Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Tid över för att komma ikapp

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Migration.

Riksdagen slutspurtade strax innan juluppehållet. Själva det stora budgetbeslutet för 2023 debatterades och klubbades 13 december.  Under en vecka fram till 21 december hastade ledamöterna sedan igenom 27 utskottsbetänkanden för 27 utgiftsområden. Det var mycket som sades och mindre som hann uppfattas. Men alla debatter kan ses i efterhand i riksdagens webb-TV, alla protokoll med varje anförande kan studeras. Därtill finns alla utskottsbetänkanden med partiernas avvikande yttranden att tillgå. 

Det är bra så, fortfarande är det mycket som behövs för att förstå vad som egentligen har hänt och varför gamla trossatser har kastats överbord.

För mindre än 10 år, den 16 augusti 2014 talade en svensk statsminister:  

Jag vill påminna er om att vi är en nation som har stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. Vi har nu människor som flyr i antal som liknar det vi hade under Balkankrisen i början av 1990-talet. Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden.

Texten är från Wikipedia, talet hölls av Fredrik Reinfeldt, M. När man läser intervjun i Dagens Nyheter med Maria Malmer Stenergard ”Ministern: Beredd för att göra allt för att minska invandringen”  så behövs en påminnelse. Nej, SD är inte del av regeringen, det är en ledamot från Fredrik Reinfeldts parti som har fått ansvar för migrationspolitiken. 

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU4: Migration för utgiftsområde 8 debatterades den 15 december. Jessica Rosencrantz höll Moderaternas anförande och deltog i ett större antal replikskiften. Det var dagens M som hördes. Ludvig Aspling, SD, försökte göra gällande: Men det var ju vi som …

Tony Haddou inledde Vänsterpartiets anförande med att berätta om ett nytt dagsaktuellt beslut: ”I går fick kvinnor och flickor från Afghanistan avslag på sin asylansökan med motiveringen att det går att återvända. I dag beviljas kvinnor och flickor från Afghanistan uppehållstillstånd med exakt samma underlag som i går men med motsatt slutsats – från den ena dagen till den andra. Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan det skuggsamhälle som regeringen, som talar så cyniskt om människor, skulle utrota. Den andra dagen var de inte det. Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan utvisningsbara, trots skäl att stanna, trots pågående folkmord och trots brutala sharialagar. Andra dagen var de inte utvisningsbara. Den ena dagen skulle kvinnor och flickor från Afghanistan helt enkelt acceptera regeringens ”ett nej är ett nej” och kastas i händerna på talibanerna. Den andra dagen blev ett nej till ett ja.”

Men det finns en ledamot vars anförande och repliker behöver läsas två eller flera gånger. Här fanns inte nästan tio år mellan det som gällde då och gäller nu – Mauricio Rojas talade för L och han hävdade faktiskt att dagens besked mycket väl borde ses som en utveckling av liberala tankar genom åren.  

Åter till den lokala politiska scenen. Mycket behöver ske i Vänersborg. Tar man buss 62 genom stan så ändrar sig bilden alltid efter ett antal hållplatser. Invånarna i Vänersborg lever under olika villkor, någon gång är skillnaden mindre, många gånger alltför stor för att vi kan bortse från  ojämlikheten. 

Under den kommande mandatperioden borde vi komma framåt och ta steg i rätt riktning. Och det finns ju mycket handledning att hämta. Ett exempel är en ny skrift från Delmi (Delegationen för migrationsstudier): ”(Kommunala) insatser för att underlätta arbetsmarknadsinträdet för flyktingar och deras anhöriga”. 

Det finns mycket inspiration att hämta hos Delmi. Vilket uppdrag har Delmi? Så här säger deras hemsida: ”Delegationen för migrationsstudier – Delmi – är en kommitté som tillkommit genom regeringsbeslut i november 2013. Delmi initierar studier och förmedlar forskningsresultat på migrationsområdet som underlag till framtida migrations­politiska beslut och för att bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas.”

Eftertankens kranka blekhet: Ungefär vid samma tid som Reinfeldts tal? Det finns ett uppdrag från regeringen att utvärdera Delmis verksamhet, skall läggas fram 2025. Vilket öde väntar Delmi? Nej, det måste vara möjligt att återgå till förnuft! Låt oss arbeta för större klokhet och sätta emot när fler och fler vill släcka ljuset. 

Vem bestämmer? Tre eller alla fyra?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Arbetsförmedlingen.

Ledaren i DN idag konstaterar: ”En historiskt svag regering, sa Ulf Kristersson”. Här pekas  bland annat på ett bekymmer som dyker upp på en mängd sakpolitiska områden: Är det Tidöavtalet som gäller, eller är det i budgetpropositionen man kan hitta möjliga svar eller är det bäst att avvakta och invänta någon pressträff med någon från regeringen. Om inte det heller – ett uttalande från SD eller ett besked från regeringen tillsammans med SD? 

Hur påverkas myndigheten som har central betydelse vid en kommande lågkonjunktur – vilka avsikter finns för Arbetsförmedlingen? 

I kommunfullmäktige har Vänsterpartiet flera gånger ställt frågor i interpellationer till kommunstyrelsens ordförande. Det var på den tiden när S regerade och Martin Ådahl, C, höll i taktpinnen vid avvecklingen av arbetsförmedlingen. I Vänersborg framkom i fullmäktiges debatter att Vänsterpartiet möttes av en stor portion förståelse av lokala socialdemokratiska företrädare.

Och nu då? Vad står i Tidöavtalet? I budgetpropositionen? Vilken position intar arbetsmarknadsminister Johan Pehrsson, L, vid sina pressträffar?

I Tidöavtalet förekommer inte ordet ”arbetsförmedling”. Men två gånger vardera nämns på avtalets 63 sidor ”motverka arbetslöshet” och ”långtidsarbetslöshet”.

Budgetpropositionens relevanta avsnitt behandlades i Arbetsmarknadsutskottet betänkande ”Utgiftsområde 14 – Arbetsmarknad och arbetsliv”. Det framkommer tydligt en betoning av Arbetsförmedlingens nya huvuduppgift: att sköta och utveckla kontrolluppgiften och att göra arbetsmarknadspolitiska bedömningar.  Vänsterpartiets företrädare Ciczie Weidby mötte inga protester när hon konstaterade: ”Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått en omfattande reformering som har inneburit att en stor del av myndighetens verksamhet har privatiserats. Därtill har myndigheten genomgått omfattande nedskärningar med följden att tusentals anställda har sagts upp och ett stort antal lokala kontor har lagts ned.”

Den 15 december informerade arbetsmarknadsministern om regeringens avsikter: ”Johan Pehrson om arbetslösheten och prioriteringar för att återupprätta arbetslinjen”.

Johan Pehrsson återkom 27 december, det kändes som om han hade glömt säga: ”Långtidsarbetslösa skall prioriteras”.

Det framkom inget överraskande vid dessa två tillfällen. Samma måste nog sägas om regeringens centrala dokument som uttrycker regeringens avsikt hur man vill att myndigheten Arbetsförmedlingen skall arbeta. Det är regleringsbrevet som alltid inför ett nytt arbetsår lägger fast riktlinjer, fördelar uppdrag och anger hur och när uppdragen ska återrapporteras till regeringen. 

Hur blir då svaret på frågan: Är det ”bara” regeringen som bestämmer? Inte SD alls? Eller på ett hörn? Bidar SD sin tid och ryter till när ett ingripande behövs?

I juni 2022 kom en rapport ”Läget på arbetsmarknaden i arbetsmarknadspolitiken – vad behöver göras?” Rapporten författades av Annika Sundén, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen på uppdrag av Vänsterpartiet. Den rapporten använder sig av något som stavas klarspråk. 

Förväntningar inför 2023?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Gott Nytt År.

Ja, förväntningar finns inför 2023. Inga stora dock. Förutsättningar saknas på många plan.

Håller vi oss i första hand till den lokala nivån, till det utrymme som finns för  lokala politiska partier, så är det redan en stor framgång om det förs ärliga och uppriktiga samtal.  Ska dessa vara möjliga? 

I såväl Tidöavtalet som i regeringens budget, som riksdagen gav klartecken för och tillstyrkte för 2023, finns det skrivningar som föranleder oss i Vänsterpartiet att ställa frågor till lokala företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna: Klart, det är inte ni som har skrivit texten – men står ni bakom den?  Är ni helt överens med dessa formuleringar, dessa öppna och dolda antydningar om vilken väg ni ska gå? 

Självfallet finns det alltid en möjlighet att uppfatta ett budskap på lite annorlunda sätt, med en egen tolkning där betoningen här hemma kan avvika något från det som sägs i Stockholm. Men det måste göras klart, måste uttalas, annars kan samtalen knappast vara ärliga och uppriktiga.

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam redovisade häromdagen den invecklade bilden av alla samarbeten som avtalats i Fyrbodal, dessa  14 kommuner i Dalsland och norra delen av Bohuslän.  Hur kommer det till uttryck när direktionen i Fyrbodal ska utses?

Hur utvecklas politiken i regionen Västra Götaland? Samarbete med S, V och MP är inte något som särskilt många av regionens 49 kommuner präglas av. 

Hur går det för Kunskapsförbundet Väst, där S i Vänersborg gjorde tappra försök att putta S i Trollhättan in på rätt spår och bättre tankar? Paul Åkerlund stod i vägen. Nu tillträder en ny styrelseordförande från Trollhättan, en centerpartist ur kommunledningstrion M, KD och C. 

Hur går det för KD som i Vänersborg slog följe med S, C och MP? I Trollhättan med M och C. I regeringen i Stockholm med  M och L och måste förlita sig på att SD välsignar alltihop punkt för punkt?

Åter till förväntningar på ärliga och uppriktiga samtal för att lösa viktiga sakpolitiska frågor. Dessa samtal behövs, inte bara att politiker briljerar i konsten att hålla tungan rätt i munnen.  

2023 har 365 dagar. Vi får räkna med många överraskningar. Låt oss se fram emot att det finns några av den positiva sorten.

Bör utredas, måste utredas, ska utredas först

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Skolpengen.

På regeringens hemsida publicerades igår en skrivelse från utbildningsdepartementet till riksdagen: ”Riksrevisionens rapport om skolpengen – effektivitet och konsekvenser”.

För att göra en lång historia kort: 

  • Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt och fyller en viktig funktion. Vi är den enda aktören som kan ge riksdagen en samlad oberoende revision av staten. (Riksrevisionens hemsida)
  • Riksrevisionen sammanställde granskningsrapporten ”Skolpengen – effektivitet och konsekvenser” med ett flertal rekommendationer och slutsatser.
  • Skrivelsen innehåller regeringens bedömning av rapportens budskap – skrivelsen överlämnas till riksdagen.
  • Riksdagspartierna kan skriva motioner med anledning av skrivelsen. Utbildningsutskottet sammanställer ett betänkande som överlämnas för debatt och beslut i riksdagen. 

”Skolpengen” är friskoleivrarnas ömma punkt. Skolorna, kommunala skolor och friskolor, får tillgodoräkna sig skolpengen ”per elev”. Lika för alla – det låter väl okey. När friskolorna ”kom till” föreslog borgerliga regeringar att friskolor endast skulle erhålla 85% av tilldelningen, med tanke på att kommunala skolor av flera anledningar alltid har högre kostnader. Det går inte att komma ifrån. Att det var en S-regering som senare fick riksdagen att ställa sig bakom förslaget ”lika för alla”, 100% till alla, får andra lämna förklaringar till. 

Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer är tydliga. Men i riksdagen gäller beslutet något annat – riksdagen skall ha en uppfattning om regeringens skrivelse, om regeringens syn på revisionens rapport. Och  vad skriver Ulf Kristersson och utbildningsminister Lotta Edholm?

”Regeringen konstaterar att de rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat såväl till regeringen som till Skolverket och Skolinspektionen rör komplexa frågor som kräver utredning. Regeringen har för avsikt att låta utreda nu aktuella frågor”

I sammanhanget har den nya regeringen även grävt fram några andra texter som kräver utredningar:

  • Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag på en förutsägbar och långsiktig finansiering av skolgång för resursskolans målgrupp och att det därför snarast bör tillsättas en utredning med detta uppdrag (bet. 2021/22:UbU 31 punkt 2, rskr. 2021/22:340).
  • Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Ökad likvärdighet för skolhuvudmän (prop. 2021/22:161) tillkännagett för regeringen att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag på ett resursfördelningssystem i skolan som är transparent, robust och förutsägbart och Skr. 2022/23:44
    som tar hänsyn till skolors olika förutsättningar samt säkerställer resurser utifrån elevers förutsättningar och behov (bet. 2021/22:UbU 32 punkt 2, rskr. 2021/22:362). Ett sådant förslag bör enligt utskottet bl.a. bygga på en
    analys av faktiska kommunala kostnader, t.ex. för ansvaret att tillhandahålla utbildning för alla barn, och konsekvenser för alla typer av fristående aktörer.

Vågar någon på allvar tro att regeringen har för avsikt att föra fram frågan om marknadsskolan till ett avgörande innan valdagen i september 2026?

P.S: 4 januari kom en fundering på LO-bloggen – ta del av bloggens tankar:

Johan Enfeldt – Regeringen ger Riksrevisionen rätt om skolpengen och öppnar för begränsad etableringsfrihet

Elprisstödet – ända in i kaklet

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Okategoriserade.

Vänsterpartiets förslag om Sverigepris för elen har inte fått gehör. I varje fall inte än, åtminstone inte här hemma i Sverige än. 

Andra partier vann valet på sina löften. Löften, ja.

På lokalföreningens hemsida har vi flera gånger uppmärksammat frågan, senast 18 december. Inte för att det finns något som kan lösas på kommunal nivå, mest för att det berör och drabbar så många. 

Tidningen ETC uppmärksammade läget i en ledare ”Statsministern underpresterar ända in i kaklet”.  Några längre citat för undantag:

”Det är, exempelvis, talande hur frågan kring högkostnadsskyddet för el har hanterats – de rusande elpriserna har till stora delar drivit inflationen under senhösten, enligt SCB, och prischocken riskerar att slå hårt mot utsatta hushåll. Så hade det inte behövt vara. Både EU och Vänsterpartiet har pekat på andra lösningar som regeringen aktivt valt bort.

Under valrörelsen lade Vänsterpartiet ett förslag om ”Sverigepriser på el”, som i stora drag innebar en stabilisering av elpriset på låga nivåer. Något som hade gett förutsägbarhet för hushåll såväl som för företag. Förutsättningarna för att genomföra förslaget var dessutom goda; Sverige har god tillgång till el, vi producerar betydligt mer än vi använder, men den så kallade marginalprissättningen, där den dyrast producerade elen sätter priset för hela marknaden, driver upp priserna för de billigare elslag som svenska hushåll använder.

V:s förslag om att separera elmarknaden inom landet från exportmarknaden var därför ett bra förslag, som inte hade hindrat exporten. Vi hade fått ett prisskydd för hushållen och stabilitet för industrierna.”

”Vänsterpartiets förslag ligger nära den lösning EU enats kring, ett – hör och häpna! – inkomsttak för bolag som producerar icke-fossil energi som vatten- vind- och kärnkraft, och som gör stora övervinster på de höga elpriserna. Övervinsterna ska användas för att stödja drabbade hushåll och företag.”

”Det här är inte potent politik. Det är motsatsen. Regeringen följer minsta motståndets lag och är alldeles för kraftlös för att förmå ta fram en plan som fördelar stödet dit det mest behövs – vanliga hushåll i normala bostäder.”

Nej, inte är det bra! Vad gör du för att det ska bli bättre?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Okategoriserade.

I början av en ny mandatperiod, med förtroendevalda som får möjlighet att under fyra år framöver fatta ”genomtänkta, transparenta” beslut för ”kommunens bästa”, ja då finns det nog goda avsikter hos alla. Förväntningar är stora, inte minst hos de folkvalda kommunala politikerna.

Kommunstyrelsens ledamöter och ersättare förbereder sig på en ”workshop” som ordnas vid första sammanträdet i slutet på januari. Förberedelser görs tillsammans med den egna lokala partiföreningen, det är värdefullt att förankra sina uppfattningar om ”hur det är” och ”hur det ska utvecklas framöver”. 

Utgångspunkten är dokumentet ”Omvärldsanalys 2024-2026” som är tillgänglig för alla på kommunens hemsida. Kommunstyrelsens förtroendevalda skall utifrån omvärldsanalysen åstadkomma en ”politisk situationsanalys”, genom att gemensamt reflektera över trender (de externa faktorerna) och Vänersborgs kommuns nuläge (interna faktorer). 

Nuläget? Den mest aktuella beskrivningen torde vara texten i Mål- och resursplanen 2023-2025, alltså budgetbeslutet som togs så sent som 14 december.

Förtroendevalda och lokala partiföreningar i all ära, men vad anser invånarna i allmänhet om Vänersborgs kommuns ”nuläge”? Det finns tillgängligt underlag som återger svaren från  en stor medborgarundersökning. 

I KOLADA jämförs svaren från medborgare i Vänersborg med ett riksgenomsnitt. (KOLADA är en tjänst från RKA (Rådet för främjande av kommunala analyser) och RKA är en ideell förening med svenska staten och Sveriges Kommuner och Regioner som medlemmar.) 

Och enkätundersökningens resultat är något som kommunfullmäktiges demokratiberedning skall ägna sig åt. Vad betyder det när endast en av fyra upplever kommunens politiker som lyhörda, en av tre anser att kommunens politiker är ansvarstagande?  En av fem ”att invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra”?

Kan det här också bli något att samtala kring när Vänersborgs kommuns födelsedag firas lördag 28 januari, när ”invånarna möter politikerna” över en bit tårta i den nya möteslokalen Bojorten?

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Budget 2023.

Under december har alla svenska kommuner fattat budgetbeslut för 2023. In i det sista fanns förhoppningar om att undvika nedskärningar. Och visst finns det skrivningar om ”prioriteringar” och ”satsningar” i de flesta texter, Det pekas på ökade anslag men då måste man komma ihåg att ”nya och tillkommande” tusenlappar inte räcker för att täcka ökade kostnader. Nej,” satsningar” kan inte dölja att verksamheten under kommande år måste hitta vägar att spara än mera.

Förhoppningar om att generella statsbidrag skulle kompensera kommunerna och regionerna blev om intet. Rambeslutet 13 december visade regeringspartierna inställning. Från stödpartiet SD kom inte heller annat än tomma ord. När finansutskottets betänkande 2022/23;FiU3 ”Allmänna bidrag till kommuner” debatterades den 21 december, så fanns det åtskilliga talare som ville hävda att regeringen mycket väl brydde sig om kommunernas möjlighet att behålla och utveckla välfärden.

Vänsterpartiets anförande i debatten ansvarade Ilona Szatmari Waldau för: 

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än vad den högerkonservativa regeringen och deras samarbetsparti gör. Den
ekonomiska politiken i vårt förslag inriktas mot full
sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av
de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med
särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler.
Samtidigt måste klimatomställningen snabbas på betydligt för att vi ska nå klimatmålen. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för dem som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och
omsorg och inte till kommersiella bolag som har etablerat sig i välfärden. I vårt samlade budgetförslag prioriterar vi stora resurser till välfärdssatsningar. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.

Eftersom riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ som är en helhet.
Att välfärden fungerar är en förutsättning för många människors frihet. Generell välfärd ska gälla alla som är i behov av den. Den generella välfärden innebär en solidarisk omfördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade, mellan olika perioder i vårt liv och mellan sjuka och friska. Välfärden står inför många, stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen innebär att kommuner och regioner har stora resursbehov de närmaste åren.
Regeringens budgetförslag är långt ifrån tillräckligt för att täcka de behov som finns och kommer i praktiken att leda till nedskärningar. Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med vår satsning möter vi behoven till följd av den demografiska utvecklingen, och vi satsar samtidigt ytterligare resurser på att öka personaltätheten inom välfärden. Vänsterpartiet avsätter 24 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner 2023.
Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera andra satsningar på kommunsektorn. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta ytterligare resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.
Hushåll med minst ekonomiska marginaler är extra
utsatta till följd av den höga inflationen. Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera förslag som förbättrar situationen för dessa hushåll och hjälper dem igenom de svåra tiderna. Bland dessa förslag finns en generell höjning av försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjningsstödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll samt med 200 kronor per månad och barn.
Av de rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste ligger på landsbygden. Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste kommunsektorn stärkas, och det är kommuner med störst utmaningar som behöver mest. Vi kan inte fortsätta att ha skatteskillnader på 6 kronor och 17 öre som innebär att det skiljer 1 850 kronor i skatt i månaden för dem som tjänar 30 000 kronor beroende på var de bor. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor redan i dag föreslår Vänsterpartiet ytterligare stöd till mindre kommuner, ett stöd som ska jämna ut de regionala skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt.
Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och därmed också förebygga kriminalitet.
Dagens stora klyftor mellan människor och mellan
kommuner måste minska.
Med riksdagens beslut om budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna. Mellan 20 och 30 miljarder kronor skulle behöva tillföras för 2023 för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla servicen. Regeringen skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, och dessutom en del riktade satsningar, som Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom konstaterar ska räcka till flera saker samtidigt. Hon skriver: Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska kunna täcka olika saker flera gånger, budget efter budget. Problemet är bara att det inte går ihop i verkligheten.
Hon konstaterar också att en ekonomichef i en kommun kommenterade regeringens budget med orden: Ja, det är ett besked i alla fall. Då kan vi börja arbeta med våra besparingar utifrån det.
Förra veckan kom också Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer att de kommer att ha ett nollresultat. För kommunernas del beräknar man att resultatet blir det lägsta på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i den bedömningen. För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt; då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor.
Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra – och till och med bättre – välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten. Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat höginkomsttagare. Från 2023 får dessutom de som tjänar över 70 000 en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls – eller ett par hundralappar.
De 13 miljarder som skattesänkningen för dem med högre inkomster kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Kostnader för hyra, mat och el går upp även för dem som redan har små marginaler och för våra kommuner och regioner. Redan nu kommer det rapporter, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om, om att eleverna äter mer av skolmaten – framför allt på måndagar och fredagar.
Det kan tyda på att barnen får mindre mat hemma. Oavsett skälet ökar det dock kommunernas kostnader för maten. Tänk vilken skillnad 13 miljarder – eller, som Vänsterpartiet föreslår, 20 miljarder – mer till kommuner och regioner skulle göra! I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet, fru talman.

Vänsterpartiets förslag för utgiftsområdet 16 ”Utbildning”

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Okategoriserade.

Sista dagen innan juluppehållet debatterade riksdagen Utbildningsutskottets betänkande 2022/23:UbU1 ”Utgiftsområde16 Utbildning och universitetsforskning”.

Här hela texten av anförandet av Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzalez Westling, som fick hoppa in denna dag i riksdagens kammare. 

Fru talman! Till följd av särskilda omständigheter kunde inte Vänsterpartiets särskilda yttrande läggas till protokollet vid utskottets möte. Därför vill jag anföra det muntligen här från talarstolen.

Vänsterpartiets förslag när det gäller statens budget finns i partimotionen En rättvis väg genom  krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023. I den motionen finns också förslag till ram för utgiftsområde 16. Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområdet innebär följande: Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar dessutom.

Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs. Redan i dag finns tillräckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och för att ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren.

Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse.

Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart större än OECD-snittet.

Barn med låga kunskapsresultat går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsresultat är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar.

Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk.

Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas, och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Det bör också införas ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning.

Regeringens anslag till Skolverket för spetsklasser avvisas av Vänsterpartiet till förmån för egna satsningar på generellt stöd till kommunerna, och därför avsätts 5 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas regeringens neddragning på kvalitetsdialoger med 61 miljoner kronor. Sammanlagt avsätts 56 miljoner kronor mer än regeringen gör.

Det finns för få skolbibliotek, och de som finns är inte alla bemannade. Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslår i betänkandet Skolbibliotek för bildning och utbildning en satsning på fler utbildade skolbibliotekarier. Utredningens förslag bör genomföras, och därför föreslås en ökning med 4 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Även förslaget om lovskola i tidigare år avvisas, och därför avsätts 100 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas förslaget om stöd om 20 miljoner kronor till spetsklasser till förmån för egna generella satsningar på skolan samt regeringens satsning på jour- och akutskolor på 50 miljoner kronor.

Det är viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskolan oavsett deras föräldrars ekonomi, och därför föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs i maxtaxan. För detta avsätts 1,3 miljarder kronor mer än regeringen gör. Ett fribelopp föreslås även för fritidshemsavgiften, och för detta ändamål avsätter vi 600 miljoner kronor mer än regeringen. Vidare är barngrupperna i fritidshemmen för stora, och en personalförstärkning föreslås därför riktad mot fritidshem med störst behov. För ändamålet avsätts 300 miljoner kronor.

Sammantaget avsätts 2,2 miljarder kronor mer än i regeringens förslag.

Vänsterpartiet vill göra en satsning på kurslitteratur till vuxenstuderande med 30 miljoner kronor för att det ska vara möjligt för fler att studera. Vidare föreslås en satsning på 10 miljoner kronor för att göra det möjligt för fler studenter med funktionsnedsättningar att genomföra högskoleprovet. Dessutom satsas 10 miljoner kronor på att säkerställa finansieringen av högskoleprovet och därmed undvika att dagens underfinansiering leder till ökade avgifter för dem som ska skriva provet.

Fru talman! Regeringen använder väldigt fina ord om den svenska skolan och vad man önskar ska bli resultatet av den föreslagna politiken. Den bistra sanningen är trots allt att det kommer att bli drastiska nedskärningar inom hela välfärden i hela landet, där skolan sannolikt kommer att få ta en stor smäll, om inte den största.

Det här gör regeringen med Sverigedemokraternas goda minne, då de i praktiken fjärrstyr regeringsarbetet. Det är dock inte förvånande. Regeringsministern Jimmie Åkesson brukar ju inte prata om skolans område över huvud taget; det verkar inte vara särskilt prioriterat av Sverigedemokraterna. Det kommer att bli stora nedskärningar om inte kommunerna genomför stora skattehöjningar. Jag är övertygad om att det inte var vad väljarna förväntade sig när de lade sin röst på högernationalisterna på valdagen tidigare i år.

Jag beklagar att svenska folket inte får möjlighet att uppleva vad en vänsterpartistisk budget hade kunnat innebära för dem i deras vardag, inte minst för eleverna och lärarna i skolan. Det som väntar nu är antingen stora kommunala skattehöjningar eller drastiskt nedskurna resurser till skolan. Sverigedemokraterna och regeringen väljer att sänka skatterna för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden och att sänka bensinpriset med 14 öre per liter. Ett annat alternativ hade varit möjligt med Vänsterpartiets förslag.

Med detta får jag får tacka för den här debatten med det ord som min son Oliver skulle vilja att jag använde: Bababoj! Det kanske kan sammanfatta regeringens budgetproposition som helhet.