Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Nästan ingenting att rapportera

Kommunstyrelsen i förmiddags. Nästan ingenting att rapportera. Om det inte vore för beskedet som alla väntade på. Nu blev det officiellt och offentligt vem som har fått anställning som kommundirektör. Pascal Tshibanda behöver inte längre göra förtydligandet: bara ”tillförordnad”, nej nu är han kommundirektör på riktigt. Vi vill också säga grattis till utnämningen, vi vill också ge uttryck för våra höga förväntningar. Det är oerhört mycket i Vänersborg som är påbörjat, det är mycket litet som har landat. Börjar politiken samtala mera med varandra, då mognar också politiken. En mognare, viljestarkare och mer handlingskraftig politik behöver en förvaltning med struktur och med sting. Det kan bli riktigt bra, om var och en sköter sin sida för det gemensamma bästa.

I övrigt var det tre voteringar, samtliga gällde avvikande yrkanden från de tre borgerliga partierna M , L och KD. Inga principiella frågor, inte ens en fråga av någon större vikt. Markeringar bara. Samtliga omröstningar slutade 11 mot 4.

Vänsterpartiet brukar väga alla alternativa förslag, oberoende varifrån förslagen kommer. Men denna gång var det inget vi fastnade för. Det kan ju inte heller uteslutas att våra tankar var något splittrade, för samtidigt med kommunstyrelsens möte rullade debatten i Sveriges riksdag igång. Där gäller det idag frågan om ”vinster i välfärden”. Ingenstans är skillnaden mellan Vänsterpartiet och de fyra borgerliga partierna M, C, L och KD tydligare än i denna fråga.

I morgon kommer protokollet från dagens debatt, Vänsterpartiets talare Ulla Andersson, Håkan Svenneling, Ali Esbati, Karin Rågsjö och Daniel Riazat var väl förberedda. I morgon skall vi lägga ut länkar till deras anföranden.

Visst vet vi att göra skillnad mellan ”där och här”, visst har vi kunnat vara överens i sak och i omröstningar med Moderaterna här i Vänersborg. Men nu är valrörelsen är igång och det börjar synas lokala företrädares namn under insändare och debattartiklar vars budskap vi absolut inte kan dela. Även om det märks att texterna är centralt författade, även om vi förstår att lokala politiker verkar känna sig tvungna att underteckna, så gör det såklart att avståndet här hemma blir onödigt stort.

Låt oss se fram emot en mandatperiod där alla kan komma till ett samtal. Där ingen utesluts från början. Bristande vilja att komma vidare, oförmåga att lära sig och förstå, sådant kan vara anledning att några partier droppar av. Finns murar oss emellan, så får vi hantera dessa. Men låt oss inte bygga murar alldeles i onödan. Det finns så mycket annat som behöver göras.

Aqua Blå dagar – lata dagar?

Vänersborg kan se fram emot några fina dagar, ännu en gång tycks Aqua Blå-besökarna välkomnas av sol och värme. Det kommer att bli folkvimmel på Sanden, på Hamngatan och på Fisketorget. Där träffas också politiker från samtliga nio partier som har anmält kandidater till nästa mandatperiods fullmäktige. För några kan det vara en konflikt: Visserligen skönt att mingla och roa sig, men här försvinner tiden som borde ägnas åt annat.

Kommunstyrelsens sista sammanträde innan sommaren har nämligen flyttats från 6 juni till måndag 4 juni. Handlingarna skickades ut sent i tisdags. Och det är nog den tjockaste bunten underlag på hela året (646 sidor).

Här några nedslag:

Ärende 2 – Delårsrapporten per 30 april – hur är läget efter de första fyra månaderna?

Sammanfattningen pekar på att politiken har många uppgifter att lösa:

Sammanfattande slutsatser
Enligt prognosen kommer kommunen klara ett av fyra finansiella mål. Det mål som uppnås avser kassalikviditeten och nås via ökad upplåning. För att uppnå resultatmålet krävs ett resultat på 24 mkr d.v.s. en budget i balans. För att nå målet om förbättrad soliditet måste resultatet uppgå till c:a 75 mkr, förutsatt prognostiserad investeringsnivå.
Under de senaste åren har kommunen haft en god tillväxt av intäkter från skatter och generella statsbidrag, vilket tillsammans med vissa poster av engångskaraktär har gjort det möjligt att upprätthålla en god ekonomisk resultatnivå. Detta trots en hög kostnadsutveckling. Enligt prognosen för 2018 ökar verksamhetens nettokostnader med hela 6,1 %, medan skatter och generella statsbidrag, till följd av en inbromsad konjunktur, endast ökar med 3,5 %.
Det låga prognostiserade resultatet i kombination med en fortsatt hög investeringsnivå, gör att kommunen i bokslut 2018 inte bedöms uppnå en god ekonomisk hushållning ur ett finansiellt perspektiv.

Ärende 3 – Fyrbodals kommunalförbund – Årsredovisning 2017

Det är förbluffande lite information som våra representanter i förbundet lämnar till politiken här på hemmaplan. När året har gått och det ska fattas ett beslut att inte ha invändningar mot att godkänna årsredovisningen, först då blir det tydligt vad som sker i Fyrbodal, där Vänersborg ingår som en av fjorton kommuner, en av de tre stora tillsammans med Trollhättan och Uddevalla. Se t ex vilken uppsjö av projekt som bedrivs. Vänersborg är delaktig i de flesta, dock inte i alla.

Lustbetonad läsning blir möjlig framåt slutet på ärendelistan:

Ärende 22: Miljö- och klimatstrategi för kollektivtrafik i Västra Götaland

Ärende 24: Strategi för kollektivtrafik på jämlika villkor

Men så kom den där åskknallen emellan:

Ärende 23: Yttrande med anledning av revisionen av plan- och exploateringsverksamheten

I detta ärende talar revisorerna klartext och samhällsbyggnadsnämndens ledning och förvaltningen får utfärda ett löfte att ”det ska bli bättre”.

Fem av tjugosex ärenden – förvånas inte om några ledamöter från kommunstyrelsen inte tillbringar hela dagen på Aqua Blå-området.

Det måste gå att förändra

För någon dag sedan berättade vi om en central punkt på fullmäktiges program i juni. Vi inledde med påannonseringen från ordföranden Lars-Göran Ljunggren. Någon tyckte att det inte hade varit nödvändigt att återge hans något slarviga sätt att uttrycka sig. Men det fanns en avsikt: Vi bekymrar oss för att både han och ett större antal ledamöter inte förstår att denna debatt ska leda fram till en grundläggande förändring. Den ska inte handla om kosmetiska uppfräschningar av texterna kring vision, målstyrning och inriktningsmål.

Vi får se vilka andra partier som vill vara med på tanken att tiden är inne för att kasta överbord det som har blivit mer av en belastning än ett stöd för politikerna.  Förtroendevalda har fått ett uppdrag: Vi väljare vill att ni spelar en roll i utvecklingen av samhället, ni ska se till att rätt saker blir bra utförda, ni ska göra det möjligt att samhället fungerar som vi vill ha det.

Den som är insatt i hur arbetet sker i våra nämnder och styrelser vet att det är oändligt mycket tid som går åt för annat. Det är redovisningar, avrapporteringar, statistik, måluppfyllelse, power-point-bilder i ändlösa serier, kvantitativa utvärderingar, procentförbättringar eller i delar av procent, trender, prognoser gröna, gula och röda prickar. Politikernas frågor och debattinlägg handlar allt som oftast om detaljfrågor, utbrutna ur helheten, lekmännens funderingar och välmenande tips till professionen. Så är det för det mesta! Och det här måste gå att ändra!

Vi ska återkomma med att referera samhällsdebattörer som är inte på samma linje.

Men här något annat, något som har samband.

Kunskapsförbundets direktion fick i fredags en presentation från förbundets enhet för Stöd och service, den som tidigare kallades Administrativa enheten. Här för den intresserade pdf-versionen av Kvalitetsrapporten 2017.

Rapporten berättar om mål och måluppfyllelse, om problem och förslag till lösningar, om kompetens, om utbildning, om förändringar som har gjorts och som kommer att behöva göras. Egentligen inget annat än vi känner igen från alla våra kommunala förvaltningar.

Men det finns en stor skillnad. Politikerna i Kunskapsförbundet har aldrig satt några mål, aldrig pekat specifikt på det ena eller det andra, inte lagt sig i professionens arbete. I bakhuvudet fanns kanske tanken: Snälla, gör ett gott arbete! Och över allt svävade förbundets stora vision: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

Den som läser rapporten förstår att personalen bidrar med sin del. Det var egna tankar och eget arbete: Hur gör vi bäst för att vårt dagliga arbete ska underlätta och möjliggöra för elever och för all pedagogisk personal att nå sina mål.

”Den administrativa enheten ansvarar för lokaler, IT, vaktmästeri, skoladministration, lokalvård, skolmåltid och café samt det interkommunala området på gymnasiet. Syftet är att driva alla enheter på ett professionellt sätt så att högsta kvalité på utförda tjänster uppnås kostnadseffektivt samtidigt som lagar och förordningar följs.”

”I Kunskapsförbundet arbetar vi utifrån begreppen kvalité, attraktivitet och effektivitet. I begreppen avses en professionell verksamhet där personalen har en adekvat utbildning för sitt uppdrag och ett systematiskt kvalitetsarbete med ständiga förbättringar finns.”

Tänk, allt det där och mycket därtill framöver utan att politiken hade satt mål eller behövde sätta nya mål. Direktionen ”noterade informationen”.

Två avslutande anmärkningar: Vid nästa sammanträde finns det under punkten ”Backspegeln” en möjlighet att återkomma med eventuella frågor kring presentationen. Det brukar inte bli så många frågor…

Det andra: Självfallet, om en ledamot i direktionen får kännedom om att någon verksamhet spårat ut på annat sätt, så finns inga hinder att efterlysa besked vid ett kommande möte.

Nu finns det svart på vitt – det blir ett NEJ

Nästa vecka måndag, 4 juni, debatterar riksdagen frågan om vinstuttag från verksamhet i välfärdssektorn. Tre dagar senare, torsdag 7 juni, röstar riksdagen.

En kort repetition:

Vänsterpartiet kom överens med regeringen att man skulle göra upp om gemensamma budgetförslag under mandatperioden. Regeringen gav också ett löfte till Vänsterpartiet att under mandatperioden lägga fram ett förslag för begränsning av ”vinster i välfärden”.

Ilmar Reepalu lade 2017 fram den färdiga utredningen SOU 2016:78 ”Ordning och reda i välfärden.

Civilministern Ardelan Shekarabi och Jonas Sjöstedt presenterade 18 januari 2018 ett lagförslag om ”Vinststopp i välfärden”.

Beredningen skedde i riksdagens finansutskott.

Idag onsdag 30 maj blev underlaget från finansutskottet offentligt. Det handlar om två betänkanden:

Ett betänkande är i regel uppbyggt på liknande sätt.

Efter en sammanfattande inledning beskrivs regeringens lagförslag och alla motioner som har inkommit med anledning av propositionen eller alla andra motioner som har beröring med ärendet. Därefter följer utskottets ställningstagande: Denna text innehåller utskottets förslag till samtliga ledamöter inför omröstningen. Avslutningsvis återges samtliga reservationer och även särskilda yttranden. Här finns texter från partierna som kommer att förlora vid omröstningen.

Regeringen har ingen majoritet i varken utskott eller i kammaren. Inte ens när Vänsterpartiet röstar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet räcker det till.

När mandatperioden började och hela processen kom igång såg det så ut att det skulle vara möjligt att få till stånd en begränsning av vinstuttaget. Sverigedemokraterna hade ju i valrörelsen 2014 talat för ett vinstförbud.

Nu är det som det är. De fyra borgerliga partierna M, C, L och KD kommer med gemensamma förslag och SD finns på deras sida. Den 7 juni kommer alltså lagförslaget falla. Nyfikenhet gällde i första hand hur utskottets majoritet skulle motivera sitt NEJ.

Men här två reservationer från den förlorande sidan, ledamöterna från S, MP och V undertecknade följande texter:

”Som en följd av att allt fler privata aktörer med syfte att generera vinst utför tjänster inom välfärden har det införts incitament i välfärden som kommer i konflikt med den lagstiftning och de mål som satts upp för skola, vård och omsorg. Vi anser att obegränsade vinstuttag i välfärden medför att pengar som avsatts för skola, vård och omsorg i stället används till annat, och detta ökar risken för att oseriösa aktörer genom bedrägerier eller andra former av kriminalitet försöker tillskansa sig medel som är avsedda för välfärden.
Dessutom undermineras välfärdens legitimitet. Genom att införa en reglering av vinsterna anser vi att förtroendet för de privata aktörer som är där för verksamhetens skull och tilltron till välfärdssystemet i stort kan stärkas.

Välfärden bygger på en solidarisk finansiering som tilldelas utifrån behov, vilket innebär att välfärdsområdet inte utgör en vanlig marknad. De starka finansiella drivkrafter som är förknippade med vinstsyftande aktörer riskerar att prioritera lönsamma grupper med mindre behov, på bekostnad av dem som har större behov, vilket strider mot intentionerna i lagstiftningen. Skälen för att reglera hur mycket pengar som ska lämna välfärdsverksamheten bedöms därför som starka, eftersom det kan minska incitamenten för kvalitetssänkningar och brukarselektering, t.ex. val av plats för etablering i syfte att maximera vinsten. Välfärdsbolagen drivs ofta i aktiebolagsform. En bolagsform som har som enda syfte enligt Aktiebolagslagen (ABL) att bereda ägaren vinst. Vinstmålet påverkar på ett fundamentalt sätt bolagets verksamhet då enbart aktiviteter som är förenliga med vinstintresset följs. Detta riskerar då att innebära att lagstiftarnas intentioner undergrävs och målet för verksamheten blir i stället vinsten.

En reglering av vinsterna innebär också förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning, eftersom det redan skulle finnas ett system för att säkerställa att pengarna används i verksamheten. En reglering som motverkar incitamenten till vinstuttag kan leda till ett minskat behov av detaljreglering av välfärdssektorn, vilket ger förutsättningar för en bättre, mer tillitsbaserad och ändamålsenlig styrning av välfärden.
En fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till en allt större likriktning, vilket riskerar att minska mångfalden för brukarna. Genom att reglera hur de offentliga medlen får användas ges i stället bättre förutsättningar för framväxten av en verklig mångfald av alternativ,
snarare än utbyggnaden av stora välfärdskoncerner. Sammanfattningsvis anser vi att en reglering som innebär att olika typer av aktörer endast får ta emot offentlig finansiering om de följer vissa villkor är den mest ändamålsenliga lösningen på de problem som beskrivs.” 

P.S. Någon timme efter detta ovanstående inlägg kom ett spännande inlägg på Vänsterpartiets centrala hemsida – den historiska beskrivningen är utförligt och inlägget slutar med ett utrop att vända på det lilla nederlaget i riksdagen till något stort. Läs Historien om (V)instfrågan.

Vinstuttag och Slaget om den svenska skolan

Det andra först, det första sedan … eller mycket senare?

Måndag 4 juni skall debatten föras i riksdagens kammare kring finansutskottets betänkande 2017/18:FiU43 med titeln ”Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden”. och betänkande 2017/18:FiU44 ”Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet”. Utskottet har slutfört sina överläggningar och texterna skall justeras 29 maj och finnas tillgängligt dagen därpå. Fortfarande är utgången oviss. Först när riksdagen röstar torsdag den 7 juni vet vi, hur beslutet ser ut. Men de flesta förväntar sig att en majoritet avslår propositionens olika förslag. Det blev ju också den omedelbara reaktionen när civilministern Ardalan Shekarabi och Jonas Sjöstedt den 19 januari presenterade lagförslaget.

Ett avslag betyder i klartext att frågan om vinstuttag i välfärden också i valrörelsen 2018 borde komma högt.

Men först, vad är det andra? Jo, ”Staten och kapitalet – slaget om skolan”, en dokumentär av Staffan Julén. Den sänds ikväll, måndag, klockan 20:00 i SVT1. (Kan redan nu ses på SVT-play.) ”Den svenska skolan är en av världens mest marknadsliberala. Hur hamnade vi där och vilka beslut var det som tog oss dit?

Tvekar någon att ta sig tid att titta, så kanske kan Björn Elmbrants ledarartikel i ”Dagens Arena” locka: ”Så förstörde vinstjakten den svenska skolan”. Läs den!

Hårda ord i migrationsdebatten, men inte orättvisa

Vänsterpartiets Christina Höj Larsen vågar ta debatten. Hon har fått förtroendet att föra partiets talan i migrationspolitiska frågor. Några av hennes anföranden från riksdagens talarstol har vi tidigare återgivit här på vår lokala hemsida. Vi ville visa hur rikspolitiken spiller över och i högsta grad berör det lokala samhället. Det gäller också den debattartikel i Aftonbladet där Christina Höj Larsen direkt riktar sig till statsministern. Tidningen valde att sätta rubriken ”Skamligt att leka följa John med SD, Löfven

Det var många som reagerade på det som sades på presskonferensen av statsminister Stefan Löfven och migrationsminister Heléne Fritzson. Det följdes av flera utspel. Det fanns de som nu ville ta hela handen, bland dessa Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. Allt medan många inbitna socialdemokrater våndades. Ledarskribenten i Aftonbladet reagerade: ”Släpp inte in SD i flyktingfrågan”.

Tillbaka till Christina Höj Larsen. Hon pekar på följderna som hotar att drabba oss var som helst i vårt samhälle, på arbetsplatserna, i våra bostadsområden, i våra föreningar, i våra skolor.

Här ett citat: ”Löfven konstaterar att Sverige tagit emot ”för många”. Vad händer i ett samhälle när statsministern säger att en grupp i samhället inte borde vara här? Vad händer när några av oss beskrivs som ett problem och en potentiell fara? Det drabbar inte bara dem som kommer till Sverige framöver. Det drabbar varenda människa som redan är här – den som flytt tidigare, men nu fått uppehållstillstånd och har sin framtid här. Det drabbar den som är uppvuxen här, men vars föräldrar eller morföräldrar en gång fick skydd. Det drabbar den som kommit hit för att jobba, utbilda sig eller leva med sin kärlek. Det drabbar kort sagt varenda en av oss som kan tänkas se ut som att vi flytt. Det göder rasismen. Det splittrar arbetskamrater, grannar, klasskompisar – ja, hela vårt samhälle. Det slår mot alla som utsätts för rasism i sin vardag, och det slår mot allas våra förutsättningar att hålla ihop fackligt och i kampen för jämlikhet.”

​Vi är inne i valrörelsen. Lokala representanter för alla partier kan förklara sina ståndpunkter. Låt oss se socialdemokrater i Vänersborg som står upp och förklarar var man står i migrations- och flyktingfrågor. I Vänersborg har vi idag, har vi länge haft, en stor andel av befolkningen som är född utomlands eller som har föräldrar som kommit till Sverige från ett annat land. Vi ska värna om att kunna leva tillsammans här i Vänersborg.

Migration, integration – vad kommer du att tänka på?

”Inkludering” är ordet som i den lokala politiska debatten har spelat och spelar en stor roll. Vi vet att de flesta av våra nio partier i Vänersborg är överens om att vi måste lyckas bättre nästa mandatperiod med att inkludera alla som idag på ett eller annat sätt är utanför. Då är det förvärvsarbete, utbildning, bostadssegregation, trångboddhet, relativ fattigdom och annat vi talar om. Vi är överens om att vi måste hitta lösningar, men vilka vägar vi ska välja, det återstår att samtala om.

Frågorna berör, här hemma och överallt i Sverige. Det finns så många olika infallsvinklar. Här två röster ur de senaste dagarnas debattflora.

Frågorna berör, här hemma och överallt i Sverige. Det finns så många olika infallsvinklar. Här två röster ur den dagliga debattfloran.

Statsvetaren Tommy Möller bekymrar sig i Dagens Industri: ”Hög risk att migrationen förlamar nästa regering,”Här talas det om invandringen, om volymen på invandringen. Ord som asylrätt, human flyktingpolitik, rätten till återförening och mänskliga rättigheter har inte plats på statsvetarens spelplan  ”Det politiska systemet är på väg att implodera på grund av migrationspolitiken. Trots att en bred folkmajoritet och en majoritet i riksdagen är för en restriktiv migrationspolitik kan partisystemet inte komma överens.” ”En restriktiv migrationspolitik ter sig ur demokratisk och parlamentarisk synvinkel som logisk.”

Cecilia Modig,, politiskt sakkunnig i migrationsfrågor på 1990-talet hos migrationsminister Pierre Schori, skriver i Aftonbladet under rubriken; ”SD har fått debatten om migration dit de vill”. Här några citat:

”Mot enskilda mänskors strävan att ge sig själva och sina barn en bättre framtid ställdes ”Sveriges behov av reglerad invandring” vilket framstod som iskallt byråkratiskt i jämförelse med det mänskliga perspektivet.”

”Ingen kvällstidning eller annan media upprörs lägre över enskilda flyktingöden. Det är nu fullt möjligt att tala om asylpolitik som om det gällde ting [och] inte människor.”
”Respekt för mänskliga rättigheter är ett gemensamt internationellt åtagande. I dag är det andra som behöver asylrätten. I morgon kan det vara vi. Kanske kommer våra barnbarn eller deras barn att undra varför vi inte förstod vad som hände när det offentliga samtalet avhumaniserades i mitten av 2000-talet.”

Resultatet av det politiska samtalet har samband med vilken utgångspunkt man väljer. Låt oss hoppas på en bred majoritet i Vänersborg, som efter valdagen 9 september är enig i att vilja visa sig modig och välja den rätta ståndpunkten.