Skip to main content

År: 2018

Åter på banan

Då är pausen slut!

Vi suckade uppgivet när kommunfullmäktige för en vecka sedan beslutade om en budget för 2019 som kommer att sluta med bastanta underskott. Men bokslutet för 2019 görs först våren 2020. Fram till dess kommer insikten att krypa fram. Ska vi få höra några nya fantasifulla ursäkter och bortförklaringar? Eller tar man bara fram sådant som finns i skrivbordslådan och som brukar användas när uppmärksamma revisorer skriver obligatoriska rapporter på temat ”aja baja”?

Vänsterpartiet klämde till med en reservation, den sammanfattar på en sida vad vi bevittnade och hur vi kände.

Nu gör vi oss redo när våra  förvaltningar presenterar för sina nämnder vid mandatperiodens absolut sista sammanträden den bistra sanningen.

I januari  2019 utbildas nyvalda ledamöter och ersättare, om regelverket, om uppgifterna för nämnden, hur ärenden hanteras och mycket därtill. Och så ekonomin:  varför är det så ödsligt tomt i plånboken när så mycket ska göras? Hur gör vi för att det här ska gå ihop? En bättre start för nya ledamöter i nämnderna kan man ju önska sig, men därav blir intet.

På fullmäktige 19 december skall alla val ske. Det börjar med att fullmäktige äntligen, mer än tre månader efter valdagen, skall få riktiga ordföranden på plats. Därefter två dussin beslut som avser all dessa nämnder och styrelser. Än idag är inte sista ordet sagt hur fördelningen skall ske.

När valberedningen träffades igår klargjordes att den starka SD-truppen med 9 av 51 ledamöter står på egna ben. Gångna mandatperiodens kommunledning S+C+MP med 20 mandat får tänka till ännu en gång och organisera om – det kom till en förändring som måste hanteras.

När valen sker i december, finns fem partier som agerar en eftermiddag och en kväll tillsammans, därefter går man skilda vägar igen. Den tekniska valsamverkan omfattar 22 mandat, två mer än kommunledningens manskap. M+L+KD mönstrar 15, Vänsterpartiet 5 och Medborgarpartiet 2 mandat.

Det är mycket som sker i kommunen just nu, det mesta under ytan, något annat i fullt rampljus.

Nästan lika mycket som däruppe i Stockholm och i synnerhet i kvarteren runt Helgeandsholmen. Och tänk, hur mycket det betyder för en kommun som Vänersborg, hur mycket kommunens politiker längtar efter en klargörande upplösning av hela spektaklet. Utgången är av yppersta vikt för oss, där sätts ramarna för våra möjligheter.  Hur är det om en månad? När vi önskar varandra Ett Gott Nytt År, kan vi hoppas på något eller säger vi bara så till varandra för att inte bryta med traditionen?

P.S. Ta del av Vänsterpartiets debattartikel i Dagens Nyheter

Ärligt talat …

Kommunfullmäktiges budgetbeslut och debatten som föregick beslutet var nedslående.

Vi ska hämta oss, det gör vi alltid!

Vi får tänka genom det vi hörde, det som nu gäller. Och vi ska försöka komma till rätta med den enorma tomheten vi upplever just nu!

Snart …

Nu förstår vi bättre

Budgetomröstning i fullmäktige i morgon onsdag. Vårt problem är att budgetförslaget inte tar hänsyn till verksamhetens behov. En gång till:

Hur mycket beviljas? Vad kommer att hända när nästintill inget beviljas?

Barn- och utbildningsnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Kultur- och fritidsnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Socialnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Men så kom morgontidningen TTELA med en artikel som förklarar hur det ordnar sig: ”Budget hård prövning för verksamheter”.

”Sex partier i Vänersborg går fram med ett gemensamt budgetförslag.” ”– Det är en styrka att kunna få igenom sin budget, säger kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).”

”[Nämnderna]  har begärt mer än de får, säger Marie Dahlin.  Lösningen är enligt henne att spara och att bli effektivare.”

Gunnar Lidell, M: ”Men vi vet att nämnderna är duktiga på att tänka nytt. ”

”De båda kommunalråden sätter ett stort hopp till den genomlysning av kommunens ekonomi och verksamheter som ska påbörjas nästa år och förmodligen börja ge effekt 2020. Tanken är att hitta effektivare sätt att använda skattmedlen.”

På frågan om vallöften att förbättra skolresultaten: ”– Ja, man löser inte allt med mer pengar. Jag tror också att det handlar om hur man jobbar, säger Marie Dahlin.

På en liknande fråga om löften från M om fler behöriga lärare:  ”– Det får vi se. Vi hoppas att genomlysningen ska hjälpa oss att tänka i nya banor, så att vi kan få loss pengar till fler lärare, säger Gunnar Lidell.”

P.S. :”FLOSKEL” Wikipedia: En floskel är ett tomt, slitet ord eller uttryck, en banalitet. Granna och vackra, men tomma och innehållslösa ordfraser, eller uttryck, som på något sätt står i kontrast till verkligheten eller uttrycker självklarheter, men som inte desto mindre upprepas ofta.

”Tolerera” var ordet

En statsministerkandidat skall tolereras av riksdagen för att kunna bli statsminister. För utan statsminister ingen regering, och utan regering ingen budget. Ingen riktig budget …

En övergångsregerings budget skall läggas fram enligt ett regelverk som skapades för länge sedan och som nu testas på riktigt för första gången. Tålamod anbefalls, det ska nog ordna sig!

Det gör det inte! Ute i kommunerna och i regionerna finns också regelverk. Och nu visar det sig att dessa regelverk inte går i takt. Då hjälper inte tålamod, då hjälper inte tolerans.

Kommunen har kostnader, för att betala krävs intäkter. Staten brukar bidra med statsbidrag till kommunernas möjlighet att utveckla verksamheten och att ge förutsättningar för att sikta på bibehållen kvalitet.

Övergångsbudgeten avstår från ”insikt”, en sådan budget säger ”det som är det är” och sedan är det inget mer …

I torsdags debatterades budgetpropositionen. Någon debatt blev det dock inte. I stället höll åtta representanter från åtta partier var sitt anförande. Alla förklarade från det egna partiets utgångspunkt hur man borde uppfatta budgeten, hur man bör förhålla sig och vad som måste ske för att budgetarbetet åter görs på riktigt.

Självfallet var vi nyfikna på hur vår egen Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson, lade ut texten.

Ulla Andersson avslutade med en uppmaning: ”Tids nog, när en ny regering kommit på plats, får den lägga fram sin budget. Vi alla får på olika sätt hantera det som opposition, regering, förhandlare eller som samtalspart. Det är en rimlig och ansvarsfull ordning.

Ulla Anderssons hela anförande finns här.

Svart på vitt

Om en vecka röstar kommunfullmäktige om MRP 2019-2021. Mål- och resursplanen är i första hand en anvisning för 2019 som riktar sig till nämnder och förvaltningar. ”Så här mycket ställer vi till ert förfogande ….”

Innan budgetberedningen, kommunstyrelsen och nu slutligen kommunfullmäktige mejslar fram ett beslut, hade förvaltningar och nämnder tillfälle att berätta vilka behov som finns för 2019.

I september och oktober kom dessa underlag. Vid den tidpunkten var alla medvetna om att utdelningen aldrig skulle kunna ske i enlighet med förväntningarna. Det skulle behövas en mix av kostnadsbegränsning och tillkommande intäkter.

Kommunledningen S+C+MP var tuff – budskapet var i stort sett att inga medel skulle skjutas till. Men kommunledningen är en minoritet, i kommunstyrelsen 7 av 15 och i kommunfullmäktige 20 av 51. Det fanns ju tre andra förslag också.

Tja, det fanns.

Igår diariefördes ett nytt förslag – S+C+MP kompromissade med M+L+KD. Nu finns ett förslag som samlar 35 av 51 ledamöter i fullmäktige.

Då återstår frågan: På vilket sätt tillgodoser kompromissen förvaltningarnas anspråk och nämndernas beslut?

Barn- och utbildningsnämnden anmälde ett behov om något över 30 miljoner, kultur- och fritidsnämnden  1 miljon och socialnämnden  36,5 miljoner.

Om en vecka fattas beslutet – gott om tid att leta efter svaren. Hur mycket beviljas? Vad kommer att hända när nästintill inget beviljas?

Barn- och utbildningsnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Kultur- och fritidsnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Socialnämndens katalog med åtgärdsförslag och konsekvensbeskrivningar

Snart på räls igen

En befriande rubrik i morgontidningen: ”Då väntas det politiska styret i Vänersborg bli klart”. TTELA:s nätupplaga hade underrubriken: ”Partierna skulle ha presenteras i går – men det hela sköts upp”.

I pappersupplagan blev rubriken en annan: ”Fortfarande oklart om Vänersborgs styre”. Men av texten framgår det förlösande: ”Vi blev inte riktigt färdiga, vi kunde inte fortsätta i dag (måndag). Det är inget dramatiskt, det ska räknas lite till. Det handlar om fördelningar av poster, säger Kenneth Borgmalm (S), som har hållit i förhandlingarna för sitt partis del.”

Artikeln avslutas än tydligare: ”Kenneth Borgmalm är förhoppningsfull och tror att det inte ska dröja länge innan det blir offentligt vilka som ska ingå. – Jag tror att vi får ihop det på onsdag, säger han.”

Därmed borde det vara klart att punkt 1 och punkt 2 på kallelsen till kommunfullmäktige 21 november inte på nytt behöver utgå, utan att Vänersborgs nya kommunfullmäktige leds av en vald ordförande och två valda vice ordföranden.

Det pågår fortfarande förhandlingar

Sveriges Television rapporterade igår i lokalsändningen från Svt-Väst att det fortfarande pågår förhandlingar i 9 av Västra Götalands 49 kommuner.

I Vänersborg sker mycket diskreta förhandlingar. Vänsterpartiet fick den 20 september en fråga från Socialdemokraterna: ”Med tanke på den kommande mandatperioden, ser sig Vänsterpartiet som oppositionsparti eller vill ni något annat?” Vi svarade att vi på samma sätt som 2010 och 2014 även nu ville vara med och leda utvecklingen av kommunen. Sedan dess har ingen officiell kontakt tagits med oss.

Det finns många rykten. Ingen borde egentligen vilja önska sig ett minoritetsstyre i ytterligare fyra år. Gunnar Lidell, M, fick 2010-2014 uppleva gränserna när M-gruppen förfogade över 20 av 51 fullmäktigemandat. Marie Dahlin, S, hade 2014 -2018 ett något bättre utgångsläge med 22 mandat. Men även hon fick flera gånger hantera en budget som oppositionen hade föreslaget och fått bifall för av fullmäktige. Nu har hennes underlag krympt, eftersom Miljöpartiet förlorade två av sina fyra mandat, nu är de bara 20 fördelade på tre partier. Och mycket tyder på att Miljöpartiet har ett problem: Med endast två mandat kvar kan man inte spänna bågen och ställa ultimatum för sin medverkan. Utan förhandlingsframgång torde de medlemmar som är kvar i Miljöpartiet få svårt att förstå varför man ska klamra sig fast i kommunledningen.

S och C lär också ställa sig frågan vilken hjälp de kan förvänta sig av MP. Det går kanske lika bra utan MP. Med 18 mandat bakom sig, ett mandat mer än en tredjedel av fullmäktiges ledamöter.

Fullmäktige nästa vecka, ingen lösning i sikte. Med ett budgetförslag vars utformning bortser från allt som S och C nyss hade skrivit in i sina vallöften. Ett budgetförslag som sex av nio partier i fullmäktige inte ställer upp på. Som sannolikt ändå kommer att bli kvar efter alla omröstningar.

Diskreta förhandlingar, inga förhandlingar – inte vet vi. Men vi ser att tiden talar för Marie Dahlins strategi. Nästa vecka behöver endast beslutet komma om kommunalskatten skall förbli oförändrad eller om den ska höjas. S och C röstar för ”oförändrad”, det gör också M, L och KD. Budgetbeslutet kan, om så behövs, tas i december. Men när nya intäkter genom höjda skatter inte längre står till förfogande, kan alla andra budgetförslag skrotas. Förslag att bibehålla kvalitet på områdena utbildning och social verksamhet kan inte ställas om partierna inte pekar ut hur det ska finansieras. Bingo för Marie Dahlin, men har Vänersborg verkligen inte förtjänat bättre?

En mänsklig och rättssäker flyktingpolitik

Det var då det! 2014 och 2015 – det finns kvar mängder av bilder, filmer, tidningsreferat, berättelser, utfästelser …

Det var länge sedan. Och många låtsas idag att det går att glömma vad som sades och vad som lovades. När man ställde upp på en värdegrund som präglades av insikt och förståelse, där medmänsklig hjälp kom först, där man begrep att det skulle kosta men visste att vi hade råd, att vi lever i ett land som kan dela med sig.

Den där andra sidan, den mörka sidan – den ställde man inte upp på. Det var SD som ville stänga gränsen och som hånade medmänskliga insatser.

Vänsterpartiet har behållit sin linje, har kvar sin uppfattning och fortsätter att hävda att grundläggande mänskliga rättigheter kan vi inte neka den som behöver skydd och den som har fått en plats i Sverige.

Vänsterpartiets motion ”En mänsklig och rättssäker flyktingpolitik” är en ovanligt omfattande motion. I inledningen beskrivs varför människor är på flykt och vad som är grundpelarna i flyktingkonventionen. Vänsterpartiet motiverar kravet att dra tillbaka den tillfälliga lagen som gäller än. Problematiken som den kluvna inställningen och klumpiga hanteringen av ensamkommande barn och ungdomar har skapat ägnas ett längre avsnitt.

Att asylprövningen omgärdas av mängder av brister i hanteringen och fortfarande för med sig oförsvarbar långa väntetider vet alla som inte blundar.

Vänsterpartiet skriver i motionen också om EU:s flyktingpolitik och slår fast kravet på att skapa lagliga vägar till Europa.

För oss är det viktigt att förutsättningarna för familjeåterförening förbättras.

I slutet på motionen behandlas också återvändandets villkor och vad som gäller vid verkställighetshinder.

Denna riksdagsmotion står våra riksdagsledamöter för. För partiets medlemmar är det ett bra underlag att skaffa sig kunskap om vilka problem som finns för människor som har lyckats fly till Sverige och för alla andra som är på flykt.

Sedan kan man bara hoppas att även andra läser och begrundar en motion som visserligen är mycket lång men som är skriven i klartext från första till sista sidan.

Skolan i kris? Eller skolpolitiken?

Det är genom att skriva en motion som oppositionspartier i riksdagen kan formulera tydliga målsättningar för det parlamentariska arbetet,

Daniel Riazat, Vänsterpartiets talesperson i utbildningsfrågor och ledamot i riksdagens utbildningsutskott, står tillsammans med åtta andra av partiets ledamöter bakom motionen ”Systemfelen i den svenska skolan”.

Tre frågor uppmärksammar motionen, först och främst det fria skolvalet. ”Den svenska skolan är inte i kris, men det är den svenska skolpolitiken. Skolpolitiken måste ha som tydlig utgångspunkt alla elevers rätt till likvärdig och högkvalitativ kunskap, inte bara på pappret utan också i praktiken. Men skolvalet leder åt helt fel håll. Att skolan ska vara en plats där elever med olika bakgrund och erfarenheter kan mötas blir alltmer avlägset. Vänsterpartiet anser att alla barn oavsett bostadsort, klassbakgrund och etnisk bakgrund ska garanteras en bra skola istället för dagens segregerande skolvalssystem. Dagens system med ett fritt skolval i grundskolan måste därför avskaffas och ett nytt system med visionen om allas likvärdiga rätt till kunskap tas fram.”

Vänsterpartiet är inte partiet som viker ner sig, den andra frågan gäller idag som tidigare: Avskaffa vinstjakten.

”Vänsterpartiet menar att det fortfarande finns ett behov av vinstbegränsningar inom välfärden i allmänhet och skolsektorn i synnerhet. För en likvärdig utbildning behövs ett slut på vinstintresset inom skolväsendet.” 

Förstatliga skolan – statligt huvudansvar är den tredje och avslutande rubriken. ”Det kommunala huvudmannaskapet med 290 olika sätt att styra skolan har skapat ett byråkratiskt system. Med en tydlig statlig finansiering och resursfördelning som utgår ifrån behoven kan de ekonomiska resurserna prioriteras och fördelas till de insatser som spelar störst roll för elevernas kunskapsutveckling. Med ett nationellt ansvarstagande kan den negativa trenden vändas och skolsystemet ges förutsättningar att bli likvärdigt.

Vänsterpartiet föreslår därför att en bred parlamentarisk utredning ska tillsättas för att ta fram förslag om hur staten ska överta huvudansvaret för att garantera alla enheter inom skolväsendet likvärdiga ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar.”