Under sommaren har debatten om friskolorna tagit paus. När det snart ringer in till uppropet på första dagen av höstterminen kan det vara på plats att granska antagningen till utbildningar på gymnasieskolorna. 

Igår publicerades aktuella uppgifter. En god inblick erbjuder Antagning Fyrbodal med sin rapport ”Slutantagning 2023”.

Här rapportens inledning: ”Den 27 juni presenteras den slutliga antagningen till skolor inom Fyrbodals antagningsområde. 2 757 sökande har antagits till ett nationellt program inom Fyrbodals antagningsområde, varav 87 procent till sitt förstahandsval. Precis som de senaste åren är de högskoleförberedande programmen de mest populära, i år toppar Ekonomiprogrammet. Av yrkesprogrammen är det Bygg- och anläggningsprogrammet som är mest populärt följt av Försäljnings- och serviceprogrammet. 
Slutantagningen är den antagning som genomförs på sökande elevers slutbetyg. Merparten av eleverna höjer sina betyg från höstterminsbetyget till slutbetyget, varpå
antagningsresultatet förändras från den preliminära antagningen till den slutliga. Obehöriga sökande har möjlighet att behörighetskomplettera under sommaren i de ämnen de saknar. De prövas sedan på de nya betygen i reservantagningen som påbörjas 7 augusti och avslutas den 7 september.”

Och vidare kan man läsa:

• Andelen antagna på högskoleförberedande program är 54% och på yrkesförberedande program 46%
• Det erbjöds 3413 platser, varav 900 på fristående skolor och 2513 på kommunala skolor . Med andra ord, fristående skolor erbjöd drygt 26% av utbildningsplatser för den som sökte till gymnasieskolan. 
• De antagna fördelade sig med 18% på fristående gymnasieskolor och 82% på kommunala.

Nu är det ju många fler som sökte till gymnasieskolan än de som hittills blivit antagna till nationella program. Den informationen framkommer när man studerar redovisningen av den slutliga antagningen.

• Några program fick fler behöriga sökande än det fanns plats för – sökande placerades på reservlistan.
• De flesta – men inte alla – som placerades på reservlistor tackar dock ja till en plats på annan sökt utbildning.
• Alldeles för många elever fick inte den behörighet från grundskolan som krävdes för att kunna antas på ett nationellt program.
• Det finns olika skäl för en större grupp elever att avstå från att söka till nationella program. 
• Alternativet till nationella program är Introduktionsprogrammet IM med flera insteg, såsom Programinriktat val, Yrkesintroduktion, Språkintroduktion och Individuellt val.

Kortfattat kan man säga att det erbjuds alldeles för många platser på gymnasieskolor i Fyrbodal. Kommunala skolor hävdar sig väl vid årets antagning. Fristående skolor fyller oftast sina klasser till sista platsen på i huvudsak högskoleförberedande program. 

Sammanfattningsvis gäller därmed för Vänersborg (och Trollhättan) det som gäller i hela landet: Genomsnittskostnaden för utbildning på kommunala skolor blir alltid högre än den som fristående skolor har. Men kommunen måste dela ut samma belopp per elev till egna skolor och till fristående skolor, de skolor som Vänsterpartister i debatten benämner marknadsskolor.

Nog är det kris och en viss form av panik som gör sig gällande när kommunpolitiker i hela landet lägger sista hand på förslagen till budget för 2023, eller mera korrekt Mål- och resursplan 2023-2025.

Boksluten för 2020 och 2021 visade rekordstora överskott i kommunerna. Statens generösa kompensation för förväntade förluster bidrog mycket, samtidigt som förväntade minskningar av skatteintäkterna uteblev.

2022 då? Sannolikt slutar även innevarande år positivt, kanske inte helt i klass med två tidigare bokslut. 

Men under 2022 hände det mesta, allt på en gång. När budgetberedningen i februari kunde skissa på ett godkänt resultat för 2023, så tyder det mesta nu på att inte ens nedtonade tilldelningar kan hindra att det blir ett nollresultat, kanske till och med ett underskott 2023. 

Statens stöd för regioner och kommuner under tre år kan tyckas ha varit  i överkant. Men nu, när det verkligen behövs insikt och tilldelning av resurser, då är allt annorlunda. En ny regering, en annan regering har helt andra tankar hur relationen mellan stat och kommun bör gestaltas på den ekonomiska planhalvan. 

Vänsterpartiet är ett oppositionsparti, ett parti som i opposition kritiskt analyserar beslutsförslag som kommer från ”de som bestämmer”. Ett oppositionsparti som dock inte stannar där, utan Vänsterpartiet lägger också fram tankar om vad som borde ske istället, sådant som inte bara fyller en lucka för stunden utan man vill lägga fram förslag som i längden förändrar det som är fel i grunden. 

Ett exempel bland många förslag: Kunskapsförbundet Väst med ansvar för gymnasieskolan och vuxenutbildning mår inte bra med tanke på medlemskommunernas snåla tillskott. Trollhättan och Vänersborg vill inte riktigt förstå. Bland annat förstår man inte hur illa det är med fördelningen av resurserna. Ett stort antal friskolor, ägda av stora aktiebolag, tar emot lite mer än en tredjedel av alla ungdomar från Vänersborg och Trollhättan. Undervisningen man bedriver är inte lika kostnadskrävande som utbildningen i förbundets skolor är. Mest beroende på vilka program man erbjuder och mycket beroende på vilka elevgrupper man attraherar med sitt utbud av program. Kort sagt, elever som behöver mest får mindre – andra får i överkant. 

Ordet är kompensation. Även om det inte löser problemet här och nu, så är vi på lokal plan tacksamma för att partiet centralt uppmärksammar problemet. I Vänsterpartiets budgetmotion ”Ett rättvis väg genom krisen” läser vi avsnitt 9.4 ”Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan”. 

Skam den som ger sig. Våra ungdomar är värda alla försök att nå fram till en förändring som bidrar till större rättvisa.

(Vi följer upp gårdagens inlägg på hemsidan.)

Här kan du läsa Vänsterpartiets skolmotion ”En demokratisk och jämlik skola” 

Här länken till debatten i riksdagen idag.

Kommunala gymnasieskolor i Trollhättan och Vänersborg bedriver sedan 2013 utbildningen gemensamt under ledning av direktionen för Kunskapsförbundet Väst. Det vore fel att påstå att den politiska ledningen i de två medlemskommunerna till fullo visar förståelse för förbundets arbete och behov av resurser för att utvecklas.

Inte mindre än sex friskolor erbjuder utbildning, fem i Trollhättan och en i Vänersborg. Det finns ett stort överutbud av platser varje år. Det låter bra vid första tanken -tänk, alla elever från årskurs 9 har ett helt fritt val, det finns plats överallt för alla. Men så är det inte.

Vilka elever söker från vilka grundskolor till vilka gymnasieskolor? Vilka program attraherar vilka ungdomar – och deras föräldrar? År efter år syns en växande trend till att gå helt skilda vägar, segregation är det rätta ordet. 

Kommunala skolor har som uppgift att erbjuda utbildning på helst samtliga nationella program – högskoleförberedande och yrkesutbildningsprogram. Därtill finns stora grupper av elever från grundskolan som inte har behörighet att söka till nationella program. För dessa ordnas utbildning på introduktionsprogram. Därutöver tillkommer kravet att ordna särgymnasiet.

Friskolor väljer vilka få program de vill ägna sig åt. För det mesta är det högskoleförberedande program som samlar elever med goda studievanor och förutsättningar att utan större insatser av individuellt stöd klarar en examen på tre år. 

Men det finns ytterligare något som gör uppdraget för  Kunskapsförbundet besvärligt. Näringslivet, båda arbetsgivarsidan och de fackliga organisationerna, oroas över att det inte finns tillräckligt många ungdomar som utbildar sig för yrken där rekryteringsbehoven bara blir större och större.

I tidningen Expressen finns idag en debattartikel av Elsa Alm, utredningssekreterare LO: ”Yrkesprogrammen har slaktats i marknadsskolan”. Ett inlägg i skoldebatten värd att läsas.

I morgon debatterar och beslutar riksdagen om förslagen i utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU22: ”Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram”. 

I sammanfattningen sägs bl a: ”Förslagen innebär att alla
nationella yrkesprogram i gymnasieskolan ska innehålla det som krävs för att eleverna ska uppnå grundläggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grundnivå. För att det ska vara möjligt utan att minska
yrkesförberedelsen ska också programmens omfattning utökas, vad gäller både gymnasiepoäng och garanterad undervisningstid.”

Det kan vara intressant att följa debatten, talare från samtliga åtta partier har anmält sig, även statsrådet Lina Axelsson Kihlblom deltar. Läser man betänkandet, så finns reservationer endast från SD, L och MP, och särskilda yttranden från V och SD. 

”Här hemma” i Kunskapsförbundets direktion är det sällan att någon ledamot hänvisar till det egna partiets avvikande uppfattning.

Som avslutning återges här yttrandet som Daniel Riazat, Vänsterpartiet, tillfogade i betänkandet: ”Tidigare gick ungefär hälften av eleverna i gymnasieskolan på ett yrkesförberedande program. Sedan den nya gymnasieskolan (GY 2011) infördes går nu bara knappt en tredjedel på ett yrkesprogram. I den första ansökningen till den nya gymnasieskolan hade andelen sökande till yrkesprogrammen minskat med nästan 10 procent och minskningen har fortsatt år efter år. En betydelsefull del av förändringen av yrkesprogrammen var att de inte längre gav grundläggande högskolebehörighet utan att eleverna
aktivt valde att lägga till de berörda ämnena. Utifrån den sociala struktur som råder på de olika nationella programmen var det lätt att konstatera att den sociala snedrekryteringen skulle öka på högskolan med den nya
gymnasieskolan. Men en majoritet av riksdagens partier valde trots detta att hålla fast vid det nya systemet.

Alla nationella gymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskolan. Den ålderdomliga föreställning som motiverat skillnader mellan teoretiska och praktiska yrken gäller inte i dagens och framtidens samhälle.
God språkförmåga och språkförståelse är viktigt för alla medborgare i livet som samhällsmedborgare och i arbetslivet. För flera av de yrkesförberedande programmen finns det dessutom en naturlig fortsättning i form av utbildningar på högskolan, bl.a. inom vård och omsorg samt olika tekniska utbildningar. Möjligheten att läsa vidare på högskola ska också vara en möjlighet för alla under hela livet. Möjligheten behöver inte utnyttjas av alla, men dörren bör hållas öppen oavsett det val av gymnasieprogram som någon har gjort under tonåren.

Regeringen lägger nu fram ett kompromissförslag som innebär att samtliga elever garanteras högskolebehörighet även på de yrkesförberedande programmen, med möjlighet att välja bort det. Detta är en kompromiss som jag står bakom.”

Det bidde inte en tumme. 

Anna Ekström kallade till pressträff för att berätta om lagrådsremissen med förslag om ”Dimensionering av gymnasial utbildning som ska förbättra kompetensförsörjningen”.

Det var en gång för länge sedan som utredaren Lars Stjernkvist var på plats i Birger Sjöberggymnasiets aula och berättade om uppdraget han hade fått. Elevernas val av utbildning på gymnasieskolan skulle fortsatt gälla, men utbudet av platser skulle även ta större hänsyn till efterfrågan av vilken kompetens som söktes på arbetsmarknaden. 

Inte någon bland åhörarna hade invändningar, tvärtom. Alla kände oro över yrkesutbildningarnas minskande attraktivitet, att antalet platser som erbjöds på högskoleförberedande program bara växte och växte.

Men på frågan om hur Stjernkvist ville ta ställning i frågan om friskolornas utbud av utbildningar, så backade han. Lite i stil med man får välja sina strider.

Lagrådsremissen använder inte ens termen friskolor, det är frågan om enskilda huvudmän.

Stjernkvist fick frågan om det kan bli tal om att kräva direkt samarbete eller dialog och avstämning  mellan den kommunala organisationen och friskolorna. Anna Ekström berättar att därav blir inget.

Däremot kommer det att krävas primärt samarbete mellan minst tre kommuner i framtiden. Ska isen lossna och Uddevalla äntligen inse att det kan finnas något positivt med ett samarbete med Trollhättan och Vänersborg? Eller kommer Kunskapsförbundet att organisera sig med Lilla Edet eller Mellerud för att leva upp till villkoret ”om tre”?

Här det viktigaste i korthet ur ett längre dokument som presenterades i förmiddags:

Arbetsmarknadens behov ska vägas in vid planering och dimensionering av utbildningen

4.3 Regeringens förslag: När en kommun bestämmer vilka gymnasieutbildningar på nationella program och introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesintroduktion utformade för en grupp elever som ska erbjudas och antalet platser på utbildningarna ska kommunen ta hänsyn till både ungdomarnas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.

4.4 Regeringens förslag: Det ska införas krav på att varje kommun ska samverka med minst två andra kommuner om uppgifter inom gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. Samverkan ska ske genom ett avtal (primärt samverkansavtal). Även en samverkan som sker på annan liknande grund ska anses uppfylla kravet.

4.6 Regeringens förslag: För att en enskild ska ges ett godkännande som huvudman för gymnasieskola ska det krävas att utbildningen i fråga bidrar till att dels möta ungdomars efterfrågan, dels fylla ett arbetsmarknadsbehov.

4.7 Regeringens förslag: Den information som en huvudman lämnar om erbjudande av nationella program och introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesintroduktion utformade för en grupp elever ska uppfylla vissa krav. Informationen ska tydligt ange utbildningens inriktning och vad utbildningen kan leda till när det gäller såväl etablering på arbetsmarknaden som övergång till vidare studier.