Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Motsägelsefulla signaler

Veckans extra kommunstyrelsemöte tog på krafterna. Förberedelserna var ansträngande och även debatten och beslutet var på många sätt jobbiga. Ingen av partiernas femton ledamöter gick till mötet med någon annan avsikt än att verka för fortsatt naturbruksutbildning och särskoleverksamhet vid Nuntorp.  Det som skilde var hur vi uppfattade frågeställningen.

På den ena sidan fanns S och C, det tredje partiet ur kommunledningsminoriteten, MP, hade anmält förhinder för sin ordinarie ledamot Marika Isetorp och även för ersättaren Per Sjödahl. Det är bara att beklaga att Miljöpartiet återigen inte hade möjlighet att bekänna färg, nu när det gällde.

På den andra sidan fanns tre borgerliga partier, M, L och KD samt SD och V. Alla dessa partier hade också på olika sätt tidigare uttalat att det absolut var ett lokalt och regionalt intresse att naturbruksutbildningen kan bedrivas i Dalsland.

Vad var skillnaden? S och C begränsade i beslutsförslaget och i alla inlägg under sammanträdet ärendet till att endast gälla ett ja eller ett nej till frågan om kommunstyrelsen (och senare kommunfullmäktige) godkänner att det helägda Fastighetsbolaget förvärvar fastigheten Nunntorp 1:14 för 38 Mkr från regionen.

Majoriteten i kommunstyrelsen begärde en återremiss med motiveringen att beslutsförslaget borde förtydliga avsikten med förvärvet och bättre klarlägga förutsättningar för att hela affären inte skulle landa fel eller sluta med en brakförlust. Landa fel, eftersom ett antal frågetecken kring EU-statsstödsregler inte kunde redas ut. Brakförlust, eftersom ett flertal hittills okända aktörer behövde tillkomma för att ekvationen kunde gå ihop. Och så fanns det redan i underlaget tydliga skrivningar om en mycket hög risknivå. 38 Mkr för Vänersborgs kommun är ju inga småpengar att spela med!

Det blev återremiss. Och nu passar kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, på att berätta vid varje tillfälle som ges att det var de andra som sabbade planen och sade nej. Det är inte bra för vår kommun att ordföranden uppenbarligen inte förmår att inse att det hade funnits möjligheter att komma till ett enhälligt och positivt beslut. Varför började man inte i god tid efter regionfullmäktiges nedläggningsbeslut i september 2015? Det tar sin tid att lägga pusselbitar på rätt plats! Och det krävs viss skicklighet och inlevelse för att se bilden växa fram och bli klar.

Överraskande nog finns också tecken på att kommunstyrelsens ordförande kanske börjar förstå bättre. Två gånger i rad har kommunledningen förlorat budgetomröstningar och tvingas regera med en budget som i debatten förkastades som skadlig för kommunens sunda utveckling. Nu avslöjar ett förslag som skall tas upp för beslut i kommunstyrelsen 9 november en icke oväsentlig förändring. Förslaget diariefördes dagen efter kommunstyrelsens extra sammanträde och inleds med följande text av ekonomichefen:

”På uppdrag av kommunstyrelsens ordförande har ekonomikontoret arbetat fram en delvis ändrad process och tidplan för arbetet med Mål- och resursplan 2018-2020. Till skillnad från tidigare år utökas budgetberedningen med ett antal insynsplatser. Den nya budgetberedningen består av de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott. Gruppledarna från partierna Sverigedemokraterna, Välfärdspartiet och Vänsterpartiet får var sin insynsplats i budgetberedningen. Varken budgetberedningen eller insynsplatserna har någon ersättare.”

Snyggt och välbetänkt, det borde ge bättre förutsättningar för hela processen som är tänkt att avslutas med en omröstning i kommunfullmäktige 21 juni 2017.

Kommande vecka har vi ett medlemsmöte och Röd Lördag, dessutom är det tre sammanträden i kommunen som hanterar viktiga frågor.

Vårt medlemsmöte är på måndag 24 oktober med start klockan 18:00 i vår lokal på Kronogatan 31 – ”Bostäder” är temat.

På tisdag är det direktionen i Kunskapsförbundet som bl a tittar på delårsrapporten per augusti. Därutöver är det väl framförallt diskussionen kring en informationspunkt: Vilka program skall starta hösten 2017 och hur många platser skall erbjudas på förbundets tre olika gymnasieskolor?

På onsdag är det kommunfullmäktige. Här gäller det kommunens delårsrapport per augusti som skall fastställas. En interpellation från Vänsterpartiet lockar förhoppningsvis representanter också från andra partier upp i talarstolen. Hur kommunstyrelsens ordförande ser på frågan kring finansiering av yrkesvuxplatser framgår av hennes interpellationssvar som redan har diarieförts.

På torsdag är det socialnämnden. Som så ofta när det gäller socialnämnden tycks det inte finnas anledning att förutspå skiljaktiga uppfattningar kring några av den långa raden intressanta punkter på föredragningslistan.

För Vänsterpartiet återstår sedan RÖD LÖRDAG på oktobermarknadsdagen, det blir spännande att finnas ute en lördag när ”alla andra” också är det, normalt kryllar det verkligen inte av lördagsflanörer när vi träffas i gågatekrysset.

Behöver man veta? innan man fattar beslut?

Ja, säger några – nej, säger andra. Hur många av kommunstyrelsens femton ledamöter som landar på den ena och hur många som landar på den andra sidan var den stora frågan idag. En extra inkallad kommunstyrelse hade att ta ställning till följande beslutsförslag:

Kommunstyrelsens förslag till Kommunfullmäktige

Kommunfullmäktige godkänner att Fastighets AB Vänersborg förvärvar fastigheten Nunntorp 1:14 från Västra Götalands läns landsting. Köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr. Fastighets AB Vänersborg äger rätt att slutföra avtalsförhandlingarna med Västra Götalands läns landsting och teckna erforderliga överlåtelsehandlingar.

Fastighetsbolaget är helägt av kommunen, bolaget driver sin verksamhet mot bakgrund av ”kommunens pengar”.

Inför sammanträdet fanns ett underlag som alla hade studerat ingående. Men underlaget innehöll delar som inte skulle debatteras. Avsnittet 3.3 Ekonomiska risker var oroväckande övertydligt. Men, nej, inget bekymmer, det var inte dagens ärende. Vad var dagens ärende?

Skulle Hushållningssällskapet överklaga Skolinspektionens beslut om avslag på ansökan att få starta Naturbruksutbildning på Nuntorp, så behövdes det ett beslut att Vänersborgs kommun genom sitt Fastighetsbolag hade förvärvat Nunntorp 1:14 från regionen som i september 2015 beslutade att lägga ner utbildningen.

Inget annat skulle diskuteras, det gällde enbart beslutet att ”godkänna”, ja eller nej.

Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, var övertydligt. ”I min värld” var det inte bråttom alls, men när nu Hushållningssällskap vädjade till oss!” Och hon tillade också att inte mycket mer hade kunnat ordnas upp, eftersom regionen inte ville teckna något avtal innan all deras skolverksamhet var avvecklad.

Hela affären var ju från början en urenkel sak: Alla, verkligen alla, ville att denna viktiga utbildning även i fortsättningen skulle finnas kvar, gymnasieprogrammet Naturbruk och gymnasiesärskolans verksamhet. Att verksamheten skulle utvecklas, att det skulle ske något som tog lantbrukets förhoppningar på allvar, konsumenternas krav på lokalproducerat mat, elevernas önskemål att ha utbildningen på nära håll och inte på 20 mils avstånd. Det är en sak att önska sig något, det är en annan sak att få en mängd pusselbitar att falla på plats. ”I min värld”, sade Marie Dahlin, S, var det ingen brådska.

Bo Carlsson, C, den andra ledamoten i Fastighetsbolagets styrelse, som begärde klartecken från kommunen till köpet av Nunntorp 1:14, var tyst under alla två timmar av kommunstyrelsens möte. Han besvärades synbart av en fråga som ställdes i början av sammanträdet, om han som ledamot i styrelsen för Dalbo Hushållningsgille inte var jävig.

Hur som helst, när svaret från kommunledningen var: Ni behöver inte veta mer, det räcker att ni uppfattar att ni behöver endast svara på den enkla frågan om ni godkänner eller inte godkänner, då framställdes det ett yrkande på återremiss från M, L och KD. I yrkandet instämde även SD. Och vid omröstningen bifölls yrkandet om återremiss även av V.

Hushållningssällskapet kommer inte att överklaga Skolinspektionens avslag.

Om ärendet om förvärv av Nunntorp 1.14 någon gång i framtiden kommer tillbaka är osäkert.

Det var ju ingen brådska!

P.S. Lokaltidningen TTELA bekräftar i sin bevakning att det inte var frågan om att rädda Nuntorp, ärendet avgränsades av kommunledningen till att gälla endast om kommunfullmäktige skulle godkänna att Fastighetsbolaget förvärvar Nunntorp 1:14, ja eller nej.

Det blir ett extra sammanträde

Vi berättade igår om att frågan om Naturbruksutbildningen vid Nuntorp hade hamnat under mycket stor tidspress. Vi skrev att vägen till en möjlig lösning förutsätter ett extra sammanträde med kommunstyrelsen och ett extra ärende vid nästa kommunfullmäktige 26 oktober. Idag kom kallelsen till ett extra ks-möte onsdag 19 oktober. Handlingarna kom på måndag, här finns hela beslutsunderlaget. Som dock långt ifrån ger tillfredsställande svar på alla frågor.

Bekänna färg?

delar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommunstyrelsen bereder alla förslag som kommunfullmäktige någon vecka senare skall besluta om. Därutöver finns ett flertal ärenden som avgörs direkt av kommunstyrelsen. Gott om möjligheter att föra ideologiska och politiska samtal en gång varje månad när kommunstyrelsen samlas under en onsdagsförmiddag. Skulle man kunna tro.

Verkligheten är annorlunda. Mängder med presentationer, långa informationspass, korta frågor i marginalen. Vill man inte, vågar man inte? Så var det även igår, ta en titt på föredragningslistan och ta del av all information som ledamöterna fick under tre timmar (länkar till presentationer en bit längre ner på sidan).

Sedan blev det en bensträckare på en kvart. Några passade på att samråda partivis eller inom partigruppen, andra missade tillfället som skulle visa sig efteråt i beslutsomgången. I ärendet om ”Svar på motion om kommunala bidrag” insåg kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, att hon hade galopperat ordentligt fel, men hon glömde uttrycka sig så tydligt att även hennes trogna fyra socialdemokratiska kollegor fattade vändningen under galgen. Protokollet berättar om ett putslustigt resultat vid omröstningen.

Ekonomistabens insats gällde i huvudsak en presentation av delårsrapporten per augusti. Oppositionen hade i april gått förbi kommunledningen och tillskjutit resurser till båda socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, därav en rätt så ljus bild över läget ”nu” och en förhoppning att hela året avslutas med siffrorna på rätt sida. Blev det någon diskussion? Nej, inte alls, alla tycktes nöjda.

Kommunstyrelsens ledamöter vet ju att det finns åtminstone tre frågor som när som helst kan ändra förutsättningarna. En genomgripande renovering av ett ”sjukt” kommunhus och en eventuell rivning av sessionssalen belastar ekonomin på ett sätt som vi idag inte har ett begrepp om.

Prislappar för två andra investeringar däremot är inte obekanta.

Det gäller en industrilokal som ”måste till” för projektet Wargön Innovation, annars blir det tvärstopp. Tanken är att kommunen bygger och projektet är hyresgäst under inkörningen. Man talar om ett belopp som håller sig strax under 40 miljoner. Ett avgörande borde komma innan årsskiftet.

Det gäller naturbruksskolan på Nuntorp. När regionen beslutade att inte fortsätta att bedriva utbildning i lokalerna strax söder om Brålanda, var det Hushållningssällskapet som samlade många goda krafter i hela Dalsland och utarbetade en plan hur verksamheten kunde fortsätta, förnyas och utvecklas. Grundbultarna i planen var dels att Skolinspektionen godkände ansökan att bedriva gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, dels att Vänersborgs kommun skulle förvärva anläggningen och hyra ut den. Skolinspektionen kom nyss med ett besked om avslag, ett besked som är så tveksamt i en mängd formuleringar att en överklagan borde kunna bli framgångsrik. Men kommunens del i det hela? I denna fråga har minoritetsstyret i Vänersborg misslyckats totalt, mycket prat och ingen verkstad.

Det handlar om en prislapp i samma storlek som Wargön. För Nuntorp gäller det att köpa något som ”är” och som borde vara värt att utvecklas, för Wargön är det en satsning i helt nya områden. För Wargön kan beslutet komma i december, för Nuntorp måste beslutet komma nu, som ett ärende på fullmäktiges möte 26 oktober. Alltså någon dag innan fristen går ut för Hushållningssällskapet att skicka in en överklagan av Skolinspektionens beslut. För detta krävs två saker: ett extrainsatt kommunstyrelsemöte bereder ett beslutsförslag och politiken i Vänersborg lägger fokus på att komma fram till ett enhälligt beslut att säga ja till att förvärva skolan från regionen. Om två veckor alltså. Visst borde förvaltningen kunna granska alla underlag en gång till och bedöma vad ett förvärv för med sig, vilka reparationer och underhållsarbeten som tillkommer, vilka anpassningar till lagstiftningen om tillgänglighet som måste ske, etc. Hela Nuntorp-frågan har omgärdats med alldeles för många falska utfästelser, brutna löften och ömsesidiga anklagelser. Ta fram underlaget, belys frågan om likställighetsprincipen, berätta på vilket sätt vi ska tolka begränsningar av vår kommunala handlingsfrihet som kommer från EU-lagstiftningen. Allt det här borde ha varit på bordet för länge sedan, regionfullmäktiges nedläggningsbeslut kom i september 2015. Vill vi så kan vi. Det är nu det gäller att bekänna färg. Kommer underlaget att berätta för oss att hela affären landar på en nivå som vida överstiger det som hittills varit känt, då finns också ett svar: Vi ville, men vi kunde inte. 

Kan en annan bild i presentationen för delårsbokslutet underlätta att komma vidare? I budget för 2016 låg en investeringsvolym på 309 miljoner, fram till augusti investerades för 110 miljoner, prognosen för hela 2016 är 191 miljoner. Med andra ord: Kommunen slipper ”just nu” att söka ytterligare lån, 118 miljoner av den tänkta investeringsnivån finns ”kvar”. Är det något som borde tas med i diskussionen?

Riksdagsmotioner – bra att känna till

Igår klockan 16:30 gick ridån ner – inga fler motioner kunde lämnas in under årets Allmänna motionstid. Så här beskrivs fenomenet på riksdagens hemsida: ”Den allmänna motionstiden pågår normalt från riksmötets början till 15 dagar efter att regeringen lämnat budgetpropositionen till riksdagen. Men riksdagen kan på förslag av talmannen besluta om annan tid. Ledamöterna får under denna tid lämna in motioner om alla frågor som riksdagen kan besluta om. Motioner som lämnas in under den allmänna motionstiden kallas för fristående motioner eller allmänna motioner. En motion kan innehålla ett eller flera förslag, yrkanden.

Spännande, eller hur? Här finns verkligen en chans för var och en av de 349 ledamöterna att peka med hela handen vilken väg politiken skall gå, en möjlighet att även inför väljarna på hemmaplan visa aktivitet.

På riksdagens hemsida finns mer information:

Fakta om allmänna motionstiden

  • 1,5 procent av motionsförslagen fick ja 2002–2006.
  • 0,1 procent av motionsförslagen fick ja 2006–2010.
  • 1,6 procent av motionsförslagen fick ja 2010–2014.
  • 3 418 motioner lämnades in hösten 2016.

3418 – inget dåligt resultat: I runda tal nästan tio motioner per ledamot. Eller egentligen många fler, eftersom många motioner undertecknas av upp till sju ledamöter. Det finns enskilda motioner, motioner som undertecknas av flera ledamöter, sedan finns kommittémotioner och partimotioner, den sista kategorin undertecknas i regel av partiordföranden. Några väger tungt, andra mycket lätt. Det finns rader av motioner som återkommer år för år med nästan samma text. Det bör också nämnas tvärpolitiska motioner där ledamöter från flera partier skriver under, inte bara från samma block utan även över blockgränsen.

Alla motioner finns samlade på en sida, här är länken.

Har vi på lokalplan nytta av motioner som våra partikamrater i Stockholm undertecknar? Svaret är: Självfallet, här finns aktuella ställningstaganden i små och stora frågor, det finns frågor som är aktuella i riksdagen lika mycket som i regionen eller i vår kommun.

Tack och lov tävlar inte Vänsterpartiet i kategorin ”Vem skriver flest motioner?” ”Less is more” gäller istället – vilket vi vill understryka genom att vi lägger ut hela förteckningen över alla ”våra” motioner som lämnades in hösten 2016 under den Allmänna motionstiden.

Integrationen med all rätt en prioriterad fråga

För en vecka sedan fanns en interpellation från Vänsterpartiet på fullmäktiges dagordning. Vi informerade redan tidigare om socialförvaltningens och utvecklingskontorets försök att åstadkomma en förbättring av kommunens integrationsarbete. I interpellationen ställde vi frågan om Vänersborg med egna medel kunde rekrytera en bostadssamordnare. Länsstyrelsen hade avslagit kommunens ansökan. Samtidigt uttalade man: ”Länsstyrelsen bedömer att verksamheten bör kunna ingå i kommunens ordinarie verksamhet  …”

Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin var avvisande. Inget om detta hade funnits med när budgeten diskuterades under våren, inget stod i fullmäktiges beslut i juni. Och då kan man inte komma med en begäran om en tjänst senare. Ordföranden angav att hon har en budget att förhålla sig till.

Visst känns det märkligt att behöva uppleva hur illa kommunledningen förmår att förstå sig på sådant som kan vara nödvändigt, även om det inte till punkt och pricka löper enligt plan och almanacka.

Vänersborgs budget för 2016 och 2017 är inte Marie Dahlins budget – oppositionen röstade ner det socialdemokratiska förslaget och gav socialtjänsten och skolan åtskilliga miljoner utöver ramen. Det var insikten i behovet, insikten att hösten 2015 hade medfört stora påfrestningar på båda förvaltningar nu och något år framöver.

Sedan var det beklämmande att höra kommunstyrelsens ordförande bekräfta vad som fanns att läsa redan i hennes skriftliga svar”Jag har aldrig hört talas om att vi har sökt pengar för denna typ av tjänster.”

Vänersborg är en av fjorton kommuner i Fyrbodal. Här sker samordning av insatser som stöd till varandra, i olika projekt och alltid med avsikt att lära från varandra.

När Fyrbodal beskriver sin verksamhet så intar ”Integration” en framskjuten plats. Här finns även länkar till hittills åtta nyhetsbrev, Fyrbodals Integrationsstrateg är ansvarig.

I senaste nyhetsbrevet skriver ordföranden för styrgruppen Integration, Monica Hansson, S, Trollhättan: ”I år består utmaning i att få våra nyanlända delaktiga i samhället.” Vi tror inte att någon nekar till att ”delaktighet i samhället” förutsätter att man har en bostad. Och bristen på bostäder är ett skriande problem för många, inte bara för nyanlända.

Styrgruppen för Integration i Fyrbodal? Ja, där samordnas från politiskt håll vad våra fjorton kommuner gör på var sitt håll och tillsammans. En av styrgruppens fem ledamöter med tillgång till förstahandsinformation är Marie Dahlin, S, Vänersborg. Som i interpellationsdebatten vidhöll vad hon hade skrivit i förväg, ”aldrig hört talas om.”

En blick på andra länkar på Fyrbodals hemsida för integration leder till ”Goda exempel”. Där finns en länk till Uddevalla, där man någon dag efter att vi hade lämnat in vår interpellationsfråga kunde utropa ”Bingo”: ”Uddevalla vill samverka kring bostadslösningar.

Vi hoppas att Vänersborgs utvecklingskontor gör ett nytt försök. Det finns anledning. I cirkuläret 2016:50 från SKL står följande:

Ökade § 37-medel 

Inom ramen för länsstyrelsernas uppdrag att verka för ökad beredskap och mottagingskapacit i kommunerna tillförs de medel som kommuner kan ansöka om enligt 37 § förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar. De s.k. § 37-medlen uppgår till totalt 80 miljoner under 2017 inkluderat en förstärkning med på 20 miljoner som tillförs för att skapa förutsättningar för en god bostadsförsörjning i kommunerna genom att förmedla eller på annat sätt underlätta uthyrning av privatpersoners bostäder. 

Där hänvisar man till Regeringens budgetproposition 2016/17:1, utgiftsområde 13 ”Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”, sida 40:

Ökade medel för beredskap, mottagningskapacitet och samverkan.

Länsstyrelserna har i uppdrag att verka för ökad beredskap och mottagningskapacitet i kommunerna samt förbättrad samverkan. I propositionen Vårändringsbudget för 2016 tillförde regeringen 10 miljoner kronor för att skapa förutsättningar för en god bostadsförsörjning i kommunerna genom att förmedla eller på annat sätt underlätta uthyrning av privatpersoners bostäder. Regeringen anser att satsningen bör fortsätta och förstärkas till 20 miljoner kronor per år under 2017 och 2018. 

Hur var det nu? Lära av varandra? Det är väl ingen skillnad mellan de nyanländas behov i Uddevalla och de i Vänersborg. Det går inte att förneka att Vänersborg upplevs som en stad och en kommun där man vill stanna. Det har många asylsökande på Restad sagt. Och det är många som är kvar på asylboendet fast ett positivt besked till ansökan om uppehållstillstånd har kommit och som frågar samma sak: Kan inte Vänersborg göra mer för att hjälpa till? Nu? Eller måste vi verkligen vänta på nästa budgetbeslut i juni 2017 inför 2018?

Kommunledningen frågar, vi svarar …

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

Frågan ställs i lokaltidningen TTELA nu på måndagsmorgon. Debattartikeln undertecknades av Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C. Båda är denna mandatperiod kommunalråd och representerar två av tre partier som utgör minoritetsstyret. S och C har i Vänersborg gått hand i hand sedan 2002.

I februari 2015 ställdes också en fråga, den riktades till hela kommunledningen. S, C och MP: Borde det inte vara bäst för oss alla som har politiska uppdrag, borde det inte ligga i hela kommunens intresse att den träffade överenskommelsen görs offentligt så att vi vet vad som gäller?” Av Marie Dahlins korta skriftliga svar i fullmäktige framkommer: ”nej … det är ett internt material för våra partier

Det är inte lätt med långsiktigt arbete om det inte sker öppet.

Det finns ingen dold agenda hos Vänsterpartiet.

Inför budgetbeslutet i juni inbjöds vi dels av kommunledningen S, C, och MP, dels av partierna M, L och KD. Vi förde samtal och informerade varandra hur vi uppfattade verksamheternas behov av förstärkning och de ekonomiska förutsättningar som fanns för att kunna leva upp till detta. Vid båda tillfällen presenterade vi det underlag som sedan blev vårt yrkande. Vi visste dock att vårt eget förslag hade mindre utsikt att vinna gehör i fullmäktige. Därför sade vi också till Gunnar Lidell och till Bo Carlsson vid dessa samtal att vi skulle rösta på det förslag som låg närmast vårt eget, under förutsättning att det fanns en väsentlig skillnad mellan de två huvudförslagen i fullmäktiges slutomröstning.

Av alla handlingar och protokoll framgår att förslaget från M, L och KD utformades mycket nära de tankar som Vänsterpartiet hade framfört. I fullmäktige röstades kommunledningens förslag ner och det tillfördes i runda tal lite över 20 miljoner till socialnämnden, 10 miljoner till barn- och utbildningsnämnden och några miljoner till kultur- och fritidsnämnden.

Dessa beslut för 2016 och 2017 är väl ändå att betrakta som ett uttryck för politisk långsiktighet.

Sedan blev Vänsterpartiet åter överens med M och flera andra partier när vi vägrade ge ansvarsfrihet 2015 för Bo Carlsson i sin roll som ordförande i kommunalförbundet för räddningstjänsten. Varför har vi offentligt skrivit om och mycket utförligt motiverat från talarstolen.

Slutligen finns en gemensam motion mellan en ledamot från M och en annan från V. Varför hetsa upp sig på förpackningen? Öppna motionen och begrunda det sakliga innehållet. Motioner skrivs väl inte utan att det föreligger en anledning?

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

För Vänsterpartiets del är svaret: Vi arbetar öppet, vi lämnar våra förslag och tankar i god tid och på rätt plats, här på hemsidan, när vi kan träffas på våra Röda Lördagar i gågatekrysset, på våra möten, och självfallet i fullmäktige genom våra frågor, våra interpellationer och motioner.

P.S. En replik på TTELA:s debattsida: Sakpolitik viktigare än avsändare

Välmenande vilseledning

I slutet av förra veckan fanns en debattartikel i lokaltidningen TTELA: ”Tondövt beslut om musikutbildning”, undertecknad av inte mindre än 13 välkända Vänersborgsprofiler. Debattartikeln slår vakt om musikutbildningen för våra ungdomar i Vänersborg. Bra, mycket bra.

Men frågan är om dessa synpunkter verkligen leder till önskat resultat.

Lite fakta: Kunskapsförbundets direktion fattade i april ett beslut att intagningen till det musikestetiska programmet hösten 2016 endast skulle ske i Trollhättan, utbildningen skulle inte starta hösten 2016 i Vänersborg. (Här två inlägg på hemsidan som också redovisar protokoll, omröstningslistan, reservationer: maj och juni ).

Vänsterpartiets representant från Vänersborg yrkade att utbildningen skulle starta på båda orter.

Beslutet fattades efter omröstning med siffrorna 9:4:1. Sex ledamöter från Trollhättan och tre socialdemokratiska ledamöter från Vänersborg hade beslutat att inte starta i Vänersborg. Vårt parti reserverade sig skriftligt.

En månad senare gjorde S-representanterna från Vänersborg ett försök att riva upp beslutet. Framställningen förtjänar beröm för sin ärlighet, man insåg helt enkelt i efterhand att man borde ha insett beslutets betydelse vid första tillfället. Nu var det för sent. Först nu spelade ordförandens utslagsröst en roll.

Kunskapsförbundet är kvar i Vänerparken. Förbundet vill flytta än mer verksamhet in i huset.

Det estetiska programmet med inriktning mot musik ska erbjudas i båda kommunerna hösten 2017. I Vänersborg finns också en unik spetsutbildning med fokus på kammar- och orkestermusik. Denna spetsutbildning är inte ifrågasatt, utbildningen växer och drar till sig fler och fler sökanden, alla klarar dock inte de särskilda ansökningskraven. Om båda inriktningarna finns så är det en självklarhet att det sker ett samarbete. Det är bara att konstatera att det är värdefullt för alla elever, för hela skolan och för vår kommun om båda inriktningarna finns i Vänerparken.

Förbundet ordnar utbildningar i enlighet med elevernas önskemål och ansökningar. Förbundets direktion beslutar vad som ska ordnas och vad som inte kan ordnas. Direktionen har inga egna pengar, det är kommunledningarna i Trollhättan och i Vänersborg som bestämmer hur mycket pengar förbundet får till sitt förfogande. Ingen av musikutbildningarna tillhör gymnasieskolans ”billiga” program, spetsutbildningen har i särklass dyrast elevplatser. Dyra utbildningar måste bekostas genom att andra utbildningar ”bidrar” med en slant, om inte en kommun som ömmar extra för något program vill hosta upp ett extra bidrag till ett enskilt program.

Debattartikeln följer en konspiratorisk tråd. Varför? Varför inte inse att det finns annat man borde göra istället?

Se till att diskutera med politikerna hur besluten bör utformas innan de går till sammanträdena. Det var långt innan april väl känt vad som skulle avgöras, den dumma april-omröstningen kunde undvikits.

Men det viktigaste av allt: Varför sikta så fel när den egentliga frågan är hur enkel som helst? Varför inte berätta för nästa elevkull, nuvarande årskurs 9, hur värdefull utbildningen på det estetiska programmet med musik är? Efter årsskiftet samlas valblanketterna in. Alla elever kan välja flera program och prioritera vilken utbildning som skall stå högst på ansökningsblanketten. Ingen elev kan gå två utbildningar eller fler, en elev, en utbildning. Alla tretton namnteckningar under debattartikeln kommer från personer som vet mycket om musik, kan mycket om musik, några har varit elever på det estetiska programmet. Inte nyss, utan på den tiden när alla klasser var välfyllda, 30 elever intagna och några sökanden som inte ens ”kom in”. Varför inte marknadsföra EsMu? Berätta att programmet är högskoleförberedande, att man får ”det mesta” och därutöver en god musikutbildning. Varför har vi en profilklass ”musik” på grundskolan i Vänerparken? För att belöna elevernas intresse och ge utrymme att spela musik.

Det var under förra skolministern Jan Björklunds tid som en avgörande förändring skedde. Under något år tillhörde det estetiska programmet inte längre de studieförberedande programmen. Då kom föräldrarnas ”medbestämmanderätt” fram: Min son, min dotter ”ska” gå en ”riktig” utbildning, antagningen till det estetiska programmet påverkades direkt och har fortfarande inte hämtat sig.

Så sätt igång och rekrytera, det är vår uppmaning till Joakim Johansson, Anton Hård af Segerstad och Agnes Carlsson. Tio andra Vänersborgare hjälper säkerligen till. Se till att många elever i Vänersborg och i Trollhättan väljer det Estetiska programmet med inriktning mot musik, då finns utbildningen åter i Vänersborg och samarbetar med spetsutbildningen, som aldrig varit hotad.

Hur mycket grus får det lov att vara?

Det gäller att vara ute i god tid. Det var nog en tanke hos DHR Vänersborg och Adb Trollhättan när man i våras skrev till de nio lokala politiska partierna i Vänersborg och lämnade förhandsinformation om en dialogträff 1 oktober. Ett fyratimmarsprogram ordnades idag – men endast sex partier ställde upp. M, L och KD saknades – det fjärde borgerliga partiet, C, fanns på plats, men i Vänersborg går C hand i hand med S sedan 2002. På gott och ont.

DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder – tidigare: DHandikappades Riksförbund – idag skall DHR läsas som Delaktighet – Handlingskraft –Rörelsefrihet.

Adb – Antidiskrimineringsbyrå – idag: Integrationsforum Adb Trollhättan.

Politikerpanelen och ett fyrtiotal andra som hade hörsammat inbjudan fick en presentation från de båda organisationerna som tillsammans hade arrangerat träffen. Integrationsforum har expanderat sedan starten för 17 år sedan och det är lätt att följa verksamheten på en rad olika, men sammanhängande fält – bäst kanske på deras Facebook-sida.

Frågorna som ställdes var inte alltid lätt att hantera, många gånger ligger lösningen för de stora hinder som står i vägen för bättre tillgänglighet inte på det lokala planet. Men även om riksdagens lagstiftningsarbete är av central betydelse, även om regionen i ett antal frågor har huvudansvaret, så kan mycket ske om politiker och förvaltningar på det lokala planet tar sig i kragen. Det krävs uppmärksamhet, det krävs kunskap, det krävs att man inte duckar för allehanda invändningar. Många gånger gäller det att hitta varandra i samtalet, att se problemen och leta efter innovativa lösningar.

Framöver behöver debatten om funktionshinder och samhällets ansvar för universell utformning, tillgänglighet och skäliga åtgärder  föras på många plan. Från regeringens håll har en remiss skickats ut kring frågan hur lagstiftningen behöver ändras: 1 januari 2015 blev bristande tillgänglighet en ny punkt i katalogen över det som skall anses vara diskriminering. Vänsterpartiet har också i dagarna under riksdagens allmänna motionstid gjort en framställning.

Senare under hösten kommer en mycket viktig slutrapport från Myndigheten för delaktighet (Mfd), delrapporten gör det tydligt att vi kan förvänta oss god handledning hur arbetet skall gå vidare.

Det som aldrig sluta förvåna: Hur stora hindren och problemen än är för de enskilda som berörs av ett funktionshinder, så märks ingen vrede över uteblivna förbättringar. Men det får inte tas som en intäkt för att tålamodet aldrig kommer att ta slut. Nog få vara nog.

Och då finns tyvärr två exempel som Vänersborg borde skämmas för.

Det första är att det har gått troll i det fortsatta arbetet med att underhålla och utveckla den lokala tillgänglighetsdatabasen. Striden om finansieringen mellan kommunledningen och ansvarig nämnd har utvecklats till en fråga om prestige.

Det andra blev en mycket olustig upptäckt. Sedan ett år tillbaka var allt förberett för att kommunens drogförebyggande arbete samt handläggare och rådet för funktionshinderfrågor (handikapprådet) samt handläggare skulle flyttas från socialnämnden och socialförvaltningen till kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen. Äntligen – trodde vi. Men handlingen som kommunstyrelsens arbetsutskott skall ta ställning till på måndag säger något annat. Vissa oklarheter leder fram till en otäck ”begäran om återremiss”. Vad händer i Vänersborg? Varför har skutan tappat all fart? Vill kommunledningen inte begripa hur illa denna nya förhalande taktik uppfattas av grupperna som känner att kommunen tycks nonchalera enkla krav på ett visst mått av handlingskraft?

Bara löjligt eller ett tecken på panik?

I kommunstyrelsens arbetsutskott sker viktiga vägval. Kommunala beslut växer fram i samtal och överläggningar mellan förvaltningsledningar och politiker i ledande positioner. När ärenden förs upp till kommunstyrelsens arbetsutskott, börjar den formella och protokollförda behandlingen som leder fram till bindande beslut i antingen kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige.

På måndag står 19 ärenden på arbetsutskottets ärendelista, ungefär det antal som hanteras vid varje sammanträde. Ärende 5 gäller ”Ingivna men inte slutbehandlade eller avgjorda motioner”. Här finns en diger förteckning, två motioner från 2013, fyra från 2014 och en handfull från vardera 2015 och 2016.  Som det brukar vara. Den sista på listan är en motion som inlämnades i veckan i kommunfullmäktige.

Det lämnades tre motioner i onsdags, två kom inte med på listan. MEN EN AV DESSA TVÅ FINNS REDAN PÅ ARBETSUTSKOTTETS ÄRENDELISTA, SIST SOM PUNKT 19: ”Svar på motion om kommunala bidrag m.m.

Vi tar det från början och ställer några frågor:

Motionen väckte förvåning, den undertecknades av en ledamot från (M) och en ledamot från (V). Motionen gäller en sakfråga. Det fanns ingen ideologi. ”Mot bakgrund av vad som sägs i motionen yrkas att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att i samverkan med Kultur- och fritidsnämnden tar fram förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen. Rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip, förslag på årlig budget till respektive bidrag samt utarbeta en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamhet på kommunens hemsida och via sociala medier.”

Kommunfullmäktige beslutade att remittera motionen till kommunstyrelsen och kultur- och fritidsnämnden. Det normala är att beslut vinner laga kraft någon vecka efter protokollets justering. Protokollet kommer att justeras nästa vecka tisdag på eftermiddag kl 15:45, dagen efter arbetsutskottets sammanträde.

Här behövs väl ingen fråga, något är fel.

Dagen efter kommunfullmäktige hade förvaltningschefen en färdig handling, ett yttrande, undertecknat och diariefört. Samma dag, igår, godkänner kultur- och fritidsnämndens ordförande å nämndens vägnar detta yttrande. Hon gör detta med åberopande av delegationsordningen § 5 punkt 1.1 – här gäller det brådskande ärenden: ”Delegering av beslutanderätten i brådskande ärenden där nämndens avgörande inte kan avvaktas En nämnd får enligt 6 kap. 36 § KL uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot i nämnden att besluta i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Det rör sig alltså här om ärenden som oundgängligen måste avgöras. Vilka beslut som kan delegeras och om det finns några begränsningar framgår inte av lagtexten. Ärenden som avgjorts med stöd av denna bestämmelse skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Denna typ av beslut anses som ett beslut av nämnden.

Här behövs väl inte heller någon fråga, något är mycket fel.

Fortfarande samma dag, igår, hinner kommundirektören också med att författa ett tjänsteutlåtande. Det tycks finnas ordning och reda på alla skrivbord i kommunhuset, sist inkommen, först ut.

Och nu väntas kommunstyrelsens arbetsutskott på måndag komma fram till ett beslutsförslag till kommunstyrelsen 2016-10-12 och kommunfullmäktige 2016-10-26.

Då är det bra att  veta att arbetsutskottet brukar ta god tid på sig att väga alla ärenden innan man skrider till beslut. Sista sammanträdet i början av september var utdragen, enligt protokollet hela 30 minuter. Snabbare gick det i augusti, då tog det bara 20 minuter.

Nej, här blev det inte heller någon fråga.

Vad är det som händer egentligen i Vänersborg? Det finns gott om kommuner i Sverige med minoritetsstyre. Det började efter valet 2010 och många fler kommuner har det blivit efter valet 2014. Uppenbarligen går det att hantera på annan ort. Men här? Två gånger i rad fick kommunledningen acceptera att oppositionens budgetförslag segrade. Ett kommunalråd från minoritetsstyret fick uppleva att fullmäktige vägrade ge ansvarsfrihet för ett sidouppdrag. Och nu i veckan lyckas minoriteten inte ens ha tjänstgörande ledamöter på alla sina stolar i fullmäktiges sessionssal.

I ljuset av detta, hur ska man tolka försöket att så snabbt som möjligt sopa undan denna motion?

Det blev en fråga till slut.

P.S.

Det blev också en del reaktioner. Här en handling som diariefördes idag.