Hur skapar vi rimliga hyror, trygga bostadsområden och bostäder som människor faktiskt har råd att bo i – hela livet?
Välkommen till en öppen temakväll om bostadspolitik i Vänersborgs kommun tillsammans med Hyresgästföreningen.
Det här är ett möte för alla – medlemmar, sympatisörer, nyfikna och engagerade invånare som vill diskutera bostadsfrågor, allmännyttan, nej till marknadshyror och hur vi vill se bostadsbyggandet i kommunen framöver.
Onsdag 1 april kl. 18–20
Kronogatan 2
Fika till alla
Kom som du är – lyssna, ställ frågor och dela dina erfarenheter
Tony Haddou är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Tillsammans med Annika Hirvonen från Miljöpartiet och med stöd av Niels Paarup-Petersen från Centerpartiet har han i riksdagens utskott och senast i riksdagens kammare försökt få till ett stopp för tonårsutvisningarna. Men även om det sägs att det inte längre sker utvisningar så är verkligheten en annan. Aftonbladet publicerade igår en debattartikel med rubriken ”Ren lögn – du har inte stoppat utvisningarna”.
Tony Haddou skriver: ”Alla riksdagspartier, till och med Sverigedemokraterna, hävdar nu att de vill stoppa tonårsutvisningarna. Trots det hotas fortfarande unga människor som rotat sig i Sverige att utvisas. Jag vet det här för att jag träffar dem, skakar deras händer, ser dem i ögonen och lyssnar på deras förhoppningar och rädslor.” Och han fortsätter: ”Efter massiv kritik från allmänheten och sina egna medlemmar kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Inför hela svenska folket påstod de att tonårsutvisningarna skulle pausas tills man hunnit utreda lagen. Men regeringens paus gäller bara för de ungdomar som ännu inte fått ett beslut. Alla som redan fått sin dom ska fortfarande utvisas och migrationsdomstolen säger till Aftonbladet att de inte omfattas av pausen.”
Debattartikelns slitsats är: ”För medan Tidöpartierna drar ut på frågan i ett försök att komma undan kritikstormen fortsätter utvisningarna. Familjer som splittras kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil. Ungdomar som står på randen till att få sin framtid sönderslagen kan inte sätta sitt hopp till att regeringens ventil ska omfatta just dem. Tvärtom lutar sig regeringen på en utredning som skulle leda till fler tonårsutvisningar, inte färre. Därför måste tonårsutvisningarna omedelbart stoppas. För de unga och deras familjer är läget akut.”
”Vi kommer att fortsätta kämpa för att stoppa tonårsutvisningarna, något som samtliga partier alltså påstår att de vill men som hälften av riksdagen just har röstat emot. Vi vet att vi har opinionen på vår sida i den här frågan, en förkrossande majoritet av svenska folket är emot att de unga utvisas. Men för varje dag och vecka som detta drar ut på tiden går unga människor i ovisshet om sin framtid, eller hinner till och med utvisas. Alla tonårsutvisningar måste stoppas, nu.”
Riksdagen behandlar i snabb takt en mängd betänkanden som utskotten har tagit fram för beslut i kammaren. Nästan undantagslöst inleds alla betänkanden av en standardformulering: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående eller redan genomförda åtgärder.” Så lyder också inledningen i Kulturutskottets betänkande KrU8 : ”Civila samhället, trossamfund och folkbildning”. Riksdagen debatterar kring betänkandet på onsdag, oppositionens yrkanden med anledning av reservationer i betänkandet kommer att avslås. Något annat sker inte i riksdagen där det mesta av allt som sker är förutsägbart. Ändå borde det vara av intresse att ta del av debatten och själva betänkandet. Det är ju här som villkoren för civilsamhällets utveckling eller avveckling tydliggörs. För visst spelar det roll hur regeringen villkorar finansieringen av civilsamhällets verksamhet. ”Utskottet noterar vidare att bidragsgivningen till det civila samhället är stabil och att bidrag nästan uteslutande ges i form av generella bidrag.” ”Utskottet” – det är de fyra partier som står bakom Tidöavtalet. Men hur ser det egentligen ut, vad anser oppositionen, vad anser alla föreningar runtom i landet?
På punkten ”Finansiering av civilsamhällets organisationer” finns tre reservationer. S noterar ”Finansieringen av civilsamhällets organisationer är [därför] en demokratisk angelägenhet och måste kännetecknas av långsiktighet.” Från C kommer markeringen: ”Statens stöd till civilsamhället behöver [därför] i högre grad gå till verksamhetsbidrag än till projektbidrag.” Och ledamoten för MP skriver: ”Jag menar därför att byråkratin behöver förenklas och att det behövs satsningar på långsiktiga verksamhetsstöd i stället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansökningar för att få medel till verksamheten.”
Vänsterpartiets ledamot Vasiliki Tsouplaki hänvisar i ett särskilt yttrande till partiets budgetmotion:
”Jag delar inte utskottets syn på att villkoren för civilsamhället är fortsatt goda eller att införandet av de nya demokrativillkoren har fungerat bra. Jag är också mycket kritisk till hur folkbildningen har hanterats. Stora delar av civilsamhället har fått neddragningar av sina statliga anslag den här mandatperioden. Det är organisationer inom vitt skilda områden som miljö, fred och kultur. Sveriges Konsumenter och SIOS, de etniska föreningarnas nationella paraply har blivit av med hela statsstödet. I år får barn- och ungdomsföreningarna neddragningar med 50 miljoner kronor, och studieförbunden som fungerar som en ryggrad för hela civilsamhället med möteslokaler och stöd för studier måste fortsätta att dra ned sin verksamhet för tredje året i rad. De har sagt upp runt 1 000 personer och tvingats stänga ett stort antal musikhus och föreningslokaler. Två studieförbund har dessutom helt fått lägga ned sin verksamhet.
Dessa försämringar gäller också folkhögskolornas verksamhet, där uteblivna förstärkningar gör att kurser behöver läggas ned. Hårdare reglering ger ökad administration, och mindre fel i protokoll ger helt indragna stöd. Misstänksamhet mot föreningslivet riskerar att leda till alltför stora kontrollapparater som tar kål på det ideella engagemanget. Tolkningen av demokrativillkoren riskerar att leda till självcensur och försämrat debattklimat. Den föreningsmodell vi haft i över 100 år klassas som odemokratisk uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det självklart att civilsamhället ska ha goda villkor att verka. Det är genom våra breda folkrörelser som tidigare generationer förändrat samhället. Då, precis som nu, var föreningarna också demokratiskolor, där man t.ex. lärde sig viktiga processer för beslutsfattande.
Vänsterpartiet menar att vi måste vara rädda om det ideella engagemanget och se till att vi har en god dialog mellan politik och civilsamhälle, enkla och tydliga regelverk, bra stöd från bidragsgivande myndighet och långsiktiga organisationsbidrag. Det ska vara lätt att göra rätt och utgångspunkten från det offentliga ska vara att uppmuntra ideella krafter. Tidöpartiernas styrning har gått i helt motsatt riktning.
Jag instämmer i en del av den övriga oppositionens förslag i betänkandet om bättre ekonomiska villkor för civilsamhället, men Vänsterpartiet manifesterar det främst i sin budgetmotion för 2026 och därför har jag inte ställt mig bakom deras reservationer.”
Budgetprocessen i vår kommun avlöper varje år på samma sätt och man följer alltid samma tidsplan. Med ett litet undantag vart fjärde år, året när Sverige väljer en ny uppsättning politiker för en kommande mandatperiod. Men även 2026 beslutar ”gamla” fullmäktige i mitten av juni vad som skall gälla 2027 och framåt. Dock får nya fullmäktige sedan i slutet av 2026 en chans att yttra sig om detta budgetbeslut. Erfarenheten visar att beslut sällan ändras. Men skulle det uppkomma helt andra majoritetsförhållanden så kan det fattas nya beslut. Nya konstellationer har ju under valrörelsen gjort utfästelser som nu ska resultera i andra prioriteringar.
Sedan ett antal år belastas budgetarbetet av ständigt växande investeringsbehov som leder till att kommunen skuldsätter sig mer och mer. Nya lån och nya ränteposter är en tung del, en kostnadsspiral som ingen önskar och knappast någon förmår att undvika. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har nu sammanfattat synpunkter som kan vara värdefulla att ta del av. För den som varit med ett tag kanske inga större nyheter, men till hösten tillträder ett antal nya förtroendevalde i kommunala och regionala församlingar. Rapporten ”InvesteringsplanförSverige” kan vara bra att ha läst.
Anders Henriksson, SKR:s ordförande, har skrivit förordet:
”Investeringar i kommuner och regioner är nödvändiga för att säkra en fortsatt god och jämlik välfärd i hela landet, men också för den ekonomiska tillväxten i Sverige. Det handlar om allt ifrån nya fastigheter och utbyggd transportinfrastruktur till renovering av gamla VA-system. Men också om uppbyggnad av det civila försvaret och investeringar i klimatanpassningar. I dag investerar kommuner och regioner för omkring 230 miljarder kronor årligen och behoven av investeringar bedöms ligga på en fortsatt hög nivå framöver.
Vilka investeringar vi gör i dag och hur vi väljer att finansiera dem kommer att påverka generationer framåt. Behoven är stora och skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Exempelvis riskerar VA-taxorna för invånarna i många kommuner att mångdubblas kommande år. Därför behöver vi en bättre överblick över kommuners och regioners investeringsbehov, dels som stöd till kommuner och regioner och dels för dialog med staten.
Med den här rapporten vill SKR:s styrelse ge en samlad bild av kommuners och regioners investeringsbehov, med tydliga medskick till kommuner, regioner och staten – och oss själva på SKR. Rapporten visar bland annat att det behövs en mer långsiktigt hållbar fördelning mellan kommunsektorn och staten kring ansvar, finansiering och risktagande om vi ska kunna genomföra de investeringar som krävs. Genom rätt förutsättningar och kloka investeringar kan vi säkra en stark välfärd för våra barn och barnbarn, och en stabilare ekonomisk tillväxt med stärkt konkurrenskraft för oss i dag.”
Vi önskar alla som firar en fin Eid al-Fitr, fylld av gemenskap, glädje och framtidstro. I tider när solidaritet behövs mer än någonsin är Eid en påminnelse om omtanke, sammanhållning och hopp.
Vi är stolta över att tillsammans med flertalet medarrangörer bjuda in till ett storslaget firande som sträcker sig från familjefest på dagen till dans, musik och gemenskap långt in på natten.
Det blir nostalgi, folkfest, framtidstro och massor av överraskningar – precis så som ett 100-årsjubileum ska vara!
Fredag 1 maj
Familjefest kl. 11–18 (fri entré!)
Kvällsfest kl. 19–01 (dansbana, grill & bar)
Musik • tal • barnteater • intervjuer • lokala band • fika • korv • glass • fiskdamm – och mycket mer!
Sprid ordet och ta med vänner, familj och grannar!
Vad passar bättre på arbetarrörelsens högtidsdag än en hel dag, kväll och natt i parken?
Vänsterpartiet håller kongress i Örebro 17-19 april.
Kongressen är Vänsterpartiets högsta beslutande organ. På den här sidan kommer du att kunna hitta allt som rör kongressen så som handlingar och övrig information.
Det kommer att finnas tillfälle att följa kongressens arbete digitalt. Då kan det vara en fördel att känna till regelverket som ger presidiet möjlighet att kongressen ska hinna med allt som finns på dagordningen för dessa knappa tre dagar.
Inför kongressen publiceras löpande tillkommande information.
På tisdag sammanträder kultur- och fritidsnämnden. Vänsterpartiets ledamot har anmält ett initiativärende som med all säkerhet kommer att tillfogas nämndens ärendelista. Gunilla Cederboms utgångspunkt är ett nämndbeslut 6 mars där förvaltningen fick i uppdrag att ta fram en långsiktig strategisk utvecklingsplan för Kulturhuset. Initiativet nu är att förvaltningen borde få ytterligare ett uppdrag med syfte att samordna arbetet med att utveckla Kulturhuset och Huvudnäsaulan.
Kultur- och fritidsnämnden 2026-03-17 – Initiativärende – Utvecklingsplan för Huvudnäsaulan
Bakgrund: Kommunen förfogar över två centrala kulturbyggnader i kulturaxeln i centrum: Kulturhuset och Huvudnäsaulan. Båda byggnaderna har stor potential att bidra till ett levande och tillgängligt kulturliv samt fungera som inkluderande mötesplatser för invånare i alla åldrar. Dessa kulturbyggnader har goda förutsättningar att utvecklas som lokala och tillgängliga mötesplatser för ett rikt kulturliv. Förvaltningen har den 6 mars 2026 fått i uppdrag av nämnden att ta fram en långsiktig strategisk utvecklingsplan för Kulturhuset med start för verksamheten senast januari 2027 utifrån att driva den i kommunal regi, i samverkan med kulturföreningar, studieförbund och civilsamhälle. Situationen skapar ett läge där kommunen kan ta ett mer samlat grepp om dessa kulturmiljöer och diskutera långsiktig inriktning, roller och ambitioner. Kultur och meningsfull fritid är viktiga för delaktighet, folkhälsa och social hållbarhet. Ett tydligare och mer strategiskt förhållningssätt till Kulturhuset och Huvudnäsaulan bedöms kunna:
stärka kommunens kulturliv
öka tillgängligheten till kultur för fler invånare
bidra till bättre nyttjande av befintliga lokaler
Huvudnäsaulan – möjliga inriktningar: Huvudnäsaulan är en arkitektoniskt intressant byggnad, uppförd i början av 60-talet i en modernistisk stil placerad i Kulturaxeln, centrum av Vänersborg. Aulan, den i folkmun kallade Brödrosten, var ursprungligen en aula tillhörande Huvudnässkolan, ritad av arkitekt Åke Wahlberg. Huvudnässkolan revs 2009 men alla var överens om att aulan skulle stå kvar då det är en unik byggnad med stort kulturhistoriskt värde. Men under åren som gått har den fått ett mycket begränsat liv, underhållet är eftersatt och aulan är inte anpassad för dagens behov av scenrum och kringutrymmen. Den har heller ingen hyresgäst.
Huvudnäsaulan med sitt läge och byggnad, har stor potential att bli ett attraktivt scenrum för kommunens kulturliv och ett bra komplement till Kulturhuset med Kultur- och fritidsförvaltningen som hyresgäst. Som ett underlag inför förstudie och kostnadsbedömning behöver en utvecklingsplan tas fram där det beskrivs vad och hur aulan lämpligen kan användas för att vara ett relevant komplement till Kulturhuset.
Förslag till beslut Kultur- och fritidsnämnden ger förvaltningen i uppdrag att ta fram en långsiktig strategisk utvecklingsplan för Huvudnäsaulan med syfte att fungera som komplement till Kulturhuset.
Utvecklingsplanen ska tydliggöra:
Aulans roll som komplement till Kulturhuset, med fokus på ett breddat kulturutbud, konserter, scenkonst och arrangemang
Hur aulan kan utvecklas till ett modernt, flexibelt och tillgängligt scenrum
Former för samverkan med kulturföreningar och civilsamhälle
Utvecklingsplanen ligger till grund för förstudie och kostnadsbedömning inför investeringsbeslut. Målet bör vara att ha en uppdaterad Huvudnäsaula för kulturlivet i bruk om 5 år.
Torget i Trollhättan fylldes igår av människor i solidaritet och vrede – ett tydligt bevis på att motståndet mot att Tidöregeringens omänskliga migrationspolitik är starkt och levande. Vi hoppas att huvudtalaren och trollehättebon Daniyal Aghaeitorbati kände styrkan i det kollektiva stödet. Att leva med ett avvisningsbeslut inom fyra veckor, och samtidigt hållas i limbo av regeringens cyniska beslut att ”tillfälligt pausa”, är ovärdigt ett rättssamhälle.
Det som gör detta ännu mer upprörande är att det är människor som gör allt rätt som drabbas. Våra vänner som studerar, arbetar, betalar skatt, lär sig språket och följer varje regel – men möts ändå av avvisning, ovisshet och brutna löften. Ett system där skötsamhet och integration inte spelar någon roll har förlorat sin moraliska kompass. Som många uttryckte idag – det handlar en helt annan agenda och vi är många som ser, förstår och vägrar acceptera denna avhumanisering (för att använda ett milt uttryck). Viktiga och kraftfulla tal hölls också av Alma från FARR (Flyktinggruppernas Riksråd) och Petra Larsson från V-Trollhättan, liksom flera andra. De satte ord på det många känner: att regeringens politik splittrar familjer, skapar otrygghet och systematiskt undergräver asylrätten och människovärdet.
Men detta får inte stanna vid en manifestation. Solidaritet är inte bara ord – det är handling.
Idag samlas vi igen i Göteborg. Kom, ta med en vän, en kollega, en granne. Visa att vi är många som vägrar acceptera en migrationspolitik där människor offras trots att de gjort allt som förväntats av dem. Tillsammans kan vi sätta press, skapa hopp och försvara rätten till ett värdigt liv och ett medmänskligt samhälle. Vi ses på gatorna.
Riksdagen brukar på onsdag eftermiddag alltid ha en kortare eller längre sittning avseende alla beslut som ska fattas med anledning av en mängd debatter som förts tidigare i veckan eller under dagen. Proceduren avbröts idag för behandling och beslut kring en motion som Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade lagt fram. En ovanlig händelse som behöver förklaras kort: Riksdagsordningen RO gör det möjligt att väcka en motion med kort varsel enligt RO 9 kap. 15§ som lyder: ”Motioner med anledning av en händelse av större vikt får väckas gemensamt av minst tio ledamöter, om händelsen inte kunde förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden eller någon annan motionstid som anges i detta kapitel.”
I fredags berättade Tidöpartierna att man avsåg att pausa tonårsutvisningar – med andra ord, nu tycktes alla riksdagspartier vara överens. Men så är det ju inte – Tidöpartierna avsåg att pausa, men hur och genom vilket beslut det skulle man återkomma till. Under tiden verkställs utvisningar som följd av beslut som tidigare har fattats. Och migrationsdomstolarna fortsätter att hantera alla ärenden på samma sätt som hittills – det finns ju inget beslut som skulle stoppa domstolarna.
Annika Hirvonen, MP, och Tony Haddou, V, skrev en motion med hänvisning till riksdagsordningens text och ville få riksdagen att besluta om att motionen snabbt skulle tas upp i utskottet och leda fram till ett beslut som gäller även alla som redan hade fått utvisningsbeslutet eller där ärendet behandlas i domstolen. Från talmannen kom en invändning som slutade med talmannens uppmaning att riksdagen skulle lägga motionen ”till handlingarna”, dvs motionen skulle inte beaktas.
Annika Hirvonen talade helt fritt, Niels Paarup Petersen, C, hade sina stolpar på sin smartphone, och Tony Haddou höll sig till sitt utskrivna manuskript. Ingen annan begärde ordet. Därefter beslutade alltså riksdagen efter omröstning med siffrorna 148:147 att avslå motionen. Du kan se och lyssna på riksdagens webb-TV vad nämnda tre ledamöter anförde och därefter ta del av motionens behandling som ledde till avslag. Protokollet med utskrivna anföranden finns tillgängligt på torsdag morgon.
