Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Låt det bli vänsterns val – inte rasisternas

När rasistiska partier får inflytande påverkar det själva samhällsklimatet. Men inget är förutbestämt.

”Min mamma har levt i Sverige i över trettio år. Det här är hennes land. Nu får hon sitta på fikarasten och försöka motivera för kollegorna på sjukhuset varför hon är här.” Min vän berättar om frågorna hennes mamma plötsligt har börjat mötas av på jobbet. Frågorna som ifrågasätter hennes rätt att vara i Sverige, landet som varit hennes ända sedan hon tvingades fly från diktaturen.

Runtom i vårt land tvingas människor möta det. Ibland den öppna, råa rasismen. Andra gånger blickar, tonfall, ett obehagligt tvetydigt skämt. Sådant som är svårare att ta på men som för den som utsätts ändå är så tydligt vad det handlar om. När rasistiska partier får inflytande påverkar det själva samhällsklimatet. Jag tänker på hur det var i USA. Den 8 november valdes Donald Trump efter en lång kampanj präglad av rasism. Den 9 november anmäldes fler hatbrott med rasistiskt motiv än under någon annan dag det året.

När politiker som sprider hat och rasism går framåt och driver igenom sin politik, då upplever deras anhängare runtom i landet att de har stöd. Med vinden i ryggen kan de gå längre i sitt hat. Öppnare, våldsammare.

Politikern i slips spottar inte på kvinnan i slöja som väntar på bussen någonstans i Sverige.

Politikern i slips talar i tv och säger att muslimer inte hör hemma här. Och någonstans i Sverige spottar en man som hör det på kvinnan i slöja som väntar på bussen. Den politiska vinden blåser hans väg. Ord får konsekvenser.

Men det blåser också andra vindar i Sverige. Vindar för solidaritet och sammanhållning. Vi är så många som vill något annat och nu växer vi i styrka. Jag tror att det behövs mer än på mycket länge.

Det är livsviktigt att visa att rasismen inte är den enda kraften som går framåt. Han som går runt med hatet i sig ska aldrig få känna att det är fritt fram, aldrig få för sig att det stora flertalet står bakom honom.

Jag tycker man ska fundera på vilken sorts partier vi behöver nu. Politiker talar gärna om alla människors lika värde – det sägs så ofta att det nästan har tömts på mening – men det gäller att också stå upp för det när det är skarpt läge. När debatten drar iväg och andra partier tävlar om att låta så hårda som möjligt mot människor på flykt. Mot muslimerna. Mot tiggarna. När politiker pratar om vissa grupper som problem snarare än människor, då behövs det partier som inte nervöst anpassar sig och dras med i avhumaniseringen.

För att möta rasismen krävs en antirasism som inte svajar. Det krävs politik som på riktigt gör skillnad i människors liv. Som minskar klassklyftorna och håller ihop stad och land. Som inte lämnar någon efter.

Det behövs partier som ger hopp. För visst finns det hopp.

Många kan känna att rasisterna har flyttat fram sina positioner och nu kommer det bara gå längre och längre. Jag förstår den känslan, men som tur är: det stämmer inte. Ingenting är förutbestämt. Några år har det gått åt deras håll, det kan lika gärna gå åt vårt håll.

Sedan förra valet har Vänsterpartiet drivit igenom åttio reformer för jämlikhet. Alltifrån bättre villkor för ensamstående föräldrar, till satsningar på arbetsvillkor i vården och gratis glasögon för barn. Sådant är viktigt när andra vill att vi ska vara rädda för varandra. Tillsammans kan vi visa att det går att göra samhället bättre.

På måndag, dagen efter valet, kan löpsedlarna handla om att Vänsterpartiet gjort ett rekordval. Samhällsklimatet skulle få en knuff i en ljusare riktning. Det skulle visa att vi är så många som vill ha gemenskap istället för splittring. Oavsett läge kommer den kraften att behövas i Sverige de kommande åren. De flesta trodde att det här valet skulle bli rasisternas, nu är det uppenbart att det lika gärna kan bli vänsterns.

Jag vill att när min väns mamma kommer till jobbet på sjukhuset dagen efter valet, då ska hon känna att det är hon som har vinden i ryggen.

Jonas Sjöstedt
Partiledare Vänsterpartiet

Det behövs, det ska göras

Ojämlikheten syns på kartor, på Sverigekartan och på stadsbusskartan. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna.

Polis, räddningstjänst, kollektivtrafik, vård och annan offentlig service ska finnas tillgänglig även på landsbygd och i förorter. Posten ska komma, apoteket ha medicin, bankkontoret ha kontanter och polisen ska ha tid att rycka ut.

Vänsterpartiets förslag om en grön investeringsbank gynnar landsbygdens gröna näringar. Turismen kan ge större inkomster i framtiden. En grundförutsättning för detta samt för att människor ska kunna bo och verka på landsbygden över huvud taget är en utbyggd offentlig infrastruktur.

Sverige ska vara ett land som håller ihop. Våra gemensamma rikedomar skapas av hela landets resurser och hela landets arbete. Då ska frukterna av det arbetet också komma hela landet till del.

Klimatmålen måste gå före kortsiktiga vinstintressen

Del 5 av 16 av Vänsterpartiets valplattform för valet 2018 talar om klimatmålen.

Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Mot detta står en mäktig fossilindustri som gör enorma vinster på dagens beroende av olja, gas och kol, som prioriterar sina kortsiktiga intressen av vinster idag över de långsiktiga konsekvenser ett förändrat klimat kommer ha för oss alla. Vi vet att klimatförändringarna inte går att avvärja med individuella insatser, sopsortering och miljömedveten konsumtion, utan det krävs samhälleliga förändringar. I ett jämlikt samhälle, där människor litar på att alla gör sin beskärda del, ökar chansen att alla deltar i omställningen.

Läs hela avsnittet

Vänsterpartiet söker din röst

Vänsterpartiet är kommunens tredje största parti. Den senaste mandatperioden har varit den mest framgångsrika någonsin för partiet.

Vänsterpartiet har under mandatperioden drivit frågor som har varit viktiga för olika kommundelar och enskilda
kommuninvånare.

Vänsterpartiet vill inför den kommande mandatperioden
fortsätta att arbeta för att skattepengarna i första hand går
till kommunens kärnverksamheter och lagstadgade uppgifter.

Goda samtal är en förutsättning för att hitta bättre lösningar.

Vänsterpartiet tänker inför den kommande mandatperioden
fortsätta att lyssna på och arbeta för de enskilda människorna i hela kommunen.

Vänersborg ska vara en kommun för alla. Vi ska därför arbeta för en mer inkluderande och jämställd kommun med verksamheter som kommer alla medborgare tillgodo.
Vänsterpartiet vill prioritera barnen och ungdomarna, de äldre och sjuka.

Vill du läsa hela den lokala valplattformen?

Flash: Det kom ett svar

Fullmäktige avklarades i rekordtid. 31 minuter! Därmed hade vänsterpartisten Stefan Kärvling fel som vanligt, han hade på sin blogg räknat fram en sammanträdeskostnad på 2200 kronor per minut, men då utgick han ifrån sluttiden 30 minuter!

Det blev nämligen ett svar, ett svar på frågan som Vänsterpartiet ställde om situationen för de ensamkommande ungdomar som migrationsverket hade ”dumpat” på anläggningsboendet Restad Gård i Vänersborg. Kommunstyrelsens andre vice-ordförande Bo Carlsson (C) hade först skrivit: ”Frågan är ställd till KS ordförande därför kan jag ej ta den.” Men någon måste ha påpekat att detta svar inte var hållbart.

Så när Marie Dahlin (S) inte hade möjlighet att närvara vid fullmäktige, så svarade Bo Carlsson från talarstolen: Kommunen är väl medveten – följer utvecklingen hela tiden – vill hitta lösningar – är i samråd med direktionen för Kunskapsförbundet – om man där bedömer det vara möjligt – återstår att lösa frågan i samförstånd med den andra medlemskommunen (Trollhättan).

Vi tackade för svaret, på tisdag sammanträder direktionen – kanske ett steg närmare den lösning som bara MÅSTE vara möjlig, även i Vänersborg.

Ditt pensionslöfte håller inte, Löfven

När Sverige går till val är det mer än 10 år sedan Thore Skogman, kallad välfärds-Sveriges sista stjärna, gick ur tiden. Thore i sitt röda hår, glugg mellan tänderna och blågul kostym gjorde soundtrack till folkhemmet med sina visor. En av de mest kända är ”Pensionärsvisan” där några rader lyder: ”När man är en glad pensionär, då är man aldrig nånsin sur och tvär. Om man är nitti-, hundra- eller hundrafem så sjunger man med kläm. Vi har ju kämpat hårt, men nu har vi det bra, för bra ska pensionärerna ha, ha, ha. Ja, bra ska pensionärerna ha.”

En lättsam trall då har blivit en isande ironi idag.

För sanningen är ju att skaran av fattigpensionärer växer. Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat riskerar 335 000 svenska pensionärer att leva under EU:s fattigdomsgräns. Varannan kvinna som jobbat hela sitt yrkesliv får så låg pension att hon tvingas ansöka om statligt grundskydd, det som kallas garantipension.

Bakom siffrorna döljer sig människor som har jobbat och slitit hela sitt liv. De har betalat sin skatt för att få en dräglig ålderdom. Trott på sin rätt till en pension att leva på.

I det allt större gapet mellan fattiga och rika i Sverige blir det allt fler fattiga som inte klarar av att leva på pensionen. Farmor som inte har råd att gå till tandläkaren eller köpa presenter till barnbarnen när de fyller år. Mormor som istället för att kunna göra den där resan hon drömt om, får be sina egna barn om pengar till mat och hyra.

När det gäller frågan om pensioner, blir orättvisan i vårt ekonomiska system så tydlig. Pensionssystemet gynnar höginkomsttagare som kan arbeta länge. Kommunalarbetare och industriarbetare beräknas däremot få under 50 procent av sin slutlön.

Den så kallade pensionsgruppen – bestående av S, MP och de borgerliga – har dessutom föreslagit att den lägsta pensionsåldern höjs till 64 års ålder, vilket gör ojämlikheten ännu värre. Redan idag är det ju många arbetare och kvinnor som inte orkar jobba till 65, utan tvingas gå i förtid, med värkande kroppar och ännu sämre pension.

Vänsterpartiet anser att Sverige som är ett så rikt land, som anser sig ha råd med fler och fler miljardärer, och skatteavdrag för städning i deras hem, istället måste ha råd med både pensioner för alla som det går att leva på och en värdig äldrevård som rymmer både promenader i solen och personal som har tid att ta hand om de äldre.

Vi har i förhandlingar med regeringen drivit igenom flera reformer som främst kommer de fattigaste pensionärerna till del. Vi har exempelvis höjt taket i bostadstillägget. Tillsammans med regeringen har vi också sänkt skatten för pensionärer. Sjukvården har blivit avgiftsfri över 85 år och tandvårdsbidraget har höjts för personer som är 65-74 år. Vi har precis lagt förslag värt 4,5 miljarder för fler och bättre äldreboenden. En viktig fråga på kort sikt är också att höja garantipensionen. Vi har försökt i flera år att få igenom en höjning men inte lyckats.

Men inget av detta räcker för att komma åt grundfelen. Därför vill vi ha ett helt nytt pensionssystem och dessutom en öppen och demokratisk process kring pensionerna.
När Stefan Löfven nu går ut och lovar att alla ska få behålla minst 70 procent av inkomsten i pension så saknar det trovärdighet – för det kan han inte. Socialdemokraterna är ju inlåsta i den här lilla hemliga pensionsgruppen där man har gett Ulf Kristersson och högern veto. Det är inte lätt att skapa rättvisa pensioner då.

Valet som ligger framför oss är ett val om jämlikhet. Det finns en annan politisk väg att gå än att fler kvinnor och arbetare ska bli fattigpensionärer trots ett långt och tufft arbetsliv, medan förmögenheterna växer hos ett litet fåtal.
Vi borde inte behöva kämpa för ett värdigt pensionssystem, det är precis lika viktigt som på Thore Skogmans tid. Bra ska pensionärerna ha i Sverige, både nu och i framtiden!

Jonas Sjöstedt, partiledare (V)
Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V)

Kommunledning – finns den?

Kommunfullmäktiges möte ikväll sätter slutpunkten för en trist utveckling. Det blev ju inte alls som det var tänkt. Efter valet 2014 kände Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) stor  tillförsikt att kunna leda kommunen under en framgångsrik mandatperiod. Bo Carlsson angav tonen:

”Vi är en majoritet i minoritet. Jag skulle säga att vi är relativt oslagbara i Vänersborgs fullmäktige. För att fälla oss måste Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Moderaterna komma överens och de har inte varit överens många gånger under den gångna mandatperioden.” [TTELA, 2014-10-14]

Det blev inte så. Åtskilliga viktiga omröstningar förlorades, det mesta gled ur händerna.

Det saknades en fast hand, tydliga och klara besked blev sällsynta. Partierna i opposition upplevde en växande frustration och begärde en förändring. Det är så man måste förstå två interpellationer på kvällens ärendelista, den ena från M, den andra från V. Samma irritation kommer också till uttryck i en motion från V som tas upp i kväll.

Oppositionen använder sig av motioner och interpellationer för att påverka politiken i kommunen. Är det ”bråttom”, finns också möjligheten att ställa en ”Fråga” till kommunledningen. En sådan fråga finns också med ikväll, den riktar sig till kommunledningen.

Igår sent på eftermiddagen kom dock helt överraskande beskedet att kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, har lämnat återbud för sammanträdet.
Vänersborg har tre kommunalråd – Gunnar Lidell, M, är en av dessa tre, han är oppositionsråd och rimligtvis fel adress när någon begär av kommunledningen att göra rättelser eller förklara varför någon förändring inte kan göras. Men Marie Dahlin och Bo Carlsson utgör väl tillsammans den oslagbara kommunledningen? Vi tillskrev Bo Carlsson för att höra om det är så att han axlar rollen denna kväll. Här hans svar:

Frågan är ställd till KS ordförande därför kan jag ej ta den, inte kommunledning som du skrev till mig.

Hur blir det ikväll? Tja, upprop, sedan genomgång av en handfull ärenden, ingen diskussion, trettio minuter kanske, sedan kvällsfika som avslutning. Välkommen!

En insändare som försvann

Vår lokaltidning, TTELA, använder mycket utrymme för allt som händer i gamla tidningen TT:s område. Det är bara att konstatera. Vi hade skickat denna text 26 augusti med tanke på morgondagens sammanträde i Vänersborgs socialnämnd. För kännedom:

Smart bemanning låter tilltalande. Men vem hittade på begreppet? Arbetsgivaren? De anställda? Ingen av dem. Begreppet används av bemanningsföretag och konsultbolag.

Tillit låter ännu bättre. Tillit är bra, det är förutsättningen för att det ska fungera i verksamheten.

Men nu har något gått fel. Hela korthuset har ramlat ihop.

Som politiker ställer vi oss frågan vilken skuld vi har.

I socialnämnden har det under lite mer än ett års tid kortfattat berättats om ett pågående projekt ”Smart bemanning”. En revisionsbyrå hade undersökt hur äldreomsorgen och hemtjänsten fungerade. Rapporten utmynnande i ett antal tips och förslag till förändringar. En förbättring av schemaläggningen var en av flera punkter. Ledningen skulle ta sitt ansvar och återta greppet om fördelningen av arbetstiden genom ett annorlunda sätt att lägga schema.

Arbetsfördelningen mellan politiken och förvaltningen är tydligt reglerat. Schemaläggning är inte politikernas uppgift.

Nämnden fick då och då rapport om framsteg vid införandet av Smart bemanning och att facket var med på noterna. Nämnden hade tillit till förvaltningen.

Och så brast allt. Signalerna kom inte smygande, det var en störtskur av häftiga och samstämmiga protester. ”Ni är överens, ledning, nämnden, facket – men vi då, hur är det med tillit för oss anställda?”

19 juli frågade vi om det inte fanns behov av ett extra möte med socialnämnden. 6 augusti kom ordförandens besked att det kunde vänta.

Det gör ont att behöva se hur illa det blev innan det kom upp till ytan.

Lutz Rininsland (V) Stefan Kärvling (V)

Rika kommuner ska också bygga hyresrätter

Rika kommuner bygger inte tillräckligt med hyresrätter. För att komma till rätta med det har Vänsterpartiet tagit fram nya bostadspolitiska förslag som gör det möjligt för staten att ålägga kommunerna att bygga fler. Om inte det följs väntas sanktioner.

– Det råder bostadsbrist i en majoritet av landets kommuner. Värst är bostadsbristen i storstadsregionerna. De som drabbas hårdast är låginkomsttagare, unga vuxna och nyanlända. I det sammanhanget är det inte rimligt att rika, välmående kommuner endast bygger dyra bostadsrätter och lämnar bekymret om hyresrätterna till fattigare kommuner inom samma region, säger Nooshi Dadgostar, bostadspolitisk talesperson och vice partiledare för Vänsterpartiet.

En viktig åtgärd för att komma åt problemet är att göra det möjligt för staten att ålägga kommuner att bygga fler hyresrätter.

– Det är nödvändigt att sätta press på kommunerna att bygga fler hyresrätter. Vi vill inte medverka till segregerade städer. Det är hög tid att det byggs hyresrätter bland alla villa- och bostadsrättskvarter i våra storstadsregioner, säger Dadgostar.

De nya bostadspolitiska förslagen ska få fler välmående kommuner att ta sitt bostadsförsörjningsansvar. Det ska ske genom att:

  • Införa en bindande regional bostadsplanering som anger hur många hyresrätter som behöver byggas i en region. Därefter fördelas detta på kommunerna i regionen. Därmed får alla kommuner i en region möjlighet att ta ansvar för bostadsbristen.
  • Ge kommunerna ekonomiskt stöd för att uppnå den regionala bostadsplaneringen och bygga de hyresrätter som fördelas till dem. Investeringsstödet behöver höjas och förbättras och det ska finnas en byggbonus till de kommuner som bygger.
  • Ge staten rätt att ålägga kommuner att bygga hyresrätter enligt den regionala bostadsplaneringen.
  • Införa sanktioner mot de kommuner som inte bygger de hyresrätter som ålagts dem.

– Kommuner som Danderyd och Vellinge behöver dra sitt strå till stacken för att bygga bort bostadsbristen. I deras kommuner byggs det i stort sett bara dyra bostadsrätter, som sett till majoritetsbefolkningen, endast några få har råd att bo i. Våra förslag är till för att alla, inte bara några få, ska kunna bo bra till rimlig hyra, avslutar Dadgostar.