Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Budget 2023.

Under december har alla svenska kommuner fattat budgetbeslut för 2023. In i det sista fanns förhoppningar om att undvika nedskärningar. Och visst finns det skrivningar om ”prioriteringar” och ”satsningar” i de flesta texter, Det pekas på ökade anslag men då måste man komma ihåg att ”nya och tillkommande” tusenlappar inte räcker för att täcka ökade kostnader. Nej,” satsningar” kan inte dölja att verksamheten under kommande år måste hitta vägar att spara än mera.

Förhoppningar om att generella statsbidrag skulle kompensera kommunerna och regionerna blev om intet. Rambeslutet 13 december visade regeringspartierna inställning. Från stödpartiet SD kom inte heller annat än tomma ord. När finansutskottets betänkande 2022/23;FiU3 ”Allmänna bidrag till kommuner” debatterades den 21 december, så fanns det åtskilliga talare som ville hävda att regeringen mycket väl brydde sig om kommunernas möjlighet att behålla och utveckla välfärden.

Vänsterpartiets anförande i debatten ansvarade Ilona Szatmari Waldau för: 

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än vad den högerkonservativa regeringen och deras samarbetsparti gör. Den
ekonomiska politiken i vårt förslag inriktas mot full
sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av
de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med
särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler.
Samtidigt måste klimatomställningen snabbas på betydligt för att vi ska nå klimatmålen. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för dem som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och
omsorg och inte till kommersiella bolag som har etablerat sig i välfärden. I vårt samlade budgetförslag prioriterar vi stora resurser till välfärdssatsningar. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.

Eftersom riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ som är en helhet.
Att välfärden fungerar är en förutsättning för många människors frihet. Generell välfärd ska gälla alla som är i behov av den. Den generella välfärden innebär en solidarisk omfördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade, mellan olika perioder i vårt liv och mellan sjuka och friska. Välfärden står inför många, stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen innebär att kommuner och regioner har stora resursbehov de närmaste åren.
Regeringens budgetförslag är långt ifrån tillräckligt för att täcka de behov som finns och kommer i praktiken att leda till nedskärningar. Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med vår satsning möter vi behoven till följd av den demografiska utvecklingen, och vi satsar samtidigt ytterligare resurser på att öka personaltätheten inom välfärden. Vänsterpartiet avsätter 24 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner 2023.
Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera andra satsningar på kommunsektorn. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta ytterligare resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.
Hushåll med minst ekonomiska marginaler är extra
utsatta till följd av den höga inflationen. Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera förslag som förbättrar situationen för dessa hushåll och hjälper dem igenom de svåra tiderna. Bland dessa förslag finns en generell höjning av försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjningsstödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll samt med 200 kronor per månad och barn.
Av de rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste ligger på landsbygden. Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste kommunsektorn stärkas, och det är kommuner med störst utmaningar som behöver mest. Vi kan inte fortsätta att ha skatteskillnader på 6 kronor och 17 öre som innebär att det skiljer 1 850 kronor i skatt i månaden för dem som tjänar 30 000 kronor beroende på var de bor. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor redan i dag föreslår Vänsterpartiet ytterligare stöd till mindre kommuner, ett stöd som ska jämna ut de regionala skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt.
Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och därmed också förebygga kriminalitet.
Dagens stora klyftor mellan människor och mellan
kommuner måste minska.
Med riksdagens beslut om budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna. Mellan 20 och 30 miljarder kronor skulle behöva tillföras för 2023 för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla servicen. Regeringen skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, och dessutom en del riktade satsningar, som Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom konstaterar ska räcka till flera saker samtidigt. Hon skriver: Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska kunna täcka olika saker flera gånger, budget efter budget. Problemet är bara att det inte går ihop i verkligheten.
Hon konstaterar också att en ekonomichef i en kommun kommenterade regeringens budget med orden: Ja, det är ett besked i alla fall. Då kan vi börja arbeta med våra besparingar utifrån det.
Förra veckan kom också Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer att de kommer att ha ett nollresultat. För kommunernas del beräknar man att resultatet blir det lägsta på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i den bedömningen. För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt; då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor.
Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra – och till och med bättre – välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten. Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat höginkomsttagare. Från 2023 får dessutom de som tjänar över 70 000 en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls – eller ett par hundralappar.
De 13 miljarder som skattesänkningen för dem med högre inkomster kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Kostnader för hyra, mat och el går upp även för dem som redan har små marginaler och för våra kommuner och regioner. Redan nu kommer det rapporter, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om, om att eleverna äter mer av skolmaten – framför allt på måndagar och fredagar.
Det kan tyda på att barnen får mindre mat hemma. Oavsett skälet ökar det dock kommunernas kostnader för maten. Tänk vilken skillnad 13 miljarder – eller, som Vänsterpartiet föreslår, 20 miljarder – mer till kommuner och regioner skulle göra! I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet, fru talman.

Vänsterpartiets förslag för utgiftsområdet 16 ”Utbildning”

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Okategoriserade.

Sista dagen innan juluppehållet debatterade riksdagen Utbildningsutskottets betänkande 2022/23:UbU1 ”Utgiftsområde16 Utbildning och universitetsforskning”.

Här hela texten av anförandet av Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzalez Westling, som fick hoppa in denna dag i riksdagens kammare. 

Fru talman! Till följd av särskilda omständigheter kunde inte Vänsterpartiets särskilda yttrande läggas till protokollet vid utskottets möte. Därför vill jag anföra det muntligen här från talarstolen.

Vänsterpartiets förslag när det gäller statens budget finns i partimotionen En rättvis väg genom  krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023. I den motionen finns också förslag till ram för utgiftsområde 16. Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområdet innebär följande: Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar dessutom.

Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs. Redan i dag finns tillräckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och för att ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren.

Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse.

Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart större än OECD-snittet.

Barn med låga kunskapsresultat går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsresultat är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar.

Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk.

Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas, och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Det bör också införas ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning.

Regeringens anslag till Skolverket för spetsklasser avvisas av Vänsterpartiet till förmån för egna satsningar på generellt stöd till kommunerna, och därför avsätts 5 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas regeringens neddragning på kvalitetsdialoger med 61 miljoner kronor. Sammanlagt avsätts 56 miljoner kronor mer än regeringen gör.

Det finns för få skolbibliotek, och de som finns är inte alla bemannade. Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslår i betänkandet Skolbibliotek för bildning och utbildning en satsning på fler utbildade skolbibliotekarier. Utredningens förslag bör genomföras, och därför föreslås en ökning med 4 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Även förslaget om lovskola i tidigare år avvisas, och därför avsätts 100 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas förslaget om stöd om 20 miljoner kronor till spetsklasser till förmån för egna generella satsningar på skolan samt regeringens satsning på jour- och akutskolor på 50 miljoner kronor.

Det är viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskolan oavsett deras föräldrars ekonomi, och därför föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs i maxtaxan. För detta avsätts 1,3 miljarder kronor mer än regeringen gör. Ett fribelopp föreslås även för fritidshemsavgiften, och för detta ändamål avsätter vi 600 miljoner kronor mer än regeringen. Vidare är barngrupperna i fritidshemmen för stora, och en personalförstärkning föreslås därför riktad mot fritidshem med störst behov. För ändamålet avsätts 300 miljoner kronor.

Sammantaget avsätts 2,2 miljarder kronor mer än i regeringens förslag.

Vänsterpartiet vill göra en satsning på kurslitteratur till vuxenstuderande med 30 miljoner kronor för att det ska vara möjligt för fler att studera. Vidare föreslås en satsning på 10 miljoner kronor för att göra det möjligt för fler studenter med funktionsnedsättningar att genomföra högskoleprovet. Dessutom satsas 10 miljoner kronor på att säkerställa finansieringen av högskoleprovet och därmed undvika att dagens underfinansiering leder till ökade avgifter för dem som ska skriva provet.

Fru talman! Regeringen använder väldigt fina ord om den svenska skolan och vad man önskar ska bli resultatet av den föreslagna politiken. Den bistra sanningen är trots allt att det kommer att bli drastiska nedskärningar inom hela välfärden i hela landet, där skolan sannolikt kommer att få ta en stor smäll, om inte den största.

Det här gör regeringen med Sverigedemokraternas goda minne, då de i praktiken fjärrstyr regeringsarbetet. Det är dock inte förvånande. Regeringsministern Jimmie Åkesson brukar ju inte prata om skolans område över huvud taget; det verkar inte vara särskilt prioriterat av Sverigedemokraterna. Det kommer att bli stora nedskärningar om inte kommunerna genomför stora skattehöjningar. Jag är övertygad om att det inte var vad väljarna förväntade sig när de lade sin röst på högernationalisterna på valdagen tidigare i år.

Jag beklagar att svenska folket inte får möjlighet att uppleva vad en vänsterpartistisk budget hade kunnat innebära för dem i deras vardag, inte minst för eleverna och lärarna i skolan. Det som väntar nu är antingen stora kommunala skattehöjningar eller drastiskt nedskurna resurser till skolan. Sverigedemokraterna och regeringen väljer att sänka skatterna för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden och att sänka bensinpriset med 14 öre per liter. Ett annat alternativ hade varit möjligt med Vänsterpartiets förslag.

Med detta får jag får tacka för den här debatten med det ord som min son Oliver skulle vilja att jag använde: Bababoj! Det kanske kan sammanfatta regeringens budgetproposition som helhet.

Vänsterpartiet har en annan inställning

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Budgetproposition 2023.

I morgon onsdag avslutas riksdagens hösttermin. Under förmiddagen debatteras de sista utskottsbetänkanden med anledning av regeringens budgetförslag för 2023.

Det gäller bl a finansutskottets betänkande ”Allmänna bidrag till kommuner”. Partier som har annan uppfattning om hur pengar ska fördelas måste begränsa sin argumentation. I rambeslutet, där regeringen och SD:s förslag fick majoritet vid omröstningen 13 december, lades utgiftsramarna fast för 2023. Därefter kan ingen komma med något yrkande att höja vissa utgiftsposter, inte heller är det möjligt att reservera sig till förmån för ett annat förslag. 

Avvikande uppfattning tydliggörs genom att ledamoten i utskottet lämnar ett särskilt yttrande.  Ida Gabrielsson inledde Vänsterpartiets yttrande med följande:  ”Sverigedemokraternas och regeringens budgetproposition präglas av en chockerande passivitet inför såväl stora strukturella samhällsproblem som effekterna av den pågående kostnadskrisen. Vänsterpartiet presenterar i sin
budgetmotion en helt annan inriktning. Den ekonomiska politiken ska inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist, med särskild hänsyn till de hushåll som
har små marginaler. Samtidigt måste klimatomställnings-arbetet accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa
en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för de som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för de som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det vidare en självklarhet att resurserna som är avsatta för att
finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och omsorg och inte till kommersiella bolag som etablerat sig i sektorn. Vi prioriterar i vårt samlade budgetförslag att anvisa betydande resurser till välfärdssatsningar via generella statsbidrag. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.”

Användbara länkar Statens budget 2023

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i 27 Utskottsbetänkanden.

I alla kommunala nämnder och styrelser samlas efter årsskiftet nya ledamöter tillsammans med några förtroendevalda som har kvar sina uppdrag under ytterligare en mandatperiod. Det ordnas en hel del utbildningar. Om sådant som gäller för alla, om annat som man behöver känna till i den egna nämnden, i den egna förvaltningen. 

De flesta partier bidrar med utbildningstillfällen: Hur påverkar vi bäst? Hur förhåller vi oss när vi är med i en koalition som har majoritet? Eller när vi är i opposition?

Sedan finns ju inga gränser för den som vill samla information och bygga upp kunskap – den digitala världen står öppen på vid gavel. Frågan är bara: hur kan jag begränsa mig? hur håller jag ordning? vad bör jag lägga in i mitt arkiv?

Till exempel frågan om hur centrala politiska beslut påverkar kommunen och därmed också rollen som förtroendevald här hemma. Utan tvekan är regeringens och riksdagens beslut av intresse, i somliga fall direkt avgörande. Det kan gälla lagstiftningen, föreskrifter, regelverk – det gäller också vilka resurser för vilken verksamhet som kommer i form av stadsbidrag till regioner och kommuner.

Regeringen kom med budgetpropositionen, oppositionen med egna budgetmotioner. Först fattade riksdagen ”rambeslutet” om vilka inkomster och utgifter ”i stort” som ska gälla 2023. Sedan förhandlades om 27 utgiftsområden i riksdagens utskott. Majoriteten M, SD, KD och L skrev texten, i regel lade fyra oppositionspartier S, V, C och MP fram var sitt särskilt yttrande. Och innan juluppehållet beslutade hela riksdagen om förslagen i dessa utskottsbetänkanden. Somliga av mycket stort intresse för kommunerna, ett fåtal utan betydelse för kommunerna. 

Men först: Statens budget 2023 – rambeslutet FiU1 

Här samtliga utgiftsområden (med uppgift om  utskottet) 

 1   Rikets styrelse KU1   

 2   Samhällsekonomi och finansförvaltning FiU2

 3   Skatt, till och exekution SkU 1

 4   Rättsväsendet JuU1

 5   Internationell samverkan UU1

6   Försvar och samhällets krisberedskap FöU1

 7   Internationellt bistånd UU2

 8   Migration SfU4

 9   Hälsovård, sjukvård och social omsorg SoU1

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och        funktionsnedsättning SfU1

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom SfU2

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn SfU3

13 Jämställdhet och nyanländas invandrares etablering AU1

14 Arbetsmarknad och arbetsliv AU2

15 Studiestöd UbU2

16 Utbildning och universitetsforskning UbU1

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid KrU1

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik CU1

19 Regional utveckling NU2

20 Allmän miljö- och naturvård MJU1

21 Energi NU 3

22 Kommunikationer TU1

23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel MJU2

24 Näringsliv NU1

25 Allmänna bidrag till kommuner FiU3

26 Statsskuldsräntor m.m. FiU4

27 Avgiften till Europeiska unionen FiU5

En gång till: Elprisstödet

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Elprisstödet.

I anslutning till gårdagens synpunkter från Jonas Sjöstedt ett tips om att ta del av en kommentar i Aftonbladet: ”En tickande bomb som snart briserar med full kraft”.

Visst har  många redan laddat ner appen Elspot.nu för att följa utvecklingen dag för dag och vecka för vecka. 

Dagens Nyheter har tyvärr låst sin artikel ”Elpriset just nu: Det kostar elen för dina prylar idag”. 

Vilka förslag finns på bordet för att i grunden ändra på utvecklingen? 

Inte nu, inte i dagarna utan redan 13 november lämnade Vänsterpartiet sitt förslag: 

Elprisstöd till de som faktiskt behöver det

Det senaste årets höga elpriser har drabbat många hårt. Därför behövs en bra elpriskompensation. Men regeringen och Sverigedemokraterna vill hälla pengar på företag som klarat sig bra ändå och på mycket välbeställda hushåll. På så sätt får vanliga hushåll och de företag som drabbats betydligt mindre än vad de behöver.

Vänsterpartiet vill göra tvärtom. Med Vänsterpartiets förslag skulle vanliga hushåll kompenseras så att de bara behöver betala sin vanliga elräkning. I förslaget från SD och regeringen får de istället betala sin dubbla elräkning. Deras förslag skulle dessutom inte ge någonting alls till alla de som bor i Norrland.

Frågan om elpriskompensation gäller för de höga elpriser som har varit det senaste året. För elpriserna framåt krävs fortfarande att vi tar tillbaka kontrollen över den misslyckade elmarknaden och inför Sverigepriser.

Läs hela förslaget: ”Höj elpriskompensationen för de
hushåll och företag som drabbats”.

P.S: Läs även debattartikeln i GP : ”Vi sänker svensk ekonomi helt i onödan på grund av en påhittad elkis”

När högre makter sätter elpriset är det bara att betala

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Elpris - elexport.

Jonas Sjöstedt publicerade idag på sin Facebook-sida ett inlägg som följdes av en mängd kommentarer – inlägget ”delades” inom några timmar mer än fyrahundra gånger.

Här hela texten:

De rusande elpriserna får enorma konsekvenser för vårt samhälle. Låginkomsttagare hamnar hos kronofogden när de inte kan betala sina räkningar, villaägare följer dagligen väderprognoser och svenska kraftnäts prisprognos med lätt ångest, småföretag slår igen, stora företag permitterar anställda. Men priserna fortsätter vara rekordhöga.
SD-regeringen ger elprisstöd till storföretag som redan har kompenserat sig med högre konsumentpriser och till miljardärer som kan värma utomhuspoolen. Men till de som har de allra kallaste vinterdagarna, i Norrland där priserna nu också rusar, ges inget stöd alls. Prioriteringsordningen är klar när de satsar på blåbruna kärnväljare. Dessutom betalas stödet av oss själva, av gemensamma medel, den stora vinnaren är kraftbolagen.
De skenande elpriserna gräver djupa hål i privatekonomin, eldar på inflationen och förvärrar den ekonomiska nedgången. Ändå verkar regeringen vara fullständigt handfallen, de verkar på allvar tro att man inte kan göra något åt elpriserna. Istället gnäller de om att miljöpartiet ska ha stängt kärnkraftverk i onödan. Det var en effektiv retorik i valrörelsen, trots att den inte är sann. Men den retoriken kan inte sänka elpriset med ett enda öre per kilowattimme.
Visst spelar det roll att kylan kommer, att vindkraftens produktion är ojämn och att flera kärnkraftverk står stilla på grund av tekniska problem, bland dem Oskarshamn 3 – Sveriges största elproducent. Men det är ändå något väldigt märkligt med hela debatten. Sverige är EU:s största elexportör. Elproduktionen och exporten har ökat kraftigt på senare år i takt med att vindkraften har byggts ut. De dagar och timmar då vi inte exporterar el är få. Ändå rusar priserna, ändå får vi tyska elpriser i Sverige. Om man inte försöker förstå varför det kan bli så kommer man inte att kunna lösa elkrisen. Visst vore det bra för priserna med mer sol- och vindkraft och om kärnkraften faktiskt var planerbar som det heter i propagandan. Men huvudproblemet är ett annat.
Det är här de högre makterna kommer in. Det är EU:s elmarknad som är huvudproblemet. På den sätter den dyraste elproduktionen priset. Det är orsaken till att priserna rusar även när vi exporterar el och trots att det knappt har blivit dyrare att producera el från svenska kraftverk.
För svensk höger är EU och marknaden så nära Gud man kan komma inom politiken. De kan man inte ifrågasätta. EU:s regler är naturlagar i högerns idévärld och marknadens magiska hand sägs vara klokare än alla människor som tar demokratiska politiska beslut. Det är denna övertro på EU:s påbud och blinda marknadskrafter som krymper demokratins räckvidd. Sorry, vi kan inget göra, det är EU, eller marknaden. Där tar folkstyret slut, folkvettet också verkar det som.
Men den fria marknaden är en myt. Det är politiken som sätter spelreglerna för marknaden. I EU sätts ofta de regler som gynnar företagen, producenterna. De storföretag som går som barn i huset hos EU-kommissionen. Nu när det är helt uppenbart att elmarknaden inte fungerar, då är det politikens uppgift att ändra spelreglerna för marknaden. Men den tanken verkar vara helt tabu hos borgare och sverigedemokrater. Den bryter mot deras övertro.
Länder som Tyskland, Spanien och Portugal sätter EU:s elmarknad ur spel med pristak, och EU har fått acceptera det. EU handlar om politik, att länder tänjer och utmanar reglerna sker ganska ofta. Men inte Sveriges regering, de verkar inte ens ha en åsikt om hur EU:s elmarknad fungerar. Istället fantiserar de om ny kärnkraft som lär ta minst 15 år att bygga med enorma subventioner. Vi kan inte vänta 15 år på en lösning, däremot kan energibesparing kombinerat med utbyggd vindkraft och solenergi få en snabbare effekt. Men oavsett det så måste elmarknaden ändras.
Sverige har som stor elexportör unikt goda förutsättningar att sänka elpriserna genom att utmana EU:s befängda regelverk. Vi skulle kunna sätta ett maxpris på den el som produceras och säljs i vårt land. Ett pris som gör att producenterna får betalt, men inte mångdubbelt betalt. Vid export och import av el kan priserna på EU:s marknad användas. Det skulle skydda svenska hushåll och företag. Men det skulle också innebära att Sverige utmanar EU och en marknad som är riggad till kraftbolagens fördel. Vi skulle bidra till att tvinga fram förändring av hela EU:s elmarknad och ta makten från företag som har ett egenintresse av höga elpriser på ”marknaden”.
Men precis där slutar vår regerings förmåga att sätta behoven för våra hushåll och företag främst. EU och marknaden är vår tids gudar, dogmer som inte kan ifrågasättas, heliga kor. Inför dem kapitulerar högerpolitiken. Det står oss dyrt och det är du betalar det hela via din elräkning.

Obehagliga vibbar eller är det än värre?

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Migration och integration.

15 december: ”Uppdrag till Migrationsverket att stärka arbetet med ärenden om återkallelse av uppehålls- och
arbetstillstånd” 

Uppdraget presenterades av regeringen där ansvarig minister informerade tillsammans med Henrik Vinge, Sverigedemokraternas vice partiledare.

Uppdraget är för stunden senaste punkten på en lång lista av pressmeddelanden på regeringens hemsida, närmare bestämd den delen som ligger under migrationsministern Maria Malmer Stenergard.

Det råder hög aktivitet och ministern uppträder ofta i medier och deltar i debatter. Oron över vart Tidöavtalet och regeringsförklaringen kommer att leda är påtaglig.

Det blir inte bättre av att många uttalanden är svepande och därför inte sällan svåra att bemöta. Vänsterpartiets Tony Haddou, riksdagsledamoten från Göteborg och migrationspolitisk talesperson, riktade en skriftlig fråga till Maria Malmer Stenergard: ”På vilka fakta har statsrådet baserat sitt påstående att över 100 000 personer vistas i Sverige illegalt?” Ministern lämnade ett skriftligt svar, där det bl a sägs: ”Som Tony Haddou nämner i bakgrunden till den ställda frågan var det inte ett påstående från min sida utan jag tog i en intervju upp att bedömare räknar med att över 100 000 personer vistas i Sverige illegalt.”

Det kommer synpunkter och protester från många håll. Hannah Laustiola, generalsekreterare Läkare i världen, och Thomas Avén, läkare och ordförande Läkare i världen skriver en debattartikel: ”Vi tänker inte vara en del av migrationsministerns utrotningsprojekt” (Altinget, 2022-12-16)

Mer information finns att hämta i riksdagen. Innan juluppehållet hinner riksdagen med att fatta beslut om samtliga utgiftsområden kommande budgetår 2023. Betänkandet från Socialförsäkringsutskottet ”Utgiftsområdet 8: Migration” var uppe torsdag, på måndag sedan är det betänkandet från Arbetsmarknadsutskottet: ”Utgiftsområdet 13: Jämställdhet och nyanlända invandrarnas etablering”.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har i båda betänkanden lämnat särskilda yttranden. Liberalernas och Kristdemokraternas syn finns att läsa i texten som utskottsmajoriteten M, SD, KD och L står för.

Här på den lokala hemsidan för Vänsterpartiet avslutar vi med en hänvisning till en rapport från Delmi (Delegationen för migrationsstudier) som publicerades 13 december: (Kommunala) insatser för att underlätta arbetsmarknadsinträdet för flyktingar och deras anhöriga.

Rapporten och seminariet där rapporten presenterades borde vara av stort intresse, inte minst för förtroendevalda som efter årsskiftet tar plats i kommunstyrelsen och i socialnämnden. 

Innan årets slut en mängd sammanträden

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Kommunfullmäktige.

Den gångna veckan sammanträdde byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och samhällsbyggnads-nämnden. Denna veckan möts kultur- och fritidsnämnden, Kunskapsförbundet, kommunfullmäktige och socialnämnden. Barn- och utbildningsnämnden och kommunstyrelsen avslutar nästa vecka.

Några förtroendevalda avslutar sina uppdrag, somliga fortsätter på samma eller annan plats, några tillträder för första gången. Vänsterpartiets lokalförening kommer att göra allt för att ”rusta” medlemmar för uppdragen under mandatperioden 2023-2026. Några har redan hunnit en bit på vägen, här till exempel partikamrat Ida Hildingsson, som visserligen redan haft en kortare period i socialnämnden, men som nu också finns på plats som en av fyra ledamöter i kommunfullmäktige. Ida får säkerligen råd och tips av andra som har varit med en tid, som Stefan Kärvling, Gunilla Cederbom, Lutz Rininsland, James Bucci och även Peter Lénberg, men hon vet redan nu att skriva ett manus till sina anföranden i fullmäktige.

Igår onsdag tog hon ordet i budgetdebatten på avsnittet ”socialnämnden”. Här hennes anförande:

Ordförande, tack för ordet. 

Jag vill börja med att yrka bifall till vänsterpartiets ändringsförslag.

När det kommer till socialnämndens del så är det:

● 10 mkr till Individ- och familjeomsorgen (IFO). 

● 6 mkr  till arbete, sysselsättning och integration (ASI).

När jag lyssnat på den budgetdebatt som pågår här i salen och läser de olika budgetförslagen så blir jag något förundrad över alla fina ord kring visioner och mål för vad de olika partierna vill göra för att förstärka välfärden för våra invånare och utveckla vår kommun. Men dom fina orden hänger inte ihop med satsningarna i de olika budgetförslagen.

Förvisso är en budget i balans viktig men det måste hänga ihop med en verksamhet i balans. Annars fyller det förstnämnda inget syfte. 

Men nu tänkte jag tala om Socialnämnden som står inför stora utmaningar i att klara välfärdsuppdraget. Inte minst när det gäller social inkludering, det vill säga att minska utanförskapet. Vänsterpartiet delar förvaltningens, fackföreningarnas och SKR:s oro kring kommande prognos vad gäller stora underskott i relation till behoven. 

Som socialnämndens ordförande och övriga ledamöter i nämnden är väl insatta kring fick vi på nämndens senaste sammanträde en allvarsam dragning av förvaltningschef och förvaltningsekonom kring det ekonomiska läget –  som ser än värre ut än vad det gjorde i våras inför förra budgetbeslutet. Och det var en tydlig oro kring hur nämnden ska klara sitt välfärdsuppdrag kommande år – och en vädjan om mer resurser. Det är bekymmersamt att detta inte fått mer gehör utifrån de förslag som läggs fram idag.

En alltför stor andel hushåll står utan egen försörjning, såväl barnfamiljer som unga vuxna. Försörjningsstödet och barnfattigdomen ligger över rikssnitt. Framför allt barnfattigdom är skrämmande hög på närmare 13 % och har på kort tid fördubblats. Riksnormen för försörjningsstöd höjs också 2023 vilket innebär kostnadsökningar inom ett redan belastat område. Orosanmälningar och våldsutsatthet hos barn och unga fortsätter att öka kraftigt. Våld i nära relation följer en oroande utveckling, såväl situationen för invånare som befinner sig i hemlöshet, missbruk och psykisk ohälsa. 

Konsekvenserna att klara det lagstadgade uppdraget, utan att få de resurser som förvaltningen uttrycker ett behov av, blir ständiga effektiviseringar och nedskärningar inom de olika verksamheterna där grupp ställs mot grupp. Det socialt förebyggande arbetet prioriteras ner, vilket gör att kostnaderna ökar i längden och social inkludering blir endast en vision utan verktyg. Om resurserna endast räcker till att släcka bränder, borde alla förstå att konstgjord andning inte räcker för att upprätthålla verksamheten på sikt. 

Vi ser också med oro på besparingar inom äldreomsorgen – antalet personer över 80 år ökar och komplexiteten kring vårdbehoven blir allt större. Samtidigt finns behov av att rekrytera ny personal med kompetens för att möta allt mer omfattande brukarbehov och volymökningar. Detta påtalar även SKR som en av kommunens största utmaning framöver. Utvecklad lagstiftning inom flera områden som berör uppdraget kring våld i nära relation, fast vårdkontakt inom äldreomsorgen och barnkonventionen ställer också högre krav på verksamheten. 

Personalens sjukskrivningstal inom flera av förvaltningens verksamheter är höga. Personalen som ska bära upp välfärden påverkas självklart också negativt av besparingar. Det sista vi vill se just nu är ökade sjukskrivningstal. De ligger som känt redan på allt för höga nivåer inom förvaltningen och bidrar till en negativ kostnadsutveckling. 

Det viktiga i detta läge tror jag inte är att stå och räkna upp alla behov och utmaningar som finns i socialförvaltningen. Utan det är att föra fram budskapet att det är människor vi pratar om. Vi alla här inne kommer troligtvis vara i behov av kommunens sociala skyddsnät, vård och omsorg vid olika tillfällen under livet. 

Kan kommunens invånare inte räkna med och känna trygghet i att det sociala skyddsnätet  fungerar och prioriteras så försvinner tilliten. Tillit är något vi ska vara rädda om. Det finns en brustenhet i samhället och den växer. Vad gör den här brustenheten med tilliten i kommunen, för tryggheten och för den psykiska hälsan. 

En kommun som inte är bra för alla kommer snart inte vara bra för någon. Därför är det viktigaste uppdrag som vänsterpartiet ser att välfärden måste byggas stark igen. Då behöver vi våga investera, det vill säga sociala investeringar i människor, barn, unga, äldre och i personalen. 

I svårare ekonomiska tiden behöver vi hålla ihop, politiken behöver förmedla trygghet och att det här klarar vi. Inte signalera med för mycket oro om nedskärningar och ytterligare effektivisering eller ställa grupp mot grupp. I tider när vi har en regering som inte förstår sig på detta, kan vi åtminstone göra vad vi kan på kommunal nivå. Och vi kan om vi vill – satsa mer resurser på socialnämnden. 

Det finns inget eget värde i att nämnden år efter år ska visa sig duktig och hålla sig inom tilldelad ram. Klappa sig själv på axeln över att vi lyckades pressa verksamheterna lite till. Klappa sig på axeln kan socialnämnden göra när vi lyckas med välfärdsuppdraget. 

Resurserna är inte heller allt. Det handlar om vad vi gör med dom, vilket innehåll vi fyller verksamheten med. 

Varför ökar då resursbehoven nästintill varje år i socialnämnden? Självklart finns det omvärldsfaktorer som vi har mindre möjlighet att påverka som den demografiska utvecklingen där vi går mot att allt färre försörjer fler. 

Men framförallt bidrar den ständiga effektiviseringen till ökade behov om det inte görs på rätt rätt. 

Med alltför knappa resurser blir fokuset fel. Då blir fokuset allt för entydigt inställt på att få en budget i balans, på siffror, inte på människorna och verksamheten. Att jobba förebyggande, tänka nytt, utveckla och dra ner på tempot för att hinna andas, reflektera över vad som egentligen vore klokt för en verksamhet i balans, personal i balans, invånare i balans, vårdtagare i balans, barn i balans. Det finns stor risk att detta varken orkas eller hinns med utifrån ekonomisk stress. 

För det är när vardagen fungerar som drömmar får plats att växa, det är då vi orkar bry oss om varandra och vårt gemensamma. Det är då tilliten växer fram och känslan för att samhällskontraktet innefattar oss alla. Där var och en är motiverad att bidra efter förmåga och var och en får stöd efter behov.

Agenda 2030 och de globala målen, visst det skriver vänsterpartiet gärna under på att arbete mot. Men vi måste ju då se till att resurserna och verktygen finns. 

Vi får inte heller glömma att får inte socialnämnden dom resurser som behövs kommer besparingsåtgärderna att spilla över på så många andra verksamhetsområden 

Rambeslutet är avgörande

Skrivet av Vänsterpartiet VBG den . Postad i Statens budget 2023 - rambeslutet.

På luciadagen debatterar riksdagen på förmiddagen ”Statens budget 2023 – Rambeslutet”. På eftermiddagen sker omröstningen. 

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först tar riksdagen beslut om budgetens omfattning i stort, det vill säga de övergripande utgiftsramarna. Ramarna bestämmer hur mycket varje utgiftsområde får kosta. Samtidigt tar riksdagen också ställning till en beräkning av statens inkomster för nästa år.

I ett andra steg förbereder utskotten förslag till beslut om hur pengarna ska fördelas inom de 27 olika utgiftsområdena. Under ett fåtal dagar (14 – 21 december) debatterar och beslutar sedan riksdagens kammare om förslagen.

Här länken till betänkandet från finansutskottet som utgör grunden för debatten och rambeslutet.

Vänsterpartiets centrala reservation finns på sidan 99-101. Här utvecklas kort riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Vänsterpartiet föreslår.