Det tredje! En tydlig avsikt att påverka!
Det är besynnerligt att se hur den lokala tidningen TTELA vill påverka. Helt i sin ordning när det gäller inlägg av ledarskribenten på ledarsidan. Något så när också då reportaget eller artikeln kompletteras med en ”analys” som kryddas med några fyndiga formuleringar typ: ”Vänsterpartiet skulle få tugga på sitt enträgna oppositionsarbete.”
Men därutöver finns anledning att ställa frågor: Varför bara frågor till ”ledande” politiker, varför inte till fler än endast ledande? Varför inte fråga direkt? Istället för att inhämta från någon ”däruppe” vad som tycks om ”de andra”?
Värre än så, journalistens direkta citat finns med i tidningens nätupplaga. När redigeringen kommer igång plockas hela meningar och avsnitt bort. Några kommentarer från vårt kommunalråd tas bort eller formuleras om för att papperstidningen dagen därefter kan rikta ljuset på det tidningen vill ha fram, inte det som har sagts.
Flera av våra insändare får inte nåd, det framgår av andra publicerade insändare att dessa skrevs åtskilliga dagar senare.
Nog om detta – värre är att betraktelsen om vad som ska ske ”efter valet” helt och hållet missar en avgörande fråga.
Vem med vem och vilka på vilka positioner är inte något som måste avgöras omedelbart, det kan ta den tid det tar.
Men budgetarbetet kan inte vänta. Här finns bindande föreskrifter i olika paragrafer i kommunallagen som säger: skattesatsen ”senast i november”, budgetbeslutet för nästa år egentligen också, fast i undantagsfall duger det med december.
Arbetet med att hantera intäkter och utgifter för den kommunala verksamheten är i full gång. Nästa vecka behöver tre tunga nämnder bestämma sig. Samtidigt möts budgetberedningen för att dra slutsatser av inkommande besked.
Det är två punkter som är problemet, dessa gäller alla tre nämnder. Anvisningen att inte överskrida innevarande års anslag är ogörlig. Alla nämnder har tillkommande arbetsuppgifter, föreskrivna av lagtexter och betingade av en växande befolkning. Verksamheten 2019 är dyrare än 2018. Alltså borde något ”skäras bort” för att finansiera annat. Förvaltningarnas förslag ger våra politiker i nämnderna mycket lite handledning var verksamheten lider minst skada vid dessa besparingar. Här finns det gamla problemet: I nämnden finns en åsikt, i kommunledningen en annan. I nämnden ser man verksamheten och vet vad som krävs, i ledningen förskansar man sig bakom argumentet: Vi måste titta på helheten.
Än tydligare blir att ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, avvisas unisont av alla, även hennes egna partikamrater. Förslaget om finansieringen av den sociala inkluderingspotten sågas rakt av.
Visst blåser det snålt kring ordföranden, hon har dock försatt sig själv i denna situation.
Det är uppgiften att snickra fram ett budgetförslag, att besvara frågan om skattehöjning eller inte som är bråttom. Samtidigt som dessa två uppgifter behöver lösas, klarnar också bilden om det eventuellt behövs en förändring i kommunledningen för att lägga grunden för ett mera långsiktigt, ett mera framgångsrikt arbete.
Vänsterpartiet låter sig inte tystas av utomstående betraktare, vi tuggar gärna vidare. Men det är klart, vill man komma med svepande uttalanden, då behöver man inte titta på några protokoll. För gör man det, så kan man inte komma förbi att våra representanter i socialnämnden, i barn- och utbildningsnämnden, i byggnadsnämnden, i samhällsbyggnadsnämnden, i Kunskapsförbundets direktion och i kommunstyrelsen många gånger har skrivit den text som efter omröstningen blev den vinnande kompromissen.
