Tydliga frågor och klargörande debattinlägg
Vänsterpartiets gruppledare i riksdagen, Samuel Gonzales Westling, använder sig sällan av färdiga manuskript. Klara och tydliga frågeställningar utmärker debattstilen. Att inte låta Elisabeth Svantesson glida undan för att tala om annat är inte alldeles enkelt. Finansministern har genom en mängd interpellationsdebatter utvecklat ett speciellt sätt att bemöta besvärande frågor. Igår gällde det interpellationen ”Reformutrymmet”. Här tre frågor som avslutade Samuel Gonzales Westlings interpellation:
- Delar ministern den beskrivning som jag här har redovisat för hur det så kallade reformutrymmet uppstår?
- Är ministern beredd att i de ekonomiska propositionerna, det vill säga budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen, redovisa offentligfinansiella effekter av ett bibehållet offentligt åtagande?
- Kan ministern redogöra för bakgrunden till varför begreppet reformutrymme började användas?
Hela debatten kan ses i efterhand på riksdagens webb-TV.. Där finns även snabbprotokollet från debatten. Här två citat från debatten, först Samuel Gonzales Westling, sedan Elisabeth Svantesson. Finansministerns poäng tycks vara att hon behöver försvara sig: ”…det är ingenting som döljs…” Vänsterpartiets gruppledare efterlyste endast om ministern kunde tänka sig en fullständig redovisning av plus och minus i propositionstexterna.
”Jag förstår att finansministern tycker att systemet är ganska bra som det är i dag. Det innebär nämligen i praktiken att man inte behöver redovisa de faktiska nedskärningar som man gör i och med att man inte fattar beslut om att höja de här olika transfereringarna. Till exempel ligger barnbidraget i år på samma nivå som det gjort sedan 2018. Det betyder att de 1 250 kronorna man får per barn i dag är värda under 1 000 kronor med dagens mått om man jämför med 2018. Så förhåller det sig. Om man skulle följa den kostnadsutveckling som varit borde barnbidraget snarare ligga över 1 500 kronor i dag. Det måste man ta med i beräkningen. Jag ser inte att det skulle vara ett problem för regeringen att redovisa den prioritering som man har valt att göra. Man kan faktiskt redovisa och säga: Nej, vi ser att det behöver läggas pengar på försvaret, och därför tänker vi skära ned på barnbidraget till undersköterskan med två barn. Det är nämligen det man gör när man väljer att inte årligen höja den ersättningen, att inte indexera den kostnaden för statens utgifter. Det är där vi landar.”
”Jag måste erkänna att jag har lite svårt att hänga med i resonemangen. Jag tror att de allra flesta vet om att barnbidraget inte indexeras. Det ser de flesta föräldrarna på sina konton. Det är ingenting som döljs av något parti här i riksdagen. Visst var det flera år sedan det höjdes. Det kommer säkert att höjas under några år framöver – jag vet inte. Men min poäng är att det här inte är någonting som döljs. Som jag sa från början är det så att många av våra ersättningar höjs med inflationen medan många andra inte gör det, till exempel a-kassa och barnbidrag.”
