Författare: Vänsterpartiet VBG

Riksdagens talman har nu hemförlovat ledamöterna. Den sista dagen var dock fylld med debatter och ett antal beslut. Som alltid kan man i efterhand genom Webb-tv och snabbprotokollet ta del av allt som sades. För våra lokala förtroendevalda var det som anfördes på punkten ”Utgiftsområde 24: Allmänna bidrag till kommuner” av särskilt intresse. Talare efter talare läste upp sina anföranden, fyllda med siffror och påståenden avsedda att …, tja, vem vände man sig egentligen till? I den stora plenisalen fanns ett fåtal ledamöter, partiernas representanter från finansutskottet vars betänkandet 2024/25:FiU3 debatterades. På riksdagens hemsida finns sammanfattningen under rubriken ”Beslut”.

Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzales Westling, talade fritt från början till slutet av sitt anförande. ”Herr talman! När jag skulle sätta mig i en stol här i kammaren alldeles nyss tog jag emot mig med händerna, varpå bröts armstödet av. Det var ju inte bra, men jag tänker att det faktiskt symboliserar vad som sker i Sverige just nu. Det är nämligen någonting som håller på att gå sönder.” Anförandet avslutades: ”Vi i Vänsterpartiet vill börja återställa välfärden. Vi börjar med att ge ytterligare 20 miljarder till kommuner och regioner för nästa år. Detta är dock inte tillräckligt för att reparera den skada som redan har åsamkats det svenska välfärdssamhället. Utöver detta avvisar vi de försämringar som regeringen vill genomföra i tandvården för unga. Det finns ett parti i riksdagen som inte sitter med i regeringen men som stöttar den. Det partiet gick till val på att man skulle göra tandvården avgiftsfri, men det som sker nu är att avgiftsfri tandvård för unga tas bort. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är bra. Vi tycker att ungdomar ska få tandvård – det är rimligt. Jag skulle önska att vi i denna kammare, av respekt för svenska folket, faktiskt förde en seriös debatt om vilken typ av välfärdssamhälle vi vill se. Vi har hört här i dag att man gärna sneglar över till andra sidan Atlanten. Om man är ute efter en amerikansk typ av sjukvård, där var och en ska betala för sig själv genom försäkringslösningar, tycker jag att man ska vara ärlig och säga det. Då blir det också möjligt för svenskarna att säga vad de vill ha och vad de inte vill ha.

Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket att smyga igenom en privatisering av välfärden och att smyga igenom att välfärden ska försämras till den grad att folk väljer att skaffa sig försäkringar på grund av att välfärden inte fungerar och på grund av att den styrande majoriteten inte har förmåga att tala ur skägget och säga vad det faktiskt är man vill göra. Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket. Jag önskar att vi framöver kan ha seriösa debatter om vad vi vill med välfärden och hur den ska finansieras. Då kan svenska folket på allvar ta ställning till vilken typ av samhälle man vill ha.” 

Och inte att glömma – nästan sist på dagen hade Samuel Gonzales Westling en interpellationsdebatt med statsrådet Erik Slottner, KD, som också är något som våra lokala förtroendevalda bör ta del av: ”Formalia som politiskt verktyg”. Erik Slottner sade avslutningsvis: ”Jag får tacka ledamoten för den här interpellationsdebatten och det här samtalet. Jag tror att vi delar mycket och har samma grundinställning, framför allt när det gäller att man runt om i landet – oavsett om det är i kommunen, regionen eller den här kammaren – ska diskutera ideologi. Jag tror att det är väldigt uppfriskande om det även kan diskuteras på kommunsidan.”

Bostadsbrist, arbetslöshet och oro för framtiden. Det är några av de svårigheter som unga möter på väg ut i vuxenlivet idag. Om det talade Nooshi Dadgostar i sitt jultal.

Det är svårt för unga att bli vuxna idag. Jag vet så många unga som inte vill något hellre än att få ett jobb, få sin egen bostad, få bygga sin egen framtid. De gör allt de kan, men de sitter fast mellan ungdom och vuxenvärld, sa Nooshi Dadgostar. Till dig som är ung i Sverige idag vill jag säga: Jag ser att du kämpar. Jag ser samhällsproblemen som hindrar dig. Och jag kommer att göra det jag kan – det vi kan – för att driva igenom de lösningar som vi vet är möjliga. För hindren beror på politik. Därför går det också att förändra med politik, men det kräver en annan riktning än den som styr i Sverige idag.

I jultalet pekar hon på att bostadsbrist, arbetslöshet och oro för framtiden som några av de hinder som unga möter på väg ut i vuxenlivet. Det är därför inte konstigt att barnafödandet har nått rekordlåga nivåer och riskera påverka hela samhället. Nooshi Dadgostar föreslår nu en kriskommission om ungas hinder att bli vuxna. En sådan kriskommission bör analysera problemen och komma med skarpa förslag om vad som kan göras.  Det ska vara upp till var och en att välja om man vill skaffa barn eller inte, det ska inte politiken ha någon synpunkt på. Men politiken har en uppgift att riva de hinder som finns för människor att själva forma sitt liv. Så när barnafödandet når rekordlåga nivåer behöver vi ta det på allvar och göra något åt samhällsproblemen som hindrar. Det måste finnas bostäder, jobb och en välfärd man kan lita på, säger Nooshi Dadgostar om kriskommissionen och Vänsterpartiets förslag.

Här kan du se hela jultalet i efterhand.
Här kan du läsa mer om förslaget om en kriskommission.

Ida Hildingsson, ledamot i Vänersborgs kommunfullmäktige, skrev en insändare i lokaltidningen TTELA:

”Makten behöver föras närmare invånarna – inte längre ifrån! På onsdagens kommunfullmäktige behandlades en motion från SD som föreslog att utreda E-förslag istället för medborgarförslag, som vi har idag, skriver debattören. Tyvärr fick förslaget ja från en bred majoritet av Vänersborgs förtroendevalda. Det är beklagligt att vi ska lägga skattepengar och utredningsresurser på något som handlar om att utreda en modell som skulle minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang. Vilket också flera utredningar pekar på där det redan idag används E-förslag. Istället borde vi lägga våra resurser på att förbättra befintlig modell av medborgarförslag och hur övriga synpunkter, förslag och klagomål kan hanteras – för att öka tilliten och minska avståndet mellan invånare och politiken. Jag tycker det var väldigt vackert och inspirerande att se under sammanträdet hur 38 invånare organiserat sig och engagerar sig i kommunens utveckling genom att lämna in just medborgarförslag och samtidigt bjudas in till kommunens högsta beslutande församling och presentera sitt förslag (som handlade om konstgräs, läktare, duschar och belysning för fotboll i Frändefors).

Det finns ett stort värde för oss förtroendevalda att få lyssna på fler röster än våra egna och förhoppningsvis även vara påverkbara. Makten behöver föras närmare invånarna, inte längre ifrån. Och demokrati måste både få kosta och ta tid.Det förs fram argument att E-förslag skulle spara på utredningsresurser och inte uppta för mycket tid och så vidare men jag tycker demokratiargumentet och former för alla invånarnas delaktighet och möjlighet att få göra sin röst hörd, väger tyngre. Det är också det uppdraget jag tycker att vi alla förtroendevalda har att bevaka. Lägg hellre resurserna på att demokratisera mer och för mer makt till folket, än att utreda former för att flytta den längre bort. Så vill ni vänersborgare lämna in medborgarförslag och presentera dem för oss i kommunfullmäktige så får ni skynda er, för snart kan det vara försent. Tack för ordet.” 

På onsdag håller talman Andreas Norlén ett tal till ledamöterna inför juluppehållet. Det är dock inte det sista som händer i kammaren – strax efteråt blir det debatt med anledning av åtta interpellationer. Ledamoten från Trollhättan, Mats Wiking, S, ställer frågor till statsrådet Lotta Edholm om” Regeringens satsning på akutskolor”. Han åberopar i sin interpellation ett beslut som har fattats i Vänersborg: ”…att lägga ner verksamheten och betala tillbaka statsbidraget.”

Samuel Gonzales Westling, Vänsterpartiets gruppledare riktar sina frågor till statsrådet Erik Slottner, KD: ”Formalia som politiskt verktyg”. Här omnämns inte Vänersborg, frågorna är dock synnerligen relevanta.

”Nuvarande kommunallag (2017:725) trädde i kraft den 1 januari 2018. Syftet med kommunallagen (KL) är att utgöra ett ramverk för kommunernas och regionernas självstyre. KL ska ge goda förutsättningar för den lokala demokratin och bidra till ett fungerande samspel mellan förtroendevalda och tjänstemän. KL ska också ge allmänheten en möjlighet att följa och granska aktiviteten i kommuner och regioner. Ansvarsutkrävande och granskning är viktiga grundstenar i den kommunala självstyrelsen. De bidrar till att skapa legitimitet och förtroende för den kommunala sektorn och den lokala demokratin. Tyvärr har jag sett en oroande utveckling i vissa kommuner där KL tolkas och tillämpas på ett sätt som riskerar att inskränka de folkvalda ledamöternas möjlighet att utöva sina uppdrag och delta i det demokratiska arbetet. Exempelvis förekommer situationer där formalia och procedurfrågor används av majoriteten för att förhindra ledamöter i fullmäktige och nämnder att ta kontakt med verksamheter de fattar beslut om, eller där ordföranden i fullmäktigeförsamlingar avbryter talare eller nekar ledamöter att yttra sig utan giltig grund. Det har också förekommit fall där yrkanden inte tas upp för beslut med hänvisning till att de anses vara ”nya ärenden”, vilket hindrar viktiga diskussioner och beslut. Dessa problem blir särskilt tydliga i mindre kommuner där det ibland inte finns tillräcklig bevakning från medierna, vilket gör det svårt för allmänheten att få insyn i hur demokratiska processer genomförs. Dessvärre riskerar detta att skada förtroendet för folkvalda lokalpolitiker och den lokala demokratin vilket är allvarligt. Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Erik Slottner:

• Anser statsrådet att kommunallagen behöver utvecklas eller förtydligas för att bättre säkerställa att kommunfullmäktige och nämnder kan fungera på ett demokratiskt sätt?
• Vilka åtgärder ser statsrådet som nödvändiga för att stärka demokratin på lokal nivå, och vad kan göras för att förhindra att tolkningar av formalia används som ett verktyg för att begränsa debatten?”

Vänsterpartiet lägger fram ett nytt förslag för att återta kontrollen över Sveriges elnät och stoppa de orimliga prishöjningarna som drabbar hushåll och företag. Elnätsavgifterna har skjutit i höjden de senaste åren – dubbelt så mycket som andra priser i samhället. Samtidigt gör elnätsbolagen, som Eon, Ellevio och Vattenfall, enorma vinster på svenska folkets bekostnad. Vänsterpartiet vill nu stoppa detta rån av svenska elkunder och föreslår därför en modell för att återta kontrollen. En beskattning av övervinster gör det mindre attraktivt för vinstdrivande bolag att fortsätta äga och genom att införa en förköpsrätt kan det offentliga ta över de elnätsbolag som då säljs.

1. Skatt på övervinster
   Vänsterpartiet föreslår en skatt på elnätsbolagens övervinster för att motverka de oskäliga höjningarna av elnätsavgifterna. Skatten ska inte bara förhindra att bolagen tar ut orimliga avgifter, utan även säkerställa att eventuella skatteintäkter går tillbaka till hushållen, inte till bolagens vinster.
2. Förköpsrätt för offentligt ägande
   För att kunna återta kontrollen över våra elnät vill Vänsterpartiet ge kommuner och staten förköpsrätt. Om elnätsbolagen säljer sina nät, ska det offentliga ges möjlighet att köpa dem och säkerställa att elnäten ägs gemensamt. Detta stärker både rättvisa priser och den nationella säkerheten.

Det här är ett rån som pågår just nu, där elnätsbolagen gör enorma vinster på våra pengar, säger Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar. Varför ska du betala mer bara för att du bor i “fel” kommun? Skillnaden mellan de billigaste och dyraste avgifterna är enorm och helt orimlig. De höjda avgifterna går inte till att förbättra elnäten. I stället används pengarna för att generera vinst till privata aktörer, trots att investeringarna i infrastrukturen varit långt ifrån tillräckliga. Partiet vill nu sätta stopp för den här utvecklingen och tvinga bolagen att använda sina vinster till att förbättra och modernisera elnätet. Vänsterpartiet vill ta tillbaka kontrollen över elnäten. När bolagen säljer sina nät ska kommunerna få chansen att köpa tillbaka dem först. Om de inte kan eller vill ska staten kunna kliva in. Det är dags att vi tar tillbaka kontrollen över våra gemensamma resurser, avslutar Nooshi Dadgostar. 

Läs underlaget till förslaget här.

Läs även

• Elprisstöd till de som faktiskt behöver det
• Nooshi Dadgostar: Sverigepriser enda vägen ur energikrisen
• Nooshi Dadgostar kräver Sverigepriser på el

Riksdagens ledamöter ställer många frågor. Somliga frågor är ”skriftliga frågor” där statsråden lämnar skriftliga svar. Debatt i riksdagens kammare blir det i anslutning till interpellationer. Här har i regel statsråden några veckor på sig att författa ett skriftligt svar. När svaret har lästs upp, kan interpellanten kommentera svaret, upprepa frågorna eller formulera synpunkterna med anledning av svaret. Interpellanten har rätt till totalt tre inlägg, debatten avslutas sedan med ett slutanförande från statsrådet. Fredag 6 december börjar debatterna redan 09:00 – 18 interpellationer skall hinnas med. Debatter kan följas live eller ses i efterhand på riksdagens webb-TV. Från Vänsterpartiet är det fem ledamöter som får svar på sex interpellationer:

• Nadja Awad frågar utbildningsminister Johan Pehrson ”Regeringens arbete för att stärka studenters ekonomi och motverka skuldökningen”
• Nadja Awad frågar statsrådet Lotta Edholm ”Diskriminering av elever med funktionsnedsättningar i skolan”
• Daniel Riazat frågar statsrådet Lotta  Edholm ”Diskriminering av afrosvenska elever i skolan”
• Lotta Johnsson Fornarve frågar utrikesminister Maria Malmer Stenergard ”Den demokratiska utvecklingen i Bangladesh”
• Malin Östh frågar statsrådet Andreas Carlsson ”Kostnadseffektivt järnvägsunderhåll”
• Kajsa Fredholm frågar statsrådet Romina Pourmokhtari ”Klimatmålen 2030”

Vänsterpartiets Nadja Awad frågade statsrådet Anja Tenje om ”Brister i äldreomsorgen”. Äldreministern hade med sig tre buntar färdigskrivna manuskript. Nadja Awad fick dock inte svar på sina frågor. Det hjälpte föga att föra fram samma frågor två gånger. Nu skriver Nadja Awad om äldreomsorgens utveckling i nyhetstjänsten Altinget i en debattartikel med rubriken ”SD och regeringen bryr sig inte om äldreomsorgen”. Här några citat ur debattartikeln:  

”Nu har riksdagen fattat beslut om ramarna för nästa års ekonomiska politik och de äldre som behöver äldreomsorg hör till förlorarna. Regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningslinje för äldreomsorgen fortsätter. Satsningar på äldreomsorgen lyser med sin frånvaro, i praktiken skär de ned på de äldre. Detta sker trots att Socialstyrelsen nyligen beskrivit hur kvaliteten i äldreomsorgen har sjunkit under de senaste tio åren. Det är slutsatsen från myndighetens årliga äldreomsorgsenkät. Försämringarna handlar bland annat om att personalen inte kommer på avtalad tid, hur de utför sina arbetsuppgifter, sämre bemötande och respekt och om de har tillräckligt med tid.”

”Underbemanningen inom äldreomsorgen beror till stor del på arbetsmiljön. Det råder i grunden inte personalbrist, utan det vi har är brist på personer som vill jobba i äldreomsorgen under dagens arbetsförhållanden. För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser. Vänsterpartiet vill att statsbidragen till kommuner och regioner ska indexeras för att försäkras mot kostnader som sektorn inte styr över och för att långsiktigt kunna säkerställa en omsorg av hög kvalitet. Kommuner och regioner behöver också kompenseras för år av nedskärningar. Vi vill införa ett återhämtningsstöd till välfärden och föreslår 20 miljarder kronor mer i generella statsbidrag än regeringen 2025. Återhämtningsstödet bör kvarstå till dess vi har skapat en stabil och långsiktig finansiering av kommunsektorn. För äldreomsorgen innebär det att Vänsterpartiet tillför omkring 2 miljarder kronor mer än regeringen per år. Det motsvarar ungefär 4 000 undersköterskor.”