påståenden ackompanjeras ofta av något slängigt som att det är dags att sluta med onödiga konstprojekt eller liknande. Men vi som har varit verksamma i kommunsektorn vet att frivilliga åtaganden i kommunerna oftast brukar handla om ishallar, badhus eller fotbollsplaner. Det handlar också om bidrag till kvinnojourer, som bedriver livsavgörande verksamhet för att motverka kvinnors utsatthet för mäns våld. Om vi är överens om att den typen av saker är viktiga för vårt samhälle, vilket man lätt kan tro när man hör hur högernationalisterna pratar, borde vi också vara överens om att kommunerna behöver både mer pengar och förutsättningar för att kunna planera långsiktigt.”

I avslutningen anförde Samuel Gonzales Westling skälen till varför Vänsterpartiet hade ett yrkande om att ändra reglerna kring balanskravet: ”En god ekonomi förutsätter att man har god kontroll över den ekonomiska planeringen över tid. Därför vore det klokt om regeringen tog till sig förslaget från Vänsterpartiet om att införa ett balanskrav över en konjunkturcykel. Det öppnar för mer flexibilitet och ger kommunerna möjlighet att skapa ett stabilt, tillförlitligt samhälle som i sin tur leder till att människor kommer att känna att det finns en trygghet i vardagen även när det på alla andra håll blåser kallt. På så sätt kan skolan värnas, sjukvården upprätthållas och barn- och äldreomsorg garanteras.”

Beslut om Västtrafiks nya seniorkort

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Seniorkortet.

Infrastruktur- och kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen beslutade 18 oktober i ärendet ”Ny utformning av Västtrafiks seniorerbjudande”. 

I Vänersborg väntar sju eller åtta medborgarförslag och en motion på ett beslut. Väntetiden för somliga förslag  började 2021. Men alla hade precis samma yrkande: I Vänersborg skall seniorkortet erbjudas för invånare från och med fyllda 65, inte som hittills 75 år. 

Hur blir det nu med 65+ ? Det svaret kan man inte få av regionen.  VGR har bara fattat beslut om vad regionen tänker erbjuda kommunerna. Fortfarande ankommer det på kommunen, kommunledningen och kommunfullmäktige att bestämma sig. Under ett antal år har möjligheten redan funnits till en förändring helt i enlighet med medborgarförslagen och motionen.  Men kommunledningen valde att dra frågan i långbänk och undvek att föreslå något.

Nu finns beslutet, protokollet redovisar vad som erbjuds.

  • Åldersvillkor: valmöjlighet mellan 65, 70 och 75 år (idag 65 och 75 år)
  • Tid på dygnet: I Borås, Göteborg, Mölndal och Partille endast lågtrafik på grund av kapacitetsproblem. I övriga kommuner valmöjlighet mellan lågtrafik och dygnet runt (idag kan samtliga kommuner välja 65 år lågtrafik alternativt 65 eller 75 år dygnet runt)
  • Zongiltighet: endast den zon kommunen tillhör (ingen förändring)
  • Administrativ avgift: ingen möjlighet att ta ut en avgift av seniorerna (idag kan kommunen ta ut en engångsavgift per kort om 175 kr inklusive moms, endast en kommun utnyttjar den möjligheten)
  • Trafikutbud: samma giltighet som seniorbiljetterna har idag (ingen förändring)

Beslutet säger vidare: ”Det är ännu inte beslutat när den nya modellen kommer att införas, men sannolikt kommer en successiv övergång ske under första halvan av 2024. För kommuner som får en ökad kostnad föreslås övergången till den nya kalkylmodellen ske vid halvårsskiftet. Den ekonomiska påverkan för dessa kommuner blir därmed en
halvårseffekt för 2024.” 

Nu ligger alla kort på bordet. Kommunledningens svepskäl ”vi måste tyvärr avvakta” är borta. Kom till skott, begrunda, räkna, och lägg sedan fram ett förslag till fullmäktige. Då kan VGR:s och Västtrafiks ”erbjudande om nya villkor vid övergång” besvaras med vändande post.

Migration och integration – frågor som berör oss?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Migration och integration, Okategoriserade.

Tidöavtalets nitton sidor om migration och integration visade dels avsikten att i grunden förändra allt, dels i vilken takt olika steg skulle tas. Att hoppa över utredningar och den sedvanliga  riksdagsbehandlingen med proposition, motion, utskottens överläggningar och debatt och omröstning i kammaren är inte möjligt. Även om det finns tydliga markeringar att tempot anses vara alldeles för lågt. 

Det framkom i Jimmie Åkessons ”Tal till nationen”, det förstår man när man lyssnar på migrationsminister Maria Malmer Stenergard. Då hjälper det föga när Migrationsverket i gårdagens rapport meddelade att man i sin senaste prognos skriver ner antalet förväntade asylansökningar ännu en gång. Medan de flesta länder i Europa berättar om snabbt stigande antal flyktingar, är det tvärtom här. ”Kom inte hit, Sverige är full!” har hörsammats.

Den 12 oktober berättade vi kortfattat om allt som var på gång ”Den andre pekar med hela handen”. Den som önskar behålla överblicken för att förstå vart Sverige är på väg kan med fördel lyssna på ett seminarium ”Tre punkter om migration i Tidöavtalet – perspektiv från forskningen” i eftermiddag (kan även göras i efterhand): 

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), och Delegationen för migrationsstudier (Delmi) arrangerar ett seminarium om tre punkter i Tidöavtalet:

  1. Återkalla uppehållstillstånd i fler fall
  2. Införa krav på egenförsörjning som huvudregel för att komma i fråga för medborgarskap
  3. Villkora bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs.

I riksdagen behandlas under tiden alla tillkommande förslag från regeringen. SD anger tonen, det är alla överens om. Texten författas av Maria Malmer Stenergards kansli. Även KD och L tillhör regeringen, inte ett ord om att man inte stödjer förslagen i propositionen. 

Hur ser det ut hos oppositionen? Närmast på tur står Proposition 2023/24:18 ”Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl”. Socialförsäkringsutskottets behandling är klar på torsdag, utskottets betänkande publiceras 3 november och debatt och beslut i kammaren följer 8 november. 

Vad behandlar utskottet? Propositionen och tillkommande följdmotioner. Alltså  SD-tankar i en text som undertecknas av M, KD och L. I motionerna avstyrker V och MP helt regeringens förslag, C föreslår avslag på delar av lagförslaget. Återstår att se och  höra hur S tänker göra. Ingen motion från S, då kan det väl knappast bli en reservation i betänkandet. Några kritiska synpunkter under debatten 8 november? Är det allt?

Vänsterpartiets motion upprepar samma mening fyra gånger som avslutning i sin text: ”Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.”

Det gäller dessa fyra förslag till ändringar i gällande lagtext:

  • Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd
  • Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning
  • Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande
  • Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av
    humanitära skäl

Vänersborg har med Restad Gård landets största mottagningsenhet för asylsökande. I Vänersborgs kommunfullmäktige finns företrädare för samtliga åtta partier som i riksdagen avgör vilka lagförändringar som skall påverka flyktingar och skyddssökande som vistas i vår kommun. Får man lov att ställa frågorna: Hur mycket vet ni vad som sker på Helgeandsholmen, hur mycket bryr ni er? 

Frågetecken kring det kommunala balanskravet

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Balanskravet.

Lite i skymundan kommer riksdagen på onsdag besluta i enlighet med regeringens förslag och betänkandet  2023/24:KU12 ”Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner”. Debatten ordnas tidigare under dagen, 09:00. 

I en tid när kommunerna och regionerna kämpar i motvind 2023 och fruktar bristande möjligheter att finansiera  välfärden 2024 borde frågeställningar i propositionen och i konstitutionsutskottets betänkandet föra med sig större uppmärksamhet. 

Av betänkandets sammanfattning framgår: ”Regeringen föreslår att de resultatutjämningsreserver som regleras i
kommunallagen ska ersättas med resultatreserver. Införandet av resultatreserver innebär att kommuner och regioner ges större möjligheter att planera sitt sparande i syfte att nå en god ekonomisk hushållning.”

Och vidare: ”Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.”

Här i Vänersborg kan den centrala frågan belysas på följande sätt. Kommunen hade under åren 2020, 2021, 2022 och även innevarande år 2023 rejäla överskott i samtliga  bokslutsresultat.

Se raden: 2020:157 mnkr –  2021: 185 mnkr –  2022: 180 mnkr och prognosen för 2023 är 60 mnkr. 

Det ”normala” för Vänersborg är resultat som år efter år ligger mellan 30 och 50 miljoner. 

Vore kommunen en svensk familj  så skulle det högst sannolikt har lagts pengar från dessa tre fantastiska år på ett sparkonto för att hjälpa till under eventuellt kommande sämre tider. 

För kommunen gäller balanskravet: ”Av 11 kap. 5 § kommunallagen framgår att kommuner och regioner varje år
ska upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår) och att budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Detta s.k. balanskrav gäller all kommunal verksamhet som bedrivs i förvaltningsform.”

Med andra ord, gamla goda resultat får inte användas när det uppstår uppenbara finansieringsproblem i den kommunala verksamheten  ett kommande år.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår att riksdagen på onsdag tar steg mot att avskaffa balanskravet: ”Regleringen av balanskravet innebär en inlåsningseffekt, eftersom underskott som huvudregel alltid måste återställas, medan överskott inte kan användas för annat än att förstärka det egna kapitalet. Balanskravets ettåriga karaktär innebär en risk att kommuner och regioner bidrar till att förstärka
konjunktursvängningar, genom att genomföra besparingar i sin verksamhet vid en konjunkturnedgång och/eller att bygga ut den för mycket i en högkonjunktur, när skatteintäkterna är goda.”

De andra partierna ser inget behov att angripa balanskravet. Från årsskiftet avskaffas resultatutjämningsreserven och ersätts med resultatreserven. Och med hänvisning till det säger utskottsmajoriteten: ”Utskottet konstaterar att införandet av resultatreserver ger kommuner och regioner större möjligheter att planera sitt sparande i syfte att nå en god ekonomisk hushållning. Mot bakgrund av att balanskravet därmed blir mer flexibelt ser utskottet, likt finansutskottet, inte skäl till något tillkännagivande.”

Det finns nog skäl för alla förtroendevalda med intresse för ekonomiska frågor att läsa hela det korta betänkandet. Det kan ju tänkas att det riktas frågor från allmänheten till politikerna: ”Hur kan ni skära ner eller varför inte åtminstone bibehålla nivån på den kommunala välfärden i skolan och den sociala omsorgen? Vad har ni gjort med alla dessa överskott?”