Författare: Vänsterpartiet VBG

Angående uppgifterna om att kostnaden för Arena Vänersborg nu kommer att landa kring 185-190 mkr.

Tyvärr är jag luttrad.

Jag har varit med om att se siffran vandra uppåt från 90 mkr förbi 120 mkr (140 mkr om man räknar in 20 mkr i tilltänkta sponsorpengar) till de 176 mkr jag visste om fram till igår – och nu 185-190 mkr.

Jag misstänker att det inte stannar där. Det sägs finnas ett icke diariefört dokument från en byggfirma som tidigt fick en förfrågan om att räkna på projektet Arena Vänersborg. Den kalkylen sägs ha landat på 230 mkr. Om det finns någon sanning i det ryktet vet jag inte.

Att diarieförandet av handlingar som gäller Arena Vänersborg har satts ut spel är däremot en sanning. Justitieombudsmannen JO har fattat beslut (Beslutsdatum: 2008-09-30 Diarienummer: 4639-2007) innebärande kritik i ärendet och det finns ytterligare två pågående JO-utredningar med koppling till Arena Vänersborg. Kommunens revisorer har också sent omsider vaknat och tittar extra på projektet.

Min bedömning angående de demokratiska bristerna är att ansvaret sitter hos gruppen som utgör projektstyrelsen för Arena Vänersborg. Hur ansvaret skall vara fördelat dem sinsemellan vet jag inte, men ytterst måste ansvaret inom den gruppen ligga hos ordföranden S Anders Larsson. Utifrån ärendets gång och de nu rådande kostnader för projektet tvekar jag inte utan anser att S Anders Larsson omedelbart bör lämna sina poster som förtroendevald och jag ställer mig frågande om han kan behålla sitt nya jobb som näringslivschef.

James Bucci

Behandlingen av mål- och resursplan i kommunfullmäktige är av stor betydelse för den kommunalpolitiska verksamheten. Ärendet föranleder inte sällan en något komplicerad beslutsprocess. Begäran om voteringar understryker vikten som partierna tillmäter sina egna förslag. Som regel åtföljs beslutsprotokollet av reservationer till förmån för egna yrkanden.
Reservation Kommunfullmäktige 2009-06-17 Ärende 2 Mål- och resursplan 2010-2012 (Dnr KS 2009/11) Behandlingen av mål- och resursplan i kommunfullmäktige är av stor betydelse för den kommunalpolitiska verksamheten. Ärendet föranleder inte sällan en något komplicerad beslutsprocess. Begäran om voteringar understryker vikten som partierna tillmäter sina egna förslag. Som regel åtföljs beslutsprotokollet av reservationer till förmån för egna yrkanden. Vänsterpartiet begärde flera voteringar när de olika förslagen ställdes under proposition. En votering gällde redan frågan i vilken ordning olika punkter skulle avgöras. Jag anmälde att jag för Vänsterpartiets grupp skulle inkomma med skriftliga reservationer. Eftersom samtliga synpunkter avser frågor under ett och samma ärende väljer jag att lämna en samlad reservation. För det första vill jag reservera mig till förmån för mitt förslag till annan ordningsföljd i omröstningen. Vänsterpartiets förslag till Mål- och resursplan 2010-2012 håller sig strikt till den traditionella ordningen som vi uppfattar den. Att framföra förslag om annan inriktning av verksamheten eller också annan tilldelning av resurser till olika verksamheter är huvuduppgiften för den politiska grupperingen som har uppfattningar som skiljer sig från majoritetens budgetförslag. Den som önskar ett beslut som ändrar på huvudförslaget blir då också skyldig att visa hur finansieringen skall ske. Den turordningen föreslog jag när jag invände mot ordförandens förslag till ärendehantering. Jag anser fortfarande att det är fel att först hantera frågan om annan finansiering och därefter ställa frågan om hur man vill prioritera kommunal verksamhet. Jag reserverar mig därför till förmån för eget förslag på den punkten. Den andra reservationen gäller frågor som har samband med ordförandens agerande när han genomförde omröstning i fråga om proposition och kontraproposition avseende förslaget om ändrad utdebitering. Under den långa debatten förekom flera inlägg som berörde frågan om skattehöjning eller bibehållen oförändrad utdebitering. Vänsterpartiet, som hade sina fyra ledamöter på plats, framförde tydligt varför man föreslog en förändring av skatteuttaget med 25 öre under 2010. Kommunfullmäktiges ledamöter hade redan i utskicket inför mötet kunnat ta del av en utförlig redovisning av partiets hela budgetförslag. Miljöpartiet har två ledamöter, dock tjänstgjorde tre representanter eftersom kommunfullmäktige godkände byte av ledamot och ersättare under behandlingen av denna punkt på dagordningen. Miljöpartiets ledamot som förde talan i detta ärende pläderade för partiets budgetförslag, ett förslag som endast föredrogs muntligt och som inte fanns på ledamöternas plats som brukligt är i samband med hanteringen av nästa års budget. Förslaget innehöll en punkt som gällde en skattehöjning med 15 öre. Således fanns två olika förslag om ändrad utdebitering. Inte någon av de 43 ledamöter vars partier i kommunstyrelsen hade ställt sig bakom budgetberedningens huvudförslag antydde att man ville biträda något av de två förslagen om ändring. Tvärtom avvisades förslagen av alla ledamöter från S, C, M, KD och FP som yttrade sig på den punkten under den långa debatten. I kontrapropositionen skulle motförslaget till budgetberedningens huvudförslag utses. Hur ordföranden mot bakgrund av debatten och med tanke på styrkeförhållanden av fyra ledamöter kontra två ledamöter kunde säga att han uppfattade att miljöpartiets förslag hade bifallits var en gåta för mig. Men gåtans lösning kom omgående: medan den övervägande delen av fullmäktige avstod från att delta i omröstningen om dessa två förslag, röstade först barn- och utbildningsnämndens andra vice ordförande för en skattehöjning och gick därmed emot det hon framförde i debatten. Sedan kom två röster för miljöpartiets förslag från ledamöter som överhuvudtaget inte hade yttrat sig under överläggningarna, först gymnasienämndens ordförande och därefter kommunfullmäktiges ordförande. När jag begärde votering gjorde jag detta för att jag trodde att ställningstaganden skulle ske i överensstämmelse med det som sades i debatten. Jag var ovetande om att det hade förts andra samtal som gav ordföranden vid handen att ”höra” annat än det jag hörde. Det blev ju nästan absurt när ordföranden som nyss var ”siste man” i voteringen med sin röst för miljöpartiets förslag förkunnande at vänsterpartiets förslag hade bifallits, vilket han efter tillsägelse fick rätta till. För det tredje gäller reservationen självfallet ett ställningstagande till förmån för Vänsterpartiets yrkanden för Mål- och resursplan 2010-2012. Även om våra yrkanden nu har fallit vill jag reservera mig för våra önskemål att förstärka flera nämnders möjlighet att minska effekterna av nedskurna anslag. I partiets yrkanden framgår hur vi motiverar våra förslag som i korthet var: 1. Resurstillskott till förskolan och grundskolan med 15,75 mkr 2. Resurstillskott till gymnasienämnden med 5 mkr 3. Resurstillskott till socialnämnden med 10 mkr Även vårt förslag att inleda en försäljning av Arenan budgetåret 2010 föll. Här avstår jag dock från att reservera mig eftersom debatten gjorde det klart för mig att vårt förslag i högsta grad blir föremål för nya överväganden längre fram. Till mina tre ovan framförda reservationer vill jag tillägga att partigruppen har haft tillfälle att läsa skrivningen och att samtliga ledamöter och våra ersättare godkände min text. Lutz Rininsland Vänsterpartiet 2009-06-18

Vi lägger vårt budgetförslag i en period som i all framtid kommer att beskrivas som exceptionell, vilket kräver förslag på annorlunda lösningar.
För vårt parti är inte marknadens välbefinnande ledstjärnan för politisk handling. Ändå inser vi idag att om inte den privata ekonomin snart återgår till någorlunda normala former av samspel, så kommer följderna för den offentliga verksamheten att föra med sig mycket elände för många medborgare. Därför måste också kommunens politik vara inställd på att lämna sin del för att hitta vägar bort från den onda cirkeln.
Kommunstyrelsen 2009-06-03 Ärende Mål- och resursplan 2010 – 2012 (Dnr KS 2009/11) Yrkanden Bakgrund Vi lägger vårt budgetförslag i en period som i all framtid kommer att beskrivas som exceptionell, vilket kräver förslag på annorlunda lösningar. För vårt parti är inte marknadens välbefinnande ledstjärnan för politisk handling. Ändå inser vi idag att om inte den privata ekonomin snart återgår till någorlunda normala former av samspel, så kommer följderna för den offentliga verksamheten att föra med sig mycket elände för många medborgare. Därför måste också kommunens politik vara inställd på att lämna sin del för att hitta vägar bort från den onda cirkeln. Det är inte kommunens sak att bedriva finanspolitik, det är regeringens och riksdagens uppgift att återskapa stabilitet. Men kommunen måste vara vaken och avläsa vilken väg som väljs av landets politiska ledning. Under inga förhållanden behöver kommunen förstärka krisen och öka arbetslösheten. Vänsterpartiet anser att regeringen väljer att ställa sig i opposition mot de flesta bedömare som har framträtt under våren. Regeringens egna finanspolitiska råd, Konjunkturinstitutet, SKL med flera uppmanar alla till kraftfull handling nu. Regeringen väljer en annan väg och avvaktar. Följderna sprider sig som ringar på ett stort svart hav. Ytterligare varsel och uppsägningar präglar industri och handel. Den offentliga verksamheten berörs direkt när finansieringen är hotad. Men det är stor skillnad mellan den privata ekonomin och offentlig verksamhet. När konsumenterna bara köper hälften så många prylar av en viss sort, kan tillverkaren inte vara blind och fortsätta att producera hela volymen. Ganska omgående berörs tillverkarens personal, uppsägningar är förståeliga. Men för den offentliga verksamheten gäller inte detta. Skolorna fylls av lika många elever som innan krisen, det blir inte bara hälften så många sjuka i tider av lågkonjunktur, våra äldre som behöver omsorg blir inte färre. Sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet i den privata ekonomin är oundvikliga, det är spelets regler. Att uppmana kommunen till att anamma dessa regler och att dra sitt strå till stacken är fel väg. Enligt vår uppfattning skall kommunen istället tänja regelverket till den yttersta gränsen för att behålla verksamheten i samma omfattning och på samma höga kvalitet. Lågkonjunkturen kräver en väl fungerande kommun. Medborgarna behöver en stabil kommun, inte minst de som drabbas värst. Vad vill vi sätta mot de föreslagna besparingarna? I partigruppen har vi diskuterat regelsystemet kring ”God ekonomisk hushållning”, vi har överlagt om ett förslag om en tillfällig höjning av kommunalskatten, vi granskade olika poster på utgiftssidan där vi kan se möjliga begränsningar och därmed mindre kostnader, och vi har även övervägt att göra oss av med viss verksamhet. ”Positiva resultat” bara i positiva tider? Kommunens planering av sin ekonomi styrs av lagen om ”God ekonomisk hushållning”. För varje enskilt år skall kommunen planera så att intäkterna överstiger kostnaderna. Kravet grundar sig på tanken att kommunen inte skall leva ”nu” och låta andra betala ”sedan”, varje generation skall stå för sina kostnader. Samtidigt framgår det idag av lagen att kommunen inte skall använda sina tidigare överskott för att täcka tillfälliga finansieringsproblem. Det pågår ett arbete med att skriva nya lagtexter. Kritiken mot balanskravet har varit stort och förändringar av föreskrifterna är att vänta. Att kommunen har stora problem framför sig med att finansiera sin verksamhet är ett faktum. Uteblivna förväntade ökningar av skatteintäkter har först vållat ett häftigt uppvaknande och har nu inom loppet av sex månader förvandlats till ett scenario som framkallar skräck. Staten kan inte avhjälpa bortfallet av skatteintäkterna, staten ansvarar däremot för den andra källan där kommunen har sina intäkter: de generella statsbidragen. Det har tillskjutits pengar till kommuner och landsting, utan tvekan, med det råder olika politiska bedömningar om storlek och tidpunkt för utbetalningen av utlovade bidrag. Vi misstänker att den återhållsamheten, som regeringen visar idag, förändras ju närmare tidpunkten för valet 2010 vi kommer. Men just nu – i juni 2009, när vi ska fatta beslut om hela 2010 – saknas pengar. Då blir vår tolkning att vi går till den yttersta gränsen av balanskravet. Majoritetens budgetförslag räknar fram ett resultat på 17,9 mkr, vi begränsar i vårt yrkande det förväntade resultatet till 2,9 mkr och använder därmed 15 mkr för att finansiera kommunal verksamhet. Kan man i Vänersborg lita på kommunala beslut? Tja, inte vet vi. I alla fall har Vänsterpartiet under mandatperioden sedan 2006 vid ett flertal tillfällen påpekat att kommunen inte alltid följer sina egna beslut. När det gäller utdebiteringen, har Vänersborg 2004 höjt kommunalskatten med 50 öre. Den tillfälliga skattehöjningen togs inte tillbaka eller reducerades i någon utsträckning sedan dess, fast kommunen gjorde mycket bra resultat under ett fåtal år. Istället hördes från talarstolen i kommunfullmäktige försäkringar om att vi hade råd till ”allt” med hänvisning till goda intäkter. Arbetslösheten ger skatteproblem, intäkterna minskar i snabb takt med sjunkande sysselsättning. Är det en solidarisk handling att ta mer från dem som har kvar sitt jobb för att säkra kommunal verksamhet? Vi tolkar föräldramanifestationen i maj som ett mycket tydligt uttryck för uppfattningen att kommunen skall göra allt för att förhindra drastiska nedskärningar på våra skolor. Om vi höjer kommunalskatten med 10 öre så beräknas tillskottet på intäktssidan bli 6,3 mkr, en skattehöjning med 25 öre skulle därmed ge 15,75 mkr till kommunen. Rösterna i vår partigrupp har varit mycket starka mot förslaget på en skattehöjning eftersom ”man inte kan lita på kommunen”, men vi har slutligen stannat vid ett förslag som dels betyder öronmärkt användning för endast grundskolan och inget annat, och dels en formulering som betyder att förslaget avser endast inkomståret 2010. Finns det verksamhet som kan och borde begränsas? Vi ser att majoriteten nu föreslår att ”genomlysa” vissa verksamheter. Vi hade samma tanke, att se över sådant som har utvecklats och växt i omfattning ”vid sidan om” och som inte utsatts för samma hårda prövning som de flesta poster hos våra nämnder Vi avser i första hand sådan verksamhet som följer i spåren av kommunens vision ”Sveriges bästa musikkommun”. Visserligen ligger det mycket värde i att ge utrymme för framstående musikartister, men det kostar också en hel del kommunala pengar. I detta sammanhang vill vi beröra våra grundskolerektorers syn på att musikskolans lärarinsatser är väsentligt mera kostsamma än annan undervisning. Nu finns långt framskridna planer att vidga det konstnärliga perspektivet. Därför känns det rätt att en ordentlig prövning sker och att satsningar på dessa områden belyses mot bakgrund av att det saknas resurser för att hålla ”vanlig” undervisning på god nivå. Vänersborg är inte längre högskoleort. Högskolan Väst ligger nu helt i Trollhättan. Mycket nära till vår kommun finns högskoleutbildning i Göteborg, Karlstad, Skövde och Borås. Även om andra svenska kommuner av ungefär vår storlek har lyckats att skapa livaktiga högskolecentra, tycks det här behövas den genomlysning som också majoriteten nu är angelägen om. Visserligen ändrades lagstiftningen om den ”kommunala kompetensen”, men vi anser det tveksamt att kommunen övertar uppgifter som egentligen staten har på sin lott att finansiera. Måste all verksamhet drivas av kommunen? Fortfarande har det inte kommit en framställan till kommunen om att besluta ge pengar utöver beviljade anslag för byggnationen av Arenan. Hallen färdigställs utan att kommunen har beviljat pengar utöver 140 mkr. Fortfarande saknas slutliga beräkningar hur mycket pengar som behövs varje år för att driva Arenan. Men hela tiden hör vi av projektets tillskyndare att det blir en lyckosam satsning. Då blir vår slutsats att kommunen borde bestämma sig att bjuda ut Arenan till försäljning. Det borde inte vara svårt att hitta en finansiär villig att satsa på Arenan när framtiden för hallen blir som den beskrivs. Vad vill vårt budgetförslag satsa på? Vårt svar är rätt så enkelt: på skolan, vård av våra äldre och den sociala omsorgen. Alla dessa verksamheter är personalintensiva. För alla områden gäller en punkt ur vår personalpolicy: det ska finnas det antal anställda som behövs för att verksamheten ska erbjudas på en god kvalitetsnivå, på den nivån som våra medborgare efterlyser. Idag varslas stora grupper anställda inom skolan om uppsägning. Visserligen minskar elevkullarna i våra skolor just nu, vilket kan förklara att en eller annan lärartjänst inte behöver förnyas. Men varslen inom grundskolan och gymnasieskolan leder obönhörligen till en sänkning av undervisningens kvalitet. Man skäms att låta ungdomar betala för fel som de vuxnas ”ekonomivärld” har ansvaret för. Till hösten kommer socialnämnden att berätta vilka personalnedskärningar som måste till för att anpassa förvaltningen till den drastiska minskningen av budgeten som majoriteten föreslår. Våra yrkanden gäller därmed punkt 3 där vi har avvikande förslag: 1. Vi vill förstärka Barn- och ungdomsnämnden med 15,75 mkr – förstärkningen riktas i sin helhet till förskolan och grundskolan. 2. Vi vill förstärka Gymnasienämnden med 5 mkr. 3. Vi vill förstärka Socialnämnden med 10 mkr. Finansieringen sker enligt ovanstående beskrivning: • genom fastställande av utdebiteringen under 2010 till 22:89 per skattekrona [vilket därmed är ett avvikande yrkande på punkt 1] • genom en minskning av resultatet till 2,9 mkr, vilket ger 15 mkr Därutöver yrkar vi att Vänersborgs kommun inleder en försäljning av Arenan. Yrkandet förutsätter att information som talar om en ”lyckad satsning” också avser den ekonomiska sidan av projektet. I övrigt har vi synpunkter på punkterna 12 och 13 i majoritetens förslag till kommunfullmäktige. Vi vet inte riktigt hur punkterna ska tolkas. Beroende på vilket förtydligande som ges kan det komma avslagsyrkanden från vårt parti. För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp James Bucci 2009-06-03

Onsdag 18 mars behandlar kommunfullmäktige ett förslag som gäller ”Åtgärder med anledning av minskad skatteintäkter”.
Vänsterpartiet yrkade avslag på en viktig punkt.
Vår reservation visar att vi som enda parti i kommunfullmäktige vågar uttrycka en annan uppfattning än den som kommunledningen för fram. Vår reservation hittar du här.

Vänsterpartiet går i otakt – med samtliga andra partier, men i synnerhet med kommunledningen.
I november 2008 i kommunstyrelsen och i december 2008 i kommunfullmäktige frågade Vänsterpartiet kommunstyrelsens ordförande om det fanns anledning att justera Mål- och resursplanen 2009. Korta svar är lättast att komma ihåg: Nej, det fanns det inte. Idag föreslog kommunstyrelsen en revidering för innevarande år.
Reservation

Kommunstyrelsen 2009-02-25
Ärende 8
Beslut om anvisningar för arbetet med mål- och resursplan för 2010-2012 – underlag för ramsättning (Dnr KS 2009:41)

Vänsterpartiet går i otakt – med samtliga andra partier, men i synnerhet med kommunledningen.

I november 2008 i kommunstyrelsen och i december 2008 i kommunfullmäktige frågade Vänsterpartiet kommunstyrelsens ordförande om det fanns anledning att justera Mål- och resursplanen 2009. Korta svar är lättast att komma ihåg: Nej, det fanns det inte. Idag föreslog kommunstyrelsen en revidering för innevarande år.

Nu gäller det ramarna för budgeten 2010 och framåt. Kommunstyrelsens ordförande förvånades över Vänsterpartiets avslagsyrkande. ”Vill Vänsterpartiet inte skicka några anvisningar till nämnderna?”

Det finns två svar på frågan – ett skulle vara ”Nej”, det andra ”inga anvisningar som redan är överspelade”.

Jag vill förklara vårt ”Nej”. Finanskrisen och den extrema lågkonjunkturen har inom en oerhört kort tidsperiod radikalt förändrat förutsättningar för ekonomisk planering. Visserligen finns i Vänersborgs kommun tämligen färsk erfarenhet av att hantera verksamheten i en finansiell dalgång, men nu är situationen exceptionell.

Faran för den kommunala skutan är så stor, att kommando och anvisningar från bryggan inte ensam kan klara av stormen. Hela besättningen måste besjälas av att ”vilja klara av läget”, ro ut ovädret och vara med om att gemensam styra mot fast grund igen. Då behövs annat, inte det traditionella – innovativ ledningsförmåga vore på sin plats. Orden ”tillsammans” och ”vi kan om vi vill” måste komma inifrån organisationen, inte bara som en text som ska mjuka upp barska nedskärningsbeslut.

Ingenting i budgetberedningens arbete tyder på att man delar vår uppfattning om behovet av ett annat arbetssätt i denna unika situation. Krav på nedskärning av budgetposter framförs i vanlig ordning, endast tonläget är skarpare och siffrorna något högre.

Jag vill också förklara ”inga anvisningar som redan är överspelade”.
Vid dagens kommunstyrelse informerades om Cirkuläret 09:10 från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som publicerades den 19 februari 2009.
Förenklat uttryckt, intäktsbortfallet genom minskade skatteintäkter är 2009 och 2010 väsentligt tyngre än SKL:s uppgifter från december 2008 som har legat till grund för bidgetberedningens arbete.

Därutöver är i underlaget för ramsättningen överhuvudtaget ingen hänsyn tagen för kostnadsökningar som vi ser framför oss som en annan oundviklig post i vår kommunala ekonomi. Försörjningsstödet kan inte hanteras idag inom befintliga anslag, värre blir det.

Inget är sagt än om hotbilden med den osäkra framtiden för fordonsindustrin med alla kedjereaktioner som ett värsta scenario för med sig.

Inget är sagt om våra ungdomar där många inte kommer att lyckas med att hitta en övergång från utbildning till anställning under en överskådlig framtid.
Inget är sagt om den ohållbara situationen för en av våra stora verksamheter, undervisningen, där den ansvariga nämnden tar med sig ett underskott från det gångna året som det inte finns en chans att täcka av egen kraft. Om inte, ja om inte det ska ske som ramsättningen inte vill beröra: nedskärning av personalstyrkan.

En fråga där Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller och hur kommunledningen har för avsikt att agera är budgeten för kommunens investeringar. Som vanligt finns inte frågan med vid tidpunkten för ramsättningen. Men det är väl ingen överdrift att påstå att investeringarna borde beröras i underlaget, denna gång kanske mer än någonsin förr.

Vi vet inget om regeringens budgetproposition, som idag anses som den snart sista förhoppningen att staten kommer att biträda med någon lättnad för den kommunala och landstingskommunala ekonomin.

Men det finns även ett tredje svar varför Vänsterpartiet inte vill skicka ut dessa anvisningar som nu går ut till nämnderna. Det handlar om vår syn på handlingsutrymmet som står till vår kommuns förfogande.

Hösten 2004 förändrades kommunallagen genom att riksdagen antog propositionen om ”God ekonomisk hushållning”. Förändringarna tillämpades första gången räkenskapsåret 2005. Riktlinjerna har hittills varit vägledning för kommunal verksamhet under tre-fyra ”goda år”.

Utformningen av våra ekonomiska mål (resultat i % av …, investeringar/egna medel, minska låneskulden med …., etc.) baserades på ett underlag som gav rimliga förutsättningar för att man skulle lyckas.

Varken 2004 eller senare fanns det större anledning till att se helheten av förslaget om God ekonomisk hushållning. Där finns nämligen klara öppningar för en politisk hantering av ett ekonomiskt läge som absolut inte präglas av goda förutsättningar.

Några axplock visar att förändringarna mycket väl tillåter annan hantering:

• Budgeten skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Nytt: Undantag får göras i budgeten om det finns synnerliga skäl.
• Nytt: Om kostnaderna överstiger intäkterna skall det negativa resultatet regleras under de närmast följande tre åren.
• Fullmäktige får besluta att en reglering av ett negativt resultat inte skall göras
1. Om synnerliga skäl angetts som orsak för en obalanserad budget (nytt)
2. …
3. Om det finns andra synnerliga skäl (delvis nytt)
• Fullmäktige skall anta en åtgärdsplan för hur återställandet skall ske.

Vänsterpartiet står helt utanför budgetberedningens arbete. Vänsterpartiet är inte med när presidiemöten ordnar genomgång av underlag, när interna samtal förs över målsättning och anpassning till ändrade förutsättningarna. Det är först när budgetberedningen i detta skede har slutfört sitt arbete som vi kan ta del av resultatet. Och det är i detta skede vi säger Nej. Vi säger också att en annan inriktning av budgetarbetet skulle ha varit värt att pröva. Och slutligen: Denna gång får vi verkligen betala priset för att Vänersborg som en att få kommuner i Sverige beslutar om sin budget redan innan midsommar. Det är ingen djärv gissning att ett budgetbeslut strax innan årets slut borde ha bättre utsikt att bli rätt.

Lutz Rininsland 2009-02-25
Vänsterpartiet