1 maj-firandet i all ära – men kommunalpolitiska spörsmål har en sällsynt förmåga att påminna om den bistra verkligheten.
Här ett exempel på hur galet det kan gå. Om det är oförstånd, om det är sandlåda, om det är okunskap – det får vi veta när frågan avgörs i kommunstyrelsen kommande vecka.
På onsdag finns på ledamöternas bord 32 ärenden och material som omfattar 1050 sidor. Då finns risk att ett och annat slinker med av rena farten. Här ett sådant ärende: ”Socialnämnden med begäran om tilläggsanslag för Yrkesklivet”.
Arbetsutskottets beslutsförslag kommer från ekonomistabens tjänsteskrivelse: ”Kommunstyrelsen beslutar att inte bevilja Socialnämnden 1,1 Mkr i tilläggsanslag under 2014 till Yrkesklivet. Socialnämnden medges att omdisponera 0,6 Mkr från Individ- och familjeomsorg till Arbetsmarknadsavdelningen, för finansiering av projektet Yrkesklivet om nämnden ändå vill driva projektet under 2014. Eventuell ramökning i budget 2015 får initieras av Socialnämnden i samband med nämndens förslag till budget 2015.”
Vad gäller frågan? I grunden handlar det om två frågor – båda innehåller en mängd olika aspekter.
Det ena är att ”riksdag och regering” för länge sedan har skjutit arbetsmarknadspolitiska frågor över till två planhalvor. I och för sig anses arbetsmarknadsfrågor vara en statlig angelägenhet, men verkligheten är att den statliga myndigheten ”Arbetsförmedlingen” idag endast sköter det statliga uppdraget för den ena halvan av befolkningen. Alldeles för många människor avvisas och får söka hjälp och stöd hos kommunerna. Där arbetar man febrilt med att utveckla metoder för att förhindra ”arbetslöshet” och beroende av försörjningsstöd.
Det andra är det kommunalpolitiska virrvarret av motsägelsefulla beslut, ansvarstagande i ord och vilsenhet i handling. Det spelar i Vänersborg tyvärr också i detta ärende en stor roll.
Om det första finns nog inte så mycket att tillägga. Ordklyverierna om ”arbetskraft” och ”bidragsberoende”, om vem och vad som kan skaffa ”arbete” är tillräckligt kända från den pågående valrörelsen. Det som gäller är att alldeles för många människor har oerhört svårt att vinna tillträde till arbetsmarknaden, att hävda sig där, att komma tillbaka dit när man väl har glidit ur av en eller annan anledning.
Vad går snett i kommunalpolitiken? Varför vill man missförstå socialnämndens ansökan?
Beslutsförslaget talar om ”projektet”. Socialnämnden presenterar i sin ansökan hur ett projekt har bedrivits med stor framgång och att ansökan avser att infoga arbetssättet som utvecklades under projekttiden i den ordinarie verksamheten hos Arbetsmarknadsavdelningen (AMA). Det är en avgörande skillnad!
Vem har ansvar för arbetsmarknadspolitiska frågor i Vänersborg? Här finns också en förklaring till att det blir galet. Att AMA blev AMA hos socialnämnden var kommunalfullmäktiges beslut i december 2012. Arbetsmarknadsenheten (AME) hade funnits under Gymnasienämnden, men den nämnden övergick då vid årsskiftet till Kunskapsförbundet Väst, där Vänersborg och Trollhättan idag har gemensam utbildningsverksamhet för gymnasieskolor och vuxenutbildning. När fullmäktige fattade beslutet ändrades en punkt i sista stund: Kommunstyrelsen skulle även fortsättningsvis vara ”arbetslöshetsnämnd” och kommunstyrelsens presidium skulle ha regelbundna överläggningar med socialnämndens ledning.
Den som vill veta om hur det gick till när beslutet ändrades under pågående möte bör läsa protokollet. Den som vill veta vad minoriteten (åtta ledamöter från Vänsterpartiet och två från Miljöpartiet) anade skulle ske framöver kan läsa reservationen.
Vid senaste möte i socialnämnden berättade ordföranden och socialchefen att ”överläggningar” med kommunstyrelsens presidium inte blir av och att felet inte ligger på ”vår” sida. Så kommunstyrelsen har ansvaret, socialnämnden ska sköta verksamheten. Kommunstyrelsen har pengarna, socialnämnden skall ansöka om medel för sin verksamhet.
Nu finns socialnämndens ansökan, där den tidigare projektverksamheten dokumenteras. Med stöd av statliga pengar och genom projektpengar från EU lyckades ”Yrkesklivet” att återföra en grupp invånare till arbetslivet. För de berörda en mycket stor vinst, mänskligt och ekonomiskt. För kommunen en lönsam affär och grund nog att tro på att Yrkesklivet även i fortsättningen borde finnas som ett av flera arbetsmarknadspolitiska instrument.
Projektpengarna från EU finns inte längre, det var den delen som ansökan avser. Det finns mycket goda förutsättningar för att en insats även i framtiden kan ge flerdubbel utdelning. Men det behövs denna insats, det kallas ofta för ”att växla upp” tillsatta pengar. Från insatsen ”noll” kommer ingen utdelning!
Vad säger beslutsförslaget? Omfördela från IFO till AMA ”i steg ett”. Men underlaget visar att insatta pengar ”idag” hos AMA ger mycket goda förutsättningar för kostnadsminskningar hos IFO ”i morgon”. Borde man inte kunna förvänta sig bättre förståelse hos kommunstyrelsen för denna logik? Att det ena ger det andra, men det andra förutsätter det ena. ”Först” och ”sedan” istället för ”gå och kvitta”.
Vad säger beslutsförslaget mer? O.k. då, låt gå för detta halvår 2014, vi ska väl kunna se vad ”ni i socialnämnden” vill säga om nästa år. Det vad en enhällig socialnämnd konstaterar är att nämnden vet att det även 2015 finns alldeles för många invånare i Vänersborg som längtar efter acceptabla lösningar att komma ifrån arbetslösheten, att övervinna sina personliga och ekonomiska bekymmer. Och en enig socialnämnd vill inte tigga halvårsvis hos kommunstyrelsen att få resurser till sitt förfogande för att sköta sin verksamhet enligt uppdrag.
Så när ärendet 20 av 32 ska ”klubbas” på onsdag så borde det finnas ett annat beslutsförslag och en majoritet av ledamöterna som ställer upp för en bättre lösning. Eller är det så enkelt att valrörelsernas löften inte hör hemma när ordföranden sätter punkt med ett klubbslag?