Författare: Vänsterpartiet VBG
Trafikpolitik – vem beslutar vad?
Synpunkter om kollektivtrafik finns det många. Det som hörs är oftast kritik. Försenade ankomster vållar problem för arbetspendlarna. Det kan man förstå och det borde inte behöva förekomma. Sällan framförs beröm och det är synd, det mesta fungerar enligt tidplan, nya tåg och bättre bussar gör resandet bekvämt.
Västtrafik förändrar sitt utbud kontinuerligt och då och då går det lite väl snabbt. För den som reser lagom ofta har kontantkortet kommit att bli en välsignelse: när resandet gjorde att saldot på kortet hamnade på minus, då drogs det via autoladdning nya fräscha pengar. Mycket smidigt! Men snart tas detta bort. En ”app” ersätter. Och reser man inte med en smarttelefon i handen eller på fickan, då är det bara att göra som man gjorde förut – fylla på kortet på Pressbyrån eller i något annat försäljningsställe. Då gäller det åter att hålla ordning själv när den automatiska påfyllningen tas bort. Och inte tillåter Västtrafik heller att man själv digitalt kan föra pengar över till kortet. Usch!
Som politiker på lokalplanet undrar man förstås vem som beslutar vad, är det kommunen eller är det regionen eller vem är det egentligen som bestämmer?
Tidigare ägde regionen (då landstinget) och kommunerna tillsammans Västtrafik, nu ligger bolaget Västtrafik helt hos Västra Götalands region. ”Västtrafik drivs i aktiebolagsform och är idag helägt av Västra Götalandsregionen. Det är politikerna i regionfullmäktige hur kollektivtrafik skall bedrivas, på en övergripande nivå. Västtrafik beslutar i frågor som till exempel hur linjer ska dra, var hållplatser ska ligga, hur ofta en buss ska gå eller om en linje ska läggas ner.”
Vill man veta lite mer så kan man läsa hela dokumentet ”Regionalt trafikförsörjningsprogram Västra Götaland”.
Det är alltså här frågor om tågstopp Brålanda avgörs, eller hur?
Inte bara, det finns också en högre nivå, där alla regioner för fram sina prioriteringar. Det finns alltid fler önskemål än det är möjligt att finansiera. Och utvecklingen av tåglinjer ligger nog på den högre nivån.
Har kommunen ingenting att säga till om? I de flesta frågor finns vid en viss tidpunkt ett tillfälle för varje kommun att yttra sig. Vad som sedan händer på vägen till att någon i slutändan fattar ett beslut är i viss utsträckning avhängigt hur väl man lyckas framföra sina egna önskemål och hur framgångsrik en kommun är att samla stöd hos andra. Förankring på det lokala planet är viktig, att skapa opinion, att argumentera tydligt och i rätt ögonblick är en fördel.
Titta till exempel på den här kedjan:
V-krav ger högre studiemedel
Vänsterpartiet har i förhandlingarna med regeringen om höstbudgeten fått igenom en höjning av studiemedlet. Från och med höstterminen 2018 kommer bidragsdelen av studiemedlet att höjas med 300 kronor i månaden. Nyheten presenterades av Jonas Sjöstedt i hans sommartal i Umeå.
Höjningen innebär flera tusenlappar mer om året för de som studerar heltid, vilket berör mer än 500 000 studerande.
– Vi är väldigt glada över att ha fått igenom det här kravet. Att studera och ta lån är ett stort beslut och det spelar roll hur studiemedlet ser ut. När studiemedlet har hög andel lån, ger det hög skuldsättning. Det riskerar göra att personer från studieovana familjer drar sig för att plugga vidare. Med Vänsterpartiets förslag, som vi nu fått gehör för, ökas bidragsdelen av studiemedlet med flera tusen kronor per år. Det gör skillnad, säger Sjöstedt.
Många studenter har en utsatt ekonomisk situation, vilket CSN följer upp i rapporten ”Studenters sociala och ekonomiska situation” där man bland annat kan läsa att endast 39 procent av studenterna upplever att studiemedlet täcker deras kostnader. 300 kronor motsvarar vad studenter går back varje månad enligt Sveriges Förenade studentkårer.
– Höjd bidragsdel i studielånet gör vardagen bättre för studenter och det bidrar också till att vi får studenter från olika bakgrunder. Det tjänar hela samhället på, avslutar Sjöstedt.
Studerande i Sverige har sedan 1965 rätt att söka studiemedel som består av lånedel och en bidragsdel. Rättigheten omfattar lån och bidrag för studier i 80 veckor för studier på gymnasial nivå och 240 veckor för studier på eftergymnasial nivå. Studiemedlet följer prisbasbeloppet och ligger innevarande år på 2504 kr per vecka, där 712 kr är bidrag och 1792 lån. Med höjningen, samt korrigering för prisbasbelopp, kommer en heltidsstuderande från och med höstterminen 2018 att få ut sammanlagt 11 314 kronor per studiemånad.
Höjningen av bidragsdelen i studielånet kostar ca 550 miljoner kronor under 2018, därefter ca 1,1 miljard kronor per år från och med 2019.
Vi vill alltid vara väl förberedda
Första kommunfullmäktige efter sommarpausen är den 20 september. Från kommunstyrelsens sammanträde den 16 augusti kommer ett större ärende, beslutsförslaget om planprogrammet för Sanden. Här har Vänsterpartiet yrkat avslag och lämnat en reservation i kommunstyrelsen.
Vi vet att ärendet ”Integrationssamverkan inom Vänersborgs kommun” finns med i kommunstyrelsen 6 september, här borde sedan förslaget om en integrationsstrategi gå till kommunfullmäktige. Vilka andra ärenden som finns med i kommunstyrelsen i september och efter ytterligare två veckor i kommunfullmäktige får vi veta senare. Kommunledningen har ju beslutat att inte offentliggöra kallelsen till arbetsutskottet, vilket betyder att tre av kommunens nio partier sätts på undantag.
För en tid sedan lyckades vi med att få en ändring inskriven i kommunfullmäktiges arbetsordning. Interpellationer som lämnas in i tid innan utskicket av handlingar sker, skall i regel besvaras vid kommande sammanträde. Innan ändringen kom till, så lämnades interpellationssvaret alltid en månad senare.
Det gäller alltså att hålla sig framme. Från Vänsterpartiets sida tillkommer nu ytterligare en interpellation, denna gång riktas frågan till socialnämndens ordförande. Vi vill se en mjukare inställning mot ensamkommande ungdomar. Idag är uppnådd ”vuxenålder” 18 år i regel anledning till att kommunen omedelbart medverkar till en överflyttning till Migrationsverkets anläggningsboende. Här interpellationen i sin helhet. Här också länken till regeringens information om det tillfälliga kommunbidrag samt länken om dokumentet ”Frågor och svar – ensamkommande som fyller 18 år”.
P.S. Om någon undrar – vi beslutade att avstå från vår Röda Lördag 2 september – när Missionskyrkan fick sin planering äntligen klar, ville vi visa vår goda vilja, varsågod, fritt fram för Equmeniakyrkan, vi lämnar scenen åt er (dock bara denna gång).
Glöm inte ….
Hela talet kan du följa direkt på Vänsterpartiets Facebook-sida
Tyvärr, en nödvändig interpellation
Känns inte roligt att behöva påminna kommunledningen om att ”lika villkor för alla” borde vara en gyllene regel.
Interpellation
till kommunstyrelsens ordförande
Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier
I början av maj lämnade Vänsterpartiet en motion med samma rubrik som jag väljer för denna interpellation.
Vi lät det inte vara någon tvekan om att vi ansåg att motionens yrkande borde bli föremål för en tämligen omgående behandling.
Eftersom vår uppfattning uppenbarligen inte delas av kommunledningen och ett beslut tycks dra ut på tiden återkommer jag genom denna interpellation.
Bakgrund: I kommunfullmäktige finns förtroendevalda från nio partier. Alla ärenden i fullmäktige förebereds nästan undantagslöst av, i tur och ordning, presidiets ärendegenomgång, därefter kommunstyrelsens arbetsutskott och slutligen kommunstyrelsen.
Varje måndag morgon sker ärendegenomgång.
Torsdag eftermiddag sker utskicket av kallelsen till kommunstyrelsens arbetsutskott som sammanträder på måndag eftermiddag i veckan därpå. I alla tider och fram till mars 2017 publicerades kallelsen och nästan samtliga handlingar på kommunens hemsida.
Onsdag eller torsdag publiceras protokollet från arbetsutskottet.
På torsdag eftermiddag, tre dagar efter arbetsutskottets sammanträde, kommer handlingar till kommunstyrelsen via NetPublicator. På fredag sedan även på kommunens hemsida.
Senaste utskicket till kommunstyrelsen var på 805 sidor, några fler sidor än handlingarna brukar omfatta i genomsnitt.
Kommunstyrelsens sammanträde börjar på onsdag morgon.
Representanter för tre partier har fem dagar (fredag – tisdag) att läsa sig in på underlaget, att samråda med andra förtroendevalda, att söka upplysningar från annat håll, att förankra tankarna i ett gruppmöte eller ett medlemsmöte. Vår erfarenhet är att den tiden är för kort, förberedelsearbetet tenderar att bli bristfälligt. Vänsterpartiets förtroendevalda upplever en klart försämrad situation efter förändringen i våras.
Representanter för sex partier har tolv dagar till sitt förfogande, deras förtroendevalda har tillgång till kallelsen och till nästan samtliga handlingar från och med att utskicket till kommunstyrelsens arbetsutskott har kommit.
Representanter för tre av dessa sex partier har ytterliga tre dagar, för ett antal ärenden tio eller sjutton dagar, försprång – vid ärendegenomgång beslutas nämligen när ett ärende ska föras in i kallelsen till ett kommande sammanträde i kommunstyrelsen.
Visserligen kan det tyckas att småpartier utanför kommunledningen inte borde klaga, det är bara att bli större och tillhöra kretsen utvalda.
Men två av partierna utanför har sex ledamöter vardera i kommunfullmäktige, medan fyra av de privilegierade partierna endast har två, tre eller fyra ledamöter.
Jag behöver inte fortsätta med ytterliga detaljer i beskrivningen, kommunstyrelsens ordförande har tillräcklig erfarenhet för att veta vilka nackdelar denna nya ordning för med sig för enskilda förtroendevalda från partierna som drabbas.
Därmed kommer jag till min fråga som av nödvändighet måste bli en tudelad fråga:
Om förändringen skedde med avsikt, vilka var motiven för förändringen?
Om förändringen skedde utan att kommunledningen var medveten om vad detta i praktiken förde med sig, när kan vi då räkna med att en kompromiss åter kan försäkra förtroendevalda från alla partier om rimliga villkor för sina politiska uppdrag?
Lutz Rininsland
Vänsterpartiet 2017-08-21
Tänk om budgetförhandlingen ger resultat
Än så länge ser det så ut att regeringens höstbudget kan klara sig genom riksdagen. Visserligen uttalas hot av flera partier att olika ministrar kan fällas, att hela budgetförslaget kan avvisas, men det återstår att se hela bilden när röken har lagt sig. Därför är det rätt av Vänsterpartiet att fortfarande ha fokus på budgetförhandlingen.
Igår presenterade Vänsterpartiet sitt förslag om ”rättvisemiljarder till det svikna Sverige”. Här finns underlaget i sin helhet. Mottagandet i media var ”avvaktande”, se t ex DN eller GP, I Sveriges Radio fick Jonas Sjöstedt frågan om varför Vänsterpartiet tror att man kan lyckas i förhandlingen: ”… därför att vi aldrig ger oss.”
I Vänersborg tänker vi på förslaget om en Integrationsstrategi som förväntas bli antaget av kommunfullmäktige i september – se ett tidigare inlägg.
P.S. Igår rapporterade vi från kommunstyrelsens sammanträde – här i efterhand texten på reservationen som Vänsterpartiet lämnar in i ärendet kring planprogrammet för Sanden.



