Från debattsidan i lokaltidningen TTELA:
Barnfattigdomen existerar. I Sverige levde enligt officiell statistik 242 000 barn i fattigdom. Det är ingen överdrift eller påhittad siffra som nästan göra gällande efter Uppdrag gransknings program i förra veckan.
Fattigdom för svenska barn innebär att inte ha råd att följa med på skolutflykten, att ha så trångt hemma att man träffar sina kamrater ute, att inte kunna följa med kompisarna på bio eller vara med i fotbollsklubben. Kort sagt det handlar om att ställas utanför det som de flesta ser som självklart.
Föräldern, för det handlar ofta om ensamstående föräldrar, avstår ofta mycket för att barnen ska få det så bra som möjligt och många barn tar ett stort ansvar genom att självmant avstå från sådant som kostar pengar.
För Vänsterpartiet är det självklart att alla barn har rätt till en bra och trygg uppväxt. Det är en prioriterad fråga för oss att barn i vårt land inte ska behöva växa upp med bara det allra nödvändigaste.
Vi vet redan i dag hur problemen ser ut och vi vet också vad som skulle krävas för att göra något åt dem. Det är dags att sluta förneka att barn i Sverige lever i fattiga familjer och istället se till att avskaffa barnfattigdomen.
Det gäller jobb och utbildning så att arbetslösa kan ta de jobb som kommer och övergripande reformer för att återupprätta det sociala skyddsnätet som en återuppbyggd sjukförsäkring och en fungerande a-kassa.
Men även mindre reformer skulle göra stor skillnad för många barn. Istället för rut-avdrag till privat läxhjälp ska vi utöka skolans resurser till kvalificerad läxhjälp. Låt skolan tillhandahålla datorer till alla när det krävs för undervisningen och ge alla barn möjlighet att äta en bra frukost i skolan.
Gör kollektivtrafiken, simhallarna och kulturskolorna gratis för alla barn. Förbjud vräkningar av barnfamiljer. Det skulle inte kosta mycket. Om vi förbättrar för ensamstående, höjer underhållsstödet och erbjuder barnomsorg på obekväma tider, kommer vi nog snarare spara pengar på sikt.
Barnfattigdomen är verklig. Med Vänsterpartiets politik kan vi minska den drastiskt. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja.
Marianne Ramm, Vänsterpartist och V-ordförande i Vänersborg
Men det finns också andra röster – yttrandefrihet, varsågod:
Ibland så segrar sanningen lite grand, och kommer ikapp de människor eller orgaisationer som ”skarvar” för att vinna fördelar eller av andra skäl.När Rädda Barnen gick ut i lite större sammanhang för ett par år sedan begärde jag ut av Riksdagens utredningstjänst en korrekt sammanställning över begreppen och barnfattigdomen i Sverige. När jag sedan gick i debatt med Rädda Barnen om detta så förnekade man alla felaktigheter. Den som då bland annat jobbade med frågan där var Vänsterpartiets tidigare valstrateg Jessica W Strandberg, så det kanske inte var så konstigt att det hjälpte med andra fakta från Riksdagens utredningstjänst.Däremot så var det intressant att Janne Josefsson vågade gå in och ifrågasätta det som inte får ifrågasättas. Däremot så finns det självklart misär i det svenska samhället som också drabbar barnen. Det beror oftast på missbruk, psykisk utsatthet och människor som har svårt att prioritera det viktigaste först.
Den riktigt viktiga frågan blir därför. Hur kan vi bäst minska den utsattheten för Sveriges föräldrar och barn?
Lars-Arne Staxäng, riksdagsledamot från Bohuslän i tidningen Bohuslänningen
