Kunskapsförbundets direktion sammanträder på tisdag i salen Lilla Paris på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg. Det speciella med novembermötet är att allmänheten äger närvarorätt. Anledningen är att direktionen under punkt 4 på dagordningen förväntas besluta: ”Direktionen godkänner upprättad Mål- och resursplan för 2024-2026 och överlämnar densamma till medlemskommunerna Vänersborg och Trollhättan.” Så är föreskriften, när budgetbeslutet fattas skall sammanträdet vara offentligt.

Så här formuleras den viktiga punkten om finansieringen av förbundets utbildningsuppdrag:  ”Kunskapsförbundet finansieras till största delen av medlemskommunerna. Gymnasieverksamheten genom förbundsbidrag och den kommunala vuxenutbildningen genom särskilda uppdragsavtal som tecknas mellan förbundet och respektive förbundsmedlem. […]  Förbundsbidraget och uppdragsersättningen beslutas av medlemskommunerna i december 2023  och siffrorna i det här dokumentet baseras på de förslag till beslut som finns i respektive kommun.”

”Förbundsbidraget för gymnasieverksamheten” – här finns ett större antal statliga utredningar på gång som samtliga på något sätt berör friskolornas vinstuttag av skattemedel. Än finns det bara försiktiga tecken på att SD-regeringen på allvar har insett att någonting måste göras om inte den kommunala utbildningen skall förblöda. Utredningen som kan bli avgörande har dock fram till november 2026 innan uppdraget skall redovisas, alltså först efter valet 2026. Hela perioden för MRP 2024-2026 är för Kunskapsförbundet en fortsatt tuff tid att ta sig igenom. 

Uppdragsavtal för vuxenutbildningen? Än har inga underlag från kommunerna blivit offentliga. Dock kan man förutsätta att såväl Trollhättan som Vänersborg är mycket medvetna om hur viktigt det är att stödja Kunskapsförbundet. Insatser för att bekämpa hotet om ökande arbetslöshet, biträda alla som har hamnat i långtidsarbetslöshet, hitta vägar att stödja kompetensförsörjningen för det regionala näringslivet – i allt detta arbete är KFV en värdefull partner för arbetsmarknadsenheten, socialförvaltningens enhet för försörjningsstöd och kommunens näringslivsenhet. Men så var det arbetsförmedlingen, var i all sin dag har statens ”myndighet arbetsförmedlingen” tagit vägen? 

På hemsidan för Sveriges kommuner och regioner, SKR, skriver ordföranden Anders Henriksson under den talande rubriken: ”Negativt besked om kommunerna i  arbetsmarknadspolitiken: ”I dag har Arbetsförmedlingen meddelat att de anser att det saknas juridiska förutsättningar för att ge kommuner i uppdrag att utföra arbetsmarknadsinsatser på myndighetens uppdrag.”

S-ledamoten Serkan Köse var inne på samma fråga i en interpellationsdebatt i riksdagen i fredags. Köse vände sig till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson, L,  med frågan: ”Hur avser ministern att klargöra kommunernas roll inom arbetsmarknadspolitiken?”

Pehrsson våndades: ”Det här är svårt.” Inte konstigt, hur skulle Johan Pehrson kunna komma förbi denna vändning som Arbetsförmedlingen hade gjort. Under den förra regeringen framkom av ett remissyttrande myndighetens stöd till tanken  ”att kommuner kan och bör vara leverantörer av arbetsmarknadstjänster åt Arbetsförmedlingen i enlighet med gällande lagstiftning”.

Nu gäller det inte längre, vilket Johan Pehrson försökte förklara och försvara. Att samarbetet mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen inte tycks bli bättre belastar kommunens verksamhet. Och tyvärr också kommunens förutsättning att fullt ut finansiera vuxenutbildningen i Kunskapsförbundets regi. 

Det finns många kloka synpunkter i debattartikeln som avslutas med:

”Skolverkets analys av den aktuella situationen ger vid handen att det behövs omfattande insatser:

1.Med stöd av Skolverkets regionala planeringsunderlag behöver de kommunala huvudmännen i en regional samverkan, där också friskolorna deltar, ta ett gemensamt och långsiktigt ansvar för att planera och dimensionera ett utbud som fortsatt möter elevers vilja men i betydligt större utsträckning också arbetsmarknadens behov.

2.I många regioner behöver huvudmännen utöka utbildningsplatserna inom yrkesutbildningar där kompetensbristen är stor och tillsammans med berörda branscher stärka attraktionskraften för dessa utbildningar.

3.Huvudmännen, skolorna och branscherna behöver gemensamt ta ansvar för att stärka yrkesutbildningens kvalitet. Det gäller undervisningen i skolan, men också den arbetsplatsförlagda praktiken. Likaså krävs åtgärder för att motverka könsstereotypa utbildningsval.

4.Huvudmännen och skolorna behöver ta ansvar för att eleverna får tillgång till en systematisk, individuell och generell studie- och yrkesvägledning som gör att de på sakliga grunder kan göra kloka och väl avvägda val vad gäller fortsatt utbildning.”

Men vilka förväntningar får man lov att ha? Nu finns en detaljerad kartläggning om situationen i Västra Götaland, delregionen Fyrbodal och ”Pendlingsområdet 4” (lika med Lilla Edet, Trollhättan, Vänersborg och Mellerud)). Detta ”Planeringsunderlag för gymnasial utbildning, Västra Götalands län” sammanställdes av Skolverket, finns även för samtliga andra regioner i hela Sverige. 

Underlaget skall komma till användning när kommunerna i enlighet med riksdagsbeslutet 2022 ”samverkar”. Minst tre kommuner måste det vara, Kunskapsförbundet (Trollhättan och Vänersborg) måste alltså hitta en tredje kommun eller flera kommuner att samverka med. 

När det är klart finns ingen väg förbi en förändring av utbildningsutbudet. Antalet utbildningsplatser på högskoleförberedande program minskar, fler utbildningsplatser på yrkesförberedande program kan sökas av eleverna i årskurs 9. 

Och det är här generaldirektören inte har mer än stilla förhoppningar att erbjuda. Kommunala skolor måste anpassa utbudet av utbildningar, fristående huvudmän omnämns i en bisats (se punkt 1 ovan):  …där också friskolorna deltar…

I Trollhättan och Vänersborg har Kunskapsförbundet tre ”kommunala” gymnasieskolor, inte mindre än sex gymnasieskolor har fristående huvudman. En av tre, fler än trettio av hundra elever går i friskolor. Friskolor erbjuder i huvudsak högskoleförberedande program. Där går det rätt så bra att ha 30 elever i ett klassrum. Det är med andra ord en billig driftsform. Raka motsatsen gäller yrkesutbildningar: Inte mycket sker i skolbänken, allt som oftast behövs en dyr utrustning. Undervisning i grupper om 16, 8 eller än färre antal elever per lärare eller instruktör. Dyra utbildningar – så har det alltid varit, jämfört med högskoleförberedande program. Det är på kommunala skolor yrkesprogrammen finns.

Och nu ökar kommunala skolor antalet platser på dyra yrkesutbildningar och minskar på billiga högskoleförberedande utbildningar. Riksdagens beslut tvingar inte fristående skolor att ändra sitt utbud.  

I praktiken fungerar det på det här sättet idag: Trollhättan och Vänersborg betalar en ”elevpeng” för en plats och för tre utbildningsår. Hela beloppet för alla ungdomar från 16 till 18 år går till Kunskapsförbundet. Därifrån betalas fakturan som kommer från friskolorna. På friskolorna går eleverna för det mesta tre år, endast i undantagsfall behövs ett fjärde år. Det är ingen hemlighet att eleverna med sämre förutsättningar från grundskolan söker yrkesprogram. Inte så sällan kan det behövas längre tid än tre årskurser för att slutföra utbildningen. 

Kommunala skolor är redan i underläge när det gäller finansieringen. Det som nu sker förstärker skillnaden, friskolor mår bra, kommunala skolor riskerar att ”förblöda”. Är det nu som en ansvarig skolminister inser behovet att göra något på riktigt? Lotta Edholm har flera gånger låtit förstå att hon mycket väl uppfattar att något inte stämmer. Men det räcker inte.

Kunskapsförbundet Västs direktion hade sitt första fysiska sammanträde efter 24 månader med digitala möten. Avstånd iakttogs – lätt att ordna i aulan på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. 

Vilken skola! Vilken upplevelse! Över alla förväntningar! Under pandemitiden slutfördes renoveringen och ombyggnaden av förbundets tredje gymnasieskola. Mycket gott hade åstadkommits för något år sedan när Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg förändrades och fräschades upp på bästa sätt. Men ett gott arbete där var grunden för att göra ännu bättre nu.

Det är bara att gratulera eleverna som söker sig till MÅG. Det gäller alla, även för elever från Vänersborg blir MÅG rätt adress – här och inte någon annanstans finns flera yrkesutbildningar såsom bygg- och anläggning, försäljnings- och serviceprogrammet, hotell- och turism samt restaurang- och livsmedelsprogrammet. 

Det mest glädjande att höra var de preliminära ansökningssiffrorna till hösten 2022: Ekonomprogrammet (som också finns i Vänersborg på BSG) söks på MÅG av långt fler än det dubbla antalet elever jämfört med tidigare år. Det om något är en bekräftelse för Kunskapsförbundets envisa strävan att bli bättre år efter år. 

Ledamöterna vandrade i mindre grupper under två timmar genom varenda del av skolan. Toppen! Och överallt samma välkomnande tillrop från eleverna – på förbundets skolor säger man ”Hej!” till varandra när man möts. 

Och så var det där med restaurangprogrammet …

Sista sammanträdet för i år med direktionen i Kunskapsförbundet. Tanken var att ledamöterna skulle träffas ”på riktigt” men det fick ändras igen – ”på distans” ännu en gång.

Här några anmärkningar kring två av ärenden:

• Sammanhållen utbildning inom vuxenutbildningen
• Kvalitetsrapport 2021, information

Hur ser samhället på någon som inte har lyckats slutföra utbildningen i skolan ”som alla andra”? En omöjlig fråga för att kunna ge ett enkelt och rättvisande svar. Skolan? Grundskolan eller gymnasieskolan? ”Slutföra”? ”Alla andra”? 

Ordet ”skolplikt” kan man slå upp på Wikipedia. Idag avses grundskolan och har man fyllt 18 så upphör skolplikten. Lagstiftningen har alltid legat efter kraven som växt fram i samhället.

För idag är det annat som avses med ”lyckas med som alla andra”:

• Slutförda hela tre årskurser på gymnasieskolan
• Gärna betyg i alla ämnen
• Gymnasieexamen 

Något som det  ska finnas ”papper på” vid ett anställningssamtal. Risken är annars att inte ens bli kallad – om, ja om man inte har ett eget kontaktnät.

Så tillkommer ”gärna höga betyg” om det är frågan om att komma in på nästa utbildning, som en av många sökande till eftertraktade utbildningsplatser.

”Som alla andra” lyckas inte var och en. Något stämde inte med skolan. Det kunde ha varit mycket annat som inverkade under skoltiden. Tack och lov kommer insikten att det är samhällets skyldighet att erbjuda våra ungdomar en andra chans, en annan väg att nå fram. Och fler och fler inser också att samhället tjänar på att inte låta någon köra fast redan i unga år – men hur ska stödet utformas? 

För ärendet ”Sammanhållen utbildning” finns inget utskick med, information lämnas vid sammanträdet. Men visst kan ledamöterna och alla med intresse för en angelägen fråga förbereda sig: 

Information på förbundets hemsida – grundläggande nivå och gymnasial nivå. 

Sedan finns även närbesläktade utbildningar som Skolverket informerar om.

Inte att glömma att det pågår ett arbete kring ”En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt”.

Sedan skall förbundets ledamöter få information kring Kvalitetsrapporten 2021 [Obs: stor fil, tar lite tid att ladda ner]. Förbundet utmärker sig på flera sätt: Det som fungerar det håller man fast vid – och utvecklar vidare. Varje år sammanfattar Kvalitetsrapporten läget, här finns berättelsen om skolans vardag, om sådant man lyckades med och annat som blev långt ifrån vad man hoppades nå. En sällan förekommande ärlighet i rapporteringen.  Skolans värld har tagit en förskräcklig vändning när allt och alla anmodas att bara berätta ”positivt”. Jakten på elever, elever som för med sig ”elevpengen”, har lett till skönmålning och en marknadsföring utan dess like.

Visst påverkas Kunskapsförbundet i högsta grad av marknadsskolan! Då är det extra viktigt att få ett dokument som öppet och ärligt redovisar hur mycket som återstår att göra för att komma lite närmare målsättningen: Tillsammans blir vi så mycket vi kan.

Vänsterdagarna i Göteborg har varit fantastiska! Värdefull information, mängder av nya kontakter, så mycket inspiration! Sex medlemmar från lokalföreningen Vänersborg är fulla av beröm för hela programmet på årets evenemang.

Nu åter till kommunala frågor som väntar på beslut i nämnder och styrelser.

På tisdag träffas direktionen för Kunskapsförbundet Väst. Förmodligen det sista digitala mötet, i december är tanken att ledamöterna från Trollhättan och Vänersborg samlas i nya lokaler på Vänerparken. Administrationen har flyttat, det behövdes än fler lokaler för vuxenutbildningen.

Vänsterpartiets företrädare från Vänersborg är Lutz Rininsland, ersättare är Stefan Kärvling.  Vänsterpartiet i Trollhättan representeras av Lina Fryk Granat.

På dagordningen är det tre punkter som är av stor vikt:

• Uppdrag vuxenutbildningen 2022 – vad förväntar sig medlemskommunerna från förbundet, vad är man villig att finansiera, vilka tillskott kan komma när riksdagen den 14 december beslutar om betänkandet om utgiftsområdet 16 ”Utbildning”.
• Budget 2022 – Mål- och resursplan – förbundet måste presentera en planering hur rörig än bilden må vara om vilka förändringar som kan inträffar med ganska kort varsel. Fortsätter friskolorna att expandera och antal elever i förbundets tre gymnasieskolor minska? Vem på en rörig arbetsmarknad skall prioriteras på vuxenutbildningen?
• Antalet ungdomar från grundskolornas särskoledel växer från år till år. Många gånger blir det inte frågan om att studera på ett program utan endast individuella anpassningar står till buds. Nu ansöker direktionen om  ökade resurser.
• Vi frågar också om ”musiken i Vänersborg”. Estetiska programmet med inriktningen musik är av högsta kvalitet i Vänersborg, men klassen kan inte fyllas med studerande endast från våra kommuner. Här behövs marknadsföring i hela riket – vem skall stå för kostnaden? Direktionen eller Vänersborg eller skall det vara ett delat ansvar.

På onsdag är det kommunfullmäktige i Vänersborg. Också här ett sista digitala möte – eller? Viktiga frågor också där, men det blir ett eget inlägg här på hemsidan.

Efter halv elva var allt i bästa ordning, igår, i aulan på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. En inledning, fem pass och avslutningen – Kunskapsförbundets Kvalitetsstämma bjöd på ytterst värdefull information. Tre gymnasieskolor, introduktionsprogrammet och vuxenutbildningen – verksamhetschefer, rektorer och lärare, även en enstaka modig, kunnig och verbal elev berättade om utbildningarnas ”inre arbete”. Mycket har gjorts, mycket har åstadkommits, Skolinspektionen har nyss öst beröm över förbundets olika verksamheter. Igår handlade det om det som behöver förbättras. Det lämnades tydliga beskrivningar om pågående projekt i ämneslag, arbetslag och arbetsgrupper.

Fjärde året i följd, stämman är av stort värde för alla som vill fortsätta med att utveckla ett bra skolarbete till att bli än bättre.

För den som missade, och det var många ledamöter från den politiskt valda direktionen som saknades, det kommer att finnas möjlighet att inhämta kunskapen senare. Allt filmades och kommer att läggas ut på förbundets YouTube-kanal.

Men innan halv elva? Direktionen hade ett kort sammanträde. Egentligen bara ett ärende, de flesta andra punkter var formsaker. Ett ärende, som överraskande, placerades på kallelsen.

Bakgrunden är ett beslut som fattades i december, ett inriktningsbeslut med uppdrag till kansliet att presentera en genomarbetad konsekvensbeskrivning till sammanträdet i februari.

Nu sattes punkten på kallelsen för januari med rubriken ”Lokaleffektivisering: inriktningsbeslut”. Vad det handlade om framgick av texten i det utskickade underlaget. Fast den texten skulle makuleras, det kom en ny text. Vid sammanträdet gällde ingen av texterna. Ordföranden höll en monolog, hela 19 minuter. Sedan blev det bråttom, överläggningar på olika håll med fika i handen. Efter en halvtimme samlades direktionen, normalt är det 14 tjänstgörande ledamöter, igår tog två ersättare plats, ändå blev det bara 11 med rösträtt. Ordföranden presenterade ett nytt förslag, fick vid sittande bord invändningar från den egna gruppen och andra ledamöter, ändrade sig, formulerade om förslaget, kunde inte avgöra om hon ville ställa andra tankar som annat yrkande eller tilläggsyrkande under proposition, protesterade mot en ledamot från den egna gruppen som tyckte att det nya beslutet måste föregås av ett beslut att ta tillbaka det i december enhälligt fattade beslutet. Först anmälde vänsterpartisten från Vänersborg att han inte ville deltaga i beslutet och sade något om ”är inte bra som medverkande på cirkus”. Flera anslöt sig, i alla fall när det gällde att inte deltaga.

Det blev sju tappra socialdemokrater, fem från Trollhättan och två från Vänersborg, som ställde sig bakom beslutet, ett beslut som i hela sin lydnad kommer att bli klart när protokollet är skrivet.

Till innehåll är det dock klart: Det som gällde i december gäller inte längre. Då viftades invändningen undan, att elever skulle bli garanterade att få slutföra påbörjade utbildningar i samma skolhus på samma ort. Presidiets förslag till inriktningsbeslut i december lades också mot bättre vetande på fel tidpunkt. På fredag, 2 februari avslutas valperioden för årskurs 9-elever – sedan december fram till igår hölls presumtiva elever i ovisshet, min utbildning, kommer den att finnas i Trollhättan eller kommer den att finnas i Vänersborg?

Men nu har ordföranden förlöst alla, det är ju valår och då välkomnas liknande budskap: Se där, det blev inte så farligt som du trodde det kunde bli – och det är vi som har fixat det. Ja, jösses!

Alla som efter halv elva visade upp förbundets bästa sida: ”Vi vill någonting, våra elever ska få det än bättre, nå resultat, få sin examen, kan lämna skolan med rak rygg och se framtiden i vuxenlivet an med tillförsikt!” – ja, alla ni ska ha stort tack. Fortsätt, det kanske kommer en dag när direktionen lyfter sig i håret och hänger med på tåget.

Igår stod direktionen kvar på perrongen, några skämdes.