Alla människor förtjänar att ha tillgång till samhällets alla delar på samma villkor! Tyvärr möter alltför många personer med funktionsnedsättningar hinder i sin vardag på grund av diskriminering och otillräcklig tillgänglighet. År 2008 skrev Sverige under konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den trädde i kraft 2009. Det innebär att Sverige har åtagit sig att förverkliga den och dess bestämmelser i sin helhet. Så varför görs det inte?
Karensavdraget ökar risken för smittspridning, riskerar folks hälsa och äventyrar hushållens ekonomi i dyrtiderna som råder. Vi vill avskaffa karensavdraget. För ekonomisk lättnad för väldigt många och för att stoppa sjukdomar från att florera.
I Vänsterpartiets budgetmotion framförs följande:
”7.4 Avskaffa karensavdraget I ett läge där hushållen vänder på varje krona blir det kostsamt att stanna hemma när man är sjuk. För den som arbetar inom Kommunals avtalsområden, yrken där de anställda ofta utsätts för smitta, kostar varje sjuktillfälle omkring 1 000 kronor före skatt i karensavdrag. På ett år blir det i genomsnitt 3 000–6 000 kronor i uteblivna inkomster. En betydande summa för de allra flesta.
Även sjuknärvaron kostar pengar, både för samhället och för individen. Den direkta kostnaden kommer i form av att smittspridningen ökar och fler riskerar att insjukna när anställda går till jobbet, trots att de egentligen borde vara hemma och bli friska. På sikt riskerar den som upprepade gånger är sjuknärvarande en sämre hälsa och ökad risk både för långtidssjukskrivning och förtida pension, enligt SHOP-studien vid Karolinska institutet. [Karolinska institutet (2020), Sjuknärvaro, hälsa och produktivitet (SHOP).] En kostsam konsekvens både för den enskilda och för samhället i stort, och något som till stor del skulle kunna avhjälpas genom ett slopat karensavdrag.
Sverige är i dag det enda landet i Norden som har karensavdrag. Tyvärr tyder inget på att det kommer att avskaffas. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande
fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. S-regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av SD och den nya regeringen, och ersattes av en intern
utredning inom Socialdepartementet. I december 2023 presenterade departementet sina slutsatser som bland annat innehöll ett förslag om att införa ett karenstak. Det innebär att karensavdrag inte ska göras om sådant avdrag har gjorts för en individ vid sex tillfällen under de senaste tolv månaderna. Karenstaket skulle ersätta det nuvarande allmänna högriskskyddet som innebär motsvarande skydd för individer som haft fler än 10 karensavdrag under en tolvmånadersperiod. Förslaget är långt ifrån tillräckligt och skulle ha liten effekt om det genomfördes. Ännu har regeringen inte agerat utifrån förslaget. Regeringens hantering av hela frågan tyder på att den inte kommer att lösa de uppenbara problem som finns. Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast, för att underlätta för hushållen i det tuffa ekonomiska läge som råder och för att det med stor sannolikhet skulle bidra till en förbättrad folkhälsa. Vänsterpartiets förslag: • Avskaffa karensavdraget; staten tar hela kostnaden på 5,2 miljarder kronor.
”Det är förnedring på en ny nivå.” Så lyder slutsatsen i Amanda Sokolnickis ledare i dagens DN. Rubriken till ledaren är: ”SD ler när de utmålas som förlorare – det är något som inte stämmer.” I ledaren ställs frågan: ”Tror regeringen att väljarna är så lättlurade att de kan byta namn på angiveripolitiken – och genomföra den helt ostört?” Ledaren hänvisar till Liberalernas eget nyhetsmagasin NU, här kommer Johan Pehrson till tals och berättar att ”Liberalerna är väldigt nöjda med det förslag vi är överens om” – se ”Informationsplikten kraftigt nedtonad”. Fredrik Malm, L och Ludwig Aspling, SD, uppträdde gemensamt i sändningen Aktuellt – nu kan man bättre förstå mot vilken bakgrund samtalet och utfrågningen avlöpte.
Så här skriver Dagens Nyheter: ”Två dagar senare tog regeringen fram ett annat lagförslag. Det kallas inte ”informationsplikt” den här gången, utan ”ökat informationsflöde”. Syftet är ett annat – att rå på brottslighet i allmänhet – men för rektorerna blir resultatet detsamma: De kommer genom den nya lagen bli skyldiga att på eget initiativ anmäla elever till polisen om det kan handla om brott. Eller som fackförbundet Sveriges Skolledare beskriver det: ett tvång för skolornas ledning att agera informatörer åt myndigheter. En ny angiverilag alltså…”.
För den som vill informera sig, här länken till regeringens proposition ”Ökat informationsflöde till brottsbekämpning”. Där finns bl a en avslöjande formulering: ”Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens men har en annan språklig utformning” [Sida 109 – i inledning av 5.5 En uppgiftsskyldighet för skolan]
Regeringen och SD vill göra mediciner dyrare genom att försämra högkostnadsskyddet. Den som behöver viktiga läkemedel kommer att behöva betala en större del själv, många kommer inte längre ha råd med sin medicin. Detta drabbar särskilt de som redan har tajta marginaler i vardagen. Regeringen och SD prioriterar skattesänkningar för de allra rikaste samtidigt väljer de att öka kostnaderna för basala behov som läkemedel. Detta är ett svek mot de som redan kämpar varje dag för att få ekonomin och hälsan att gå ihop.
På regeringens hemsida står att läsa: ”Förslagen omfattar bland annat en justering av stegen i högkostnadstrappan. Regeringen beräknar att förslaget medför en nedjustering av läkemedelsförmånen på 540 miljoner 2025, 2 160 miljoner 2026 och 2 700 miljoner 2027. Ikraftträdande förväntas vara 1 juli 2025. ”
Vänsterpartiet säger nej till en försämring av högkostnadsskyddet, alla ska ha råd med sina läkemedel!
Under eftermiddagen debatterar Vänsterpartiets Nadja Awad med statsrådet Anja Tenje i riksdagens kammare. Utgångspunkten är interpellationen ”Brister i äldreomsorgen”. I inledningen av interpellationen konstaterar Nadja Awad: ”Behovet av att säkerställa att det finns tillräckligt med personal inom äldreomsorgen har varit akut under lång tid. I dag är det mer skriande än någonsin i och med regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningar. Bemanning och kompetens är en förutsättning för att det ska vara möjligt att upprätthålla en hög kvalitet och därmed den rätt till vård och omsorg som vi alla har. För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser, och arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal behöver förbättras.”
Nadja Awad anför underlag från Kommunal, statistik från SKR, den årliga enkäten från Socialstyrelsen – men det är framförallt utifrån rapporten ””Hemma är någon annanstans” (Institutet för mänskliga rättigheter) fyra avslutande frågor ställs:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möta personalbristen och förbättra arbetsvillkoren inom äldreomsorgen?
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att säkerställa kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen, i synnerhet på landsbygden?
Avser statsrådet att vidta de åtgärder som rekommenderas i Hemma är någon annanstans?
Avser statsrådet att vidta åtgärder mot bakgrund av studien om att vinstdrivande organisationer inom äldreomsorgen levererar sämre äldreomsorg?
Förtroendevalda bör ha goda språkkunskaper – i vart fall bör man någorlunda kunna hantera budskapet som ekonomerna för fram. Under förmiddagen informerar ekonomer från SKR, Sveriges kommuner och regioner, vår kommuns förtroendevalda om vilket resultat experterna kommit fram till. Kallelsens rubrik: ”SKR återkopplar kring den Ekonomiska analysen i Vänersborgs kommun”. Det finns anledning att återkomma vid annat tillfälle.
Här ett annat exempel som illustrerar behovet av att tänka till två gånger vid vissa enkla rubriker: ”Kostnaden per elev fortsätter sjunka”. I denna ”Statistiknyhet från SCB” får man veta att ”Den totala kostnaden per barn/elev i förskolan och grundskolan fortsätter minska sen toppen 2021. Statistiken för 2023 visar också att kostnaden per elev i gymnasieskolan är den lägsta sedan 2013.” Låter som ”men vad bra!” – för det är väl så man reagerar när man får veta att något har blivit billigare, något man inte kan vara utan – nu kostar det mindre. Gott så!
Vad är en kostnad? ”En kostnad är en periodiserad utgift, det vill säga en utgift som redovisas i den period den förbrukas.” Med andra ord, den som råder över vilka utgifter som ska beviljas för en skola, för en klass elever, för enskilda elever under ett skolår, har bestämt sig för ”att nu ska det kostas mindre!” Och då spelar det ingen roll att det mesta ha blivit dyrare, material som behövs för undervisning, lokalkostnader, lönekostnader, inte heller att fler elever behöver särskild stöd för att ”hänga med”. Det här är uppgifter som SCB inhämtar och sammanställer för hela landet – det finns väl kommuner som går mot strömmen? Hur är det i Vänersborg?
Förskolan – kostnaden per barn fortsätter minska och är nu den lägsta sedan 2015. Väl inte i Vänersborg?
Grundskolan – kostnaden per elev minskade för andra året i rad och är nu den lägsta sedan 2016. Väl inte i Vänersborg?
Gymnasieskolan – kostnaden per elev minskade med 3,5 procent sedan 2022 och har inte varit lägre sedan 2013. Väl inte i Kunskapsförbundet (där Vänersborg och Trollhättan utgör förbundet)?
I ett välfärdsland ska människor ha råd med sin medicin! Nu vill regeringen och Sverigedemokraterna höja egenavgiften i högkostnadsskyddet för läkemedel. Redan idag finns det många som har svårt att ha råd med livsviktig medicin. Nu vill M, KD, L, SD, S och C göra det dyrare för alla och tvinga ännu fler att välja mellan medicin, mat och hyra. Det har aldrig varit dyrare att leva i Sverige än nu. Att göra det dyrare för människor att köpa mediciner kan få livsfarliga konsekvenser. Tidöpartierna tillsammans med S och C måste tänka om: det är dags att prioritera vanligt folk och se till att alla har tillgång till bra vård och nödvändiga mediciner. Människors behov behöver gå före stora skattesänkningar.
Riksdagen röstar nästa vecka om ramarna för statens budget. Alla andra budgetbeslut för 27 olika utgiftsområden bereds fortfarande i olika utskott och beslutas under perioden fram till dagen när riksdagsledamöterna åker hem för juluppehåll. Men rambeslutet för med sig att utrymmet för mindre justeringar är ytterst begränsat. Hela betänkandet 2024:25:FiU1 kan laddas ner från riksdagens hemsida. Här några axplock från Vänsterpartiets reservation. S, C och MP har var sin reservation. M, KD, L och SD utgör majoriteten i finansutskottet och står tillsammans för huvudförslaget.
Inriktningen på politiken bör vara att återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom ökade medel till Arbetsförmedlingen och för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Ett stopp för privata aktörer i arbetsmarknadspolitiken bör införas. Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Enhetliga tak bör införas i transfereringssystemen utformade så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning.
Politiken bör inriktas mot ett återuppbyggnadsprogram för Sveriges kommuner och regioner, dels genom en kraftfull ökning av resurser till välfärdens kärna i form av sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen, dels genom ett investerings- och underhållsprogram för att rusta upp och klimatanpassa den kommunala och regionala infrastrukturen.
Hela ekonomin behöver ställas om för att klimatmålen ska kunna nås. Politiken bör inriktas mot en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. Klimatomställningen bör accelereras genom investeringar
på 700 miljarder kronor de kommande tio åren. Regeringens förslag om sänkt skatt på bensin och diesel bör inte genomföras.
Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats och fortsätter att utvecklas. Inriktningen för skattepolitiken bör vara att skatterna ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och
näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Regeringens förslag till ett nytt jobbskatteavdrag samt ytterligare en höjning av grundavdraget bör inte genomföras. I stället bör enhetliga kapitalskatter, en gåvo- och arvsskatt med stort fribelopp och skatt på bankernas övervinster införas.
Visst betyder besluten i riksdagen mycket för varje kommun, så även för Vänersborg. På hemmaplan beslutade kommunfullmäktige redan i juni hur budgeten för 2025 skulle utformas, hur alla utgifter skulle finansieras. Beslutet då kom mot bakgrund av prognoser över intäktssidan. En väsentlig del av kommunens verksamhet finansieras med statsbidrag, med generella bidrag som beräknas utifrån befolkningsunderlaget plus en rad andra faktorer, samt ett större antal riktade statsbidrag som tillkommer kommunen för vissa specifika verksamheter. Vad staten kommer att bidra med avgörs nu under några veckor framöver. Riksdagens budgetprocess har kommit fram till den mest avgörande punkten: Vad står i finansutskottets betänkande 2024/25:FiU1 Statens budget 2025 – Rambeslutet?
Nu vet vi – betänkandet innehåller inga som helst överraskningar. Tre regeringspartier och tongivande SD har full kontroll över riksdagsledamöternas agerande – rambeslutet följer budgetförslaget som finansministern presenterade i oktober. Fyra partier i opposition skriver vardera två reservationer som för fram det som de tidigare har skrivit i var sin motion. I debatten kommande onsdag lär det inte heller framkomma några större överraskande avvikelser. Och när rambeslutet har klubbats, återstår riksdagens behandling av alla förslag som avser detaljer i 27 olika utgiftsområden. Där kan en och annan justering ske, men ingenting i form av tillkommande statliga utgifter är möjligt. En mindre ökning på någon enskild post måste finansieras med en minskning på annat håll.
För vår kommun återstår att fingranska underlaget och kommande beslut för att veta hur väl våra prognoser stämmer överens med det utfall som riksdagen beslutar om. Alla beslut fattas förresten innan årsskiftet, bråda dagar på Helgeandsholmen således.
Mycket läsvärda rapporter finns att läsa hos Arena Idé. (Arena Idé är en progressiv och partipolitiskt obunden tankesmedja med medborgar- och löntagarperspektiv. Arena Idé finansieras av fackföreningsrörelsen och är en del av den ideella föreningen Arenagruppen.) Nu senast är det en norsk utredning, ”Avkommersialiseringsutredningen – Norska slutsatser om vinstdrivande aktörers roll i välfärden” (i svensk översättning).
Vinstdrivande aktörer i välfärden finns det gott om i Sverige, inte behöver man väl ta sig till Norge för att läsa om eländet?! Men så var det bilagan i slutet på rapporten – rubriken är: ”Svenska erfarenheter av marknadisering och kommersiella aktörer”. Här berättas om ”Tidiga valfrihetsreformer” och om ”Valfrihetsreformer på 2000-talet”. Visserligen är bilagan tänkt att ge norska läsare kortfattad information, men bilagan kan också tjäna som en snabbkurs för den som händelsevis har glömt hur allt började här och utvecklades genom åren.
Här bilagans första sida: ”Jämfört med Norge utförs i Sverige betydligt mer av de offentligt finansierade välfärdstjänsterna av vinstsyftande företag. Mellan 1994 och 2016 ökade andelen av personalen inom vård, skola och omsorg som är anställda av vinstsyftande välfärdsföretag från 4 till 20 procent, medan en oförändrad andel om cirka 3 procent var anställda av ideella organisationer eller kooperativ. Privata företag är vanligast inom missbruksvård, barnavård (barnevern) och personlig assistans, följt av primärvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg/förskola (barnehage). Några exempel från dagens situation: Idag går 32 procent av gymnasieeleverna och 16 procent av grundskoleeleverna i skolor som drivs av privata aktörer. Av dessa elever går 80 procent i aktiebolagsägda skolor. Det största skolföretaget (Academedia) har 73 000 elever (plus 25 000 förskolebarn i barnomsorgen) och omsatte 15 miljarder kronor 2023 (en tredubbling på tio år). Inom äldreomsorgen drivs 25 procent av hemtjänsten och 21 procent av platserna i äldreboenden (sjukhem) av privata aktörer, varav uppskattningsvis 2–3 procent är ideella organisationer. De två största företagen har mer än halva den privata äldreboendemarknaden: Attendo med en omsättning om 17 miljarder kronor och Ambea med 13 miljarder (drygt tre respektive två gånger mer än 2008). Medan i princip alla välfärdstjänster utförs i offentlig egenregi i många små kommuner är privata utförare särskilt vanliga i tätt befolkade storstadsområden och i kommuner och regioner med borgerlig politisk majoritet. I Stockholm drivs exempelvis 68 procent av hemtjänsten och 56 procent av äldreboendeplatserna i privat regi (vinstsyftande och ideella sammantaget), medan 60 procent av landets kommuner driver all sin hemtjänst respektive alla sina äldreboenden i offentlig regi. [Den som vill ta sig till angivna källor bör ladda ner hela rapporten.]
