Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Vänsterpartiet i EU-parlamentet

I maj 2014 var det val till EU-parlamentet. För Vänsterpartiet i Sverige kandiderade Malin Björk på plats 1 på listan. Malin Björk var i valrörelsen på besök i Vänersborg och vi minns väl den engagerande debatten som tog vid efter hennes anförande.

Nu har det gått lite mer än två år av den femåriga mandatperioden och Vänsterpartiets ende ledamot i jätteparlamentet (751 ledamöter) gör ett bra arbete inom gruppen GUE/NGL. Gruppen ”Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster” samlar 52 ledamöter.

Det har varit en turbulent tid för EU, för medlemsländerna i den Europeiska Unionen mest, men också för EU-kommissionen – och kanske minst för EU-parlamentet. Det finns idag enastående möjligheter att följa vad som sker. Det är också möjligt att följa vad enskilda länders parlamentariker gör och inte gör, även hur de röstar, om de röstar, om de är på plats, vilka initiativ de tar och uppdrag de får. Det går utmärkt – om man så vill – att jämföra ”handlande” med löften från valrörelsen för två år sedan.

Malin Björk och Vänsterpartiet står sig enastående starka vid en sådan jämförelse.

Här ett av många vittnesmål som visar hur Malin Björk håller fast vid Vänsterpartiets värderingar som hon försöker att föra fram i EU-parlamentets arbete: ”Jag tänker samla alla krafter både inne och utanför parlamentet som står upp för en human flyktingpolitik”

Nya mål 2018?

Nu gäller det kommunens mål, partiets lokala mål diskuteras i annat sammanhang. Det gäller Vänersborgs kommuns inriktningsmål som skall gälla från 2018 och framåt.

Vi kan ta det från början. Först kom en kort information om ett extra sammanträde med kommunfullmäktige 13 september, lite mer än två veckor innan höstens första ordinarie möte 28 september. Sedan kom informationen om vilka som skall förbereda mötet och sammanfatta alla samtal som förs. Den arbetsgrupp, som består av de flesta nämnders presidier, har senare till uppgift att enas kring ändringsförslag och nya formuleringar av kommunens inriktningsmål. Ett förslag kommer från kommunstyrelsen i slutet på november och senast vid sammanträdet 14 december skall fullmäktige fatta ett beslut.

Därefter får budgetberedningen dessa nya inriktningsmål som underlag för budgetprocessen som kulminerar i juni 2017. Då röstar fullmäktige fram ett vinnande budgetförslag för 2018.

Processen är egentligen rätt enkelt att förklara och att förstå. Först enas man om vilka långsiktiga mål som bör gälla för kommunen och därefter tittar man på vilket ekonomiskt utrymme som förväntas framöver. Nu kommer olika prioriteringar fram. Efter förhandlingar och en rad kompromisser brukar det finnas två huvudförslag kvar i slutomröstningen.

Så var också fallet i juni 2016, när förslaget från från M+L+KD fick 23 röster och kommunledningens partier S+C+MP med sina blott 22 mandat fick se sig som förlorare. Vad det betyder för överläggningarna nu i september återstår att se. Det tillhör ju inte vanligheten att en kommunledning ”regerar” med oppositionens budget. Men kommunledningen har inte sagt något än, varför man kan förmoda att  S och C ”kör racet” 2016 och 2017 och MP hänger på.

Hur processen landar i juni 2017 är svårt att gissa, beslutet då gäller ju verksamheten under valåret 2018.

Vad är det för underlag som finns inför kommunfullmäktiges extra sammanträde i september? För det första är det gällande text för visionen och inriktningsmålen. Därutöver finns en rad utvärderingar, men det kanske räcker med två, dels årsredovisningen för 2015, dels delårsbokslutet för perioden januari – april 2016. Här markeras med gröna, gula och röda prickar i vilken utsträckning olika inriktningsmål kan anses vara uppfyllda.

I dessa texter nämns två handlingar som också ger vägledning vid bedömningen av våra nuvarande mål och vid formulering av nya mål. Det är SCB:s medborgarundersökning – hösten 2015 för Vänersborgs kommun. Förresten, en ny undersökning är redan beställd, men resultat från den nya undersökningen kommer nog först efter ovan beskriven process har gått i mål. Den andra rapporten beställdes från Sveriges kommuner och landsting, SKL, och kommunen arbetar kring ”svaga punkter” som framkom i Kommunkompassen för Vänersborg.

Se där, ganska mycket som ska tas med till hängmattan när sommarlediga fritidspolitiker tar sina uppdrag på allvar.

Förresten …

En gång till – musikutbildning i Vänersborg

En gång till – musikutbildning i Vänersborg

Insändare i den lokala tidningen präglas tyvärr inte alltid av insikt och förståelse av bakgrund och sammanhang. Men visst är det bra med insändare, glödhet övertygelse går hand i hand med goda råd och tips hur ”allt” kan bli bättre. Och många gånger pekas målsättningar ut som är svåra att säga emot.

Musiklivet skall blomstra i Vänersborg! Det ska finnas en grundläggande musikutbildning för våra ungdomar på hemmaplan. Hur skulle man kunna invända mot detta? Det är bara ett problem: Eleverna måste välja utbildningen! Och det råder valfrihet – för elever och för deras föräldrar.

Ta en titt på slutintagningen till gymnasieskolans årskurs 1 i Fyrbodals kommuner hösten 2016. Där syns hur många elever som blev antagna till Estetiska programmets musikinriktning (EsMu). Utbildningen finns vid kommunala gymnasieskolor och vid friskolor. Här är siffrorna för antagna elever – ingen behörig elev avvisades, däremot fanns sökande som inte var behöriga och därför inte har erbjudits plats.

Bengtsfors 8

Trollhättan, Kunskapsförbundet, Magnus Åbergsgymnasiet 9

Mellerud 3

Trollhättan, Ljud & Bildskolan, 9

Uddevalla, Plusgymnasiet, 9

Uddevalla, Uddevalla Gymnasieskola, Akademi Sinclair, 28

Endast i Uddevalla kan man vara nöjd, där finns en full klass. På skolan samlar man fler inriktningar för det Estetiska programmet, och det är fina siffor för årets antagning: Bild och formgivning 16, Dans 24, Estetik och media 11, Musik 28 och Tester 12.

Av statistiken kan man inte läsa ut var de fem elever från Vänersborg, som sökte EsMu i Vänersborg, blev slutligen antagna. När beslutet kom att hösten 2016 inte startar i Vänersborg erbjöds alla att söka samma utbildning i annan skola eller annan utbildning.

Ett alternativ kunde ha varit Estetiska programmet, Musik, särskild variant (spetsutbildning), men då måste man klara av att ta sig genom särskilda intagningsprov. Utbildningen finns vid Kunskapsförbundet, den finns i Vänersborg och vid Birger Sjöberggymnasiet. 17 elever är antagna, fler än någonsin förut.

Vad många har gett uttryck för i sina insändare och debattinlägg är säkerligen beaktansvärt, men då gäller det att få ungdomar i årskurs 9 att sätta Es-Mu först bland flera alternativ på ansökningsblanketten inför höstterminen 2017 – och att se till att alla klarar av behörighetskraven. Det estetiska programmet i hela riket lider fortfarande av den osäkerheten som uppstod när programmet för något år sedan först fördes över till kategorin ”yrkesförberedande” för att senare föras tillbaka till ”högskoleförberedande”. Tidigare samlade det Estetiska programmet elever med intresse för inriktningar bild, dans, musik och teater, men långt ifrån alla, inte ens hälften, fortsatte senare med vidareutbildning i samma genre. Vid alla utvärderingar visade sig dock att det knappast fanns mer än någon enstaka elev som ångrade sitt programval, det hade varit en bra tid med gott om tid för deras specialintresse samtidigt som behörigheten var klar för annan inriktning vid eftergymnasial utbildning.

Vad som hände när det ”gick snett” i våras dokumenterade vi tidigare.

Vad man behöver veta om det Estetiska programmet för att hjälpa till att rekrytera tillräckligt många sökande till skolåret 2017/2018, kan man hämta hos Skolverket här och här eller också på Birger Sjöberggymnasiets hemsida.

Tänk om förslaget får gehör

Rikspolitik är en sak, här är det kommunens frågor vi behandlar! Denna tillrättavisning råkar man ut för, om man inte förebygger och väljer rätt formulering i fullmäktiges talarstol.

Men visst spelar det roll här hemma, vilka resultat förhandlingar i Stockholm leder fram till. Vänsterpartiet är inte med i regeringen, Vänsterpartiet står också utanför en rad överenskommelser mellan regeringen och de borgerliga partierna. Vänsterpartiet lägger inga egna budgetförslag i riksdagen utan förhandlar med regeringen. Det har hittills varit mycket framgångsrikt – åtskilliga målgrupper vet att uppskatta Vänsterpartiets förslag som har lett till avsevärda förbättringar.

Nu har Vänsterpartiet öppnat för Avgiftsfria läkemedel för alla från 80 år.

Och det betyder mycket för många ”här hemma”. Den senaste statistiken visar att 2016 finns 2273 invånare i vår kommun som är 80 år eller äldre, nästa år är det 2314 och valåret 2018 anger prognosen 2327. Blickar man fram till slutet av prognosperioden 2026, så är 3027 invånare 80 år eller äldre.

Med andra ord, Vänsterpartiets fullmäktigegrupp borde kunna räkna med en god uppslutning bakom förhoppningen, att våra partikamrater i riksdagen ännu en gång lyckas i sina förhandlingar med regeringen.

Här det viktigaste från förslaget:

Avgiftsfria läkemedel för alla från 80 år: Många äldre har en ansträngd ekonomisk situation. Samtidigt är deras behov av läkemedel stora och utgifterna för detta kan bli kännbara, trots dagens högkostnadsskydd. Vänsterpartiet ligger bakom reformen med avgiftsfria läkemedel för barn som infördes i år. För att stärka välfärden och skapa jämlika levnadsvillkor vill vi nu gå vidare med nästa reform. De äldres ekonomiska situation måste förbättras. Ingen äldre ska behöva avstå från medicin för att man inte har råd. Vänsterpartiet föreslår därför att läkemedel blir avgiftsfria för personer som är 80 år eller äldre. För personer över 80 år skulle förslaget innebära en minskad kostnad med i genomsnitt cirka 1700 kronor per år och person. Givet de låga pensioner som många äldre har vore det en reform med stor betydelse. För den äldre som har stort behov av läkemedel skulle förslaget innebära en ekonomisk lättnad med upp till 2 200 kronor per år. Förslaget avser läkemedel och andra varor som ingår i läkemedelsförmånen, det vill säga de flesta receptbelagda läkemedel. Dagens högkostnadsskydd för läkemedel innebär att patienten betalar högst 2200 kronor under en period på ett år räknat från det första köpet. Detta är utformat så att patienten idag betalar fullt pris för läkemedel upp till 1100 kronor och därefter sker en stegvis avtrappning. Dagens högkostnadsskydd saknar en särskild utformning för äldre.”

Tydliga presentationer lönar sig

Den kommunala budgetprocessen är utdragen och pågår egentligen alltid, året runt. När fullmäktige är på väg att ta beslut ligger informationsflödet på topp. Då är det av stor betydelse hur informationen presenteras, om det finns kontinuitet i rapporteringen och att de förtroendevalda känner igen underlaget och tror sig kunna lita på uppgifterna.

Budgetbeslutet kring midsommar gäller nästa verksamhetsår 2017. Utfallet av förra året 2015 är utgångspunkten för budgetarbetet. En beskrivning av situationen ”nu 2016” och en utblick av förväntade förändringar kompletterar bilden. När resultatet kortfattat presenteras kan det te sig förvirrande. Här ett exempel från kommunens hemsida där fullmäktiges budgetbeslut sammanfattas:

Socialnämnden

Socialnämnden får en ramökning om 5,0 Mkr till äldreboendet Gläntan.

Nämnden tillförs 7 Mkr för ökade kostnader då Brålandaentreprenaden återförs till kommunal regi.

Från kommunstyrelsen överförs 5,1 Mkr till arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar

Nämnden får ytterligare 37 Mkr i ramhöjning (varav 12 Mkr tillfördes redan i april 2016).

Gläntan”: På Niklasbergsområdet i Hagaparken finns fem äldreboenden. Eken, Björken och Linden byggdes om och blev större genom tillbyggnad. När turen hade kommit till Gläntan blev det stopp och boendet lades ner. Under en tid användes huset till annat. Nu är det bostadsbolaget VBAB som är i gång att bygga om och bygga till. Den kostnaden ligger inte på kommunen utan på bolaget. Däremot kommer ökade hyreskostnader att uppstå. Personalen flyttar över från det femte boende Solbacken (som sedan står i tur för ombyggnad), men det finns även behov att nyrekrytera. Därför finns redan anslaget en ramhöjning för innevarande år 2016 med 5 miljoner, nu tillkommer en ramökning med ytterligare 5 miljoner från 2017. Ett vilseledande beslut på sätt och vis, inte bara för att Gläntan framöver inte längre komma att heta ”Gläntan” utan får ett annat namn, mest för att ingenting är klart före tidigast september 2017. Därmed behövdes inte det andra, det nya tillskottet som fullmäktige beviljade. När allt rullar 2018 gäller dock att det totala tillskottet med 5+5 miljoner kommer att vara för lite för att täcka löpande kostnader.

Brålandaentreprenaden”: Det var ett tag sedan socialnämnden med knapp majoritet beslutade att inte påbörja en ny upphandling på öppna marknaden för den verksamhet, som först Carema och därefter Vardaga på kommunens uppdrag ansvarade för under en lång tid. Huvuddelen av kostnaden som nu tillkommer lär ligga på personalsidan. Avsikten är att förstärka bemanningen så att den ligger på samma nivå som i liknande verksamhet som bedrivs i kommunal regi. Längre fram kommer vi att få veta om uppskattningen 7 miljoner var korrekt eller inte.

Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar”: Här tillkommer inga nya pengar alls. År efter år fanns liknande belopp, varje år fick socialnämnden vända sig till kommunstyrelsen och anhålla om medel för insatser. Nu finns pengarna på socialnämnden och förvaltningen kan i sin planering slippa oroa sig för att beslutet kunde ha blivit ”inte hela beloppet i år”. Läs gärna ett avsnitt ur budgetunderlaget som beskriver socialnämndens arbete på området ”Arbetsmarknadspolitik”.

Ytterligare 37 miljoner i ramhöjning”: Det är denna fjärde punkt som är den verkliga förändringen. Budgetberedningen fick i slutet på februari se presentationen där socialnämndens presidium tydligt presenterade vilka behov och önskemål som fanns. I mars valde kommunledningen under ledning av socialdemokraterna att ignorera socialnämndens vädjan om förståelse, tvärtom uttalades ett sparbeting. I april kom det unika nya budgetbeslutet för 2016 [efter ett domslut som upphävde beslutet från juni 2015 på grund av formella fel]. Nu lade en majoritet till 12 miljoner för 2016, kommunledningen med S, C och MP stod dock fast vid beskedet att inte vilja lägga till. Nu i juni 2016 accepterade kommunledningen beloppet och ville öka socialnämndens ram med dessa 12 miljoner för 2017 och framåt. Men majoriteten röstade för en ramhöjning på 37 miljoner, alltså 25 miljoner mer än kommunledningen. Varför fem partier (M, L, KD, V och VFP) gjorde så är ganska enkelt att förklara. Det fanns en konsekvensbeskrivning i underlaget som talade klarspråk. Beskrivningen var, helt i linje med det som socialnämnden rapporterade i bokslutet för 2015, i princip samma sak som det som presenterades i februari för budgetberedningen. I mars begärde ändå budgetberedningen ett förtydligande, en konsekvensbeskrivning. Och den presenterades. Den accepterades av 23 ledamöter i fullmäktige, den underkändes av 22 ledamöter från S, C och MP.

Nu är beslutet fattat. Socialförvaltningen kan efter sommarpausen komma igång med finplanering av verksamheten 2017. Från Vänsterpartiets sida är förväntningen att förvaltningen fortsätter att planera för verksamhet med god kvalitet. Vi räknar också med att förvaltningen behåller uppsikt över sina kostnader, det vore att göra sig en björntjänst om man avviket från god ekonomisk hushållning och kontroll av kostnadseffektivitet. Det ska vara möjligt, nu när man slipper den eviga oron att inte kunna fullfölja vettiga insatser för att pengarna tar slut på halva vägen.

Steg för steg – hur landar vi?

Det var en tankeväckande tillställning, inte bara att kommunfullmäktige slutade först 11 timmar efter att uppropet förrättades. Nej, debatten som föregick budgetomröstningen behöver vi fundera över. Och även resultatet som nu öppnar för ett annat sätt att tackla hösten och förbereda verksamhetsåret 2017.

Uppropet, en liten notis är på sin plats. Fullmäktiges ledamöter har fått sina ID-kort för sessionssalen, men än litar man inte riktigt på tekniken. Vi sitter ju fortfarande inte partivis och då är kontrollen över frånvarande ledamöter och tjänstgörande ersättare något vanskligt. Sverigedemokraterna har nu hamnat i en besvärlig sits – listan över ersättare är nu tom och varje gång en ledamot är frånvarande så blir en plats ledig. Men det spelar inte någon avgörande roll då man allt som oftast väljer att avstå från att delta i omröstningar. Det gjorde man även i budgetomröstningen.

Varför fundera över debatten? Å ena sidan var ledamöterna från M, L och KD mycket tydliga i sina anföranden, man visade respekt för nämndernas behov av resursförstärkning och betonade nödvändigheten att prioritera välfärdssatsningar. Skillnaden till Vänsterpartiets argumentation syntes endast när vi också passade på att påpeka att denna prioritering har varit återkommande hos oss genom ett antal år. Men visst gläds vi åt framgången, vi välkomnar att vi nu är så många att det ledde till ett majoritetsbeslut.

Det andra var mer överraskande. Fast kommunledningen med S, C och MP tidigt borde ha insett att man riskerade att förlora budgetomröstningen, så vek man inte en tum från sin linje. Alla hade föreberett sina anföranden och i manuskript efter manuskript fanns budskapet: Håll igen, ge inte efter, begränsa nämndernas anspråk, föreslå att avvakta, kom med en antydan om att det kanske ändå ordnar sig, och upprepa gång på gång att det gäller att spara, att samla pengar på hög för att begränsa behovet att låna för nödvändiga investeringar.

Hur ser kommunledningen nu på det som hände? Hur ofta vill man riskera att förlora viktiga omröstningar? Hur hanterar man viktiga framtida beslut när man måste förhålla sig till riktlinjer som kommer från oppositionen? Ändrar man sig eller ignorerar man det som har hänt?

Ekonomistaben har i direkt anslutning till fullmäktiges beslut publicerat en sammanfattning. Brödtexten är kort och koncis: ”Kommunfullmäktige fattade den 22 juni beslut om Mål- och resursplan för 2017-2019 och investeringsbudget för 2017-2021. Vision och inriktningsmål ligger fast som tidigare och beslutet innebär ingen förändring i skattesatsen. Beslutet innebär stora tillskott till nämnderna och en hög investeringsnivå under fem år.”

Vi får lov att hämta oss

Det hände mycket på gårdagens fullmäktige. Börjar man 10:00 och sitter förbi 21:00, då är det bäddat för mycket.

Egentligen började det hela mycket tidigare. I anslutning till valet i september 2014. Vänsterpartiet frågade den nyvalde ordföranden i kommunstyrelsen: Borde ”överenskommelsen” inte offentliggöras? Interpellationens fråga var: ”Borde det inte vara bäst för oss alla som har politiska uppdrag, borde det inte ligga i hela kommunens intresse att den träffade överenskommelsen görs offentlig så att vi vet vad som gäller?

Det korta och nonchalanta svaret var: ”Att du, eller någon annan, inte har fått ta del av vår uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, är helt enkelt att det är ett internt material för våra partier.

Och sedan dess, sedan februari förra året, tar sig minoritetsstyret fram på ett eller annat sätt. Och snubblar rätt så ofta, mycket ofta, för ofta.

Två budgetbeslut i rad förlorar man efter omröstning i fullmäktige, ett av kommunalråden i sin egenskap av ordförande i ett kommunalförbund vägras ansvarsfrihet av vår fullmäktigemajoritet.

Från fullmäktige tweetade Anders Strand, SD: ”Vänsterpartiet lägger gemensam budget med Moderaterna. Spännande, vad tycker väljarna om det?” Det kan vi inte svara på. Vi kan bara hänvisa till vårt budgetförslag som vi öppet redovisade efter medlemsmötets beslut. Och på vår hemsida publicerade vi även förslaget som kom från M+L+KD, och det förslaget visade sig var snarlikt vårt, för att vara korrekt, deras förslag var ett strå vassare än vårt eget.

Sedan ytterligare ett påstående på sociala medier där vi inte heller vet vilken reaktion väljarna kommer att visa: ”Vänsterpartiets succéförhandlingar med regeringen fortsätter. Nu tillsätter vi pengar så socialtjänsten äntligen kan anställa fler. Vänsterpartiet – kunglig hovleverantör av politik åt Socialdemokraterna sedan 1917.” Regeringen – alltså Stockholm, inte här.

Nej, vi förhandlade inte med Moderaterna här i Vänersborg, men tillsammans har vi gett lite mer än 20 miljoner till socialtjänsten utöver det socialdemokratiska budgetförslaget. Som ett av flera exempel där vi skiljer oss från kommunledningen.

Nu kommer sommarpausen. Sedan kommer hösten. Vem vill tala med oss? Vi finns … Och vi vet vad vi vill. Vad våra medlemmar vill. Kan alla partier med gott samvete påstå samma?

Därför röstar vi nej idag …

Kunskapsförbundets direktion, byggnadsnämnden, kommunfullmäktige – idag och i morgon onsdag, sedan är det en paus i kommunalpolitiken fram till augusti. Vi har förberett oss som vanligt, vi vet vad vi vill yrka, tror oss veta hur vi kommer att rösta (om inte samtalen och debatten öppnar för annat). Det är dock inte det som är i våra tankar när vi sitter på våra platser, det är annat.

Plats: riksdagens kammare

Klockslag: 15:30

Ärendet: Socialförsäkringsutskottets betänkande 8: Bet. 2015/16:SfU16 Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Det är så oerhört tungt att sitta tillsammans med ledamöter från andra partier vars representanter i riksdagen kommer att rösta för någonting som vi för bara ett år sedan inte trodde var möjligt i Sverige. Det är svårt att behålla koncentrationen på det som står på våra ärendelistor.

Christina Höj Larsen förde Vänsterpartiets talan i riksdagen igår, vi skulle vilja att många läser hennes anförande eller tar del av hela debatten i skrift eller som webb-sändning. Idag kallas ledamöterna för att trycka på knapparna, ja, nej eller avstår. Av riksdagens protokoll kommer att framgå vem som tryckte på vilken knapp.

Idag är inte vilken dag som helst.

Endast fyra återstår …

Fliken ”På gång” ger tydlig information – endast fyra sammanträden är kvar innan sommarpausen, men almanackan för hösten är redan klar: Medlemsmöten, gruppmöten, Röda Lördagar och en mängd möten i de kommunala nämnderna och styrelserna, ända fram till 15 december. Ingen rast och ingen ro, det är inga problem för oss, anslutningen från våra medlemmar är mycket bra och våra förtroendevalda vill göra rätt för sig och sina arvoden.

Vad är som är kvar? Barn- och utbildningsnämnden på måndag tar emot en gedigen utredning om nödvändiga renoveringar, ombyggnad, tillbyggnad och nybyggnad för våra grundskolor på centralorten. I och för sig finns ett förslag att nämnden ska komma till ett beslut omgående, men det är uteslutet. Det blir nog så att nämnden endast ”noterar informationen”. Längre fram ”efter sommarpausen” kan ett beslut föras från nämnden upp till komunfullmäktige. Vår ledamot i nämnden har skrivit ner sina funderingar på sin egen blogg.

På tisdag sammanträder direktionen i Kunskapsförbundet Väst. En viss arbetsro har infunnit sig efter en längre tid av turbulens. Men det återstår många avgörande frågor på längre sikt. Vilka lokaler kan skolorna förfoga över, vilka utbildningar skall erbjudas i vilka skolenheter? I grund och botten är den avgörande frågan: Skall besluten gälla förbundet i sin helhet, skall det arbetas för att få fram bästa förutsättningar för utbildningen på gymnasienivå och i komvux? Eller ska förbundets högsta målsättning vara att ta hänsyn till medlemskommunernas särintressen? Av stort intresse är vad minialliansens partier i Vänersborg egentligen vill – stjälpa eller hjälpa?

På tisdag möts också ledamöterna i byggnadsnämnden – föredragningslistan skvallrar om full aktivitet på plansidan och bygglovet, det känns att det är på väg att lossna. Men trycket av bostadssökande är ju också enormt och behovet av nya bostäder vet inga gränser. Tänk om kommunen också kunde bestämma sig för att göra klart nya riktlinjer för en bostadsförsörjningsplan, det ”aktuella” underlaget från 2007 är ju knappt värt att öppnas.

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige med den ovanliga starttiden 10:00 på förmiddagen. Att inte samlas först 18:00 när nästa års budget skall avgöras är ju en sak, så ”normalt” startar junimöten på tidiga eftermiddagen. Tänkte ordföranden på matchen Sverige-Belgien när han fastnade för 10:00?

Två ärenden sticker ut – Mål- och resursplanen för 2017-2019 och frågan om ansvarsfrihet för NÄRF. Det finns fyra olika budgetförslag, ett som manar till stor återhållsamhet, verksamheternas anspråk på resursförstärkning måste stå tillbaka för behovet att hålla fast i plånboken, så att inte lånebehovet för nödvändiga investeringar är utom kontroll. Detta är den socialdemokratiska kommunledningens förslag. Vänsterpartiet väljer att prioritera socialtjänsten och utbildningen ”nu”. Skolan och socialtjänsten måste erbjuda kvalitet i sina verksamheter, i en kommun som snabbt expanderar behöver medborgarna kunna lita på att ”allt fungerar”.

Minialliansens partier har kommit fram till samma slutsats och skillnaden mellan förslagen är minimal. Det tycks råda den omvända världen i Vänersborg. Men vi invänder inte när andra partier delar vår syn.

Sedan finns det Sverigedemokraternas förslag. Det måste man läsa. Då behöver inte vi kommentera det.

Det andra stora ärendet är att bevilja ansvarsfrihet för direktionen i kommunalförbundet NÄRF – Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. I kommunstyrelsen valde Vänsterpartiet att inte biträda ett förslag att inte bevilja ansvarsfrihet för direktionens presidium. Reservationen säger att underlaget inte räckte för ett sådant drastiskt beslut. Nu kommer det att ställas frågor i fullmäktige, många frågor. Och kommer det inte besked som reder upp och förklarar varför så mycket har kunnat gå snett, då borde det bli en jämn omröstning om ordföranden i NÄRF beviljas ansvarsfrihet eller inte.

Lite återstår innan sommarpausen.

Men ett P.S. är på sin plats – Samhällsbyggnadsnämnden återremitterade ett ärende på förslag av Vänsterpartiets ledamot. Det var väl bäst så. Nytt försök …

Att göra bort sig …

Visst förekommer det någon gång att ett mindre politiskt beslut kan te sig löjeväckande. För det mesta finns ingen anledning att tjata om det – men här ett undantag.

Det var en gång för länge sedan att man också i Vänersborg lyssnade på varandra, förstod varandra, tog varandra i handen och gjorde som det var sagt. Att sköta fritidsfastigheter tedde sig ganska enkelt – föreningslivet och kommunen hade inte så svårt att komma överens. Det gick länge ganska bra – men sedan gick det fullständigt överstyr. Önskemålet om en finfin bandyhall blev uppfyllt, men kommunen tog sig vatten över huvudet och byggde för över 300 miljoner, 160 utöver det som togs beslut om.

Därefter rensade man, tiden för fritidens glada amatörer i barn- och ungdomsnämnden tog slut, proffsen i samhällsbyggnadsförvaltningen fick uppdraget att ta över och arbeta i enlighet med tydliga regler.

Badplatsen i Väne-Ryr, i utkanten av kommunen mot Uddevalla, föll också offer. En privat markägare hade under alla år låtit allmänheten bada i Ryrsjön, till belåtenhet för alla närboende. Kommunen såg till att badplatsen hölls i ordning. Nu var det slut med det – i regelboken fanns ju en paragraf som sade ”inget ansvar för kommunen att hålla ordning på stränder som ligger på privatägd mark”.

Det hjälpte inte att markägaren och samfällighetsföreningen försökte övertyga kommunen om att även ”folk på landet” borde få en liten bonus, det gällde ju inte mer än att då och då under badsäsongen transportera bort uppsamlade sopor och innehållet i bajamajan. Det skrevs en motion så att samverkan mellan kommunen och kommunens invånare (i utkanten, i Väne-Ryr) kunde fortsätta som förut, det hade ju aldrig varit gnissel. Motionen påtalade visionen: ”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet.”

Nej, motionen var på väg att avslås i fullmäktige, men då blev det för pinsamt och löjeväckande. Återremissen motiverades med: ” … för utredning med hänvisning till att beredningsunderlag ej varit fullödigt.”

Nu återkommer Samhällsbyggnadsnämnden och slår ifrån sig:

”Följderna kan bli omfattande om samhällsbyggnadsförvaltningen trots allt får i uppdrag att sköta badplatsen. I fortsättningen kommer det bli svårt att neka kommunal skötsel vid liknande badplatser eller övriga områden på privat mark i vår kommun.”

Och som om det inte vore nog att övertyga bångstyriga ledamöter i fullmäktige så tar man sats: ”Ytterligare en aspekt är att vad händer om markägaren säljer och den nya ägaren inte vill använda marken till allmän badplats? Hur ska kommunen agera i ett sådant läge?”

Tja, inte vet vi – men är det någon som läser detta inlägg och kan tipsa oss, skick ett mail till ”[email protected]” och berätta.