I SVT:s Aktuellt tisdag ställdes frågor om friskolornas framtid. Skolminister Lotta Edholm utlovade mer eller mindre att ”allt” skulle upp på bordet – och utredas.
Nooshi Dadgostar invände att det inte längre duger med mindre rättelser av enskilda företeelser – hela idèn med marknadsskolan har kommit till vägs ände.
Se hela avsnittet i efterhand: ”Skolvinsters framtid – Framtiden för friskolorna”.
Det är Liberalernas partiordförande Johan Pehrsson som leder arbetsmarknadsdepartementet. Att få ner antalet arbetslösa är blott en uppgift – kompetensförsörjning, kriminalitet inom arbetslivshet, mäns våld mot kvinnor, arbetsmiljön, ekonomisk jämlikhet, integration är andra åtaganden. Det framgår också av departementets pressmeddelanden. Där berättas om olika uppdrag som har givits, vad som ska ske eller undersökas, när resultaten skall återrapporteras.
Kring arbetslösheten har två uppdrag lämnats:
Den 15 december var rubriken för en pressträff med Johan Pehrsson ”Arbetslösheten och prioriteringar för att återupprätta arbetslinjen”.
Så långt den ena sidan, så ser Tidöavtalets partier på uppgiften och det som behöver göras.
Kritiska granskningar kommer från olika håll. Ändra er! Här och nu! Det finns inte tid att invänta.
Två artiklar rader upp alla invändningar mot regeringens politik:
”Obegripligt att regeringen skär ner på yrkesutbildningarna” Tidningen ARBETET
På den kommunala nivån är det kommunstyrelsen som har uppdraget att bevakar arbetslösheten bland kommuninvånare: ”Uppdragsbeskrivning och målstyrning för kommunens arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Kommunstyrelsen är också Arbetslöshetsnämnd. En arbetslöshetsnämnd ska arbeta med att förebygga arbetslöshet och minska effekterna av arbetslöshet. Socialnämnden är den som arbetar med frågorna och de har frågat efter tydliga mål för det kommunala arbetsmarknadspolitiska uppdraget.”
Våra företrädare i kommunstyrelsen, socialnämnden och i Kunskapsförbundet Väst är överens om att frågan om arbetslösheten finns högt på bevakningslistan.
Först efter årsskiftet tillträder nyvalda ledamöter i nämnder och styrelser. Till dessa uppdrag har fullmäktigeförsamlingarna utsett förtroendevalda.
Direktvald eller utsedd i senare val, nya ledamöter efterlyser utbildning. Och sådan ordnas, på flera olika plan. En del ordnas av de politiska partierna, men mycket sker genom att kommunerna och regionerna känner det angeläget att alla ledamöter och ersättare är väl insatta i det som gäller för uppdraget.
Lagar, föreskrifter, en mängd nya ord och begrepp behöver läras ut. Erfarenhet visar att en god inskolning betalar sig, missförstånd och dubbelarbete undviks, det mesta faller på plats och tiden kan användas för att i debatter och beslut kommer framåt till de bästa besluten.
Nåja, vad som är bäst förblir väl inte sällan en stridsfråga, somliga gillar och lovordar besluten, andra sörjer och förbereder andra vägar och annan argumentation för att nästa gång få majoriteten på sin sida.
Utbildningar ordnas för alla, de är inte förbehållna politiker som för första gången tacklar en uppgift. Ofta deltar även politiker som har varit med förr, är inne på ännu en mandatperiod i samma eller i annan nämnd. En välgörande blandning på skolbänken, för här kan man hela tiden använda sig av konkreta exempel från tidigare. Vad var det som gjorde det politiska arbetet riktigt lyckat de sista åren – eller varför fanns alla dessa missuppfattningar, det eviga käbblet som gjorde att allt stod stilla och man inte kom någonstans?
Under utbildningen brukar man ta fram exempel som kan tjäna som utgångspunkt för gruppdiskussioner.
Riksdagen slutspurtade strax innan juluppehållet. Själva det stora budgetbeslutet för 2023 debatterades och klubbades 13 december. Under en vecka fram till 21 december hastade ledamöterna sedan igenom 27 utskottsbetänkanden för 27 utgiftsområden. Det var mycket som sades och mindre som hann uppfattas. Men alla debatter kan ses i efterhand i riksdagens webb-TV, alla protokoll med varje anförande kan studeras. Därtill finns alla utskottsbetänkanden med partiernas avvikande yttranden att tillgå.
Det är bra så, fortfarande är det mycket som behövs för att förstå vad som egentligen har hänt och varför gamla trossatser har kastats överbord.
För mindre än 10 år, den 16 augusti 2014 talade en svensk statsminister:
| Jag vill påminna er om att vi är en nation som har stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. Vi har nu människor som flyr i antal som liknar det vi hade under Balkankrisen i början av 1990-talet. Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden. |
Texten är från Wikipedia, talet hölls av Fredrik Reinfeldt, M. När man läser intervjun i Dagens Nyheter med Maria Malmer Stenergard ”Ministern: Beredd för att göra allt för att minska invandringen” så behövs en påminnelse. Nej, SD är inte del av regeringen, det är en ledamot från Fredrik Reinfeldts parti som har fått ansvar för migrationspolitiken.
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU4: Migration för utgiftsområde 8 debatterades den 15 december. Jessica Rosencrantz höll Moderaternas anförande och deltog i ett större antal replikskiften. Det var dagens M som hördes. Ludvig Aspling, SD, försökte göra gällande: Men det var ju vi som …
Tony Haddou inledde Vänsterpartiets anförande med att berätta om ett nytt dagsaktuellt beslut: ”I går fick kvinnor och flickor från Afghanistan avslag på sin asylansökan med motiveringen att det går att återvända. I dag beviljas kvinnor och flickor från Afghanistan uppehållstillstånd med exakt samma underlag som i går men med motsatt slutsats – från den ena dagen till den andra. Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan det skuggsamhälle som regeringen, som talar så cyniskt om människor, skulle utrota. Den andra dagen var de inte det. Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan utvisningsbara, trots skäl att stanna, trots pågående folkmord och trots brutala sharialagar. Andra dagen var de inte utvisningsbara. Den ena dagen skulle kvinnor och flickor från Afghanistan helt enkelt acceptera regeringens ”ett nej är ett nej” och kastas i händerna på talibanerna. Den andra dagen blev ett nej till ett ja.”
Men det finns en ledamot vars anförande och repliker behöver läsas två eller flera gånger. Här fanns inte nästan tio år mellan det som gällde då och gäller nu – Mauricio Rojas talade för L och han hävdade faktiskt att dagens besked mycket väl borde ses som en utveckling av liberala tankar genom åren.
Åter till den lokala politiska scenen. Mycket behöver ske i Vänersborg. Tar man buss 62 genom stan så ändrar sig bilden alltid efter ett antal hållplatser. Invånarna i Vänersborg lever under olika villkor, någon gång är skillnaden mindre, många gånger alltför stor för att vi kan bortse från ojämlikheten.
Under den kommande mandatperioden borde vi komma framåt och ta steg i rätt riktning. Och det finns ju mycket handledning att hämta. Ett exempel är en ny skrift från Delmi (Delegationen för migrationsstudier): ”(Kommunala) insatser för att underlätta arbetsmarknadsinträdet för flyktingar och deras anhöriga”.
Det finns mycket inspiration att hämta hos Delmi. Vilket uppdrag har Delmi? Så här säger deras hemsida: ”Delegationen för migrationsstudier – Delmi – är en kommitté som tillkommit genom regeringsbeslut i november 2013. Delmi initierar studier och förmedlar forskningsresultat på migrationsområdet som underlag till framtida migrationspolitiska beslut och för att bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas.”
Eftertankens kranka blekhet: Ungefär vid samma tid som Reinfeldts tal? Det finns ett uppdrag från regeringen att utvärdera Delmis verksamhet, skall läggas fram 2025. Vilket öde väntar Delmi? Nej, det måste vara möjligt att återgå till förnuft! Låt oss arbeta för större klokhet och sätta emot när fler och fler vill släcka ljuset.
Ledaren i DN idag konstaterar: ”En historiskt svag regering, sa Ulf Kristersson”. Här pekas bland annat på ett bekymmer som dyker upp på en mängd sakpolitiska områden: Är det Tidöavtalet som gäller, eller är det i budgetpropositionen man kan hitta möjliga svar eller är det bäst att avvakta och invänta någon pressträff med någon från regeringen. Om inte det heller – ett uttalande från SD eller ett besked från regeringen tillsammans med SD?
Hur påverkas myndigheten som har central betydelse vid en kommande lågkonjunktur – vilka avsikter finns för Arbetsförmedlingen?
I kommunfullmäktige har Vänsterpartiet flera gånger ställt frågor i interpellationer till kommunstyrelsens ordförande. Det var på den tiden när S regerade och Martin Ådahl, C, höll i taktpinnen vid avvecklingen av arbetsförmedlingen. I Vänersborg framkom i fullmäktiges debatter att Vänsterpartiet möttes av en stor portion förståelse av lokala socialdemokratiska företrädare.
Och nu då? Vad står i Tidöavtalet? I budgetpropositionen? Vilken position intar arbetsmarknadsminister Johan Pehrsson, L, vid sina pressträffar?
I Tidöavtalet förekommer inte ordet ”arbetsförmedling”. Men två gånger vardera nämns på avtalets 63 sidor ”motverka arbetslöshet” och ”långtidsarbetslöshet”.
Budgetpropositionens relevanta avsnitt behandlades i Arbetsmarknadsutskottet betänkande ”Utgiftsområde 14 – Arbetsmarknad och arbetsliv”. Det framkommer tydligt en betoning av Arbetsförmedlingens nya huvuduppgift: att sköta och utveckla kontrolluppgiften och att göra arbetsmarknadspolitiska bedömningar. Vänsterpartiets företrädare Ciczie Weidby mötte inga protester när hon konstaterade: ”Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått en omfattande reformering som har inneburit att en stor del av myndighetens verksamhet har privatiserats. Därtill har myndigheten genomgått omfattande nedskärningar med följden att tusentals anställda har sagts upp och ett stort antal lokala kontor har lagts ned.”
Den 15 december informerade arbetsmarknadsministern om regeringens avsikter: ”Johan Pehrson om arbetslösheten och prioriteringar för att återupprätta arbetslinjen”.
Johan Pehrsson återkom 27 december, det kändes som om han hade glömt säga: ”Långtidsarbetslösa skall prioriteras”.
Det framkom inget överraskande vid dessa två tillfällen. Samma måste nog sägas om regeringens centrala dokument som uttrycker regeringens avsikt hur man vill att myndigheten Arbetsförmedlingen skall arbeta. Det är regleringsbrevet som alltid inför ett nytt arbetsår lägger fast riktlinjer, fördelar uppdrag och anger hur och när uppdragen ska återrapporteras till regeringen.
Hur blir då svaret på frågan: Är det ”bara” regeringen som bestämmer? Inte SD alls? Eller på ett hörn? Bidar SD sin tid och ryter till när ett ingripande behövs?
I juni 2022 kom en rapport ”Läget på arbetsmarknaden i arbetsmarknadspolitiken – vad behöver göras?” Rapporten författades av Annika Sundén, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen på uppdrag av Vänsterpartiet. Den rapporten använder sig av något som stavas klarspråk.
Ja, förväntningar finns inför 2023. Inga stora dock. Förutsättningar saknas på många plan.
Håller vi oss i första hand till den lokala nivån, till det utrymme som finns för lokala politiska partier, så är det redan en stor framgång om det förs ärliga och uppriktiga samtal. Ska dessa vara möjliga?
I såväl Tidöavtalet som i regeringens budget, som riksdagen gav klartecken för och tillstyrkte för 2023, finns det skrivningar som föranleder oss i Vänsterpartiet att ställa frågor till lokala företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna: Klart, det är inte ni som har skrivit texten – men står ni bakom den? Är ni helt överens med dessa formuleringar, dessa öppna och dolda antydningar om vilken väg ni ska gå?
Självfallet finns det alltid en möjlighet att uppfatta ett budskap på lite annorlunda sätt, med en egen tolkning där betoningen här hemma kan avvika något från det som sägs i Stockholm. Men det måste göras klart, måste uttalas, annars kan samtalen knappast vara ärliga och uppriktiga.
TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam redovisade häromdagen den invecklade bilden av alla samarbeten som avtalats i Fyrbodal, dessa 14 kommuner i Dalsland och norra delen av Bohuslän. Hur kommer det till uttryck när direktionen i Fyrbodal ska utses?
Hur utvecklas politiken i regionen Västra Götaland? Samarbete med S, V och MP är inte något som särskilt många av regionens 49 kommuner präglas av.
Hur går det för Kunskapsförbundet Väst, där S i Vänersborg gjorde tappra försök att putta S i Trollhättan in på rätt spår och bättre tankar? Paul Åkerlund stod i vägen. Nu tillträder en ny styrelseordförande från Trollhättan, en centerpartist ur kommunledningstrion M, KD och C.
Hur går det för KD som i Vänersborg slog följe med S, C och MP? I Trollhättan med M och C. I regeringen i Stockholm med M och L och måste förlita sig på att SD välsignar alltihop punkt för punkt?
Åter till förväntningar på ärliga och uppriktiga samtal för att lösa viktiga sakpolitiska frågor. Dessa samtal behövs, inte bara att politiker briljerar i konsten att hålla tungan rätt i munnen.
2023 har 365 dagar. Vi får räkna med många överraskningar. Låt oss se fram emot att det finns några av den positiva sorten.
På regeringens hemsida publicerades igår en skrivelse från utbildningsdepartementet till riksdagen: ”Riksrevisionens rapport om skolpengen – effektivitet och konsekvenser”.
För att göra en lång historia kort:
”Skolpengen” är friskoleivrarnas ömma punkt. Skolorna, kommunala skolor och friskolor, får tillgodoräkna sig skolpengen ”per elev”. Lika för alla – det låter väl okey. När friskolorna ”kom till” föreslog borgerliga regeringar att friskolor endast skulle erhålla 85% av tilldelningen, med tanke på att kommunala skolor av flera anledningar alltid har högre kostnader. Det går inte att komma ifrån. Att det var en S-regering som senare fick riksdagen att ställa sig bakom förslaget ”lika för alla”, 100% till alla, får andra lämna förklaringar till.
Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer är tydliga. Men i riksdagen gäller beslutet något annat – riksdagen skall ha en uppfattning om regeringens skrivelse, om regeringens syn på revisionens rapport. Och vad skriver Ulf Kristersson och utbildningsminister Lotta Edholm?
”Regeringen konstaterar att de rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat såväl till regeringen som till Skolverket och Skolinspektionen rör komplexa frågor som kräver utredning. Regeringen har för avsikt att låta utreda nu aktuella frågor”
I sammanhanget har den nya regeringen även grävt fram några andra texter som kräver utredningar:
Vågar någon på allvar tro att regeringen har för avsikt att föra fram frågan om marknadsskolan till ett avgörande innan valdagen i september 2026?
P.S: 4 januari kom en fundering på LO-bloggen – ta del av bloggens tankar:
Johan Enfeldt – Regeringen ger Riksrevisionen rätt om skolpengen och öppnar för begränsad etableringsfrihet
Vänsterpartiets förslag om Sverigepris för elen har inte fått gehör. I varje fall inte än, åtminstone inte här hemma i Sverige än.
Andra partier vann valet på sina löften. Löften, ja.
På lokalföreningens hemsida har vi flera gånger uppmärksammat frågan, senast 18 december. Inte för att det finns något som kan lösas på kommunal nivå, mest för att det berör och drabbar så många.
Tidningen ETC uppmärksammade läget i en ledare ”Statsministern underpresterar ända in i kaklet”. Några längre citat för undantag:
”Det är, exempelvis, talande hur frågan kring högkostnadsskyddet för el har hanterats – de rusande elpriserna har till stora delar drivit inflationen under senhösten, enligt SCB, och prischocken riskerar att slå hårt mot utsatta hushåll. Så hade det inte behövt vara. Både EU och Vänsterpartiet har pekat på andra lösningar som regeringen aktivt valt bort.
Under valrörelsen lade Vänsterpartiet ett förslag om ”Sverigepriser på el”, som i stora drag innebar en stabilisering av elpriset på låga nivåer. Något som hade gett förutsägbarhet för hushåll såväl som för företag. Förutsättningarna för att genomföra förslaget var dessutom goda; Sverige har god tillgång till el, vi producerar betydligt mer än vi använder, men den så kallade marginalprissättningen, där den dyrast producerade elen sätter priset för hela marknaden, driver upp priserna för de billigare elslag som svenska hushåll använder.
V:s förslag om att separera elmarknaden inom landet från exportmarknaden var därför ett bra förslag, som inte hade hindrat exporten. Vi hade fått ett prisskydd för hushållen och stabilitet för industrierna.”
”Vänsterpartiets förslag ligger nära den lösning EU enats kring, ett – hör och häpna! – inkomsttak för bolag som producerar icke-fossil energi som vatten- vind- och kärnkraft, och som gör stora övervinster på de höga elpriserna. Övervinsterna ska användas för att stödja drabbade hushåll och företag.”
”Det här är inte potent politik. Det är motsatsen. Regeringen följer minsta motståndets lag och är alldeles för kraftlös för att förmå ta fram en plan som fördelar stödet dit det mest behövs – vanliga hushåll i normala bostäder.”
I början av en ny mandatperiod, med förtroendevalda som får möjlighet att under fyra år framöver fatta ”genomtänkta, transparenta” beslut för ”kommunens bästa”, ja då finns det nog goda avsikter hos alla. Förväntningar är stora, inte minst hos de folkvalda kommunala politikerna.
Kommunstyrelsens ledamöter och ersättare förbereder sig på en ”workshop” som ordnas vid första sammanträdet i slutet på januari. Förberedelser görs tillsammans med den egna lokala partiföreningen, det är värdefullt att förankra sina uppfattningar om ”hur det är” och ”hur det ska utvecklas framöver”.
Utgångspunkten är dokumentet ”Omvärldsanalys 2024-2026” som är tillgänglig för alla på kommunens hemsida. Kommunstyrelsens förtroendevalda skall utifrån omvärldsanalysen åstadkomma en ”politisk situationsanalys”, genom att gemensamt reflektera över trender (de externa faktorerna) och Vänersborgs kommuns nuläge (interna faktorer).
Nuläget? Den mest aktuella beskrivningen torde vara texten i Mål- och resursplanen 2023-2025, alltså budgetbeslutet som togs så sent som 14 december.
Förtroendevalda och lokala partiföreningar i all ära, men vad anser invånarna i allmänhet om Vänersborgs kommuns ”nuläge”? Det finns tillgängligt underlag som återger svaren från en stor medborgarundersökning.
I KOLADA jämförs svaren från medborgare i Vänersborg med ett riksgenomsnitt. (KOLADA är en tjänst från RKA (Rådet för främjande av kommunala analyser) och RKA är en ideell förening med svenska staten och Sveriges Kommuner och Regioner som medlemmar.)
Och enkätundersökningens resultat är något som kommunfullmäktiges demokratiberedning skall ägna sig åt. Vad betyder det när endast en av fyra upplever kommunens politiker som lyhörda, en av tre anser att kommunens politiker är ansvarstagande? En av fem ”att invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra”?
Kan det här också bli något att samtala kring när Vänersborgs kommuns födelsedag firas lördag 28 januari, när ”invånarna möter politikerna” över en bit tårta i den nya möteslokalen Bojorten?
