Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Visst var det kylslaget på stan

Men det fanns varmt kaffe, tevatten, pepparkakor, karameller och Fairtrade-bananer. Marianne och Kenneth höll tal, Emanuel Blume underhöll med visor, och vi andra samtalade kring allt möjligt; Nuntorp, renoveringen av kommunhuset, behovet av nya skollokaler, klena lokala bandyresultat, kommunism och vad Vänsterpartiet står för, att Reinfeldt var något annat än hon Kinberg Batra, akuten på NÄL, musikutbildningen i Vänersborg ….

Det känns bra att vara ute, intresset tycks stort för dem med de röda jackorna. Ger ni er aldrig? Aldrig, varför skulle vi.

Röd Lördag nu – nästa vecka gruppmöte

Året har knappt börjat, endast några kommunala utskott har haft sina första möten. Kommunstyrelsen och nämnderna träffas i slutet av januari, kommunfullmäktige första gången i slutet på februari.

På måndag samlas kommunstyrelsens arbetsutskott, enda större ärende borde vara ”Uppdragsavtal för vuxenutbildning 2017 – Kunskapsförbundet Väst. Vuxenutbildningen betalas i viss utsträckning med statliga bidrag, men hur mycket utbildning som erbjuds på gymnasial nivå och som yrkesvux hänger på vad kommunen vill finansiera. Att behovet av utbildningsplatser är stort, mycket stort och att vi måste räkna med ännu större efterfrågan under de närmaste åren, framgår med all tydlighet av underlaget. Vi får se vilket förslag utskottet lämnar till kommunstyrelsen som på sitt möte 25 januari avgör vilket uppdrag Kunskapsförbundet får.

Flera andra frågor får vänta. Är det egentligen en självklarhet att rivningshotet för sessionssalen per automatik skall leda fram till ett beslut att bygga en helt ny samlingslokal för fullmäktige och regionfullmäktige?  Behovet gäller ett sammanträde per månad, egentligen inte ens det. För fullmäktige nio, tio kvällar per år, för regionfullmäktige visserligen alltid heldags- och två-dagars-sammanträden någon gång under året. Men eftersatta behov på fler lokaler finns för förskolor, för grundskolan, och enligt socialtjänstens boendeplan. Det finns frågetecken, flera sådana. Och i Vänersborg gäller det dessutom att tolka kostnadskalkyler på rätt sätt. Arena Vänersborg skulle byggas, annars fanns det fara för att det inte skulle kunna spelas bandy i stan. Men kostnaden blev mer än det dubbla, kommunfullmäktige hade endast beslutat knappt hälften av slutsummans 300 miljoner.

Hur kommunledningens tankar är för den närmaste framtiden borde bli tydligt under tiden fram till 1 mars. Då skall kommunstyrelsen fatta sitt beslut om ”Ramar och anvisningar för MRP 2018” på förslag av budgetberedningen. Förslaget förbereds i en serie sammanträden under februari. Skall det bli en tredje gång att kommunledningen får acceptera att förvalta oppositionens förslag? Eller växer insikten att det i längden är ohållbart att förlora den ena efter den andra omröstningen?

Vänsterpartiets förtroendevalda har nästa vecka ett bra tillfälle att tillsammans med övriga partimedlemmar samla egna tankar om hur våra förslag skall utformas. På gruppmötet 2017-01-18 informerar vi varandra hur det ser ut för olika verksamheter och vilka nämnder vi tänker prioritera. För att friska upp minnet, här ett underlag som visar hur läget var när kommunstyrelsen fattade sina beslut om ramsättningen i mars 2015 och 2016.

Mycket att samtala kring – dels på gruppmötet, dels på Röda Lördag. Fritt fram att för våra förtroendevalda påtala vilka synpunkter som finns, det bjuds på en kopp kaffe, det finns material från Vänsterpartiet på vårt bord, vi finns i gågatekrysset mellan 10:30 och 13:00.

Medlemsmöte och Röd Lördag

Medlemsmöte torsdag 12 januari 2017 med start 18:00 i  vår lokal Kronogatan 31.

Kvällens tema är kommunens arbete med frågor kring ”Folkhälsan”. Vår ordförande, Marianne Ramm, berättar från ”Rådet för hälsa och social hållbarhet”. Här information från kommunens hemsida om rådets uppgift och sammansättning:

Val av ledamöter i Rådet för hälsa och social hållbar­het
Kommunen har tillsammans med Västra Götalandsregionen ett råd för folkhälsofrågor. Rådet hette tidigare ”Hälsopolitiska rådet”, men heter nu ”Rådet för hälsa och social hållbarhet”. Vid dagens sammanträde [läs: 2016-02-10] bestämde Kommunstyrelsen att följande personer ska representera kommunen i rå­det under år 2016-2018:
Ledamöter:
Kenneth Borgmalm (S), ordförande
Mats Andersson (C)
Marie-Louise Bäckman (KD)
Marianne Ramm (V)

Två sagar senare är det dags att ta på sig den varma röda jackan för det nya årets första Röda Lördag

Ärendelistan eller meddelandelistan – det är skillnad

Att finnas med i något av kommunledningens partier eller att tillhöra något parti utanför gör skillnad. I Vänersborg är det S med 14, C med 4 och MP med 4 fullmäktigemandat som utgör kommunledningen i minoritet. Med 22 mandat av 51 kommer man ingenvart och det märks tydligt, det känns som att utvecklingen har stannat av, det är få ljuspunkter som glimtar till i en grå vardag. I oktober 2014, när överenskommelsen träffades, räknade man med att oppositionspartierna inte någon gång skulle komma till samma slutsatser. Därför bedömdes det fullt möjligt att en så svag minoritet ändå kunde utveckla handlingskraft. Det blev inte så. När de tre borgerliga partierna M, L och KD lade fram sina budgetförslag för 2016 och 2017, och när de visade sig vara mycket lika de förslag som Vänsterpartiet hade kommit med, så fanns plötsligt 21 mandat för samma linje. Välfärdspartiets två ledamöter anslöt sig och då var oppositionen med 23 mot 22 i övervikt. Allt hängde på SD och deras 6 mandat. Nu är SD i Vänersborg en samling vilsna ledamöter som inte på något sätt förmår att leva upp till ryktet om pålitlighet och målmedvetenhet som SD på riksnivå har skaffat sig. Här gäller tärningen! SD i Vänersborg letar sig fram, ena gången stödjer man aktivt oppositionens förslag, en annan gång avstår man från att delta i beslut. Då vinner alltid oppositionen. Men tärningen har också rullat vidare, någon gång överger man tidigare ståndpunkter och då vinner oväntat kommunledningen. Som på senare tid har börjat fatta tycke om detta stöd från SD.

Hur går det egentligen till när det görs politik i Vänersborg? Det mest centrala är ju kommunstyrelsen. Det är därifrån beslutsförslagen riktas till kommunfullmäktige som förväntas följa vad som har slagits fast centralt. Hur mycket politisk diskussion förekommer i kommunstyrelsen?  Tyvärr finns ett beslut som betyder att sammanträden med kommunstyrelsen alltid är slutna, i motsatsen till några av våra nämnder som har öppna möten.

Det förekommer inte mycket politisk debatt i kommunstyrelsen. En onsdagsförmiddag i månaden sammanträder 15 ledamöter och alltid en handfull ersättare. Handlingar och ärendelista ligger ute på kommunens hemsida cirka 5-6 dagar i förväg. Sekretesshandlingar förekommer inte och det är i övrigt ytterst sällan att något ärende tillförs vid sittande bord.

Förmiddagen startar alltid med föredragningar. Det handlar om information som inte alls behöver anknyta till något ärende på aktuell föredragningslista. Det kan också handla om föredragningar som skall förtydliga handlingar som gäller ett ärende och där ytterligare aspekter kan behöva belysas. Ledamöterna ställer frågor, frågorna besvaras.

I genomsnitt tre timmar och en fikarast senare ställer ordföranden den retoriska frågan om det önskas tid för gruppöverläggningar. Har någon ledamot, något parti, någon partigrupp i förväg anmält avvikande yrkanden på någon punkt, då blir det alltid en ajournering. Pausen föreslås bli allt mellan en kvart och en halvtimme. Någon gång förekommer det att kommunstyrelsen övergår direkt till beslutsrundan.

Nu går det undan, det mesta är klargjort i förväg och ordförandens klubba dunkar i rask takt. I slutet av ärendelistan når man fram till punkterna ”Delegeringslista” och ”Meddelandelistan”. Här förväntas inte att någon begär ordet. Men vad är ”Meddelandelistan”? Tidigare berättade vi om ett ärende, en motion, där Vänsterpartiet ville se en regelbunden rapportering på ”Ärendelistan” och där kommunledningen nu lanserar förslaget att informationen skall komma på ”Meddelandelistan”.

En punkt på ärendelistan är ett enskilt ärende, meddelandelistan innehåller en sammanställning av en mängd olika frågor. En punkt på ärendelistan följs alltid av ett beslut. Det kan handla om ett beslutsförslag ”i sak”, det kan handla om att kommunstyrelsen avgör ärendet genom att besluta vilket av flera förslag som skall ”vinna”. Det kan också handla om att ärendet ”noteras”, vill säga, informationen har mottagits utan att ett beslut ”i sak” blev aktuellt. Det som sker med ”Meddelandelistan” är att den ”noteras”, den kan inte leda fram till något beslut på någon punkt i listan.

En mycket intressant punkt på ”Meddelandelistan” är alltid ”Ordförandens information”. Vänersborg har tre förtroendevalda kommunalråd med heltidsarvode, Marie Dahlin, S, Gunnar Lidell, M, och Bo Carlsson, C. Som heltidspolitiker deltar de i allehanda möten, för samtal, är på resande fot, har bisysslor och diverse åtaganden. Det som förekommer mellan föregående och aktuellt kommunstyrelsemöte är såklart av intresse för ledamöterna i styrelsen. Det ska lämnas information i vilka frågor och på vilka områden våra heltidspolitiker har verkat för kommunens bästa.

Tja, Bo Carlsson har väl under två hela år lämnat sådan information två eller kanske tre gånger, Gunnar Lindell var flitig i början men verkar ha kommit av sig helt. Marie Dahlin glömmer sällan men gömmer alltid sin information. Hennes information finns med som en punkt på ”Meddelandelistan”. Vill man veta vad som står på hennes lista behöver man ha tillgång till kommunens diarier, logga in sig och hämta hem en sida som t ex i november såg ut så här.

Om en fråga ställs till kommunstyrelsens ordförande om enskilda anteckningar och vad som möjligen kan ha avhandlats eller blivit resultat av ett möte, då märks det genast att ett flertal ledamöter i kommunstyrelsen inte har en aning om hur ordförandens lista såg ut. Frågor går att ställa, men det som framkommer från ”Meddelandelistan” kan aldrig omgående leda till ett beslut. Med detta borde det ha blivit klarlagt varför Vänsterpartiet gör skillnad mellan ”informeras på ärendelistan” och ”informeras på meddelandelistan”.

Slut på lediga dagar

Vi kommer rätt omgående upp i full fart. Medlemsmöte nästa vecka torsdag, Röd Lördag i samma vecka, årets första gruppmöte onsdag 18 januari. Sedan är våra förtroendevalda på nämndernas januarimöten, inte mindre än sex sammanträden mellan 23 och 31 januari.

På medlemsmöten brukar vi oftast ägna kvällen åt något speciellt tema, vi försöker undvika att ta upp frågor från den kommunalpolitiska agendan. På Röda Lördagar är vi ett större antal partikamrater ”på stan” och samtalar kring ”det mesta” med alla som vill passa på att träffa aktiva vänsterpartister. På gruppmöten summerar vi frågor som har avhandlats i olika nämnder och styrelser, vi förbereder kommande möten, tittar på ärendelistan för kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, samtalar kring motionsutkast, förankrar våra tankar hos partimedlemmar och sympatisörer som är välkomna vid våra möten.

Medlemsmöten och gruppmöten startar vi alltid klockan 18:00 i vår källarlokal på Kronogatan 31. Det enklaste är att komma i tid, hinner man inte, duger en knackning på fönsterrutan.  Vi har alltid målsättningen att avsluta senast 20:00. Fika bjuder vi på, så varmt välkomna.

2017 är ju året där mycket ska komma på rätt spår. Vill man ”växa till sig” och våra redo att spela en aktiv roll under valrörelsen 2018 och därefter axla nya uppgifter som förtroendevald, då är det nog inte feltänkt att komma igång under våren 2017. Vi kommer att ordna utbildningar och studiegrupper. Vi tycker att vi gör ett hyfsat bra arbete, men det som är bra kan fortfarande utvecklas och bli bättre. Som oppositionsparti brukar vi få mellan 10 och 15 procent av rösterna i kommunalvalet, vilket alltid resulterar i ett rätt stort antal uppdrag för partiets förtroendevalda.

Alla aktuella mötestider finns på fliken På gång.

För den som hittills inte tagit steget att ansöka om medlemskap men vill ”testa oss” så välkomnar vi alla kontakter, på våra möten, eller direkt med enskilda ur styrelsen. Information om adresser finns på fliken Företrädare.

Ansökan om medlemskap gör man digitalt på länken Bli medlem. Avgiften för första året är 100 kronor. Då ingår också Vänsterpartiets samhällsmagasinet Rött – det går bra att läsa tidigare exemplar på nätet.

Inte bara att säga ja eller nej

Att vara förtroendevald för med sig att ta ställning. När det läggs fram förslag, ska man pröva och bedöma och därefter bifalla eller yrka avslag. Det finns också begränsade möjligheter att modifiera förslaget, att tillfoga eller dra bort, att förtydliga, att spetsa till. Men då är förutsättningen att den förtroendevalda lagt ner en del arbete, har fördjupat sig i frågan, letat upp alternativ eller kommit på egna idéer hur ett bra förslag kan göras än bättre. Och om allt ska komma på plats innan sammanträdet, innan beslutet skall fattas, gäller det också att förankra tankarna hos partiet, på ett medlemsmöte, på ett gruppmöte, eller i kontakt med partikamrater som intresserar sig för frågan.

Att vara i opposition innebär extra mycket ansträngning. Att säga nej för nej-sägandes skull är nonsens. Då blir det en anteckning i protokollet, inte mer. Men visst känns det frestande att stanna vid ett enkelt nej. Det har ju hänt hur ofta som helst att allt arbete förblev utan synlig resultat. Antingen nämndes det inte i lokala medier att någon från oppositionen motiverade sitt nej, eller också står det bara att det inte var ”enhälligt”, att två ledamöter sade nej, men det kommer inte fram vilket deras förslag var.

Här ett exempel hur en förtroendevald kan gå till väga. Vilket resultat det blir avgörs i slutet av februari eller egentligen längre fram. Frågan gäller en motion som Vänsterpartiet lämnade in i juli 2015: ”Kommunstyrelsens uppsiktsansvar över Kunskapsförbundet Väst”. I motionen beskrivs tydligt att något behöver förändras för att samspelet mellan Kunskapsförbundet och medlemskommunen Vänersborg skall fungera tillfredsställande.

Senare kom en granskningsrapport där revisorerna för förbundet, för Vänersborg och för Trollhättan samverkade. Vad motionen berörde bekräftades utan omsvep, slutsatsen och yrkandet i Vänsterpartiets motion fick stöd i revisorernas beskrivning av läget.

Hur var yrkandet? ”Kommunfullmäktige beslutar att uttala en rekommendation till kommunstyrelsen i syfte att styrelsen försäkrar sig om att information om Kunskapsförbundets verksamhet och viktiga beslut regelbundet förekommer på ärendelistan.

Någon kanske invänder: det ankommer ju på direktionen att leda verksamheten, kommunstyrelserna i medlemskommunerna har ju inte denna befogenhet. Rätt, men då gäller det också att veta vilka förutsättningar som gäller för förbundet.

Låt oss titta på vuxenutbildningen. Visserligen en mindre volym än utbildningen på ungdomsgymnasiet, men därutöver en verksamhet som i helt annan omfattning är beroende av ekonomiska beslut i medlemskommunernas politiska församlingar. Ungdomarnas gymnasiala utbildning finansieras nästan uteslutande genom överföring av statliga medel via kommunernas statsbidragspåsar. Allt löper per automatik. Vuxenutbildningen bedriver förbundet mot bakgrund av en uppdragsersättning som Trollhättans stad och Vänersborgs kommun förbinder sig till, var och en för sig.

Det går inte att komma förbi en enkel sanning: Vuxenutbildning står och faller med kommunens syn på finansiering – ska den i första hand ses som en kostnad eller ska den betraktas som en investering? Vänsterpartiet säger investering, både för alla individer som är beroende av en väl utbyggd vuxenutbildning och för samhället som kommer ifrån bidragsutbetalningar och som kan se fram emot större skatteintäkter.

Att det rör sig och att det krävs aktiva politiska beslut i de kommunala församlingarna framgår av regeringens meddelanden om förändringar. Utbildningsdepartementet berättar i sammanställningen över nya lagar och förordningar över flera förändringar som träder i kraft nu vid årsskiftet:

  • Rätt till behörighetsgivande utbildning inom komvux
  • En stärkt yrkeshögskola – ett lyft för kunskap
  • Kommuner ska samarbete om regionalt yrkesvux
  • Utbildningssatsning för anställda inom äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården
  • Ändrade regler om slutbetyg och undervisningstid inom vuxenutbildningen

Vänsterpartiets motion talade lite försiktigt om ”information … förekommer på ärendelistan.”

Nu är motionen på väg uppåt, har redan varit i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommer via kommunstyrelsen i januari till kommunfullmäktige 22 februari. Visserligen står det ”bifaller motionen”, men i övrigt framgår av arbetsutskottets protokoll att ”ärendelistan” ändras till ”meddelandelistan”. Det är skillnad det och vi har anledning att återkomma senare och förklara varför vi inte kan godta ett sådant beslutsförslag. Alltså: ett enkelt ja duger inte, då blir det inte den avsedda förändringen, och ett simpelt nej är lika fel. Lite mer arbete behövs således, vi ska se var vi landar.

Det behöver bli bättre

Om vi begränsar oss till den kommunala nivån:

Att schabbla bort möjligheten att vända stängningen av Nuntorp till att ge skolan en chans att utvecklas, det måste vara kommunledningens bottennapp under 2016.

Att förhala beslutsprocessen kring Wargön Innovation så att hela projektet nästan kollapsade, är inte heller en fjäder i hatten för Marie Dahlin och Bosse Carlsson.

Att frågan om tjänsten som samordnare för handikappfrågor hänger i luften sedan en lång tid tillbaka, måste väl alla tre kommunalråd anses vara skyldiga till. Inte heller Gunnar Lidell har talat klarspråk kring överflyttningen från socialnämnden till en central placering av såväl tjänsten som Rådet. Inte alla kommuninvånare berörs, men för några är detta en tung besvikelse att kommunen inte visar handlingskraft.

Fler kommuninvånare har ett direkt intresse av hur vår kommun agerar för att ge Kunskapsförbundet förutsättningar för vuxenutbildningen. Vid ägarsamråden finns från förbundets andra medlemskommun, Trollhättan, oftast centralt placerade tjänstemän med sakkunskap på plats. Våra ledande kommunpolitiker tycks undanbe sig egen kompetent rådgivning i sammanträdeslokalen.

Kan det vara en av anledningarna till att tre höga befattningshavare från kommunkansliet i början av 2017 lämnar Vänersborg för att arbeta i andra kommuner?

Socialnämnden antog vid senaste mötet i december en boendeplan för 2017-2019 med utblick mot 2024. Om nämndens enhälliga beslut gör avtryck hos kommunledningen återstår att se. Vakanserna på kansliet kommer att märkas, tempot i hanteringen av centrala frågor blir sannolikt än lägre. Vad det betyder för att komma till skott med översiktsplanen och arbetet med en fördjupad översiktsplan kan man bara ana. Riktlinjerna för bostadsförsörjning, som ska förnyas varje mandatperiod, är inte längre aktuella, senaste beslutet kom 2007.

2017 kommer att präglas av ekonomiska frågor, det kommande budgetmöte strax innan midsommar fattar beslut om det som ska gälla under valåret 2018. Ska det bli ett tredje år där Marie Dahlin och Bosse Carlsson hankar sig fram på oppositionens förslag? Kan man verkligen sitta kvar när man gång efter annan förlorar viktiga omröstningar i kommunfullmäktige?

Kommunledningens tre partier S, C och MP har möten för att utvärdera hur det har gått under första halvan av mandatperioden. Vid starten efter valet 2014 valde man att kalla överenskommelsen för ”intern” och vägrade lämna besked vad man tog i handen på. Det var nog redan då ett misstag. Undrar om de lärt sig något överhuvudtaget?

Det behöver bli bättre 2017 – på somliga områden för att komma bort från ett bottenläge. Det är dock mycket i Vänersborg som fungerar väl och vi borde kunna se till att ingen slår sig till ro, bra kan bli bättre. Vänsterpartiet spelar en aktiv roll i oppositionen, vi ställer de kritiska frågorna och lämnar våra egna förslag, allt med avsikt att utveckla Vänersborg till det som kommunens vision ge uttryck för: Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet.

 

 

 

Funderar vår kommunledning över varför man förlorar alla viktiga omröstningar? 

Återigen har kommunledningen inte lyckats få gehör för ett förslag. Visst finns det skäl att höja ögonbrynen över oppositionens agerande för att förhindra ett beslut ”i sista stund” med instrumentet återremiss. Men ser man på det som inte kom igång under ett helt arbetsår, ser man på alla de frågor som inte besvarades när ärendet äntligen landade i kommunfullmäktige, då borde man åtminstone kunna acceptera att ett yrkande på återremiss hängde i luften. Det finns säkerligen anledning att återkomma till ”Nunntorp 1:14”. Vi får räkna med att många vill höja sina röster och ondgöra sig över oss som inte ville sluta upp och dagdrömma bort 40 miljoner eller mer. Men vi har öppet redovisat varför vi inte såg en möjlighet att bifalla förslaget.

I lokaltidningen TTELA finns en artikel och en krönika kring fullmäktiges debatt. ”Ingen orkade bryta det politiska dödläget”. Niklas Johansson beskriver ”Realism mot önskedrömmar”, ”Framåtanda mot bakåtsträvande.” Med orden ”Ett otroligt fegt beslut” från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, presenteras artikeln kring debatten ”Kommunen köper inte Nuntorp”.

Vänsterpartiets ledamot Stefan Kärvling och vår ordförande Marianne Ramm var våra företrädare i debatten. Stefan Kärvling redovisar på sin blogg  och ett tillägg idag argumentationen och svaren som inte lämnades.

Dagen efter fullmäktige hade Socialnämnden sitt sista sammanträde för året. Viktiga punkter var detaljbudgeten och verksamhetsplanen för 2017. Dessa dokument kan vara värdefulla att ha till hands när någon vill följa nämndens och förvaltningens arbete under det kommande året. Utmaningar saknas inte.

På Vänsterpartiets Facebook-sida redovisar vi ett initiativ som tyvärr inte landade nu utan får anstå till slutet av januari 2017. Vi lyckades inte få gehör för att frågan är brinnande aktuell. Här vår sammanfattning:

På Socialnämndens möte i november bad jag [Marianne Ramm] och Lutz om en redovisning om hur Vänersborgs kommun gör vid åldersuppskrivningar av barn. Vi hade fått signaler på att man redan samma dag som beskedet kom så fick personen flytta till migrationsverkets vuxenboende där plats finns. Detta lät INTE bra. Det är ett inhumant sätt att behandla barn på.

Socialchefen lovade att redovisa ”handhavandet” på nästa Socialnämndsmöte.
Igår fick vi besked om att det var som vi befarat. Då lade jag och Lutz förslaget om att, vid åldersuppskrivningar av barn, låta dom vara kvar inom socialtjänsten åtminstone de tre veckor som gäller för överklagandetiden. Detta för att de ska ges möjlighet att bearbeta beslutet tillsammans med personer de känner, få tid att säga adjö och förbereda flytt.
Konsekvenserna ska utredas till nästa sammanträde.
Läs gärna artikeln som bland annat yrkar på:
”att den godtyckliga uppskrivningen av barns ålder upphör i väntan på att säkrare metoder för medicinsk åldersbedömning finns på plats.”

Var det rätt att ta risken?

Det var ett ansträngande sammanträde idag.

För en vecka sedan överlämnade en oenig kommunstyrelse ett beslutsförslag till kommunfullmäktige i fråga om Nunntorp 1:14. Kommunledningen fick gehör och nästa vecka avgörs slutgiltigt om vi verkligen ska förvärva fastigheten från regionen. Det handlar om 38 Mkr i utgångsläget men det tillkommer tillägg och höga driftskostnader. Det finns också en växande osäkerhet om det någonsin åter kan bli en skola för naturbruksutbildning. När regionen i oktober 2015 fattade sitt beslut att stänga Nuntorp var det nog ingen tvekan om att alla, verkligen alla, önskade att kommunen borde visa handlingskraft och axla ansvaret. Det kunde ha blivit fortsatt gymnasieutbildning, fortsatt särskoleutbildning, det kunde ha blivit något mer, något bättre. Nu är det för sent. Fullmäktige kommer visserligen fatta ett beslut, men innan klubbslaget bör man räkna med en längre debatt. De som säger nej vill göra det klart varför det nu – över ett år senare – måste bli ett nej. Risken med förvärvet är uppenbar, kostnaden alldeles för hög. Våra förtroendevalda chansar inte med egna pengar, det är kommunens, det är kommuninvånarnas tillgångar som det gäller att förvalta.

Och så var det idag ett nytt ärende, av annan art men nästan i samma prisklass: Wargön Innovation. Ärendet går i detta skede inte vidare till kommunfullmäktige. Alla visste vad ett nej från kommunstyrelsen skulle föra med sig. Men flera ledamöter från några partier hade gjort klart att det inte gällde svart eller vitt. Det skulle kunna sluta med ett ja, det skulle kunna sluta med ett nej. Det blev en ny föredragning, bilderna ligger på kommunens hemsida. Martin Wänblom, VD Innovatum, Maria Ström och Stig Fredriksson beskrev utvecklingen av projektet fram till dagens beslutsärende. Frågorna handlade dock mest om ”och sedan? när faller det ut? när kan vi vara säkra på att allt faller på plats? vår risktagning är stor, för stor – varför kan inte andra ta en större del?”

Alla visste men ingen nämnde att det fanns ett majoritetsbeslut i kommunstyrelsen från januari 2016 som nu skulle avgöra hur projektägaren Innovatums önskemål skulle besvaras. Här hela protokollutdraget från januari 2016, här uttalandet som tyngde dagens ärende: ”Kommunstyrelsen beslutar att under förutsättning av Kommunfullmäktiges beslut, senast i december 2016 utvärdera kvartalsrapporterna, och om det då visar sig att etablering av planerat utvecklingscentrum inte är genomförbart under 2017, avslutas kommunens del i projektet 31 december 2016.” 

Mest kom frågorna från partierna som röstade för januari-tillägget, kommunledningens partier höll sig tillbaka. Visserligen bjöd kommunstyrelsens ordförande på Lussekatt och pepparkaka i pausen, men det var knappast det som avgjorde frågan. När beslutsomgången kom till  ärende 8 fanns bara förslaget om ”ja”, inget annat förslag fördes fram, det blev ett enhälligt beslut.

Man kan kalla det överraskande, det kan komma protester att kommunstyrelsens ledamöter riskerar skattebetalarnas tillgångar i ett projekt där det inte finns några garantier att insatsen ger utdelning. Ingen kan invända, det är så. Men idag fanns en beredskap att ta den risken.

Vi kan inte tala för alla ledamöter. Men för vår del gäller att vi inte gjorde det lätt för oss, vi har våndats med frågan länge. För Wargön Innovation blev det ett ja. Men vi skräms gång efter annan av kommunledningen som tycks ha hur många som helst lustfyllda projekt att lägga på bordet, det tycks finnas en hemlig kassakista gömd i kommunalrådskorridoren.