Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Ingen fråga är viktigare ….

I inledningen av sitt sommartal 2015 underströk Jonas Sjöstedt betydelsen av klimatfrågan: ”Ingen fråga är viktigare” och ”I grunden handlar det om en rättvis fördelning av knappa resurser”.

Talet refererades i lokaltidningen med knappa åtta rader, en anledning till att vilja veta vad Jonas Sjöstedt egentligen ägnade sitt anförande åt. Här länken om man vill se och höra Jonas Sjöstedt [talet börjar 46 minuter in i  youtube-filmen], här länken till manuskriptet.

Ett avsnitt i talet handlade om en fråga som Vänsterpartiet skall förhandla om med regeringen inför den kommande budgetpropositionen: ”Nytt stöd för ungas psykiska hälsa”. Ett annat förslag välkomnar vi också med stora förväntningar. Fritidsverksamheten i Vänersborg behöver absolut förbättras och det vore av stort värde om Vänsterpartiet kan få regeringen att arbeta in förslaget som möjliggör fler anställningar på fritids.

En blick på almanackan

Alla är inte tillbaka från semestern, ett antal uppgifter saknas. Vår ordförande kommer att lägga in förslag på medlemsmöten och styrelsen beslutar om vilka lördagar under hösten som skall vara Röda Lördagar. Styrelsen har också gett i uppdrag att förbereda för studier och vi kommer snart att lägga ut information om studiecirklarna. Därför är almanackan än så länge ofullständig. Gruppmöten är obligatoriska för alla våra förtroendevalda, men självfallet är alla medlemmar och även andra med intresse för vårt lokala parlamentariska arbete välkomna. Vi startar alltid klockan 18:00 i vår lokal på Kronogatan 31. Första gruppmöte är nu i veckan på torsdag 20 augusti.

Andra anteckningar i almanackan gäller nämnder och styrelser i Vänersborg. Så snart föredragslistan är framme och handlingarna tillgängliga, kompletterar vi med länken ”läs mera”. Då kommer man också fram till vem av partiet som sitter i vilken nämnd och hur man kan få kontakt.

Ta gärna en titt på almanackan – som alltid på fliken ”På gång”.

P.S.: Idag häller Jonas Sjöstedt sitt SOMMARTAL i Umeå, klockan 14:00 finns möjlighet att se talet på Vänsterpartiets hemsida.

Sommarpausen avslutas – vad väntar?

Bortsett från socialnämndens socialutskott kallas det inte till några sammanträden i nämnder eller styrelser under sommaren. Sedan är det alltid kommunstyrelsens arbetsutskott som är först ute. Sent i fredags eftermiddag kom handlingarna, idag på eftermiddagen samlas utskottet kring 25 ärenden som finns på kallelsen. Några frågor avgörs direkt, andra går vidare för beslut i kommunstyrelsen 26 augusti och ett mindre antal för ett beslut i kommunfullmäktige 16 september.

Efter den långa pausen finns som alltid två stora frågor: vilka handlingar är med, vilka är fortfarande inte med?

Två stora frågor är med, inte oväntat. Till kommunstyrelsen går ”Planprogram för utveckling av Onsjö” och ”Uppdragsavtal för vuxenutbildning 2015, Kunskapsförbundet Väst”. Båda transporteras endast till kommunstyrelsen och förs inte vidare till kommunfullmäktige. Dit kommer dock så småningom ärendet ”Utveckling av Onsjö”.

Vad finns att säga om ”Onsjö”? Frågan kom till under slutskedet av budgetförhandlingar inför 2015, när den nya styrande minoriteten sökte efter kompromisser för att något så när komma överens. Socialdemokraterna övergav utbyggnaden av Mariedal, enda sättet att få med Miljöpartiet. ”Onsjö” slängdes fram som ett hastigt alternativ. Nu ser det lite bättre ut. Planprogrammet ger en god möjlighet att komma med yttranden under tiden för samrådet. Men det gäller också att vara observant: Kommunstyrelsen ger uppdraget till fortsatt behandling och i förslaget finns tanken med att samrådstiden skall vara endast mellan 1 och 29 september. I planprogrammet finns avsnitt om förtätning som påverkar boende på Onsjö. Redan vid ”medborgardialogträffen” 3 mars 2015 var intresset mycket stort och synpunkterna många. Men planprogrammet avser såklart i första hand utbyggnaden av södra delen av Onsjö. Och då finns en fråga som inte får något svar under september: Flygplatsen Malöga på andra sidan Göta Älv står inför en uppgradering som med största sannolikhet medför tuffare begränsningar för bostadsbyggande i närheten av landningsbanan. Det känns lite märkligt att detta inte berörs i avsnittet ”Flygbuller” som andas stor optimism att allt kommer att ordna sig.

Och vad finns att säga om ”Vuxenutbildningen”? I korthet följande: Kunskapsförbundet Väst har ansvar för vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, men förbundet har i princip endast möjlighet att ordna utbildning i den omfattning som ägarkommunerna ger uppdraget till – och betalar för. Inga pengar – ingen utbildning. Lite pengar – lite utbildning. Det gäller att lusläsa texten i ärendet, sedan får man klart för sig hur åtminstone kommunledningen i Vänersborg tänker. Redan för ett år sedan har Vänsterpartiet lämnat en motion till kommunfullmäktige i Vänersborg som gäller förhållandet mellan kommunen och förbundet, men motionen har hittills inte tagits fram för behandling.

Det är nog de två stora punkterna bland tjugofem ärenden. Vilka andra frågor kunde man ha väntat sig på dagordningen efter två månaders sommarvila? I första hand självfallet den stora frågan för barn- och utbildningsnämnden: Hur i all sina dar ska det gå att få ihop den bistra verkligheten med allt skönmåleri som kommunledningen ägnade sig åt när budgetbeslutet inför 2016 klubbades i juni? För barnomsorgen och skolan gäller ju läsårstider, så skriande brist på resurser 2016 påverkar redan i högsta grad höstterminen 2015. Sedan väntar också gymnasieutbildningen på en förklaring. Kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg stoppade den politiska ledningen, direktionen i Kunskapsförbundet Väst, från att genomföra förändringar i syfte att få bättre balans i budgeten utan långvariga nedskärningar i lärarkåren. Nu är det ett faktum att ett större antal lärare och även övrig personal ”försvinner” utan hopp om att det endast handlar om en i tid begränsad nödlösning. Vänsterpartiet i Vänersborg hävdar att kommunalråden i båda kommunerna idag överträder sina befogenheter. Det finns motioner som har fört upp frågan på dagordningen och det är till synes även annat och andra på gång som delar den uppfattningen. I Vänersborg är det ju Marie Dahlin, S, som anger inriktningen i politiken: ”Går det så går det!”

Och så finns det ett mycket stort frågekomplex som inte heller gör något som helst avtryck på höstens första ärendelista: Såväl i det mycket stora asylboendet Restad Gård som i delar av Vänersborgs bostadsområden väntar man. På Restad Gård på ett besked om permanent uppehållstillstånd, väntetiden tycks bara bli längre och längre, för det mesta ett helt år. Därefter ska mycket ske, allt på en gång, men så är det inte heller. Hittar man ingen bostad startar inte ”etableringsfasen”. Frustration är ordet. Och det gäller också för Torpaområdet där trångboddheten blir större och större, där anhöriginvandringen fördubblar antalet boende i somliga lägenheter samtidigt som antalet som kommer ifrån arbetslösheten till sysselsättning och riktiga jobb inte ändras till det bättre.

Vänersborg är inte unik med denna situation, inte på något sätt. Men visst sker det mycket landet runt för att hitta lösningar. Även i Vänersborg finns det många som gör behjärtansvärda insatser, men det känns som att frågorna borde ha en plats som ”stående punkt” på kommunledningens dagordning.

Kan det finnas något trevligare?

Idag uppvaktar Vänsterpartiet Vänersborg partikamraten Ebon Rhedin på 90-årsdagen. Ebon har varit mycket aktiv, som förtroendevald kommunpolitiker och som en av de outtröttliga och pådrivande när lokalavdelningen var liten. Hon följer fortfarande det arbete som sker idag och vi gläder oss över hennes intresse.

Lokaltidningen TTELA hyllade Ebon Rhedin redan för några dagar sedan.
Ebon

 

 

 

 

 

 

 

 
Idag kommer vi vid uppvaktningen att framföra en hälsning som Ebon kommer att bli extra glad över:
”Ebon! Grattis på 90-årsdagen! Tack för allt gott du gjort för andra. För alla ungdomar du hjälpte i skolan. För allt det bra du uträttat och stått för i politiken. För det du gjort för vårt parti. Du var en av de första vänsterpartister jag mötte, och därmed en av dem som fick mig att känna att jag hörde hemma i vänstern, tack även för det.

Allt gott önskar jag dig på din 90-årsdag och många dagar framöver.

Jonas Sjöstedt, partiordförande och gammal elev på Torpaskolan”

Det behövs omgående skärpning

Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.

Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.

Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”

Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.

Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.

Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.

Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.

Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.

Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?

På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.

Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.

Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.

Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:

  • 12 Förbundsmedlemmarnas insyn och kontroll samt ägarsamråd  

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.

Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.

Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.

Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.                     Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.

Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.

Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.

P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.

Varför hindras Kunskapsförbundet i sin utveckling?

Nu blev det mycket på en gång, kanske tillräckligt mycket för att Kunskapsförbundetäntligen äntligen kan styras åt rätt håll. Lokaltidningen fylls med artiklar om uteblivna beslut, det berättas om nedskärning och personalminskning, protesterna kommer nu dagligen.

Det är inget fel på målsättningen. Visionen är tydlig: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.” Och med ”alla” menas absolut inte bara skolans elever. Fast just nu börjar våra lärare och all annan personal tveka. Vad händer egentligen?

Vid starten i januari 2013 var det väl känt att förbundet startade med lokaler långt utöver det som behövdes för antalet studerande som fanns bland vuxenstuderande och gymnasieungdomarna i Trollhättan och Vänersborg. Dessutom överlämnade båda kommuner inte bara ”skolorna” till förbundet, det fanns även rejäla underskott som förbundet ärvde. Elevkullarna fortsatte att bli mindre och andelen elever som hellre valde friskolor var fortsatt stor.

Politikerna i direktionen kom från båda kommunerna, nästan samtliga partier fanns representerade. Det är inget fel på viljan att komma rätt och insikten om vad som behöver göras har nog ingen kunnat undgå.

Så vad är det som är fel? För att spetsa till svaret: De som vet och har satt sig in alla frågor har inget att säga till om, i alla fall inte på den avgörande punkten. Andra vet mycket mindre, har mycket annat att sköta, har inget uppdrag i direktionen – men gör anspråk på att bestämma. Förbundets direktion reagerar på kommunernas krav och vill reducera kostnaden. Samtidigt vill man skapa förutsättningar för en bra skola med hög kvalitet, vill skapa en effektiv verksamhet med många olika utbildningar som upplevs som tillräckligt attraktiva för att samla en växande skara ungdomar. På vägen dit krävs förändringar som är nödvändiga och som inte applåderas av alla. Nu fanns ett koncept och en färdplan, hotande inskränkningar på personalsidan skulle inom kort begränsas till rimliga proportioner. Men det saknades omkring 15 miljoner kronor för att det mesta blir rätt, 9 miljoner från Trollhättan och 6 miljoner från Vänersborg.

Maktspråket talade – två kommunalråd talade. Socialdemokraternas Paul Åkerlund i Trollhättan och Marie Dahlin i Vänersborg hade budskapet klart: Förbundet ska göra rätt – men några pengar i tillskott blir det absolut inte.

Det finns ju fler kommunalråd som borde ha något att säga till om? Peter Eriksson och Gunnar Lidell är med från Moderaterna, båda i opposition. Det gjorde det lättare för båda att antyda större generositet. Även Centern spelar roll i denna fråga – ledamöterna från Trollhättan har en viktig roll i förbundet, men är företrädare för oppositionen. Centern från Vänersborg har ingen politiker på plats i direktionen, däremot går Bo Carlsson som kommunalråd hand i hand med Marie Dahlin.

Nu har dramat snart nått sin kulmen. Nu behövs inte så mycket mer och situationen blir ohållbar, först för lärarna, sedan för eleverna och till slut för hela Kunskapsförbundet.

Men insikten i vem som håller i trådarna börjar komma, Paul Åkerlund och Marie Dahlin kan inte längre skylla ifrån sig, direktionens olika förslag till godtagbara kompromisser kan inte ignoreras längre. Det brukar kallas ”chicken-race” när någon låter utvecklingen gå fram till kanten där avgrunden börjar synas. Är tanken så här enkel: När kunskapsförbundet inte själv klarar av att göra rätt, så inträder ”vi” och löser upp knuten? Vill våra två ledande politiker göra anspråk på att på egen hand rädda våra gymnasieskolor och kommunernas vuxenutbildning? Det är i alla fall så det verkar.

Vänsterpartiet har medverkat på ett mycket aktivt sätt i direktionens arbete. Vi har tidigt pekat på att samspelet mellan ansvariga politiker ”utan ansvar” i förbundets direktion och politikerna på hemmaplan måste fungera. Vi har pekat på det orimliga att några enstaka politiker samlar allt avgörande i sin hand utan någon som helst förankring i kommunernas fullmäktigeförsamlingar. Ta t ex en titt på en motion i Vänersborg som har legat till sig nu under snart ett helt år: ”Motion om preliminär utvärdering – två år med Kunskapsförbundet Väst”. Fullmäktige överlämnade motionen till kommunstyrelsen. Där är Marie Dahlin ordförande. Motionen vilar tills vidare.

Vänsterpartiets reservation – Mål- och resursplan 2016

Förslaget från kommunledningens minoritetspartier S, C och MP ”vann” med betydande marginal. Varför ett förslag från endast 22 ledamöter vinner med röstsiffrorna 28:15 vid 8 nedlagda borde socialdemokraterna fråga sig. Sverigedemokraterna jublar …

Här Vänsterpartiets reservation – vi avstod i slutomröstningen och reserverade oss till förmån för vårt eget förslag.

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2015-06-17                       Ärende 2

Beslut om Mål- och resursplan 2016-2018 samt investeringsbudget 2016-2020        (Dnr KS 2015/11)

Regelverket borde inte stå i vägen för den politiska beslutsprocessen. Vid kommunfullmäktiges debatt kring Mål- och resursplanen och i omröstningarna blev låsningar dock synliga. Det är synd. Budgetbeslutet gäller ju verksamhetens möjligheter att utvecklas, det gäller att bereda vägen för kommande år med mindre gnissel och bättre flyt. Men det skall uppenbarligen vara så att förslag ställs mot förslag, varje förslag i sin helhet. Att komma överens, att kompromissa, att hitta en gyllene medelväg till en ”win-win”-lösning tycks inte tänkbar, verkar uteslutet genom en strikt användning av det som anses vara reglerna.

Från kommunstyrelsen kom fyra förslag. Kommunfullmäktiges ledamöter visste att det inte varit någon som helst diskussion under kommunstyrelsens beredning, pappren hade lagts på bordet och efter klubbslaget transporterats vidare till fullmäktiges avgörande.

Förslaget från kommunledningen, från minoritetspartierna S, C och MP, hade ”vunnit” i kommunstyrelsen med 7 av 15 röster. De andra tre förslagen skrevs med utgångspunkt från huvudförslaget. Likheten mellan samtliga förslag är oerhört stor, men detta nämns knappast i debatten. Skillnaderna, uttryckt i kronor och ören, är minimala i förhållande till budgetens omfattning på omkring 2 miljarder. Det är dessa skillnader som framhävs som något som kommer att avgöra kommunens väl och ve framöver.

Men egentligen handlar det om något annat. Det handlar om i vilken situation vår kommun befinner sig och vilket vägval vi vill göra.

Allt är förberett för att Vänersborg borde kunna expandera. Storstaden Göteborg präglas av trångboddhet och har brist på bostäder, vi är en av ett mindre antal kommuner på pendlingsavstånd som borde kunna vara ett alternativ för bosättning. Vi har mycket attraktiva och natursköna områden som efterfrågas. Vi har också industrimark, vi har närheten till högskoleutbildning.

På mycket kort tid tillkom ytterligare en faktor som talar för att Vänersborg borde ta chansen att kraftsamla nu. Vänersborg sökte inte om att få ett asylboende, men vi fick en av landets största anläggningar. På Restad gård bor hundratals människor som har flytt från krig, de flesta med en god och lång utbildning bakom sig som inte har kostat Vänersborg en enda krona. Många behöver inte mer än språkutbildning, introduktion till yrken och arbete i Sverige som man redan utövade i hemlandet – och en bostad. En mindre insats nu och en välkomnande hand, då kan Vänersborg få många nya invånare som ger oss relativt höga skatteinkomster inom några år.

För båda grupper gäller samma sak – och det handlar inte om andra förväntningar än de som våra invånare i kommunen också riktar till politiken: Se till att den kommunala verksamheten fungerar, att det erbjuds stabilitet och kvalitet, att det möjliggörs för god vård och omsorg, att det skapas goda förutsättningar för barnomsorg och skolutbildning och att invånarna ges en kommunal service de kan lita på.

En kommun utvecklas inte alltid i en jämn takt, det kan bli ryckigt ibland. En kommuns utveckling finansieras av egna skatteintäkter och statliga bidrag. Båda inkomstkällorna har det goda med sig att en kommun på nedåtgående inte omedelbart står på avgrundens rand, men omvänt gäller också att en kommun med tillväxt först efter en tid kan skörda frukterna. För Vänersborg i expansion finns en period framöver som belastar oss med kostnader på driftssidan och i vår investeringsbudget som verkar skrämma en och annan ledamot i fullmäktige.

Men grundinställningen för åtta av nio partier är ändå, om vi lyssnar ordentligt, att dagens invånare och framtida inflyttande nya medborgare skall få en bra service på alla områden. Dessa åtta partier tycks dela grunduppfattningen att ingenting går att vinna på att bereda vägen för ett växande missnöje.

Ändå blir det fel, det finns valda representanter som med tillförsikt kan invänta nästa valdag. Missnöjet leder till att ryggen vänds mot det etablerade: Varför rösta på någon som inte kan hålla ordning på kvalitén och tillförlitlighet i den offentliga sektorn, som vägrar ge skolan vad skolan behöver, som vägrar stödja verksamheten i den sociala omsorgen. Fanns det ingen som varnade, ingen som ville erbjuda en annan väg att gå?

Den styrande minoriteten erbjöd snålast tilldelning i de fyra förslag som fanns. Strävan att hålla på pengarna nu för att det kan komma sämre tider var ledmotivet. Om behoven talades det mycket även av kommunledningens ledamöter som kom upp i talarstolen, men det slutade alltid med att försäkra att ”lagt kort ligger”, budgetförslaget sades utmärka sig som förslaget med ”bäst hållbarhet”.

Och så gick det precis som det nionde parti ville ha det. När allt var sagt och alla varningar upplästa, då röstade man med kommunledningen som nu hade vuxit från 22 till 28 mandat bland 51 i vårt fullmäktige. En märklig koalition bildades som senare vid andra punkter under kvällen upprepade sig.

När tiden går och missnöjet infinner sig, då är det de 22 som får ta emot välförtjänt kritik. Andra går därifrån med vinstlotten i handen. Fast kommunen är en förlorare, det blev ingen utveckling och expansion, kommunen stagnerar och verksamheten plågas med resursbrist och ständiga nya påbud att hitta besparingar.

Vänsterpartiet hade det mest långtgående förslaget i år. Vi föreslog att ta 6,5 miljoner från resultatutjämningsreserven, alltså inte mer än 13 % av summan som är satt som ram. Vi ville ta från resultatprognosen och låta den vara i stort sett noll, alltså samma som kommunfullmäktige hade bestämt sig för 2014. Vi ville även att kommunalskattens höjning med 25 öre skulle garantera barnomsorgen och skolan det önskade och nödvändiga tillskottet av medel.

Vi gjorde detta utifrån vår tro att uppförsbacken skulle leda oss till en ny höjd inom något år där vi kan se frukterna av extra ansträngningar och kan glädja oss åt att vi vågade räkna med en utveckling för vår kommun. Vi ville betala lite extra nu och såg en möjlighet att få tillbaka senare. Det var raka motsatsen till det vinnande budgetförslaget som ville snåla nu av rädslan att förlora än mer framöver.

Vi reserverar oss till förmån för Vänsterpartiets förslag till Mål- och resursplan 2016.

Stefan Kärvling                                                                    Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                     2015-06-23

För tydlighetens skull

Det var en fullmäktigekväll som kunde ha slutat på annat sätt. Men då måste man lyssna och reagera. Då måste man vara flexibel och be om en paus för att prata med varandra.

Socialdemokraterna och Centern hade fått Miljöpartiet med på tanken att i frågan om nödvändiga tillskott till barn- och utbildningsnämnden ännu en gång inta en avvisande hållning. Budgetbeslut gäller! Det spelar ingen roll att det under det år som gått sedan budgetbeslutet fastställdes långt mer än tvåhundra barn och ungdomar har tillkommit i våra förskolor och skolor. Som kom till utöver det antalet som var underlag för beslutet. En sista gång skulle bollen skjutas över till nämndens politiker.

Bakgrunden är självfallet den stora anhöriginvandringen och i viss mån även asylsökande familjer som är kvar i Vänersborg. Utvecklingen av statsbidragen hänger ju inte med i samma takt som befolkningstillväxten plötsligt skjuter i höjden. Därför ansåg nämnden att kommunfullmäktige skulle besluta att kommunen i sin helhet hjälper förskolan och skolan att bära kostnaden för utökningen.

Vänsterpartiet sade ”ge hela önskade belopp”, M+FP+KD sade ”hälften” och S+C+MP föreslog alltså ”noll”. Med gällande majoritetsförhållande med nio partier i fullmäktige låg avgörandet hos de sex ledamöter som tillhör Sverigedemokraterna. Efter en mängd inlägg från olika partier var turen kommer till gruppledaren för Sverigedemokraterna, Kurt Karlsson. Här följer hela hans inlägg:

”Det återkommer ständigt påståendet att det har skett så stark förändring som vi inte hade räknat med. Det har blivit så många elever som plötsligt har kommit. Det förvånar mig. Är det någon som tänker på hur det är nästa år? Hur det är då? Har det kommit ändå fler elever kanske? Vad ska vi göra då? Man måste väl ha någon analysförmåga och förstår vad det här handlar om. Det är ingen som säger det, tycker jag. Finns det någon framförhållning överhuvudtaget i det här ärendet? Det verkar inte så.

Man pratar om att man ska göra en massa saker – men vi kan inte göra det, säger man. Ja, jag har sagt tidigare att Vänersborg kommuns ekonomi kommer att bli sämre av en viss anledning. Och det är ingen som lyssnar på det verkar som. Ja, ni vet vad jag menar. Jag tror ni håller med mig, många av er, men ni säger inte. Och det tycker jag förfärligt förfärande. Det innebär att vi inte ser verkligheten som den är och det efterlyser jag verkligen i den här frågan. Ja, vi måste fråga oss hur har det kunnat bli så här? Vad är det för orsak? Hur ska man göra för att förhindra en ytterligare försämring av våra skolor som drabbar alla i skolan? Och det är fruktansvärt tycker jag. Tack så mycket för ordet.”

Debatten fortsatte och det gjordes åtskilliga försök att få kommunledningen med S+C+MP att ändra inställning. Men det brister uppenbarligen i förutsättningar för att begripa sig på det som är på gång.

Självfallet kommer förskolan och skolans personal att pressas till det yttersta av sin förvaltning som inte fick gehör. Föräldrarna kommer att uppmärksamma utvecklingen, eleverna kommer att visa tecken på att försämringen blir påtaglig. Oron kommer att spridas och tarvar förklaringar. Det finns gott om enkla förklaringar: Politiker i partierna som bestämmer duger inte, det är deras fel. Fanns det ingen som varnade? Visst, det fanns: Sverigedemokraterna ville ”förhindra en ytterligare försämring av våra skolor”. Och samma parti var också det enda parti som talade klartext: ” Ja, ni vet vad jag menar. Jag tror ni håller med mig, många av er, men ni säger inte.

Förstod kommunledningens ledamöter inte att Sverigedemokratern, som säger sig förstå problemen, just av den anledningen skulle biträda ”noll”-förslaget? Det är SD som profiterar på försämringar i den offentliga sektorn, det är SD som skördar framgång när missnöjet växer över att det inte funkar i våra skolor.

Detta framfördes i sista inlägget i debatten ännu en gång, men ”talarlistan är blank” sade ordföranden och klubbade förslaget att inte bevilja ett öre som svar på nämndens begäran att tillskjuta nödvändiga 23,4 miljoner kronor. Tredje gången denna kväll samlades socialdemokraterna och sverigedemolraterna bakom det vinnande förslaget.

Kom det helt oväntat?

Vänersborg är inte ensamt om att styras av partier som tillsammans inte ens förfogar över hälften av alla mandat. Det är andra mandatperioden för vår kommun. Fram till 2014 var det M+FP+KD som styrde med 20 av 51 mandat, nu är det S+C+MP med bättre odds och 22 röster i fullmäktige.

Dagens minoritetsstyre har flera gångar fått frågan om vilken överenskommelse partierna har träffat – svaret är alltid detsamma: Berättar vi inte, det är internt! Centerns representant förklarade också: Ingen risk, de andra sex partier kommer aldrig överens, vi kommer inte att fällas.

Under årens lopp blir det ju åtskilliga tillfällen att se om det var en korrekt bedömning. I veckan var det budgetdebatt och en rad andra tunga ärenden som avgjordes genom omröstningar i fullmäktige. Och visst, kommunledningen vann samtliga omröstningar med marginal.

Ändå blev det inte som Centerns starke man förutspådde. Hans kalkyl utgick nämligen från att Vänsterpartiet ”aldrig” skulle fälla ett styre där socialdemokraterna hade ledningen.

Så här blev det: I ärendet Mål och resursplan fanns fyra förslag. S+C+MP hade lagt fram ”huvudförslaget” från kommunstyrelsen till fullmäktige. Förslaget präglades av stor återhållsamhet och minimala tilldelningar till de nämnder som sysslar med utbildning och omsorg. Förslaget från M+FP+KD var en aning mer generöst, i opposition öppnar de borgerliga partierna plånboken lite mer. Sverigedemokraterna hade ett eget förslag. Rent formellt utmärkte sig förslaget på flera punkter som motsägelsefullt och levde egentligen inte upp till flera grundläggande regler om hur ett budgetyrkande borde se ut. Vänsterpartiet markerade med sitt förslag att nämndernas framställning respekteras. Såväl barn- och utbildningsnämnden som socialnämnden och även kultur- och fritidsnämnden skulle få väsentligt större resurser än det som fanns i huvudförslaget och den borgerliga oppositionens yrkande.

Efter flera voteringar var det i slutomröstningen de två förslagen från S+C+MP respektive M+FP+KD som stod mot varandra. Resultatet blev 28 mot 15 och 8 som avstod. Sverigedemokraternas sex ledamöter ställde sig bakom socialdemokraterna. Vänsterpartiets sex ledamöter reserverade sig till förmån för det egna förslaget. Välfärdspartiets båda ledamöter avstod också i slutet.

Den lokala tidningen TTELA berättade först fel, där kunde man läsa att SD reserverade sig. Idag kom rättelsen ”även M reserverade sig”. Men det är fortfarande fel, SD övergav helt sitt eget förslag och röstade för huvudförslaget, partiet reserverade sig inte.

Det kom en omröstning till som gällde Vänsterpartiets extra yrkande som skulle öronmärka pengar till ungdomshuset och projektet ”Hjälpande händer”, två insatser där målgruppen oftast utgörs av ungdomar som inte är födda i Sverige. Sverigedemokraterna skulle rösta emot, det var helt klart, men att avslaget åter skulle komma från 28 ledamöter är mycket överraskande.

Sedan kom den långa pausen innan överläggningarna fortsatte på kvällen. Nog med tid att reflektera och fundera över det som varit tidigare under dagen.

Fortsättningen blev dock än värre. Barn- och utbildningsnämnden begärde för innevarande år en tydlig förstärkning av anslagen mot bakgrund av att antalet tillkommande barn och ungdomar i förskolan och skolan var i storleksordning ”en helt ny skola”. Alla vet att så är fallet, alla vet också att det är anhöriginvandringen och den stora gruppen asylsökande familjers barn som är huvudanledningen till den snabba tillväxten. Sverigedemokraternas gruppledare gjorde klart vad partiet tyckte om detta. Dock hade SD inget eget förslag. Däremot fanns tre andra förslag. Längst gick Vänsterpartiet som ställde sig bakom det enhälliga beslutet från nämnden, där samtliga partier (även SD) hade yrkat en förstärkning med 23,4 Mkr. S+C+MP förklarade nu i fullmäktige att förslaget riktas tillbaka till nämnden, inga tilläggsanslag utan nämnden ska visa under resten av året att man kan klara sig inom tilldelad ram. M+FP+KD lade sig i det tredje förslaget mittemellan och förslog en förstärkning med 11,5 Mkr.

Med tanke på den tidigare uppslutning som gav 28 röster av 51 vid två omröstningar borde socialdemokraterna fått sig en tankeställare. Det egna förslaget ”ingenting” motiverades rent ”budgetmässigt”– det fanns inte mer pengar att dela ut. Sverigedemokraterna kom till samma resultat med en annan utgångspunkt – vi vet varför pengarna begärs och då säger vi ”glöm det”.

Det gjordes många försök från talarstolen att uppmärksamma socialdemokraterna på situationen, förgäves. Centerpartiet har ordförandeposten i barn- och utbildningsnämnden, socialdemokraterna 2:a viceordförandeposten. Båda talade nu i fullmäktige mot det beslut som enhälligt fattades i nämnden under deras ledning.

Hur blev resultatet? 28 mot 23. Självfallet röstade Vänsterpartiet, när det egna förslaget hade fallit, till förmån för förslaget som åtminstone skulle ge hälften. Men om nu inte lokaltidningen TTELA berättar om detta ärende någon gång nästa vecka eller om det återigen skulle smyga sig in fel i rapporteringen, kan vi säga det en gång till: Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Centern och Miljöpartiet är överens om att barn- och utbildningsnämnden under hösten skall komma med besparingsförslag som överstiger 20 Mkr.

Det finns ingen anledning att solen skall lysa över Vänersborg på midsommarafton, två dagar efter detta dråpslag som delades ut i vårt kommunhus!

Jovisst, det var partiledardebatt i riksdagen

I onsdags var det den sista partiledardebatten innan sommarpausen. Nästa gång lär det ”onormala” ta mindre plats – till hösten lär regeringen få möjlighet att regera med egen budget.

Var och en får bilda sig en egen uppfattning om ”hur det gick” för partiernas representanter. Vår uppfattning är att Jonas Sjöstedt överträffar våra egna högställda förväntningar.

Som alltid är det intressant att höra det som sägs, vilka frågor som får en framskjuten plats och vilka andra frågor som blir utan svar.

Här först länken till hela snabbprotokollet – Jonas Sjöstedts anförande har nummer # 106 i protokollet, därefter följer replikskiften med Annie Lööf, Jan Björklund och Jakon Forssmed. Därutöver finns flera inlägg som Jonas Sjöstedt gjorde när han begärde replik på andras anföranden.

Självfallet går det att i efterhand se och höra hela debatten på riksdagens hemsida. Här ett avsnitt på en Youtube-länk som börjar med Jonas Sjöstedts anförande och avslutas med replikskiftet med Jakob Forssmed.