Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Vi borde skriva fler motioner!

Det var en gång för länge sedan … Precis, det var för mycket länge sedan som en motion skriven av Vänsterpartiet nästan per automatik ledde fram till ett avslag i kommunfullmäktige.

En betraktare av den politiska scenen i Vänersborg kan konstatera att mycket är sig likt – val efter val ändrar sig maktförhållanden, ena gången är det borgerlig ledning, andra gången är det socialdemokraterna som utgör ledningen i annan gruppering. Att det sedan i praktiken inte är någon märkbar skillnad tillhör också bilden av Vänersborg.

För Vänsterpartiet gäller att vi för det mesta har funnits i opposition. Visserligen gick vi från tre, fyra ledamöter, någon gång fem, fram till nuvarande åtta. Men Vänsterpartiet är i opposition, andra är i ledning.

Men verkligheten har ändrat sig, vi märks, vi syns, vi tar plats, vi kan inte längre hållas utanför.  Gång efter annan får vi kliva upp i fullmäktiges talarstol och tacka för att återigen en av våra motioner vinner gehör och får bifall. Nästa gång är det motionen om Earth Hour i slutet på februari. Därefter i mars förbereds för en förändring som kan få betydelse: Öppna nämndssammanträden skall bli möjliga, allt i enlighet med Vänsterpartiets motion.

Men vi ser också att det kostar tid och kraft att komma fram till beslutsförslag som är positiva till våra yrkanden. I oktober fick kommunfullmäktige en lista där flera motioner fanns med för behandling ”inom kort”. Men det dröjer och nu hoppas vi att motionerna ska avgöras innan sommarpausen. Vilka motioner handlar det om?

Motion om att kommuninvånarna via sina datorer skall få tillgång till Vänersborgs diarium

Motion om önskemål om förändringar som borde skrivas in i kommunfullmäktiges arbetsordning

Motion om användning av befintlig utrustning vid voteringar

Men det är inte alltid på det nya sättet – att det blir bifall för motioner som Vänsterpartiet skriver. Här undantaget, här motionen som säkerligen vållar en debatt i slutet på februari: Motion om ordning och reda på Ursand. Den motionen får vi återkomma till, den har nu passerat kommunstyrelsen och där märktes det tydligt att motionen upplevs minst sagt som ”obekväm”. Det var också meningen …. 

Medborgarförslag – hur går det?

Vid kommunfullmäktige 14 november 2012 förvånades nog en och annan: Från kommunstyrelsen kom förslaget att förkasta tanken att införa ”medborgarförslag” i Vänersborg, endast fyra av femton ledamöter i kommunstyrelsen ville säga ja. Men det hände något den kvällen och innan ordföranden klubbade beslutet hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet fått följe av samtliga ledamöter i kommunfullmäktige: Femtioen ledamöter fattade ett enhälligt principbeslut att införa ”medborgarförslag”.

Nu ankommer det på kommunledningen att se till att beslutet följs och att förutsättningar klargörs hur exakt reglerna för medborgarförslaget skall utformas i Vänersborg. Kommunledningen – vem är det? Å ena sidan är det kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) som borde känna det angeläget att beslut som ”hans” fullmäktige fattar skyndsamt förverkligas, å andra sidan är det kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) som är den som har ett avgörande hur frågorna prioriteras.

Än tycks det inte hända något alls, i alla fall tycks inget mogna fram till nästa beslut under februari. Kanske kommer något i mars? Eller april? Eller innan sommarpausen? Tempo och beslutskraft är inte någonting som utmärker den svaga kommunledningen. Det förvånar inte heller, det tär att behöva ändra sig så ofta under beslutsprocessen. Det är aldrig roligt för någon att ”leda” och ändå förlora gång på gång vid omröstningar.

Hur som helst, här lite aktuell statistik hur det går för ”medborgarförslagen” i andra kommuner, det är över tvåhundra kommuner där ”medborgarförslaget” har funnits rätt så länge. Siffrorna kommer från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), insamlingen av uppgifterna gjordes av Statistiska Centralbyrån (SCB). 

Riksdagsdebatt gör stora nyheter två veckor senare

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven får idag stora rubriker med sitt krav ”Riv upp lagen om arbetskraftsinvandring”. Till rätt, utvecklingen har ju blivit värre än vad som förutspåddes när lagen ändrades. Det tog ändå två veckor för detta utspel att mogna fram. Det var i partiledarnas riksdagsdebatt som frågan först ventilerades. Den 16 januari ställde Jonas Sjöstedt frågan till Miljöpartiets Gustav Fridolin om det inte var dags att erkänna att Miljöpartiets uppgörelse med Alliansregeringen i denna fråga var ett misslyckande. Läs här debatten – texten är från riksdagens protokoll.

Vänsterpartiet har ökat för tredje året i rad

a e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När de flesta partier minskar i medlemsantal går Vänsterpartiet istället starkt framåt. 1 januari 2013 hade partiet 12274 medlemmar. Det är det högsta medlemsantalet sedan 2003 och en nettoökning med 1028 medlemmar.

Förutom valåret 2010 så måste man gå tillbaka till 1998 för att hitta en nettoökning på fler än tusen medlemmar.
Alla distrikt utom tre ökar sitt medlemsantal. I absoluta tal ökar Storstockholm mest med 257 medlemmar, i relativa tal ökar Blekinge mest med 16,9 procent. Förutom Blekinge har Jämtland, Uppsala län och Västerbotten medlemsökningar på över 15 procent. Totalt ökar 13 distrikt med 10 procent eller mer.

På tio i topplistan över landets största partiföreningar dominerar Storstockholm med fem partiföreningar, men det är Skånedistriktet som genom Malmö tar hem förstaplatsen med 484 medlemmar. Tvåa kommer Uppsala med 345 medlemmar.
– Många tycker att det sker positiva förändringar i Vänsterpartiet och medlemsökningen innebär förmodligen att fler ser partiet som ett bra verktyg för förändring, säger Aron Etzler, Vänsterpartiets partisekreterare.

P.S: Korrekt, lokalavdelningen i Vänersborg bidrog till ökningen.

Från Jonas Sjöstedts blogg

Även Sverige bör omförhandla EU-medlemskapets villkor

Det är positivt att ledare i EU-länder är beredda att lyssna på sin befolkning i EU-frågan. Den europeiska unionen är väg åt fel håll. Euron och hanteringen av den ekonomiska krisen skapar en social katastrof i många länder. Samtidigt räddar EU banker med enorma belopp. Utvecklingen inom euroområdet leder till att makten över den ekonomiska politiken allt mer centraliseras till Bryssel. EU är på väg att omvandlas till en statsbildning. Det är en oacceptabel utveckling som Sverige inte bör delta i.

Vänsterpartiet menar att även Sverige bör följa Storbritanniens exempel och kräva ett EU-medlemskapets villkor omförhandlas. Storbritanniens krav på omförhandling öppnar en möjlighet även för oss. Främst är det fyra områden som vi vill förändra det svenska EU-medlemskapets villkor på:

1) EU-fördraget måste få ett socialt protokoll som stoppar låglönekonkurrens och allt sämre sociala villkor för dem som arbetar i andra EU-länder. Svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige och EU ska inte få försämra svensk arbetsrätt.

2) Sverige måste få ett juridiskt bindande undantag från hela EMU och Europrojektet. Vi ska inte göras till del av en gemensam ekonomisk politik, den svenska folkomröstningens nej till EMU måste respekteras.

3) Sverige måste få rätten att ställa hårdare miljökrav och folkhälsokrav än vad som sker inom EU. Vi kan inte acceptera att EU förhindrar oss att gå före på miljöområdet. Hänsyn till miljön är viktigare än företagens fria marknad.

4) Vi vill att Sverige lämnar EU:s jordbrukspolitik och att en nationell politik på området istället inrättas. Det ska också öppna för en betydande sänkning av avgiften till EU.

Utvecklingen inom euroområdet och Storbritanniens nya hållning förändrar i grunden villkoren för det svenska medlemskapet i EU. Därför bör även Sverige kräva att villkoren för medlemskapet förändras.

https://jonassjostedt.se/ 

Se även artikeln i Aftonbladet och debattinlägget i Svenska Dagbladet.

Förneka inte barnfattigdomen

Från debattsidan i lokaltidningen TTELA:

Barnfattigdomen existerar. I Sverige levde enligt officiell statistik 242 000 barn i fattigdom. Det är ingen överdrift eller påhittad siffra som nästan göra gällande efter Uppdrag gransknings program i förra veckan.

Fattigdom för svenska barn innebär att inte ha råd att följa med på skolutflykten, att ha så trångt hemma att man träffar sina kamrater ute, att inte kunna följa med kompisarna på bio eller vara med i fotbollsklubben. Kort sagt det handlar om att ställas utanför det som de flesta ser som självklart.

Föräldern, för det handlar ofta om ensamstående föräldrar, avstår ofta mycket för att barnen ska få det så bra som möjligt och många barn tar ett stort ansvar genom att självmant avstå från sådant som kostar pengar.

För Vänsterpartiet är det självklart att alla barn har rätt till en bra och trygg uppväxt. Det är en prioriterad fråga för oss att barn i vårt land inte ska behöva växa upp med bara det allra nödvändigaste.

Vi vet redan i dag hur problemen ser ut och vi vet också vad som skulle krävas för att göra något åt dem. Det är dags att sluta förneka att barn i Sverige lever i fattiga familjer och istället se till att avskaffa barnfattigdomen.

Det gäller jobb och utbildning så att arbetslösa kan ta de jobb som kommer och övergripande reformer för att återupprätta det sociala skyddsnätet som en återuppbyggd sjukförsäkring och en fungerande a-kassa.

Men även mindre reformer skulle göra stor skillnad för många barn. Istället för rut-avdrag till privat läxhjälp ska vi utöka skolans resurser till kvalificerad läxhjälp. Låt skolan tillhandahålla datorer till alla när det krävs för undervisningen och ge alla barn möjlighet att äta en bra frukost i skolan.

Gör kollektivtrafiken, simhallarna och kulturskolorna gratis för alla barn. Förbjud vräkningar av barnfamiljer. Det skulle inte kosta mycket. Om vi förbättrar för ensamstående, höjer underhållsstödet och erbjuder barnomsorg på obekväma tider, kommer vi nog snarare spara pengar på sikt.

Barnfattigdomen är verklig. Med Vänsterpartiets politik kan vi minska den drastiskt. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja.

Marianne Ramm, Vänsterpartist och V-ordförande i Vänersborg

Men det finns också andra röster – yttrandefrihet, varsågod:

Den värsta barnfattigdomen

Ibland så segrar sanningen lite grand, och kommer ikapp de människor eller orgaisationer som ”skarvar” för att vinna fördelar eller av andra skäl.När Rädda Barnen gick ut i lite större sammanhang för ett par år sedan begärde jag ut av Riksdagens utredningstjänst en korrekt sammanställning över begreppen och barnfattigdomen i Sverige. När jag sedan gick i debatt med Rädda Barnen om detta så förnekade man alla felaktigheter. Den som då bland annat jobbade med frågan där var Vänsterpartiets tidigare valstrateg Jessica W Strandberg, så det kanske inte var så konstigt att det hjälpte med andra fakta från Riksdagens utredningstjänst.Däremot så var det intressant att Janne Josefsson vågade gå in och ifrågasätta det som inte får ifrågasättas. Däremot så finns det självklart misär i det svenska samhället som också drabbar barnen. Det beror oftast på missbruk, psykisk utsatthet och människor som har svårt att prioritera det viktigaste först.

Den riktigt viktiga frågan blir därför. Hur kan vi bäst minska den utsattheten för Sveriges föräldrar och barn?

Lars-Arne Staxäng, riksdagsledamot från Bohuslän i tidningen Bohuslänningen

bloggbild

Från Jonas Sjöstedts blogg

Några ord om barnfattigdom

 [jonassjostedt.se]

Efter reportaget om barnfattigdom i Uppdrag granskning den 16 januari har debatten handlat om det verkligen finns några fattiga barn i Sverige. För den som är intresserad av fakta finns inga tvivel att det existerar fattigdom och ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer i Sverige 2013. Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, har på Rädda barnens uppdrag visat att ekonomisk utsatthet är ett stort problem för många barn och att antalet barn i ekonomiskt utsatta hushåll har ökat under senare år.

Försäkringskassan har på regeringens uppdrag tagit fram siffror på den ekonomiska utsattheten familjer och barn och visar också att den relativa fattigdomen bland barnfamiljer har ökat sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister 2006.

Men diskussionen borde istället handla om vad som orsakar fattigdom och vad som behöver göras för att avskaffa den. Den ökande barnfattigdomen beror på att allt fler föräldrar lever under svåra ekonomiska förhållanden. En orsak till att den relativa fattigdomen ökar är den ökande arbetslösheten, som når allt högre nivåer under högerregeringens styre. Samtidigt har ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen försämrats. Nya regler gör dessutom att allt färre får ersättning från socialförsäkringarna. Klassklyftorna ökar och många barn drabbas av de allt större ekonomiska och sociala skillnaderna i samhället.

En annan viktig orsak till att fler barnfamiljer får det sämre är att transfereringar och bidrag inte har följt med kostnads- eller löneutvecklingen. Det har drabbat barnfamiljer särskilt hårt eftersom de bidrag som riktas till dessa hushåll inte har höjts alls. Försämringarna av välfärden har finansierat de gigantiska skattesänkningar som högerregeringen har genomfört. Pengar har omfördelats från fattig till rik.

Vänsterpartiets lösning på problemet med den ökande barnfattigdomen är satsningar på arbete åt alla och inte minst rätt till arbete på heltid. Arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen måste renoveras så att de utgör en trygghet för de människor som tvingas nyttja dem. Rätten till barnomsorg även på obekväm arbetstid är en annan reform som skulle ha betydelse för att minska barnfattigdomen. Det ger fler ensamstående föräldrar möjlighet att arbeta.

Även i ett samhälle med full sysselsättning och med ett väl utbyggt socialförsäkringssystem kommer det att finnas föräldrar som behöver extra stöd och hjälp. Därför vill vi genomföra särskilda satsningar på ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Vi föreslår höjt underhållsstöd, förbättrat bostadsbidrag och höjd lägsta ersättning i föräldraförsäkringen. Vi vill också ha kostnadsfri frukost i skolan och förbud mot avgifter i skolan. Det är effektiva åtgärder mot barnfattigdomen.

Barnfattigdomen finns och den kan bekämpas med en aktiv politik. Vänsterpartiet vill bekämpa fattigdomen och inte de fattiga.

Mycket på en gång

Gårdagens partiledardebatt i riksdagen väckte nog inte något större intresse i medierna. Jonas Sjöstedt fortsätter på den rätta linjen, ett väl förberett anförande, vassa frågor i replikrundan och som alltid den sakliga tonen. Här länken till Jonas Sjöstedts anförande. Hela debatten med alla anföranden och alla repliker finns på riksdagens hemsida – klicka ”webb-tv”.

Stefan Kärvling, som är ledamot för Vänsterpartiet i Vänersborg, ”replikerar” också – Stefan ställer idag i lokaltidningen TTELA frågan ”Vad då Melodifestivalen i Arenan?”. Han talar klartext när han bemöter Stig Bertilsson som fick plats i lokaltidningen. Lena Eckerbom Wendel (M) och även Gunnar Lidell (M) saknade tydlighet när de uttalade sig om partikollegan Bertilssons tankar.

Störst uppmärksamhet fick programmet ”Uppdrag granskning” – vi väljer att länka till tre av alla kritiska röster som höjdes. Programmet om ”barnfattigdom” var inte någon höjdpunkt för bra journalistiskt arbete. Läs en artikel i Aftonbladet och läs vad Rädda barn anförde, men läs också Susanna Alakoski i DN: ”Alla fattiga barn går inte i trasiga skor”.

Byta bank?

Det har hänt var och en mer än en gång … Nej, nu ska jag byta bank! Ett alternativ kan vara en ”äkta” medlemsbank. En bank utan ränta!

Onsdag, 16 januari, med start klockan 18:00 informeras om JAK. Plats: Rådhussalen, Folkets Hus Vänersborg. Informationsträffen ordnas av ABF, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och JAK. Deltagarna bjuds på fika i samtalspausen. Välkomna!

Vill du i förväg titta vad JAK står för och erbjuder, här är länken till deras egen information och här upplysningar på Wikipedia.

Lars Werner har gått bort

lw

 

 

 

 

 

 

 

Lars Werner längst fram till vänster, tillsammans med CH Hermansson och Anki Ahlsten.

Lars Werner avled i fredags av hjärtproblem. Han var Vänsterpartiets partiledare 1975 till 1993.

– Jag beklagar Lars Werners bortgång djupt och tänker på hans familj. Vi är många som kommer att sakna honom. Lars Werner hade en djup förankring i arbetarrörelsen, med ett varmt hjärta och stark klasskänsla. En stor och folkkär politisk personlighet har lämnat oss, säger Jonas Sjöstedt partiledare Vänsterpartiet.

CH Hermansson, partiledare 1964-1975, beklagar Lars Werners bortgång:

– Jag kommer att sakna Lars Werner enormt och är bedrövad över beskedet. Vi arbetade tillsammans under många år för att förnya partiet till en modern vänster. Han var alltid mycket trofast och pålitlig, säger CH Hermansson.