Under december har alla svenska kommuner fattat budgetbeslut för 2023. In i det sista fanns förhoppningar om att undvika nedskärningar. Och visst finns det skrivningar om ”prioriteringar” och ”satsningar” i de flesta texter, Det pekas på ökade anslag men då måste man komma ihåg att ”nya och tillkommande” tusenlappar inte räcker för att täcka ökade kostnader. Nej,” satsningar” kan inte dölja att verksamheten under kommande år måste hitta vägar att spara än mera.

Förhoppningar om att generella statsbidrag skulle kompensera kommunerna och regionerna blev om intet. Rambeslutet 13 december visade regeringspartierna inställning. Från stödpartiet SD kom inte heller annat än tomma ord. När finansutskottets betänkande 2022/23;FiU3 ”Allmänna bidrag till kommuner” debatterades den 21 december, så fanns det åtskilliga talare som ville hävda att regeringen mycket väl brydde sig om kommunernas möjlighet att behålla och utveckla välfärden.

Vänsterpartiets anförande i debatten ansvarade Ilona Szatmari Waldau för: 

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än vad den högerkonservativa regeringen och deras samarbetsparti gör. Den
ekonomiska politiken i vårt förslag inriktas mot full
sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av
de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med
särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler.
Samtidigt måste klimatomställningen snabbas på betydligt för att vi ska nå klimatmålen. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för dem som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och
omsorg och inte till kommersiella bolag som har etablerat sig i välfärden. I vårt samlade budgetförslag prioriterar vi stora resurser till välfärdssatsningar. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.

Eftersom riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ som är en helhet.
Att välfärden fungerar är en förutsättning för många människors frihet. Generell välfärd ska gälla alla som är i behov av den. Den generella välfärden innebär en solidarisk omfördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade, mellan olika perioder i vårt liv och mellan sjuka och friska. Välfärden står inför många, stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen innebär att kommuner och regioner har stora resursbehov de närmaste åren.
Regeringens budgetförslag är långt ifrån tillräckligt för att täcka de behov som finns och kommer i praktiken att leda till nedskärningar. Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med vår satsning möter vi behoven till följd av den demografiska utvecklingen, och vi satsar samtidigt ytterligare resurser på att öka personaltätheten inom välfärden. Vänsterpartiet avsätter 24 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner 2023.
Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera andra satsningar på kommunsektorn. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta ytterligare resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.
Hushåll med minst ekonomiska marginaler är extra
utsatta till följd av den höga inflationen. Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera förslag som förbättrar situationen för dessa hushåll och hjälper dem igenom de svåra tiderna. Bland dessa förslag finns en generell höjning av försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjningsstödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll samt med 200 kronor per månad och barn.
Av de rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste ligger på landsbygden. Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste kommunsektorn stärkas, och det är kommuner med störst utmaningar som behöver mest. Vi kan inte fortsätta att ha skatteskillnader på 6 kronor och 17 öre som innebär att det skiljer 1 850 kronor i skatt i månaden för dem som tjänar 30 000 kronor beroende på var de bor. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor redan i dag föreslår Vänsterpartiet ytterligare stöd till mindre kommuner, ett stöd som ska jämna ut de regionala skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt.
Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och därmed också förebygga kriminalitet.
Dagens stora klyftor mellan människor och mellan
kommuner måste minska.
Med riksdagens beslut om budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna. Mellan 20 och 30 miljarder kronor skulle behöva tillföras för 2023 för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla servicen. Regeringen skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, och dessutom en del riktade satsningar, som Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom konstaterar ska räcka till flera saker samtidigt. Hon skriver: Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska kunna täcka olika saker flera gånger, budget efter budget. Problemet är bara att det inte går ihop i verkligheten.
Hon konstaterar också att en ekonomichef i en kommun kommenterade regeringens budget med orden: Ja, det är ett besked i alla fall. Då kan vi börja arbeta med våra besparingar utifrån det.
Förra veckan kom också Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer att de kommer att ha ett nollresultat. För kommunernas del beräknar man att resultatet blir det lägsta på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i den bedömningen. För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt; då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor.
Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra – och till och med bättre – välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten. Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat höginkomsttagare. Från 2023 får dessutom de som tjänar över 70 000 en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls – eller ett par hundralappar.
De 13 miljarder som skattesänkningen för dem med högre inkomster kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Kostnader för hyra, mat och el går upp även för dem som redan har små marginaler och för våra kommuner och regioner. Redan nu kommer det rapporter, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om, om att eleverna äter mer av skolmaten – framför allt på måndagar och fredagar.
Det kan tyda på att barnen får mindre mat hemma. Oavsett skälet ökar det dock kommunernas kostnader för maten. Tänk vilken skillnad 13 miljarder – eller, som Vänsterpartiet föreslår, 20 miljarder – mer till kommuner och regioner skulle göra! I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet, fru talman.

Fram till onsdag har det ju inte heller skett något av betydelse i anslutning till valresultatet. Några samtal lär ha förts, men ovissheten är lika stor som den var 2018. Ska största partiet S med blott 15 egna mandat våga sig ut på hal is ännu en gång? Gruppen S+C+MP är kvar på 20 av 51 mandat i kommunfullmäktige.

2018 lyckades det nya fullmäktige varken i oktober eller i november enas om vilka som skulle få ordförandeposterna i församlingen. Det blev klart i december. 

Däremot hann nya fullmäktige 2018 med att redan i november fastställa budgeten för 2019. Utsikten att lyckas med detta nu är närmast obefintliga. 

Kommunallagen föreskriver att skattesatsen måste fastställas före november månads utgång, men själva budgeten kan, om särskilda skäl föreligger, skjutas till sammanträdet i december. 

Eftersom valutgången 2022 i stort liknar resultatet 2018, kan det  knappast ge anledning till att åberopa ”särskilda skäl”. Alltså skulle tidsplanen gälla som anger att kommunstyrelsen i oktober/november och kommunfullmäktige i november förhandlar och beslutar om budgeten.

Men visst finns det särskilda skäl! Hur stora som helst, hur många som helst! Budgeten handlar om pengar, intäkter och utgifter, och hur pengarna skall användas. När dramatiska ekonomiska förändringar gör att intäkterna hotas minska samtidigt som utgifterna blir större med inflationen, då måste också målsättningarna revideras. Vad har vi råd med att göra och vad måste skjutas på framtiden? Har vi råd att satsa extra på någon verksamhet, kan vi bibehålla kvaliteten av kommunal service, vilka förväntningar måste vi sänka?

Fullmäktiges slutliga budgetbeslut kommer sannolikt först i december. Innan dess kan alla nya (och gärna även kvarvarande) förtroendevalda läsa på i underlag som finns i kommunen och andra som kommer till oss från t ex ekonomerna i SKR (Sveriges kommuner och regioner). 

Senaste interna underlag är delårsrapporterna från alla nämnder. Efter årets första åtta månader, från slutet på augusti, kommer den andra tertialrapporten. Här berättas om läget ”nu” och här finns en prognos hur det förväntas se ut i slutet på 2022. 

Varsågod, förtroendevalda och alla andra som känner sig manade, läs på:

• Barn- och utbildningsnämnden
• Byggnadsnämnden
• Kultur- och fritidsnämnden
• Miljö- och hälsoskyddsnämnden
• Samhällsbyggnadsnämnden
• Socialnämnden

Kommunstyrelsens tertialrapport kommer första veckan i oktober. 

Från mars till juni brukar Vänsterpartiets förtroendevalda känna av att alla uppdrag har extra tyngd. Nu är tiden inne att dels i den egna nämnden, dels i samförstånd med ledamöterna från alla andra nämnder formulera yrkanden där partiet för fram sina förväntningar inför 2023.

Innan budgetprocessen landar i ett beslut som fattas av kommunfullmäktige i juni, så gäller det att hantera ett besked från kommunstyrelsen. I slutet på februari röstade kommunledningen fram ”ramanvisningar” för det fortsatta arbetet. ”Snålhet gäller!” – så kan beslutet sammanfattas.

Nu i mars står nämndernas arbete med ”Förväntade resultat” på dagordningen. Det måste förklaras.

Kommunen har en vision. Kommunen har också en handfull inriktningsmål. Dessa är övergripande, de gäller hela kommunen. De öronmärkta inriktningsmålen betyder att vissa nämnder är något mer ansvariga för enstaka mål än andra nämnder. Alla nämnder har som uppgift att ”ta hand om” tilldelade mål. Därför beslutar nämnderna hur detta skall göras – nämnderna beslutar om ”förväntade resultat”.

I praktiken har förvaltningsledningen tagit fram texten för dessa förväntade resultat, även om det syns då och då att presidiet, alltså nämndens ordföranden har påverkat utfallet. Men beslutet sker av hela nämnden och rapporteras till kommunstyrelsens arbetsutskott.

Där sammanställs allt som kommer in från alla nämnder, granskas, bearbetas, sammanställs i ett utlåtande som riktas tillbaka till nämnder med något budskap av sorten ”okey, införstådd” eller ”gör om, rätta till, bättre kan ni” eller liknande.

Under tiden går också alla förvaltningar vidare. Det sker på två spår: Dels översätter man det politiska budskap, som alltså kallas för ”förväntade resultat”, till det som ska ske i verksamheten. Förvaltningen beskriver ”aktiviteter”, det som ska göras av de anställda för att omsätta politikernas tankar till att ”så här blir det på riktigt”.

Dels utrustar förvaltningarna sina presidier med underlag för ett möte med budgetberedningen i slutet på april. Ramanvisningar ska ju hållas – alltså, hur kan vi fixa till det så att vi inte överskrider den snåla resurstilldelningen? 

Om vi ser att det inte går, inte på långa vägar, då måste det skrivas konsekvensbeskrivningar. Förvaltningen sammanställer, men innan de når budgetberedningen, kommunstyrelsen och till slut kommunfullmäktige, då har nämndernas politiker i april en sista chans att yttra sig.

Och så kommer det att bli som det brukar bli: I nämnden sägs det ”det går inte, vi måste få större tilldelning av resurser”, och samma förtroendevalda kan sedan i juni i kommunfullmäktige rösta mot sig själva och försvarstalet lyder: Jamen, nu i fullmäktige måste jag ta ansvar för helheten – och då är det så ”att inte alla kan få allt man önskar sig”.

Vänsterpartiets ledamöter försöker som alltid att redan i ett tidigt skede enas kring vad vi tror är möjligt. Vi anstränger oss att föra fram samma budskap genom hela processen. Låt oss se om vi lyckas med detta även i år.

Nästa vecka är det en tuff vecka:

Barn- och utbildningsnämnden på måndag, Kunskapsförbundets direktion på tisdag, Kommunstyrelsen på onsdag, Socialnämnden på torsdag. Kallelsen till KFV finns här, alla andra hämtas från kommunens digitala anslagstavla.

Vart fjärde år samma sak. Alla partier förbereder sig på valrörelsen. Kampanjer förbereds, valprogram utarbetas, tidsplanen spikas.

Och så alla prioriteringar – vad är det som skall sättas främst på listan över allt som skall hinnas med under den kommande mandatperioden. Förresten – vad är det som inte hanns med från den gamla listan, och varför inte?

Politiska partier må planera som bäst, i kommunhuset hanterar förvaltningen den grå vardagen. Och när man möts i början av sista året av den fyraåriga mandatperioden, då bemöts drömmen om den ljusa framtiden abrupt av den bistra verkligheten.

Kommunstyrelsen sammanträder 26 januari. Ärendelistan och handlingar blir offentliga i mitten av kommande vecka. Det borde vara ett rejält paket. Följer man inkommande ärenden i webbdiariet så vet man ungefär vad som tas upp.

De flesta nämnder och förvaltningar har under hösten 2021 tagit fram ett eget underlag som kommunstyrelsen skall sammanställa – ”Lokalförsörjningsunderlag 2023-2032”.

Befolkningen i Vänersborg växer nu tämligen snabbt under ett antal år framöver. Det är bara att se sig omkring, överallt byggs nya bostäder. Och då ankommer det på kommunen att se till att nya lokaler finns, för skolan och förskolan i första hand. Men en växande och åldrande befolkning ställer också krav på socialtjänsten, på särskilda boenden.

Så tillkommer underhållet av befintliga lokaler, biblioteket byggs om, kommunledningen vill ståta med en ny sessionssal, taket på Arenan håller inte längre …

Bläddrar man genom nämndernas underlag, så anar man att detta ärende på kommunstyrelsens första sammanträde kommer att kännas oerhört tungt. Anmälda behov lär flera gånger om överstiga det som ekonomikontoret kan ställa till förfogande.

Förmodligen stannar kommunstyrelsen vid att notera till protokollet att man tagit del av informationen.

Redan dagen efter möts ett flertal av kommunstyrelsens politiker till nästa övning – då möts man som budgetberedning.  Budgetberednings uppgift är att förbereda ett beslut i kommunstyrelsen 23 februari.  Det gäller ”Beslut budgetramar 2023”.