Vänsterpartiet Vänersborg

Kommunstyrelsens aprilmöte

Hur ska man sammanfatta en lång dag med kommunstyrelsen? Mängder av föredragningar, ont om tid för att ställa frågor, i slutet en kortare stund för beslutsrundan som dominerades av ärenden där inget beslut togs. Ordföranden Marie Dahlin, S, fanns inte på plats, Bo Carlsson, C, ersatte. Körschemat, klockan och klubban – det var inte första gången styrelsen upplevde vikariens riktsnören.

I tur och ordning: Hunnebergs Kungajaktmuseum (som förresten funderar över att byta namn),  Vänerhamn, AB Vänersborgsbostäder, Kunskapsförbundet Väst, Vattenpalatset AB, Fastighets AB. Alla dessa bolag som kommunen antingen äger helt eller där Vänersborg är en av flera medlemskommuner. Samma tema för alla: Hur gick det 2016, hur ser det ut idag, vad kan vi förvänta oss framöver? I maj blir det bolagsdag, då träffas man för att raskt gå genom alla ärenden på en dagordning som i stort sett är lika för alla bolagsstämmor. Då gäller det för en ensam politiker utsedd av ”ägaren” Vänersborg att säga ja och amen till alla förslag som finns med på dagordningarna.

Men det fanns fler föredragningar i kommunstyrelsen, innan lunchpausen och efteråt: 50 miljoner investeringsmedel för åtgärder i kommunhuset, Natura 2000: Vänersborgsviken (där vi med spänning får invänta länsstyrelsens beslut kring vår ansökan om tillstånd för utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsverk), Bokslut och årsredovisning 2016 samt nämndernas verksamhetsberättelser, Detaljplan Sanden söder om Dalbobron.

Inte många ledamöter gör anteckningar, samtliga presentationer ligger undantagslöst på kommunens hemsida, tillgängliga för vem som helst. Men det brukar bli en massa frågor, några om sådant som tillhör ärendet och många andra därutöver. Dock inte så när Bo Carlsson, C, svingar klubban – lunchrasten kunde påbörjas tjugo minuter före utsatt tid.

När tiden var inne för beslutsomgången, så var det inte längre givet att det skulle gå att hinna klart innan kvällen. På några punkter spretade åsikterna oerhört, hur skulle man lyckas komma fram till beslut som höll över tiden? Här fem ärenden där vi tycker det behövs ett förtydligande utöver det som kommer att stå i det officiella protokollet om en vecka.

Ärende 6 – Program för Detaljplaner för Sanden, söder om Dalbobron. Den som på morgonen hade läst den lokala tidningen TTELA kunde få uppfattningen att det nu skulle gå undan. Men det blev många frågor och invändningar: Inget samråd kring planprogrammet? Jovars, det fanns ju samråd tidigare, 2007 och 2008. Och så hade ”politiken” vid flera tillfällen samtalat med fastighetsägarna. (Politiken är kommunalråden, fastighetsägarna är ett dussin, som har den största delen av hela markområdet och som lär finnas i två läger – den ena gruppen vill utveckla området och möjliggöra bostäder, den andra är fast besluten att fortsätta verksamheten man bedriver idag på samma plats också i fortsättningen.) Visst ska det välkomnas privata initiativ, men ska kommunen avstå från att överväga hur man vill se en framtida utveckling? Om kommunen vill vara seriös behövs det lite mer tid. Har våra tekniska avdelningar utrymme att hantera Sandens alla planfrågor vid sidan om alla andra bygglovsansökningar som är på gång och allt annat planarbete som behöver göras? När kommunstyrelsen hade tänkt och talat färdigt för denna gången klubbade Bo Carlsson det enda möjliga beslutet: Att anteckna informationen och återkomma vid nästa tillfälle.

Ärende 9 – Reviderat konsortialavtal och förbundsordning för Kunskapsförbundet Väst. Här var det den borgerliga gruppen M, L och KD som lyckades med att skjuta besluten till senare tillfälle. Det gällde att en motion i Vänersborg, som berörde avtalet och förbundsordningen, ansågs behöva vara besvarad innan detta ärende kan avgöras. Det gällde också att man ansåg att vissa formuleringar i de nya föreslagna texterna inte alls motsvarade tidigare förväntningar att åstadkomma skrivningar fria från tolkningsproblem. Innan sommaren skall dock kommunstyrelsen fatta sitt beslut om konsortialavtalets nya lydelse och skicka ett beslutsförslag till kommunfullmäktige kring den reviderade texten för förbundsordningen. I Trollhättan, den andra av två medlemskommuner i Kunskapsförbundet Väst, undrar man nog vad man har för sig i Vänersborg, Trollhättan har redan tagit ställning för den texten som inte fick gehör i Vänersborg.

Ärende 20 – Anhållan om investeringsmedel för utveckling av ny verksamhet vid Fredrikslunds landeri. En enhällig socialnämnd ställde sig bakom ett förslag att ge fyra personer fortsatt möjlighet att dagligen gå till en sysselsättning möjlig för dem. Det skulle vara en ersättning för något som inte längre gick att fortsätta med, en verksamhet som också skulle kunna bli till glädje för andra. Socialförvaltningens enhet för Omsorg om funktionshindrade förväntade sig förståelse och bifall för förslaget. Det finns människor bland oss som behöver att någon bryr sig och kläcker idéer som går utöver det vanliga. Men, nej, kommunstyrelsen diskuterade inte ens frågan, hänvisningen till en formell ärendegång längre fram nästa år skjuter tanken i sank. Vänsterpartiets yrkande fick bifall endast från två ledamöter från SD och förlorade omröstningen med 4:11. Bland de andra elva i kommunstyrelsen  fanns några som i socialnämnden hade ställt sig bakom förslaget. Då var vi där igen, berättelsen om att sitta på två stolar ….

Ärende 23 – Överföring av vissa funktioner från Socialnämnden till Kommunstyrelsen – ett ärende som gällde befattningen ”handikappkonsulent” som legat under socialnämnden men som på förslag från socialnämnden skulle flyttas till kommunstyrelsen. Nu fanns fyra olika förslag: ”Avslag” och utreda överföring till samhällsbyggnadsnämnden (S och C), uppdrag att utreda överförning till kommunstyrelsen (M), ett sent förslag från MP att utreda alternativa nämnder, och så det förslag som till slut antogs enhälligt: ”Kommunstyrelsen bifaller Socialnämndens begäran om överflyttning av medel för funktionen handikappkonsulent.” Därmed finns funktionen hos kommunstyrelsen, förhoppningsvis annonseras snart tjänsten ut så att det äntligen är möjligt att komma vidare. Varifrån kom det förslaget som alla till slut ville göra till sitt eget? Vänsterpartiet.

Ärende 25 – Yttrande över genomlysning Fyrbodals Kommunalförbund. Marie Dahlin (S), kommunalrådet, är också en av fem ledamöter i Fyrbodaldirektionens arbetsutskott. Med andra ord, de bästa förutsättningar för att vår kommunstyrelse alltid skulle hålla sig i framkanten av de viktigaste frågor som berör Fyrbodal, kommunalförbundet för fjorton kommuner. Förbundet hade kommit till ett läge där antingen nya medel från alla medlemskommuner behövde tillföras eller där drastiska begränsningar av verksamheten behövde göras. Det fanns mycket underlag att läsa och sätta sig in i, men det hamnade på kommunstyrelsens bord först efter ”sista dagen” för att lämna ett besked hur ”vi i Vänersborg” ville se lösningen. Det blev en diskussion men den skrapade bara på ytan, flera ledamöter visade med sina frågor att ärendet var alldeles för komplext för att man skulle kunna påstå att beslutet fattades med de bästa förutsättningar.  Den borgerliga gruppen föreslog att bibehålla medlemsavgift på 28 kronor per invånare och år. Från Fyrbodal fanns underlag som visade att egentligen skulle det behövas en höjning med nio kronor.  De mindre kommunerna i Fyrbodal ömmade säkerligen för detta alternativ, de stora (Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg) landade nog på alternativet ”minsta möjliga höjning”. Det föreslogs från arbetsutskottet en höjning med fyra kronor, en höjning till 32 kronor per invånare och år. Medan SD anslöt sig till den borgerliga gruppen, avgjorde Vänsterpartiet ärendet med sitt bifallsyrkande till kommunledningens förslag om höjningen med fyra kronor. Omröstningen slutade således 9:6.

Strax innan klockan 16:00 var kommunstyrelsen klar, tekniken i huset ville inte heller vara med längre, en kortslutning i ljudanläggningen förorsakade världens tjut och alla flydde salen.

Nästa sammanträde sker i andra, ombyggda lokaler, renoveringen av kommunhuset sker snabbt, redan 2019 skall allt vara gjort och alla medarbetare skall kunna flytta in i huset igen.

Nej, vi har inte riktig förstått varför

Protokollet från socialnämnden ljuger inte, det var nio ledamöter utöver företrädaren från SD som förkastade vårt förslag. Vi hade med stort tålamod under perioden november till mars försökt att få nämnden med oss i en fråga som kommer närmare och närmare. Restad Gård, det stora anläggningsboendet finns i Vänersborg, för asylsökande, för gruppen som har fått permanent uppehållstillstånd tidigare eller som får tillfälligt uppehållstillstånd nu men inte lyckas att hitta eget boende, en anläggning där nu också fler och fler åldersuppskrivna barn inkvarteras. Är man döv, är man blind? Vad behöver hända innan det kommer en reaktion, något mer än att man lägger ”informationen till handlingarna”?

I lokaltidningen TTELA finns ett upprop ”Vi vill ha politiker som värnar om mänskliga rättigheter”, i Göteborgs Posten GP finns en debattartikel ”I Sverige har olika människor olika värde”. Läser man inte? Dessa texter vänder sig till oss, till oss alla, till politiker, till politiker i Vänersborgs socialnämnd också.

Vad gör vi med ensamkommande?

I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.

I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”

I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.

Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.

Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:

Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:

Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)

Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.

Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.

Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.

Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.

Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.

Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.

För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.

I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.

För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:

Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.

I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”

Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.

Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                       2017-03-31

Det kanske löser sig

Om det inte går på räls, då finns det risk att ett ärende slutar på ett sätt som det inte var tänkt. Eller också att fullmäktige inte kommer fram till ett beslut.

God förmåga till kommunikation är en förutsättning, att hålla sig informerad om hur en och samma fråga besvaras olika av olika nämnder och förvaltningar är också en fördel – det blir spännande att se hur kommunfullmäktiges ordförande lever upp till mångas förväntningar, att vid morgondagens sammanträde skilja äpplen och päron och att hitta en väg ur en lite väl tilltrasslad situation.

Det handlar om ett ärende som inte finns med på kallelsen och om ett annat ärende som landade fel vid kommunstyrelsens beredning för någon vecka sedan. Båda handlar dock om en och samma sak:  Det saknas skollokaler i Vänersborg och det finns ett förslag till att lösa lokalbristen åtminstone under de närmaste åren.

Barn- och utbildningsnämnden förordar lokalerna på Idrottsgatan 7, fast det behövs renovering, ombyggnad, anpassning. Nämnden lämnade ett förslag till att finansiera åtgärderna till viss del genom att ställa pengar till förfogande som tidigare varit öronmärkta till Norra skolan. Dessa pengar räcker dock inte till för att stå för hela kostnaden. Därför behöver den projektansvariga nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, ett beslut av kommunfullmäktige innan arbeten kan påbörjas. DET ÄR DETTA ÄRENDE SOM INTE STÅR PÅ FULLMÄKTIGES LISTA I MORGON.

Det som finns på ärendelistan är samhällsbyggnadsnämndens förslag till den reviderade investerings- och exploateringsplanen. Vi har tidigare skrivit om planen – se ”Hur ska det sluta?” Oppositionens agerande och motivering till varför det blev ett annat beslut än det som låg på bordet beskrev vi också där.

Om kommunstyrelsens ordförande tar på sig att informera kommunfullmäktiges ordförande korrekt, så borde det vara möjligt att lösa problemet. Men det kan vara nog så svårt att hänga med i Marie Dahlins tankesprång.

Å ena sidan skriver hon till Vänsterpartiet att tåget har gått: ”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7. Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.”

Å andra sidan skriver hon till en medborgare som hade ställt en fråga i samma ärende: ”Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill. Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”

För säkerhets och tydlighetens skull sammanfattar vi:

Ärendet Idrottsgatan 7 måste sättas på dagordning och manglas fram i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen – ansvaret för detta har Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande. Hon har inte gjort detta. Utan denna hantering blir det inget beslutsärende i kommunfullmäktige.

Ärendet ”Reviderad investeringsplan” var i kommunstyrelsen. Där fanns inga pengar kvar av det tidigare anslaget till Norra skolan, ”objektet” var borttaget ur planen som sträcker sig 2018-2022. Oppositionen yrkade inte att dessa pengar skulle föras in igen, oppositionen markerade dock att någon gång måste paviljongerna vid Norra skolan ersättas av en ombyggnation, så att Norra skolans byggnad kan ge plats åt en skola med två klasser i varje årskurs.

Det borde inte föranleda kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Göran Ljunggren, S, att hindra att missuppfattningen nu kan undanröjas. Vad han måste bestämma, och vår förhoppning, är att han rådgör med sina två ställföreträdare i fullmäktiges presidium, det är om fullmäktige samtidigt skall formulera en signal att man inte behöver vänta till fullmäktiges möte 23 maj för att påbörja arbetet med Idrottsgatan 7. Tänk, eleverna kommer dit redan i slutet på augusti, bråttom är dagens understatement.

Vänsterpartiet lägger ett yrkande som syftar till att vara ”startskottet”. Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden redovisar yrkandet på sin blogg. Det är en möjlig väg att komma förbi Marie Dahlins handlingsförlamning, det är ett yrkande som hon i sak borde bifalla. Frågan är om hennes partikamrat ger henne denna möjlighet.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Nu är det upp till nämnderna

Idag beslutade kommunstyrelsen i ärendet ”Budgetberedningens förslag: Anvisningarna – Budget 2018 Ekonomisk plan 2019-2022”. Länken leder till ekonomistabens presentation, själva handlingen omfattar många fler sidor. Men PowerPoint-bilderna förmedlar allt som är viktigt just nu.

Detta förslag bifölls i kommunstyrelsen, sju ledamöter från partierna som i minoritet utgör kommunledningen, alltså S, C och MP, står bakom förslaget. Motförslaget kom från M, L och KD och fick fyra röster. SD anmälde kort och gott att man inte deltar. Vänsterpartiets två ledamöter fick möjlighet att anteckna till protokollet hur vi ställer oss. Vi fortsätter längs det spår som medlemsmötet och gruppmötet anvisade tidigare. Här anteckningen i sin helhet: ”Inför budgetberedningens sista sammanträde uttryckte Vänsterpartiet tydligt att vi inte skulle biträda eventuella besparingsförslag i beslutet kring ramsättningen. Nu finns det två förslag som båda i princip förespråkar samma anslag som gäller för innevarande budgetår. Skillnaden är för liten för att vi kan motivera i detta skede ett ja till det ena och ett nej till det andra förslaget. Vi kommer närmast i nämndernas arbete verka för förslag som uttrycker vårt engagemang för kommunala verksamheters bibehållna eller höjda kvalitet. I juni kommer Vänsterpartiet inte att avstå från ett ta ställning i en slutomröstning.

Det är alltså inga direkta besparingsförslag som nämnderna nu ska hantera och ta ställning till. Men indirekt är det såklart för våra stora nämnder (Barn- och utbildningsnämnden, Socialnämnden, även för Kunskapsförbundet Väst med den gymnasiala och vuxenutbildningen, där Vänersborg är en av två medlemskommuner) en påfrestande utmaning att bedriva verksamhet 2018 med samma anslag som knappt räcker 2017. Ingen kan blunda för det som nämndens ledamöter från alla partier vet – eller borde veta – nu krävs ett bra samspel mellan förvaltning och nämnd. Förvaltningsledningen skulle göra tjänstefel om den lägger fram förslag som går utanför de anvisade ramarna. Det är nämndens politiker som behöver läsa allt material från första till sista sidan. Innan budgetberedningen på nytt sammanträder i slutet på april behöver konsekvenserna av oförändrade anslag göras synliga. Nämndens politiker måste tala högt i sina partier eller partigrupperingar. Ingen ska få lov att gömma sig bakom ett uttalande som regelbundet brukar anföras i slutskedet av budgetmanglingarna: Jovisst, i nämnden står jag bakom förslaget att kräva adekvata förstärkningar, men nu i kommunstyrelsen (eller i kommunfullmäktige) gäller det för mig att se på helheten! Och då kan det bli ett annat ställningstagande.

Visst var det kallt idag

Men det hindrade oss inte från att finnas i gågatekrysset och på scenen mitt i Vänersborg. Är det RÖDA LÖRDAG så är det …

Det blev som alltid samtal om lokala frågor, om sådant som nyss passerade fullmäktige, om annat som snart ska vara framme vid avgörande beslut, om våra skollokaler, om platserna på äldreboendet, om musikutbildningen i vår kommun.

Men det fanns också andra frågor – därför här på hemsidan tre länkar till tre artiklar som vi hänvisade till när vi svarade på frågor:

  • Vad gör Vänsterpartiet i EU-parlamentet, i Bryssel och Strasbourg, vad är det för frågor som Malin Björk egentligen kan driva, vem samarbetar hon med, hon är väl ensam därnere, eller hur?
  • Vad anser Vänsterpartiet om kriget i Syrien som aldrig vill sluta?
  • Det där med VänsterpartietsBort med vinster ur välfärden” blir väl inget när det kommer till kritan?

Samtliga länkar leder till årets första nummer av Vänsterpartiets samhällsmagasin RÖTT. Den som vill bläddra i tidigare exemplar från de sista fem åren kan klicka här.

Peter Trollgärde tog kortet på oss tappra fem …

Kommunpolitisk vardag

Frågan som stod i centrum i veckan gällde kommunens delaktighet i projektet Wargön Innovation. Om nu inte ett överklagande begärs, så borde det rulla på snabbt och den omstridda byggnationen av en industrihall på den stora tomten ute på f.d. Holmens industriområde stå klart nästa år.

Röstsiffrorna talade efter den långa debatten ett tydligt språk – 32:19. Samtidigt ska det betonas att ett flertal av ledamöterna som röstade emot ändå uttryckte sitt stöd för själva projektet. Och att några, som röstade för att ge uppdraget till vårt Fastighetsbolag, våndades länge innan slutomröstningen. Stefan Kärvling, Vänsterpartiet, redovisar i en blogg innan och ett annat inlägg efter fullmäktige vad som avgjorde för honom.

Nu går vi vidare – det duggar tätt med ett antal nyheter som var väntade och andra som överraskar.

Det finns ett samarbete mellan berörda kommuner och regionen kring problemet med slussarna i Göta Älv. Även om den tekniska livslängden på dessa sex slussar från Vänersborg och ner till Göteborg lär ge oss lite mer tid, till 2030 är det sagt, så måste ju ett beslut om ersättning komma inom något år. Det är jättestort projekt och finansieringen syns idag inte i någon av kalkylerna som staten lägger fram för trafik och infrastruktur. Dagens olycka vid den sjätte slussporten gör fler uppmärksamma på frågan om sjötransporter upp till Vänern.

Regionen lär ha kommit fram till att det inte håller med bara en ersättningslokal för alla sammanträden av regionfullmäktige under den tid som den fuktskadade sessionssalen i Vänersborg skall rivas och en ny lokal byggas. Istället vill man ordna fullmäktigemöten på olika orter i regionen. Vad detta i slutändan leder fram till, känns osäkert. Frågan om Vänersborg eller Göteborg är ingen ny fråga. I Vänersborg vill fullmäktiges ordförande skynda på processen, men det känns tveksamt om hans tanke att gå via gruppledarna för kommunens nio partier är ett framgångsrecept. Den avgörande frågan lokalt lyder ju: En ny sessionssal – rakt upp och ner? Eller en ny sal som kan vara konsertsal och ett ställe för sammanträden?

I socialnämnden har man inte kommit längre i veckan – Vänsterpartiet och några kollegor från andra partier vill ju få fram ett politiskt beslut i nämnden som ger förvaltningens personal och handläggarna i våra boenden för ensamkommande ungdomar något bättre arbetsro. Uppgiften att verkställa omflyttningar efter åldersuppskrivningar må vara lätt för den som bara sätter sin namnteckning på ett papper, men signalerna är tydliga här och överallt där avvägningar skall göras: följa regelverket rakt upp och ner eller ge utrymme för personalen att låta en humanitär grundsyn påverka arbetet och umgänget med unga människor som har sökt sin tillflykt i Sverige. I slutet på mars vill socialnämnden komma fram till ett beslut.

Kunskapsförbundet Väst, som ansvarar för den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, visar för första gången i sin årsredovisning och sitt bokslut positiva siffror (handlingen ligger för beslut i direktionen på tisdag). Äntligen på rätt köl, nu borde det vara lättare att få gehör i båda kommunerna för förbundets fortsatt växande behov av resursförstärkning. Utbildning sker i skollokaler med skolpersonal, fler ungdomar och fler vuxenstuderande kräver nya lokaler och fler lärare. Den ekvationen borde gå hem hos alla beslutsfattare, men vi vet från Vänersborg och från debatten kring grundskolans snarlika behov att vår kommunledning inte låtsas förstå.

På onsdag beslutar kommunstyrelsen om ramarna för det fortsatta budgetarbete inför 2018. Vi får avvakta beslutet, men det tycks vara så att nya besparingsdirektiv inte är aktuella. Det kan man tolka som att alla förstår att 2018, ja då är det val igen, och då ska man väl visa upp sin bättre sida.

Glädjande är att inte mindre än tre stora detaljplaner lämnas vidare till kommunfullmäktige för godkännande. Men vi saknar fortfarande helhetsbilden, riktlinjer för bostadsförsörjningen. Under varje mandatperiod skall sådana riktlinjer omprövas och beslutas på nytt. Den aktuella versionen i Vänersborg datumstämplades 2007.  För en tid sedan samtalade man i Vänersborg om strategin för kommunens bostadsbyggande. Minnesanteckningar från denna ”bostadsstrategiska dialog” mellan Vänersborgs kommun och representanter från Länsstyrelsen är läsvärda.

I morgon är det RÖD LÖRDAG – i solsken på gågatan …

Handlingar behöver läsas ordentligt

Vänsterpartiet marknadsför sig på bokmärken som ligger vid utlåningsdisken i alla bibliotek i Vänersborg: Det är alltid bra att vara påläst!

Då gäller det att leva upp till uttalandet – våra förtroendevalda känner av pressen. Sitter man, som vi oftast gör, med bara en representant i nämnderna, då kan man inte förlita sig på att någon annan vet allt om alla handlingar, då måste man själv kämpa sig genom utskicket.

På torsdag sammanträder socialnämnden. Kallelsen och (nästan) alla handlingar ligger på kommunens hemsida, tillgängligt för alla som önskar ta en titt på beslutsunderlaget. Ett tiotal ärenden och lagom lite att läsa, bara 100 sidor denna gången.

Här några tankar kring tre punkter.

Den första är ”Månadsuppföljning januari 2017 Nyckeltal”. En imponerande mängd statistik presenteras, många jämförelser över tiden, tänkt att visa på trender, eventuella brister, ökande belastning på enskilda enheter. Det går inte att låta bli att tänka på hur mycket tid det måste ta att dokumentera allt, att sammanställa och att presentera hela detta underlag. Självfallet är det viktig för verksamheten att bevaka hur uppdragen utförs, om man behöver ändra och rätta till, eventuellt förstärka, söka samarbete, överväga en mindre eller större omorganisation. Men det är ju uppdraget som chefen och arbetslaget alltid har, att vara vaken och medvetet reflektera över sitt arbete och resultat. Nämndens ledamöter är ju lekmän, vilka slutsatser orkar man dra när det digra underlaget presenteras månad för månad. Vi borde någon gång initiera en debatt, det är dags att tänka om. Att visa tillit till de anställdas profession. Visst behöver politiker veta om det funkar, och om det inte gör det, vilka förslag de anställda vill föra fram. Det handlar egentligen om att ställa sig frågan om det inte är hög tid att göra upp med NPM – new public management. Ska det ske så måste rörelsen komma nerifrån, och inte bara från sjukvårdsanställda som protesterar mot landstingspolitikernas klåfingrighet, lärarfolket som vill att deras egna fackliga organisationer börjar prata klartext, nej, det kan mycket väl också ske i den lilla kommunala nämnden.

Den andra gäller att Vänersborg nu har återtagit en entreprenad i Brålanda som under 5+2+2 år har legat hos Carema och senare Vardaga. Vänsterpartiet agerade två gånger, den andra förlängningen med de sista två åren lyckades vi inte att stoppa, men sedan blev det ett beslut om återtagande, med en rösts övervikt vid voteringen för två år sedan. Sedan 1 februari är det kommunen som sköter verksamheten. Nämnden får därför för sista gången den årliga ”Verksamhetsberättelse 2016 för Vardaga Äldreomsorg AB” för kännedom. Skulle verksamheten alltid har varit på den nivån som den var de sista åren, är det fullt möjligt att beslutet skulle tagit en annan vändning. Här avslutningen av rapporten: ”​Det har varit ett händelserikt år i positiv mening och vi är tacksamma för vårt samarbete med Vänersborgs kommun och alla andra samarbetspartners. Nu har vi gått in i 2017 och om någon vecka lämnar vi över driften av verksamheten till Vänersborgs kommun. Vi önskar verksamheten lycka till och att ni även fortsättningsvis fortsätter sträva att ständigt bli bättre utifrån prioritering av kundernas nöjdhet. Att verksamheten systematiskt fortsätter att identifiera förbättringsområden på ett konstruktivt sätt och på så sätt också finner åtgärder för genomförande av förbättringar av verksamheten. Vi på Vardaga önskar Vänersborgs kommun lycka till i den fortsatta driften av verksamheten i Brålanda.”  Snyggt och schysst formulerat, det uppskattas. Samtidigt en utmaning, men visst ska kommunen kunna leva upp till alla förväntningar. Vi anställer också fler personal på enheten, en första åtgärd och säkerligen efterlängtad av alla anställda som nu följer med från Vardaga till åter en kommunal anställning.

[En liten parentes bara – ”kunder”? Kunder? För alla som har svårt med terminologin, ett lästips.]

Och så den tredje punkten, en mycket viktig handling för alla ledamöter. Snart är vi framme till att strida om vilken verksamhet som skall få vilken del av kommunens begränsade resurser. Då gäller det att veta hur det ligger till i vår nämnds verklighet. På torsdag godkänner socialnämnden ”verksamhetsberättelse med statistikbilaga för 2016 och överlämnar den till kommunstyrelsen”. För att godkänna något bör man ha läst på, det är alltid bra att vara påläst”.

Kategorier
Senaste kommentarer
    Arkiv