Visst, ingenting annat än en symbolisk handling. En tankeställare, en solidarisk handling, ett försök bland många andra att uppmärksamma Earth Hour – världens största miljömanifestation.
Läs mera:
Måndag 21 mars håller Jonas Sjöstedt ett öppet möte i sin hemstad Vänersborg. Han besöker även Trollhättan tillsammans med Rossana Dinamarca.
Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt är uppvuxen i Vänersborg och partiets feministiska talesperson Rosanna Dinamarca är uppvuxen i Trollhättan. På måndag gör de ett antal besök i de två städerna.
De kommer att besöka skolan Kronan och Migrationsverkets asylboende på Restad gård. På kvällen (17.30 – 18.30) kommer Jonas Sjöstedt att hålla ett öppet möte på Folkets hus i Vänersborg.
– Jag ser fram emot att ha ett öppet möte i min hemstad Vänersborg. Här växte jag upp och det ska bli roligt att träffa folk. Jag ska prata om vad som händer i svensk politik just nu när högern vill sänka lönerna och höja hyrorna, vi har en mycket bättre idé. Och förstås vill jag prata om Vänersborg också, säger Jonas Sjöstedt.
Är det samma sak? Finns det samklang? Eller kan god ekonomisk hushållning stå i motsats till sunt förnuft? Vi letar efter svar på frågorna – och vi vet att vi har sällskap. Vi tänker i första hand på ledningen av socialförvaltningen i Vänersborg, sannolikt är också andra förvaltningar upptagna med att samla kraft för det som väntar.
Kommunstyrelsens femton ledamöter avgjorde i förra veckan med röstsiffrorna sju mot sex hur budgetprocessen skall fortsätta under våren. Två ledamöter från SD valde att inte delta i beslutet, orden ”jag avstår” var Kurt Karlssons och Anders Strands enda bidrag. Därmed vann förslaget som ordföranden i kommunstyrelsen, Marie Dahlin, S, hade lagt fram. Några dagar senare återgav den lokala tidningen TTELA hennes tankar bakom direktiven för det fortsatta arbetet: ”Försiktigt budgetförslag inför nästa år.”
Här vill vi hålla oss till vad förslaget betyder för socialnämnden och dess förvaltning. Peter Trollgärde, S, är ordförande i socialnämnden sedan september 2015. Bara en kort tid därefter satte han streck över ett förslag från förvaltningen som hade skissat på en rad drastiska åtgärder för att komma tillrätta med ett stort underskott under 2016. Socialnämndens nettoanslag för 2015 var 822 940 Tkr, nämnden har med cirka 40,6 % den största andelen av kommunens totala omslutning. Underskottet för 2015 stannade slutligen på 17,2 Mkr, det motsvarar 2,1% av de resurser som nämnden förfogar över under ett år.
Det finns en rad dokument där det beskrivs dels övergripande, dels detaljerat orsaken till underskottet och varför det inte kunde förhindras. Det är socialnämndens fem sidor i kommunens bokslut – nämnden godkände underlaget vid sammanträdet 2016-01-21 men bokslutet har inte behandlats än av kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. En månad senare, 2016-02-25, ställde sig nämnden bakom verksamhetsberättelsen som på sina 44 sidor belyser samtliga enheters verksamhet.
Redan 2016-02-09 träffade budgetberedningen under en heldag presidierna i Barn- och utbildningsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden och Socialnämnden. Där redovisade ”socialen” för alla deltagare hur man såg på:
Sammanfattningsvis: Underskottet på nästan 20 Mkr för 2015 ”skrivs av” vid bokslutet, är alltså inte en skuld som behöver ”betalas”. Men ingenting har efter årsskiftet ”förändrats i sak”, för närvarande ser det alltså inte bättre ut än att socialnämnden 2016 inte kan bedriva samma verksamhet utan att på nytt hamna på ett växande underskott. Och underlaget om framtiden, 2017 och framöver, pekar tvärtom på behov av ökade resurser.
Nu avgjorde kommunstyrelsen 2016-03-02 hur man ska gå vidare. Peter Trollgärde fanns på plats, det var hans första sammanträde med kommunstyrelsen där han nu hade kommit med som ersättare. Han hörde partikamraten Marie Dahlins förslag:
Socialförvaltningen säger i sina handlingar som nämnden har ställt sig enhälligt bakom:
En polemisk fråga måste ställas: Är det ”God ekonomisk hushållning” att tvinga sex, sju högsta chefer på socialförvaltningen att under några hektiska veckor (fram till 21 april som är deadline för nämnderna) producera en handfull besparingsförslag motsvarande cirka 20 Mkr? Förslag som det inte kommer att finnas majoritet för, inte i nämnden, inte i kommunstyrelsen, inte i kommunfullmäktige? Sådana förslag måste underkastas förhandlingar med de fackliga organisationerna, formuleringar i förslagen måste vara tydliga och ”korrekta”. Vilka signaler sänder man till personalen? Till människor som förlitar sig på socialtjänstens skyddsnät? Är det möjligen så att Marie Dahlin förväntar sig trollkonster av våra förvaltningschefer: Kom med rejäla förslag men oroa ingen, ni vet ju redan att vi aldrig låter det värsta ske på riktigt.
Och så den avslutande glidningen: Tänk om Sverigedemokraterna hade förstått att deras närvaro på den politiska scenen kräver mer än att luta sig tillbaka och låta andra avgöra komplicerade ärenden. T ex att kasta en blick på sina vallöften från 2014, där det på pappret ges en hel del utfästelser till väljarna. Socialdemokraterna i Vänersborg har nu i praktiken för andra gången fått genom sin vilja i budgetfrågor, först i kommunfullmäktige i juni 2015 och nu i kommunstyrelsen. Med Sverigedemokraternas hjälp.
En bra fråga. Vad är det för siffror? Varifrån kommer de och vad står de för?
Lidköping 109 – Borås 177 – Alingsås 102 – Partille 133 – Härryda 147 – Kungsbacka 318 – Varberg 201 – Göteborg 880 – och Vänersborg bara 10?
”För att förbättra nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet föreslog regeringen i november 2015 en ny lag som innebär att alla kommuner ska bli skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända för bosättning. Den 27 januari röstade riksdagen ja till regeringens förslag. Den 4 februari beslutade regeringen flera förordningar som närmare reglerar hur den nya ordningen med anvisningar till kommuner är avsedd att fungera. Förordningarna träder i kraft samma dag som den nya lagen, den 1 mars 2016.”
Ovanstående är saxat från regeringens hemsida. Det är inledningen till en information som är värdefull för alla som vill hålla sig ajour med vad som gäller i samspelet mellan migrationsverket – länsstyrelsen – kommunen.
Här finns frågor och svar om följande – ett urval:
De flesta kommuner – dock inte alla – har slutit avtal om mottagning av nyanlända. Betyder den nya lagen anvisningar ”utöver”? Svaret är: ”Däremot kommer överenskommelserna som länsstyrelserna sluter med kommuner som tar emot nyanlända i det nuvarande frivilliga systemet att försvinna.”
Tillbaka till de inledande uppgifterna. Varför så höga siffror för många kommuner och endast 10 för Vänersborg? Svaret är: ”Fördelningen av nyanlända baseras på kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.” Uppgifter för samtliga kommuner och län finns i förordningen.
Det går inte en dag utan att det diarieförs nya skrivelser från kommuninvånare som sätter frågetecken bakom kommunens fiberstrategi och samarbetsavtal med Telia. Kommunen arrangerar ett antal informationsträffar och kommunstyrelsens ordförande engagerar sig personligen. Telia å sin sida instämmer inte med kommunens uttalande att det avtalades om ensamrätt för Telia att gräva för fiber till hushållen i tätorterna.
Nu börjar även enstaka politiker vakna. Ola Wesley, SD, är en som vill visa att ärendet berör. Han ställer en interpellationsfråga som kommer att besvaras 24 februari. Det som förvånar är att han, hans parti och alla andra partier slumrade lugnt när besluten togs i april och i juni 2015. Vänsterpartiet yrkade, vann och förlorade, och reserverade sig när alla andra utan något som helst debattinlägg godkände fiberstrategin och allt som därmed hänger ihop.
Här ett citat ur Vänsterpartiets reservation i kommunstyrelsen 2015-06-01:
Att skynda fram med luddiga underlag som leder till misstanken att beslutet egentligen innebär mer än vad beslutstexten säger, att känna olust att behöva gå till en offentlig debatt i kommunfullmäktige för att efter ett godkännande snarast återvända till kommunens minsta politiska enhet i arbetsutskottets slutna rum är inte så som jag skulle vilja ha det.
För att komplettera bilden, här ett citat ur reservationen i kommunfullmäktige 2015-06-17:
Beslutet fattades på kvällen kring 22:00 på fullmäktigemötet [2015-06-17], då återstod fortfarande hela två timmar av ”sista dagen” för alla som ville lämna en ansökan att som fiberaktör ha samarbete med kommunen. Ansökan skulle då beakta den nyss beslutade Fiberstrategin ”vari kommunen vill att fiberaktörer anger samarbetsformer, fiberutbyggnadsformer, förläggningsmetoder samt vad som önskas av kommunen som partner.”
Och slutligen yrkandet från april 2015 som förvirrade kommunledningen så till den milda grad att ärendet återremitterades i kommunstyrelsen, för att sedan i ilfart och utan någon diskussion föras tillbaka till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, där Vänsterpartiet ensamt protesterade.
Av protokollen framgår också hur ärendet hanterades. Kanske bäst för alla som nu vaknar till att se efter hur man agerade när beslutet togs.
Det kan ju inte uteslutas att fullmäktigemötet i morgon onsdag drar ut på tiden. Inte vet vi vad de andra åtta partierna har för sig, deras gruppmöten är schemalagda för ikväll och för timmen innan sammanträdet. Men vi diskuterade och fördelade arbetsuppgifterna redan för en vecka sedan.
På ärendelistan finns en rad punkter där Vänsterpartiets ledamöter har för avsikt att yttra sig i debatten. Inte för att vi räknar med att vi måste formulera avvikande yrkanden, utan mest för att förklara hur vi tolkar diverse beslutsformuleringar och vad vi vill se ska hända när besluten är fattade och skall verkställas. Det finns ju allt som oftast kluriga beslutsformuleringar som i efterhand tolkas olika.
En titt på listan visar att den inte är särskilt lång. 18 punkter och lite under 220 sidor. Överkomligt att läsa från första till sista bladet, handlingarna har legat framme i mer än tio dagar innan sammanträdet. Och varje ledamot och ersättare erhåller ett inläsningsarvode på 1065 kronor, så vi kan också i morgon förutsätta att alla är pålästa och debattsugna.
Delårsrapporten augusti och revisorernas utlåtande över densamma har vår ledamot Stefan Kärvling bloggat om – läs här. Det Stefan inte tog upp är att PWC har med en mening som kan vålla huvudbry för somliga: ”Det medför att vi till våren 2016 inte kommer kunna rekommendera revisorerna tillstyrka att årsredovisningen 2015 godkänns, trots att …”
I ärende 4 Antagande av riktlinjer för köp eller försäljning av fastighet ställer Vänsterpartiet ett antal nyfikna frågor, dels vem som egentligen initierade ärendet, dels hur förvaltningens förslag råkar sammanfalla tidsmässigt med en repris för en enskild fastighetsaffär som för några år sedan vållade stor kalabalik. 2012 blåstes affären av, den tilltänkte köparen gav upp.
I ärende 5 Antagande av Risk- och Sårbarhetsanalys vill vi ta upp frågan om ett ”beslut för egen del” som kommunstyrelsen fattade när ärendet var där för beredning. I ärendet finns en reservation från Vänsterpartiet.
I ärende 6 förväntas kommunfullmäktige fatta ett beslut som retar gallfeber på kommunens revisorer. Det finns en anmälan om ett tilläggsbehov: Kunskapsförbundet Väst med begäran om ägartillskott. Varför även Vänsterpartiet tillstyrker att hänskjuta frågan till bokslutsarbetet kommer vi att behöva förklara i debatten. Men vi avser också att säga att vi kan tolka beslutsförslaget endast på ett sätt – ägarkommuner kommer att tillskjuta hela beloppet som förbundet behöver för att ha gjort jobbet som kommunerna färväntar sig ska göras.
Ärende 10 är en lustig sak. SD:s Ola Wesley hade motionerat: ”Fullmäktigeledamot och ersättare erhåller ersättning för förlorad arbetsinkomst under högst tio pryodagar under mandatperioden”. Detta är redan tillgosett i kommunens arvodesregler. Eftersom man inte kan/ska/borde äska något som redan finns, föreligger ett avslagsyrkande på motionen. Det föranledde ledamöterna Kurt Karlsson, SD, och Anders Strand, SD, att reservera sig i kommunstyrelsen. Blir det en repris i fullmäktige?
Ärende 11 är en motion från S och C ”Social hänsyn vid offentlig upphandling”. Vänsterpartiet kommer i debatten berätta varför vi tillmäter denna motion stor vikt och att vi förväntar oss framöver att en tydligare skrivning i upphandlingsreglementet underlättar att nå framgång.
I ärende 12 återvänder vi till Kunskapsförbundet. Vänsterpartiets motion besvaras efter ett helt år . I kommunstyrelsen fanns två beslutsförslag, båda rena bifallsyrkanden. Varför vi gjorde gemensam sak med M i kommunstyrelsen borde framkomma i debatten i fullmäktige. Med S gav sig redan i beredningsomgången, så nu finns bara ett förslag. Men ännu en gång, det behöver sägas från talarstolen vad vi förväntar oss ska ske när motionen väl har bifallits.
Ärende 13 är en interpellation från Vänsterpartiet som enligt gällande arbetsordning borde ha besvarats i september. Nu finns inte bara interpellationens fråga, här finns också svaret från kommunstyrelsens ordförande.
På punkt 15, 16 och 17 finns tre nya motioner från ledamöter från Vänsterpartiet. Även på punkt 18 (uppsamling av allt som tillkommit efter utskick av handlingarna) tillkommer en fjärde ny motion från Vänsterpartiet.
Förresten: Kommunfullmäktiges sammanträde sänds via Trollhättans Närradio på 90,6 Mhz, mötet börjar 18.00.
Många i våra kommunala verksamheter känner att alla ansträngningar till trots blir mycket ogjort för stunden, att man inte räcker till, att det känns övermäktigt. Varje liten insats vi kan göra betyder något för flyktingarna som kommer hit. Vi är många och vi har alla förutsättningar att tillsammans ordna det som behöver ordnas för människor som har flytt för sina liv.
En folkomröstning som ställer frågan om vi vill hålla fast vid att försvara mänskliga rättigheter eller om vi vill överge grundläggande humanitära värderingar behöver vi inte frukta, utgången är given.
Medan partiledarna träffas i morgon, fredag, för att diskutera och förhoppningsvis komma överens om vilka uppgifter som skall prioriteras och vad som behöver göras omedelbart, råder ute i kommunerna febril aktivitet att rätta till vad som riskerar att gå snett. Allt kan inte lösas på en gång, tålamod hos hjälparna och den som behöver hjälp är nödvändigt. Upptäcker man att något i kedjan kommer snett behövs hjälp och stöd, anklagelser hjälper inte – det blir inte bättre för det.
Vänersborg har fått besök av både kungen och Anna Kinberg Batra ute på asylboendet Restad Gård. Uppenbarligen ordnas boendet och verksamheten på ett sätt som kan visas upp som förebild och som ska ge inspiration till andra som först nu startar asylboenden i sina egna kommuner.
Men nu kommer nya utmaningar – migrationsverket är desperat, informerar i sista ögonblicket eller råkar ut för att träffa felaktiga beslut.
Ingen flykting från Afghanistan, Irak eller Syrien har en blek aning om vem Bert Karlsson är. Migrationsverket vet. Vänersborgs kommun borde veta, Bert Karlsson arrenderar sedan några år tillbaka den stora campingplatsen Ursand. Ett samtal med entreprenören borde ha förts ”innan”, med budskapet ”låt bli”. Men nu är det som det är. Flyktingar finns på plats och alla ansträngningar behöver koncentreras kring att göra tillvaron och väntetiden dräglig. Röda Korset med flera organisationer kommer inte att blunda för denna utmaning heller.
Var och en som fortfarande kan och vill göra ytterligare en insats, stor eller liten, ska veta att det finns möjlighet till detta, denna vecka, nästa månad, hela långa vintertiden och kanske även hela nästa år …
Som alltid: Regeringens budgetproposition kom och laddades ner, utgiftsområde för utgiftsområde. Inget tvivel, här finns mycket värdefull information, inte bara aktuella uppgifter om vad som ska ske framöver. Inte den enklaste saken heller att läsa sig fram till vad de olika posterna betyder, det finns åtskilliga brasklappar och kryptiska formuleringar. Inte heller saknas indragningar, som skall finansiera delar av nya ”satsningar”. Det gäller att läsa uppmärksamt, i annat fall kan man bedra sig själv när man förväntar sig en viss ljusning för kommunens ansträngda budget för 2016. Många förslag gäller endast andra halvåret eller åren framöver, 2017 och 2018.
Budgetdebatten i riksdagen samma eftermiddag kändes lite som en pliktskyldig övning, den bidrog knappast till att kasta mer ljus på det som vi ute i kommunerna kan förvänta oss i kronor och ören. På torsdag fick dock alla kommunpolitiker lite bättre handledning när SKL:s efterlängtade budgetcirkulär dök upp.
När sedan Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt lade ut texten via en direktlänk inför ett välbesökt medlemsmöte hörde vi att vår riksdagsgrupp har gjort mycket bra ifrån sig. Men budskapet var tydligt: Nu ankommer det på oss att förvalta framgången som uppnåddes i alla dessa förhandlingar. Ni kan lita på oss!
Hände något av betydelse på hemmaplan? I samhällsbyggnadsnämnden lät sig en borgerlig ledamot luras av otydliga handlingar. Att sälja marken för byggnation av fyra parhus i ett litet omstritt skogsområde syntes försvarbart, det fanns ju en gällande detaljplan som förespråkade byggnation av bostäder. Hur det känns nu för politikern, som är i pensionsåldern, att i efterhand få veta att detaljplanen kom till när ledamotens farfar var i sina bästa år, får vi väl höra när ärendet går vidare uppåt till kommunfullmäktige. Vi skriver 2015, detaljplanen är från 1933.
Att en moderat politiker (utanför sammanträdet) tog ställning efter debatten mellan Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt: ”delar helt Jimmies ståndpunkt …” känns ändå lite överraskande.
Socialnämndens nyvalde ordförande, Peter Trollgärde, S, klarade första sammanträdet galant, med beröm godkänt. En enig socialnämnd slöt upp bakom en framställning om tilläggsanslag på 21,1 Mkr för 2015. Ingen vet dock var detta landar. Allt vi vet är att underskotten för de tunga nämnderna borde bli mycket tydliga nu när året närmar sig sitt slut. Utgångsläget för 2016 är därmed alldeles för dåligt för att det kan gå bra.
Det börjar märkas att S, C och MP med sina 22 av 51 mandat i fullmäktige tappar all styrfart. Tidigare efterlyste vi vilken överenskommelse partierna hade träffat och svaret var: ”Internt material”. Kan det verkligen vara så att den enda överenskommelsen var hur platserna i olika presidier skulle fördelas?
Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.
Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.
Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”
Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.
Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.
Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.
Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.
Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.
Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?
På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”
För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.
Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.
Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.
Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:
Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.
Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.
Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.
Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.
Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige. Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.
Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.
Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.
P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.
Några lugna dagar, inga sammanträden, solen lyser mycket söder om Vänern, tid för promenader och eftertanke. Många nya kontakter tas i Vänersborg, det tycks som om fler och fler vill göra en insats för alla boenden på Restad Gård, för lite mer än 600 asylsökande och för mer än 200 som redan har beviljats uppehållstillstånd men inte kommer bort från anläggningen, det saknas bostäder här och i nästan hela regionen. Vänersborg är en kommun där segregationen syns. Det galna är bara att det pratas om behovet av integration i ett bostadsområde där många nyanlända bor granne med många familjer från släkten Andersson, Pettersson och Svensson. Mera korrekt vore att tala om segregation med tanke på andra stadsdelar där knappt mer än någon enstaka familj har ett namn som antyder ”nyanländ”.
Sådana frågor sysselsätter framförallt politikerna i barn- och utbildningsnämnden. Här vet man om vikten att lära känna varandra och att finnas i samma förskola och i samma klassrum i våra grundskolor. Men nämnden arbetar i motvind. Antalet tillkomna barn och ungdomar utöver det som som framgår av gamla och inaktuella prognoser tycks inte spela någon roll för högsta kommunledningen. Istället utfärdar man krav på nya förslag på ytterligare besparingar.
Senast den 20 april skall samtliga nämnder överlämna sina yttranden till ekonomistaben kring kommunstyrelsens ramsättningsförslag. Därefter tar budgetberedningen fram ett förslag till Mål- och resursplan 2016 som skall behandlas av kommunfullmäktige i juni. En blick på uppgifterna i bokslutshandlingen för 2014 gör tydligt att gapet mellan resurser och behov är större än någonsin.
Inte att förundra när vi nu bevittnar att kommunledningen vill blunda och vill dröja med att konfronteras med den bistra sanningen. Tre punkter skall belysa detta, fler exempel är lätt att hitta.
I kommunstyrelsen fanns i veckan ett ärende som hänger ihop med att det skedde en förändring i våra nämnder. Barn- och ungdomsnämnden lämnade över ”fritiden” till kulturnämnden, nu finns en barn- och utbildningsnämnd med barnomsorgen och grundskolan som arbetsfält och den nya kultur- och fritidsnämnden. Den ”nya” nämnden beviljades anstånd med att skriva en verksamhetsplan för 2015. När den nu behandlades så utstrålar planen obegränsade förhoppningar om att kunna lyckas med alla ”förväntade resultat”. Att alla vet att nämnden sjösattes med ett stort ingående underskott framgår inte med ett ord av dokumentet. Våra representanter i kommunstyrelsen påpekade detta när beslutet togs. En reservation i kommunfullmäktige är på sin plats.
I slutet på mars kom en annan reservation i kommunfullmäktige. Med tre månader in i löpande budgetåret 2015 skulle en reviderad investerings- och exploateringsbudget beslutas. Det blev inte så, kommunledningens tre minoritetspartier S, C och MP grävde sina huvuden långt ner i sanden och voterade för en bordläggning. Samtliga förvaltningar får nu avvakta tills det kommer ett besked i slutet på april.
Ett tredje exempel: Dagen efter påskuppehåll hanterar kommunstyrelsens arbetsutskott ett flertal viktiga ärenden. En bra bit ner på listan finns punkt 17: ”Strategisk kommunikation”. Inget tvivel, kommunen bör se över hur det är idag och hur kommunikationen kan förbättras. Syftet tycks dock vara: Det gäller att ”uppfattas” på ett visst sätt, på ett positivt sätt. Det framgår också att ”alla” bör enas kring strategin. Vårt besked förblir dock: Nej tack, räkna inte in oss. Är något bra så står vi bakom det, kan något göras bättre så vill att det ska göras bättre. Är något oförsvarbart dåligt, så ska det sägas, högt och tydligt. Det är skillnad mellan att det är bra ”på riktigt” eller om det bara ”uppfattas” som att det är bra.
Det har funnits så många löften i förra årets valrörelse i Vänersborg. Så många ballonger som tycktes kunna lyfta hela vår kommun. Väljarna ”uppfattade” löften, på ett positivt sätt. I sak har nästan inget hänt sedan september 2014. Storstilade projekt vilar. I kommunstyrelsen protesterade ingen när ordföranden sade: ”Vi vet ju inte ens om hamnen flyttas.” Men under två-tre månader innan sommarpausen behöver alla partier bekänna färg: Basala behov inom utbildning, vård och omsorg kräver finansiering, vem vågar blunda?