Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Hur kan bra motioner leda till bra politik?

När valrörelsen under våren 2014 drog igång på allvar, började motionerna strömma in. Det brukar vara så, somliga tycks vakna framåt slutet av mandatperioden. Miljöpartiet i Vänersborg tillhör inte gruppen, vi delar uppfattningen att bra motioner kan lämnas in när tiden är mogen.

En av MP:s motioner är i stora delar en avskrift av en motion som partiet har lämnat in under ett antal år och i ett antal kommuner. Inget fel i det, är det en bra tanke och ett bra syfte så bör Vänersborg kunna dra nytta av erfarenheter som redan har samlats på annat håll.

Det handlar om ”Motion om Social investeringsfond”.

Här några synpunkter som bör komma fram innan behandlingen av motionen tar sin gång.

Det ”normala” är att motionen lämnas in, presenteras under ”högst två minuter” i kommunfullmäktige, varefter motionen hamnar hos kommunstyrelsen och oftast direkt hos berörda nämnder. Där tar förvaltningarna över och efter en kortare eller längre utredning sammanställs tjänsteyttranden med förslag till beslut. Nämndernas och kommunstyrelsens ledamöter ställer sig oftast bakom förslagen. Det händer också att olika uppfattningar resulterar i förslag till annan formulering av beslutsförslagen eller till yrkanden om avslag.

Denna process är inte ett optimalt sätt att hantera motioner med en tydlig politisk ambition. Den politiska uppfattningen hos partiet (eller partierna) som står bakom motionen är tydlig, men alla andra politiker tvingas avvakta och kommer först ”sent” med.

Det borde finnas andra möjligheter att ”gripa in”, men alla med insikt i hur det ”brukar vara” vet hur svårt det är att förändra parlamentariska rutiner.

Så här ett försök ”vid sidan om” att framföra tankar och frågor som borde finnas med i den fortsatta hanteringen av Miljöpartiets motion.

För det första: Att säga ja till att inrätta en social investeringsfond borde vara en självklarhet, underlaget och bevisbördan för att fonden är lönsam finns redan, det går inte att argumentera emot. För det andra: Om det är så, varför har vår kommun inte tidigare inrättat en fond, varför finns det risk för att det dröjer ännu ett tag?

Enkelt uttryckt: Om resultatet ”i längden” är flera gånger större än dagens insats, så säger den enkla beräkningen att resultatet förblir ”noll” om insatsen inte finns. Vilka pengar med tillräcklig volym finns att hämta var i den kommunala verksamheten som fyller fonden i utgångsläget?

Tre möjligheter till finansiering är tänkbara:

Tuffa tag i framtagningen av nästa budget för att avsätta en viss mängd pengar till en social investeringsfond. Eller en skattehöjning ”idag” som kan ge utrymme, och som kan tas bort när ”vinsterna” blir synliga och även leda till möjliga framtida skattesänkningar. Eller: Låna pengar till en fond när vissheten finns att insatta medel överstiger framtida räntebelopp och att amorteringen inte blir något problem.

Det är frågor och funderingar av den arten som borde finnas med när Vänersborgs politiker skall ta ställning. Särskilt med tanke på att det är Miljöpartiets motion.

Tuffa budgetbeslut måste vara långsiktiga beslut, de måste bäras av en stabil majoritet som inte ändras från det ena året till det andra.

Miljöpartiets föreslagna skattehöjning samlade i juni blott fyra röster från femtioen ledamöter, dessutom gällde förslaget utgifter till löpande verksamhet.

2013 fastnade Miljöpartiet fullständigt i sitt ställningstagande i budgetfrågor. Den föreslagna användningen av ”resultatutjämningsreserven” avfärdades kategoriskt och betecknades som illvilliga försök att låna från framtida generationer.

Ska det bli en social investeringsfond i Vänersborg, så måste fonden i utgångsläget fyllas med ett belopp av hyfsad storlek. Man måste enas kring någon metod att få fram pengar . Det behöver också de nyvalda politikerna veta. Även Miljöpartiets ledamöter.

Demokratiutvecklare borde nå framgång

En motion är bakgrunden – borde det inrättas ett ungdomsfullmäktige i Vänersborg? Innan fullmäktige ska besvara frågan och besluta om motionen, har en grupp ungdomar fått tillfälle att granska fördelar och nackdelar med olika former av kontaktytor mellan ”kommunen” och ungdomarna. Och innan något beslutsförslag formuleras på kommunkansliets förvaltning, kommer dagens presentation att upprepas, förhoppningsvis för det nyvalda fullmäktige. Det är ingen djärv gissning att några av förslagen blir verklighet. Mycket bra, Vänersborg är på gång: Medborgarförslag, invånardialog, den nya visionen, öppna sammanträdesformer för våra nämnder kommer att kompletteras med ett forum där våra ungdomar får en plattform för att bli hörda, sedda och respekterade. Känns riktigt bra, stort tack till gruppen. Läs också notisen på kommunens hemsida och se ett tidigare inslag som du hittar här i anslutning till en artikel i lokaltidningen TTELA.

Det finns ett samband

Vänersborg har fattat ett inriktningsbeslut: Kommunen har för avsikt att investera i en ny hamn i Vargön som ersättning för hamnen som ligger i centrum. Det är åtskilliga hundra miljoner kronor det kommer att kosta.

Denna investering kan endast bli aktuell om ”staten” fattar ett antal beslut som förutsättning för fortsatt sjöfart på Vänern och uppför Göta Älv från Göteborg. Det gäller bl a en investering i nya slussar som behöver finnas på plats senast 2030. Kostnaden lär ligga kring 3 miljarder kronor. Slussutredningen uttryckte förväntan att rapportens slutsatser skulle leda till en markering i regeringens förslag om den framtida transportpolitiken. Det blev inte så!

”Just nu” verkar det inte finnas någon som helst ordning, utspelen kommer från överallt. Senast erbjöd sittande regeringen med sitt Sverigepaket en transportinvestering som kostar astronomiska summor. Satsningen på höghastighetståget är en total kovändning från Anders Borg som inte lämnar något utrymme för andra investeringar.

Når vågorna har lagt sig, när valet är över, när klarhet är vunnen vem som har möjlighet att komma med förslag som går att realisera – då kanske kommer en första antydan om vilket öde Vänersjöfarten går till mötes.

Under tiden uppmärksammar vi i Vänsterpartiets vårbudget några synpunkter som vi vill att fler känner till. ”Offentliga finanser”, ”Utgiftstak” och framförallt avsnittet ”Finansiering av investeringar” är läsvärt. Återigen – tankar som kommer att spela roll när det gäller investeringen i nya slussar som förutsätts för att ett inriktningsbeslut om en ny hamn i Vänersborg överhuvudtaget kan leda någon vart.

————-

5.2.2 Mål för de offentliga finanserna

Överskottsmålet innebär att de offentliga finanserna måste gå med ett överskott på minst 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Målet infördes bl.a. mot bakgrund av den kraftiga ökningen av statsskulden under 1990-tals-krisen. Vänsterpartiet stod bakom överskottsmålet då det först aviserades i mitten av 1990-talet, då vi menade att det var viktigt att få ner statsskulden till rimliga nivåer. Detta syfte med överskottsmålet är sedan en lång tid tillbaka uppfyllt och de svenska offentliga finanserna hör i dag till de starkare i världen.

Ett annat syfte med överskottsmålet var att ”spara i ladorna” inför kommande demografiska förändringar. Den demografiska förändringen som förutsågs när överskottsmålet infördes är nu här. De närmaste fyra åren kommer de demografiska kostnaderna i kommunsektorn i genomsnitt att vara mer än dubbelt så höga som det historiska genomsnittet (för perioden 1980-2005). Överskottsmålet har därmed spelat ut sin roll. Mot denna bakgrund föreslår Vänsterpartiet att överskottsmål ersätts med ett medelfristigt mål för de offentliga finanserna där dessa i normalfallet ska vara i balans över en konjunkturcykel.

5.2.3 Utgiftstaken

Budgetpolitiska ramverk bör utgöra en avvägning mellan å ena sidan fasthet och stramhet och å andra sidan handlingsutrymme och flexibilitet. Det nuvarande systemet med 4-åriga utgiftstak har emellertid en inneboende svaghet i detta avseende. Att bedöma nivån på statsbudgetens utgifter fyra år framåt är förknippat med stor osäkerhet eftersom stora delar av utgifterna i statsbudgeten är känsliga för pris- och löneförändringar och för de allmänna makroekonomiska utvecklingen. För att vara säker på att ha handlingsutrymme i framtiden och att framtida utgiftstak inte kommer att hindra en aktiv finans- och arbetsmarknadspolitik i händelse av en större ekonomisk kris bör utgiftstaken sättas på en nivå som skapar tillräckligt stora budgeteringsmarginaler för att hantera denna osäkerhet. Men stora budgeteringsmarginaler innebär samtidigt att utgiftstakens styrande roll i budgetprocessen urholkas.

För att komma till rätta med det nuvarande systemets inneboende brister föreslår Vänsterpartiet att utgiftstaken endast sätts för det kommande budgetåret. Med en tidshorisont på ett år behövs inte lika stora säkerhetsmarginaler, vilket innebär att utgiftstakens styrande funktion stärks. Ett-åriga utgiftstak ökar samtidigt flexibiliteten i finanspolitiken i och med att utgiftstaken kan anpassas till konjunkturläget.

Vårt mål om att de offentliga finanserna ska vara i balans över en konjunkturcykel garanterar också att det medelfristiga perspektivet i budgetprocessen bibehålls.

5.2.4 Finansiering av investeringar

Budgetlagen föreskriver att investeringar i infrastruktur, fastigheter m.m. i normalfallet ska finansieras via anslag i statsbudgeten. Detta innebär att investeringarna bokförs som kostnader i statsbudgeten i takt med att utgifterna uppstår. Konsekvensen av detta förfaringssätt är att kostnaderna för investeringar i infrastruktur direktavskrivs. Vi menar att detta är ett märkligt förfaringssätt. En investering i infrastruktur är ju något som konsumeras över en lång tidsperiod.

Därför är det rimligare att kostnaden fördelas över hela dess livslängd.

Sättet som staten redovisar infrastrukturinvesteringar blir särskilt problematiskt i kombination med systemet med utgiftstak. Kombinationen av utgiftstak och infrastrukturinvesteringar som direktavskrivs innebär att investeringar får konkurrera om utrymmet under utgiftstaken med löpande utgifter som sjukpenning, barnbidrag, m.m. Detta riskerar att leda till att viktiga samhällsinvesteringar inte kommer till stånd eller skjuts på framtiden.

Vänsterpartiet menar att staten, i likhet med vad som är fallet i kommuner och företag, bör införa en investeringsbudget. Förslaget skulle möjliggöra att staten i högre utsträckning skulle kunna fördela investeringskostnaderna över hela investeringens livslängd. Detta skulle förbättra regeringens och riksdagens beslutsunderlag beträffande avvägningar mellan långsiktiga strategiska investeringar och mer kortsiktiga reformförslag. Det måste dock finnas tydliga riktlinjer för investeringsbudgeten.

Enbart fysiska investeringar ska ingå. Vi föreslår också att det införs ett tak för investeringsbudgetens storlek samt att den ska redovisas separat till riksdagen en gång per år i samband med budgetpropositionen.

Vi menar att budgetlagen bör ändras så att lånefinansiering kan utgöra huvudprincip. Frågan att ändra redovisningsprinciperna för vissa av statsbudgetens utgifter och ändamål är emellertid en komplicerad fråga och måste därför föregås av en grundlig parlamentarisk utredning.

Visst var det en fin dag

71 dagar kvar till valdagen.

Fortfarande mycket tid kvar. Då känns det extra bra att kunna blicka tillbaka på en dag som visade att våra frågor berör många och att det är våra frågor som diskuteras.

Jonas Sjöstedt talade på kvällen i Almedalen. Hela talet kan ses och höras i efterhand, det finns även hela manuskriptet för den som hellre vill läsa.

Redan tidigt på morgonen intervjuades Jonas Sjöstedt i SvT – inslaget finns att se under rubriken V- Gör riskkapital till kooperativ. Senare på dagen var det dags för inslaget ”Rakt på med Jonas Skjöstedt(V)”.

Och här dokumentet som ger bakgrunden till det som idag beskrivs i alla tidningar – rapporten ”Efter riskkapitalister och marknadssystem: Låt personalen utveckla välfärden.”

4 juli 2014

72 dagar kvar till valet 2014.

Återstår mycket tid. Många utfrågningar, debatter, Röda Lördagar. Tid kvar att skriva insändare, att sammanställa underlag för att kunna svara på alla frågor.

Idag, på Almedalsdagen, kom ett ”utspel” som vi länge hade väntat på:

Låt personalen utveckla välfärden

Vänsterpartiet presenterar nu förslag för hur man vill skapa en bättre välfärd genom att låta personalen få större inflytande.

– När vi tar bort vinstuttagen kommer en del ägare att dra sig ur eftersom de bara är intresserade av vinsten. Det skiftet öppnar en historisk möjlighet för de anställda att ta över. Det vill vi stödja genom att se till att de får utbildning, hjälp att bilda kooperativ och bättre villkor när de behöver ta lån. Det är personalen och inte riskkapitalisterna som vet hur man ger en riktigt bra vård och hur man lär barn att läsa, säger Jonas Sjöstedt.

För att driva på skiftet till en välfärd som utvecklas av personalen satsar Vänsterpartiet en miljard kronor till en fond för välfärdsutveckling. Fondens medel ska användas till att stödja personal som vill ta över privat verksamhet, men även till att öka personalinflytandet i den offentligt drivna välfärden.

– Även den offentliga välfärden behöver bli bättre. Det är dags att vi lämnar de stelbenta marknadssystemen bakom oss och istället litar på personalen. Med mer tillit och mindre detaljreglering kan vi låta deras kunnande och engagemang prägla välfärden, säger Jonas Sjöstedt.

– Vi ska ta bort vinsterna, men vi vill inte gå tillbaka till det som var innan. Nu tar vi nästa steg för en riktigt bra välfärd.

Vänsterpartiet föreslår i korthet:
¤ En fond på 1 miljard kronor till stöd för ökat personalinflytande och utveckling bort från marknadssystemen.
¤ Stöd möjligheten för anställda att ta över privat välfärdsverksamhet om de tidigare ägarna drar sig ur.
¤ Förbättra möjligheten för personalkooperativ och andra ideella aktörer att ta lån.
¤ Stöd offentlig verksamhet som ökar personalens inflytande, t ex i form av självstyrande enheter.
¤ Skapa ett center för välfärdsutveckling för att ta fram nya välfärdsmodeller och sprida goda erfarenheter.

Ett budskap – flera sätt att uttrycka sig

Den korta varianten är på 21 sekunder och kan ses och höras som ett inlägg på YouTube: Skolan är inte till salu!

 

Den långa varianten är Vänsterpartiets syn på det som behöver göras för att komma tillbaka till en skola med båda goda resultat och likvärdighet.

 

Ska lärarna eller vinstintresset styra skolan? Tio utgångspunkter för en nationellt likvärdig skola.

Jobb för personer med funktionsnedsättning

Vid socialnämndens sista sammanträdet innan sommarpausen beslutades att föreslå kommunfullmäktige antaga ”Policy för funktionshinderfrågor för Vänersborgs kommun” som skall ersätta gällande ”Handikappolitiskt program”.

Då passar det bra att peka på andra initiativ som tas på området. Det är tyvärr fortfarande så att ”tillgängligheten till arbetsmarknaden” är ett mörkt kapitel. Kommunerna behöver absolut statliga insatser om det ska ske nämnvärda förbättringar. Vänsterpartiets talesperson för arbetsmarknadspolitiska frågor, Ali Esbati, berättar här hur partiet inom ramen av sitt budgetförslag ser på möjligheterna att komma till ett genombrott. (Här texten som är en kopia från Vänsterpartiets hemsida.)

——–

Vänsterpartiet presenterar idag ett 13-punktsprogram för stärka möjligheterna till arbete och försörjning för personer med funktionsnedsättning. Förslaget innehåller bland annat miljardsatsningar på ökade lönestöd och extra stöd till arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd.

– Vänsterpartiet vill göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla. Sverige är idag långt ifrån målet om att personer med funktionsnedsättning ska ha samma rätt och samma möjligheter som andra att delta fullt ut i samhällslivet, inklusive arbetslivet. Idag är sysselsättningsgraden bland funktionshindrade lägre än för 20 år sedan. Det är ett stort hinder för många människors frihet och välfärd. Våra förslag skulle kunna vända utvecklingen säger Ali Esbati arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Flera av förslagen i Vänsterpartiets 13-punktsprogram utgår ifrån slutsatserna i FunkA-utredningen som presenterades i maj 2012. Huvuddelen av de åtgärder som FunkA-utredningen föreslår finns med i Vänsterpartiets förslag till statsbudget. När det gäller den delen av lönekostnaden som består av statliga stöd höjs i vårt förslag taket från dagens 16 700 kronor per månad till knappt 20 000 per månad för nybeviljade stöd. Detta har stor betydelse för att bredda arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar. Satsningen kostar cirka 1,3 miljarder per år från år 3. Vänsterpartiets vill också se en förstärkning av stöden till de arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd, för ökade kostnader som en anställning kan innebära, till exempel för rehabiliterande insatser. Vi satsar därför 1 miljard per år från år 3.

¬- Regeringen gör ibland gällande att sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning ökar. Sanningen är att många av dem ingår i Fas 3. Villkoren i Fas 3 är oacceptabla. Det är en åtgärd som har använts som en stjälpningsplats. Vi vill skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för alla som idag står utanför arbetsmarknaden, säger Ali Esbati
Vänsterpartiet har en övergripande politik för ett mer mänskligt arbetsliv. Den ökar möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att vara en del av den reguljära arbetsmarknaden. De särskilda satsningar som vi föreslår, handlar om att anpassa arbetsmarknaden till den mångfald av förmågor och förutsättningar som är ett faktum i samhället och arbetslivet, säger Esbati.

Vänsterpartiets 13-punktsprogram i sin helhet:
• Modernisera lönestöden. Den delen av lönekostnaden som består av statligt stöd höjs taket från dagens 16 700 kronor per månad till knappt 20 000 per månad (0,45 prisbasbelopp). Stöden ska kunna anpassas efter individens behov
• Förstärk merkostnadsersättningar till arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd, bland annat för anpassning av organisation och arbetsuppgifter, och för rehabiliteringsinsatser.
• Arbetsförmedlingen ska ha specialiserade handläggare med fördjupade kunskaper om funktionsnedsättningar. På så sätt kan den enskilde hamna rätt från början. Detta bidrar också till en förenklad ingång för arbetsgivare till Arbetsförmedlingens olika stöd. Även hela ansvaret för handläggning av arbetshjälpmedel överförs till Arbetsförmedlingen. Vi vill generellt ge Arbetsförmedlingen mindre av byråkratiska kontrolluppgifter och större resurser till förmedling och arbetsgivarkontakter – med större frihet för handläggarna att använda sin kompetens
• Skapa traineeplatser för unga i samarbete med branschorganisationer och företag med rekryteringsbehov.
• Se över möjligheten att återinföra rätten att behålla sjuk- och aktivitetsersättning för dem som arbetar.
• Åtgärder för att motverka könsskillnader när det gäller arbetsmarknadsinsatser för personer med funktionsnedsättning. Kvinnor är överrepresenterade i förberedande insatser men underrepresenterade i subventionerade anställningar. Det behövs ökad medvetenhet och interna handlingsplaner för att subventioner och arbetsmarknadsåtgärder inte begränsas beroende på kön
• Se över möjligheten att utforma ett riktat stöd till sociala företag, som oftare har möjligheter att erbjuda meningsfull sysselsättning
• Statliga myndigheter ska ta fram mål för anställning av personer med funktionsnedsättning
• Personer med psykiska funktionshinder ska ha rätt till daglig sysselsättning enligt LSS
• Se över LSS och SoL så att man som bistånd kan erbjuda kontinuerligt och stabilt stöd både till den person som fått ett arbete och till arbetsgivaren. Så kan många fler gå från till exempel daglig sysselsättning till arbete med lönestöd.
• Höjd sjuk- och aktivitetsersättning samt höjd högsta bostadskostnad i bostadstillägget. För en ensamstående med garantiersättning betyder politiken cirka 1300 kronor mer i månaden, för en sammanboende cirka 900 kronor. För personer med sjuk- och aktivitetsersättning baserad på låga inkomster (runt 20 000) blir nettoeffekten cirka 1100-1800 kronor.
• Se över kraven på kunskaper om funktionsnedsättningar i rektors- och lärarutbildningen.
• Lagstiftningen om bristande tillgänglighet som diskriminering ska skärpas.

Vinster i välfärden

Inga privata vinster ska tas ut ur vård, skola och omsorg. Pengarna ska istället gå till mer personal och bättre kvalitet!

Vänsterpartiets budskap tolkas och feltolkas. Men vi står fast och upprepar att det är vår viktigaste fråga i årets valrörelse. Det handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha. Vi tycker att ett land som byggs med gemensam välfärd och solidaritet är i grunden starkare än ett land där marknadens girighet får råda.

Välfärden har börjat vittra sönder. I privatiseringarnas spår ser vi hur resurser omfördelas från kvinnor till män och att det är kvinnor som med obetalt arbete får täcka upp där välfärden brister. Resursbrist och privatiseringar håller på att förvandla allas rätt till en bra bostad, bra utbildning, vård och omsorg till ett privilegium för dem som har råd. Vårt välfärdssystem står och faller med om det levererar kvalitet till alla, och om det finansieras av alla. Vi behöver göra stora satsningar på välfärden och inte skänka bort pengarna till riskkapitalister och storföretag.

Vi vill inte att man tar ut vinst från skola, vård och omsorg. Men vi accepterar aktiebolag om det är aktiebolag utan vinstintresse, så kallade SVB-bolag. När man investerar pengar i ett sådant bolag kan man få ta ut lika mycket som ungefär motsvarar räntan på ett vanligt bankkonto. Riskkapitalbolag och andra som går in i välfärden för att göra vinst skulle inte vara intresserade av sådana bolag, men det kan vara en bra form för den som vill driva ideell verksamhet. Så får vi bort vinstintresset från välfärden.

lutzbild

Här finns Vänsterpartiets valplattform.

Vänsterpartiets reservation ”budget 2015”

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2014-06-18 Ärende 3

Beslut om Mål- och resursplan 2015-2017                     Dnr 2014/11

Politik går i vågor, pendeln slår lite olika. Det borde inte vara så, det borde vara rakare linjer och ett gediget mått av långsiktighet. Särskilt i vissa ärenden, som t ex ”budgetärendet” som redan i rubriken talar om att det handlar om en ”planeringsperiod” som spänner över tre år, 2015-2017 avseende driftssidan och hela fem år, 2015-2019, avseende investerings- och exploateringsbudgeten.

Tar man en titt på en rad kommuner i vår omgivning så förstår man att vi tycks avvika nästan extremt.  Tittar vi på posten som varit föremål för de största svängningarna genom den gångna mandatperioden, anslagen till förskolan och grundskolan, så tillstyrkte en majoritet 2012 en ramhöjande förstärkning som av en annan majoritet året efter inte följdes upp. Beslutet då motsvarade i själva verket i realiteten en nedskärning. Nu vid mandatperiodens sista budgettillfälle samlas en överväldigande majoritet bakom en tilldelning av nya resurser i en utsträckning som överraskar. Därutöver förekom ytterligare förslag om påökning som inte ens förankrades i ansvarig nämnd. Förklaringen är enkelt – om tre månader stundar kommunalvalet.

Brist på långsiktighet är det ena som gör det svårt att orientera sig. Men så tillkom kommunstyrelsens unika beslut att undanta investerings- och exploateringsbudget från fullmäktige.  Sambandet mellan den ena och den andra delen i Mål- och resursplanens struktur är så starkt, att nästan samtliga talare i ärendet fumlade med sina manuskript när det gällde att hålla sig utanför investeringstankarna. Det blev inte bra, det blev konstigheter. Sannolikt skulle det ha varit bättre att skjuta hela budgetärendet till en senare tidpunkt.

I vårt fullmäktige finns en styrande minoritet som är en aning större än största gruppen i oppositionen. Här finns anledningen till ytterligare ett avvikande inslag i årets budgetdebatt. Istället för två tydliga skilda viljeyttringar om vad som anses vara bäst för våra nämnders verksamhet, kommer två förslag som i det närmaste är identiska. Det blev dessutom lite parodi: Ett av förslagen fick utformningen ”ja till summan, men två tredjedelar först via kommunstyrelsen som ska ge grönt ljus”. Hur många frågor som än ställdes, det gavs aldrig något begripligt svar varför detta förbehåll ansågs nödvändigt – kanske det var helt enkelt för att på ytan hitta på ett ”alternativ”.

Vänsterpartiets ledamöter bestämde sig i ett tidigt skede att avstå från att ta fram ytterligare ett förslag, helt i motsats till hur vi brukar agera. Vi anade hur det skulle utvecklas och debatten bekräftade att vi misstänkte rätt. Med få undantag signalerade alla ledamöter som deltog i debatten att man såg fram emot tidpunkten för det ”riktiga” budgetbeslutet för 2015-2017.

Det var i övrigt anmärkningsvärt hur ett flertal frågor aldrig togs upp: Socialnämnden var tydlig med att dels avstå från att anmäla finanseringsbehov, dels rikta uppmärksamhet på åren 2016 och 2017 där ett flertal objekt måste finnas med på såväl investeringssidan som på listan över tillkommande driftskostnader för dessa verksamhetsförändringar. Fullmäktige ville dock inte prata om detta. Ingen ville heller tala om Kunskapsförbundet Väst. Där är det om möjligt ännu tydligare att man i förbundet vill planera sin verksamhet inte för ett år åt gången utan för en period som nästan avser hela nästa mandatperiod.

Valdagen är 14 september. Dagen därefter har barn- och ungdomsnämnden sammanträde, 18 september har samhällsbyggnadsnämnden möte. Dessa två nämnder skall enligt Gunnar Lidells förslag och kommunstyrelsens beslut inkomma ”senast 19 september” med reviderade förslag avseende investeringar och exploateringsbudgeten. Kommunstyrelsen får dessa underlag till sitt möte 8 oktober. Beredningen i ”gamla” kommunstyrelsen gäller således till ”nya” kommunfullmäktige som sammanträder första gången 22 oktober. Då förväntas dock inget beslut. Det kommer först senare, i november.

Med andra ord, vår reservation i ärendet kan avslutas med en förhoppning: Vänersborg mår bäst av en period med en stabil majoritet, en mandatperiod som präglas av årliga budgetbeslut som bygger på varandra, budgetbeslut som tar tillvara statliga bidrag på bästa sätt, som förenar en omtänksam och inte så ryckig investeringspolitik med en stabil verksamhet i enlighet med kommunens inriktningsmål, och att allt sker efter samtal eller samråd med våra grannkommuner.

Årets budgetprocess skall aldrig behöva upprepas.

Lutz Rininsland               Stefan Kärvling                James Bucci                     Marianne Ramm

Ann-Christine Wollny    Magnus Kesselmark       Eva Lindgren                    Emir Terzic

Vänsterpartiet