Riksdagen behandlar i snabb takt en mängd betänkanden som utskotten har tagit fram för beslut i kammaren. Nästan undantagslöst inleds alla betänkanden av en standardformulering: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående eller redan genomförda åtgärder.” Så lyder också inledningen i Kulturutskottets betänkande KrU8 : ”Civila samhället, trossamfund och folkbildning”. Riksdagen debatterar kring betänkandet på onsdag, oppositionens yrkanden med anledning av reservationer i betänkandet kommer att avslås. Något annat sker inte i riksdagen där det mesta av allt som sker är förutsägbart. Ändå borde det vara av intresse att ta del av debatten och själva betänkandet. Det är ju här som villkoren för civilsamhällets utveckling eller avveckling tydliggörs. För visst spelar det roll hur regeringen villkorar finansieringen av civilsamhällets verksamhet. ”Utskottet noterar vidare att bidragsgivningen till det civila samhället är stabil och att bidrag nästan uteslutande ges i form av generella bidrag.” ”Utskottet” – det är de fyra partier som står bakom Tidöavtalet. Men hur ser det egentligen ut, vad anser oppositionen, vad anser alla föreningar runtom i landet?
På punkten ”Finansiering av civilsamhällets organisationer” finns tre reservationer. S noterar ”Finansieringen av civilsamhällets organisationer är [därför] en demokratisk angelägenhet och måste kännetecknas av långsiktighet.” Från C kommer markeringen: ”Statens stöd till civilsamhället behöver [därför] i högre grad gå till verksamhetsbidrag än till projektbidrag.” Och ledamoten för MP skriver: ”Jag menar därför att byråkratin behöver förenklas och att det behövs satsningar på långsiktiga verksamhetsstöd i stället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansökningar för att få medel till verksamheten.”
Vänsterpartiets ledamot Vasiliki Tsouplaki hänvisar i ett särskilt yttrande till partiets budgetmotion:
”Jag delar inte utskottets syn på att villkoren för civilsamhället är fortsatt goda eller att införandet av de nya demokrativillkoren har fungerat bra. Jag är också mycket kritisk till hur folkbildningen har hanterats. Stora delar av civilsamhället har fått neddragningar av sina statliga anslag den här mandatperioden. Det är organisationer inom vitt skilda områden som miljö, fred och kultur. Sveriges Konsumenter och SIOS, de etniska föreningarnas nationella paraply har blivit av med hela statsstödet. I år får barn- och ungdomsföreningarna neddragningar med 50 miljoner kronor, och studieförbunden som fungerar som en ryggrad för hela civilsamhället med möteslokaler och stöd för studier måste fortsätta att dra ned sin verksamhet för tredje året i rad. De har sagt upp runt 1 000 personer och tvingats stänga ett stort antal musikhus och föreningslokaler. Två studieförbund har dessutom helt fått lägga ned sin verksamhet.
Dessa försämringar gäller också folkhögskolornas verksamhet, där uteblivna förstärkningar gör att kurser behöver läggas ned. Hårdare reglering ger ökad administration, och mindre fel i protokoll ger helt indragna stöd. Misstänksamhet mot föreningslivet riskerar att leda till alltför stora kontrollapparater som tar kål på det ideella engagemanget. Tolkningen av demokrativillkoren riskerar att leda till självcensur och försämrat debattklimat. Den föreningsmodell vi haft i över 100 år klassas som odemokratisk uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det självklart att civilsamhället ska ha goda villkor att verka. Det är genom våra breda folkrörelser som tidigare generationer förändrat samhället. Då, precis som nu, var föreningarna också demokratiskolor, där man t.ex. lärde sig viktiga processer för beslutsfattande.
Vänsterpartiet menar att vi måste vara rädda om det ideella engagemanget och se till att vi har en god dialog mellan politik och civilsamhälle, enkla och tydliga regelverk, bra stöd från bidragsgivande myndighet och långsiktiga organisationsbidrag. Det ska vara lätt att göra rätt och utgångspunkten från det offentliga ska vara att uppmuntra ideella krafter. Tidöpartiernas styrning har gått i helt motsatt riktning.
Jag instämmer i en del av den övriga oppositionens förslag i betänkandet om bättre ekonomiska villkor för civilsamhället, men Vänsterpartiet manifesterar det främst i sin budgetmotion för 2026 och därför har jag inte ställt mig bakom deras reservationer.”
