Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Hur blir fortsättningen?

Vänersborg har en tidig budgetprocess, innan sommarpausen skall beslutet tas om Mål- och resursplanen för nästa år, för 2017. Därför fanns redan igår, 2 mars, frågan om ramsättningen inför det fortsatta arbetet på kommunstyrelsens bord. Det är avslutningen av den första omgången av budgetberedningens arbete. Med utgångspunkt från det som varit (bokslutet för 2015) och med bakgrund av presidieöverläggningar om det som är (hur går det nu, 2016?) och med utblick på tiden framöver (omvärldsanalysen) beslutas om anvisningar för nämnderna. ”Vi” (kommunstyrelsen) tänkte fråga ”er” (samtliga nämnder) hur ni kan hantera era uppdrag och er verksamhet 2017, när vi nu föreslår att ni ska få följande (mindre, samma eller utökade) resurser till ert förfogande. Sedan återkommer alla nämnder med ”svar på frågan” senast 21 april. I början av juni röstar sedan kommunstyrelsen fram ett förslag som kommunfullmäktige slutligen avgör 22 juni.

Alltså, det är av vikt vilket besked som lämnades igår av kommunstyrelsen. För att göra en längre berättelse mycket kort: Det fanns två förslag och frågan avgjordes av partiet som inte hade något eget förslag, som inte kommenterade något av förslagen och inte heller sade ett endaste ord för att motivera att man avstod från att delta i beslutet – och därmed avgjorde sverigedemokraterna frågan.

Kommunens minoritetsledning S, C och MP föreslog ”samma fast lite mindre”. Verksamheten ska spara så att kommunen i större utsträckning ska kunna finansiera nya investeringar ur egen kassa istället för att behöva låna stort. Vänersborgs mini-allians M, L och KD ville satsa mycket på utbildning och social omsorg ”nu” vilket lämnade kvar en mindre summa på raden för det förväntade resultatet för 2017. Vänsterpartiet tvekade inte, det var det andra förslaget som ”i princip” var bättre och väckte i alla fall hoppet om att några av våra pressade nämnder skulle kunna lösa sina uppgifter något så när.

Omröstningen utföll 7:6, socialdemokraterna i Vänersborg ”vann” med ett förslag som man inte trodde hörde hemma i det parti som säger sig värna om den ”svenska modellen” och om den ”svenska välfärden”. Sverigedemokraterna med sina två mandat i kommunstyrelsen avgjorde genom att avstå från att delta i beslutet. Utan att säga ett endaste ord… Här Vänsterpartiets reservation.

I juni 2015 beslutades om budget för 2016, då vann också S-förslaget som präglades av spariver, då avgjorde också SD och hjälpte till. Någon i S, C eller MP borde ha fått sig en tankeställare, men så tycks inte vara fallet. ​

P.S.: På förslag från Vänsterpartiet informeras på kommunens hemsida om beslut som fattades av kommunstyrelsen – fast det var inte riktigt så vi tänkte oss det hela:

”Beslut om anvisningar budget 2017 och ekonomisk plan 2018-2021
I mars varje år bestämmer Kommunstyrelsen hur kommunen ska jobba med budgeten och ekonomin för nästa år och åren därefter. Vid dagens sammanträde bestämde Kommunstyrel­sen hur kommunen ska jobba med budgeten för år 2017 och ekonomin för år 2018-2021.”

En intensiv vecka väntar

Januari brukar vara en relativ lugn månad på den kommunala scenen, men därefter sätter det fart. Budgetberedningen har suttit i en mängd möten. Inget har blivit känt utåt, beredningens politiker och presidierna i de stora nämnderna har varit tystlåtna. Den 2 mars skall dock kommunstyrelsen bestämma hur ramsättningen inför den fortsatta manglingen skall formuleras. I april svarar sedan nämnderna med konsekvensbeskrivningar och eventuellt med förnyade önskemål om resursförstärkning. I juni kulminerar allt i fullmäktiges beslut om Mål- och resursplanen för 2017. Vänsterpartiet inväntar nu utskicket av budgetberedningens underlag, därefter kallas partiets förtroendevalda till ett extra gruppmöte.

På måndag har Barn- och utbildningsnämnden en proppfull ärendelista. Viktigaste punkten kan sägas vara diskussionen kring ”skolutredningen”. I korthet: Vänersborgs skolor är överfyllda, nya skolbyggnader skulle behövas i morgon. Alla har vetat om det och nu finns ett underlag för ett beslut. Men även om det är bråttom, behövs det tid för att genomföra en bra dialog och söka en bred förankring. Nämnden borde besinna sig och inte pressa fram ett beslut. Vår ledamot i nämnden beskriver situationen på sin egen blogg.

På tisdag träffas ledamöterna i direktionen för Kunskapsförbundet Väst i Trollhättan. Vi har ju överlämnat den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen till ett kommunalförbund, där Trollhättan och Vänersborg försöker hantera utmaningarna gemensamt. Det gnisslar fortfarande i förbundet, eftersom ”ägarna”, de två kommunerna, eller rättare sagt, de två kommunalråden tillika ordföranden i kommunstyrelsen, titt som tätt ingriper och fattar egna beslut som egentligen borde ligga hos direktionen. 14 mars blir revisorernas rapport offentlig: Äntligen skall det komma en bättre handledning hur föreskrifterna i ”förbundsordningen” skall tolkas, kanske blir det sedan äntligen arbetsro för förbundet. Under tiden brottas skolorna och vuxenutbildningen med ett tungt arbete kring kvalitetsförbättringar. Den som vill informera sig om förbundets verksamhet hittar mycket på förbundets hemsida.

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Ledamöterna skall få en introduktion till den nya tekniska utrustningen i kommunhusets sessionssal. Om man kunde önska sig något, så vore det att fullmäktiges ordförande anpassar sig något och inser att också ledningsstilen borde förnyas. Tittar man sig omkring i andra kommuner så hittar man många idéer till möjliga förbättringar. Det andra önskemålet är att fler ledamöter kommer upp till talarstolen och deltar i debatten om sakfrågor. Det är pinsamt att observera hur mycket som är avgjort i förväg. Det är ju inte givande att så många gånger höra samma sak på en kväll: ”Mycket har sagts, jag vill inte förlänga debatten utan bara säga att jag tillstyrker kommunstyrelsens förslag.” Vänsterpartiet är nyfiket på vilket öde som väntar partiets två motioner, om ”avgiftsfri kollektivtrafik för 65+” och om önskemålet att få kommunens fortsatta insatser för den lilla lokala badplatsen i Väne-Ryr. I kommunstyrelsen var det nästan ingen diskussion i sak men klara voteringsresultat – för avslag, först 11:4 och sedan 13:2.

På torsdag är det socialnämndens tur. Det bör råda stor enighet i alla beslutsärenden på detta sammanträde. Det är först i april som nämndens ledamöter behöver bekänna färg. Den 21 april avgörs hur socialnämnden skall förhålla sig till kommunstyrelsens förslag om ramsättningen för MRP 2017. Det finns ett bra underlag för den som vill veta mer om socialnämndens situation idag och framöver – ta en titt på verksamhetsberättelsen för 2015 (handlingen är uppe för godkännande nu i veckan), där beskrivs utförligt varför det blev ett underskott på 17,2 Mkr.

Veckan avslutas sedan på lördag med ÅRSMÖTET, 27 februari, 10:30, IOGT-NTO på Vallgatan.

Vid sidan om?

Till tisdag kallar Vänsterpartiet i Vänersborg till ett gruppmöte. Vid våra gruppmöten förväntas alla medlemmar med uppdrag i fullmäktige, nämnder och styrelser närvara. Alla medlemmar och även andra, som har intresse för vårt arbete i den kommunala politiken, är välkomna att bidra med tankar kring enskilda frågor.

I torsdags hade vi medlemsmöte – se ett tidigare inlägg på hemsidan. Jan Lundqvist var vår gäst och han inspirerade till en livlig debatt. Till listan med läsvärda dokument kan vi nu tillfoga: ”Bostaden är lösningen” (Riksbyggen) och ”Nyttan med Allmännyttan” (SABO) – börja med sammanfattningen.

På det kommande gruppmöte går vi genom ärendelistan för kommunfullmäktige. Listan är kort, men vi har med två ärenden där vi behöver ta övriga ledamöters tid och uppmärksamhet i anspråk. Det gäller två av våra motioner där kommunstyrelsen med stor majoritet fastställde arbetsutskottets förslag om ”avslag”.  Först blev det 11:4 och därefter 13:2.

Det som utmärker kommunstyrelsens majoritet är att man lyssnar in motionärens synpunkter, sedan bemödar man sig nästan inte alls om att säga något om varför man har bestämt sig för avslag – och så röstar man.

Det bedrövliga är att detta brukar upprepas senare i kommunfullmäktige. Argument för motionärens tankar och avsikt tas emot, bemöts inte, besvaras inte. Det blir ingen debatt i sakfrågorna, behandlingen i kommunstyrelsen har redan gett ett klart och tydligt besked om utfallet vid en omröstning. Det gör att endast någon enstaka ledamot för majoriteten äntrar talarstolen. Och då lyder det oftast så här: ”vill inte förlänga debatten” och ”vill bara för mitt parti yrka bifall till kommunstyrelsens förslag”. Punkt slut.

Att det finns en stor kontrast mellan kommunfullmäktige i Vänersborg och t ex Trollhättan beskrev en våra ledamöter nyss på sin egen blogg.

Nu gäller det först frågan om ”gratis kollektivtrafik för 65+”. Vi informerade om motionen tidigare – igår fanns också en debattartikel i den lokala tidningen TTELA.

Den andra frågan gäller en principfråga där våra politiker måste bestämma sig: Hur långt ska avståndet vara mellan kommunens invånare och kommunens förvaltning? Vem kom först? Är det kommunens organisation som behärskar scenen och man får lov att foga sig eller är det invånarnas önskemål och förväntningar som skall styra samspelet?

I grunden en fråga som återkommer gång efter annan. Här gäller det några hundra kommuninvånare som vill ha hjälp och stöd med sin ”egen badplats” några mil utanför centralorten. Tänk om frågan hade seglat upp under ett valår?

Troligt är att Vänsterpartiets två motioner tar största delen av fullmäktigekvällen i anspråk men utgången tycks given. Vänsterpartiet är ”vid sidan om” – majoriteten förlitar sig på det goda samarbete mellan S och M med C som kittet i betongen.

”Vid sidan om” är Vänsterpartiet också i arbetet kring ramsättningen inför budgeten 2017. Det kommer inte ut någon information från budgetberedningens arbete. Allt vi hittills har fått veta är det preliminära utfallet för 2015. När beslutet togs i juni 2014 så var majoriteten tämligen ense: 2015 blir ett av de sämsta åren någonsin, därför stannade man för ett förslag med ett förväntat resultat på endast 6 Mkr. Nu vet vi bättre, det preliminära utfallet tycks bli 41 Mkr, 35 Mkr bättre …

Men visst, budgetberedningen arbetar säkerligen just nu i vetskap om att 2017 blir ett av de ”sämsta åren någonsin” …

Medlemsmöte på torsdag – samtal med Hyresgästföreningen

Torsdag 11 februari har lokalorganisationen i Vänersborg månadens medlemsmöte i partiets lokal på Kronogatan 31, start 18:00.

Som alltid är vårt medlemsmöte öppet för den som intresserar sig för partiets arbete och vill veta mer om oss.

Till detta möte har vi inbjudit Hyresgästföreningen till ett samtal. Vi försöker att förbereda oss så att diskussionen kan leda oss framåt. Hyresgästföreningen är synnerligen aktiv och har många synpunkter på vilka beslut som borde fattas i vår kommun och i vår region.

Hyresgästföreningen har skrivit ”lokala” bostadspolitiska program – här tankarna som gäller just Vänersborg.

Som bakgrund kan man ta och se efter hur Länsstyrelsen i Västra Götaland sammanfattar beskrivningen av bostadsläget i Vänersborg – informationen är från december 2015.

Hyresgästföreningens verksamhet beskrivs på ett tydligt sätt på föreningens centrala hemsida: Våra viktigaste mål”. Där finns länken till föreningens broschyr: ”Förslag till en ny Bostadspolitik

Där kan man läsa om ”Inflytande”, om ”Boendekostnad”, ”Ett hållbart boende”, ”Ett tryggt boende” och om ”Bostadsbrist och byggande”.

Slutligen finns också mycket läsvärda rapporter och utredningar från Hyresgästföreningen, underlag som det är bra att känna till för den som vill grunda sitt kommunpolitiska arbete kring bostadsfrågor på mer än intuition och känslor.

Det började talas ganska mycket om bostadsbristen sedan några år tillbaka, men antalet nyanlända har ju dramatiskt ökat behovet att något måste ske ganska omgående. Det finns dock mycket olika uppfattningar om vilka lösningar som är rätt. För Vänsterpartiets del gäller också i frågan om bostadsbristen att vi inte kommer att ställa svaga grupper mot varandra. ”Bostad först” gäller för alla som kämpar för att skaffa sig rimliga förutsättningar för sig själva och den egna familjen: bostad, utbildning, arbete och förvärvsinkomst är grundpelare för alla.

När regeringen nyss startade samtal kring bostadspolitiska målsättningar med de fyra allianspartierna och Vänsterpartiet, formulerades vårt partis utgångspunkt så här.

Idag kom också en rapport som vi behöver ta till oss: ”Boende med konsekvens : En ESO-rapport om etnisk bostadssegregation och arbetsmarknad”

Välkommen till vårt medlemsmöte på torsdag.

Lördag 27 februari har Vänsterpartiet Vänersborg sitt årsmöte. Information och underlag skickas till alla medlemmar.

Hur lite fantasi får man lov att ha?

Kommunstyrelsen skall nästa vecka komma med ett förslag till kommunfullmäktige om hur en motion om skötseln av en mindre badplats ska besvaras. På kommunstyrelsens bord ligger protokollet från arbetsutskottet: AVSLAG PÅ MOTIONEN.

Underlaget är på sex sidor, förslagsvis läser man bakifrån och framåt.

I Vänersborg har det under decennier funnits en kultur som utmärkts av överenskommelser via handslag. Det har gällt framförallt fritidssektorn och frågor som oftast sköts av byalag, samfälligheter och diverse mindre föreningar. Det hade många positiva sidor – istället för att slösa med sammanträdesarvoden för allehanda nämnder, styrelser och utskott lades pengar på ”verkstan”, saker och ting ordnades med sunt förnuft och gott omdöme. Vän av ordning har naturligtvis rätt, går detta till överdrift så kan det sluta illa.

Det gick också fel, helt fel. Men det är en annan historia, fullmäktige var ju inblandad, i alla fall i början, innan man började ”ta i hand” igen och det skenade iväg mot det största monumentet på fritidsområdet man kunde hitta på: Arena Vänersborg.

Ett antal år senare ville man visa handlingskraft och förde över anläggningarna till samhällsbyggnadsförvaltningen och den rätta professionen, bort från välvilliga och vänliga tjänstemän på fritidsförvaltningen. Inför övergången höjdes röster: Strikt hantering i enlighet med föreskrifter och förordningar kommer att kosta, kan alla användare hädanefter betala notan? Svaret på den frågan återstår fortfarande, men visst syns det att det blir bekymmersamt för många föreningar som bygger sin verksamhet mest på sina medlemmars ideella insatser och klena medlemsavgifter.

Men bokstavstrogenhet i samhällsbyggnadsförvaltningen och dess nämnd skördar också andra offer. Se denna motion, underlaget visar ju klart och tydligt vad det handlar om. I utkanten av kommunen, på gränsen till Uddevalla, ligger Väne-Ryr och Ryrsjön. På sommaren finns det ett flertal vackra, breda, härliga stränder här i Vänersborg – stränderna vid Vänern såsom Sikhall i norr, Bert Karlssons Ursand, Nordkroken i Vargön och Gaddesanna vid Vänersnäs, inte att glömma Skräcklan mitt i stan. Men för knappt hundra familjer därute i Väne-Ryr synes avståndet långt till alla dessa pärlor. Ryrsjön duger gott och väl.

Vad ber våra kommuninvånare egentligen om, vad är det motionen yrkar? Svaret är: Om vi från den lokala samfälligheten sköter vårt, kan ni från kommunen ta ifrån oss det tyngsta som endast behövs vid några tillfällen, fast gärna regelbundet vid behov. Alltså: tömma dasset, forsla bort det uppsamlade skräpet, hjälpa till om det är någon gång något som överstiger föreningens förutsättningar att lösa själv.

Förvaltningen och dess nämnd har sagt ifrån: Inte vårt bord. Kommunstyrelsen har att ta ställning till förslaget om motionen skall avslås. Sedan är det kommunfullmäktige som beslutar. Vem är egentligen ”kommunen”? Är det bara invånarna, som bor i centrum, i centralorterna Brålanda, Frändefors och Vargön? Är det inte alla som är skrivna här och som betalar sin kommunalskatt? Vill man inte förstå att det lilla också spelar roll för några, och att ett avslag känns bryskt och orättvist. Visst kan kommunfullmäktiges ledamöter ge ett uppdrag till samhällsbyggnadsnämnden och till förvaltningen: Sätt er ner med representanter för Väne-Ryr och kom överens. För att undvika att det kommer kritik senare: Skaka inte bara hand utan skriv under en överenskommelse. Gör det!

Avgiftsfri kollektivtrafik till alla invånare som fyllt 65 år – eller inte?

Nu har Vänsterpartiets motion kommit med på kommunstyrelsens föredragningslista. Det dröjde länge – lite mer än två år. Och förslaget till kommunstyrelsens ledamöter är att besluta om avslag på motionen.

Nu är det inte kommunstyrelsens femton ledamöter som har sista ordet, men visst väger ett sådant förslag mycket tungt när det landar på kommunfullmäktiges bord 24 februari.

I underlaget finns ett tjänsteutlåtande som vi har anledning att betrakta med kritiska ögon. I skrivelsen hänvisar man till en utvärdering från 2013: ”Utvärdering av gratis busstrafik till alla över 75 år”.

De viktigaste slutsatserna tycks vara:

  • Det är inte särskilt många som utnyttjar kortet.
  • Därmed finns stora kostnader för kommunen utan att resandet med buss ökar väsentligt.
  • Kostnader för färdtjänsten ökar också – gratis bussresor för äldre vänder inte på trenden.

Vi saknar svar på frågan varför utnyttjandet är lågt. Är det för att bussarna går för sällan? Är det begränsningen till fria resor endast vid vissa tider på dygnet? Är det skillnad för resande som bor i centralorten Vänersborg och andra som bor i Vargön, Frändefors, Brålanda och utanför centralorten? Är det så att korta avstånd på centralorten gör att man under många månader av året hellre går till fots eller tar cykeln?

Vi förstår inte varför det ska vara omöjligt att hitta en lösning på problemet att kommunen fortsätter att betala för kort som inte utnyttjas. Det borde finnas en väg att undvika detta.

Kan det vara så att ”inskolningen” till kollektivtrafik kommer för sent vid 75-års-åldern för att påverka efterfrågan på färdtjänsten? Om man lär sig tidigare att moderna bussar idag har fungerade information via skrift och högtalare och angör överallt på anpassade hållplatser – kan det vara något man lär sig lita på? Tänk om frekvensen kan ändras från 30-minuters-intervall till ”en buss varje kvart” – jämför detta med långa väntetider för den färdtjänstresande.

Det finns alltså en utvärdering i Vänersborg från 2013. Men tiden står inte still. I andra kommuner, borgerligt styrda eller i kommuner med socialdemokratisk ledning, har man prövat, somliga prövar fortfarande, några har övergett försöket, andra har permanentat fria resor för äldre. Det finns även kommuner i Sverige som har gratis kollektivtrafik för alla invånare – vilken PR-succé, vilken uppmärksamhet man kan få. I andra länder sker samma utveckling, fria resor för äldre, för vissa grupper, för alla …

Det finns andra utvärderingar än den som Vänersborg gjorde 2013, med andra resultat, med helt andra resultat. Det går utmärkt att ”googla” för att hitta svar på frågan: Är det inte värt ett försök?

Eller också frågar man grankommunen Trollhättan – sedan årsskiftet är kollektivresor för personer över 65 gratis. Lillebror Paul, 67, åker gratis till Vänersborg för att hälsa på hos storasyster Marie – men Marie, 74, betalar sin resa tur och sedan retur när hon vill åka till Paul i Trollhättan.

Slutsats: Vänsterpartiet har inte gett upp, vi lägger ett förslag om bifall i kommunstyrelsen och låter sedan kommunfullmäktige avgöra frågan. Vi får säkert bifall från Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Kanske från Centern som borde veta vad dessa fria resor kan betyda för partiets väljare i Dalslandsdelen av kommunen. Sverigedemokraterna är helt säkert på vår sida. Då är vi redan tjugotvå, saknas bara fyra röster till och vi får en majoritet för förslaget. Någon mer som åker med oss?

P.S. Eller har vi inte råd? Ta en titt på kommunens hemsida.

SD fick en möjlighet men missade tillfället

Gruppledaren för SD i Vänersborg, Kurt Karlsson, ställde en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S.

Här är frågan och här det skriftliga svaret.

När Kurt Karlsson hade läst upp hela texten från början till slutet, läste Marie Dahlin upp delar av sin text och sammanfattade svaret.

Ordföranden fördelade därefter ordet till ledamöter som hade begärt ordet. Kurt Karlsson protesterade och ansåg att han skulle få lov att som frågeställare fortsätta med att debattera med kommunstyrelsens ordförande.

Tre ledamöter från Vänsterpartiet och tre ledamöter från Socialdemokraterna tog upp tråden. De flesta inlägg sökte en diskussion kring sakfrågan – vad kan göras för att integrationen ska komma igång, vem kan bidra med vad för att väntetiden på asylboendet inte ska leda till frustration och desperation. Det gavs åtskilliga exempel på vad som redan görs, av socialtjänsten, i våra skolor, av våra frivilligorganisationer, av föreningar. Från Vänsterpartiet efterlyste vi också att kommunen skulle inse behovet av samordning av alla insatser.

Sedan var det Kurt Karlssons tur igen. ”Jag kommer inte att svara på de inläggen som har varit.” Och så vände han sig till kommunstyrelsens ordförande och fortsatte: ”Sverigedemokraterna är enda partiet som kan definiera och förklara problemet med invandring och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag på förändring. Det är ganska enkel logik. Min interpellation har som huvudsaklig andemening att komma med åtgärd för att förekomma kommande större problem i vår tids ödesfråga. Det måste man inse. Man måste vara döv och blind när man inte ser de problem som finns och som är på väg.”

Sedan gjorde en fjärde ledamot från Vänsterpartiet ett inlägg (finns på ledamotens egen blogg). Kurt Karlsson anmälde replik och sade följande: ”Jag är glad över den här engagerade och bra debatten som finns här nu. Det bådar gott inför framtiden. Jag tycker det har varit allt för mycket tystnad om den här frågan. Ju mer man diskuterar desto bättre insikt får man om vad som egentligen försiggår och hur det ser ut i vårt samhälle. Jag tycker det finns en naivitet som är förskräcklig alltså. Jag skriver ju i min interpellation att de här grupperna blir en riskgrupp beroende på den fruktansvärda situationen de lever i i dagens samhälle. Min interpellation går ut på att jag vill förbättra situationen för de som finns här nu. Det är min andemening med den här interpellationen. Jag hoppas att det blir en fortsatt bra debatt.”

Kurt Karlsson fick omgående frågan från Vänsterpartiet: ”Om du verkligen menar som du säger, nämligen att din andemening är att göra något åt situationen så att mäniskor inte förfaller åt kriminalitet – vi har pekat på de risker, är det det du verkligen menar? Är det det du verkligen har för avsikt att medverka till? Kan du komma till talarstolen och säga, att du, Kurt Karlsson, och ditt parti, Sverigedemokraterna vill hjälpa till att nyanlända i Vänersborg, får din hjälp att integreras på ett positivt sätt i samhället. Är det det du vill ha sagt?”

När turen var kommen till Kurt Karlsson igen, sade han ”Nu kommer jag inte ihåg frågan.”

Kurt Karlsson fick frågan från Vänsterpartiets ledamot på nytt: ”Jag har uppfattat debatten på följande sätt: Du har ställt en fråga till kommunledningen, Marie Dahlin – vad är det som kommunen avser att göra? Från talarstolen har det kommit ett antal inlägg som måste ha visat dig och andra att vi faktiskt är bekymrade, vi vill vara med om att hitta lösningar. Vi har förstått att kommunen har en roll för samordning men i övrigt har det sagts att det är ”vi”. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och då har min fråga varit till dig, Kurt Karlsson, när du varit uppe och sagt att ni är intresserade att det inte ska bli som du beskriver i din interpellation, då är min fråga till dig: Kan du komma till talarstolen och säga att du som vi andra vill göra din insats, att ditt parti vill göra en insats för att integration ska ske, att inkludering ska komma igång?”

Kurt Karlsson svarade direkt: ”Då vill jag säga så här att först man ju inse att det är ett problem. Sedan får man formulera problemet. Först då kan man göra någonting. Om man inte tycker det är ett problem då är det omöjligt att lösa det. Jag pekar på ett problem och ingen [??, vår anmärkning] säger: Det här är inte något farligt. Det kommer inte hända någonting.  Är det bra? Här är det rena paradiset på alla sätt! Så kan man inte resonera alltså. Man måste inse vi har ett problem i framtiden, garanterat. Tyvärr är det så. Tack.”

Längre kom vi inte. Ingen annan ledamot från SD försökte hjälpa partiets gruppledare.

Ovanstående är självfallet endast delar av debatten, ord för ord nedskrivna från radioinspelningen. Det var en lång interpellationsdebatt, där även en ledamot vardera från MP, L och M deltog. Ledamoten från Välfärdspartiet passade på att prata om den lokala polisstationens begränsade öppningstider.

Första möte inför 2017

Två dagar innan midsommarafton ligger beslutet om Mål- och resursplanen för 2017 på bordet för 51 ledamöter i kommunfullmäktige. Några ledamöter kommer då att vara mycket väl pålästa, andra har det svårare med att skaffa sig en överblick.

Idag är det alltså första mötet – budgetberedningen sitter mellan 08:30 och 17:00. Vem är budgetberedningen? Det är de fem ledamöterna från kommunstyrelsens arbetsutskott: Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) från minoritetsstyret i Vänersborg. Dessutom Gunnar Lidell (M) och Peter Göthblad (L) från mini-alliansen. De tre första har 22 mandat bakom sig, Gunnar och Peter 15 mandat, KD tillhör ju också mini-alliansen. I budgetberedningen återfinns alltså representanter från fem partier med 37 av 51 fullmäktigemandat bakom sig. Helt utanför är V och SD som har 6 mandat vardera och det lokala Välfärdspartiet. 

Vad sker idag? Kommunstyrelsens arbetsutskott fick redan i måndags en föredragning kring ”preliminär bokslutsrapport”, alltså en överblick hur utfallet blev för 2015, om det blev pengar över eller vilka som rapporterar att man hamnade på minussiffror. Det viktigaste är ju inte tillfälliga engångshändelser som påverkar ekonomin, avgörande är hur den fortsatta utvecklingen kommer att prägla det löpande budgetåret 2016. På dagensmöte fyller ekonomistaben på med ”omvärldsbevakningen”, där regeringens och riksdagens arbete och beslut utgör en betydande del av underlaget. 

När kommer de övriga partierna in i bilden? Mycket senare. Budgetberedningen har fem mötesdagar till i sin almanacka. Först därefter görs en sammanställniung och resultatet presenteras för ”alla” så att kommunstyrelsen kan fatta ett beslut om budgetramar 2017. 

För Vänsterpartiets del betyder det att vi fram till början av mars har gott om tid att göra annat. Vi följer med uppmärksamhet dragkampen som utspelar sig riksplanet mellan Alliansens partier, då med C i kvartetten. Faller man för kraven och frestelsen att fälla Stefan Löfvens regering så rikserar en mängd goda beslut att sopas bort. Vänsterpartiet har ju på riksplanet haft stor förhandlingsframgång och lyckats att få regeringspartierna S och MP med på att föreslå riksdagen beslut om avgörande förbättringar. Avgörande? Ja, kanske inte i det ”stora hela”, men av mycket stor vikt för alla som berörs av enskilda förbättringar. 

Vi hoppas att budgetberedningen är vaken och förstår att formulera bra förslag. Vår möjlighet att påverka kommer sent, men vi kommer att vara förberedda när det blir vår tur.

Läs tidningen …

Översiktsplanen är på gång, senast om ett år eller så ersätter en ny plan den nu gällande från 2006. Riktlinjer till bostadsförsörjning är från 2007, fast regelverket säger att varje mandatperiod skall ett nytt beslut fattas. 2006 och 2007 utgjorde S och C tillsammans kommunledningen, bostadsfrågor var inte med i tio-i-topp, istället byggdes för 300 Mkr en bandyarena – under missaktning av ett majoritetsbeslut i fullmäktige som endast beviljade 140 Mkr. I valet 2010 spolades S och C bort – en borgerlig ledning (utan C) tog över. På bostadsfronten hände knappt någonting. Valutgången 2014 var tydlig – i Vänersborg fanns inga vinnare. S och C återkom, men behövde MP för att nå till respektabla 22 av 51 mandat och bilda ett minoritetsstyre. MP förhandlade bra. För det första kom man överens att hålla överenskommelsen hemlig, eller som det sades, ”intern”. Då behövde ingen avslöja vem som gjorde vilka eftergifter och varför man övergav sina utfästelser från valrörelsen. För det andra fick MP det man sökte, ”poster”, mängder av poster i diverse presidier. För det tredje lades en färdig detaljplan på is, MP begärde det och socialdemokraternas ordförande i kommunstyrelsen medgav utan omsvep att eftergiften var ”mot bättre vetande”.

På bostadsfronten händer nu lite mer, men inte på något sätt i den takt som bostadsbristen kräver. Vänersborg har genom utbyggnaden av dubbelspåret till Göteborg (från Öxnered) blivit mycket attraktivt för arbetspendlare. Från asylboendet på Restad Gård är det säkert många familjer som skulle vilja stanna i Vänersborg. Från en stagnerande befolkningsutveckling under en period av tio år fram till 2009 pekar SCB:s siffror nu på en brant uppgång.

Vänsterpartiet har som oppositionsparti påtalat behovet av nya bostäder under den olyckliga perioden fram till 2010, då pengarna lades på is med resultatet att Arena-investeringen för tiden fram till minst 2030 tar cirka 25 Mkr från våra tillgånger, år för år. Vi blev nästan tjatiga under den borgerliga mandatperioden, men istället för att bostäder byggdes så planerade man, och skissade, och marknadsförde nya stora och fina projekt – det var ju val 2014 och det gällde att profilera sig.

För lite mer än ett år sedan biföll kommunfullmäktige en motion från Vänsterpartiet, där vi efterlyste en sorts ”kraftsamling”, alla poltiker skulle vara med och begrunda under en temadag vad som kunde göras.

Någon temadag har det inte blivit, däremot har kommunledningen vid två tillfällen samlat fastighetsägare och byggentreprenörer till en ”Bodialog”. Därifrån kommer inte mycket information, utöver några optimistiska rop ”nu ska det hända något”.

I december skulle kommunstyrelsens ordförande svara på en ”fråga” från Vänsterpartiet, men hon fick förhinder och det blev inget. Nu har Vänsterpartiet ”i god tid” inför fullmäktige lämnat in en interpellationsfråga, i god tid betyder enligt arbetsordningen att svaret skall lämnas vid samma sammanträde. Vad svaret i fullmäktigesalen blir vet vi inte än – men en djärv gissning kan vara: ”Läs tidningen, så får ni svar på era frågor.” Lokaltidningen TTELA publicerade igår en sammanställning: ”Här planeras 1700 bostäder.

Ingen tvekan, planeringen är i full gång, det visste vi och det bekräftas av tidningen. Men vi ville något annat. Bostadsbyygandet skall inte vara en fråga där enstaka tjänstemän och några få politiker ur byggnasnämnden och samhällsbyggnadsnämnden tillsammans med kommunalråden sitter och planerar. Vi hade tänkt oss en dag, där alla ledamöter i fullmäktige och därmed mängder av politiker från alla tänkbara nämnder skulle få en förstahandsinformation om vad som behöver göras, om vad som bromsar, om vad som ska prioriteras. I vår motion, men även nu i interpellationsfrågan, pekar vi på det vi föreslår – och det som kommunfullmäktige redan har bifallit i slutet på 2014.

Men visst, vi får väl läsa tidningen ….