Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Det kanske löser sig

Om det inte går på räls, då finns det risk att ett ärende slutar på ett sätt som det inte var tänkt. Eller också att fullmäktige inte kommer fram till ett beslut.

God förmåga till kommunikation är en förutsättning, att hålla sig informerad om hur en och samma fråga besvaras olika av olika nämnder och förvaltningar är också en fördel – det blir spännande att se hur kommunfullmäktiges ordförande lever upp till mångas förväntningar, att vid morgondagens sammanträde skilja äpplen och päron och att hitta en väg ur en lite väl tilltrasslad situation.

Det handlar om ett ärende som inte finns med på kallelsen och om ett annat ärende som landade fel vid kommunstyrelsens beredning för någon vecka sedan. Båda handlar dock om en och samma sak:  Det saknas skollokaler i Vänersborg och det finns ett förslag till att lösa lokalbristen åtminstone under de närmaste åren.

Barn- och utbildningsnämnden förordar lokalerna på Idrottsgatan 7, fast det behövs renovering, ombyggnad, anpassning. Nämnden lämnade ett förslag till att finansiera åtgärderna till viss del genom att ställa pengar till förfogande som tidigare varit öronmärkta till Norra skolan. Dessa pengar räcker dock inte till för att stå för hela kostnaden. Därför behöver den projektansvariga nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, ett beslut av kommunfullmäktige innan arbeten kan påbörjas. DET ÄR DETTA ÄRENDE SOM INTE STÅR PÅ FULLMÄKTIGES LISTA I MORGON.

Det som finns på ärendelistan är samhällsbyggnadsnämndens förslag till den reviderade investerings- och exploateringsplanen. Vi har tidigare skrivit om planen – se ”Hur ska det sluta?” Oppositionens agerande och motivering till varför det blev ett annat beslut än det som låg på bordet beskrev vi också där.

Om kommunstyrelsens ordförande tar på sig att informera kommunfullmäktiges ordförande korrekt, så borde det vara möjligt att lösa problemet. Men det kan vara nog så svårt att hänga med i Marie Dahlins tankesprång.

Å ena sidan skriver hon till Vänsterpartiet att tåget har gått: ”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7. Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.”

Å andra sidan skriver hon till en medborgare som hade ställt en fråga i samma ärende: ”Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill. Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”

För säkerhets och tydlighetens skull sammanfattar vi:

Ärendet Idrottsgatan 7 måste sättas på dagordning och manglas fram i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen – ansvaret för detta har Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande. Hon har inte gjort detta. Utan denna hantering blir det inget beslutsärende i kommunfullmäktige.

Ärendet ”Reviderad investeringsplan” var i kommunstyrelsen. Där fanns inga pengar kvar av det tidigare anslaget till Norra skolan, ”objektet” var borttaget ur planen som sträcker sig 2018-2022. Oppositionen yrkade inte att dessa pengar skulle föras in igen, oppositionen markerade dock att någon gång måste paviljongerna vid Norra skolan ersättas av en ombyggnation, så att Norra skolans byggnad kan ge plats åt en skola med två klasser i varje årskurs.

Det borde inte föranleda kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Göran Ljunggren, S, att hindra att missuppfattningen nu kan undanröjas. Vad han måste bestämma, och vår förhoppning, är att han rådgör med sina två ställföreträdare i fullmäktiges presidium, det är om fullmäktige samtidigt skall formulera en signal att man inte behöver vänta till fullmäktiges möte 23 maj för att påbörja arbetet med Idrottsgatan 7. Tänk, eleverna kommer dit redan i slutet på augusti, bråttom är dagens understatement.

Vänsterpartiet lägger ett yrkande som syftar till att vara ”startskottet”. Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden redovisar yrkandet på sin blogg. Det är en möjlig väg att komma förbi Marie Dahlins handlingsförlamning, det är ett yrkande som hon i sak borde bifalla. Frågan är om hennes partikamrat ger henne denna möjlighet.

Kommunstyrelsens ordförande klamrar sig fast i sitt hörn

I ett inlägg igår ställde vi frågan ”Hur ska det sluta?” Den frågan har vi inget svar på än. Däremot kan det vara av intresse att se svaret från kommunstyrelsens ordförande på frågorna vi ställde i fredags:
Ӏr kallelsen till kommunstyrelsens arbetsutskott komplett?
VAR ÄR ÄRENDET IDROTTSGATAN 7?
Glömdes ärendet eller har KSO beslutat att inte ta upp ärendet?
Vi ber om svar på våra frågor.”
Några minuter innan arbetsutskottets möte idag kom svaret:
”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7.
Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.
Hälsningar
Marie
Marie Dahlin (S) Kommunalråd”
Det ligger i vår kommuns intresse att någon ger Marie Dahlin en kompass för att hitta rätt igen, hennes handlingsförlamning vållar mycket oro bland elever, personal och föräldrar.
Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet skickade en skrivelse till ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige i samma ärende – här hela texten:

”Hej!

Den senaste tiden har bristen på lokaler för högstadieelever inför nästa läsår – men även på sikt – börjat diskuteras på skolorna, uppmärksammas i medierna och bland vårdnadshavare. Situationen förvärras ytterligare av att de enda lokaler som i nuläget finns tillgängliga – Idrottsgatan 7 – har en mycket dålig arbetsmiljö med misstänkta mögelskador i fastigheten.

I nuläget har hela skolorganisationen för högstadiet inför hösten satts på paus på grund av detta. Skolorna – med Silvertärnan i spetsen – vet inte ens om de kommer att ta emot tre, fem eller inga (!) nya klasser till hösten. Oavsett antalet nya elever vet man inte vilka lokaler man kommer bedriva verksamheten i eftersom befintliga lokaler inte räcker till. Framför allt är det är det ämnes-/specialsalarna (musik, slöjdämnena, hemkunskap) på Tärnan F-6 som sätter begränsningarna. Där är det trångt redan i nuläget.

Det finns långt gångna planer i flera etappsteg för permanent skolverksamhet på Idg 7. Att invänta en utredning för att undersöka behov och lösningar på lång sikt – hur välbehövlig den är – innebär därför risker för oönskade effekter på flera plan. De fyra miljoner som i nuläget är avsatta för Idg 7 räcker eventuellt för att åtgärda den undermåliga ventilationen (OVK:n är inte godkänd och Miljö- och hälsa är inkopplade) men löser inga av de andra problem som nämnts ovan.

Det är därför mycket oroande för både lärare, chefer på olika nivåer, elever och vårdnadshavare ur flera olika perspektiv när ärendet inte ens finns på ärendelistan den 29/3. Det ger dessutom ett märkligt intryck när arbetsmiljö- och lokalproblem i Kommunhuset verkar prioriteras framför en dräglig skolsituation – framför allt när problemen lyftes på nationell nivå för bara ett par veckor sedan:

https://www.av.se/press/nio-av-tio-skolor-slarvar-med-arbetsmiljon/

Bristen på beslut kan även ställa till problem med försörjningen av legitimerade lärare eftersom det finns en klar och tydlig risk att lärare, eftersom det är arbetstagarens marknad, söker sig till andra kommuner som erbjuder tydligare skolpolitik och bättre arbetsmiljö – och får en löneförhöjning till på köpet.

Vänersborgs kommun behöver fatta ett beslut som innebär en genomförbar skolorganisation.

Henrik Månsby, Lärarnas Riksförbund

Karin Einevik, Lärarförbundet

Hur ska det sluta?

När en ledande politiker inte får gehör för egna tankar och förslag, hur blir reaktionen? Eftertanke, självinsikt? Söka skuld hos andra? Man kan undra. Vi undrar.

Marie Dahlin, S, leder en minoritetskoalition i Vänersborg, där S har 14 ledamöter i fullmäktige, C och MP vardera 4. 22 ledamöter av 51 måste söka tidiga samtal, bör sträva efter att förankra sina förslag. Annars bäddar man för att snubbla gång på gång.

2016 var det oppositionens budget som gällde, 2017 är det oppositionens budget som gäller. Flera andra tunga förluster i avgörande omröstningar därtill. Insikt och förändrat beteende kunde varit en slutsats, en annan att avgå. Men bara att fortsätta som hittills är illa. I alla fall för vår kommun. Viktiga beslut schabblas bort helt eller dras i långbänk. Andra frågor sätts överhuvudtaget inte på dagordningen.

Fullmäktige är mer än en församling av trötta fritidspolitiker som säger ja och amen till alla beslutsförslag. Kommunstyrelsen är mer än en transportsträcka. Men det som kommer från kommunstyrelsens arbetsutskott har stor betydelse. Utskottets beslut borde präglas av klokhet och eftertanke. Här träffas kommunledningens politiker och högste förvaltningschef. Här borde en kommunledning i minoritet söka samtal och samförstånd.

En titt i protokoll från arbetsutskottet sammanträden ger en tydlig bild av hur ”intensiva” överläggningarna är:

2017-01-16, 6 ärenden, 15 minuter

2017-01-30, 12 ärenden, 15 minuter

2017-02-20, 15 ärenden, 25 minuter

I morgon, 2017-03-27, 30 ärenden, 701 sidor som är underlag för besluten. Kungörelsen kom på fredag eftermiddag, förhoppningsvis har arbetsutskottets fem ledamöter då också fått handlingarna. På kommunens hemsida ligger däremot inte mer än föredragningslistan, ”vi andra” kan bara se rubrikerna.

Och då ser vi att ett ärende saknas helt. En fråga som fyllt den lokala tidningen TTELA:s sidor upprepade gånger. ”Ingen upprustning – profilklasserna läggs ner” och ”Oenighet om pengar till nya skolan”. Redaktören Niklas Johansson ville vara än tydligare med en betraktelse: ”Politikerna måste kommunicera med varandra”.

Vad var det egentligen som hade hänt? Vad är det som gäller?

Skollokalerna i Vänersborg räcker inte till, antalet elever och antalet klasser har stigit och fortsätter att stiga. Planeringen hinner knappt med och stegen till att planen blir verklighet är långa. Och blir längre för att man inte talar med varandra, inte ställer frågan ”hur menar du? hur vill du ha det?” Ett dåligt samtal kan leda till missförstånd, att inte tala med varandra utan bara klubba snabba beslut bäddar för kaos.

Norra skolan ligger vid Vänern. En skola med anor, en skola och en byggnad som alla vill vara rädda om. För att klara av platsbristen finns två paviljonger, praktiska, nyttiga. Men i längden ingen lösning, skolan behöver byggas om för att kunna ge plats för två paralleller. I investeringsbudgeten fanns pengar avsatt för detta, för 2017 och 2018. Nästan 30 miljoner. Den ansvariga nämnden insåg att arbetet inte skulle kunna ske förrän tidigast 2019 eller ännu senare. Nämnden föreslog att de avsatta pengarna skulle kunna användas till ombyggnad och anpassning av andra skollokaler som kommunen nyss hade förvärvat från Kunskapsförbundet Väst. Skolprojektet Idrottsgatan 7 behöver mer än 30 miljoner, men tillskottet från Norra skolans pengar var förutsättningen för att kunna göra nödvändiga arbeten snabbt. Men då behövs ett beslut i kommunfullmäktige, det räcker inte med nämndens goda vilja och att ärendet vilar på förvaltningens skrivbord.

Varför kommer inte frågan till kommunfullmäktige? Varför finns inte ärendet på morgondagens lista för kommunstyrelsens arbetsutskott? Det korta svaret är: Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, talar inte med andra, hon frågar inte, hon bara handlar.

Det längre svaret är att kommunstyrelsen på sitt möte 1 mars behandlade ärendet ”reviderad investeringsbudget”. Kommunen planerar ju år efter år vad som ska ske nästkommande år, vad som kan tänkas komma under de fyra åren därefter. Beslutet för 2017 togs i juni 2016, beslutet för 2018 (med utblick på 2019-2022) tas i juni i år. Men nu i början av 2017 är det ju bara att konstatera att mer än en tredjedel av investeringar för 2016 ”inte blev av”, av olika skäl. Därmed transporteras en stor volym från 2016 in i 2017, varför det är bäst att se över beslutet från 2016 och skjuta några poster på framtiden. Därför ”försvann” anslaget till Norra skolan från 2017 och 2018. Oppositionen ville dock markera att paviljongerna ska bort, den planerade ombyggnaden skulle ske – fast senare. En sådan tanke behöver inte föra med sig att det behöver skrivas in ett belopp för 2019, 2020 eller senare. Alla vet ändå att ”den dagen” det ska ske, måste pengarna finnas på ett öronmärkt anslag.

Oppositionen var införstådd med att anslaget, som just nu inte behövdes för Norra skolan, skulle kunna tillföras Idrottsgatan 7, i enlighet med ett enhälligt beslut från den ansvariga barn- och utbildningsnämnden i november 2016. MEN DÅ MÅSTE JU ÄRENDET BEHANDLAS, TAS UPP I ARBETSUTSKOTTET, BEHANDLAS AV KOMMUNSTYRELSEN OCH BESLUTAS I KOMMUNFULLMÄKTIGE.

Marie Dahlin, S, frågade inte, hon bara ställde sig i ett hörn och förkunnande att oppositionen återigen inte fattade vad den gjorde. Är man i underläge, behöver man inte jämt utsätta sig för stryk. Och sedan tycka synd om sig själv och alla andra som blir lidande av utebliven handling och avsaknad av kloka, överenskomna beslut. Saknas mandat får man kompensera med goda samtal. Klarar man inte det, händer det igen och igen att det blir magplask, borde man dra den enda riktiga slutsatsen och avgå. Vänersborg mår inte bra av en kommunledning som prenumererar på misslyckanden.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Föredömlig redovisning

SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har en viktig roll. På en mängd olika sätt. Förtroendevalda på alla nivåer möter i beslutsunderlag på avgörande punkter hänvisningar till SKL, ”som SKL har räknat fram”, ”som det framgår av SKL:s rapport”, ”med utgångspunkt från SKL:s vägledning”. När budgetprocessen inför 2018 rullade igång, innehöll ”omvärldsanalysen” referenser till rapporter, prognoser och uppskattningar från SKL i de flesta centrala avsnitt.

Som vänsterpartist gläds man också i andra sammanhang över SKL:s tydlighet i sina ställningstaganden. Som remissinstans är SKL en mycket uppskattad aktör. Här yttrandet från SKL till Finansdepartementet om Välfärdsutredningens delbetänkande Ordning och reda i välfärden.

Dock vill detta inlägg rikta uppmärksamhet på en annan aspekt. Som arbetsgivar- och medlemsorganisation för Sveriges kommuner ordnar förbundet mängder av utbildningar och konferenser, för anställda, för politiker och många gånger för ”såväl som”.

I veckan ordnades DEMOKRATIDAGEN 2017. Visserligen åkte några förtroendevalda från Vänersborg (från kommunfullmäktiges demokratiberedning) till Stockholm och det är tanken att det ska rapporteras från dagen. Men budskapet från dylika späckade program är svårt att återge, det blir ju endast några programpunkter som den enskilde kan deltaga i. Då känns det riktigt bra att SKL ordnar en hemsida med länkar till samtliga föreläsningar (videoinspelningar) och alla seminarier (pdf-filer med underlag från presentationerna).

Vad sägs om att lyssna på Maciej Zaremba ”Populismens hot mot demokratin”? Eller ta del av seminariet ”Hot och hat på sociala medier?”, ”Val 2018 -konsekvenserna av en förändrad vallag”, ”Det nya politiska landskapet”, eller ”Digital delaktighet, en demokratisk rättighet” och flera andra därtill från förmiddagens och eftermiddagens pass.

Ett bra sätt att tillgodogöra sig värdefull information, få kunskap om vad som görs runtom i andra kommuner, hur andra gör för att lösa problem som vi har svårt att komma tillrätta med på hemmaplan. Alldeles gratis! Nåja, Vänersborg betalar såklart också en rejäl slant i förbundsavgift till SKL varje år.

Anteckna gärna i almanackan

Flera försök gjordes,till slut var det en motion från Vänsterpartiet som enhälligt antogs av kommunfullmäktige i Vänersborg. Sedan 2013 och nu för femte året i rad uppmärksammans EARTH HOUR, lördag 25 mars. Programmet för Earth Hour i Vänersborg blir bara bättre och bättre. Det var en trevlig inbjudan som dök upp på kommunens hemsida. Välkomnande text, ett bra program, det värmer. Tänk om vi blir många som vill ställa upp på den symboliska festen att ”släcka ner för en timme”.

Samma lördag, dock redan på förmiddagen, har Vänsterpartiet Vänersborg Röd Lördag. Vi träffas i gågatekrysset, vi bjuder på en kopp kaffe eller te och samtal om politiken och annat.

Två veckor senare är det fest i Göteborg – Vänsterpartiet Göteborg inbjuder att deltaga i 100 ÅRSKONFERENSEN. Hela programmet för lördag, 8 april, i Folkets Hus, Göteborg, och en länk för att i förväg köpa biljetter ligger på partiföreningens hemsida.

Information till partiernas gruppledare

Nio gruppledare från nio partier träffades i Folkets Hus. Ett möte som gav föga svar på alldeles för många frågor. En fråga ställdes aldrig: Varför skulle fullmäktiges presidium samråda med partiernas gruppledare? Tanken var nog att någon ville förankra framtida kostsamma beslut. I sak är det samhällsbyggnadsnämnden och byggnadsnämnden som beslutar, förutsatt att kommunstyrelsen och kommunfullmäktige sanktionerar processen och ställer sig bakom finansieringen. Gruppledarna kan välja hur man vill informera i sina partier och partikonstellationer, men något beslutanderätt äger de inte.

Vad gäller saken? Kommunhuset och sessionssalen vid kommunhuset.

Hur är läget idag? Halva kommunhuset är tömt, personalen från många förvaltningar har fått tillfälliga arbetsplatser i ett flertal olika fastigheter runt om i Vänersborg. Några i personalen har fått lämna kommunhuset på grund av ohälsa, andra har följt med för att hålla ihop arbetslaget eller för att hantverkarnas framfart gjorde utflyttningen nödvändig. Den pågående renoveringen av ”allt” i båda huskropparna, den som byggdes 1972 och den som kom till 1980, kommer att fortsätta till midsommar 2019. Under förutsättningen att planerna håller och att samhällsbyggnadsnämndens ansökan om ytterligare 50 Mkr beviljas. Fortfarande är det dock så att ingen enskilt riktig stor källa har kunnat pekas ut som den stora boven i dramat. Vilket ökar risken att några enskilda bland kommunens anställda inte återkommer till sina arbetsplatser i kommunhuset efter genomförd renovering. Inte till huset där man blivit sjuk, inte om man inte verkligen har identifierat källan till ohälsan och därmed kunnat träffa ”rätt” åtgärd. Vi får se var vi landar, än så länge kan vi bara vara glada över att personalen behåller lugnet och medverkar till att göra sitt bästa i den uppkomna situationen.

Sessionssalen då? Lite är klart, de flesta frågor förblir dock obesvarade. I ”princip” ska salen inte längre användas, något undantag görs för föreningar som hyr salen och inte velat flytta till annan lokal.. Sedan stängs sessionssalen och en vägg in till kommunhuset sätts upp för att skärma av. Nästa kommunfullmäktige ordnas i slutet på mars i Festsalen i Folkets Hus, därefter är inget bestämt, man letar efter ersättningslokaler och sammanträdena kommer troligen att ordnas omväxlande på olika platser i hela kommunen. Regionfullmäktige ordnades nyligen i ett hotell i Vänersborg och nu sägs det att regionen vill ordna sina möten på olika platser i Västra Götaland.

I veckan beviljade byggnadsnämnden en ansökan om rivningslov, beslutet gäller nu under två år framåt. Men sessionssalen kommer inte att rivas innan det har tagits politiska beslut om en lösning på längre sikt. Den bara stängs och är inte längre tillgänglig från kommunhuset. Salen töms på all värdefull teknisk utrustning genom en dörr på andra sidan av salen.

En mängd frågor behöver besvaras, men för att komma fram till svaren måste frågorna först ställas. Det ska ske i form av ett uppdrag till en förstudie, en utredning, som ska belysa för- och nackdelar med alternativa möjligheter. En sådan utredning är inte okomplicerad, den tar tid och kostar pengar. Man räknar med att utredningsuppdraget kan komma innan sommaruppehållet, resultatet lär dock knappast kunna presenteras innan årets slut.

Hur vill regionen ha det? Som det ser ut idag vill man också framöver genomföra sina möten i Vänersborg. I en ny och en bra, gärna bättre, sammanträdeslokal med angränsande konferensrum m.m. Men tänk om regionens politiker fattar tycke för sin ambulerande möteskalender? Tänk om några sammanträden under den kommande tiden ordnas i Göteborg, och fördelarna med att stråla samman i Göteborg leder in på ett nygammalt sätt att tänka? Men inte kan Göteborg vara centralorten om storregionen med Värmland och Västra Götaland skulle bildas?

Hur vill kommunen ha det? En ny sessionssal rakt upp och ner på samma plats där den gamla salen revs? En annan, bättre, men också mera påkostad byggnation som erbjuder mängder med finesser och fördelar? Varför här, varför inte på en annan plats? På Huvudnästomten till exempel … Varför ”bara” en möteslokal, en sal för att sammanträda? Går det att bygga en sal som också kan erbjudas för kulturella evenemang, för konserter? Kommunfullmäktige sammanträder inte oftare än nio gånger per år, nio kvällar alltså. Det finns ju ett skriande behov av nya skollokaler som ska användas fem dagar i veckan, från tidig morgon till sen eftermiddag, kanske även på kvällstid.

En utredning alltså, en förstudie. Ett sådant uppdrag ges efter ett beslut. Därefter sker en upphandling. Nästa år, i början av 2018, lär det komma fram tydliga alternativa vägar. Då har också valrörelsen börjat. Med ett behov att profilera sig. Vid en tid där allehanda politiska löften och önskedrömmar kommer fram – utan att det finns svar på frågan vad det kostar och hur det ska finansieras.

Kul, inte sant?

Japp! Nu! Äntligen!

Någon dag innan midsommar 2006 antog kommunfullmäktigeBostadsprogram 2007-2009 med utblick mot 2010 och 2011”.

2013, 2014, 2015, 2016 noterades varje år i ”Bostadsmarknadsanalys Västra Götalands län” (utgiven av Länsstyrelsen i Västra Götalands län) att Vänersborg tillhörde de kommuner som inte levde upp till kravet: ”​Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret och ska verka för att alla kommuninvånare har en bostad. Trots den ansträngda situationen i länet är det 16 kommuner som saknar riktlinjer för bostadsförsörjningen, något som kommunerna enligt lag ska anta under varje mandatperiod.” [Citat från Bostadsmarknadsläget 2016]

Vänsterpartiet har sedan 2012 genom motioner, interpellationer och frågor efterlyst kommunledningarnas handlingskraft. Vi fick alltid svar, för det mesta var dock svaren intetsägande och handlingskraften förblev klen. Men nu kan vi se framåt, nu ska det hända något.

Nu är en handling på väg ut till alla nämnder: Remiss av Bostadsförsörjningsprogram med riktlinjer för bostadsförsörjning”. Kommunstyrelsens arbetsutskott kommer vid sitt möte 2 maj att få tillfälle att begrunda förslaget till riktlinjer för bostadsförsörjning samt en sammanställning av inkomna remissvar. Den 10 maj ankommer det sedan på kommunstyrelsen att formulera ett beslutsförslag till kommunfullmäktige som sammanträder 23 maj. Längre fram under året, efter sommarpausen, är det sedan Vänersborgs nya översiktsplan som skall manglas. Dessa två dokument hänger ihop, de skall utgå från den aktuella situationen och lämna tydliga besked var, när och hur utvecklingen är tänkt att ske.

Det är Länsstyrelsen som samordnar och även har tagit på sig att driva på. Så här beskrivs uppgiften att bevaka att kommunerna arbetar med bostadsförsörjning:

”​Tillgången till en bostad är en mänsklig rättighet och en förutsättning för ett gott liv. I regeringsformen står det uttryckligt att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Bostadsförsörjningen är därför en central strategisk fråga för kommunerna. Bra bostäder och goda boendemiljöer är grundläggande faktorer som har betydelse för såväl tillväxten som välfärden i kommunen och länet.

Det är varje enskild kommun som ansvarar för bostadsförsörjningen. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Länsstyrelsen ger råd och stöd till kommunerna om hur lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska tillämpas.”

Länsstyrelsen skriver om ”Kommunala riktlinjer”: ​”Syftet med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och att underlätta att lämpliga åtgärder för bostadsförsörjningen planeras och utförs. Riktlinjerna ska minst innehålla mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet, insatser för att nå målen och vilken hänsyn som tagits till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för bostadsförsörjningen. Uppgifterna ska grundas på en analys av demografisk utveckling, behov och efterfrågan samt marknadsförutsättningar. Riktlinjerna är vägledande för beslut enligt plan- och bygglagen.”

Nu ska det alltså gå ganska fort. Hur kommunledningen ser på underlaget kan man få en hyfsat bra uppfattning om genom att läsa minnesanteckningar från en ”Bostadsstrategisk dialog”. Den 10 januari träffades personal från Länsstyrelsen, med ett flertal olika uppdrag som alla anknyter till bostadsfrågor, med representanter för Vänersborgs kommun: Tre politiker, Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, samt Jörgen Hellman, S, riksdagsman med flera tunga uppdrag på central nivå och uppdrag på hemmaplan som ordförande för Vänersborgsbostäder, och Gunnar Johansson, VD för vårt kommunala bostadsbolag. I dialogen sammanfattas med ”VK” alla inlägg som någon av dessa fyra representanter gjorde, men det är inte svårt att läsa sig fram till hur Marie Dahlin och Bo Carlsson tänker.

På Vänsterpartiets gruppmöten 14 mars och 19 april ska vi föra samtal med våra förtroendevalda och alla våra medlemmar som önskar ansluta sig till mötena kring det kommande beslutet.