Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Japp! Nu! Äntligen!

Någon dag innan midsommar 2006 antog kommunfullmäktigeBostadsprogram 2007-2009 med utblick mot 2010 och 2011”.

2013, 2014, 2015, 2016 noterades varje år i ”Bostadsmarknadsanalys Västra Götalands län” (utgiven av Länsstyrelsen i Västra Götalands län) att Vänersborg tillhörde de kommuner som inte levde upp till kravet: ”​Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret och ska verka för att alla kommuninvånare har en bostad. Trots den ansträngda situationen i länet är det 16 kommuner som saknar riktlinjer för bostadsförsörjningen, något som kommunerna enligt lag ska anta under varje mandatperiod.” [Citat från Bostadsmarknadsläget 2016]

Vänsterpartiet har sedan 2012 genom motioner, interpellationer och frågor efterlyst kommunledningarnas handlingskraft. Vi fick alltid svar, för det mesta var dock svaren intetsägande och handlingskraften förblev klen. Men nu kan vi se framåt, nu ska det hända något.

Nu är en handling på väg ut till alla nämnder: Remiss av Bostadsförsörjningsprogram med riktlinjer för bostadsförsörjning”. Kommunstyrelsens arbetsutskott kommer vid sitt möte 2 maj att få tillfälle att begrunda förslaget till riktlinjer för bostadsförsörjning samt en sammanställning av inkomna remissvar. Den 10 maj ankommer det sedan på kommunstyrelsen att formulera ett beslutsförslag till kommunfullmäktige som sammanträder 23 maj. Längre fram under året, efter sommarpausen, är det sedan Vänersborgs nya översiktsplan som skall manglas. Dessa två dokument hänger ihop, de skall utgå från den aktuella situationen och lämna tydliga besked var, när och hur utvecklingen är tänkt att ske.

Det är Länsstyrelsen som samordnar och även har tagit på sig att driva på. Så här beskrivs uppgiften att bevaka att kommunerna arbetar med bostadsförsörjning:

”​Tillgången till en bostad är en mänsklig rättighet och en förutsättning för ett gott liv. I regeringsformen står det uttryckligt att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Bostadsförsörjningen är därför en central strategisk fråga för kommunerna. Bra bostäder och goda boendemiljöer är grundläggande faktorer som har betydelse för såväl tillväxten som välfärden i kommunen och länet.

Det är varje enskild kommun som ansvarar för bostadsförsörjningen. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Länsstyrelsen ger råd och stöd till kommunerna om hur lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska tillämpas.”

Länsstyrelsen skriver om ”Kommunala riktlinjer”: ​”Syftet med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och att underlätta att lämpliga åtgärder för bostadsförsörjningen planeras och utförs. Riktlinjerna ska minst innehålla mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet, insatser för att nå målen och vilken hänsyn som tagits till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för bostadsförsörjningen. Uppgifterna ska grundas på en analys av demografisk utveckling, behov och efterfrågan samt marknadsförutsättningar. Riktlinjerna är vägledande för beslut enligt plan- och bygglagen.”

Nu ska det alltså gå ganska fort. Hur kommunledningen ser på underlaget kan man få en hyfsat bra uppfattning om genom att läsa minnesanteckningar från en ”Bostadsstrategisk dialog”. Den 10 januari träffades personal från Länsstyrelsen, med ett flertal olika uppdrag som alla anknyter till bostadsfrågor, med representanter för Vänersborgs kommun: Tre politiker, Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, samt Jörgen Hellman, S, riksdagsman med flera tunga uppdrag på central nivå och uppdrag på hemmaplan som ordförande för Vänersborgsbostäder, och Gunnar Johansson, VD för vårt kommunala bostadsbolag. I dialogen sammanfattas med ”VK” alla inlägg som någon av dessa fyra representanter gjorde, men det är inte svårt att läsa sig fram till hur Marie Dahlin och Bo Carlsson tänker.

På Vänsterpartiets gruppmöten 14 mars och 19 april ska vi föra samtal med våra förtroendevalda och alla våra medlemmar som önskar ansluta sig till mötena kring det kommande beslutet.

Integration? javisst! Men hur …?

Kommunfullmäktige i Vänersborg debatterade i februari 2016 integrationsfrågor – utgångspunkten var en interpellation från Kurt Karlsson, SD, som efterlyste svar på frågan ”vad som görs och vilka eventuella planer kommunledningen har, för att förekomma brottslighet och negativ utveckling bland de aktuella grupperna.” Det blev den längsta interpellationsdebatten fullmäktige har upplevt under många år. Flera talare hade arbetat länge med att förbereda sina debattinlägg, med många olika infallsvinklar, med ett antal förslag och idéer hur integrationsarbetet i Vänersborg ytterligare kunde förbättras. Det gavs också åtskilliga exempel på hur mycket som redan var på gång, av våra föreningar, våra ideella organisationer, vår socialtjänst, våra skolor, av enskilda och familjer som åtog sig aktiva kontaktuppgifter.

Kurt Karlsson hade inte räknat med den debatten, han protesterade och menade att den skulle begränsas till att han fick ställa frågan till kommunstyrelsens ordförande och att han efter hennes svar skulle kommentera svaret. Kurt Karlsson sade därefter följande: ”För det första är det ju så att sverigedemokraterna är det enda parti som klart kan definiera och förklara problem med invandringen och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag om förändring. Det är ganska enkel logik.

Sedan dess fortsätter det. I alla våra nämnder, i kommunstyrelsen, i kommunfullmäktige – varje gång ett ärende direkt eller perifert berör ”asylsökande, nyanlända, ensamkommande, etablering, integration”, då går ett ryck genom SD:s ledamöter. Då ställs frågor, flera sådana och det spelar ingen som helst roll att frågan redan är besvarad i det utskickade materialet, att frågan verkligen inte hänger ihop med det aktuella ärendet, att frågan borde kunna besvaras av den som någorlunda regelbundet läser en tidning eller lyssnar på radio. Har man den ”exklusiva förutsättningen”, ja då är man skyldig att vakna till och rycka upp sig någon gång under ett långt möte.

I februari 2016 deltog representanter från samtliga nio partier i Vänersborg i interpellationsdebatten. I riksdagen finns åtta partier. Samtliga har synpunkter kring ”integration”. Det vet man, när man läser debatt- och insändarsidorna i våra tidningar.  Då vet man också att de flesta partier har förändrat sina ställningstaganden, några har inte gjort det. Det har inte varit och är inte lätt att veta vad som verkligen gäller. Och så finns det avsevärda skillnader för somliga partier hur deras representanter agerar lokalt, hemma i byn, eller i riksdagens utskott och vid omröstningen i kammaren.

I onsdags debatterades ”Integration” i riksdagen, Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17;AU6. Om något, så är det väl här partiernas officiella ställningstaganden finns, det som gäller ”just nu”. Debatten nämndes bara i förbifarten i olika medier. Men om man som förtroendevald vill veta vad det egna partiet har deklarerat, vad de andra parterna säger sig ”stå för”, då finns det mycket att hämta:

Själva betänkandet 2016/17:AU6 – här tas samtliga motioner upp som berör temat ”integration”, hur utskottet hanterade yrkandena, vilka som fick bifall och vilka avslag, vilka reservationer som lämnades och vilka särskilda yttranden som bifogades.

Sedan debatten, som man antingen kan se och lyssna på i efterhand (även beslutsomgången) eller läsa i riksdagens snabbprotokoll. I protokollet finns även en redovisning av hur partierna röstade.

För egen del vill vi tacka Vänsterpartiets ledamot Christina Höj Larsen för hennes anförande i debatten.

Inte någonstans gör någon anspråk på en exklusiv rätt att veta bäst, att ha den rätta lösningen till allt. Sådant kan man endast hävda när man inte vet bättre. Och det får vi väl leva med här i Vänersborg.

Nu är det upp till nämnderna

Idag beslutade kommunstyrelsen i ärendet ”Budgetberedningens förslag: Anvisningarna – Budget 2018 Ekonomisk plan 2019-2022”. Länken leder till ekonomistabens presentation, själva handlingen omfattar många fler sidor. Men PowerPoint-bilderna förmedlar allt som är viktigt just nu.

Detta förslag bifölls i kommunstyrelsen, sju ledamöter från partierna som i minoritet utgör kommunledningen, alltså S, C och MP, står bakom förslaget. Motförslaget kom från M, L och KD och fick fyra röster. SD anmälde kort och gott att man inte deltar. Vänsterpartiets två ledamöter fick möjlighet att anteckna till protokollet hur vi ställer oss. Vi fortsätter längs det spår som medlemsmötet och gruppmötet anvisade tidigare. Här anteckningen i sin helhet: ”Inför budgetberedningens sista sammanträde uttryckte Vänsterpartiet tydligt att vi inte skulle biträda eventuella besparingsförslag i beslutet kring ramsättningen. Nu finns det två förslag som båda i princip förespråkar samma anslag som gäller för innevarande budgetår. Skillnaden är för liten för att vi kan motivera i detta skede ett ja till det ena och ett nej till det andra förslaget. Vi kommer närmast i nämndernas arbete verka för förslag som uttrycker vårt engagemang för kommunala verksamheters bibehållna eller höjda kvalitet. I juni kommer Vänsterpartiet inte att avstå från ett ta ställning i en slutomröstning.

Det är alltså inga direkta besparingsförslag som nämnderna nu ska hantera och ta ställning till. Men indirekt är det såklart för våra stora nämnder (Barn- och utbildningsnämnden, Socialnämnden, även för Kunskapsförbundet Väst med den gymnasiala och vuxenutbildningen, där Vänersborg är en av två medlemskommuner) en påfrestande utmaning att bedriva verksamhet 2018 med samma anslag som knappt räcker 2017. Ingen kan blunda för det som nämndens ledamöter från alla partier vet – eller borde veta – nu krävs ett bra samspel mellan förvaltning och nämnd. Förvaltningsledningen skulle göra tjänstefel om den lägger fram förslag som går utanför de anvisade ramarna. Det är nämndens politiker som behöver läsa allt material från första till sista sidan. Innan budgetberedningen på nytt sammanträder i slutet på april behöver konsekvenserna av oförändrade anslag göras synliga. Nämndens politiker måste tala högt i sina partier eller partigrupperingar. Ingen ska få lov att gömma sig bakom ett uttalande som regelbundet brukar anföras i slutskedet av budgetmanglingarna: Jovisst, i nämnden står jag bakom förslaget att kräva adekvata förstärkningar, men nu i kommunstyrelsen (eller i kommunfullmäktige) gäller det för mig att se på helheten! Och då kan det bli ett annat ställningstagande.

Visst var det kallt idag

Men det hindrade oss inte från att finnas i gågatekrysset och på scenen mitt i Vänersborg. Är det RÖDA LÖRDAG så är det …

Det blev som alltid samtal om lokala frågor, om sådant som nyss passerade fullmäktige, om annat som snart ska vara framme vid avgörande beslut, om våra skollokaler, om platserna på äldreboendet, om musikutbildningen i vår kommun.

Men det fanns också andra frågor – därför här på hemsidan tre länkar till tre artiklar som vi hänvisade till när vi svarade på frågor:

  • Vad gör Vänsterpartiet i EU-parlamentet, i Bryssel och Strasbourg, vad är det för frågor som Malin Björk egentligen kan driva, vem samarbetar hon med, hon är väl ensam därnere, eller hur?
  • Vad anser Vänsterpartiet om kriget i Syrien som aldrig vill sluta?
  • Det där med VänsterpartietsBort med vinster ur välfärden” blir väl inget när det kommer till kritan?

Samtliga länkar leder till årets första nummer av Vänsterpartiets samhällsmagasin RÖTT. Den som vill bläddra i tidigare exemplar från de sista fem åren kan klicka här.

Peter Trollgärde tog kortet på oss tappra fem …

Kommunpolitisk vardag

Frågan som stod i centrum i veckan gällde kommunens delaktighet i projektet Wargön Innovation. Om nu inte ett överklagande begärs, så borde det rulla på snabbt och den omstridda byggnationen av en industrihall på den stora tomten ute på f.d. Holmens industriområde stå klart nästa år.

Röstsiffrorna talade efter den långa debatten ett tydligt språk – 32:19. Samtidigt ska det betonas att ett flertal av ledamöterna som röstade emot ändå uttryckte sitt stöd för själva projektet. Och att några, som röstade för att ge uppdraget till vårt Fastighetsbolag, våndades länge innan slutomröstningen. Stefan Kärvling, Vänsterpartiet, redovisar i en blogg innan och ett annat inlägg efter fullmäktige vad som avgjorde för honom.

Nu går vi vidare – det duggar tätt med ett antal nyheter som var väntade och andra som överraskar.

Det finns ett samarbete mellan berörda kommuner och regionen kring problemet med slussarna i Göta Älv. Även om den tekniska livslängden på dessa sex slussar från Vänersborg och ner till Göteborg lär ge oss lite mer tid, till 2030 är det sagt, så måste ju ett beslut om ersättning komma inom något år. Det är jättestort projekt och finansieringen syns idag inte i någon av kalkylerna som staten lägger fram för trafik och infrastruktur. Dagens olycka vid den sjätte slussporten gör fler uppmärksamma på frågan om sjötransporter upp till Vänern.

Regionen lär ha kommit fram till att det inte håller med bara en ersättningslokal för alla sammanträden av regionfullmäktige under den tid som den fuktskadade sessionssalen i Vänersborg skall rivas och en ny lokal byggas. Istället vill man ordna fullmäktigemöten på olika orter i regionen. Vad detta i slutändan leder fram till, känns osäkert. Frågan om Vänersborg eller Göteborg är ingen ny fråga. I Vänersborg vill fullmäktiges ordförande skynda på processen, men det känns tveksamt om hans tanke att gå via gruppledarna för kommunens nio partier är ett framgångsrecept. Den avgörande frågan lokalt lyder ju: En ny sessionssal – rakt upp och ner? Eller en ny sal som kan vara konsertsal och ett ställe för sammanträden?

I socialnämnden har man inte kommit längre i veckan – Vänsterpartiet och några kollegor från andra partier vill ju få fram ett politiskt beslut i nämnden som ger förvaltningens personal och handläggarna i våra boenden för ensamkommande ungdomar något bättre arbetsro. Uppgiften att verkställa omflyttningar efter åldersuppskrivningar må vara lätt för den som bara sätter sin namnteckning på ett papper, men signalerna är tydliga här och överallt där avvägningar skall göras: följa regelverket rakt upp och ner eller ge utrymme för personalen att låta en humanitär grundsyn påverka arbetet och umgänget med unga människor som har sökt sin tillflykt i Sverige. I slutet på mars vill socialnämnden komma fram till ett beslut.

Kunskapsförbundet Väst, som ansvarar för den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, visar för första gången i sin årsredovisning och sitt bokslut positiva siffror (handlingen ligger för beslut i direktionen på tisdag). Äntligen på rätt köl, nu borde det vara lättare att få gehör i båda kommunerna för förbundets fortsatt växande behov av resursförstärkning. Utbildning sker i skollokaler med skolpersonal, fler ungdomar och fler vuxenstuderande kräver nya lokaler och fler lärare. Den ekvationen borde gå hem hos alla beslutsfattare, men vi vet från Vänersborg och från debatten kring grundskolans snarlika behov att vår kommunledning inte låtsas förstå.

På onsdag beslutar kommunstyrelsen om ramarna för det fortsatta budgetarbete inför 2018. Vi får avvakta beslutet, men det tycks vara så att nya besparingsdirektiv inte är aktuella. Det kan man tolka som att alla förstår att 2018, ja då är det val igen, och då ska man väl visa upp sin bättre sida.

Glädjande är att inte mindre än tre stora detaljplaner lämnas vidare till kommunfullmäktige för godkännande. Men vi saknar fortfarande helhetsbilden, riktlinjer för bostadsförsörjningen. Under varje mandatperiod skall sådana riktlinjer omprövas och beslutas på nytt. Den aktuella versionen i Vänersborg datumstämplades 2007.  För en tid sedan samtalade man i Vänersborg om strategin för kommunens bostadsbyggande. Minnesanteckningar från denna ”bostadsstrategiska dialog” mellan Vänersborgs kommun och representanter från Länsstyrelsen är läsvärda.

I morgon är det RÖD LÖRDAG – i solsken på gågatan …

Vänsterpartiet Fyrbodal – vi är på gång

Nu är första ”riktiga” steget avklarat, efter längre förarbeten och några förberedande möten. Vänsterpartiet Fyrbodal samlades i Vänersborg till nya distriktets första årskonferens. Från ”gamla” Älvsborgsdistriktet ingår sex lokalföreningar: Bengtsfors, Färgelanda, Mellerud, Trollhättan, Vänersborg och Åmål. Från tidigare distrikt Bohuslän tillkommer sju lokalföreningar: Lysekil, Munkedal, Orust, Sotenäs, Strömstad, Tanum och Uddevalla.

Det tycktes råda samstämmighet att 13 inte behöver betyda någon olycka. Det var dock andra siffror som bekymrade några föreningar mer än andra. Ett nytt distrikt utan beslut om var distriktskansliet skall ligga, utan att någon kanslist är anställd, ett distrikt med en ny styrelse som har förväntningar på sig, som har ambitioner – allt detta måste finansieras. Förslaget på att bidra solidariskt betyder i klartext att större föreningar bidrar med mer av sina egna medel. Men större föreningar har också på egen ort byggt upp en verksamhet som lokalt kräver stora resurser. Inget nytt problem, alla distrikt känner igen frågorna. Men i ett nytt distrikt måste man hitta varandra och bygga verksamheten på ömsesidigt förtroendet. Nästa år, valåret 2018, behöver allt vara på plats. Hur som helst, ett flertal icke samordnade alternativa yrkanden föll en efter en och det liggande förslaget fick majoritet.

Verksamhetsplanen omfattar det grundläggande, det finns tid längre fram att lägga till fler uppgifter. 

Sedan var det dags att välja första styrelsen för det nya distriktet Vänsterpartiet Fyrbodal. Valberedningens förslag avsåg delat ledarskap och så blev det, Elise  Norberg Pilhem, Trollhättan, och Peter Sund, Åmål, leder nya styrelsens och distriktets arbete under det första året. Övriga ledamöter är Eva Espling,Uddevalla, Sten Brodén, Strömstad, Anna-Lena Ingemansson, Bengtsfors, Tobias Sandberg,Trollhättan, och Elin Segerlind, Mellerud. Och så styrelsens ersättare, i turordning för inträde: Kerstin Wallsby, Uddevalla, Ulla Carlsson, Trollhättan, Rolf Sörvik, Orust, Martin Foldemark, Vänersborg, och Tobias Egerzon, Trollhättan. 

Ett särskilt tack till ordföranden på årsmötet, Xamuel Gonzalez Westling, Hofors och Åsa Olin, Vänersborg, till sekreteraren Peter Wiberg, Borås, som nu fortsätter sitt arbete på kansliet för Vänsterpartiet Sjuhärad, och till Eldbjörg Bryntesson, Vänersborg, som fixade det mesta av det som också behöver göras för att en årskonferens skall anses vara lyckad.

Handlingar behöver läsas ordentligt

Vänsterpartiet marknadsför sig på bokmärken som ligger vid utlåningsdisken i alla bibliotek i Vänersborg: Det är alltid bra att vara påläst!

Då gäller det att leva upp till uttalandet – våra förtroendevalda känner av pressen. Sitter man, som vi oftast gör, med bara en representant i nämnderna, då kan man inte förlita sig på att någon annan vet allt om alla handlingar, då måste man själv kämpa sig genom utskicket.

På torsdag sammanträder socialnämnden. Kallelsen och (nästan) alla handlingar ligger på kommunens hemsida, tillgängligt för alla som önskar ta en titt på beslutsunderlaget. Ett tiotal ärenden och lagom lite att läsa, bara 100 sidor denna gången.

Här några tankar kring tre punkter.

Den första är ”Månadsuppföljning januari 2017 Nyckeltal”. En imponerande mängd statistik presenteras, många jämförelser över tiden, tänkt att visa på trender, eventuella brister, ökande belastning på enskilda enheter. Det går inte att låta bli att tänka på hur mycket tid det måste ta att dokumentera allt, att sammanställa och att presentera hela detta underlag. Självfallet är det viktig för verksamheten att bevaka hur uppdragen utförs, om man behöver ändra och rätta till, eventuellt förstärka, söka samarbete, överväga en mindre eller större omorganisation. Men det är ju uppdraget som chefen och arbetslaget alltid har, att vara vaken och medvetet reflektera över sitt arbete och resultat. Nämndens ledamöter är ju lekmän, vilka slutsatser orkar man dra när det digra underlaget presenteras månad för månad. Vi borde någon gång initiera en debatt, det är dags att tänka om. Att visa tillit till de anställdas profession. Visst behöver politiker veta om det funkar, och om det inte gör det, vilka förslag de anställda vill föra fram. Det handlar egentligen om att ställa sig frågan om det inte är hög tid att göra upp med NPM – new public management. Ska det ske så måste rörelsen komma nerifrån, och inte bara från sjukvårdsanställda som protesterar mot landstingspolitikernas klåfingrighet, lärarfolket som vill att deras egna fackliga organisationer börjar prata klartext, nej, det kan mycket väl också ske i den lilla kommunala nämnden.

Den andra gäller att Vänersborg nu har återtagit en entreprenad i Brålanda som under 5+2+2 år har legat hos Carema och senare Vardaga. Vänsterpartiet agerade två gånger, den andra förlängningen med de sista två åren lyckades vi inte att stoppa, men sedan blev det ett beslut om återtagande, med en rösts övervikt vid voteringen för två år sedan. Sedan 1 februari är det kommunen som sköter verksamheten. Nämnden får därför för sista gången den årliga ”Verksamhetsberättelse 2016 för Vardaga Äldreomsorg AB” för kännedom. Skulle verksamheten alltid har varit på den nivån som den var de sista åren, är det fullt möjligt att beslutet skulle tagit en annan vändning. Här avslutningen av rapporten: ”​Det har varit ett händelserikt år i positiv mening och vi är tacksamma för vårt samarbete med Vänersborgs kommun och alla andra samarbetspartners. Nu har vi gått in i 2017 och om någon vecka lämnar vi över driften av verksamheten till Vänersborgs kommun. Vi önskar verksamheten lycka till och att ni även fortsättningsvis fortsätter sträva att ständigt bli bättre utifrån prioritering av kundernas nöjdhet. Att verksamheten systematiskt fortsätter att identifiera förbättringsområden på ett konstruktivt sätt och på så sätt också finner åtgärder för genomförande av förbättringar av verksamheten. Vi på Vardaga önskar Vänersborgs kommun lycka till i den fortsatta driften av verksamheten i Brålanda.”  Snyggt och schysst formulerat, det uppskattas. Samtidigt en utmaning, men visst ska kommunen kunna leva upp till alla förväntningar. Vi anställer också fler personal på enheten, en första åtgärd och säkerligen efterlängtad av alla anställda som nu följer med från Vardaga till åter en kommunal anställning.

[En liten parentes bara – ”kunder”? Kunder? För alla som har svårt med terminologin, ett lästips.]

Och så den tredje punkten, en mycket viktig handling för alla ledamöter. Snart är vi framme till att strida om vilken verksamhet som skall få vilken del av kommunens begränsade resurser. Då gäller det att veta hur det ligger till i vår nämnds verklighet. På torsdag godkänner socialnämnden ”verksamhetsberättelse med statistikbilaga för 2016 och överlämnar den till kommunstyrelsen”. För att godkänna något bör man ha läst på, det är alltid bra att vara påläst”.

2018 – nu är vi på väg dit

I en kommun med nio partier, med kommunledningar som byter färg vart fjärde år och med en tradition av skakiga minoriteter istället för handlingskraftiga majoritetskoalitioner, så är budgetprocessen alltid vidöppen för överraskningar.

2016 gällde att S, C och MP ledde kommunen med en budget som sex andra partier röstade fram. 2017, innevarande verksamhetsår, ”regerar” S, C och MP inte heller med egen budget – det vinnande förslaget samlade fem andra partier bakom sig, ledamöterna från SD avstod i slutomröstningen.

Se där, sex andra och fem andra! Gjorde Vänsterpartiet gemensam sak med Moderaterna i Vänersborg? Det gjorde vi – och vi behöver inte ångra. M och V hade snarlika utgångspunkter och överensstämmande slutsatser. Om någon kom först, om någon följde den andra kan vi låta vara osagt. Hur vi resonerade inom Vänsterpartiet, finns att läsa i tidigare inlägg på denna vår hemsida. Vi var öppna då och vi är öppna nu.

Bokslutet 2016 och aktuella rapporter från framförallt de större välfärdsnämnderna, barn- och utbildningsnämnden samt socialnämnden, visar mycket tydligt att ”satsningen på verksamhet” var avgjort bättre än kommunledningens snålhet, som man förde fram med argumentet att det gällde att spara slantarna för att lånefinansiera mindre av kommunens investeringar.

Nu har budgetprocessen inför 2018 klarat av första ronden, underlaget för kommunstyrelsens möte 1 mars kan gå till tryck. Kommunledningens förslag kommer inom några dagar bli publikt, då kan vi också länka dit.

Vid dagens möte var kommunledningens och de andra partiernas uppgift att berätta hur man ville sätta ramarna och skriva anvisningarna för den fortsatta vandringen. En blick på ”Tids- och aktivitetsplan MRP” visar att nu är det nämnderna som skall yttra sig. Kan nämnden fortsätta att driva sin verksamhet med god kvalitet? Kan man organisera och eventuellt förändra och anpassa sin verksamhet så att resurserna räcker, även om större krav i form av ändrad lagstiftning och större volymer uppstår? Om nämnden inte anser sig kunna klara av detta inom tilldelad ram, hur vill nämnden då beskriva konsekvenserna?

S, C och MP lade sitt, kommunledningens förslag. M, L och KD kom med eget dokument. Vänsterpartiet redovisade vad måndagens medlemsmöte hade kommit fram till. Två andra partier satt och lyssnade.

Nu när vi känner till alla förslag så behöver vi diskutera hur vi ska agera i kommunstyrelsen 1 mars. Vi vet då om förslagen skiljer sig markant från varandra. Vi vet att vi inte har anledning till att söka annan utgångspunkt än 2015 och 2016. Men som vi skriver i vårt ställningstagande så kommer nog inte kommunstyrelsens viktigaste beslut redan 1 mars, nej, ”korten på bordet” gäller i kommunstyrelsen först 7 juni, då formuleras förslaget som kommunfullmäktige tar ställning till 21 juni.

Fram till dess har Vänsterpartiets förtroendevalda i samtliga nämnder som uppgift att aktivt bevaka vilka svar som skall lämnas till förslaget om ramarna.

Hemskt att behöva se på

I november 2016 riktade Vänsterpartiets representanter i socialnämnden en fråga till förvaltningen: Hur förhåller sig våra handläggare och socialsekreterare när det kommer ett besked från Migrationsverket om åldersuppskrivning av någon ensamkommande ungdom? I december fick nämnden en föredragning från sektionen som föranledde invändningar från oss.  En utredning beställdes och lämnades till nämnden i januari. Vi berättade tidigare om detta sammanträde: ”Det är tufft emellanåt.” Vi avslutade då med ett konstaterande: ”Därmed kommer vi först i februari till ett beslut i nämnden.”

Idag kom utskicket inför socialnämnden 2017-02-23. Nej, frågan fanns inte med i kungörelsen. Vi frågade socialnämndens ordförande och fick omgående besked: ”Förvaltningen är inte klar med utredningen.”

Vi trodde verkligen att ingen kunde tveka det minsta – högsta prioritet är på sin plats.

Vad vill vi? Och ”vi” är vid det här laget även ledamoten från L och två ersättare från ett annat parti. Vi vill att nämnden ställer sig bakom ett uttalande i stil med följande:

Socialnämnden försäkrar förvaltningens socialsekreterare och handläggare på våra boenden för ensamkommande ungdomar att vi har full förståelse om man vill ta tid på sig att ”verkställa” det som  sker efter en åldersuppskrivning, att det får lov att ta den tid det behöver för att undvika panik, desperation och frustration – hos våra ungdomar, hos vår personal som arbetar med våra ungdomar.

Vad vi mycket gärna också vill är att nämnden inte behöver rösta om detta, att det blir ett enhälligt beslut, Nåja, enhälligt, alltså att alla som i grunden delar en humanitär grundsyn, som inträder för asylrätten, något som tills för ett år sedan förenade åtta av våra nio partier i Vänersborg.

Att nämndens ordförande inte förmår att trycka på, att det fortsätter att förhalas, att det möjligen håller på att bli en fråga som belastas av prestigeaspekten, det är mycket oroande.

I all enkelhet här några texter som borde tas in i utredningen, som egentligen borde betyda att ett beslut kan fattas nästa vecka, om bara viljan finns hos (nästan) alla:

Dagens pressmeddelande från Socialstyrelsen:”Självmordsplaner bland ensamkommande

SKL: ”Ändrade åldersbedömningar av ensamkommande barn

I övrigt vill vi berömma vår lokaltidning TTELA som har gett utrymme för frågan: Här om ”ensamkommande”, men även ”Barnen som kommer hit är helt rättslösa” och ”Ska utvisas till land han inte minns”.