Förslaget från kommunledningens minoritetspartier S, C och MP ”vann” med betydande marginal. Varför ett förslag från endast 22 ledamöter vinner med röstsiffrorna 28:15 vid 8 nedlagda borde socialdemokraterna fråga sig. Sverigedemokraterna jublar …
Här Vänsterpartiets reservation – vi avstod i slutomröstningen och reserverade oss till förmån för vårt eget förslag.
Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2015-06-17 Ärende 2
Beslut om Mål- och resursplan 2016-2018 samt investeringsbudget 2016-2020 (Dnr KS 2015/11)
Regelverket borde inte stå i vägen för den politiska beslutsprocessen. Vid kommunfullmäktiges debatt kring Mål- och resursplanen och i omröstningarna blev låsningar dock synliga. Det är synd. Budgetbeslutet gäller ju verksamhetens möjligheter att utvecklas, det gäller att bereda vägen för kommande år med mindre gnissel och bättre flyt. Men det skall uppenbarligen vara så att förslag ställs mot förslag, varje förslag i sin helhet. Att komma överens, att kompromissa, att hitta en gyllene medelväg till en ”win-win”-lösning tycks inte tänkbar, verkar uteslutet genom en strikt användning av det som anses vara reglerna.
Från kommunstyrelsen kom fyra förslag. Kommunfullmäktiges ledamöter visste att det inte varit någon som helst diskussion under kommunstyrelsens beredning, pappren hade lagts på bordet och efter klubbslaget transporterats vidare till fullmäktiges avgörande.
Förslaget från kommunledningen, från minoritetspartierna S, C och MP, hade ”vunnit” i kommunstyrelsen med 7 av 15 röster. De andra tre förslagen skrevs med utgångspunkt från huvudförslaget. Likheten mellan samtliga förslag är oerhört stor, men detta nämns knappast i debatten. Skillnaderna, uttryckt i kronor och ören, är minimala i förhållande till budgetens omfattning på omkring 2 miljarder. Det är dessa skillnader som framhävs som något som kommer att avgöra kommunens väl och ve framöver.
Men egentligen handlar det om något annat. Det handlar om i vilken situation vår kommun befinner sig och vilket vägval vi vill göra.
Allt är förberett för att Vänersborg borde kunna expandera. Storstaden Göteborg präglas av trångboddhet och har brist på bostäder, vi är en av ett mindre antal kommuner på pendlingsavstånd som borde kunna vara ett alternativ för bosättning. Vi har mycket attraktiva och natursköna områden som efterfrågas. Vi har också industrimark, vi har närheten till högskoleutbildning.
På mycket kort tid tillkom ytterligare en faktor som talar för att Vänersborg borde ta chansen att kraftsamla nu. Vänersborg sökte inte om att få ett asylboende, men vi fick en av landets största anläggningar. På Restad gård bor hundratals människor som har flytt från krig, de flesta med en god och lång utbildning bakom sig som inte har kostat Vänersborg en enda krona. Många behöver inte mer än språkutbildning, introduktion till yrken och arbete i Sverige som man redan utövade i hemlandet – och en bostad. En mindre insats nu och en välkomnande hand, då kan Vänersborg få många nya invånare som ger oss relativt höga skatteinkomster inom några år.
För båda grupper gäller samma sak – och det handlar inte om andra förväntningar än de som våra invånare i kommunen också riktar till politiken: Se till att den kommunala verksamheten fungerar, att det erbjuds stabilitet och kvalitet, att det möjliggörs för god vård och omsorg, att det skapas goda förutsättningar för barnomsorg och skolutbildning och att invånarna ges en kommunal service de kan lita på.
En kommun utvecklas inte alltid i en jämn takt, det kan bli ryckigt ibland. En kommuns utveckling finansieras av egna skatteintäkter och statliga bidrag. Båda inkomstkällorna har det goda med sig att en kommun på nedåtgående inte omedelbart står på avgrundens rand, men omvänt gäller också att en kommun med tillväxt först efter en tid kan skörda frukterna. För Vänersborg i expansion finns en period framöver som belastar oss med kostnader på driftssidan och i vår investeringsbudget som verkar skrämma en och annan ledamot i fullmäktige.
Men grundinställningen för åtta av nio partier är ändå, om vi lyssnar ordentligt, att dagens invånare och framtida inflyttande nya medborgare skall få en bra service på alla områden. Dessa åtta partier tycks dela grunduppfattningen att ingenting går att vinna på att bereda vägen för ett växande missnöje.
Ändå blir det fel, det finns valda representanter som med tillförsikt kan invänta nästa valdag. Missnöjet leder till att ryggen vänds mot det etablerade: Varför rösta på någon som inte kan hålla ordning på kvalitén och tillförlitlighet i den offentliga sektorn, som vägrar ge skolan vad skolan behöver, som vägrar stödja verksamheten i den sociala omsorgen. Fanns det ingen som varnade, ingen som ville erbjuda en annan väg att gå?
Den styrande minoriteten erbjöd snålast tilldelning i de fyra förslag som fanns. Strävan att hålla på pengarna nu för att det kan komma sämre tider var ledmotivet. Om behoven talades det mycket även av kommunledningens ledamöter som kom upp i talarstolen, men det slutade alltid med att försäkra att ”lagt kort ligger”, budgetförslaget sades utmärka sig som förslaget med ”bäst hållbarhet”.
Och så gick det precis som det nionde parti ville ha det. När allt var sagt och alla varningar upplästa, då röstade man med kommunledningen som nu hade vuxit från 22 till 28 mandat bland 51 i vårt fullmäktige. En märklig koalition bildades som senare vid andra punkter under kvällen upprepade sig.
När tiden går och missnöjet infinner sig, då är det de 22 som får ta emot välförtjänt kritik. Andra går därifrån med vinstlotten i handen. Fast kommunen är en förlorare, det blev ingen utveckling och expansion, kommunen stagnerar och verksamheten plågas med resursbrist och ständiga nya påbud att hitta besparingar.
Vänsterpartiet hade det mest långtgående förslaget i år. Vi föreslog att ta 6,5 miljoner från resultatutjämningsreserven, alltså inte mer än 13 % av summan som är satt som ram. Vi ville ta från resultatprognosen och låta den vara i stort sett noll, alltså samma som kommunfullmäktige hade bestämt sig för 2014. Vi ville även att kommunalskattens höjning med 25 öre skulle garantera barnomsorgen och skolan det önskade och nödvändiga tillskottet av medel.
Vi gjorde detta utifrån vår tro att uppförsbacken skulle leda oss till en ny höjd inom något år där vi kan se frukterna av extra ansträngningar och kan glädja oss åt att vi vågade räkna med en utveckling för vår kommun. Vi ville betala lite extra nu och såg en möjlighet att få tillbaka senare. Det var raka motsatsen till det vinnande budgetförslaget som ville snåla nu av rädslan att förlora än mer framöver.
Vi reserverar oss till förmån för Vänsterpartiets förslag till Mål- och resursplan 2016.
Stefan Kärvling Lutz Rininsland
Vänsterpartiet 2015-06-23
