Myndigheten för delaktighet (MfD) presenterade i en längre rapport ”Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024” en rad anmärkningar:
Fortsatta skillnader i levnadsvillkor
Oroväckande utveckling för individuella stöd
Utsattheten ökar i flera grupper
Arbetet med strategin visar både framsteg och utmaningar
Vägen framåt: fortsatt samordning och nationell handlingsplan
Med tanke på socialnämndens pressade ekonomiska läge är rapporten också relevant lokalt. Vänsterpartiets suppleant i riksdagens socialutskott ställer med anledning av rapporten en interpellation till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M): ”Rätten till inkomst för personer med funktionsnedsättning”. Interpellationen avslutas med två frågor: Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stärka ekonomin bland personer med funktionsnedsättningar? och: Avser ministern och regeringen att göra funktionsrättskonventionen till lag? Interpellationen besvaras 13 januari.
Två dagar innan julafton publicerade Vänsterpartiet på sin Facebook-sida ett inlägg: ”Utvisa inte min kompis”. Det är texten på fyra 7-åringars skyltar. Det är deras lika gamla klasskompis och vän som måste lämna Sverige. Det är hennes föräldrar, Zahra Kazemipours och Afshad Joubeh, som har fått indraget arbetstillstånd. Deras 7-åriga dotter, som är född i Sverige, och deras 15-åriga son har just fått sina liv sönderslitna. Zahra och Afshad jobbar båda som undersköterskor på SÖS. De och deras barn har ett liv här, som de har byggt tillsammans. Utvisningen av familjen är ett resultat av Tidöpartiernas politik. En politik som inte bara sliter sönder familjer utan hela samhället. Idag samlades över hundratals personer för att protestera mot den orättvisa utvisningen av familjen. Precis som många andra så motsätter sig Vänsterpartiet den här utvisningen. Vi vill riva upp lagändringen som tar bort möjligheten till spårbyte. Alla utvisningar som är ett resultat av lagändringen måste stoppas. Vi uppmanar resten av riksdagspartierna att höja er röst tillsammans med oss. Mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara.
Någon dag in på det nya året publicerade Dagens Nyheter en text av författaren Niklas Rådström med rubriken ”Jag måste få säga det – jag skäms över Sverige”. Södersjukhuset och undersköterskan Zahra nämner han också i sin uppräkning som berättar om följderna av en lagstiftning som Tidöpartierna har fått riksdagens majoritet att ställa sig bakom. Läs artikeln som finns på denna länk.
Måndag 5 januari, 17:00 – 19:00, Kronogatan 2
På förra medlemsmötet diskuterade vi kongresshandlingar (valplattform och stadgeförändringar) Läs mer här: https://www.vansterpartiet.se/kongress2026/
Vi ska nu ta ställning till lokala motioner inför kongressen (och eventuella nomineringar) som ska hinna skickas till DS (distriktsstyrelsen) för ställningstagande. DS har satt stoppdatum imorgon kl 23.59, därav medlemsmöte redan imorgon. Mötestiden är redan kl 17 för att styrelsen ska hinna skicka in till DS.
Niklas Orrenius skriver med ovanstående rubrik ett längre reportage i DN om den nyvalde ordföranden i Advokatsamfundet, Johan Eriksson. Det var en kortare passage i artikeln som är anledningen till rubriksättningen: ”Men ordförande Johan Eriksson har sagt det tidigare, i Advokatsamfundets egen podd: Av riksdagspartierna är det Vänsterpartiet som ligger närmast samfundets hållning.– I mitt skrå är det ju Vänsterpartiet som har kämpat för integritetsfrågor, och det är de som faktiskt har sagt att nu lugnar vi ner oss lite med straffskärpningar, säger han.”
Hela artikeln handlar i grunden om en kommande proposition som regeringen förväntas lägga på riksdagens bord strax efter årsskiftet. Utredningen kom tidigt under 2025, en mängd kritiska röster fördes fram under remissomgången. Det finns redan ett yttrande från lagrådet, så det är bara propositionen man väntar på. Här ett försök att mycket kort sammanfatta ärendet: ”Regeringen driver på för en historisk omläggning där barn så unga som 13 år ska kunna lagföras för grova brott och där fängelse blir en mer framträdande påföljd för unga. Vänsterpartiet har i riksdagen aviserat att de kommer att rösta nej till dessa delar när de når kammaren.”
Det kommer att bli mycket debatt innan ett beslut är fattat och innan lagförändringen träder i kraft längre fram under 2026. Det kan vara på sin plats att läsa och begrunda vad som hittills har sagts. Här ett urval texter – länkar till remissyttranden finns här på regeringens sida. Där kan den som vill fördjupa sig gå genom inkomna synpunkter.
Både och… När det gäller den utlovade ”helrenoveringen av friskolesystemet” så har i tur och ordning fyra statsråd, med ansvar för utbildningsfrågor under den pågående mandatperioden, utfärdat avsiktsförklaringar utan att leverera. Så är det när man företräder Tidöavtalets minsta parti, Liberalerna. Men ingen kan ta ifrån Mats Persson, Johan Pehrson, Lotta Edholm och Simona Mohamsson den goda viljan, det är bara kraften bakom orden som saknas. Det finns andra politikområden där det också fanns hopp om att Liberalerna skulle visa större beslutsamhet och handlingskraft. Här var det inte gaspedalen, utan bristande förmåga att sätta foten på bromsen. Men det rullar på, obehindrat och med tilltagande tempo för här vill SD, som med fast grepp om ratten styr migrationsfrågor för Tidökvartetten, komma mycket längre fram innan valdagen i september 2026.
Under december 2025 har regeringens migrationspolitik mött omfattande kritik från flera tunga instanser. Kritiken rör framför allt förslag om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd, skärpta krav för anhöriginvandring och nya regler för arbetskraftsinvandring. Här är fem centrala kritiska röster och länkar till deras ställningstaganden:
1. Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO avstyrker förslagen om skärpta villkor för anhöriginvandring och uttrycker stor oro för att regeringens samlade politik ökar klyftorna och riskerar att leda till diskriminering. De lyfter särskilt att rättssäkerheten brister i asylärenden som rör hbtqi-personer. Kritikens kärna: Risk för diskriminering och försämrade levnadsvillkor för personer som redan lever i Sverige – Länk till DO:s remissvar (18 dec 2025)
2. Sveriges advokatsamfund Advokatsamfundet riktar i december skarp kritik mot de föreslagna skärpningarna av anhöriginvandringen. De menar att förslagen strider mot internationella konventioner och att avsaknaden av övergångsbestämmelser hotar rättssäkerheten. Kritikens kärna: Bristande förutsebarhet och brott mot rättssäkerhetskrav. Länk till Advokatsamfundets uttalande (19 dec 2025)
3. Fackliga centralorganisationer (LO, TCO, Saco) Samtliga stora fackförbund har under december ”sågat” förslaget om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade. LO betonar att detta strider mot grundläggande demokratiska principer och alla människors lika värde. Kritikens kärna: Hot mot integrationen och individens trygghet på arbetsmarknaden. Länk till artikel om fackens kritik (21 dec 2025)
4. Unicef Sverige Barnrättsorganisationen betonar de humanitära konsekvenserna för barn. Att ta bort permanenta uppehållstillstånd skapar en ovisshet som de anser är oförenlig med barnkonventionen och barnets bästa. Barn tvingas leva i ständig rädsla och osäkerhet, vilket skadar deras utveckling. Länk till kommentar om barnperspektivet (via Syre)
5. Oppositionen i riksdagsdebatten (V, MP, C) Under riksdagsdebatten om utgiftsområde 8 (Migration) i början av december framförde oppositionspartierna grundläggande invändningar. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kritiserade särskilt förslagen om ”angiverilag” och att riva upp fattade beslut, vilket de kallar ”rättsvidrigt” Kritikens kärna: Man skapar parallellsamhällen och undergräver rättssäkerheten. Länk till riksdagsdebatten om migration (4 dec 2025)
På hemsidan för Vänsterpartiet i Västra Götaland kan vi läsa hur samarbetet mellan S, V och MP i regionen har utvecklats under tre år sedan valet i september 2022. Där berättas också hur det fjärde och sista året av mandatperioden kan leda regionen framåt. Ta del av informationen genom att klicka på länken.
Beloppet är en post i kommunens budgetbeslut från juni 2025. Det handlar om avgiften för 2026 – Vänersborgs bidrag för verksamheten som SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, ordnar under det kommande året. Vad är SKR? SKR är en medlemsorganisation som fungerar som en röst för den lokala och regionala nivån i Sverige. Eftersom alla 290 kommuner och 21 regioner är medlemmar, representerar SKR i praktiken hela den offentliga välfärden i landet. Organisationen har tre centrala roller för sina medlemmar:
1. Intressebevakning: De agerar som remissinstans och opinionsbildare gentemot regeringen, riksdagen och EU för att påverka lagstiftning och ekonomi som rör kommuner och regioner.
2. Arbetsgivarorganisation: SKR är den part som tecknar centrala kollektivavtal för de cirka 1,2 miljoner människor som arbetar inom kommunal och regional sektor (t.ex. lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare).
3. Stöd och rådgivning: De erbjuder juridisk hjälp, expertstöd och analyser till medlemmarna för att effektivisera verksamheten.
Nu strax innan årsskiftet publicerade SKR dokumentet ”Verksamhetsplan 2026”. Strukturen i rapporten speglas i rubrikerna: Fokus 2026 – Strategiska uppdrag 2027 – Målbilder 2027. Allt i allt, skriften ger våra lokala förtroendevalda en välkommen möjlighet att höja blicken.
”Med kvotflyktingarna försvinner också vår humanitet” är rubriken på en debattartikel i DN, undertecknad av Åsa Widell, generalsekreterare vid Sverige för UNHCR. Åsa Widell berättar om pågående överväganden att Sverige helt stänger av mottagningen av kvotflyktingar. ”Sverige har länge spelat en viktig roll internationellt. Ett beslut om att ta emot noll kvotflyktingar skulle sända en signal långt bortom våra gränser: att humanitära principer är förhandlingsbara och att ansvaret kan lämnas till någon annan.” ”Sverige står inför ett val. Vi kan säga att detta inte längre är vårt ansvar. Eller så kan vi stå fast vid en princip som definierat oss som samhälle: När en människa står utan skydd, erbjuder vi det. Inte till alla – men till några av dem som behöver det mest. Att ta emot färre kvotflyktingar är en politisk ståndpunkt. Att ta emot noll är något helt annat. Det är att ge upp vår humanitet och det samhälle de flesta av oss brukar säga att vi vill vara.”
En ny rapport från SKR inleder med följande text: ”I kommuner och regioner arbetar nästan 300 000 anställda som är födda i ett annat land. Antalet utrikes födda medarbetare har ökat kraftigt de senaste tio åren och många av dem har kommit till Sverige under det senaste decenniet. Nära 4 000 läkare, drygt 2 000 sjuksköterskor och mer än 33 000 undersköterskor och vårdbiträden som arbetar i en kommun eller region har kommit till Sverige de senaste tio åren. Samtidigt stod utrikes födda för hela ökningen av personer i arbetsför ålder i befolkningen som helhet under föregående tioårsperiod. Utrikes födda har alltså fått allt större betydelse för kommuners och regioners förmåga att klara sin kompetensförsörjning. Syftet med den här rapporten är beskriva denna utveckling närmare genom att presentera fakta om utrikes födda i kommuner och regioner – både nuvarande och potentiella medarbetare. Inom vilka personalgrupper har andelen utrikes födda ökat mest? Hur länge har de varit i Sverige? Det är några av frågorna som undersöks här. I rapporten presenteras också en attitydundersökning som tittar på intresset för välfärdsyrkena bland unga, såväl utrikes som inrikes födda.”
Det är en kort rapport på endast 10 sidor. Här rubrikerna för uppgifter som är bra att ha tagit del av:
Fler utrikes födda medarbetare i kommuner och regioner
Ökning av utrikes födda i olika personalgrupper
4 av 10 utrikes födda anställda har kommit till Sverige efter 2010
Unga utrikes födda har ett starkt intresse för välfärdsjobben
Det är nästan sista beslutet innan riksdagen tar ledigt som avser utgiftsområdet 7, Internationellt bistånd. Här syns extra tydligt var skiljelinjen i svensk politik går. Det är Håkan Svenneling, som står för Vänsterpartiets särskilda yttrande. För att undvika alla missförstånd, att det stannar vid ett yttrande och varken yrkande eller reservation kan föras fram hänger ihop med den formella budgetprocessen som alla får lov att förhålla sig till. Men här ett längre avsnitt från texten som Håkan Svenneling för fram i betänkandet.
Vänsterpartiets budgetalternativ när det gäller utgiftsområde 7 innebär en ökning av anslaget för att stegvis återgå till 1 procent av BNI. I årets budget omfattar den totala biståndsbudgeten 53 miljarder kronor. Prognosen är att Sverige, med regeringens politik, kommer att hamna under åtagandet om minst 0,7 procent av BNI i bistånd 2028. Dessutom använder regeringen biståndsmedel på ett sätt som strider mot OECD:s regelverk för vad som kan definieras som bistånd. Vänsterpartiet är starkt kritiska till att en stor summa av biståndet används för att täcka flyktingmottagande och Migrationsverkets inhemska kostnader. Det är även mycket tveksamt om det är möjligt att redovisa exportkrediter som bistånd så som regeringen gör. Det gör den verkliga biståndsbudgeten än mindre. Det är anmärkningsvärt och inte minst ett demokratiskt problem. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra Svårast i världen. Samtidigt innebär regeringens nya reformagenda för biståndet en ny riktning. Biståndet ska i högre utsträckning vara till för att tillgodose svenska intressen. Det handlar bl.a. om att använda biståndet för att uppnå migrationspolitiska mål i Sverige. Det är ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd.
Den humanitära situationen i Gaza är katastrofal. Den 19 december 2024 beslutade regeringen att avsluta det svenska kärnstödet till UNRWA. Vänsterpartiet menar att Sverige skyndsamt ska återuppta stödet till UNRWA och vill därför att en miljard av de medel vi tillför anslaget ska gå direkt till UNRWA. Vi utvecklar vår biståndspolitik vidare i partimotion 2025/26:2818. Sammantaget bör 4 000 000 000 kronor mer än vad regeringen föreslår anvisas inom utgiftsområdet 7.
