Visserligen går det att visa respekt för att någon annan tänker på annat sätt. Men det hindrar inte från att föra fram kritik. Så kan man förstå Monica Sondes inlägg på SKR:s hemsida under rubriken ”Retoriken om digitalisering – bromskloss som hindrar en modern betygssättning?”. Hon är avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKR. I hennes blogg nämns varken utbildningsminister Johan Pehrson, L, eller skolminister Lotta Edholm, L, men visst känns det näraliggande att undra vem eller vilka som är ”bromskloss”. Här ett citat från SKR-bloggen: ”I dagarna presenterade AI-kommissionens viktiga slutsatser. AI utvecklas i snabb takt, och kommissionen menar att Sverige redan har halkat efter internationellt. Detta kan påverka vår framtida innovations- och konkurrenskraft. Kunskapen hos hela befolkningen är avgörande och kraftsamling behövs. Det är väl känt att ett område lyste med sin frånvaro. Skolan. Och det kan man inte beskylla kommissionen för, eftersom den hade utredningsdirektiv om att lämna skolan utanför. Vi är många som både förvånas och oroas över detta. Utvecklingen går fort och unga behöver förberedas för en arbetsmarknad och ett arbetsliv som kommer se annorlunda ut, till följd av bland annat AI. Då måste rimligtvis skolan vara en del av den färdplan som ska tas fram. Skolan är basen, det är där grundläggande digital kompetens ges.”

Vad står det om ”skolan” i AI.kommissionens rapport ”Färdplan för Sverige”? Ja, man visar respekt för det som uttryckligen sades i direktiven: ”Kommittén ska emellertid inte lämna förslag som avser skolväsendet.” I rapportens avsnitt ”AI för alla – Kompetenslyft för alla” återfinns kommitténs tankar och förslag som avser Folkbildning och Utbildningsväsendet. Här ett citat som förmodligen föranleder läsaren att vilja ta del av hela avsnittet: ”AI i undervisningen skulle också kunna ge en djupare insikt i varje elevs  läroprocess. Lärare kan se vad elever studerar, hur länge de gör det, vad som fastnar, vad som är svårt, och vad som är intressant eller ointressant. Det här får givetvis inte äventyra elevernas integritet. Men använt med omdöme ger det utrymme för stöd där det verkligen behövs och möjlighet att följa lärandet i realtid på ett sätt som inte är möjligt i dag. En viktig effekt av allt detta är att det skulle kunna öka skolans möjligheter att utjämna livschanser för elever med olika förutsättningar, bakgrund och motivation. Från forskningen vet vi exempelvis att föräldrars utbildningsbakgrund har stor betydelse för barnens framgång i skolan, där barn med högskoleutbildade föräldrar har en klar fördel jämfört med andra – en ojämlikhet som i hög grad skulle kunna begränsas med tillgången till en AIlärare. I interaktionen med AI-läraren behöver eleven inte heller känna sig dum om den inte förstår och kan fråga hur många gånger som helst.”

Kommunens förtroendevalda fattar varje år ett otal beslut. Somliga ”på rutin” – här gäller det frågor som i regel bara gör ett svar möjligt, men där det ändå krävs att svaret formellt landar i ett beslut. Men en mängd viktiga beslut växer fram i en lång politisk process som involverar förtroendevalda i någon eller några eller också i alla nämnder, i kommunstyrelsen och slutligen i kommunfullmäktige. Kommunens budgetbeslut, där Mål- och resursplanen för nästkommande år och för några år framöver fastställs, brukar anses vara det viktigaste beslut framför alla andra som klubbas varje år. ”Anvisningar och tidsplan för arbetet med Mål- och resursplan 2026-2028” är rubriken på ett dokument som kommunstyrelsen tog tidigare. Där framgår också att budgetberedningen redan fått tillgång till information om planeringsförutsättningarna. Budgetberedningen samlar samtliga fem ledamöter från kommunstyrelsens arbetsutskott. Gruppen kompletteras av gruppledaren för partierna som saknar plats i arbetsutskottet. Information och diverse handlingar som lämnas till beredningen under våren betraktas som arbetsmaterial och utgör därmed inte offentliga handlingar som kan sökas i webbdiariet för nedladdning. 

Ingen regel utan undantag – i webbdiariet finns handlingen ”VÄNERSBORGARNA” med underrubriken ”Befolkningsutveckling, prognos och levnadsförhållanden 2024”. Skulle nedanstående sammanfattning väcka nyfikenhet, klicka på länken för att ladda ner hela dokumentet. 

Sammanfattning
Den ekonomiska utsattheten skiljer sig mycket mellan Vänersborgs olika geografiska områden. Det är fyra bostadsområden där fler än var femte invånare lever med låg ekonomisk standard. Andelen invånare som någon gång under året erhållit försörjningsstöd har legat stabilt över tid men har de senaste åren sänkts något, 2023 uppgår andelen till ca 3,5 procent av befolkningen. Vänersborg har högre ohälsotal än snittet i både regionen och i riket. Även det självskattade hälsoläget visar på lägre nivåer än länet och riket. Andelen sjuk- och aktivitetsersättningar har sjunkit över tid medan sjukpenningnivån ökar något. Bland elever är de flesta nöjda med livet. Den fysiska aktiviteten bland elever är låg. Valdeltagandet i Vänersborg var något lägre än rikets genomsnitt. Det är på grund av de låga deltagarsiffrorna i delområde Flanaden-Torpa (66,8) och Bangatan-Marierovägen (75,3). Det låga valdeltagandet syns främst bland den unga befolkningen. Vänersborgare har under längre tid deltagit i lägre grad i sociala aktiviteter än genomsnittet i länet. Även om andelen med lågt deltagande ökat generellt under pandemin i Sverige, har Vänersborg haft högre siffror. Dock känner sig inte vänersborgaren ensam i någon större utsträckning än genomsnittet i länet; snarare lägre. Vad gäller deltagande i folkbildning engagerar sig äldre i högre grad än yngre. Sedan 2022 har deltagandet i studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet i Vänersborg ökat i åldersgrupperna över 25 år, medan de minskat i de yngre åldrarna. Den mest populära aktiviteten i Vänersborg, utöver deltagande i sociala medier, var att besöka bio eller teater.

Tidningen ETC har på nyårsafton ett uppslag under rubriken: Politiska profilerna – Det här hoppas vi ska hända nästa år.

Ali Esbati, Ekonom, tidigare riksdagsledamot (V) skriver:  ”Främst: att folkmordet i Gaza slutar. Det går bortom smärtan över att veta att barn och vuxna dödas och lemlästas. Det är nog ingen händelse under efterkrigstiden som så tydligt har inneburit ett angrepp på folkrätten och regelverket för universella mänskliga rättigheter. Det innebär också en boost för rasistiska och reaktionära krafter över hela världen – alla som besväras av begränsningar i nedåtriktat utövande av makt. 

I förhoppningen att folkmordet upphör, vilar motsatsen: att motståndet värnar och vidgar det progressiva rummet mer allmänt. Jag hoppas på en vänster i bred mening där fler agerar mindre inåtblickande och självcentrerat ogint, och istället söker makt över dagordningen – för att stärka välfärden; omfördela från en socialt och ekonomisk nedbrytande överklass till det gemensamma; värna fackföreningar, civilsamhälle, kulturliv, journalistik och annat som behövs för en livskraftig demokrati; och inte minst få igång massiva investeringar för en rättvis klimatomställning.”

Tidö-avtalet från 2022 innehöll tjugo sidor under rubriken ”Direktiv samarbetsprojekt Migration och integration”. Utfästelser där förde med sig att det sattes igång en mängd utredningar under mandatperioden. Somliga utredningar varit ute på remissronder, ett antal har sedan blivit propositioner till riksdagen och några av dessa har redan beslutats. Vad som är ”på gång” kan man se på denna sida . Här samlas länkar till själva utredningen, till enskilda förslag från utredningen, till vilka instanser och kommuner en begäran om remiss har skickats, och även till remissvar som inkommit. På riksdagens hemsida finns länkar till regeringens propositioner, till utskottsbetänkanden som utgör underlaget för beslut i kammaren, och till beslut som har fattats med uppgift om när beslutade lagar träder i kraft. Ändå är det inte lätt att orientera sig – blev det så som det var tänkt, följde utredaren Tidö-avtalets linje, landade utredarens alla förslag i propositionen, blev det ändringar när utskotten överlade, när det slutligen röstades? Det hände ju några få gånger att tunga remissinstanser eller också lagrådet kom med invändningar som beaktades. Tack och lov. 

Den som vill behålla överblicken har tillgång till en annan källa – Delmi, Delegationen för migrationsstudier. Det finns en sida som sammanställer allt som delegationen publicerar med anknytning till Tidöavtalet: ”Delmi följer den migrationspolitiska utvecklingen i Sverige löpande. Det är därför en viktig uppgift för Delmi att samla kunskap kring de migrationsfrågor som behandlas i Tidöavtalet. På denna sida kan ni, bland annat, ta del av en översikt över de statliga utredningar som har initierats under mandatperioden och som direkt berör migration och integration, samt läsa relevanta Delmipublikationer inom några av de kunskapsområden som finns omnämnda i Tidöavtalet. Sidan uppdateras kontinuerligt.” Lediga stunder framöver? Pass på!

Riksdagens talman har nu hemförlovat ledamöterna. Den sista dagen var dock fylld med debatter och ett antal beslut. Som alltid kan man i efterhand genom Webb-tv och snabbprotokollet ta del av allt som sades. För våra lokala förtroendevalda var det som anfördes på punkten ”Utgiftsområde 24: Allmänna bidrag till kommuner” av särskilt intresse. Talare efter talare läste upp sina anföranden, fyllda med siffror och påståenden avsedda att …, tja, vem vände man sig egentligen till? I den stora plenisalen fanns ett fåtal ledamöter, partiernas representanter från finansutskottet vars betänkandet 2024/25:FiU3 debatterades. På riksdagens hemsida finns sammanfattningen under rubriken ”Beslut”.

Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzales Westling, talade fritt från början till slutet av sitt anförande. ”Herr talman! När jag skulle sätta mig i en stol här i kammaren alldeles nyss tog jag emot mig med händerna, varpå bröts armstödet av. Det var ju inte bra, men jag tänker att det faktiskt symboliserar vad som sker i Sverige just nu. Det är nämligen någonting som håller på att gå sönder.” Anförandet avslutades: ”Vi i Vänsterpartiet vill börja återställa välfärden. Vi börjar med att ge ytterligare 20 miljarder till kommuner och regioner för nästa år. Detta är dock inte tillräckligt för att reparera den skada som redan har åsamkats det svenska välfärdssamhället. Utöver detta avvisar vi de försämringar som regeringen vill genomföra i tandvården för unga. Det finns ett parti i riksdagen som inte sitter med i regeringen men som stöttar den. Det partiet gick till val på att man skulle göra tandvården avgiftsfri, men det som sker nu är att avgiftsfri tandvård för unga tas bort. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är bra. Vi tycker att ungdomar ska få tandvård – det är rimligt. Jag skulle önska att vi i denna kammare, av respekt för svenska folket, faktiskt förde en seriös debatt om vilken typ av välfärdssamhälle vi vill se. Vi har hört här i dag att man gärna sneglar över till andra sidan Atlanten. Om man är ute efter en amerikansk typ av sjukvård, där var och en ska betala för sig själv genom försäkringslösningar, tycker jag att man ska vara ärlig och säga det. Då blir det också möjligt för svenskarna att säga vad de vill ha och vad de inte vill ha.

Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket att smyga igenom en privatisering av välfärden och att smyga igenom att välfärden ska försämras till den grad att folk väljer att skaffa sig försäkringar på grund av att välfärden inte fungerar och på grund av att den styrande majoriteten inte har förmåga att tala ur skägget och säga vad det faktiskt är man vill göra. Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket. Jag önskar att vi framöver kan ha seriösa debatter om vad vi vill med välfärden och hur den ska finansieras. Då kan svenska folket på allvar ta ställning till vilken typ av samhälle man vill ha.” 

Och inte att glömma – nästan sist på dagen hade Samuel Gonzales Westling en interpellationsdebatt med statsrådet Erik Slottner, KD, som också är något som våra lokala förtroendevalda bör ta del av: ”Formalia som politiskt verktyg”. Erik Slottner sade avslutningsvis: ”Jag får tacka ledamoten för den här interpellationsdebatten och det här samtalet. Jag tror att vi delar mycket och har samma grundinställning, framför allt när det gäller att man runt om i landet – oavsett om det är i kommunen, regionen eller den här kammaren – ska diskutera ideologi. Jag tror att det är väldigt uppfriskande om det även kan diskuteras på kommunsidan.”

Bostadsbrist, arbetslöshet och oro för framtiden. Det är några av de svårigheter som unga möter på väg ut i vuxenlivet idag. Om det talade Nooshi Dadgostar i sitt jultal.

Det är svårt för unga att bli vuxna idag. Jag vet så många unga som inte vill något hellre än att få ett jobb, få sin egen bostad, få bygga sin egen framtid. De gör allt de kan, men de sitter fast mellan ungdom och vuxenvärld, sa Nooshi Dadgostar. Till dig som är ung i Sverige idag vill jag säga: Jag ser att du kämpar. Jag ser samhällsproblemen som hindrar dig. Och jag kommer att göra det jag kan – det vi kan – för att driva igenom de lösningar som vi vet är möjliga. För hindren beror på politik. Därför går det också att förändra med politik, men det kräver en annan riktning än den som styr i Sverige idag.

I jultalet pekar hon på att bostadsbrist, arbetslöshet och oro för framtiden som några av de hinder som unga möter på väg ut i vuxenlivet. Det är därför inte konstigt att barnafödandet har nått rekordlåga nivåer och riskera påverka hela samhället. Nooshi Dadgostar föreslår nu en kriskommission om ungas hinder att bli vuxna. En sådan kriskommission bör analysera problemen och komma med skarpa förslag om vad som kan göras.  Det ska vara upp till var och en att välja om man vill skaffa barn eller inte, det ska inte politiken ha någon synpunkt på. Men politiken har en uppgift att riva de hinder som finns för människor att själva forma sitt liv. Så när barnafödandet når rekordlåga nivåer behöver vi ta det på allvar och göra något åt samhällsproblemen som hindrar. Det måste finnas bostäder, jobb och en välfärd man kan lita på, säger Nooshi Dadgostar om kriskommissionen och Vänsterpartiets förslag.

Här kan du se hela jultalet i efterhand.
Här kan du läsa mer om förslaget om en kriskommission.

Ida Hildingsson, ledamot i Vänersborgs kommunfullmäktige, skrev en insändare i lokaltidningen TTELA:

”Makten behöver föras närmare invånarna – inte längre ifrån! På onsdagens kommunfullmäktige behandlades en motion från SD som föreslog att utreda E-förslag istället för medborgarförslag, som vi har idag, skriver debattören. Tyvärr fick förslaget ja från en bred majoritet av Vänersborgs förtroendevalda. Det är beklagligt att vi ska lägga skattepengar och utredningsresurser på något som handlar om att utreda en modell som skulle minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang. Vilket också flera utredningar pekar på där det redan idag används E-förslag. Istället borde vi lägga våra resurser på att förbättra befintlig modell av medborgarförslag och hur övriga synpunkter, förslag och klagomål kan hanteras – för att öka tilliten och minska avståndet mellan invånare och politiken. Jag tycker det var väldigt vackert och inspirerande att se under sammanträdet hur 38 invånare organiserat sig och engagerar sig i kommunens utveckling genom att lämna in just medborgarförslag och samtidigt bjudas in till kommunens högsta beslutande församling och presentera sitt förslag (som handlade om konstgräs, läktare, duschar och belysning för fotboll i Frändefors).

Det finns ett stort värde för oss förtroendevalda att få lyssna på fler röster än våra egna och förhoppningsvis även vara påverkbara. Makten behöver föras närmare invånarna, inte längre ifrån. Och demokrati måste både få kosta och ta tid.Det förs fram argument att E-förslag skulle spara på utredningsresurser och inte uppta för mycket tid och så vidare men jag tycker demokratiargumentet och former för alla invånarnas delaktighet och möjlighet att få göra sin röst hörd, väger tyngre. Det är också det uppdraget jag tycker att vi alla förtroendevalda har att bevaka. Lägg hellre resurserna på att demokratisera mer och för mer makt till folket, än att utreda former för att flytta den längre bort. Så vill ni vänersborgare lämna in medborgarförslag och presentera dem för oss i kommunfullmäktige så får ni skynda er, för snart kan det vara försent. Tack för ordet.” 

På onsdag håller talman Andreas Norlén ett tal till ledamöterna inför juluppehållet. Det är dock inte det sista som händer i kammaren – strax efteråt blir det debatt med anledning av åtta interpellationer. Ledamoten från Trollhättan, Mats Wiking, S, ställer frågor till statsrådet Lotta Edholm om” Regeringens satsning på akutskolor”. Han åberopar i sin interpellation ett beslut som har fattats i Vänersborg: ”…att lägga ner verksamheten och betala tillbaka statsbidraget.”

Samuel Gonzales Westling, Vänsterpartiets gruppledare riktar sina frågor till statsrådet Erik Slottner, KD: ”Formalia som politiskt verktyg”. Här omnämns inte Vänersborg, frågorna är dock synnerligen relevanta.

”Nuvarande kommunallag (2017:725) trädde i kraft den 1 januari 2018. Syftet med kommunallagen (KL) är att utgöra ett ramverk för kommunernas och regionernas självstyre. KL ska ge goda förutsättningar för den lokala demokratin och bidra till ett fungerande samspel mellan förtroendevalda och tjänstemän. KL ska också ge allmänheten en möjlighet att följa och granska aktiviteten i kommuner och regioner. Ansvarsutkrävande och granskning är viktiga grundstenar i den kommunala självstyrelsen. De bidrar till att skapa legitimitet och förtroende för den kommunala sektorn och den lokala demokratin. Tyvärr har jag sett en oroande utveckling i vissa kommuner där KL tolkas och tillämpas på ett sätt som riskerar att inskränka de folkvalda ledamöternas möjlighet att utöva sina uppdrag och delta i det demokratiska arbetet. Exempelvis förekommer situationer där formalia och procedurfrågor används av majoriteten för att förhindra ledamöter i fullmäktige och nämnder att ta kontakt med verksamheter de fattar beslut om, eller där ordföranden i fullmäktigeförsamlingar avbryter talare eller nekar ledamöter att yttra sig utan giltig grund. Det har också förekommit fall där yrkanden inte tas upp för beslut med hänvisning till att de anses vara ”nya ärenden”, vilket hindrar viktiga diskussioner och beslut. Dessa problem blir särskilt tydliga i mindre kommuner där det ibland inte finns tillräcklig bevakning från medierna, vilket gör det svårt för allmänheten att få insyn i hur demokratiska processer genomförs. Dessvärre riskerar detta att skada förtroendet för folkvalda lokalpolitiker och den lokala demokratin vilket är allvarligt. Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Erik Slottner:

• Anser statsrådet att kommunallagen behöver utvecklas eller förtydligas för att bättre säkerställa att kommunfullmäktige och nämnder kan fungera på ett demokratiskt sätt?
• Vilka åtgärder ser statsrådet som nödvändiga för att stärka demokratin på lokal nivå, och vad kan göras för att förhindra att tolkningar av formalia används som ett verktyg för att begränsa debatten?”