Idag lördag 16 mars samlas ombud från hela Fyrbodal till distriktets årskonferens. Allting är förberedd i Dingle. Från Vänersborg kommer 12 ombud och ytterligare några medlemmar.

Sveriges mest kvinnofientliga regering

Vi behöver en regering som är till för alla. Vi behöver krispolitik som funkar för vanligt folk. Som skyddar välfärden och tryggheten för föräldrar, och för de som utsätts för våld.

När regeringen och SD slaktar den svenska sjukvården så drabbar det kvinnor i Sverige hårt. Det handlar om jobbet och vardagen för hundratusentals kvinnor. Vissa förlorar själva sitt jobb, andra drabbas genom att en redan pressad arbetssituation blir än värre när kollegor försvinner. Regeringen och SD låter kvinnodominerade arbetsplatser inom skola och omsorg förblöda.

Regeringen och SDs brist på krispolitik slår hårt mot alla med låga inkomster och det är i Sverige idag framför allt kvinnor, inte minst ensamstående mammor. Högern gör ingenting för att få ner de höga matpriserna och ingenting för att få ner de stigande priserna i kollektivtrafiken, som kvinnor är särskilt beroende av. Antalet barnfamiljer som vräks ökar kraftigt. Istället läggs pengarna på skattesänkningar som ger mest till de som redan har mest, vilka vi vet framförallt är män.

Mönstret går igen på område efter område. De ändrar kraven på skyddade boenden så att det blir svårare för kvinnojourerna och så att privata bolag riskerar ta över – förlorare är våldsutsatta kvinnor som behöver hjälp. De håller på att förvandla något så grundläggande som föräldraledigheten till en marknad genom den så kallade nannyreformen och de planerar försämringar av sjukförsäkringen som vi vet drabbar kvinnor särskilt hårt. Den strypta familjeåterföreningen drabbar framför allt kvinnor på flykt. De avskaffar den feministiska utrikespolitiken så att jämställdhetsarbete över hela världen drabbas.

Regeringen vägrar fördöma Israels dödande i Gaza, där majoriteten av de dödade är kvinnor och barn!

Det står nu klart att regeringen är den mest kvinnofientliga regeringen i Sverige i modern tid.

Vänsterpartiet Vänersborg har återkommande lagt budgetförslag med mer resurser till verksamheterna inom skola och social omsorg. Vi vill även se att resan mot arbetstidsförkortning påbörjas inom kvinnodominerande yrken såsom äldreomsorgen. Att Bostad Först modellen införs är en viktig förutsättning för allas rätt till bostad och att våldsutsatta kvinnor ska få stöd oavsett missbruksproblematik, funktionsvariation eller ålder.

Istället för den högernationalistiska regeringens kvinnofientliga politik, behöver Sverige en regering som är till för alla. Vi behöver en krispolitik som hjälper människor genom krisen med sänkta matpriser och billigare kollektivtrafik. Vi behöver rädda sjukvården och den övriga välfärden. Våldsutsatta kvinnor ska få skydd och Sverige måste ta hänsyn till kvinnors asylskäl. Sverige behöver feminism!

Vänsterpartiet Vänersborg

Elin Segerlind, ordförande

Ida Hildingsson, kommunpolitiker

Stefan Kärvling, gruppledare

Förra veckan informerade vi om ärendet nya förbindelselänken mellan Onsjö och Skaven. Det var innan kommunens samhällsbyggnadsnämnd hade möte och fattade beslut om vilket alternativ man skulle gå vidare med. 

I efterhand erkänner vi att vår information blev vilseledande. Vi hade räknat med att nämndens ledamöter skulle välja rätt alternativ av två tänkbara länkar som skall binda ihop ett växande bostadsområde Skaven med Onsjö. 

Så fel vi hade – Vänsterpartiets ledamot var ensam om att rösta för den ”södra lösningen”. Nämndens beslut blev ”att uppdra till förvaltningen att påbörja projekteringen med inriktning mot alternativ 1 – norra alternativet.”

Hela underlaget inför nämndens beslut finns tillgänglig på vårt tidigare inlägg ”Tveka inte, ta raka spåret över Brätte”, Vi ber om ursäkt för rubriken, vi trodde såklart inte att ett sådant beslut skulle fattas av nämnden. 

Kartbild och skiss berättar – Vänsterpartiet röstade för ”södra”, men nämnden beslutade ”norra”. Sedan är det ju en aning talande att ledamöterna fick hålla isär – ”Vägalternativ 2” benämns i skissen ”1” och ”Vägalternativ  1” benämns i skissen ”2”. 

Någon mer som tycker att beslutet är fel? Det finns hopp än – samhällsbyggnadsnämnden ville inte ha Svarte Petter, nämndens ställningstagande skickas vidare till kommunstyrelsen som anmodas att fatta beslutet om att påbörja projekteringen. 

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunstyrelsen att uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 1 – norra alternativet”.

Sjukvård är i första hand regionens ansvar. Men en krisande sjukvård angår oss alla, berör oss alla, människorna i hela landet, drabbar också invånare i vår kommun, i Vänersborg.

Här på lokalföreningens hemsida har vi uppmärksammat debatten om brister i landets sjukvård vid två tillfällen:

10 februari: ”Inga uppsägningar i den svenska sjukvården?” 

13 februari: ”Rädda sjukvården”

I det senare inlägget berättade vi om Vänsterpartiets utskottsinitiativ – idag 27 februari står punkten  på finansutskottets agenda vid sammanträdet som börjar klockan 11:00.

Vid pressträffen klockan 10:00 berättade Mikael Damberg, S, Ida Gabrielsson, V,  och Janine Alm Ericsson, MP, om förväntningar som riktas till de andra partiernas representanter i utskottet.  

Ett löfte från statsministern är inte vilket löfte som helst! 

I riksdagen hade Vänsterpartiets Karin Rågsjö idag ställt en interpellation ”Krisåtgärder för sjukvården” till ansvarig statsråd  Acko Ankarberg Johansson, KD,  Debatten kan i efterhand ses på riksdagens webb-tv, här är länken.

När kulturutskottets betänkande 2023/24:KrU4 ”Folkbildning” debatteras i riksdagen i början av mars, så vet vi redan nu vilka beslutsförslag som får gehör och vilka reservationer som läggs till protokollet.

Det är oppositionen som protesterar och ger uttryck för sin oro att folkbildningen inte utvecklas utan avvecklas steg för steg.  I betänkandet berättas hur läget är idag: ”Under 2022 fanns det 155 folkhögskolor och sammanlagt 78 filialer runt om i landet, totalt 233 folkhögskoleenheter. Av folkhögskolorna rapporterade 38 att de hade en eller flera filialer. Folkhögskolorna arrangerade långa kurser i samtliga regioner och i 154 av landets kommuner. Landets tio studieförbund hade under 2022 sammanlagt 136 lokala
avdelningar. Dessa anordnade studiecirklar i hela landet, i samtliga 290 kommuner.”

C och MP har flera reservationer, S och V lämnar var sitt särskilt yttrande. För Vänsterpartiet anför Vasiliki Tsouplaki följande:

”För Vänsterpartiet är det av yttersta vikt att folkbildningen kan organiseras fritt utan att partipolitiska uppfattningar styr innehållet och pedagogiken. Det är styrkan och det unika med bildningen genom studieförbund och folkhögskolor. Man kan snabbt ställa om utifrån förändringar i samhället och möta människors behov och intresse av att lära nytt och lära om. Folkbildningens nationella mål som slagits fast av riksdagen ska hållas på en övergripande nivå.
Jag beklagar att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna bestämt sig för att skära ned rejält på stödet till studieförbunden och att man plockade bort de
extra pengar som folkhögskolorna fick under pandemin. Särskilt viktig är de här verksamheterna för bl.a. ensamma äldre, nyanlända och personer med funktionsnedsättning. De pengar man sparar i ena ändan ger negativa effekter
i andra ändan när människor förlorar sitt sociala sammanhang och sina möjligheter till ökad självständighet och stärkt självförtroende.
Vänsterpartiet har under många år fört den motsatta politiken. Vi har föreslagit ökade resurser till folkbildningen för att kunna höja ersättningen per deltagare inom folkhögskolan och riktade resurser till studieförbunden för
studiecirklar i svenska för nyanlända. Vi har också föreslagit en utredning om ett nytt ekonomiskt stöd till folkhögskolor med internat. I budgeten för 2024 har vi satsat över 700 miljoner kronor mer än regeringen på folkbildningen.
Hösten 2023 beslutade regeringspartierna och  Sverigedemokraterna sig för att föregå den pågående utredningen om styrning och uppföljning av folkbildningen och lägga fram ett lagförslag om ökad politisk makt över
resurstilldelningen. Vänsterpartiet motsatte sig det förfarandet och lade tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet fram ett utskottsinitiativ där vi krävde både att lagförslaget skulle behandlas inom ramen för den pågående utredningen och att det skulle utredas vilka
konsekvenser de stora nedskärningarna på studieförbunden skulle få. Jag beklagar att det initiativet inte fick gehör i utskottet. Det är ett hårt slag mot hela civilsamhället eftersom de flesta föreningar i dag kan få stöd för sin
studieverksamhet genom ett studieförbund. Regeringen och
Sverigedemokraterna har därmed bestämt sig för att försvaga studiemöjligheterna för landets invånare och försämra villkoren för civilsamhället rejält.”

Vänsterpartiet vill:

1. Säg upp avtalet med israeliska vapenföretaget Elbit. Det avtal som Försvarsmakten den 25 oktober förra året – mitt under bombningarna av Gaza – träffade med Elbit systems om köp av krigsmateriel för 1,7 miljarder kronor måste hävas. Som Israels största vapentillverkare står Elbit nära den israeliska militären. Under hösten ökade Elbit sin produktion uttryckligen motiverat med att de vill stödja Israels krig i Gaza.
2. Avbryt det svenska företaget Aimpoints samarbete med den israeliska vapentillverkaren Emtan, vars produkter har gått direkt till israeliska bosättare som attackerat civila palestinier på Västbanken. Beslut om vapenexport fattas i första hand av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), men det är helt möjligt för regeringen att fatta beslut när det gäller enskilda länder.
3. Kalla hem den svenske militärattachén från Israel. Det omfattande utbyte som pågår mellan svenska försvaret och den israeliska armén måste omedelbart stoppas.

På så vis kan Sverige bidra till att sätta press på Israel, för ett omedelbart eldupphör, och för en varaktig fred. Sverige ska inte vara ett land som indirekt stödjer dödandet av oskyldiga civila.

I Sverige regleras förskolan av flera lagar och författningar, och ansvaret delas mellan staten och kommunerna. När det gäller konkreta frågor om bemanning, gruppstorlek, ålder, antal timmar med mera, kan dessa detaljer regleras i olika förordningar och föreskrifter som utfärdats av regeringen och andra myndigheter.

Bemanning, gruppstorlek och andra specifika detaljer kan också vara föremål för lokala överenskommelser och beslut inom varje kommun, med hänsyn till behoven och resurserna på lokal nivå.

Staten och kommunerna delar ansvaret för förskolan, och regleringen sker genom skollagen, läroplanen för förskolan och andra relevanta lagar och författningar på både nationell och lokal nivå.

I riksdagen debatteras 28 februari utbildningsutskottets betänkande 2023/24:UbU8 ”Förskolan. I debatten hänvisar företrädare från olika partier till reservationstexter som finns i betänkandet.  S, V, C och MP är oppositionspartier. Vänsterpartiet reserverar sig till förmån för ett annat yrkande på punkten Övergripande förutsättningar  (gemensamt för S och V), Kvalitet i förskolan, Barngruppernas storlek i förskolan och Omsorg under tid då förskolan eller fritidshem inte erbjuds (gemensam för S, V och MP).

Här Vänsterpartiets reservation ”Barngruppernas storlek”: ”Många anställda inom förskolan mår inte bra och många vittnar om sin pressade situation. Stora barngrupper och för få kollegor leder till en stressad arbetsmiljö. Storleken på barngrupper påverkar både barn och personal. Skolverket har riktlinjer för barngruppsstorlek, dessa är 6–12 barn per grupp i åldern ett till tre år samt 9–15 barn per grupp i åldern fyra till fem år. Skolverkets riktlinjer bygger på samlad internationell och nationell forskning och visar på flera fördelar med mindre barngrupper, bl.a. att det leder till bättre miljö med lägre ljudnivå och att det gynnar barns lärande. Jag anser att dessa riktlinjer är bra, men eftersom det inte finns någon reglering för hur stora barngrupperna får vara, överskrids på många håll Skolverkets riktlinjer och utvecklingen går i fel riktning. I Norge såg man samma utveckling och valde 2018 att lagstifta om barngruppernas storlek. Där har lagen haft effekt och personaltätheten har ökat. För att komma till rätta med bemanningen i förskolan och för att ge alla barn en bra start i livet bör Sverige följa Norges exempel.
Regeringen bör vidta åtgärder enligt vad som anförts ovan.”

Är SD ett oppositionsparti? Skulle man kunna tro, för SD utvecklar sina tankar i två reservationer och ett särskilt yttrande. I reservationen ”Rätt till förskolan” lyder texten:

”Situationen på våra förskolor runt om i landet är alarmerande med växande barngrupper och svårigheter att rekrytera utbildad personal. Detta har resulterat i att vi misslyckas med att ge våra barn den bästa tänkbara omsorgen, tryggheten och stimulansen för deras utveckling och lärande. Det är vår grundläggande uppfattning att förskolan främst ska vara till för de barn vars föräldrar arbetar eller studerar. Sveriges kommuner står inför stora utmaningar och svårigheter att på sikt kunna säkra och trygga de grundläggande delarna i vår välfärdsstat. Vi behöver därför modifiera och revidera de delar i skollagen som stipulerar att kommunerna ska erbjuda barnomsorg minst 3 timmar per dag eller 15 timmar i veckan till de barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga. Vi ser det som nödvändigt att sänka detta krav på våra kommuner till 2 timmar per dag eller 10 timmar i veckan för att säkra omsorgen, tryggheten och stimulansen för de barn som är i behov av en förskoleplanering.”

Också ett sätt att lösa ett problem. Skönt att det stannade vid en reservation. M, L och KD i utskottet visade ryggrad! 

Den andra reservationen från SD gällde ”Kvalitet i förskolan”. Där efterlyses att regeringen bör överväga ännu en utredning.

”Vi ser med oro hur den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar allt mer. Diagnostiseringen av könsdysfori har ökat med mer än 2 300 procent under den senaste tioårsperioden i Sverige. Det är mycket oroande att olika typer av tvångsmetoder, som t.ex. ”motstyrning”, används flitigt inom området genuspedagogik. Man anser att barnet redan lever under det tvång som könsrollerna skapat och därför har man rätt att tvinga barnet att leka på ett annat sätt, med andra leksaker, eller ha andra kläder på sig. Man kan fråga sig om den vuxne, som befinner sig i en överordnad maktposition, menligt skapar en könsförvirring hos det barn som blir utsatt för åtgärden. Regeringen bör
därför överväga att utreda hur genuspedagogiken bedrivs i förskolan och om det finns kopplingar till den ökade psykiska ohälsan hos barn.”