Vänsterpartiet Vänersborg

Budgetberedningen läser och lyssnar

20 april var sista dagen för alla nämnder att lämna besked hur kommunstyrelsens anvisningar till budget 2018 skulle påverka möjligheten att bedriva verksamheten på bibehållen nivå.

Ramarna beslutades av en oenig kommunstyrelse. Kommunledningens partier S, C och MP vann omröstningen med 7 röster mot 4 över det andra förslaget, som M, L och KD hade lämnat. Sverigedemokraternas två ledamöter meddelade att man inte deltog i beslutet. Vänsterpartiets två ledamöter lämnade en anteckning till protokollet: ”Inför budgetberedningens sista sammanträde uttryckte Vänsterpartiet tydligt att vi inte skulle biträda eventuella besparingsförslag i beslutet kring ramsättningen. Nu finns det två förslag som båda i princip förespråkar samma anslag som gäller för innevarande budgetår. Skillnaden är för liten för att vi kan motivera i detta skede ett ja till det ena och ett nej till det andra förslaget. Vi kommer närmast i nämndernas arbete verka för förslag som uttrycker vårt engagemang för kommunala verksamheters bibehållna eller höjda kvalitet. I juni kommer Vänsterpartiet inte att avstå från att ta ställning i en slutomröstning.

Så sade vi vid mötet 1 mars – och nu är det fortfarande två månader till kommunfullmäktige fattar avgörande beslut för valåret 2018: Vilka mål skall gälla, vilka resurser fördelas till vilken verksamhet, vad ska prioriteras, vad behöver ställas tillbaka för att ge plats åt sådant som politiken vill sätta högst?

I veckan har ekonomistaben samlat in alla besked, nästa vecka på tisdag informeras budgetberedningen. Tanken är väl att det stora mötet två dagar senare, 27 april, skall förberedas. Då kommer nämnd efter nämnd, det vill säga nämndernas ordförande och förvaltningsledningen, att från 08:30 till framåt kvällen, att sammanfatta synpunkter och svara på beredningens frågor. Alla sju nämnder får läsa i kallelsen: ”Budgetberedningen önskar information och överläggningar kring följande frågor: Ekonomisk uppföljning 2017 – Uppföljning av 2017 års mål och verksamhet –  Nämndens förslag till mål- och resursplan 2018-2022 med Förväntade resultat / Ekonomi / Investeringar.

Socialnämnden är först ute. Beskedet därifrån är att man ser en möjlighet att hantera sin verksamhet inom anvisade ramar under förutsättning att det tillförs 10,1 Mkr, i huvudsak till en utökning av verksamhet som har förberetts sedan länge, som är sanktionerad men än så länge inte fullt ut finansierad. Därutöver tydliggör socialnämnden att det föreligger osäkerhet kring några anslag, som i bästa fall inte föranleder tillkommande utgifter under 2018, men som i sämsta fall för med sig en obalans på inte mindre än 25 Mkr. Nämndens samtliga ledamöter ställde sig bakom förvaltningens och presidiets formuleringar.

Därefter och fram till lunch kommer den andra stora nämnden, Barn- och utbildningsnämnden. I tisdags ställde sig samtliga ledamöter bakom ett yrkande som ursprungligen lades fram av Vänsterpartiet. Det fanns ett förslag från förvaltningen att dels hålla sig inom anvisad ram, dels att beskriva konsekvenserna om inga tillskott skulle komma. Förvaltningen redovisade ett behov om 32 Mkr utöver ram. Nu sticker nämnden ut hakan och det kan bli spännande att se och höra hur budgetberedningen tar emot beskedet.

Samhällsbyggnadsnämnden får en timme efter lunch. I stort accepterar nämnden anvisningarna från i mars. Men nämnden känner sig obekväm, den egna planeringen störs allt som oftast av andra nämnders tankar som inte inkommer i tid eller där man missförstår varandra. Nämnden gör det mesta åt ”andra” när det gäller kommunens fastigheter. Och önskemålen från skolan, från förskolan, socialtjänstens rop om nya boenden, kulturförvaltningens förhoppning att kunna tillfredsställa alla föreningars behov av nya lokaler – allt landar här och skall inordnas i en plan för nästa år och för ytterligare fyra år framåt i tiden. Det är många objekt som ligger utanför, någon gång senare än 2022. Och lite i motsats till alla andra nämnder är det inte verksamhetens kostnader som bekymrar budgetberedningen, det är investeringsbehovet, det är kostnader för nya exploateringar i en kommun som på ett eller annat sätt måste bygga bostäder. Det kostar pengar att låna pengar, tänk när räntan stiger.

ByggnadsnämndenMiljö- och hälsoskyddsnämnden och Överförmyndarnämnden får var sin halvtimme, sannolikt blir man tämligen överens med budgetberedningen.

Om samma gäller Kultur- och fritidsnämnden och den sista timmen på en lång dag är mera tveksamt. Visserligen har nämnden fogat sig och lagt sitt förslag inom ramen, men det kan ju inte tänkas att nämndens och förvaltningens representanter kan låta bli att poängtera allt som inte kan förverkligas. Och trycket på denna nämnd underifrån är enorm, med all rätt. Det har naturligtvis att göra med att det finns två områden som av många andra med egna och andra intressen uppfattas som gökungar: ”fritiden” har bandy, ”kulturen” pekar ut musiken.

Efter 27 april träffas budgetberedningen på nytt 3 maj innan ett, två, tre eller fyra ”kompletta” budgetförslag läggs fram 12 maj. Så det dröjer tre veckor innan vi vet vilket förslag som blir föremål för samtal med de anställdas fackliga organisationer. Kommunstyrelsen har frågan på sitt bord 7 juni och kommunfullmäktiges omröstning sker den 21 juni.

Känna ansvar och läsa på

”Glad påsk” och några sköna lediga dagar. Dock inte mycket till ledighet när allt läggs fram på en och samma gång. Det är nämligen nu, dagarna efter påsk, som de första viktiga besluten fattas. Nästa år, valåret 2018, gäller en budget i Vänersborg som förbereds i våra nämnder under tre dagar nästa vecka. 

Senast 20 april skall samtliga nämnders beslut överlämnas till ekonomistaben, som förbereder underlaget för budgetberedningens sammanträden 25 och 27 april, 3 och 12 maj. Därefter är det först kommunstyrelsen 7 juni och sedan kommunfullmäktige 21 juni som avgör vilket förslag som skall gälla 2018.

Två gånger tidigare har minoritetsstyret S, C och MP förlorat, 2016 gällde och 2017 gäller oppositionens budgetförslag. Vänsterpartiet och tre borgerligare partier under M-ledning hade enats, där fanns två tankar som i stort var identiska. 

Medan kommunledningen ville hålla igen och spara för att undvika upplåning för planerade investeringar, förordade V och M-gruppen en förstärkning av verksamheterna. Bibehållen eller bättre kvalitet för förskola och skola och för hela socialtjänsten prioriterades.

Hur det gick 2016, hur det ser ut efter tre-fyra månader av 2017 och vilken utveckling man ser framför sig 2018 och de närmaste åren därefter, det är det underlaget som ledamöterna i våra nämnder studerar under några korta dagar. Barn- och utbildningsnämnden och Kultur- och fritidsnämnden sammanträder på tisdag, Samhällsbyggnadsnämnden på onsdag och Socialnämnden på torsdag.

Förvaltningsledningen ansvarar för att presentera materialet, politikerna i presidiet, oftast ordförande, har säkerligen inflytande över formuleringar och beslutsförslag. För BUN är det Mats Andersson, C, för KOF Marika Isetorp, MP, för SBN Benny Augustsson, S, och för SOC Peter Trollgärde, S.

Det finns skillnader, rätt stora skillnader. Alla vet sedan mitten av februari vilka ramar som gäller. Nu är frågan: lägga ett förslag inom ramen och lägga sig platt, lägga ett förslag inom ramen och antyda lite lagom att det kanske inte kommer att räcka, lägga ett förslag inom ramen och skriva i klartext vilka oacceptabla konsekvenser det för med sig, eller slutligen lägga ett förslag och rakt ut begära nödvändiga tillskott.

Det är det som ansvariga politiker i partierna behöver hålla ordning på. Samordning mellan partiernas företrädare nu underlättar för alla längre fram. Att inte prioritera i tid leder till en situation som år efter år är pinsamt löjlig. En och samma politiker förordar i sin nämnd ett bud och motsätter sig senare i kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige det egna förslaget. 

Vänsterpartiet har på medlemsmöte och gruppmöte pratat om  prioriteringar, nu studerar vi underlaget inför nästa veckas möten.

För den som vill bilda sig en uppfattning, här finns nämndernas handlingar (klicka vidare från denna sida) och här finns länkar till budgetärendet i dessa fyra nämnder:

Barn- och utbildningsnämnden

Kultur- och fritidsnämnden

Samhällsbyggnadsnämnden

Socialnämnden

Kommunstyrelsens aprilmöte

Hur ska man sammanfatta en lång dag med kommunstyrelsen? Mängder av föredragningar, ont om tid för att ställa frågor, i slutet en kortare stund för beslutsrundan som dominerades av ärenden där inget beslut togs. Ordföranden Marie Dahlin, S, fanns inte på plats, Bo Carlsson, C, ersatte. Körschemat, klockan och klubban – det var inte första gången styrelsen upplevde vikariens riktsnören.

I tur och ordning: Hunnebergs Kungajaktmuseum (som förresten funderar över att byta namn),  Vänerhamn, AB Vänersborgsbostäder, Kunskapsförbundet Väst, Vattenpalatset AB, Fastighets AB. Alla dessa bolag som kommunen antingen äger helt eller där Vänersborg är en av flera medlemskommuner. Samma tema för alla: Hur gick det 2016, hur ser det ut idag, vad kan vi förvänta oss framöver? I maj blir det bolagsdag, då träffas man för att raskt gå genom alla ärenden på en dagordning som i stort sett är lika för alla bolagsstämmor. Då gäller det för en ensam politiker utsedd av ”ägaren” Vänersborg att säga ja och amen till alla förslag som finns med på dagordningarna.

Men det fanns fler föredragningar i kommunstyrelsen, innan lunchpausen och efteråt: 50 miljoner investeringsmedel för åtgärder i kommunhuset, Natura 2000: Vänersborgsviken (där vi med spänning får invänta länsstyrelsens beslut kring vår ansökan om tillstånd för utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsverk), Bokslut och årsredovisning 2016 samt nämndernas verksamhetsberättelser, Detaljplan Sanden söder om Dalbobron.

Inte många ledamöter gör anteckningar, samtliga presentationer ligger undantagslöst på kommunens hemsida, tillgängliga för vem som helst. Men det brukar bli en massa frågor, några om sådant som tillhör ärendet och många andra därutöver. Dock inte så när Bo Carlsson, C, svingar klubban – lunchrasten kunde påbörjas tjugo minuter före utsatt tid.

När tiden var inne för beslutsomgången, så var det inte längre givet att det skulle gå att hinna klart innan kvällen. På några punkter spretade åsikterna oerhört, hur skulle man lyckas komma fram till beslut som höll över tiden? Här fem ärenden där vi tycker det behövs ett förtydligande utöver det som kommer att stå i det officiella protokollet om en vecka.

Ärende 6 – Program för Detaljplaner för Sanden, söder om Dalbobron. Den som på morgonen hade läst den lokala tidningen TTELA kunde få uppfattningen att det nu skulle gå undan. Men det blev många frågor och invändningar: Inget samråd kring planprogrammet? Jovars, det fanns ju samråd tidigare, 2007 och 2008. Och så hade ”politiken” vid flera tillfällen samtalat med fastighetsägarna. (Politiken är kommunalråden, fastighetsägarna är ett dussin, som har den största delen av hela markområdet och som lär finnas i två läger – den ena gruppen vill utveckla området och möjliggöra bostäder, den andra är fast besluten att fortsätta verksamheten man bedriver idag på samma plats också i fortsättningen.) Visst ska det välkomnas privata initiativ, men ska kommunen avstå från att överväga hur man vill se en framtida utveckling? Om kommunen vill vara seriös behövs det lite mer tid. Har våra tekniska avdelningar utrymme att hantera Sandens alla planfrågor vid sidan om alla andra bygglovsansökningar som är på gång och allt annat planarbete som behöver göras? När kommunstyrelsen hade tänkt och talat färdigt för denna gången klubbade Bo Carlsson det enda möjliga beslutet: Att anteckna informationen och återkomma vid nästa tillfälle.

Ärende 9 – Reviderat konsortialavtal och förbundsordning för Kunskapsförbundet Väst. Här var det den borgerliga gruppen M, L och KD som lyckades med att skjuta besluten till senare tillfälle. Det gällde att en motion i Vänersborg, som berörde avtalet och förbundsordningen, ansågs behöva vara besvarad innan detta ärende kan avgöras. Det gällde också att man ansåg att vissa formuleringar i de nya föreslagna texterna inte alls motsvarade tidigare förväntningar att åstadkomma skrivningar fria från tolkningsproblem. Innan sommaren skall dock kommunstyrelsen fatta sitt beslut om konsortialavtalets nya lydelse och skicka ett beslutsförslag till kommunfullmäktige kring den reviderade texten för förbundsordningen. I Trollhättan, den andra av två medlemskommuner i Kunskapsförbundet Väst, undrar man nog vad man har för sig i Vänersborg, Trollhättan har redan tagit ställning för den texten som inte fick gehör i Vänersborg.

Ärende 20 – Anhållan om investeringsmedel för utveckling av ny verksamhet vid Fredrikslunds landeri. En enhällig socialnämnd ställde sig bakom ett förslag att ge fyra personer fortsatt möjlighet att dagligen gå till en sysselsättning möjlig för dem. Det skulle vara en ersättning för något som inte längre gick att fortsätta med, en verksamhet som också skulle kunna bli till glädje för andra. Socialförvaltningens enhet för Omsorg om funktionshindrade förväntade sig förståelse och bifall för förslaget. Det finns människor bland oss som behöver att någon bryr sig och kläcker idéer som går utöver det vanliga. Men, nej, kommunstyrelsen diskuterade inte ens frågan, hänvisningen till en formell ärendegång längre fram nästa år skjuter tanken i sank. Vänsterpartiets yrkande fick bifall endast från två ledamöter från SD och förlorade omröstningen med 4:11. Bland de andra elva i kommunstyrelsen  fanns några som i socialnämnden hade ställt sig bakom förslaget. Då var vi där igen, berättelsen om att sitta på två stolar ….

Ärende 23 – Överföring av vissa funktioner från Socialnämnden till Kommunstyrelsen – ett ärende som gällde befattningen ”handikappkonsulent” som legat under socialnämnden men som på förslag från socialnämnden skulle flyttas till kommunstyrelsen. Nu fanns fyra olika förslag: ”Avslag” och utreda överföring till samhällsbyggnadsnämnden (S och C), uppdrag att utreda överförning till kommunstyrelsen (M), ett sent förslag från MP att utreda alternativa nämnder, och så det förslag som till slut antogs enhälligt: ”Kommunstyrelsen bifaller Socialnämndens begäran om överflyttning av medel för funktionen handikappkonsulent.” Därmed finns funktionen hos kommunstyrelsen, förhoppningsvis annonseras snart tjänsten ut så att det äntligen är möjligt att komma vidare. Varifrån kom det förslaget som alla till slut ville göra till sitt eget? Vänsterpartiet.

Ärende 25 – Yttrande över genomlysning Fyrbodals Kommunalförbund. Marie Dahlin (S), kommunalrådet, är också en av fem ledamöter i Fyrbodaldirektionens arbetsutskott. Med andra ord, de bästa förutsättningar för att vår kommunstyrelse alltid skulle hålla sig i framkanten av de viktigaste frågor som berör Fyrbodal, kommunalförbundet för fjorton kommuner. Förbundet hade kommit till ett läge där antingen nya medel från alla medlemskommuner behövde tillföras eller där drastiska begränsningar av verksamheten behövde göras. Det fanns mycket underlag att läsa och sätta sig in i, men det hamnade på kommunstyrelsens bord först efter ”sista dagen” för att lämna ett besked hur ”vi i Vänersborg” ville se lösningen. Det blev en diskussion men den skrapade bara på ytan, flera ledamöter visade med sina frågor att ärendet var alldeles för komplext för att man skulle kunna påstå att beslutet fattades med de bästa förutsättningar.  Den borgerliga gruppen föreslog att bibehålla medlemsavgift på 28 kronor per invånare och år. Från Fyrbodal fanns underlag som visade att egentligen skulle det behövas en höjning med nio kronor.  De mindre kommunerna i Fyrbodal ömmade säkerligen för detta alternativ, de stora (Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg) landade nog på alternativet ”minsta möjliga höjning”. Det föreslogs från arbetsutskottet en höjning med fyra kronor, en höjning till 32 kronor per invånare och år. Medan SD anslöt sig till den borgerliga gruppen, avgjorde Vänsterpartiet ärendet med sitt bifallsyrkande till kommunledningens förslag om höjningen med fyra kronor. Omröstningen slutade således 9:6.

Strax innan klockan 16:00 var kommunstyrelsen klar, tekniken i huset ville inte heller vara med längre, en kortslutning i ljudanläggningen förorsakade världens tjut och alla flydde salen.

Nästa sammanträde sker i andra, ombyggda lokaler, renoveringen av kommunhuset sker snabbt, redan 2019 skall allt vara gjort och alla medarbetare skall kunna flytta in i huset igen.

Nej, vi har inte riktig förstått varför

Protokollet från socialnämnden ljuger inte, det var nio ledamöter utöver företrädaren från SD som förkastade vårt förslag. Vi hade med stort tålamod under perioden november till mars försökt att få nämnden med oss i en fråga som kommer närmare och närmare. Restad Gård, det stora anläggningsboendet finns i Vänersborg, för asylsökande, för gruppen som har fått permanent uppehållstillstånd tidigare eller som får tillfälligt uppehållstillstånd nu men inte lyckas att hitta eget boende, en anläggning där nu också fler och fler åldersuppskrivna barn inkvarteras. Är man döv, är man blind? Vad behöver hända innan det kommer en reaktion, något mer än att man lägger ”informationen till handlingarna”?

I lokaltidningen TTELA finns ett upprop ”Vi vill ha politiker som värnar om mänskliga rättigheter”, i Göteborgs Posten GP finns en debattartikel ”I Sverige har olika människor olika värde”. Läser man inte? Dessa texter vänder sig till oss, till oss alla, till politiker, till politiker i Vänersborgs socialnämnd också.

Vad gör vi med ensamkommande?

I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.

I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”

I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.

Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.

Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:

Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:

Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)

Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.

Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.

Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.

Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.

Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.

Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.

För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.

I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.

För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:

Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.

I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”

Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.

Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                       2017-03-31

Tänk att det blev rätt

Det blev ett enhälligt beslut i kommunfullmäktige kring ärendet som vi brottades med under ett antal dagar. Suck! Vad bra!

Det kanske löser sig

Om det inte går på räls, då finns det risk att ett ärende slutar på ett sätt som det inte var tänkt. Eller också att fullmäktige inte kommer fram till ett beslut.

God förmåga till kommunikation är en förutsättning, att hålla sig informerad om hur en och samma fråga besvaras olika av olika nämnder och förvaltningar är också en fördel – det blir spännande att se hur kommunfullmäktiges ordförande lever upp till mångas förväntningar, att vid morgondagens sammanträde skilja äpplen och päron och att hitta en väg ur en lite väl tilltrasslad situation.

Det handlar om ett ärende som inte finns med på kallelsen och om ett annat ärende som landade fel vid kommunstyrelsens beredning för någon vecka sedan. Båda handlar dock om en och samma sak:  Det saknas skollokaler i Vänersborg och det finns ett förslag till att lösa lokalbristen åtminstone under de närmaste åren.

Barn- och utbildningsnämnden förordar lokalerna på Idrottsgatan 7, fast det behövs renovering, ombyggnad, anpassning. Nämnden lämnade ett förslag till att finansiera åtgärderna till viss del genom att ställa pengar till förfogande som tidigare varit öronmärkta till Norra skolan. Dessa pengar räcker dock inte till för att stå för hela kostnaden. Därför behöver den projektansvariga nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, ett beslut av kommunfullmäktige innan arbeten kan påbörjas. DET ÄR DETTA ÄRENDE SOM INTE STÅR PÅ FULLMÄKTIGES LISTA I MORGON.

Det som finns på ärendelistan är samhällsbyggnadsnämndens förslag till den reviderade investerings- och exploateringsplanen. Vi har tidigare skrivit om planen – se ”Hur ska det sluta?” Oppositionens agerande och motivering till varför det blev ett annat beslut än det som låg på bordet beskrev vi också där.

Om kommunstyrelsens ordförande tar på sig att informera kommunfullmäktiges ordförande korrekt, så borde det vara möjligt att lösa problemet. Men det kan vara nog så svårt att hänga med i Marie Dahlins tankesprång.

Å ena sidan skriver hon till Vänsterpartiet att tåget har gått: ”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7. Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.”

Å andra sidan skriver hon till en medborgare som hade ställt en fråga i samma ärende: ”Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill. Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”

För säkerhets och tydlighetens skull sammanfattar vi:

Ärendet Idrottsgatan 7 måste sättas på dagordning och manglas fram i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen – ansvaret för detta har Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande. Hon har inte gjort detta. Utan denna hantering blir det inget beslutsärende i kommunfullmäktige.

Ärendet ”Reviderad investeringsplan” var i kommunstyrelsen. Där fanns inga pengar kvar av det tidigare anslaget till Norra skolan, ”objektet” var borttaget ur planen som sträcker sig 2018-2022. Oppositionen yrkade inte att dessa pengar skulle föras in igen, oppositionen markerade dock att någon gång måste paviljongerna vid Norra skolan ersättas av en ombyggnation, så att Norra skolans byggnad kan ge plats åt en skola med två klasser i varje årskurs.

Det borde inte föranleda kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Göran Ljunggren, S, att hindra att missuppfattningen nu kan undanröjas. Vad han måste bestämma, och vår förhoppning, är att han rådgör med sina två ställföreträdare i fullmäktiges presidium, det är om fullmäktige samtidigt skall formulera en signal att man inte behöver vänta till fullmäktiges möte 23 maj för att påbörja arbetet med Idrottsgatan 7. Tänk, eleverna kommer dit redan i slutet på augusti, bråttom är dagens understatement.

Vänsterpartiet lägger ett yrkande som syftar till att vara ”startskottet”. Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden redovisar yrkandet på sin blogg. Det är en möjlig väg att komma förbi Marie Dahlins handlingsförlamning, det är ett yrkande som hon i sak borde bifalla. Frågan är om hennes partikamrat ger henne denna möjlighet.

1 2 3 97

Senaste inläggen

Kategorier

Senaste kommentarer

    Arkiv