”Vi inser att en styrande minoritet kräver en bra dialog med oppositionen”

Idag kom på kommunens hemsida ett pressmeddelande med rubriken ”Klart vilka som styr kommunen”.

Med andra ord, fortsättningen följer.

Men visst finns där en nyhet som är värd att uppmärksammas.

En befriande rubrik i morgontidningen: ”Då väntas det politiska styret i Vänersborg bli klart”. TTELA:s nätupplaga hade underrubriken: ”Partierna skulle ha presenteras i går – men det hela sköts upp”.

I pappersupplagan blev rubriken en annan: ”Fortfarande oklart om Vänersborgs styre”. Men av texten framgår det förlösande: ”Vi blev inte riktigt färdiga, vi kunde inte fortsätta i dag (måndag). Det är inget dramatiskt, det ska räknas lite till. Det handlar om fördelningar av poster, säger Kenneth Borgmalm (S), som har hållit i förhandlingarna för sitt partis del.”

Artikeln avslutas än tydligare: ”Kenneth Borgmalm är förhoppningsfull och tror att det inte ska dröja länge innan det blir offentligt vilka som ska ingå. – Jag tror att vi får ihop det på onsdag, säger han.”

Därmed borde det vara klart att punkt 1 och punkt 2 på kallelsen till kommunfullmäktige 21 november inte på nytt behöver utgå, utan att Vänersborgs nya kommunfullmäktige leds av en vald ordförande och två valda vice ordföranden.

Sveriges Television rapporterade igår i lokalsändningen från Svt-Väst att det fortfarande pågår förhandlingar i 9 av Västra Götalands 49 kommuner.

I Vänersborg sker mycket diskreta förhandlingar. Vänsterpartiet fick den 20 september en fråga från Socialdemokraterna: ”Med tanke på den kommande mandatperioden, ser sig Vänsterpartiet som oppositionsparti eller vill ni något annat?” Vi svarade att vi på samma sätt som 2010 och 2014 även nu ville vara med och leda utvecklingen av kommunen. Sedan dess har ingen officiell kontakt tagits med oss.

Det finns många rykten. Ingen borde egentligen vilja önska sig ett minoritetsstyre i ytterligare fyra år. Gunnar Lidell, M, fick 2010-2014 uppleva gränserna när M-gruppen förfogade över 20 av 51 fullmäktigemandat. Marie Dahlin, S, hade 2014 -2018 ett något bättre utgångsläge med 22 mandat. Men även hon fick flera gånger hantera en budget som oppositionen hade föreslaget och fått bifall för av fullmäktige. Nu har hennes underlag krympt, eftersom Miljöpartiet förlorade två av sina fyra mandat, nu är de bara 20 fördelade på tre partier. Och mycket tyder på att Miljöpartiet har ett problem: Med endast två mandat kvar kan man inte spänna bågen och ställa ultimatum för sin medverkan. Utan förhandlingsframgång torde de medlemmar som är kvar i Miljöpartiet få svårt att förstå varför man ska klamra sig fast i kommunledningen.

S och C lär också ställa sig frågan vilken hjälp de kan förvänta sig av MP. Det går kanske lika bra utan MP. Med 18 mandat bakom sig, ett mandat mer än en tredjedel av fullmäktiges ledamöter.

Fullmäktige nästa vecka, ingen lösning i sikte. Med ett budgetförslag vars utformning bortser från allt som S och C nyss hade skrivit in i sina vallöften. Ett budgetförslag som sex av nio partier i fullmäktige inte ställer upp på. Som sannolikt ändå kommer att bli kvar efter alla omröstningar.

Diskreta förhandlingar, inga förhandlingar – inte vet vi. Men vi ser att tiden talar för Marie Dahlins strategi. Nästa vecka behöver endast beslutet komma om kommunalskatten skall förbli oförändrad eller om den ska höjas. S och C röstar för ”oförändrad”, det gör också M, L och KD. Budgetbeslutet kan, om så behövs, tas i december. Men när nya intäkter genom höjda skatter inte längre står till förfogande, kan alla andra budgetförslag skrotas. Förslag att bibehålla kvalitet på områdena utbildning och social verksamhet kan inte ställas om partierna inte pekar ut hur det ska finansieras. Bingo för Marie Dahlin, men har Vänersborg verkligen inte förtjänat bättre?

Valdagen 9 september – det var ju länge sedan! Så vilka partier tar på sig ansvaret att leda Vänersborgs kommun under de kommande fyra åren?

Budgetbeslut inför 2019 – det skulle vara klart inom kort! Hur löstes obalansen mellan ökade resursbehov och minskade resurser?

Första fullmäktige var i onsdags. Kunde man avläsa några signaler?

Nej, inte när det gäller frågor om tillträdande kommunledning och opposition. ”Vem med vem” gav inga klara besked. Att Gunnar Lidell fortfarande lyckas med att hålla ihop M, L och KD överraskar inte. Marie Dahlin hade anmält förhinder, likaså Bo Carlsson, C, men gruppledarna för S, C och MP anmälde valtekniskt samverkan. Medborgarpartiet annonserade också öppet valteknisk samverkan med Sverigedemokraterna.

Viss gruppering alltså, med 15, 20 och 11 mandat för dessa tre, med Vänsterpartiets 5 utanför. En majoritet i fullmäktige är 26 eller fler. Idag finns ingen som helst antydan om hur någon kan lyckas med att nå dit.

Budget för 2019? Igår på sena eftermiddagen blev underlaget inför kommunstyrelsens extra sammanträde 31 oktober offentligt. Ett ärende –  MRP 2019. Där finns Marie Dahlins förslag. Vid budgetberedningens sista möte 5 oktober var hon noga med att betona att det var hennes eget förslag, inte partiernas förslag.  I korthet: inte mer 2019 än det som fanns 2018, tvärtom, lite mindre.

Hur socialförvaltningens behov, hur skolans anmälde behov av förstärkning skall bemötas förblir en gåta. Från Dan Nyberg, S, ordförande i socialnämnden, och Mats Andersson, C, ordförande i barn- och utbildningsnämnden har vi hört att tillkommande resurser behövs.

Blir kommunstyrelsen inte klar med att formulera ett beslutsförslag för kommunfullmäktige, som har ju sista ordet, så kanske det behövs ytterligare ett möte. Det kan också bli så att fullmäktige i november endast fattar ett beslut hur finansieringen skall lösas, om kommunal-skattesatsen skall ändras. Och att själva budgetbeslutet skjuts till sista möjliga tidpunkt, fullmäktiges sammanträde 19 december.

Är det verkligen så svårt?

Efter valdagen blev det ganska tyst ett tag. Många förträngde besvikelsen över valutgången och tolkade enstaka resultat som tecken på framgång.

Nu har det gått två veckor. En del mötestid har gått åt för ”business as usual”, det är lika långe ärendelistor nu som alltid. Många tillbringar kvällar med överläggningar om vad som gick bra och vad som gick fel i valrörelsen, hur valresultaten skall tolkas och vilka pusselbitar som kan ge vilken helhet i den framtida ”politiken”.

Dessutom pågår budgetarbetet på högvarv i alla kommunhus.

Det sägs att det aldrig tidigare har varit så svårt som det är nu. Är det så? Behöver det vara så?

I valrörelsen 2014 i Vänersborg propagerades för ett antal stora och kostnadskrävande objekt. Några var för, andra klart emot. Efter valdagen 2014 och två-tre år in i mandatperioden var det denna motsättning som hördes: Vi vill spara pengar för att kunna göra investeringar, ni vill satsa allt på verksamheten och tömmer kommunens kassakista. Eller tvärtom: Våra barn och ungdomar, våra äldre, den sociala omsorgen måste komma först, vi har inte råd just nu med era dyra projekt.

Men valrörelsen 2018 var annorlunda. Säg det parti som inte var mån om kommunens kärnverksamhet, alltså kommunala välfärdssatsningar för bättre utbildning och god kvalitet i den sociala omsorgen. Alla ville så mycket! Visst, det fanns skillnader – men var det avgörande skillnader, var de av sådan art att man inte kan hoppas på kompromisser?

Budgetberedningen och inom kort kommunstyrelsen bollar med de alternativ som står till buds: Vilka kostnader kan begränsas, vilken verksamhet kan fortsätta att utvecklas trots minskade resurser? Vilka tillskott är oundvikliga? Hur mycket måste intäkterna öka? Varifrån ska nya intäkter komma?

Tänk om Vänersborg skulle kunna uppleva en situation där budgeten i huvudsak enar alla (eller nästan alla) partier. Där avvikelser begränsas till ett mindre antal områden?

Det kan bli så. Det borde vara den rätta vägen att gå.

Somliga låtsas att en majoritetsbildning i Vänersborg är en uppgift som måste dra ut på tiden.

Inte alls! De flesta partier har kunniga representanter med mycket erfarenhet. Fördelarna med den givna konstellationen är mycket stora. Nackdelarna med alla andra möjliga upplösningar är så tydliga att man borde kunna ta i hand senast innan oktober månads slut.

Och just den dagen, den 31 oktober, har kommunstyrelsen ett extra sammanträde för att enas kring vilket budgetförslag som ska läggas på fullmäktiges bord.

Inte säga något dumt, inte göra bort sig, inte provocera om risken finns att det kommer en rekyl. Tiden efter semesterperioden och veckorna fram till valdagen gäller det att vara på sin vakt. Det är tradition att undvika kontroversiella ärenden på kallelser till nämnderna, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Låt oss se om så också är fallet 2018.

Innan valdagen 9 september finns ett fåtal sammanträden.

Kommunstyrelsens arbetsutskott är först, nu på måndag. Deras beslutsförslag vandrar först till kommunstyrelsen 22 augusti och därefter till kommunfullmäktige 5 september. Vilka frågor som ska komma upp, vet vi inte. Det här är en stridsfråga som kunde ha varit löst för länge sedan. Vänsterpartiet begärde 2016 att återställa den tidigare ordningen att kallelsen till arbetsutskottet skulle vara offentligt. Då skulle alla nio partier veta vad som är ”på väg upp”. Marie Dahlin, kommunstyrelsens ordförande, hade senast i december lovat att ”under våren” skulle ett sådant beslut kunna fattas. Våren har gått, sommaren varit långt och vi anar att motionen inte ska behandlas under mandatperioden.

Byggnadsnämnden kallas till 21 augusti. Där finns ett ärende med som plågar kommunledningen sedan minst tio år tillbaka. En del av den lilla skogsdungen vid Kindblomsvägen på Blåsut skall bebyggas. Det är många närboende som framgångsrikt har stridit – hittills. Nu skall nämnden ta ett nytt beslut om bygglov, det förra avslogs efter länsstyrelsens besked att godkänna en överklagan.  Ser man hur ärendet förbereds för detta kommande sammanträde kan nämnden inte räkna med att projektet nu går på räls, tvärtom, man har bäddat för nya invändningar.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har sammanträde på måndagen innan valdagen, 3 september. Viss nyfikenhet är på plats hur nämndens arbete utvecklas framöver. Å ena sidan har ”politiken” bestämt att det även framöver skall finnas två nämnder, byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden, å andra sidan har kommundirektören Pascal Tshibanda slagit ihop båda nämnders förvaltningar till en gemensam förvaltning. Här finns ett intresse från Vänsterpartiet som har hög prioritet: Har Vänersborgs miljöprogram 2030, som beslutades 2016, nu kommit igång ordentligt och formulerat rejäla handlingsplaner? Görs också det som utlovas, sker utvärderingar, visar dessa på resultat?

Socialnämnden kallas i september till två sammanträden, men något stämmer inte riktigt med planeringen. Budgetberedningen har nämligen begärt in klara besked från tre nämnder till den 17 september, två dagar senare sammanträder beredningen efter en lång paus. Barn- och utbildningsnämnden, kultur- och fritidsnämnden och socialnämnden gjorde anspråk på tillskott för 2019 som tillsammans låg cirka 70 miljoner över det som finns i kommunens kassa. Läxan för dessa tre nämnder är att banta sina förväntningar och återkomma med ett besked efter sommaren. Barn- och utbildning och även kultur- och fritid svarar på sina möten den 17 september. Socialnämnden kallas till den 6 och den 20 september, det första mötet är för tidigt, det andra för sent. Hur det löses får presidiet ge svar på.

Om nämnderna lever upp till budgetberedningens anvisningar återstår att se. Om inte så måste efter valdagen den stora frågan ställas: Hur kan Vänersborgs kommun förstärka sina intäkter?

Och det i själva verket är ju en fråga som egentligen har sin givna plats i valrörelsen. Men inte så i Vänersborg, där mycket under de sista två mandatperioderna har gått ut på att undvika svåra frågor, att dra avgörande beslut i långbänken. Till nackdel för oss alla.