Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Kommunens och nämndernas årsredovisning 2017

Kommunstyrelsen sammanträder på onsdag. Det finns ett flertal förslag som ska ”beredas” för att gå vidare till kommunfullmäktige 25 april. I fullmäktige förekommer den offentliga debatten, där kan partiernas företrädare från talarstolen ”bekänna färg” hur man ställer sig i omstridda frågor. I kommunstyrelsen råder oftast tystnad, allt går för det mesta snabbt och smidigt. Här gäller det att försäkra sig om att man har uppfattat sakfrågorna rätt, att beslutsformuleringar inte kan tolkas på olika sätt.

Ärende 4 på kommunstyrelsens dagordning lyder: ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2017” och det är tänkt att styrelsen enhälligt skall föreslå kommunfullmäktige följande:
”Kommunfullmäktige beslutar godkänna bokslut och årsredovisning för år 2017.”

Själva dokumentet dock kan läsas på många olika sätt och det är skillnad på vilka slutsatser de olika partierna eller partigrupperingar avser att dra från texten, tabellerna och diagrammen. Ett bokslut för året som nyss avslutades är en viktig utgångspunkt för det som ska gälla kommande år.

I bokslutet för 2017 finns flera kapitel som behöver läsas och begrundas noggrant. Under ett valår och i valrörelsen är detta inte en uppgift för bara en handfull förtroendevalda, det är något som alla partimedlemmar behöver ta på sig.

Många metoo-insatser i kommande budgeten

Nu ska sex- och samlevnadsundervisningen bli bättre. Det ingår som en av flera metoo-relaterade satsningar som Vänsterpartiet har fått igenom i den kommande budgeten. Totalt handlar det i år om 120 miljoner kronor för satsningar inom arbetslivet, rättsväsendet, socialtjänsten och skolan.

– Under hösten och vintern har alla hört vittnesmålen i metoo-uppropen. Mäns sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor griper igenom hela samhället. Därför måste vi också arbeta mot det på en rad områden, vilket har varit viktigt för oss när vi har förhandlat fram det här, säger Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.

– En bra sex- och samlevnadsundervisning ger eleverna chans att prata om normer och beteenden och hitta en trygghet i de här frågorna. Men på alltför många skolor håller undervisningen inte måttet. Därför satsar vi nu på att utveckla undervisningen och ge lärarna bättre stöd, säger Jonas Sjöstedt.

Metoo-paketet på totalt 120 miljoner kronor består av:

Kompetensutveckling för bättre sex- och samlevnadsundervisning och arbete mot kränkande behandling i skolan, 50 miljoner kronor
Kunskapslyft för socialsekreterare om mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer, 25 miljoner kronor
Uppdrag till Arbetsmiljöverket att ta fram informations- och utbildningsinsatser med stöd till arbetsgivare att arbeta mot sexuella trakasserier, 10 miljoner kronor
Förstärkning av de statliga medlen till de regionala skyddsombuden, 15 miljoner kronor
Uppdrag till Brottsoffermyndigheten att genomföra informations- och utbildningsinsatser för att öka kunskapen om samtycke som norm och om den nya sexualbrottslagstiftningen, 10 miljoner kronor
Ytterligare informations- och utbildningsinsatser som behöver göras för att skapa kunskap om den nya sexualbrottslagstiftningen. Domstolsverket kommer att bistå Brottsoffermyndigheten i insatser som riktar sig mot rättsväsendet, 10 miljoner kronor
Samtliga punkter gäller vårändringsbudgeten för 2018.

Läs mer om satsningarna.

Vänsterpartiet satsar 50 miljoner på kvinnojourer

Vänsterpartiet har i förhandlingarna med regeringen om vårbudgeten drivit igenom ett ökat ekonomiskt stöd till kvinnojourerna. Satsningen kommer att i huvudsak gå till de lokala kvinnojourerna men också göra det möjligt för de nationella jourerna att ta del av pengarna.

Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer är ett enormt samhällsproblem. Alltför många kvinnor utsätts för våld eller förtryck. Här utför de ideella kvinno- och tjejjourerna ett betydelsefullt arbete med att ge stöd och skydd till kvinnor som har utsatts för våld. Men kvinnojourernas ekonomiska situation är inte problemfri och för att kunna hjälpa fler kvinnor behöver jourerna ett ökat stöd.

– Kvinnojourerna gör ett fantastiskt arbete men idag räcker inte resurserna till. Ingen våldsutsatt kvinna som söker hjälp ska nekas plats, säger Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare.

Kvinnojourerna har länge haft svårt att driva en långsiktig verksamhet. Systemet med bidrag för ett år i taget ledde till att många kvinnojourer vid slutet av året inte vetat om de kan fortsätta verksamheten nästa år.

I vårändringsbudgeten 2015 fastslogs tack vare Vänsterpartiet ett statligt stöd till jourerna som kan sökas även för långsiktig verksamhet. Stödet startade på 25 miljoner under 2015 och sedan 2016 är det på 100 miljoner.

– Ett problem som blivit tydligt med det statliga stödet är att det inte kan sökas av alla jourer eftersom det söks på regional eller kommunal nivå. De nationella jourerna har inte fått ta del av stödet men nu ska även de få vara med och söka, säger Jonas Sjöstedt.

Pengarna kommer att fördelas som ett organisationsbidrag via samma fördelningsnyckel som tidigare har använts av kommunerna.

Kostnad: 50 miljoner kronor (2018)

 

 

Alla kan inte vara elit och framgångsrika

Har någon hört talas om mannen som klädde av sig naken och gick ut på stan med motivering att han redan fått blotta sin integritet inför all den personal som strömmar igenom hemtjänst, assistans och handläggare. Så är det för många som behöver hjälp inom LSS.
Det känns som att det nålsögat har blivit trängre och trängre att ta sig igenom.
Det senaste är att blinda och gravt hörselskadade ska behöva redovisa sina inköp inför en myndighet. De har nu en schablonsumma om 2500 kronor i månaden för de merkostnader som uppstår när de inte själva inte kan ta del av de priser som du och jag ser som självklara. Vi jämför priser, tar del av mängdrabatter eller andra val vi medvetet gör dagligen när vi handlar.
Vi uppmuntrar med rätta att alla ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Detta blir ett steg tillbaka. Inte så stort kanske många tycker. Men om vi själva behöver redovisa allt vi gör i livet eller de val vi gjort, vad hade vi tyckt om det?
Hur många av er ”normala” har behövt besöka arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller skattekontoret här i Vänersborg. De samsas om en lokal. Sittplatser för de som väntar är nästan obefintligt. När du får ”hjälp” av respektive myndighet ska du redogöra för ditt ärende offentligt. De har övergått till någon typ av mingelverksamhet. Vid ett ståbord avhandlas föräldra¬försäkring, hjälp med olika ansökningar/intyg eller varför du överhuvudtaget inte har ett jobb att gå till.
Hur mycket har inte avhandlats inför obehöriga bara för att vi tvingats fösas ihop som en boskapshord utan möjlighet till avskildhet.
Sakta, sakta förskjuts gränserna om vad som är rimligt, längre och längre bort från anständigheten. Vi behöver inte ett kallare samhälle, vi behöver ett mänskligare samhälle. Ett samhälle som tar till vara på de resurser vi innevånare faktiskt utgör. Utifrån egen förmåga. Vi är alla lika olika på ett eller annat sätt och det borde vi vara glada över. Alla kan inte vara elit eller högpresterande. Alla kan inte heller vara framgångsrika och kostnadseffektiva.
Samhället behöver inte fler som plockar ut oskäliga övervinster på bekostnad av andra. Det behövs heller inte fler som flyttar sina pengar utomlands på bekostnad av välfärden. Vi behöver medmänsklighet, omsorg och empati.
Kate Giaever
Vänsterpartiet Vänersborg

[Insändare i lokaltidningen TTELA 2018-04-04]

Glad Påsk!

Det var kommunfullmäktige i veckan. I vanlig ordning borde det ha blivit en redovisning av kvällen här på hemsidan. Någon gång sker ett undantag, alltså, inte denna gång.

Ta en titt på kommunens hemsida och läs ”Fullmäktige i korthet 2018-03-28”. Här gäller det dock att inte ha för höga förväntningar på utförliga referat om ärendena eller om debatten.

Du kan få en bättre inblick om du läser Stefan Kärvlings bloggar – han är en i gruppen om sex ledamöter och tre ersättare från Vänsterpartiet som fanns på plats i Folkets Hus.

Mycket information kommer också att finnas på Facebook ”Vänsterpartiet i Vänersborg”, en sida du kan gilla och följa.

Här på hemsidan blir det en kortare paus.

Vi passar på att önska en Glad Påsk!

 

Det här var en blandning av gammalt och nytt

Onsdag är det kommunfullmäktige. När ordförande Niklas Claesson, M, kommer till slutet på ärendelistan så finns där några interpellationer. Så brukar det vara.

En interpellation är ett sätt för enskilda politiker, framförallt politiker som inte tillhör kommunledningens partigrupp, att ställa en fråga. Interpellationen med rubriken ”Varför – mot alla odds?” avslutas med en tydlig fråga: ”Varför väljer kommunstyrelsens ordförande att lägga ett ofullständigt förslag i slutet av en mandatperiod?

Så här långt är allt som det brukar vara.

Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, svarar enligt regelverket skriftligt. Interpellanten får svaret först, senast dagen innan sammanträdet. Så också denna gång.

Av Marie Dahlins texter framgår mycket tydligt att hon själv har författat svaren. Och att hon uppenbarligen gör så utan att samråda med någon annan. Så också denna gång.

Men sedan blir det på annat sätt. Interpellationssvaret är inget svar på frågan som formuleras i interpellationen. Istället ställer kommunstyrelsens ordförande ett flertal egna frågor till interpellanten och till interpellantens parti och partigrupp.

Och det var definitivt ett nytt grepp. Vi får se om det är ett koncept som ordförande Niklas Claesson tycker är inom regelverket för en interpellation.

Kommunstyrelsens ordförande håller sig i i vart fall till samma ton och ordval som ledamöterna är vana med.

Här ännu en gång själva interpellation – och här texten från Marie Dahlin som läggs på ledamöternas bord i morgon kväll.

2019 – en mängd förändringar runt hörnet

Kunskapsförbundets direktion sammanträder på tisdag. Det är mycket vanligt att utskicket till ledamöterna blott innehåller ett fåtal handlingar. Hur mycket kritik som än framförs, tycks det inte gå att ändra på. Inget undantag denna gång heller.

Det viktigaste borde vara ärende 5 : ”Budget 2019 – uppstart arbete med mål- och resursplan 2019-2021.” Beskedet är: Maud Bengtsson och Johan Olofsson föredrar ärendet. Maud är ordförande i direktionen, socialdemokrat från Trollhättan, och Johan är förbundsdirektör.

Budgetprocessen är tämligen komplicerad. Kunskapsförbundet är helt i händerna på sina två medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg. Därifrån kommer för ungdomsgymnasiet det ärliga förbundsbidraget och för vuxenutbildningen två separata uppdragsavtal.

Ledamöterna i direktionen är på sätt och vis ”i händerna” på sitt presidium: Utöver Maud är det Kenneth Borgmalm, S, från Vänersborg och Sofia Lindholm, C, från Trollhättan. Dessa tre träffar tämligen regelbundet kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg. Av mötesschemat för ägarsamrådet framgår tydligt att det är där signalerna kring ekonomin formuleras, därifrån kommer beskedet vad förbundet har i sin budget för att ordna sin verksamhet.

Men nu börjar det röra på sig ordentligt, från regeringen och riksdagen annonseras lagförslag och beslut som kan förändra förutsättningar för förbundet och framförallt för skolornas organisation.

Här ett citat från en debattartikel i DN 12 mars – det är Anna Ekström, gymnasie- och kunskapslyftsminister, som skriver:

”​Jag ser fyra huvudsakliga områden där dagens styrning av den gymnasiala utbildningen, inklusive vuxenutbildningen, brister:

Utbildningsutbudet. Kommuner är ofta för små för att kunna hantera frågor om utbildningsutbud på ett funktionellt sätt. Gymnasieutredningen har pekat på att det på flera håll i landet inte är möjligt att erbjuda merparten av de nationella programmen och inriktningarna inom gymnasieskolan. Den främsta orsaken till det är att elevunderlaget, tillgången till rätt lärarkompetens och kapaciteten för arbetsplatsförlagt lärande på vissa håll är otillräcklig för att motsvara gymnasieskolans fulla programutbud. För individen blir detta ett problem utifrån att var man bor spelar en så stor roll för vilka program man kan läsa. Men även kompetensförsörjningen blir lidande eftersom det framför allt är dyra yrkesutbildningar som får stryka på foten. Dessa utbildningar kräver en kraftsamling från flera aktörer för att få tillräckligt elevunderlag och tillräcklig kvalitet. Det kan sällan en enskild kommun mäkta med.

Resursutnyttjandet. Sedan friskolereformen genomfördes på 1990-talet har antalet gymnasieskolor ökat dramatiskt, vilket har lett till att det genomsnittliga antalet elever per skola har fallit. Detta riskerar att påverka resursutnyttjandet och utbildningens kvalitet negativt, då det blir svårare för varje skola att till exempel ha tillgång till en bred kompetens hos lärare, ett välfyllt skolbibliotek eller tillgängliga elevhälsotjänster. I storstäderna har kommunala och fristående skolor många gånger haft en osund konkurrens om eleverna med halvtomma klasser, stillastående maskiner och ett ineffektivt utnyttjande av lärare som följd. Den fria etableringsrätten för gymnasieskolor har alltså inte lett till ett allsidigt utbud av gymnasieprogram i hela Sverige – däremot till ett överutbud av populära program i starka marknadslägen.

Styrkedjan. Under 2000-talet har andelen elever som går i en kommunal gymnasieskola i den egna hemkommunen minskat stadigt. I dag är det enbart varannan gymnasieelev som gör det. Resten pendlar till kommunala skolor i andra kommuner eller går i fristående skolor. I teorin har hemkommunen det fulla planeringsansvaret för sina elevers gymnasieutbildning, men i praktiken är det marknaden som styr och huvuddelen av gymnasieskolans resurser skickas mellan kommuner och fristående skolor enligt fasta prislistor. Det skapar en obalans mellan vilket ansvar kommunen har och vilken kapacitet kommunen har att fullgöra sitt ansvar. Många kommuner har försökt lösa detta genom att ingå kommunalförbund eller i andra samarbetsformer, men bland annat Skolkommissionen har pekat på att samordningen inte fungerar optimalt.

Finansieringen. Slutligen tar finansieringen av gymnasieskolan i dag endast begränsad hänsyn till elevers olika behov och skolors varierande förutsättningar. Detta trots att elevers socioekonomiska bakgrund och migrationsbakgrund spelar en stor roll för elevers studieresultat och genomströmning. I dag kan en gymnasieskola där eleverna har ett genomsnittligt ingående meritvärde på 300 poäng få lika mycket resurser för samma program som en skola där eleverna har ett ingående meritvärde på 150 poäng. Trots att de bägge skolornas elever sannolikt har helt olika förutsättningar att uppnå målen är det alltså inte säkert att det får avtryck i finansieringen.”

Samma dag tillsattes utredningen ”Dir 2018:17 Planering och dimensionering av gymnasial utbildning.

Den 20 mars lämnade regeringen två propositioner till riksdagen som båda påverkar gymnasieskolans arbete och medför större kostnader för Kunskapsförbundet: ”Samling för skolan, 2017/18:182″ och ”En gymnasieutbildning för alla, 2017/18:183″.

Det finns flera obesvarade frågor: Hur kan direktionens förutsättningar förbättras att hålla jämna steg med det som sker i Stockholm och som påverkar Kunskapsförbundets arbete? Hur förmedlas samtalen mellan ägarsamrådets kommunalråd och förbundets presidium till hela direktionen?

Och även: Hur mycket vet egentligen de två kommunernas fullmäktigeförsamlingar om det som avtalas mellan kommunalråden och förbundets presidium? I slutändan är det ju kommunfullmäktige som måste veta om vilka pengar som behöver ställas till förfogande, för våra gymnasieungdomar och för vuxenutbildningen.

Vänsterpartiets valplattform 2018

Alla kan få möjlighet att arbeta och tid att leva – börja övergången till sex timmars arbetsdag

Vi måste bygga ett arbetsliv för alla. Ett arbetsliv där vi har makt och inflytande över våra jobb, där alla orkar jobba till pensionen och inte blir utslitna i förväg. Ett arbetsliv där alla ryms och där inte stora grupper hamnar utanför. Ett arbetsliv där det är självklart att vi vet våra scheman i god tid och inte tvingas vänta vid telefonen på tillfälliga inhopp. Vi behöver en stark arbetsrätt, en livaktig fackföreningsrörelse och förkortad arbetstid.

Vänsterpartiet vill påbörja övergången till sex timmars arbetsdag. Sverige har, oavsett konjunktur, inte haft full sysselsättning på mer är 25 år. Socialdemokratiska och borgerliga regeringar har kommit att dela uppfattningen om arbetslöshet som något oundvikligt. Istället har vi en allt skarpare uppdelning av människor som arbetar för mycket och människor som arbetar så lite att de knappt kan försörja sig eller inte alls får jobb. Istället för arbetsglädje och utveckling sliter många ut sig långt före pensionen.

Vänsterpartiet är stolt över att ha drivit på för många försök med kortad arbetstid. De visar att det är praktiskt genomförbart och ger stora vinster för hälsa och arbetsklimat. Förkortad arbetstid måste införas stegvis och kombineras med stora insatser för utbildning i bristyrken. För att börja förbereda övergången vill vi starta direkt efter valet 2018 med en satsning på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på en arbetsplats inom varje kommun och landsting/region. Under mandatperioden vill vi också ta de första besluten om att börja korta normalarbetstiden. Vårt långsiktiga mål är 30 timmars arbetsvecka som det normala på arbetsmarknaden. Samtidigt vill vi sänka övertid- staket till 100 timmar och införa rätt till heltid som norm på svensk arbetsmarknad. På så vis blir arbetet mer rimligt fördelat i vårt samhälle.

Vänsterpartiets valplattform 2018

Sverige ska vara en röst för fred och rättvisa – inte en röst för ökad militarisering

Vänsterpartiet vill att Sverige åter tar på sig rollen som en röst för fred och internationell rättvisa. Sveriges möjlighet att verka för fred och nedrustning hänger samman med att vår militära allians- frihet måste vara reell och tillförlitlig. Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som agerar för att bryta beroendet av Nato. Vi ska säga upp värdlandsavtalet med Nato och återfå en trovärdig militär alliansfrihet. Vi vill att Sverige slutar exportera vapen. Vi ska satsa våra resurser på ett modernt värnpliktsbaserat försvar som ger vår militära alliansfrihet trovärdighet och ställer upp en rimlig tröskel mot angrepp. Det ökar Sveriges säkerhet. För att motverka krig och upprustning är det viktigt att stärka FN och dess möjligheter till fredsbevarande insatser.

Upprustning och aggressivt militärt övande från Ryssland och Nato ökar spänningarna i vår del av världen. Tillsammans med klimatkrisen utgör risken om kärnvapenkrig hot mot hela vår existens. Redan på 1950-talet uppmärksammades att kärnvapenrustningen inte bara skulle kunna utplåna hela mänskligheten, utan att det i varje system med så kraftfulla vapen finns en inbyggd risk i att krig startas av misstag. Insikten ledde till samtal och avtal för att kontrollera och rusta ned.

Vänsterpartiet vill bryta den övnings -och rustningsspiral som ökar spänningen i vårt närområde. Vi måste återvända till den politik för fred, nedrustning och avspänning där diplomati, förhandlingar och överenskommelser ersätter vapenskramlet. Idag är kemiska och biologiska massförstörelsevapen förbjudna, men till den listan måste nu kärnvapnen läggas. Det ska Sverige arbeta hårt för. Vi ska i lag förbjuda att kärnvapen placeras på svensk mark. Vänsterpartiet arbetar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon, samt för en kärnvapenfri värld. Vi vill därför att Sverige skriver under FN-konventionen mot kärnvapen.

Vänsterpartiet arbetar internationellt med andra progressiva krafter för ekonomisk rättvisa, fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Internationell solidaritet är grundläggande för att världen ska utvecklas. Vi vill också utveckla och öka Sveriges bistånd.

Vänsterpartiets valplattform 2018

Någonstans att bo – inte en skuldfälla

Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men också plats att förverkliga sina drömmar, en lugn plats att göra läxor eller bara ta det lugnt efter jobbet.

Idag är det många som inte kan flytta hemifrån eller skaffa större bostad när de bildar familj. Eller så tvingas de starta sina unga liv med att belåna sig långt över vad de klarar av. Bostadsmarknaden präglas av brist, enorma kostnader och stora risker. Bakgrunden är många år av slapphänt politik och misslyckat marknadstänkande. Nu behöver vi ta makten över Sveriges byggande.

Det viktigaste är att vi bygger hyresrätter som folk har råd att bo i. Det är helt orealistiskt att tro att treor som kostar 15 000 kronor i månaden är lösningen på den bostadsbrist vi ser idag. Alla partier säger att det behövs fler bostäder, men de vägrar att sätta den press på byggföretag och fastighetsägare som krävs för att få ned hyrorna. Vänsterpartiet vill både se till att alla kommuner där det råder bostadsbrist bygger och att det finns ett statligt byggbolag som kan pressa priserna. Vi kopplar investeringsstöd till hyresnivån.

För att vi ska ha möjlighet att planera goda, moderna bostäder och stadsdelar behöver vi tillsammans äga en stor allmännytta. Städer med stor allmännytta har störst möjlighet att bygga efter behov, att bygga jämlika integrerade bostadsområden och till prisnivåer de flesta kan klara av. Därför vill vi se ett stopp för utförsäljningar av allmännyttan. Istället vill vi använda vår gemensamma bostadsresurs mer aktivt. Det behöver särskilt byggas hyresrätter med rimliga hyror i rika överklassområden, så att hela staden öppnas upp för alla oss med låga och normala inkomster. Vi vill därför införa förmånliga statliga lån för byggande av fler hyresrätter till rimliga hyror. Hyresgästers ställning måste stärkas. Bland annat behöver vi få större makt över hyresnivåerna vid renoveringar. Ingen ska behöva flytta eller bli bostadslös för att hyran blir för dyr.

Vi måste förhindra bostadsbubblor som medför tragedier för en- skilda och hotar hela Sveriges ekonomi. De ekonomiska krascher vi sett har bakgrund i extrem belåning – antingen är det staten som lånat för mycket, eller så är det privatpersoner. I Sverige är statens ekonomi i ordning. Men vi är ett av de länder där människor har belånat sig mest – och uppmuntrats till det genom en kombination av brist på bostäder, ombildningar till bostadsrätter och frikostiga ränteavdrag. Får Sverige en bostadskris kommer hela ekonomin i fara. Det behövs ett robust program för att minska riskerna innan det är för sent. Ränteavdragen måste trappas ned och ett tak införas för hur stora ränteavdrag som får göras. De med högst inkomster ska inte gynnas. Människor ska inte behöva försätta sig i stor ekonomisk risk för att få någonstans att bo. Människor behöver tak, inte lån över huvudet.