Skip to main content

Upptakt till Vänsterpartiets EU-valturné

Idag startade Vänsterpartiets valturné inför EU-parlamentsvalet 25 maj. Läs mer om upptakten.

bild upptakt

 

Vänsterpartiet är ett EU-kritiskt parti. Vi motsatte oss Sveriges medlemskap i EU vid folkomröstningen 1994. Vi vann folkomröstningen om euron 2003. Vi står fast vid vår EU-kritik. Unionen har stora demokratiska brister. Vi motsätter oss bildandet av ett Europas förenta stater med gemensam valuta, militär och president. Vi vill ha ett nära samarbete mellan demokratier, inte en odemokratisk superstat i Europa. Därför stöder vi krav om att avgränsa EU:s makt, demokratisera unionen och öka medlemsländernas inflytande.

Vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapets villkor. Vi vill skriva in Sveriges undantag från euron och EMU i EU-fördraget. Vi vill ha ett bindande socialt protokoll. Vi vill sätta hänsyn till miljön före företagens rätt att sälja sina varor och införa en rätt för Sverige att gå före på miljöområdet. Vi vill undantas från EU:s jordbrukspolitik, för att kunna utveckla det svenska jordbruket, och ha lägre medlemsavgift till EU. Sverige ska inte bli ett län i en framväxande EU-stat. Vårt långsiktiga mål är att Sverige lämnar EU.

(Läs hela valplattform.)

Vi presenterar båda sidor

Tempot i valrörelsen tilltar. Det hänger säkerligen ihop med valet till EU-parlamentet 25 maj. Fler och fler blir varse om att kärnfrågorna i EU-valet är samma som frågorna längre fram i september som gäller platserna i riksdagen.

”Vad vill ni?” Här finns oftast överensstämmande svar mellan valet till EU-parlamentet och till riksdagen. Men på ett område är det skillnad. Inför valet i september tillkommer en viktig fråga som tveksamma väljare ställer: ”Jaha, nu vet jag vad ni vill – men hur vill ni finansiera detta?”

Det är av stor vikt att visa sina kort öppet. Vänsterpartiet ska inte behöva gå miste om röster för att väljarna känner sig osäkra och misstänker Vänsterpartiet för bluff och löftespolitik. Reformer och förändringar kostar pengar. Och pengarna tillkommer av Vänsterpartiets ”inkomstsida” bl a genom förändringar på skattepolitikens inriktning och utformning. Svårare än så är det inte.

I Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på” har hela kapitlet 11 rubriken ”Skatter”. Här återger vi de två inledande avsnitten om ”Målen för Vänsterpartiets skattepolitik” och ”Inkomstskatter”. Vill man läsa hela kapitlet 11 eller hela motionen så finns den här.

11 Skatter

11.1 Målen för Vänsterpartiets skattepolitik

Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att skapa en välfärd att lita på, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.

Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.

Skatter betalar för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Med hjälp av skatteuttaget finansieras offentliga investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt.

Skatterna betalar också för välfärdstjänster som sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Att betala välfärden solidariskt via skatterna är effektivt. Dessutom är en skattefinansierad, generell välfärd ett kraftfullt verktyg för att utjämna skillnader mellan människor och därmed öka jämlikheten och jämställdheten. Men om vi ska klara detta måste vi våga vara ärliga med att skatteuttaget måste öka. Vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en koppling till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och en bra skola. Alternativet är att var och en av oss måste betala för den välfärd vi behöver, t.ex. via privata försäkringar. Då är det inte längre människors behov utan plånbokens tjocklek som avgör vilken välfärd man har rätt till. Vänsterpartiets syn är att ett land som byggs med en gemensam välfärd och solidaritet i grunden är starkare än ett land där marknadens girighet får råda.

Även regeringen verkar ha insett att det finns en folklig vilja att värna den generella välfärden och meddelar i samband med vårpropositionen att man avser att göra inkomstförstärkningar på drygt sju miljarder kronor kommande år för att bl.a. satsa på skolan. Regeringens politik har hittills inneburit skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor. Detta har bidragit till att den offentliga sektorns reala skatteinkomster har minskat med ca 7 procent mellan 2006 och 2013. Detta motsvarar en minskning med 77 miljarder kronor.

Vänsterpartiet menar att den förda politiken har inneburit ett systemskifte på skatteområdet bort från principen om likformig beskattning. Samtidigt har den bidragit till att urholka skattebaserna. Den privata konsumtionen har tillåtits att öka på bekostnad av den offentliga.

I och med det minskar resurserna till välfärden och möjligheterna till nödvändiga reformer och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Skattesänkarpolitiken har främst gynnat höginkomsttagare, varav en stor majoritet är män, genom bl.a. slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt för exklusiva villor och inte minst genom rejäla inkomstskattesänkningar.

Samtidigt betalar pensionärer, sjuka och arbetslösa i dag mer i skatt än löntagare vid lika inkomst. Detta menar vi är orättvist och ineffektivt. Dessutom skadas skattesystemets legitimitet. Regeringens skattesänkningar har även på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors, eftersom män gynnas på bekostnad av kvinnor när skatter sänks. Män har högre inkomster och betalar därmed mer i skatt än kvinnor och därför ökar mäns inkomster mer.

Kvinnor missgynnas eftersom de, under rådande maktstrukturer, är mer beroende av de försäkringssystem och transfereringar som regeringen försämrat för att finansiera en del av skattesänkningarna. Kvinnorna missgynnas dessutom ytterligare eftersom deras livsvillkor i stor utsträckning avgörs av hur väl välfärden fungerar och den blir satt på undantag när skattesänkningar ständigt prioriteras. De nu aviserade skattehöjningarna förändrar inte bilden av en regering vars främsta politiska vilja och vapen är just skattesänkningar.

Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Som beskrivits ovan har den borgerliga regeringen genom en rad beslut allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.

11.2 Inkomstskatter

Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Genom lägre inkomstskatt, som ger mer pengar i plånboken, är tanken att kraven på löneökningar ska minska och arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft öka. Vänsterpartiet arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.

Vänsterpartiet är kritiska till jobbskatteavdraget av flera skäl. Jobbskatteavdraget ger t.ex. större skattesänkningar vid höga inkomster och gynnar därmed män framför kvinnor. Beläggen för att jobbskatteavdraget skulle skapa några jobb är också mycket svaga. För ett par år sedan presenterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utredning (IFAU) en rapport som visar att det i princip är omöjligt att utvärdera jobbskatteavdragets effekt på sysselsättningen. Trots detta hävdar regeringen envist att jobbskatteavdraget totalt kommer att ge 120 000 fler jobb ”på sikt”.

Även om regeringens egna beräkningar av jobbeffekterna skulle stämma så innebär detta en kostnad om mer än 800 000 kronor per jobb. Slutligen innebär jobbskatteavdraget att man betalar olika mycket i skatt på sin inkomst beroende på om inkomsten utgörs av t.ex. pension, föräldrapenning eller lön.

Vänsterpartiet menar att skatteuttaget måste bli mer rättvist. Vår politik innebär att låg- och medelinkomsttagare får oförändrad inkomstskatt jämfört med i dag. Om man tjänar mer än 30 000 kr i månaden föreslår vi att inkomstskatten höjs något genom att jobbskatteavdraget trappas av. Vid en månadslön på 32 000 kronor blir skattehöjningen t.ex. 170 kronor per månad.

Om man tjänar mer än 55 000 kronor i månaden får man med Vänsterpartiets politik avstå de skattesänkningar man fått genom jobbskatteavdragen.

Samtidigt vill vi sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått ta del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget. Vi uppskattar att vårt förslag ger en inkomstförstärkning på drygt 500 kronor i månaden för en person som är t.ex. långtidssjukskriven. På så sätt tar vi steg mot att lika inkomst ska beskattas lika. Även den orättvisa beskattningsklyftan mellan pensionärer och löntagare måste slutas.

Vi vill riva upp RUT-bidraget som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar.

Som en del i finansieringen av våra satsningar på välfärden accepterar vi regeringens aviserade förslag att slopa avdragsrätten för privat pensionssparande.

11.3 Skatter som styrmedel i miljöpolitiken

11.4 Företags-, kapital- och egendomsskatter

11.5 Röd skatteväxling

Länk till hela motionstexten

Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på”

Idag presenterade Ulla Andersson Vänsterpartiets vårbudget 2014. Motionen rubricerades ”Välfärd att lita på” och är Vänsterpartiets svar på Anders Borgs ekonomiska vårproposition som han lämnade till riksdagen 9 april. Hela motionen går att ladda ner från Vänsterpartiets hemsida, så även bilderna som Ulla Andersson använda sig av vid sin presentation.

Vi väljer här att återge avsnittet om skolan där Vänsterpartiet avviker starkt från regeringens sätt att fördela tillkommande medel.

6.4 En likvärdig skola för ökad kunskap

För Vänsterpartiet är allas rätt till kunskap det viktigaste målet med utbildningspolitiken. Alla elever ska ha samma rätt till kunskap, lärande och utveckling oavsett bakgrund och förutsättningar. Alla elever ska kunna lita på att de går i en bra skola. För att det ska vara möjligt krävs en nationellt likvärdig skola.

De senaste decennierna har utvecklingen gått åt fel håll. Skolan har gått från att vara en klassutjämnare till att vara en klassförstärkare. Undersökningar visar att likvärdigheten i den svenska skolan har försämrats sedan slutet av 1990-talet. Skillnaderna i resultat och kunskaper har ökat mellan elever, skolor och kommuner. I dag har inte alla elever samma rätt till kunskap i praktiken.

Skolsegregationen är den viktigaste orsaken till de försämringar i resultat som vi har sett på senare år. Elever från familjer med utbildningstradition samlas på vissa skolor medan andra elever som i utgångspunkten kan ha svårare att nå målen samlas på andra skolor och halkar efter alltmer. Vi ser också tydliga tendenser till etnisk segregation, som både är ett problem i sig och förstärker existerande socioekonomiska klasskillnader. Orsaken är skolvalet, som därför behöver begränsas. Skolan är inte ett område som lämpar sig för konkurrens. Konkurrensen handlar inte om att förbättra utbildningen, men om att attrahera flest föräldrar – med metoder som över huvud taget inte behöver ha med utbildningskvalitet att göra och som t.o.m. kan stå i direkt motsättning till det. Ett högkvalitativt skolsystem är enligt Vänsterpartiets mening ett system där inget barn ska behöva finna sig i att gå i en skola som ger sämre förutsättningar än andra skolor, utan alla elever ska kunna lita på att de går i en bra skola.

Skolor som drivs av vinstintresse står i motsättning till skolans övergripande uppdrag att ge alla elever den kunskap och utbildning de har rätt till. Vinstintresset påskyndar de problem som skolvalet orsakar. Vinstsyftande bolag och utbildningskoncerner ska därför inte få driva skolor med hjälp av offentliga bidrag. Alla resurser ska gå till eleverna.

Även den misslyckade kommunaliseringen av skolan har lett till minskad likvärdighet och otillräckliga resurser inom skolorna. Det är tydligt att den utveckling som skett i spåren av skolreformerna också vad gäller lärarens roll, där lärarna tvingas ägna allt mindre tid åt undervisning och ges sämre möjligheter att ta ansvar för lärandet, har inneburit försämrade förutsättningar att ge alla elever lika goda möjligheter att nå målen.

Regeringen har visat sig vara helt ovillig att frångå sin dogmatiska tro på marknaden som en modell för skolområdet, trots att alarmerande fakta har hopat sig i åratal. Övergripande reformer för ökad likvärdighet i skolan är nödvändiga. Men det behövs också resursförstärkningar.

Lagom till höstens riksdagsval har nu regeringen aviserat vissa anslagsökningar för skolan, efter att år efter år ha avslagit bl.a. Vänsterpartiets förslag till satsningar.

Bland regeringens skolsatsningar i vårbudgeten är det s.k. lågstadielyftet den största. Det är välkommet att regeringen gör en förstärkning som framför allt är tänkt att användas till att anställa fler lärare.

Vi är dock övertygade om att det inte enbart är lågstadiet som är i behov av förstärkningar utan grundskolan generellt. Vi föreslår en stegvis ökad satsning som uppgår till 3 miljarder kronor från 2017, vilket innebär att ca 6 000 nya lärare kan anställas. Med en sådan satsning blir det upp till kommunerna själva att prioritera vilka nya lärare som behövs, om det är lärare i låg-, mellan-, eller högstadiet eller om det är specialpedagoger.

Därutöver vill vi satsa en skolmiljard i öronmärka statsbidrag riktade till de skolor och elever som har de största behoven av mer resurser för att kunna nå målen. Pengarna ska användas för att minska kunskapsskillnader och bristande likvärdighet och fördelas till kommunerna genom Skolverket. Även med denna satsning kommer det förstås att huvudsakligen anställas fler lärare.

Ett område som helt osynliggörs i regeringens politik är fritidshemmen. Yngre skolbarn börjar och slutar ofta sin skoldag på fritidshemmen. Dessa är en del av den samlade skoldagen och ska hålla lika hög kvalitet som skolan. Elevgrupperna i fritidshemmen fortsätter att bli allt större och i dag går det i genomsnitt ca 40 elever i en grupp. Under många år har antalet elever ökat procentuellt mer än antalet anställda, vilket lett till kontinuerligt försämrad personaltäthet.

Fritidshemmen har i uppdrag att stimulera elevernas utveckling och lärande, något som urholkas när elevgrupperna blir för stora. För att fritidshemmen ska kunna uppfylla sitt uppdrag krävs högre personaltäthet och mindre grupper. Vi vill därför ge statligt stöd för att anställa fler fritidspedagoger, som från 2017 kan minska gruppernas storlek till cirka 26 barn.

Vi säger nej till regeringens planer på att införa tioårig grundskola genom att omvandla de nuvarande förskoleklasserna till nya årskurs 1. Det är en märklig prioritering av regeringen när det finns så många andra problem att ta itu med när det gäller skolan att riva upp den väl fungerande modellen med förskoleklasser, där de allra flesta barn går i dag. Vi anser att förstärkningar av fritidshemmen och större förstärkningar av förskolan än de som regeringen har föreslagit är betydligt mer angelägna reformer för att öka kvaliteten i den pedagogiska verksamheten riktad till yngre barn. En sammanställning av våra större satsningar på skolan återfinns i tabell 4 nedan.

Tabell 4:  Större satsningar på skolan   

Diff mot regeringen, miljoner kronor        

2015 2016 2017
Ökad lärartäthet i skolan 1000 2000 3000
Skolor med störst behov 1000 1000 1000
Fritidshem 750 1500 2250
Regeringens förslag till lågstadielyft -2000 -2000 -2000
750 2500 4250

 

”Vänstern vill verka för handelsavtal med Kuba och Nordkorea”

Nej, nej – man ska inte göra sig skyldig till felaktiga citat så därför direkt det korrekta citatet. Statsrådet Ewa Björling (M) sade i morse i riksdagens kammare: ”Jonas Sjöstedt och Vänstern vill sannolikt hellre att regeringen skulle verka för handelsavtal med Kuba och Nordkorea, men tyvärr, Jonas Sjöstedt, vi fokuserar på USA, och vi kommer att fortsätta med det för jobbens, tillväxtens och välfärdens skull. ” 

Jonas Sjöstedt hade ställt en interpellationsfråga till Carl Bildt, men det blev handelsministern som svarade på frågorna.  Gjorde hon det egentligen? Jonas Sjöstedt och Jens Holm försökte flera gånger men något gick fel. Ewa Björling (M) var inne på ett annat spår eller också hade hon fått fel anteckningar med sig, för frågorna besvarades inte utan hon nådde i slutet bara fram till ”Kuba … och Nordkorea —”

Vad gällde frågan? Jo, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) som förhandlas mellan EU och USA. Vänsterpartiets ståndpunkt är att tala klartext och att det är ”nu” som Sverige bör göra klart vad man anser om ramverket, medan Ewa Björling hävdar regeringens ståndpunkt att det borde vara rimligt att ”avvakta och se”.  

Jonas Sjöstedt och Jens Holm talade om ”ett hot mot ländernas demokratiska beslutsrätt” men fick till svars att ”tullar på amerikanska cyklar” gör att Svensson missgynnas om vi inte kan komma fram till ett handelsavtal.

Man kan läsa interpellationsfrågan, man kan läsa det skriftliga interpellationssvar som inleder morgonens snabbprotokoll från riksdagen. Här finns också alla replikskiften. Man kan även se och höra det hela i efterhand.

Tillbaka till den inledande punkten: Blev det fel återgivet, citerades någon på felaktigt sätt? Den frågan kan man endast svara på om man tar sig lite tid att se, lyssna eller läsa för att förstå vilken avgrund som finns mellan Vänsterpartiet och regeringen i synen på TTIP. Denna fråga hör i högsta grad till valrörelsen inför EU-parlamentsval den 25 maj.

Så tydligt det blev…

Det normala är att en budgetproposition skrivs och presenteras med avsikt att visa hur resurserna ska användas under perioden framöver. Visserligen är vårpropositionen bara ”lillasyster” till den riktiga budgetproppen som kommer till hösten men ändå. Denna gång är det inte så. ”Vårproposition 2014 – Kunskap för stärkt arbetskraft” är ett dokument som avser valrörelsen 2014 och inget annat. Vad som finns kvar av förslagen efter valdagen i september återstår att se.

Det var därför extra intressant att följa debatten i riksdagens kammare. Allting kan man se och höra i efterhand eller också läsa i snabbprotokollet. Igår tycktes dock inte innehållet i debatten vara det viktigaste. Istället riktades uppmärksamheten på annat:

Vem ställde frågor till vem? Vem begärde replik på vem? Vem begärde INTE replik på vem?

Vem svarade överhuvudtaget på någon fråga som ställdes?

Vilka frågor ställdes av den som valde att inte svara på frågan utan att rikta en helt annan fråga tillbaka till den som frågade först?

Och vilka var frågorna där någon faktiskt svarade på?

Utöver finansministern deltog sju riksdagsledamöter i debatten.

På vår lokala hemsida passar vi på att länka till Vänsterpartiets egen Ulla Andersson, till hennes anförande och till hennes replikskiften. 

Replikskifte UA efter Anders Borgs (M) anförande

Replikskifte UA efter Fredrik Olovssons (S ) anförande

Replikskifte UA efter Per Bolunds (MP) anförande

Replikskifte UA efter Carl B Hamiltons (FP) anförande

Replikskifte UA efter Per Åslings (C) anförande

Replikskifte UA efter Sven-Olof Sällströms (SD) anförande

Anförande Ulla Andersson

Replikskifte Anders Borg efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte Carl B Hamilton efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte Anders Sellström (KD) efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte UA efter Anders Sellströms anförande

Vi hör vad ni lovar – men hur gjorde ni?

Europaparlamentsval 25 maj 2014. Det märks i tidningarna att det bara återstår två månader till valdagen. Dagens Nyheter presenterar idag en översikt under rubriken ”Många svenska partier vill begränsa EU:s makt”. Vid redovisningen av ”partiernas viktigaste fråga” återkommer punkten ”Begränsa EU:s makt” inte mindre än fem gånger.

”Detta vill partierna driva” står som inledning till den översikten som DN sammanställde. Ett klokt sätt att informera väljarna om vilka alternativ som erbjuds från olika partier. Tidigare har DN visat med annat material vad partierna har gjort i sitt EU-arbete under den pågående mandatperioden som nu efter fem år kommer till avslutning.

”Det är uppenbart att flera partier nu försöker möta en växande EU-skeptisk opinion” – är ett citat ur artikeln. Insikten ”nu” och utsikten på ”kommande mandatperiod” är nog så viktiga frågor, men det borde vara mycket besvärligare för somliga partier att visa hur ”det varit”.

Sedan finns det en annan fråga: Är det EU-parlamentet som är avgörande för ”EU:s makt”? Svaret är nej. Visserligen har Europaparlamentets befogenheter vuxit genom Lissabonfördraget, men fortfarande haltar en jämförelse med t ex rollen för riksdag och regering i Sverige. ”EU-makten” ligger hos rådet och hos EU-kommissionen. Valet den 25 maj gäller vilka tjugo parlamentariker Sverige skickar till Strasbourg och Bryssel, inget annat. Och då är det nog bäst att som utgångspunkt ta de värderingar som gäller för partierna ”här hemma”. DN redovisar Vänsterpartiets viktigaste frågor: ”Social rättvisa – demokrati – jämställdhet.”

För den som önskar läsa på om Europaparlamentet finns en beskrivning ”Europaparlamentet är medborgarnas röst i EU”. Den sammanställningen och mycket mer finns på hemsidan ”EU-upplysningen” som har ”riksdagens uppdrag att informera om EU”.

Och förresten: Två månader till EU-valet men bara åtta dagar till Earth Hour.

Två månader till EU-valet

Det var en gång för rätt så länge sedan …. Visst, det fanns skäl att tala om skendemokrati när man talade om EU-parlamentets roll. Det var inte mycket som parlamentet hade att sätta emot när kommissionen och rådet lade ut texten. Lissabonfördraget ändrade styrkeförhållanden och idag spelar parlamentet roll, på många områden och med en helt annan styrka. Därför spelar det också roll vem som sitter i parlamentet. Det gäller att skicka rätt ledamot till Bryssel och Strassburg. Sverige skickar tjugo ledamöter.

Det finns två frågor som en väljare äger rätt att ställa: Vad har du och ditt parti gjort under denna mandatperiod från 2009 till idag? Vad har du för avsikt att göra om du blir vald?

För Vänsterpartiets del är det Mikael Gustafsson som den första frågan kan ställas till, han är partiets ledamot. Den andra frågan kan ställas till Malin Björk, på första plats på Vänsterpartiets lista, hon har arbetat för den europeiska vänstern i Bryssel under flera år. Eller till Mikael Gustafsson, som är på andra plats på Vänsterpartiets lista.

Mikael Gustafsson var i Stockholm förra veckan på Vänsterpartiets seminarium för kommunala miljöpolitiker. Hans anförande med bild och ljud finns på Jöran Fagerlunds hemsida. Jöran skriver i Göteborg och hans inlägg handlar oftast om klimat, miljö och politik.

[Liten handledning: Öppna två flikar på din dator, först bilderna med presentationen och sedan fliken med ljudinspelningen. När du har startat ljudet kan du följa föredragets powerpoint-bilder.]

Mikael Gustafsson visar att EU-parlamentet spelar mycket större roll för den kommunala miljöpolitiken  än man skulle kunna tro. Så länge Sverige finns med i EU gäller det att påverka beslutsprocessen i EU-parlamentet i rätt riktning. Som väljare gör man det med en röst för rätt parti och rätt ledamot …. 

Förresten:

1565204_570x202_scale_90

Jonas Sjöstedt i SvT-intervju

I förrgår intervjuades Jonas Sjöstedt av SvT och Margit  Silberstein. Raka frågor, raka svar. Med undantag för några frågor där Jonas avböjer svar och hänvisar till samtal som har förts i förtroende. Hela intervjun är på 8 minuter och ligger på SvT-forum.

Där ligger också en inspelning från riksdagens frågestund samma dag med statsminister Fredrik Reinfeldt. Återigen raka frågor. Men vilka svar ….

Förresten, när Jonas Sjöstedt avslutar sitt replikskifte med Fredrik Reinfeldt så går han fram och överlämnar brevet där Vänsterpartiet förklarar sig beredd att diskutera utbildningsfrågor med Moderaterna.