Kunskapsförbundet

Det behövs omgående skärpning

Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.

Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.

Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”

Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.

Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.

Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.

Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.

Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.

Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?

På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.

Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.

Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.

Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:

  • 12 Förbundsmedlemmarnas insyn och kontroll samt ägarsamråd  

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.

Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.

Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.

Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.                     Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.

Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.

Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.

P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.

Varför hindras Kunskapsförbundet i sin utveckling?

Nu blev det mycket på en gång, kanske tillräckligt mycket för att Kunskapsförbundetäntligen äntligen kan styras åt rätt håll. Lokaltidningen fylls med artiklar om uteblivna beslut, det berättas om nedskärning och personalminskning, protesterna kommer nu dagligen.

Det är inget fel på målsättningen. Visionen är tydlig: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.” Och med ”alla” menas absolut inte bara skolans elever. Fast just nu börjar våra lärare och all annan personal tveka. Vad händer egentligen?

Vid starten i januari 2013 var det väl känt att förbundet startade med lokaler långt utöver det som behövdes för antalet studerande som fanns bland vuxenstuderande och gymnasieungdomarna i Trollhättan och Vänersborg. Dessutom överlämnade båda kommuner inte bara ”skolorna” till förbundet, det fanns även rejäla underskott som förbundet ärvde. Elevkullarna fortsatte att bli mindre och andelen elever som hellre valde friskolor var fortsatt stor.

Politikerna i direktionen kom från båda kommunerna, nästan samtliga partier fanns representerade. Det är inget fel på viljan att komma rätt och insikten om vad som behöver göras har nog ingen kunnat undgå.

Så vad är det som är fel? För att spetsa till svaret: De som vet och har satt sig in alla frågor har inget att säga till om, i alla fall inte på den avgörande punkten. Andra vet mycket mindre, har mycket annat att sköta, har inget uppdrag i direktionen – men gör anspråk på att bestämma. Förbundets direktion reagerar på kommunernas krav och vill reducera kostnaden. Samtidigt vill man skapa förutsättningar för en bra skola med hög kvalitet, vill skapa en effektiv verksamhet med många olika utbildningar som upplevs som tillräckligt attraktiva för att samla en växande skara ungdomar. På vägen dit krävs förändringar som är nödvändiga och som inte applåderas av alla. Nu fanns ett koncept och en färdplan, hotande inskränkningar på personalsidan skulle inom kort begränsas till rimliga proportioner. Men det saknades omkring 15 miljoner kronor för att det mesta blir rätt, 9 miljoner från Trollhättan och 6 miljoner från Vänersborg.

Maktspråket talade – två kommunalråd talade. Socialdemokraternas Paul Åkerlund i Trollhättan och Marie Dahlin i Vänersborg hade budskapet klart: Förbundet ska göra rätt – men några pengar i tillskott blir det absolut inte.

Det finns ju fler kommunalråd som borde ha något att säga till om? Peter Eriksson och Gunnar Lidell är med från Moderaterna, båda i opposition. Det gjorde det lättare för båda att antyda större generositet. Även Centern spelar roll i denna fråga – ledamöterna från Trollhättan har en viktig roll i förbundet, men är företrädare för oppositionen. Centern från Vänersborg har ingen politiker på plats i direktionen, däremot går Bo Carlsson som kommunalråd hand i hand med Marie Dahlin.

Nu har dramat snart nått sin kulmen. Nu behövs inte så mycket mer och situationen blir ohållbar, först för lärarna, sedan för eleverna och till slut för hela Kunskapsförbundet.

Men insikten i vem som håller i trådarna börjar komma, Paul Åkerlund och Marie Dahlin kan inte längre skylla ifrån sig, direktionens olika förslag till godtagbara kompromisser kan inte ignoreras längre. Det brukar kallas ”chicken-race” när någon låter utvecklingen gå fram till kanten där avgrunden börjar synas. Är tanken så här enkel: När kunskapsförbundet inte själv klarar av att göra rätt, så inträder ”vi” och löser upp knuten? Vill våra två ledande politiker göra anspråk på att på egen hand rädda våra gymnasieskolor och kommunernas vuxenutbildning? Det är i alla fall så det verkar.

Vänsterpartiet har medverkat på ett mycket aktivt sätt i direktionens arbete. Vi har tidigt pekat på att samspelet mellan ansvariga politiker ”utan ansvar” i förbundets direktion och politikerna på hemmaplan måste fungera. Vi har pekat på det orimliga att några enstaka politiker samlar allt avgörande i sin hand utan någon som helst förankring i kommunernas fullmäktigeförsamlingar. Ta t ex en titt på en motion i Vänersborg som har legat till sig nu under snart ett helt år: ”Motion om preliminär utvärdering – två år med Kunskapsförbundet Väst”. Fullmäktige överlämnade motionen till kommunstyrelsen. Där är Marie Dahlin ordförande. Motionen vilar tills vidare.

Ett försök att ge eleverna en ”genväg”

Motion

till direktionen i Kunskapsförbundet Väst angående

”En kvart” för våra studerande att få företräde i direktionen

Elevernas tid i gymnasieskolan är i regel inte längre än tre läsår. Våra vuxenstuderande är inskrivna på olika kurser eller hela utbildningar, i regel dock kortare tid än tre läsår. Direktionens ledamöter är valda för en mandatperiod, hela fyra år.

Aktiva elever, studerande som ”bryr sig” och kommer med idéer och förslag, summerar allt som oftast sina erfarenheter på likartat sätt: ”Vi möttes med förståelse, men vi hann lämna skolan innan någonting hände.”

Elevernas och studerandes kontakter med ansvariga politiker i utbildningsnämnderna blev inte lättare genom bildandet av Kunskapsförbundet Väst.

Jag vill i denna motion framföra en tanke som i någon form borde kunna bidra till att skynda på processen för ungdomarnas och vuxenstuderandens inflytande på sin egen utbildningssituation och på direktionens beslut kring organisationen av utbildningen.

Låt oss inrätta en ”kvart” vid varje sammanträde som en fast punkt på ärendelistan.

Lämna information till våra elever vid våra tre gymnasieskolor och vid vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Direktionen erbjuder en kvart vid varje sammanträde till alla grupper av studerande som önskar få företräde för att presentera en tanke som gäller en förändring och förbättring av studiesituationen.”

Skulle det bli ett flertal anmälningar ankommer det på presidiet att ordna en kölista. Skulle det inte finnas något önskemål att få direktionens gehör vid enstaka möten, så stryks punkten från dagordningen.

Förmodligen behöver det skrivas en ”anvisning” för att undanröja missförstånd och risk för missbruk av denna inbjudan till våra studerande, men sådan anvisning kan skrivas om motionen får bifall av direktionen.

Självfallet är det också av fördel om direktionen beslutar om att införa ”kvarten” under en försöksperiod på ett eller två år för att sedan besluta om en eventuell fortsättning efter gjord utvärdering.

Jag yrkar

att direktionen beslutar bifalla min motion och ger presidiet i uppdrag att utforma närmare anvisningar för att intentionerna förverkligas.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                 2015-02-08

Utbildning och grå vardag hand i hand

Socialnämnden träffas redan tredje gången denna månad. Det blir inte så frekventa möten framöver, men i början av mandatperioden tar utbildningen mycket plats. För förvaltningen är det av stor betydelse att kunna ”utbilda” och informera nämndens ledamöter och ersättare. Den sociala verksamheten sker i nämndens namn men delegationsordningen visar tydligt att det mesta som nämnden formellt ansvarar för i själva verket beslutas och verkställs av förvaltningen. Kunskap ”om varandra” är därför viktig.

Vid det kommande sammanträdet är det ”Individ- och familjeomsorgen” samt ”Arbetsmarknadsavdelningen” som berättar om sin verksamhet. Sist var det ”Omsorgen om funktionshindrade” och ”Äldreomsorgen” som hade företräde. Tydliga bilder, mängder av fakta, klara målbeskrivningar. Men också raka rör när det gällde att visa på brister som behöver hanteras de kommande åren. Sådant kallas med dagens språkbruk ”våra utmaningar”. Då vaknade gruppledaren för Sverigedemokraterna, nu när man äntligen hade fått plats i nämnden, nu när det egentligen inte fanns något på dagordningen där man kunde haka på. ”Det är ju vi som ser problemen – och det är därför vi som kan erbjuda lösningar!” Föredragande sektionschef var något oförstående. Man hade just redovisat att individuell hänsyn till den enskilde är ett övergripande ansvar för alla anställda inom äldreomsorgen, inom hemvården och på särskilda boenden. Så ”problemen” skulle man tackla när dessa blir synliga. ”Det förstår ju alla, med den mängden invandrare får vi ju snart stora problem i vår äldreomsorg.” Uppmaningen från Vänsterpartiet till SD-gruppledaren blev: ”Beskriv problemen för oss!” Svaret kom direkt: ”Det där kan vi ta en annan gång”.

Finns något för SD-gruppledaren att anknyta till vid mötet i morgon? På delen ”utbildning”? Eller kanske på punkt 4 eller på punkt 5 på dagordningen? Stannar det vid enkla avslagsyrkanden?

Vi får se, hur som helst är det bråda tider för SD-gruppledaren i Vänersborg. I måndags var det en heldag i den nya kultur- och fritidsnämnden, med en gedigen genomgång av bakgrundsmaterial och det ekonomiska underlaget för verksamheten – SD-gruppledaren har en plats som ledamot men anmälde i ett mail till ”alla” att han behövde prioritera uppdrag i regionen. Igår var det första sammanträdet i direktionen med Kunskapsförbundet (gymnasie- och vuxenutbildning i kommunalförbundet Trollhättan-Vänersborg). Ledamoten och gruppledaren för SD lyste med sin frånvaro. Så även på eftermiddagens kvalitetsstämma när alla politiker fick en gedigen genomgång av hela verksamhetsfältet från ett tjugotal rektorer, lärare och annan personal.

I kommunfullmäktige i Vänersborg tyckte SD-gruppledaren den gångna mandatperioden att man inte kunde yttra sig, ta ställning till eller vara delaktig i en mängd beslut eftersom ”man inte fick vara med i nämnderna”. Det fick man gehör för hos väljarna och ökade från två till sex mandat vilket i sin tur gav plats i alla nämnder. Men man måste ju vara där! Vad får väljarna höra nästa gång?

Det där kan vi ta en annan gång!

Kort från kommunstyrelsen

Visserligen kommer från och med dagens sammanträde, det första i den nya mandatperioden, en officiell rapport att finnas på kommunens hemsida, men det ska inte hindra oss från att fortsätta med en kort sammanfattning av hur vi uppfattade mötet och hur vi ser på beslut som fattades.

Vänsterpartiet har två ledamöter och en ersättare i kommunstyrelsen. Samtliga med erfarenhet från tidigare mandatperioder. Det kan inte sägas om alla som samlades rund bordet vilket framkom tydligt vid presentationen. Tänka sig, samtliga femton ledamöter och samtliga femton ersättare fanns på plats. Även båda ledamöter från SD och deras ersättare, men utöver några ord vid presentationen anförde SD inget mer under hela sammanträdet, inte på någon punkt. Det fanns ju inte heller något som gick direkt att koppla till partiets stora fråga. Vi får väl avvakta och se om SD lyckas bättre nästa gång.

Det blev några föredragningar som inger förväntningar. Den första gällde ärendet ”Antagning av Policy för Socialt företagande”. I slutet på februari blir det kommunfullmäktige som fattar beslutet, men visst känns det som ytterligare ett steg helt i rätt riktning, att klarlägga vilka möjligheter som öppnar sig att med rätt samarbete stödja tillkomsten av sociala företag. Näringslivschefen Christel Thuresson, som tyvärr om någon vecka lämnar uppdraget för att arbeta med ett eget företag, har med detta policydokument ytterligare en gång visat sin skicklighet.

Elisabeth Carlstein är handläggare på ekonomistaben. Hon föredrog i fyra ärenden som alla handlade om den ”interna kontrollen”. Vilka resultat som framkom från kontrollen 2014 och vilka frågor som skall bevakas ”extra” 2015. Därutöver också ett dokument som ger förtydligande anvisningar kring kommunens reglemente för den interna kontrollen. Det blev en del diskussion och förhoppningsvis har alla i kommunstyrelsen uppfattat hur mycket arbete den enskilde ledamoten får lov att bidra med, att ”bara” lita på att förvaltningen gör rätt är att undandra sig ansvaret.

Mycket diskussion blev det i ett ”icke-ärende”. Kommunstyrelsen skulle bara notera att rapporten kring arbetet med framtagning av en Fiber- och bredbandsstrategi var försenat och skulle läggas fram i april. Det var många frågor och funderingar och till slut blev klarlagt att kommundirektören och IT-chefen skall informera kommunstyrelsen redan 4 mars så att beslut kan fattas 1 april.

I övrigt var det val, en helt odramatisk punkt på dagordningen. Det blev som vi hade skrivit om i förhand – den nu styrande minoriteten S+C+MP och den tidigare styrande borgerliga minoriteten M+FP+KD tilldelade sig samtliga uppdrag, i stort som förut 2010-2014 fast nu tvärtom. Således fick t ex Lennart Niklasson, S, ytterligare sju uppdrag, det ska förhoppningsvis inte hindra honom från att ägna sig åt att leda socialnämnden. Miljöpartiet fick väl inte fullt ut den förväntade tilldelningen av uppdrag. Vi kommer framförallt att vilja veta vad som blir kvar av Miljöpartiets valmanifest, när nu Marika Isetorp ställs inför den bistra verkligheten att sitta med fyra representanter från Vänersborgs betongpartier i kommunstyrelsens arbetsutskott.

I övrigt och utanför kommunstyrelsen kom en annan mycket negativ överraskning. Kunskapsförbundet Väst (kommunalförbundet Trollhättan-Vänersborg) gick miste om en utbildning som fanns med som ansökan hos Myndigheten för Yrkeshögskolan: ”Integrationspedagog”. Den utbildningen skulle ha gett oss kompetent personal i några av socialförvaltningens avdelningar, i utbildningsväsendet, på arbetsförmedlingarna, på migrationsverket, försäkringskassan, länsstyrelsen, sjukvårdens enheter, även polisen. Det gäller kompetens i frågor som rör asylsökande, nyanlända med uppehållstillstånd, ensamkommande barn och ungdomar, validering av utländsk utbildning. Den kompetensen behövs i vår och även i många andra kommuner i Västra Götaland. Det gäller olika befattningar från olika myndigheter som arbetar med i grunden samma målsättning. Men nej, det blev ett nej idag.

Och vilken roll får Vänsterpartiet?

Kommunfullmäktiges nya mandatperiod börjar (som en följd av fjolårets riksdagsbeslut om ändringar i kommunallagen) den 15 oktober istället för som tidigare 1 november. Motivet till att lägga starten tidigare var att valresultatet skulle ge snabbare avtryck i bildandet av eventuellt nya majoriteter för kommunledningen.

Här i Vänersborg förlorade M tre av sina tretton mandat och S vann två utöver tidigare tolv mandat. Här en gång till tabellen:

C FP M KD S V MP FV VFP SD Antal Ledning
1973  13 8 6  1  19  2  49  C FP M KD
1976 13 7 6 1 20 2 49  C FP M KD
1979 12 7 8 21 3 51  C FP M
1982 11 4 10 23 3 51 S V
1985 9 10 10 18 4 51 C FP M
1988 8 7 8 1 19 4  4 51 S V MP
1991 7 5 9 4 15 3 2 6 51 C FP M KD FV
1994 4 3 7 2 21 3 2 9 51 S V MP
1998 4 2 6 4 16 5 2 12 51 C FP M KD FV
2002 4 5 6 4 20 5 2 5 51 S C V
2006 5 4 9 4 21 4 2 2 51 S C
2010 3 5  13 2 12 8 4 2  2 51 FP M KD
 2014  4  3  10  2  14  6  4  2  6 51

Moderaterna har därmed fortfarande med tio ledamöter ”lika med högsta genom åren” om man bortser från 2010. Socialdemokraterna har fortfarande lägst ”genom tiderna” om man bortser från 2010.

S har förklarat sig som ”vinnare” och talade direkt efter valdagen om att föra samtal med alla partier. Som oftast i Vänersborg är S framme med snabba uttalanden som senare inte betyder något. När kommunfullmäktige sammanträder i morgon har det gått exakt en månad sedan valdagen. Åtminstone Vänsterpartiet har inte hört ett ljud från S.

Däremot har det kommit fram tillräckligt många pusselbitar för att vi ska våga dra en slutsats: När M+FP+KD med sina 20 av 51 mandat 2010 antog utmaningen att överleva fyra år som minoritetsregering, så gjorde man det i tillförsikt att S+C med sina 15 mandat skulle hålla sig till en ”tyst överenskommelse”: Om vi är överens om att vi inte är överens på ett fåtal punkter, så kan vi väl tillsammans klara av allt annat. Vi tål er, ni tål oss! Och så säger vi att vi är i opposition med varandra.

Nu ser det ut som att det blir ”business as usual” à la Vänersborg. Fast nu är det bara 18 mandat (S 14 och C 4) för en ”minoritetsregering”, det mesta tyder på att det känns alldeles för klent. Så man lägger till Miljöpartiets fyra mandat (till vilket pris återstår att se så småningom). S+C+MP med 22 öppnar för ”business as usual” fast tvärtom, M+FP+KD med sina 15 mandat denna mandatperiod är med på noterna, ”same procedure” fast med ombytta roller.

För att säga det rakt ut: Det är våra slutsatser, inget annat, vi vet inte vem som har fört vilka samtal med vem. Kanske blir det klart redan en vecka senare när nya kommunfullmäktige samlas till ett späckat första sammanträde den 22 oktober. Som förresten inleds av en ledamot från Vänsterpartiet, som sedan 1982 och genom åren har klättrat fram till positionen ”ålderspresident”.

20 + 15 av 51 under 2010-2014, 22 + 15 av 51 (med omvänd ordning) från 2014 och fyra år framåt. Är det då konstigt att Vänsterpartiet är Vänersborgs oppositionsparti ”nummer ett”? För visst kan vi vara helt säkra på en sak: Såsom socialdemokraterna röstade 2010 med de borgerliga partierna genomgående för att hålla Vänsterpartiet borta från alla poster i nämndernas presidier, så kommer de borgerliga partierna rösta med socialdemokraterna i Vänersborg för att åter hålla presidierna rena från Vänsterpartiets ledamöter. Allt är väl förberett för att ännu en gång stämpla oppositionen som ”Nej-sägare”, för så blir det ju när ordföranden lägger fram två yrkanden: majoritetens förslag som ska besvaras med ”Ja” och oppositionens yrkande där bifall uttrycks med att ropa ”Nej” vid omröstningar.

Vänsterpartiet, detta ”Nej-sägar-parti” dristar sig dock att vid ”gamla” fullmäktiges sista sammanträde lämna in två motioner som vill något. Av den gångna mandatperiodens lite mer än trettio V-motioner blev det ju  också bifall till mer än två-tredje delar. Och så fortsätter Vänsterpartiet med motioner som det inte blir lätt att yrka avslag på. Vilken röra! I Vänersborg!

Här våra motioner:

Preliminär utvärdering ”Två år med Kunskapsförbundet Väst”

Bostadsförsörjningsplan och Översiktsplan – inte samma sak och båda behövs

Gör slag i saken! Översätt vallöften till handling och beslut!

Sist undrade vi varför ett kommunalråd med åtta års erfarenhet väljer att skylta med sin okunskap. Kunskapsförbundets sammanträde igår gav tillfälle att efterlysa om Gunnar Lidell, M, möjligen kan ha gått miste om korrekt information.

Nu vet vi – inte en chans. Samtliga tillfrågade bekräftade att kommunledningarna i Trollhättan och Vänersborg informerades i april om oron inför hösten 2014 och om hotet för en mängd inställda kurser på vuxenutbildningen våren 2015. Även Henrik Josten, M, vice ordförande i förbundet, begärde ordet och förklarade uttryckligen att han hade informerat partikollegan och kommunalrådet i hemstaden Vänersborg.

I vilket läge har vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg nu hamnat? Verksamhetschefen Lennart Hanssons presentation av utvecklingen inleddes på följande sätt: ”Enligt de båda diagrammen nedan ser man tydligt att reduceringen av kurser är omfattande och att sannolikt kommer man inför våren 2015 endast kunna erbjuda en fjärdedel så många kurser som man gjort under höstterminen 2013.” Powerpoint-bilderna var skrämmande.

Hur kunde det gå så illa? Det finns inte en enskild förklaring utan åtminstone tre.

1) Från valrörelsen minns alla fortfarande debatten om ”satsning på” eller ”nedskärning av” vuxenutbildning och yrkesvux. För Kunskapsförbundets del är nedskärningen ett faktum, satsningen efter SAAB-konkursen klingade ut och det statliga extra-tillskottet finns inte längre. Utbildningsledningen konstaterar att efterfrågan av utbildning och behov av kurser visserligen minskade men att nedskärningen kom alldeles för snabbt och för tidigt. [Förmiddagens nyhet om varsel i Trollhättan ”Upp till 200 får gå från NEVS” påminner om läget i Tvåstadsområdet.]

2) Kunskapsförbundet ansvarar för den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg. Den gymnasiala utbildningens volym är lätt att beräkna, antalet i årskullarna kan enkelt tas fram och utgör underlaget för planeringen. Fast den snabba ökningen av tillkommande ungdomar med det speciella behovet att först få genomgå en god grundläggande utbildning i svenska har i år vållat stora bekymmer – utgifter och ”inkomster” går inte i takt med varandra. För vuxenutbildningen gäller dock andra förutsättningar. Det är förbundets medlemskommuner som ”beställer” hur mycket utbildning som skall ”levereras”, alltid under förutsättning att beställd utbildning skall erbjudas med god kvalitet. Trollhättan och Vänersborg ”beställer”, Kunskapsförbundet ”producerar”.

3) Hur mycket vuxenutbildning behövs? Kunskapsförbundets ledning, antagningsenheten, lärarna, studievägledarna vet ganska väl vad som behövs, hur mycket som efterfrågas, hur kurserna hänger ihop, hur behörighetsregler fungerar, hur basutbildning och spetsutbildning samspelar. Och så finns de som söker kurserna. Och här finns en svårighet att formulera konkret ”vad som behövs” och vad som efterfrågas. Om kurskatalogen inte erbjuder en viss kurs till hösten, är det inte meningsfull att söka kursen. Är beskedet att kursen inte heller kommer att erbjudas till våren, händer det att sökande överger tanken på en sammanhängande utbildning med en viss inriktning.

Kommunledningarna i Trollhättan och Vänersborg informerades i april om läget inför hösten 2014 och de dystra utsikterna våren 2015. Med facit i hand vet vi att medlemskommunerna än så länge blundar.

Vad händer nu? Trollhättan är i slutskedet av ett arbete som leder fram till ett budgetbeslut för all kommunal verksamhet 2015, beslutet fattas troligen i november. Vuxenutbildning är INTE kommunal verksamhet, det är Kunskapsförbundet som bedriver verksamhet. Men betalar inte Trollhättan, beställer inte Trollhättan, blir den aviserade nedskärningen ett faktum.

Vänersborg har redan fattat sitt budgetbeslut för 2015. Men när budgeten fastställdes i juni var nog nästan samtliga partier överens om en sak – det kommer ett nytt beslut efter valet. Hur stora förändringar som görs är dock oklart, fortfarande är det ingen som vet vem som ska leda kommunen den kommande mandatperioden.

Vilka summor pratar vi om? Punkt 3) ovan beskriver varför det är inte möjligt att säga vad som behövs. Det beror ju på vad som läggs in i ordet ”behövs”. En gissning som ingen invände mot vid gårdagens sammanträde talar om 20 miljoner, det betyder omkring 12 miljoner från Trollhättan och omkring 8 miljoner från Vänersborg.

Gunnar Lidell var inne på de rätta frågorna i nämnd tidningsnotis. ”Vi ska ta ett nytt budgetbeslut i november och då kommer vi med säkerhet att diskutera det här, men just nu känns läget väldigt oklart i och med att vi inte vet vad som händer i regeringsfrågan, säger Gunnar Lidell.”

Avslutningsvis därför bara några få länkar – utfästelser från S och MP känns väl igen? Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Miljöpartiets Per Bolund har säkerligen detta i sina läsplattor. Vänsterpartiet kommer inte att lägga hinder i vägen för att en ny regering, en ny riksdag fastnar för ett budgetbeslut för 2015 som låter oss tro på ett litet under i elfte timmen. Det borde komma pengar till våra kommuner som borde underlätta att rätt beslut fattas i våra städers kommunfullmäktige i november.

Man häpnar inte! Dumheter!

Det fanns en liten artikel i lokaltidningen TTELA häromsistens ”Mycket viktiga utbildningsplatser”. I artikeln kommer avgående kommunalråd Gunnar Lidell (M) till tals: ”Gunnar Lidell i Vänersborg säger att han inte är tillräckligt insatt i sakfrågan, men att minskningen av kursutbudet inte är bra. – Jag känner stor oro inför att ungdomsarbetslösheten kan komma att öka och då behövs verkligen de här utbildningsplatserna.”

Inte tillräckligt insatt? Jösses, vad behövs egentligen för att Gunnar Lidell ska känna sig ”insatt” i verkligheten?

Här en sida från ett sammanträde med Kunskapsförbundets direktion 2014-03-18. Lennart Hansson, verksamhetschefen för vuxenutbildningen talade klartext med politikerna från Trollhättan och Vänersborg. I direktionens presidie är Henrik Josten (M), representant för Vänersborg och 1:e vice ordförande. Direktionen beslutade med anledning av informationen ”… att anta … framlagda ansökan hos medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg om utökat anslag för gymnasial vuxenutbildning 2014 och inleda dialog för 2015 års behov.”

Direktionen är direktionen, den gruppen politiker har som uppgift att ta ansvar för att gymnasieutbildningen och vuxenutbildningen m.m. fungerar i Kunskapsförbundet för invånarna i Trollhättan och Vänersborg.

”Medlemskommunerna” stavas i Trollhättan Paul Åkerlund (S), Peter Eriksson (M) och Monica Hanson (S), och i Vänersborg Gunnar Lidell (M), Marie Dahlin (S) och Johan Ekström (FP).

När direktionen beslutar att hos medlemskommunerna ansöka om något, som t ex förståelse för en prekär situation, så sker detta i något som kallas för ägarsamråd. Där träffas ovannämnda 2 x 3 politiker med presidiet från Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S) Trollhättan, Henrik Josten (M) Vänersborg och Theresia Nordlund (S) Vänersborg. Självfallet är också ledande förvaltningschefer och ekonomer på olats.

Den 16 april 2014 var det ägarsamråd. Där framställdes [§ 7 i protokollet] den ansökan som Kunskapsförbundets politiker hade enats om en månad tidigare.  Av någon anledning var dock Maud Bengtsson ensam om att företräda politikerna från Kunskapsförbundet.

Alla andra fanns dock på plats, även Gunnar Lidell. Verksamhetschefen för vuxenutbildningen fick nu i ägarsamrådet tillfälle att informera om den uppkomna situationen som hotade att leda fram till nedskärningen i utbildningsutbudet.

Hur det kan komma sig att Gunnar Lidell idag säger sig inte vara tillräckligt insatt kan nog bara förklaras av honom själv.

Det är ”medlemskommunerna” som sitter på pengarna och som beslutar om finansieringen av Kunskapsförbundets verksamhet. Politikerna i förbundets direktion kan bara förvalta det som beviljas. Men meningen är ju att det ska finnas en pågående dialog och ett informationsflöde som leder till rätt beslut. Här vilar ett stort ansvar på de ledande partierna, det är Moderaterna och Socialdemokraterna i Vänersborg och det är Socialdemokraterna i Trollhättan.

Nu fruktar faktiskt hundratals unga och äldre vuxna för sina utbildningsplatser, blir kursen inte av överhuvudtaget eller måste jag avbryta en pågående utbildning när fortsättningskursen ställs in?

Ska det verkligen vara så illa att alla broschyrer som delades ut under valrörelsen idag endast gör nytta som kladdpapper och anteckningsblock? Var det inte några som i sina analyser kom fram till att Sverigedemokraternas framgångar beror på missnöje med etablerade partier och frustrationen över alla brutna löften?

I morgon träffas Kunskapsförbundets direktion på ett nytt sammanträde, det första efter sommarpausen och ett av de få som återstår innan manskapet byts ut. Alldeles i början tillkom nu ett informationsärende: ”Lennart Hansson, verksamhetschef vuxenutbildningen, informerar om läget med kurser som vi inte kan starta samt eventuella personalneddragningar inom vuxenutbildningen.”

 

Nu rullar det på igen …

Ingenting nytt att berätta, allt tar tid. Valnattens resultat bekräftades i onsdags vid ”uppdateringen av det preliminära valresultatet”. Mandatfördelningen ändrades inte. Nu inväntar alla den slutliga rösträkningen för att se om avgivna personvalsröster ändrar på partiernas prioritering eller om ledamöterna kallas in enligt rangordningen på valsedeln.

Med på frågan ”vem med vem” har vi från Vänsterpartiets sida inget att rapportera, vi vet inte mer än det som fanns att läsa i lokaltidningen och att höra på lokalradion.

Under tiden rullar det kommunala arbetet vidare. nämnderna har sina sammanträden med ”gamla” ledamöter som får hålla ut fram till årsskiftet. Barn- och ungdomsnämnden brottades med tre stora frågor. Underskottet som håller på att bli större och som självfallet påverkar vad som kan gälla 2015, ”gruset i maskineriet” när det gäller projektet ”ny förskola” och ett nytt försök att lämna in ett förslag till investeringsbudget för 2015. Nämndens beslut dokumenteras i protokollet. Men Vänsterpartiets ledamot i nämnden har skrivit en egen redogörelse på sin blogg.

Samhällsbyggnadsnämnden behövde också samla sig kring ett nytt förslag till investeringsbudget för 2015. Kommunledningen hade i juni skickat tillbaka underlaget till barn- och ungdomsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden med uppmaningen att återkomma med reviderade planer. ”Gamla” fullmäktige hinner inte med något nytt beslut, det landar på ”nya” fullmäktiges bord. Det bäste vore om beslutet tas 19 november eller 10 december, då kan samtidigt en ”ny majoritet” ge till protokoll om budgetbeslutet från juni 2014 skall ändras eller inte. Det borde bli ändringar, men idag är det helt oklart vilka partier som samlar sig kring ett nytt förslag.

Kunskapsförbundet sammanträder nästa tisdag, föredragningslistan berättar inget som antyder att det inte kan bli ett lugnt och sansat möte med ett flertal mycket nyttiga informationspunkter.

På torsdag är det socialnämndens tur, där finns däremot ett flertal frågor som ”berör”. Information om mottagningen av ensamkommande barn på Gläntan och situationen för de hemlösa i Vänersborg – bara information, inga beslutspunkter.

När det gäller avtalet med migrationsverket om mottagningen av ensamkommande barn och ungdomar så bör Vänersborgs kommun omgående se till att avtalet skrivs om. Vi tar emot fler ungdomar än det som är avtalat. ”Ordning och reda” borde i görligaste mån eftersträvas även om man kan ha förståelse för migrationsverkets pressade arbetssituation. Men verket borde ha klart för sig att det egna arbetet blir bättre om kontakterna med kommunerna sköts på sådant sätt att mottagningen kan planeras, förberedas och ordnas i enlighet med avtalade åtaganden.

Idag väntar ju alla kommuner med spänning på slutrapporten från Lars Stjernkvist, regeringens samordnare för ökat kommunalt flyktingmottagande. Vänersborgs kommun har i sitt remissyttrande visat sig positiv och förstående men med avsikt också talat klartext.

Hemlöshet är den andra informationspunkten. Någonstans kring 20-25 i av våra invånare har ingen bostad att gå till. Vänersborgs kommunfullmäktige har i juni 2014 antagit en reviderad boendeplan där det sägs vad som måste ske. Tyvärr valde fullmäktige en formulering som inte riktigt ger hopp om ett tak över huvud för den gruppen som har hamnat utanför. ”Socialnämnden har att genomföra planen i den takt som de ekonomiska förutsättningarna medger.”  Den som vill fördjupa sig hur hemlösheten under ett antal år har studerats kan läsa slutrapporten från en annan av regeringens samordnare, Michael Anefur, ”Bostad sökes”.

Socialnämnden får också veta att underskottet för 2014 håller på att växa. Årsprognosen beräknas visa underskott med totalt 7,7 Mkr.

Nya fullmäktige, varsågod och kavla upp skjortärmarna.

Det går inte på räls

Vänersborg och Trollhättan ”äger” tillsammans Kunskapsförbundet Väst. Förbundet ansvarar för utbildning vid tre ungdomsgymnasieskolor (Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg, Magnus Åbergsgymnasiet och Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan) samt vuxenutbildningen vid Komvux i Vänersborg och Lärcentrum i Trollhättan. Sjösättningen av kommunalförbundet drog ut på tiden men sedan 1 januari 2013 är det direktionen som utgör ledningen.

Varför går det inte riktigt så problemfritt som det fanns förhoppning om? Det stora hindret är nog uppdelningen mellan vem som har ledningen och vem som har makten. En av våra representanter i direktionen beskrev situationen efter det första halva året på sin egen blogg.

Hur det går vidare efter sommarpausen vet vi inte. Meningen är att direktionen skall komma till ett beslut framåt oktober. Då sammanfaller det med budgetbeslutet i Trollhättan och Vänersborg. Trollhättan har ju alltid sena budgetmöten och Vänersborg kom inte till skott vid sitt möte i juni och lämnade tillbaka budgetärendet till kommunstyrelsen.

Det ”sammanfaller” i tid, ja – men beslutet om resurstilldelningen är inte en fråga för fullmäktigeförsamlingarna. Avgörandet ligger hos två kommunledningar, med andra ord, det är tre plus tre kommunalråd som avgör vilka möjligheter Kunskapsförbundet får.

Inte nog med det – det finns ytterligare ett hot. Fortfarande vet ingen om regeringen står kvar vid tidigare beslut om väsentliga begränsningar i flödet av pengar från staten till kommunerna. Läs här två pressmeddelanden från maj 2013, ett från SKL och ett från utbildningsdepartementet. Frågan får en än bättre belysning i en motion som fanns med på SKL-kongressen 2011.

När sommarpausen är slut borde det vara på tiden att ställa frågor till kommunledningen. Vänsterpartiet i Vänersborg anser att det ska ges klara besked vad kommunen vill. Det går inte för Gunnar Lidell att låtsas att han inte vet om vem som egentligen kan avgöra gymnasieskolornas möjlighet att erbjuda en utbildning av god kvalitet.

Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv