Författare: Vänsterpartiet VBG
Nya fullmäktiges första möte
Onsdag 24 oktober har nya kommunfullmäktige sitt första sammanträde. Det kommer inte att bli någon rivstart. Det finns inga tunga ärenden på föredragningslistan.
Allt börjar med ålderspresidentens inledning. Det är visserligen 36 ledamöter som återkommer även denna nya mandatperiod. Så tillkommer ytterligare tre ”nya” ledamöter som någon period tidigare har funnits med, dock inte under mandatperioden 2014-2018. Med andra ord, endast 12 är ”helt nya”.
Bland ersättarna har 13 varit ledamot eller ersättare även senaste perioden, ytterligare en tillkommer efter ett längre uppehåll, även här är endast 12 ”helt nya”.
I Trollhättan är det en annan bild än i Vänersborg. Här hemma är antalet män bland ledamöter och ersättare mycket stor. Den som räknar, kommer fram till siffrorna 32:19 bland ledamöter och 17:12 bland ersättare.
En förändring syns direkt: När ledamöterna söker efter sina platser i Festsalen i Folkets Hus så gäller inte längre den givna placeringsordningen. Inför varje ny mandatperiod räknade och kontrollerade en hel stab av medarbetare vilka som hade funnits längst i fullmäktige. Det gällde inte bara hela mandatperioder, det gällde antal år, antal månader och antal dagar. Från och med nu sitter alla partivis. Den ordningen gäller i oktober och troligen även i november. Det var i övrigt lotten som avgjorde vilka partier som sitter ”framme” och vilka som blivit ”backbenchers”. Från december kan det bli ändring igen, då blir sittordningen förmodligen för partigrupper, vill säga, partierna som samarbetar tar plats intill varandra.
Punkterna 2 och 3 skjuts till november – det finns inga färdiga förslag på vilka som ska ta plats vid podiet ”på riktigt”. Däremot skall fullmäktige bekräfta partiernas nomineringar till valberedningen, punkt 4. Så småningom skall ju valberedningen arbeta fram förslag på vilka partier och vilka förtroendevalda som skall ta plats i nämnder och styrelser. Senast 19 december skall detta vara klart.
Punkt 5 avser placeringsordningen och punkt 6 att på nytt klubba förslaget till sammanträdesdagar.
Revisorerna har yttrat sig om delårsrapporten per augusti 2018. Innehållet i delårsrapporten hade gamla fullmäktiges ledamöter en hel del synpunkter på vid sitt sista sammanträde 10 oktober. Det återstår att se om någon önskar begära ordet för att kommentera revisorernas utlåtande.
På punkt 8 anmäls de kommunala bolagens årsredovisningar för 2017 för fullmäktige. Dessa handlingar är ju tämligen ”gamla” och det känns inte helt tillfredsställande hur kopplingen fungerar till fullmäktiges förtroendevalda.
Därför riktas säkert extra uppmärksamhet till punkt 9, när Vänsterpartiet har tillfälle att presentera en motion som just gäller de kommunala bolagens möjlighet att informera om sin verksamhet.
Tillkommer inga andra frågor, så kan årets första förmodligen korta sammanträde avslutas med fika och mingel i caféet en trappa ner från Folkets Hus festsal.
Ingenting, skvatt ingenting händer
Vi kunde då konstatera att det fanns ett litet hopp om att någon skulle vilja öppna dörren: ”Det blev en längre diskussion, presidiet skulle förhöra sig med kommunalråden i ägarsamrådet 20 september, därefter kunde ett beslut tas vid direktionens sammanträde i oktober.”
Idag möttes Kunskapsförbundets direktion på nytt och vi ställde frågan vad som hade hänt och om ungdomarna nu äntligen fick komma till skolan för att gå utbildningen.
Nej, ungdomarna hade inte fått komma till skolan. Ägarsamrådet mellan förbundets presidiet och kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg som planerades för 20 september ställdes in.
Det hade dock skett en skriftväxling mellan förbundet och Vänersborgs kommun. Den talar för sig själv.
28 september beskrev förbundsledningen problemet. Sedan dröjde det till den 11 oktober, då riktade kommunsekreteraren i Vänersborg på uppdrag frågor till förbundsledningen:
”Jag blev ombedd av kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg [Marie Dahlin, S] att vidarebefordra några frågor till er angående tjänsteskrivelsen vi fått om utbildning av asylsökande.
För det första vill vi tacka för skrivelsen, men undrar vad direktionen har sagt i frågan? Finns det politiska beslut fattade i frågan, eller något annat material från vilket det framgår vad politiken har sagt?
Vi tar tacksamt emot de underlag som finns.”
Tio minuter senare kom svaret från förbundet till kommunen: ”Nej, det finns inga formella beslut fattade i frågan. Det beslut som fattats är bara att föra frågan vidare till ägarsamrådet. Skrivelsen är tänkt att tjäna som diskussionsunderlag.”
Från 12 oktober till 25 oktober är Marie Dahlin på resande fot och därmed inte på plats i Vänersborg. Ägarsamrådet i morgon 17 oktober ställdes också in.
Om någon undrar: Varför händer det inget? Tre svar kan ges.
Det är inte Vänsterpartiets fel. Som ensam ledamot, som ledamot i opposition kan man fråga, skriva, upprepa frågan, påminna om frågan… Men det är andra som har dörrhandtaget under kontroll.
Denna och andra frågor kräver handling och beslut, kräver mod att ta sig genom ett kaos av motsträviga myndigheters agerande. Detta ligger hos valda kommunledningar, på ordförandenivå. Att inte agera, att alltid invänta andra är att abdikera.
Pratas det politik när politiker möts i kommunstyrelsen?
Det borde ju vara så. Men det har utvecklats en tradition som hindrar politiker att samtala med varandra. Information och beslut – inte mycket därutöver.
Vänsterpartiet försöker med en motion att få till stånd en förändring till det bättre. När vi ändå träffas, skulle vi väl kunna delge varandra vilken väg vi vill gå, hur vi prioriterar, hur vi ser på den kommande mandatperioden? Tillsammans?
Klimat
Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle.
Mot detta står en mäktig fossilindustri som gör enorma vinster på dagens beroende av olja, fossilgas och kol och som prioriterar sina kortsiktiga intressen av vinster framför de långsiktiga konsekvenser ett förändrat klimat kommer att ha för oss alla. Vi vet att klimatförändringarna inte går att avvärja med individuella insatser, sopsortering och miljömedveten konsumtion, utan det krävs samhälleliga förändringar.
Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen. Vänsterpartiets mål är ett fossilfritt samhälle senast år 2040. Den ekonomiska politiken måste anpassas till de ramar som klimatet och våra ekosystem sätter upp. Det kräver ökade investeringar i förnyelsebar energi, hållbara bostäder och gröna transporter. För en framgångsrik klimatomställning krävs ett rättviseperspektiv som förenar det gröna perspektivet med det röda. För att möta klimathotet krävs ökad jämlikhet. Det är de rika som genom sitt sätt att leva orsakar störst klimatutsläpp. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar och välfärd istället för ökad privat konsumtion för de som redan har mest blir det enklare att minska utsläppen.
Vänsterpartiets politik kombinerar klimat- och miljösatsningar med en politik för rättvisa eftersom det hänger ihop. Rika länder har störst ansvar för klimatkrisen och måste därför göra stora egna förändringar men också hjälpa fattiga länder ekonomiskt med omställning till ett mer hållbart samhälle.
Vänsterpartiet vill bland annat:
- Inrätta grön statlig investeringsbank med minst 100 miljarder i kapital före 2022. Företag och kommuner ska kunna låna pengar för klimatinvesteringar till låg ränta.
- Fasa ut miljöskadliga subventioner och istället lägga pengarna på att bygga ett hållbarare Sverige
- Ge konkreta direktiv till våra AP-fonder att avinvestera innehaven i kol, olja och fossilgas.
- Att det alltid ska vara billigare att ta det klimatvänliga alternativet, exempelvis att ta tåget istället för att flyga. Därför är vi för en träffsäker vägslitageavgift för tunga lastbilar och flygskatt. Inkomsterna från dessa skatter ska gå till investeringar för billigare och bättre miljövänliga resor och transporter.
- Nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar ska upphöra efter 2025.
- Vi vill införa ett klimatmål för att även minska de konsumtionsbaserade utsläppen.
Vi vill öka anslagen till de internationella klimatfonderna samt införa ett nytt klimatbistånd bestående av nya medel. Klimatbiståndet ska inte konkurrera med det ordinarie biståndet.
Läs även
Nej, något samtal blev det inte än
Valutgången i Vänersborg gjorde väl nästan ingen glad. Efter två mandatperioder med föga framgångsrika ”regeringar” i minoritet och en lång rad av voteringar var det många som längtade efter annat. Tänk om man kunde samtala ordentligt. Möjligtvis samsas om en plattform som angav den gemensamma inriktningen. Ägna kraft åt att lösa väsentliga frågor istället för att leta efter något som kunde drivas till meningslösa voteringar.
Efter valdagen var det två frågor som borde lösas parallellt. ”Vem med vem?” är den ena, budgetförslaget för i första hand 2019 och en ekonomisk planering för perioden fram till 2021 är den andra.
Vänsterpartiet hade vid grupp- och medlemsmöten sökt efter lösningar. Vi lämnade ett utkast till budget till budgetberedningen där vi visade på vår beredskap att söka samförstånd och kompromisser.
Vi konstaterade: ”När vi blickar tillbaka på budgetarbetet under denna mandatperiod, kan vi inte komma ifrån att kommunens ekonomiska läge idag är mera pressat än vid något tidigare tillfälle. Detta gäller i första hand nämndernas läge såsom det kommer till uttryck i delårsrapporten per augusti, där helårsprognosen pekar på stora underskott. Det avser också nämndernas äskanden för kommande år som inte alls kan tillgodoses av centrala ramanvisningar. Slutligen, mer än något år tidigare, är behovet att finansiera investeringar i nya kommunala lokaler, även att ordna ombyggnad och tillbyggnad i befintliga lokaler enormt stort.”
Vi såg framför oss att ”… avvägningar behöver göras, gapet mellan tillgångar och kostnader måste hanteras. Det kan ske genom en förstärkning av våra intäkter, men det behövs också ytterligare press på våra nämnder att bearbeta underskott i sin verksamhet.”
Vi avslutade vårt utkast med att påminna om hur det har varit under mandatperioden, två gånger förlorade kommunledningen omröstningen, tredje gången gjorde man upp med Vänsterpartiet. ”Vår beredskap nu är lika stor som den har varit 2015, 2016 och 2017. Tre år i rad har Vänsterpartiets synpunkter beaktats i förslagen som slutligen blev kommunfullmäktiges beslut.”
Men budgetberednings avslutande möte blev en antiklimax. Det blev inga samtal, inte med oss, inte med andra.
Nu får vi avvakta vilket underlag kommunstyrelsens ordförande har för avsikt att lägga på kommunstyrelsens bord vid det extrainsatta mötet onsdag 31 oktober.
I väntans tider
Vänsterpartiet sammanfattade dagen efter valet, den 10 september, vad som behövde göras – rubriken var: Tiden är knapp.
Sedan dess har det gått nästan fyra veckor. Och till kommunstyrelsens avgörande extra sammanträde 31 oktober återstår ytterligare nästan fyra veckor. Låt oss hoppas att tiden fram tills dess används till kloka samtal.
Antirasism
Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla, fritt från rasism. Rasism sorterar och underordnar människor och därför är rasism ett hinder för rättvisa och jämlikhet.
Kampen mot rasism måste föras på flera nivåer: mot strukturell rasism och diskriminering, mot uttalat rasistiska grupper och partier, mot rasistiska tendenser i etablerade partiers politik, mot ökande klasskillnader och för en generell välfärdspolitik som omfattar alla kvinnor och män – invandrade som infödda.
För att lyckas med den antirasistiska kampen måste vår utgångspunkt vara att vi människor är varandras trygghet. Och omvänt: din otrygghet är även min otrygghet. När du har en otrygg anställning eller är beroende av ditt jobb för att få återförenas med din familj, då påverkas alla vi andra som jobbar bredvid.
För att skydda sina intressen söker högern och den ekonomiska eliten allt oftare stöd av rasister som använder flyktingar och muslimer som syndabockar för alla problem. Men att samhället rustats ned och klyftorna ökat är inte en konsekvens av att vi tar emot flyktingar. Högern och den ekonomiska eliten har inga lösningar på samhällets problem, istället leder splittringen till att samhället och sammanhållningen försämras för oss alla. Det skapar våld och rasism mot dem av oss som är afrosvenskar, romer, muslimer, judar och många andra och innebär en ökad ojämlikhet. Otryggheten splittrar oss och ställer oss mot varandra. Så kan villkor, löner och trygghetssystem dumpas. Därför är facklig organisering så viktigt för Vänsterpartiet. Det är bara tillsammans vi kan göra skillnad.
Barns och ungas rättigheter
I ett jämlikt samhälle är allas rättigheter lika viktiga och därför måste barns rättigheter stärkas. I Sverige har vi förbundit oss att följa barnkonventionen i syfte att ge barn skydd, se till att barn får komma till tals och möjliggöra barns aktiva deltagande.
För att barnkonventionen ska få fullt genomslag i Sverige krävs flera åtgärder. Vänsterpartiet har länge drivit på för att barnkonventionen ska bli svensk lag och det är bra att regeringen lovat att det ska bli verklighet. Att göra barnkonventionen till svensk lag visar tydligt att barn har rättigheter som myndigheter är skyldiga att ta på allvar. För att omsätta barnkonventionens innehåll till praktisk handling krävs att verksamheter som berör barn utvecklar metoder för att bedöma vad som är barnets bästa. Det behövs utbildning av dem som fattar beslut kring barn, till exempel socialarbetare, jurister, skolans personal och sjukvårdspersonal. Barn och unga har idag ingenstans att vända sig om deras rättigheter kränks. Därför behövs ett särskilt forum för dem där de kan få sin sak prövad och bli lyssnade på – ett barnombud.
För att fånga upp ungdomars engagemang och kompetens bör försök med sänkt rösträttsålder till 16 år göras i kommunala val. I kommunerna bestämmer man om till exempel viktiga frågor som skola och fritid som direkt berör barn.
Rapport från kommunstyrelsen
Sammanträdet idag lades på annan ort – Wargön Innovations nyss färdigställda hall lämpade sig väl. Om någon månad kommer olika projekt att placera sina maskiner i lokalen, så det var ”now or never”. Ansvariga Maria Ström och Stig Fredriksson fick också tillfälle att redovisa för kommunstyrelsen att mycket hade skett under och efter sommaren.
Medan deras information inte bjöd på någon överraskning, så fanns annat som ryckte upp församlingen. Nere i stan, intill kommunhuset, pågår ju som bäst rivningen av sessionssalen, den salen där såväl kommunfullmäktige som regionfullmäktige brukade sammanträda. Än finns ju inget som helst beslut om salen skall ersättas av ny byggnad. Och i så fall, var en sådan stor samlingslokal ska placeras. Och vem som ska finansiera byggnationen, regionen? kommunen? båda tillsammans? Om en tar på sig kostnaden, hur regleras hyressättningen när den andra vill utnyttja lokalen?
Idag presenterades en idé att någon tredje kunde träda in. Visserligen för stunden inte mer än en tanke, men presentationen var mycket seriös och mottogs väl av kommunstyrelsen. Endera dag kommer hela utkastet att finnas i lokala medier. Då ska det bli spännande att se vilken reaktion som allmänheten visar.
Mikael Reinhardt och Andreas Knutsson har nyss tillträtt tjänsten som chef för miljö- och byggnadsförvaltningen resp samhällsbyggnadsförvaltningen – båda fanns på plats för att presentera sig.
I övrigt var det som alltid en snabb beslutsrunda, det fanns inte mer än något enda ärende där två olika beslutsförslag ställdes mot varandra. Vi hade redan förra veckan beskrivit hur de tre stora och viktiga frågor knöts ihop. Så blev det och nu ligger det hela på kommunfullmäktiges bord nästa vecka onsdag. Det blir gamla kommunfullmäktiges sista sammanträde, den 24 oktober samlas nya fullmäktige.
På fredag denna vecka träffas budgetberedningen, då skall alla förslag från alla nio partier finnas tillgängliga.
Måndag nästa vecka skulle barn- och utbildningsnämnden träffas, mötet ställdes in. Det är väl så att alla nämnder väntar på vad som kommer fram i slutskedet av budgetprocessen. Och kanske än mer, vilka partier som hittar varandra för att bilda kommunledningen fyra år framöver.









